Riksrevisionens rapport om Arbetsförmedlingens tjänst Stöd och matchning

Debatt om förslag 3 februari 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 19

Anf. 90 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation i betänkandet.

Fru talman! Den övergripande slutsatsen i Riksrevisionens granskning är att Arbetsförmedlingen i flera delar har utformat tjänsten Stöd och matchning, Stom, så att deltagarna ges goda förutsättningar att så snabbt som möjligt få ett arbete eller påbörja studier. Samtidigt bedömer Riksrevisionen att det finns utrymme för Arbetsförmedlingen att förbättra viktiga delar av Stom, och Riksrevisionen gör i sin granskning ett flertal viktiga iakttagelser.

Sverigedemokraterna tycker att det är bra att regeringen välkomnar ett utökat samarbete med Skatteverket för att stärka ratingens tillförlitlighet, men detta är endast en av flera åtgärder som behöver vidtas.

I sin analys gör Riksrevisionen bland annat iakttagelsen att Arbetsförmedlingen förvisso gör återkommande översyner där avtal sägs upp om leverantören uppvisar bristande resultat, men avtal sägs inte upp i leveransområden med få leverantörer, även om dessa uppvisar dåliga resultat eller har för få deltagare.

Vidare drar Riksrevisionen slutsatsen att kontroll och uppföljning av leverantörerna inte genomförs på ett sätt som säkerställer en tjänst av hög kvalitet. Det finns till exempel invändningar mot hur Arbetsförmedlingen förebygger och följer upp brister hos mindre leverantörer.

Fru talman! Mot denna bakgrund håller vi inte med utskottet om att det räcker med regeringens allmänna utfästelser när det gäller Riksrevisionens iakttagelser och inriktningen av reformen av Arbetsförmedlingen. För att nå målet med tjänsten Stöd och matchning anser vi att regeringen snarast behöver säkerställa att arbetssökande ges tillgång till leverantörer av god kvalitet oavsett leveransområde, att avtal med leverantörer som brister i kvalitet sägs upp oavsett antalet leverantörer inom leveransområdet samt att kontroll och uppföljning av leverantörerna sker på ett likvärdigt sätt oavsett leverantörernas storlek.

Fru talman! I regeringens och utskottets yttranden hänvisas det till regeringens budgetproposition och det fortsatta arbetet med reformeringen av Arbetsförmedlingen. Man kan ha viss förståelse för att takten stannar av under den pågående pandemin. Men tyvärr, fru talman, är svaret trots det tunt och innehållslöst och visar klart och tydligt på en ovilja från regeringens sida att i grunden reformera Arbetsförmedlingen. Risken är tyvärr stor att reformeringen av myndigheten förhalas i diverse utredningar likt LAS-utredningen, trots januaripartiernas starka hållning i frågan.


Anf. 91 Serkan Köse (S)

Fru talman! Arbetsförmedlingens tjänst Stöd och matchning, som vi debatterar nu, har varit igång sedan 2014. Under våren 2020 granskade Riksrevisionen tjänsten för att se om insatsen ger förutsättningar för att deltagarna så snabbt som möjligt ska komma i arbete eller påbörja studier.

Riksrevisionens granskning visar att valfrihetssystemet är utformat så att det ger goda förutsättningar för att deltagarna i tjänsten så snabbt som möjligt ska få ett arbete eller påbörja studier, samtidigt som Riksrevisionen pekar på ett antal förbättringsområden.

Framför allt efterfrågar Riksrevisionen att Arbetsförmedlingen ser till att kontroll och uppföljning förbättras och att myndigheten ser över hur personer med begränsade kunskaper i svenska lättare ska kunna tillgodogöra sig information om leverantörerna. Arbetsförmedlingen instämmer i detta i sitt svar, där myndigheten påpekar att Riksrevisionens granskning är ett viktigt bidrag till Arbetsförmedlingens kontinuerliga utvecklingsarbete.

Fru talman! Arbetsförmedlingen skriver också i sitt svar att man i nuläget inom såväl tjänsten Stöd och matchning som den nya tjänsten Kundval rusta och matcha har ett antal pågående utvecklingsinitiativ som går i linje med rapportens rekommendationer, samtidigt som man anser att granskningen i sin helhet är ett viktigt bidrag till förberedelserna inför reformeringen av myndigheten.

Vad gäller Riksrevisionens rekommendation till regeringen om behovet av inhämtning av månadsvisa inkomstuppgifter på individnivå från Skatteverket avser regeringen att se över möjligheten inom ramen för reformeringen av myndigheten.

Fru talman! Vi välkomnar denna granskning liksom tidigare riksrevisionsgranskningar och anser att de utgör ett viktigt bidrag i reformeringen av förmedlingen och vidareutvecklingen av upphandlade matchningstjänster.

Fru talman! I det här betänkandet har vi också en följdmotion av Sverigedemokraterna, där Sverigedemokraterna lyfter fram förslag till åtgärder som Riksrevisionen i själva verket riktar mot Arbetsförmedlingen och inte mot regeringen. Dessutom har Arbetsförmedlingen i sin skrivning till departementet redogjort väl för hur man jobbar med Riksrevisionens rekommendationer vad gäller kontroll och uppföljning av leverantörerna. Det är en skrivning som jag förutsätter att sverigedemokraterna i arbetsmarknadsutskottet har koll på.

Jag kan också upplysa Sverigedemokraterna om att regeringen i regleringsbrevet för 2020 gav Arbetsförmedlingen i uppdrag att säkerställa kvalitet samt förbättra kontroll och uppföljning av fristående aktörer och den verksamhet som bedrivs hos dessa. Trots detta vill Sverigedemokraterna att regeringen ska gå in och detaljstyra det som ligger inom ramen för myndighetens ansvar. Det visar tydligt, fru talman, Sverigedemokraternas syn på Arbetsförmedlingen.

Vi vet att Sverigedemokraterna vill lägga ned Arbetsförmedlingen, men Sverigedemokraterna har inget svar på var myndighetsansvaret för arbetsmarknadspolitiken ska ligga. I sin budget för 2021 vill Sverigedemokraterna gå längre än Moderaterna och Kristdemokraterna och kraftigt skära i medlen till den aktiva arbetsmarknadspolitiken med 7 miljarder kronor, trots att vi är mitt i en pandemi.

Fru talman! Jag menar att en särskild utmaning på svensk arbetsmarknad i dag är att rusta och matcha den stora grupp vuxna som inte är etablerade på arbetsmarknaden och som saknar relevant utbildning. I det läget vill Sverigedemokraterna dra in studiestartsstödet, extratjänster, matchningstjänster och i stort sett alla andra åtgärder som skapar vägar in på arbetsmarknaden för den som har svårt att få jobb.

Med Sverigedemokraternas budget kommer färre personer att kunna få hjälp genom Arbetsförmedlingen. Människor med en utsatt ställning på arbetsmarknaden kommer att hamna ännu längre bort när Sverigedemokraterna inte vill satsa på förmedlingstjänster, subventionerade anställningar eller utbildningsinsatser för arbetslösa. Det visar tydligt, fru talman, att Sverigedemokraterna inte har någon plan för hur man ska få fler människor att bli anställbara eller rustas för att få ett jobb. Frågan är då hur en engångsutbetalning på 10 000 kronor hjälper, när Magnus Persson samtidigt vill ta bort alla möjligheter för arbetslösa att gå vidare till nästa jobb.

Fru talman! Till skillnad från Sverigedemokraterna ser vi socialdemokrater behovet av en kraftfull arbetsmarknadspolitik för att möta konsekvenserna av pandemin genom att föra en politik som skapar förutsättningar för att säkra jobben i hela landet. Det gör vi genom korttidspermitteringar, nedsatta arbetsgivaravgifter, omställningsstöd och kraftiga tillskott till kommunerna.

Samtidigt menar vi att det är viktigt att föra en politik som leder till trygghet och möjligheter för de människor som har det svårt att få ett jobb eller har förlorat sitt jobb. Tillfälligt höjda ersättningsnivåer och ändrade kvalifikationskrav i arbetslöshetsförsäkringen har bidragit till att upprätthålla möjligheten till försörjning för många och till köpkraften i ekonomin.

Fru talman! Den pågående pandemin har slagit hårt mot svensk arbetsmarknad, och Sverige befinner sig i den allvarligaste krisen på arbetsmarknaden i modern tid. Arbetslösheten bedöms fortsätta att öka under 2021. Det är angeläget att Arbetsförmedlingen har förutsättningar att kunna ta emot ett ökat antal inskrivna arbetssökande. Den som blir av med sitt arbete ska få det stöd hen behöver för att ställa om och få ett nytt jobb.

Fru talman! I budgetpropositionen för 2021 har regeringen och samarbetspartierna Liberalerna och Centerpartiet avsatt medel som syftar både till att säkerställa Arbetsförmedlingens verksamhet här och nu och till att styra myndigheten i linje med inriktningen för reformeringen. För att öka antalet deltagare i upphandlade matchningstjänster och för att förstärka arbetslösas jobbchanser och avlasta Arbetsförmedlingen i ett pressat läge har regeringen skjutit till 1 miljard kronor för 2021.

Fru talman! Jag välkomnar att Moderaterna nu verkar dela regeringens bedömning av Arbetsförmedlingens behov, medan Kristdemokraterna vill se en något lägre anslagsnivå. Det är en annan linje än den partierna enades om i budgeten för 2019, då man drog ned på både förvaltningsanslag och programmedel, vilket tvingade Arbetsförmedlingen att vidta drastiska åtgärder. 3 000 medarbetare fick lämna myndigheten. De medarbetarna hade behövts i dag för att hantera effekterna av den pågående pandemin. Även om resurserna till myndigheten har ökat för att hantera krisen tar det längre tid att anställa nya medarbetare.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att Arbetsförmedlingen har en strategisk funktion i samhället, inte minst nu under krisen men också när vi ska jobba oss ur den. Därför behöver vi fortsatt ha en myndighet som hjälper människor att möta framtidens arbetsmarknad.

Däremot har det länge stått klart att Arbetsförmedlingen behöver reformeras. Myndigheten har inte klarat av att möta behoven hos arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden eller att möta arbetsgivares behov av kompetens. Det finns en bred politisk majoritet i Sveriges riksdag för att en reformering ska ske. För oss socialdemokrater är det fortsatt centralt att säkra den aktiva arbetsmarknadspolitiken och att ha en statlig myndighet med muskler.

Fru talman! För oss socialdemokrater kommer jobben alltid först. Vi vet att aktiv arbetsmarknadspolitik behövs både för att människor ska komma i jobb och för att arbetsgivare ska hitta den kompetens de behöver. Så säkrar vi både den svenska tillväxten och resurserna till välfärden.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.


Anf. 92 Magnus Persson (SD)

Fru talman! När jag lyssnar på Serkan Köse i debatten vet jag inte om han har blandat ihop betänkandena lite. Vi är här för att diskutera en skrivelse från Riksrevisionen gällande stöd och matchning och inte någon budgetproposition. Vi kan diskutera instegsjobb och arbetsmarknadsinsatser hur mycket som helst. De resultaten har inte gjort någon lycklig eller lett till riktiga arbeten.

Jag ska hålla mig till saken, vilket Serkan Köse verkar ha lite svårt för. Hur ser Serkan Köse och Socialdemokraterna på det fortsatta arbetet nu med reformeringen av Arbetsförmedlingen? Tycker ni att utfallet börjar bli bra, eller tycker ni att vi ska skynda på reformeringen? Jag vill gärna höra Serkan Köses åsikt i den frågan. Eller Serkan Köse kanske inte vill att vi ska reformera Arbetsförmedlingen över huvud taget?


Anf. 93 Serkan Köse (S)

Fru talman! Tack, Magnus Persson, för frågan!

Det är lite märkligt att Magnus Persson inte vill att vi ska prata om de delar som påverkar Arbetsförmedlingen, dess förutsättningar och alla de delar som Sverigedemokraterna vill ta bort i sina budgetalternativ. Det har påverkan på Arbetsförmedlingen men också på alla de människor som finns därute.

Det är väldigt viktigt för mig att vi också får tala om Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik. Magnus Persson får jättegärna redogöra för de delar som jag nämnde om mer resurser till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är också väldigt viktigt att vi får veta vad som händer med alla de människor som finns i de olika programmen och vad Sverigedemokraterna tänker där.

I dag vet vi att vi har 186 000 människor som finns i olika arbetsmarknadspolitiska program. Ni tar bort 7 miljarder kronor från arbetsmarknadspolitiken. Det är viktigt för mig som sitter i arbetsmarknadsutskottet att få veta: Vad är det som händer? Var finns de pengarna, och var finns de människorna? I vilket system finns de?

Som jag nämnde tidigare är vi överens i denna kammare om att Arbetsförmedlingen behöver reformeras. Det pågår ett reformarbete. Målet är att det ska vara klart till 2022.


Anf. 94 Magnus Persson (SD)

Fru talman! Vi kan gå in och diskutera arbetsmarknadspolitiken i stora delar när vi ändå står här. Resultaten av regeringens arbetsmarknadsåtgärder är ganska beklämmande. Det är 15 000 inskrivna på nystartsjobben, och 7 procent gick till reguljärt arbete.

Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik handlar om att skapa reguljära arbeten. Det handlar om studier, lärlingsanställningar och att se andra möjligheter än att gå i samma hjulspår år efter år som inte resulterar i någonting.

Det måste ändå i slutändan, Serkan Köse, handla om att skapa reguljära arbeten. Er politik sätter människor i ett bidragsberoende och skapar möjligheter som företagen utnyttjar för att få billig arbetskraft.

Jag tycker att det är fel väg att gå. Vi har prövat det ända sedan Reinfeldts tid, och utfallet har varit uruselt. Det är dags att tänka nytt och annorlunda.

Det är bara att beklaga att regeringen fortsätter att gå i samma fotspår hela tiden och bara skjuter till miljard efter miljard, och resultaten blir lika dåliga. Jag tycker att det är fel väg att gå. Men Serkan Köse kanske har ett annat svar på den frågan.


Anf. 95 Serkan Köse (S)

Fru talman! Det är klart att det finns väldigt många människor som behöver ha dessa subventionerade anställningar. Forskning visar att det är effektiva insatser för människor som befinner sig väldigt långt från arbetsmarknaden, som har svaga förutsättningar och svag förankring på arbetsmarknaden för att få ett jobb. De här åtgärderna behövs för att vi ska kunna se till att de här människorna blir anställbara.

Jag förstår inte riktigt det Magnus Persson säger. När det gäller arbetsmarknadspolitiska program och insatser vill ni ta bort 3,2 miljarder. Ni vill ta bort pengar till nystartsjobben. Du talar om nystartsjobben. Ni vill ta bort 2,4 miljarder från nystartsjobben.

Räknar man ihop tar ni bort 7 miljarder från arbetsmarknadspolitiken i år. Vi har 186 000 människor som finns i de arbetsmarknadspolitiska programmen. Man måste ändå fråga sig: Vad händer med de människorna?

Är det så att ni puttar undan de människorna till försörjningsstöd från kommunerna, eller finns de i andra åtgärder? Var hittar jag de 7 miljarderna eller de 186 000 människorna som finns i insatserna? Det får jag inte ett svar på. Jag tycker att Sverigedemokraterna är skyldiga oss ett svar.


Anf. 96 Mats Green (M)

Fru talman! Vi behandlar ytterligare en riksrevisionsrapport om Arbetsförmedlingen, dess organisation och det stora behovet av reformering. Vi moderater redogör för våra förslag och reservationer i sakfrågan vad gäller Arbetsförmedlingen i såväl budgetförslag som betänkandet Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen, som vi behandlade här i kammaren för bara några veckor sedan.

Fru talman! Jag kan inte annat än att något förundras och undra över vilket parallellt universum som ledamoten Serkan Köse lever i. När vi diskuterar Arbetsförmedlingen och dess organisation är det viktigt att vi ändå erinrar oss ett antal fundamentala fakta.

Trots en kris på arbetsmarknaden som saknar motstycke lämnade Arbetsförmedlingen förra året tillbaka drygt 6,1 miljarder kronor och egentligen 8,7 miljarder om man räknar in individuella ersättningar. Det är pengar, fru talman, som kunde, borde och skulle ha gått till att bekämpa arbetslösheten och till välfärden. Att bara ge mer pengar till Arbetsförmedlingen, fru talman, är som att hälla vatten i en hink full med hål.

Redan före coronapandemin hade Sverige en arbetslöshet som var bland EU:s högsta, trots Stefan Löfvens löfte om motsatsen. Långtidsarbetslösheten var rekordhög, och arbetslösheten bland invandrade högst i EU. Arbetslösheten är just nu den högsta på ett kvarts sekel, ungdomsarbetslösheten är den högsta på 100 år och även långtidsarbetslösheten och arbetslösheten bland invandrade är rekordhög.

Att Arbetsförmedlingen inte gör av med sina pengar har varit ett återkommande faktum och problem under hela den rödgröna regeringens tid. Men 2020 slår faktiskt alla rekord. Det här har vi moderater upprepade gånger under åren föreslagit åtgärder mot, både vad gäller Arbetsförmedlingen som sådan och vad gäller anslagen och slöseriet med skattepengar.

Detta säger mycket om en dysfunktionell myndighet i ett extremt stort behov av reformering. Men framför allt säger det, fru talman, mycket om såväl regeringens som januaripartiernas oförmögenhet att styra en av Sveriges absolut största myndigheter.

Jag ställde förra veckan frågan till företrädare för januaripartierna om vad allt detta säger om regeringens och januaripartiernas styrning av myndigheten. Då påstod man att det var en engångsföreteelse under ett år som varit extremt på grund av pandemin.

Låt oss då titta på fakta, fru talman. Sanningen är att Arbetsförmedlingen varje år sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde 2014 har lämnat tillbaka sina för höga anslag. Det gjorde man 2015, 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020.

Återigen, fru talman, är grundproblemen här två, dels givetvis att regeringen och januaripartierna så uppenbart inte mäktar med att styra sin egen myndighet, dels att man mer eller mindre fullt medvetet slösar bort miljarder varje år.

Det är pengar som skulle ha gått till att bekämpa den sedan länge höga svenska arbetslösheten, så att man i förstamajtalen, på centerstämmorna numera och här i riksdagens talarstol felaktigt kan påstå att man satsat miljarder mot arbetslösheten, pengar som dessutom bara satsas på att administrera arbetslösheten och inte på att bekämpa den, fru talman.

Det är klart att det blir lite svårt att ha en diskussion här om enskilda verksamheter vad gäller Arbetsförmedlingen utan att på något sätt beröra grundproblemet, det vill säga regeringens och myndighetens oförmåga att hantera anslagen och framför allt regeringens och januaripartiernas oförmåga att styra sin egen myndighet. Det är ett ofrånkomligt faktum.


Anf. 97 Serkan Köse (S)

Fru talman! Jag kan inleda med att upplysa Mats Green om att vi gick in i den här krisen med 100 000 nya utbildningsplatser - det kan vara viktigt att känna till - 350 000 fler i jobb varav 100 000 i välfärden och den lägsta statsskulden sedan 1977. Fram till i dag, med de ytterligare krisåtgärder som kommer att komma, närmar vi oss 374 miljarder kronor som kommer att satsas, både för att rädda företag och för att se till att människor har en trygg inkomst.

Mats Green pratade om flera saker. Det handlade väldigt mycket om arbetslösheten och att den är väldigt hög. Tittar man ut i Europa kan man se att Sverige fortsatt har högst sysselsättningsgrad i hela EU. Sverige har också högst arbetskraftsdeltagande i EU. Det innebär att det är bra att människor söker jobb. Tittar man på långtidsarbetslösheten kan man se att vi där har lägst andel i EU och också ligger långt under OECD-snittet. Dessa fakta kan Mats Green kolla upp.

Sedan säger de flesta forskare men också ekonomer, fru talman, att man i det här läget, när det ser ut som det gör med coronapandemin och smittspridningen, kanske ska vara lite försiktig med att jämföra länder. Det är svårt att jämföra länder med tanke på att stödåtgärderna ser så olika ut. När det gäller ungdomsarbetslösheten, som Mats Green pratade om, ser utbildningssystemen olika ut - och så vidare. Det är alltså lite svårt att jämföra.

Jag har 20 sekunder kvar, fru talman. Mats Green pratade om att Arbetsförmedlingen sedan 2014 och framåt har skickat tillbaka pengar, det vill säga anslagssparandet. Jag vill upplysa Mats Green om att 2006-2014 var det Moderaterna som styrde Arbetsmarknadsdepartementet och Arbetsförmedlingen. Varje år från 2007 till 2014 lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka pengar.


Anf. 98 Mats Green (M)

Fru talman! Nej, Sverige gick inte in i krisen på ett bra sätt vad gäller arbetslöshet över huvud taget. Vi är det enda landet i hela EU där arbetslösheten har ökat sedan 2014. Långtidsarbetslösheten var rekordhög och arbetslösheten bland nyanlända också rekordhög, trots en lång och utdragen högkonjunktur, fru talman. Vi var unikt illa förberedda på att hantera pandemin, och det ser ännu sämre ut nu.

Socialdemokraterna vill på något sätt alltid använda mars 2020 som någon sorts baspunkt när man diskuterar arbetslöshet. Då kan jag informera alla om att använder man mars 2020 som baspunkt, fru talman, kommer alla siffror och kurvor oavsett samhällsfråga att se bra ut.

Serkan Köse står här och pratar om 374 miljarder. Det är ju pengar som ni satsar på att administrera arbetslösheten, inte att bekämpa den på något sätt. Vi kommer alla ihåg Stefan Löfvens löfte om att Sverige 2020 skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Vi låg då och slogs nästan högst i Europa, och den resan hade vi gjort under den socialdemokratiska perioden.

Jag vill också säga till Serkan Köse, apropå det han tidigare framförde till Magnus Persson om nystartsjobben: Det är jättebra att Serkan Köse står och pratar sig varm för nystartsjobben. Men antalet nystartsjobb har ju minskat under den socialdemokratiska regeringen under ett antal år. Det har jag aldrig hört Serkan Köse bekymra sig om. Det är ett stort bekymmer, men Socialdemokraterna har aldrig någonsin varit intresserade av det. De har ju minskat flera år i följd. Varför har ni inte gjort någonting åt det?

Återigen: Vi behöver bekämpa arbetslösheten och lägga pengar på det, inte lägga pengar på att administrera den, fru talman.


Anf. 99 Serkan Köse (S)

Fru talman! Lite snabbt: 600 000 svenskar har beviljats stöd. Som jag precis sa har vi satsat 374 miljarder kronor totalt som handlar om utökad korttidspermittering, det vill säga att se till att människor får fortsatt möjlighet att både ha jobbet kvar och ha bra ekonomiska möjligheter, fortsatt stöd för hyreskostnader, förstärkt omställningsstöd med mera. Utöver den budget som regeringen presenterat för det här året räknar vi med att vi får 75 000 fler i jobb och förstärkt möjlighet till utbildning och omställning.

Jag kommer tillbaka till diskussionen om anslagssparandet. Här får Mats Green jättegärna svara. Han sa att Arbetsförmedlingen har lämnat tillbaka anslagssparandet varje år från 2014 till 2020. Jag har här underlag med siffror och statistik på hur det har sett ut. Finanskrisåret 2008 lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka 8,4 miljarder. År 2009, också ett krisår, var det 10 miljarder. År 2010, fortsatt ekonomisk kris, lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka 18 miljarder. Så har det sett ut.

Det finns väldigt många variabler och förklaringar till att det har sett ut som det gjort. Det kan gälla program, insatser och lönebidrag. Då måste man gå tillbaka till årsredovisningen och se varför de inte har förbrukat de här pengarna. Jag håller helt klart med: Finns det medel avsatta ska de användas till det ändamål de är avsatta för. Då måste man gå tillbaka till varje år för att försöka studera och förstå vilka faktorer som har påverkat så att Arbetsförmedlingen till exempel 2018 skickade tillbaka 18 miljarder.

Sist men inte minst: Nystartsjobben är en väldigt bra insats. Det man dock måste komma ihåg är att nystartsjobben är konstruerade på ett sätt som innebär att du som arbetstagare måste hitta en arbetsgivare som är villig att ta emot dig, och så är det arbetsgivaren som söker pengarna.


Anf. 100 Mats Green (M)

Fru talman! När det gäller Arbetsförmedlingens anslag är det helt korrekt att även alliansregeringen drog ned på anslagen. Vi var nämligen betydligt bättre än ni på att bekämpa arbetslösheten, Serkan Köse. Dessutom råkade det vara så att arbetslösheten under finanskrisen på alliansregeringens tid var lägre än vad den var under en väldigt stark och utdragen högkonjunktur under en rödgrön regering. Det säger ganska mycket, fru talman, om effektiviteten.

Vi har aldrig haft som ambition att vinna någon sorts race om att satsa mest på Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. Vi tror återigen inte på att administrera arbetslösheten. Vi tror på att bekämpa den.

Sedan vill jag erinra Serkan Köse om den mängd olika tilläggsbudgetar och krispaket som Sveriges riksdag beslutat om. Större delen av detta har faktiskt Moderaterna och övriga partier, från Sverigedemokraterna till Vänsterpartiet, fått tvinga regeringen till, ibland nästan skrikande. En stor del har man varit överens om, och det är jättebra. Men jag konstaterar också att det har varit ganska begränsat intresse, framför allt från Socialdemokraternas sida, av att stötta små och medelstora företag.

Jag konstaterar också att det är nu vi måste börja arbetet med att förbereda oss för att ta oss ur krisen och börja bekämpa arbetslösheten. Exempelvis tycker vi att det är rimligt att när man har ett korttidsarbete vidta åtgärder för kompetenshöjande insatser, men det har Socialdemokraterna konstant vägrat att sätta ett krav på. De har anslagit en symbolisk summa till det, men de har vägrat att sätta ett krav på det.

Återigen: Socialdemokraterna och januaripartierna satsar pengar på att administrera arbetslösheten i form av Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag. Vi behöver satsa pengar på att bekämpa arbetslösheten.


Anf. 101 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Först skulle jag vilja säga några ord, även om det inte direkt är debattens ämne, om situationen på arbetsmarknaden. Vi har ju en oerhört snabb ökning av arbetslösheten igen under den andra vågen, en av de mest dramatiska utvecklingarna, och den har bestått. Det är en kamp. Det är en bedrövelse.

Det var tidigare en tävling här i talarstolen mellan regering och opposition i att klaga på hur Arbetsförmedlingen har fungerat historiskt. Det är ingen tvekan om att det har brustit. Jag har här i talarstolen berättat om en man från Kungälv som mejlade till mig och Annika Qarlsson om att han hade blivit arbetslös i februari och fått besked om att han skulle bli kallad till Arbetsförmedlingen i december. Jag hoppas att han blev det - jag har inte hunnit få någon återkoppling om det.

Mycket har alltså brustit, men man borde också nämna i dessa tider att alla har kämpat: de arbetssökande, självklart, men även personalen på Arbetsförmedlingen, apropå att lämna tillbaka pengar. Det har inte gått att träffa människor fysiskt, det har inte funnits några jobb och man har inte ens kunnat sätta folk i utbildning. Hur situationen ser ut nu och att man har kämpat sig igenom detta är bland annat tack vare att man har kunnat öka antalet fristående förmedlare som har prövat nya vägar.

Tiotusentals personer har faktiskt fått hjälp av fristående förmedlare efter 2019 då alla pratade om privatisering och reformering av Arbetsförmedlingen och antalet fristående förmedlare var rekordlågt.

Det för oss till dagens ämne. Det som i dag finns och som är viktigt att granska i samband med reformeringen av Arbetsförmedlingen, där vi ska göra det bättre och få tydligt resultatstyrda och noggrant kontrollerade fristående aktörer som kan pröva andra vägar än vad vi historiskt sett har haft i Sverige, är att titta på det som har prövats, bland annat Stöd och matchning - Stom, som det heter bland dem som jobbar med det här - och se på hur det har fungerat.

Här har Riksrevisionen gjort en mycket bra granskning. En del saker inför reformeringen visste vi redan, annat fick vi förtydligat och ytterligare annat fick vi lära oss. Det är en mycket bra granskning som vi kommer att använda oss av.

Stom har stora brister och måste förbättras, och jag har sagt från första början att det inte räcker och är för lite. Man kan säga att Stom fungerar så att det levererar när, hur, var och på vilket sätt som Arbetsförmedlingen själv vill. Det är liksom inget system där de själva kan söka upp de arbetssökande. Men trots alla brister med Stom levererar det ändå jobb till de jobbsökande även under ganska dåliga förutsättningar. Det har alltså inte bara varit dåligt. Det står också i rapporten att det har varit relativt goda resultat.

Men det ska bli bättre, och då är en viktig sak att tänka på att i ett sådant här system väljer många den privata eller idéburna fristående förmedlare som man har närmast sig. Därför är det oerhört viktigt att de nya fristående förmedlarna finns i hela landet.

Rapporten pekar också ut det som vi länge har sagt, nämligen att så som det var utformat blev det en massa vita fläckar, för det var så Arbetsförmedlingen jobbade med de här aktörerna. Man ställde helt enkelt inte krav på att de skulle finnas överallt, som vi kommer att göra i och med reformeringen. Dessutom var det på många ställen väldigt få fristående förmedlare. Man har en bild av att det finns massor av fristående förmedlare som är lycksökare, och det fanns ganska många totalt, men det var faktiskt bara ett fåtal som hjälpte de flesta arbetslösa. Det här måste vi dra slutsatser av.

Det pekas också på att det behövs särskilda stimulanser för det här, och det kommer vi också att satsa på. En annan sak är att ratingsystemen inte är tillräckligt tillgängliga för människor. Jag har själv försökt att förstå hur man som arbetssökande skulle kunna välja med det gamla systemet. Det var inte alls tillräckligt tydligt hur man bedömer de olika fristående förmedlarna och vet vem man ska välja.

Man kan mäta hur bra de har lyckats med hjälp av Skatteverkets månadsvisa inkomstuppgifter - det som kallas för månadsuppgifterna i vanligt tal - för kontroll och uppföljning. Sedan kan man se: De där lyckades få folk i arbete, och de här lyckades inte få folk i arbete. Även det är en lärdom som vi har varit inne på men som förstärks av den här rapporten.

Sedan är det samtidigt intressant att de arbetssökande faktiskt väljer de aktörer som presterar bäst och visar poängen med reformeringen på ett väldigt tydligt sätt, nämligen att om man ger dem möjligheten får de arbetssökande chansen att välja dem som presterar bra. De får också mer resultatersättning. De som får bra resultat växer, och det blir en positiv spiral. De som inte har presterat bra gör om och gör rätt eller drar sig ur, vilket leder till att de arbetslösa bara möter bättre och bättre service - det är 20-30 procent bättre service när det gäller att komma snabbt in i jobb.

Det är precis det vi vill åstadkomma med reformeringen: en positiv spiral men också noga genomtänkt och, som Riksrevisionen anmodar oss, noga kontrollerat med bra uppföljning och ordentliga kontrollsystem. Då blir det mycket som förbättras jämfört med de försök som har gjorts tidigare, även om Stöd och matchning var bättre än de tidigare insatserna.


Anf. 102 Ali Esbati (V)

Fru talman! Den kanske lite torra och omständliga rubriceringen av det här ärendet, alltså Riksrevisionens rapport om Arbetsförmedlingens tjänst Stöd och matchning, gör kanske att man inte uppfattar allvaret i den större fråga som borde bekymra riksdagen i det här sammanhanget, nämligen det politiskt framforcerade kaoset på Arbetsförmedlingen och de särskilt allvarliga följderna av detta under den pågående pandemin.

Jag återkommer strax till det, men först vill jag understryka att vi från Vänsterpartiets sida hade velat föreslå ett mer konkret agerande från regeringens sida, direkt kopplat till den här riksrevisionsrapporten, men på grund av tolkningsfrågor gällande kammarens regelverk blev det inte möjligt. Därför utvecklar vi vår syn, förutom i det här anförandet, i ett särskilt yttrande i betänkandet.

Fru talman! Vi befinner oss i dag i en situation med ett kraftigt ökat antal arbetslösa som en mer eller mindre direkt följd av pandemin. Det leder samtidigt till att situationen för den som redan hade blivit arbetslös före pandemin försvåras. Antalet långtidsarbetslösa, det vill säga personer som har varit arbetslösa mer än ett år, är väsentligt fler än vid samma tid förra året. Och vi vet att det är en ökande risk att fastna i arbetslöshet för den som är arbetslös under lång tid.

I sådana tider är det mycket viktigt med just en aktiv arbetsmarknadspolitik av hög kvalitet. Det är inte arbetsmarknadspolitiken som skapar nya arbeten eller branscher, men arbetsmarknadspolitiken är samhällets sätt att ta ansvar för att fler kan hitta fram till rätt arbete och att fler kan bli bättre rustade för ett föränderligt arbetsliv.

I stället har vi, i detta historiskt känsliga skede, en situation där den redan fragmentiserade och skadeskjutna aktiva arbetsmarknadspolitiken snarare är på väg att avvecklas. Vi har en socialdemokratiskt ledd regering som i denna fråga, i likhet med flera andra arbetsmarknadsrelaterade frågor, låter sig ledas av banan av sina nyliberala samarbetspartier Centern och Liberalerna. Det är både tragiskt och oansvarigt.

Som även Riksrevisionen konstaterar står det i januariavtalet att Arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden. Där stadgades det att den statliga Arbetsförmedlingen i princip ska bli en ren övervaknings- och utbetalningsmyndighet medan privata aktörer i ett nytt system baserat på att det som eufemistiskt kallas lagen om valfrihet, LOV, sköter ruljangsen. Nu blev det ju så, efter ingripande i riksdagen från Vänsterpartiet och den övriga oppositionen, att de här planerna fick ändras vad gäller i alla fall LOV-tvånget. De fick också skjutas upp ett tag. Det var förstås bra. Om det inte hade skett skulle vi ha befunnit oss i ett betydligt mer allomfattande kaos i dag.

Men det är ändå så att regeringen och samarbetspartierna har sjösatt ett pilotprojekt, som knappt någon annan än de närmast sörjande partierna har bett om, i 32 kommuner gällande det som kallas Kundval rusta och matcha. I de berörda kommunerna ersätter det systemet det nuvarande LOV-baserade systemet Stöd och matchning, Stom. Det här gör en granskning av Stomsystemet särskilt relevant.

Mot den bakgrunden finns det ganska grundläggande problem. Vi kan konstatera att revisionen inte undersöker det uppenbara, nämligen hur Stomsystemet över huvud taget fungerar. Det som borde ha varit fokus för en granskning, det vill säga om det är effektivt för Arbetsförmedlingen att anlita kompletterande aktörer eller om det är mer effektivt att bedriva verksamheten i myndighetens egen regi, berörs inte alls.

Riksrevisionens granskning fokuserar i stället på hur arbetet riggas när det överordnade syftet är att ha ett LOV-system, alltså inte att utforma en så bra arbetsmarknadspolitik som möjligt. Undersökningen pekar på hur Arbetsförmedlingen ska bli bättre på att hantera LOV-systemet.

Det betyder att allt lärande som Riksrevisionen vill ska förbättras ska ske i detta avseende och inte i relation till arbetsmarknadspolitiska mål. Den kompetensutveckling som då eventuellt sker i verksamheten, Stom, hamnar i olika entiteter, och det finns ingen möjlighet att systematiskt följa upp den för att stärka en sammanhållen statlig arbetsmarknadspolitik.

I granskningen visar det sig dessutom föga förvånande att det är svårt att få även denna modell att fungera på ett rimligt sätt inom de geografiska områden där antalet aktörer som etablerar sig är få. Vänsterpartiet menar att det bör ses som ytterligare ett skäl till att Krom inte alls bör etableras eller som ett LOV-system. Det tvingades också regeringen att slå fast efter pressen från riksdagen hösten 2019.

Problemen med att få en teoretiskt uttänkt etableringsmodell för privata aktörer att fungera i mer glest befolkade områden följer i stor utsträckning utvecklingen inom andra typer av välfärdstjänster. Resultatet blir i praktiken att statens service eroderar för stora grupper av befolkningen. Det är ofta mest tydligt där behoven är som störst. Det är något som inte bara Vänsterpartiet har konstaterat, utan det är många som har gjort det.

Jag noterade i dag en ledare av Helle Klein i Dagens Arbete, industriarbetarnas tidning. Hon skriver: "Mitt i värsta pandemin och arbetslöshetskrisen medverkar alltså januaripartierna till ett storskaligt arbetsmarknadspolitiskt experiment. I själva idén ligger inte att se till människors eller samhällets behov utan anslagen till de privata aktörerna." Det är bara att hålla med. Jag kan möjligen tycka att det finns ett drag av naivitet i nämnda ledare när hon skriver att "Centerpartiet måste ta sitt förnuft till fånga och inse att ideologisk dogmatism inte är vad Sverige behöver just nu". Det tror jag är en så kallad tall order till just Centerpartiet, men det kan vi diskutera en annan gång.

Fru talman! Att det finns behov av en mer grundläggande och systematisk undersökning av de privata aktörerna inom Arbetsförmedlingens område är inget som Riksrevisionen ensamt ska lastas för. Ansvaret ligger på regeringen. Det är också därför som vi skulle vilja att riksdagen tog ställning till förslaget om att ge regeringen i uppdrag att i första hand tillsätta en statlig utredning för detta eller i andra hand delegera till en för ändamålet lämplig myndighet att granska huruvida det är rimligt och kostnadseffektivt att överhuvudtaget ha ett LOV-system för stöd och matchning.

Jag tar tillfället i akt att upprepa den vädjan som jag och min kollega Ulla Andersson i en artikel nyligen riktade till regeringspartiernas företrädare när det gäller hanteringen av Arbetsförmedlingen i detta svåra läge:

Låt inte Centern och Liberalerna köra hela den aktiva arbetsmarknadspolitiken i diket.

Agera ansvarsfullt och avbryt den feltänkta och felslagna nedmonteringen.

Öka Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag så att förmedlarna kan göra sitt arbete för de arbetslösas skull, och använd bland annat de pengar som nu i stället måste betalas tillbaka.

Satsa på att bygga ut såväl anvisning till reguljära studier som kvalificerade yrkesutbildningar.

Höj taket för lönebidrag så att subventionerade anställningar för personer med funktionsnedsättning kan bli aktuella i fler branscher än dem med lägst lönenivå.

Investera där vi vet att det finns stora behov både av att nyrekrytera och att människor orkar arbeta kvar, inte minst inom äldreomsorg och sjukvård.

Se till att det är parternas kollektivavtalade modell för etableringsjobb som kommer på plats i stället för att fastna i samarbetspartiernas bristande förståelse för sådana lösningar.

Kort sagt: Kom ut ur januariavtalets dimmor, och ta er an verkligheten på den pandemidrabbade arbetsmarknaden.


Anf. 103 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Vänsterpartiet är det enda partiet i Sveriges riksdag som anser att allting på Arbetsförmedlingen historiskt sett har fungerat jättebra. Vi har nu en debatt där alla andra påtalar problem, brister och behovet av att förbättra. Men här finns ett parti som ensamt håller fast vid att det var bäst förr och att om vi skulle gå tillbaka till det skulle allting bli bra. Då blir det lite rörigt.

Fru talman! Man tittar inte ordentligt i den rapport som vi just nu debatterar och där det uttryckligen står att Stöd och matchning har fungerat bra - det har också Riksrevisionen tittat på i andra rapporter - men att just det system som har etablerats har skapat vita fläckar i landet och att det behöver korrigeras. I det läget säger man att just den reformering av Arbetsförmedlingen där detta är en central del inte ska genomföras. Man vill på något sätt backa bandet, för det blir bättre om det blir som det var tidigare. Det var den första oklarheten.

Den andra oklarheten var att man är emot att nya Krom ska införas. Krom är alltså en utveckling av det vi som nu diskuterar, Stom med fristående aktörer. Där görs många av de förändringar som Riksrevisionen föreslår i sin rapport, inte alla men många av dem. Ändå är det dåligt utifrån den rapport som presenteras.

Det är såklart svårt att få en rapport från Riksrevisionen att passa ihop med Vänsterpartiets enahanda och ensamma politik i den här frågan. Men någonstans kan man väl ändå förhålla sig till det som står i det dokument som vi har framför oss och inte bara hitta på ett eget innehåll, apropå att hålla sig till verkligheten.

När det gäller coronapandemin och de enorma svårigheterna med att kämpa med den har vi tillfört medel. Det är uppenbarligen inte tillräckligt, men vi har tillfört medel till det.


Anf. 104 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag förstår att det kan bli något förvirrat för Martin Ådahl om han tror att Vänsterpartiet tycker att allting med Arbetsförmedlingen var jättebra förut. Det är motsatsen till vad vi aktivt och energiskt har sagt i snart 15 år. Processen att göra om Arbetsförmedlingen, som accelererade inte minst under regeringen Reinfeldt, från en förmedling som ska hjälpa människor att bli bättre rustade för en föränderlig arbetsmarknad till en myndighet som mest ska upphandla och kontrollera saker var olycklig. De olyckliga resultaten har vi nu sett steg för steg bli allt större. Nu vill man göra de misslyckade fläckvisa experimenten till ett slags fullskaligt experiment. Det tror vi är dåligt. Det betyder inte att vi tycker att det var jättebra förr utan att Centerpartiet möjligen har potential att göra saker ännu sämre.

När det gäller det som Martin Ådahl säger i övrigt är det lite magstarkt att stå och säga att man har gjort en massa saker när ens parti har bidragit starkt till att få bort en massa arbetsförmedlingskontor runt om i landet så att det har uppstått risk för kala fläckar i arbetsmarknadspolitiken. Man har även bidragit till en paniksituation i många kommuner, som säger att staten måste ta sitt ansvar. Men staten kan inte göra det eftersom man har skurit ned på anslagen och har försatt Arbetsförmedlingen i denna kaossituation. Det är vad vi diskuterar just nu.

Riksrevisionen säger i sin rapport hur ett LOV-system ska kunna förbättras. Men det jag sa i den andra talarstolen och som jag kan upprepa även i den här talarstolen är att vi behöver se huruvida det över huvud taget är rimligt att ha det systemet, inte hur vi ska skruva i det utan hur det förhåller sig till att exempelvis ha saker i egen regi.


Anf. 105 Martin Ådahl (C)

Fru talman! Mytbildningen från det enda parti som inte vill förändra politiken till det bättre och till resultatorienterad verksamhet i Arbetsförmedlingen fortsätter.

För det första tar ni ingen som helst hänsyn till rapporten, utan ni hittar på egna slutsatser. Det kan man till och med höra i Ali Esbatis replik.

För det andra kommer ett totalt ogrundat påstående. Om man som Ali Esbati har följt riksdagen länge, fru talman, borde man kunna konstatera att Centerpartiet i åratal har kritiserat avvecklingen av små kontor på landsbygden. Och när detta skedde skapade det en sådan kraftfull protest mot oss, även från regeringen, att ledningen för Arbetsförmedlingen till slut byttes ut för att utvecklingen skulle ändras. I följande regleringsbrev pekade man med hela handen på att närvaron på landsbygden i Sverige måste återställas.

Vi kommer att fortsätta följa upp detta. Det här är icke tillräckligt, vilket vi har påtalat, efter så många år av avveckling av närvaron på landsbygden med bland annat ert stöd till Socialdemokraterna. Mytbildningen kan vi lägga därhän.

Jag vill säga ytterligare något om experiment och sådant. Alla länder i världen som lägger mycket pengar på detta, inklusive facket och arbetsgivarnas egna trygghetsorganisationer, använder sig av fristående förmedlare som kommer med nya idéer men som bara får betalt efter resultat i form av varaktigt arbete. Det blir mest för de tuffaste fallen. Det här fungerar. Det fungerar i andra länder, och det fungerar i Sverige. Ett undantag är väl USA där det inte finns några pengar alls för att ge hjälp till de arbetslösa. Det här är inget experiment, men vi gör det försiktigt, noggrant och genomtänkt utifrån bland annat Riksrevisionens rapport.


Anf. 106 Ali Esbati (V)

Fru talman! Jag har i denna kammare och även utanför flera gånger konstaterat att det är vanligt att man i Centerpartiet blir mycket överraskad av resultatet av den egna politiken. Det gäller även det här med den lokala närvaron. Om man skär ned förvaltningsanslagen till Arbetsförmedlingen, tar bort uppgifter från Arbetsförmedlingen och försätter Arbetsförmedlingen i en situation där det är oklart vad man ska syssla med kommer det såklart även att märkas på den lokala närvaron, oavsett vilka intentioner man säger sig ha.

Även med den nyorientering om att bry sig mer om lokal närvaro, som regeringen och samarbetspartierna tvingades till av riksdagen, säger Arbetsförmedlingen själv, nu när processen är färdig, att man fortfarande inte kommer att vara närvarande i en majoritet av landets kommuner. Detta om detta.

Hur funkar det i andra länder? Jo, det funkar väldigt dåligt i många av de länder som Centerpartiet har velat inspireras av. Det som funkar dåligt är själva sysselsättningsmöjligheterna. Det funkar också dåligt när man ska se till att människor kan omskola sig till nya branscher. Det funkar dock ganska bra för en del som vill profitera på den här verksamheten, och det är ju ändå kärnan i Centerpartiets politik.

Det gäller inte bara inom detta område, utan man vill att statens resurser ska kunna kanaliseras till enskilda kommersiella aktörer. Jag tror absolut att man kan lyckas med det i det här systemet, men det vore nog inte särskilt bra för arbetsmarknadspolitiken i stort.

(forts. § 19)


Anf. 107 Sofia Damm (KD)

Fru talman! Coronapandemin har satt djupa spår på arbetsmarknaden, och nära en halv miljon människor är arbetslösa. Livsdrömmar har krossats, och lönekuvert har bytts ut mot a-kassa och bidrag. Åtgärder för att snabbt få tillbaka människor i arbete kommer att vara helt centrala framöver.

Riksrevisionens rapport om Arbets-förmedlingens tjänst Stöd och matchning

Svensk arbetsmarknad fungerade inte heller tillfredsställande före coronakrisen. Då hade vi relativt goda omständigheter, men regeringen lyckades ändå inte få bukt med ett brett utanförskap och en hög arbetslöshet. Trots regeringens löfte om lägst arbetslöshet i EU rasade Sverige på listan och återfinns nu som ett av de sämsta länderna när det gäller arbetslösheten.

Den tidigare starka konjunkturen innebar dock en god arbetsmarknadsutveckling för inrikes födda med god utbildningsbakgrund, medan utsatta grupper på arbetsmarknaden hade det svårt. Detta är en grupp som växer och tyvärr kommer att fortsätta växa om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Enligt Arbetsförmedlingens prognoser förväntas gruppen utsatta på arbetsmarknaden - de med låg utbildningsbakgrund, äldre, nyanlända och personer med funktionsnedsättning - uppgå till över 300 000 personer i år.

Den ekonomiska kris som coronapandemin fört med sig har slagit brett och inneburit att även personer med en normalt sett god förankring på arbetsmarknaden har sagts upp, varslats eller korttidspermitterats. I denna kris har vi en arbetsförmedling i förändring. Jag har i dag under debatten försökt lyssna på januaripartiernas företrädare för att försöka få en bild av hur det egentligen går med reformarbetet. Jag förstår att det återstår en hel del. Men, som sagt, åtgärder för att snabbt få tillbaka människor i arbete kommer att vara helt centrala framöver.

Dagens debatt rör mer specifikt Arbetsförmedlingens matchningstjänst, Stöd och matchning, som innebär att de arbetssökande som deltar själva väljer vilket företag eller vilken organisation som ska hjälpa dem på vägen till ett arbete. Vi kristdemokrater menar att en arbetssökande kan gynnas av valfrihet om det är under kontrollerade former. Riksrevisionens rapport, som presenterades redan i juni förra året, visar också på vikten av att det ställs höga och precisa krav för att få bli leverantör och att en leverantör som underpresterar ska kunna uteslutas från tjänsten.

Inom ramen för Stöd och matchning kan Arbetsförmedlingen efter översyn utesluta en viss del av leverantörerna, men systemet som sådant innebär att leverantörer som inte lyckas matcha arbetslösa med arbete eller relevant utbildning ändå har kunnat fortsätta verka inom tjänsten.

Ratingsystemet, som visar vilka leverantörer som lyckats bäst med att stötta och matcha sina deltagare, är en viktig del av stöd- och matchningssystemet och kommer att vara det även i en reformerad arbetsmarknadsmyndighet så att leverantörernas resultat noggrant mäts och deltagarna kan göra välgrundade val. Det måste ställas höga krav på den som vill bli leverantör - oseriösa aktörer ska hållas borta.

Här lyfter Riksrevisionen fram att Arbetsförmedlingen bör få tillgång till Skatteverkets månadsvisa inkomstuppgifter vid beräkning av rating och utbetalning av ersättning till leverantörerna, vilket låter klokt. Det finns många fler rekommendationer i granskningen som regeringen i sin skrivelse väljer att beröra som viktiga bidrag till Arbetsförmedlingens vidareutveckling av upphandlade matchningstjänster. Hur man i dagsläget har tagit hand om rekommendationerna är dock ännu lite oklart.

Hela poängen med reformeringen är ju att andra fristående aktörer, inte Arbetsförmedlingen, ska matcha arbetssökande med jobben. Lärdomar ska naturligtvis dras av Stöd och matchning, men regeringen har därutöver även lanserat tjänsten med nästan samma namn, Rusta och matcha. Hur den tjänsten nu kommer att vidareutvecklas är kanske i dagsläget än mer intressant.

Fru talman! Reformeringen av Arbetsförmedlingen är förstås mycket viktig för den grupp människor som har det svårast att ta sig in i arbete. Det är här idékraften i att låta privata och ideella utförare hjälpa till i arbetet att stötta och förbättra chanserna till arbete kommer in.

Att tillvarata alla de människor som i dag inte vill något annat än att ha ett arbete att gå till kommer med ett stort ansvar. Därför behöver kontrollmekanismerna, ratingsystemet och uppföljningen av kvaliteten i systemet ständigt utvärderas och förbättras. I det arbetet är Riksrevisionens rapport viktig att ta med sig, och det hoppas jag att de ansvariga nu gör.

För de hundratusentals människor som i dag står utanför en arbetsgemenskap och utan egen försörjning och den inkludering som ett jobb innebär behöver arbetsmarknadspolitiken ta nästa steg så att fler ska få ett arbete att gå till.


Anf. 108 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Vid årsskiftet var 437 000 personer arbetslösa, och av dem var 175 000 så kallade långtidsarbetslösa.

Pandemins påverkan på svensk arbetsmarknad har varit omfattande. Kriser leder ofta till strukturomvandlingar, vilket gör att de jobb som fanns före krisen kanske inte längre finns kvar efter krisen, samtidigt som nya arbetstillfällen växer fram. Vi ser det redan nu: Flygvärdar sadlar om till undersköterskor, roddare, som normalt bygger scener, röjer nu snö och is från hustak, och det är ett ökat söktryck på universitet och högskolor.

Att de arbetssökande står rustade för de arbetstillfällen som uppstår både under krisen och när det vänder igen är den stora utmaningen i arbetsmarknadspolitiken och något som tyvärr inte har fungerat väl på väldigt länge. Detta gör reformeringen av Arbetsförmedlingen än viktigare.

I Riksrevisionens granskning framkommer viktiga slutsatser som behöver vara vägledande för hur Arbetsförmedlingens arbete ska organiseras framöver. Låt mig nämna de två viktigaste slutsatserna. Den första är att uppföljning och kontroll behöver förbättras. Klagomål behöver följas upp och åtgärdas i större utsträckning än i dag. Fler leverantörer som inte sköter sitt uppdrag måste avslutas som leverantör.

Den andra slutsatsen är att rating och utvärdering tydligare behöver kopplas till det faktiska resultatet. Ett förslag är därför att Skatteverkets månadsvisa inkomstuppgifter ska användas för att följa upp inkomstutvecklingen för den som efter genomförd insats inom Stöd och matchning har fått ett jobb och att detta sedan ska ingå som en parameter i ratingen av de leverantörer som finns i systemet.

Fru talman! Detta är kloka förslag som vi kommer att ta fasta på i reformeringen av Arbetsförmedlingen. En väl fungerande valfrihet bygger på att den enskilde har god information om de olika alternativ som finns. I det bör ingå fakta om hur väl en leverantör lyckas med den tjänst som leverantören förmedlar. Precis som en skolas resultat på de nationella proven ger en bild av hur väl skolan lyckas med sitt kunskapsuppdrag ger den inkomst som den som fått jobb efter att ha fått en insats från en aktör en bild av hur väl aktören klarade sitt uppdrag att skapa förutsättningar för den enskilde att få en anställning och kunna försörja sig själv.

Men uppföljning och utvärdering är inte bara viktigt för att enskilda ska kunna göra välinformerade val. Vi lägger åtskilliga miljarder årligen på arbetsmarknadspolitiken, och dessa pengar ska användas effektivt till insatser som leder till att fler kan bidra till vår gemensamma välfärd genom att arbeta och betala skatt.

Riksrevisionen har i granskningen tittat på leverantörer inom Stöd och matchning, Stom, men rekommendationerna som man framför bör ses i ett bredare perspektiv för att vi ska lägga våra skattemedel på insatser som fungerar och ger människor den frihet det innebär att tjäna sina egna pengar. Detta kommer vi att ta fasta på i det fortsatta arbetet med den pågående reformeringen av Arbetsförmedlingen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 februari.)

Beslut

Granskning av Arbetsförmedlingens stöd och matchning till arbetslösa (AU7)

Riksrevisionen har granskat hur väl Arbetsförmedlingens tjänst Stöd och matchning leder till att arbetslösa deltagare så snabbt som möjligt får ett jobb eller påbörjar studier. Stöd och matchning är en så kallad matchningstjänst som går ut på att arbetslösa deltagare får stöd att komma ur sin arbetslöshet med hjälp av en handledare från en leverantör som deltagaren själv väljer. I sin rapport ger Riksrevisionen rekommendationer till Arbetsförmedlingen och till regeringen.

Arbetsförmedlingen rekommenderas bland annat att göra det lättare för deltagare att göra välinformerade val av leverantör och att utvärdera det så kallade ratingsystemet för betygsättning av leverantörer. Arbetsförmedlingen rekommenderas också att förbättra uppföljningen av leverantörerna och att säkerställa att det går att följa upp och utveckla tjänsten Stöd och matchning på ett systematiskt sätt. Regeringen rekommenderas att undersöka om Arbetsförmedlingen kan använda Skatteverkets månadsvisa inkomstuppgifter på individnivå när leverantörer ska betygsättas och ersättas.

Riksdagen har behandlat regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport. Riksdagen välkomnar granskningen och delar regeringens uppfattning att den är ett viktigt bidrag till utvecklingen av både Arbetsförmedlingen och upphandlade matchningstjänster.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionen. Skrivelsen läggs till handlingarna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.