Riksdagens arbetsformer

Fru talman! Detta är ett motionsbetänkande som bygger på de 40 motioner som lades fram under all- männa motionstiden i år. Dessutom behandlas riks- dagsstyrelsens förslag om ändringar av vissa ekono- miska villkor för ledamöter och för Sveriges EU- parlamentariker. Alla dessa 40 motioner visar på ett stort intresse och en stor vilja att förbättra riksdagens möjligheter att arbeta och att föra ut det som försiggår här i huset till svenska folket. Emellertid avslås samtliga motio- ner, inte så få med motiveringen att de inte hör till konstitutionsutskottets område utan egentligen skulle behandlas av talmannen, riksdagsstyrelsen eller något annat organ. En motion som enligt min mening borde ha be- handlats välvilligare är den som handlar om ledamö- ternas placering här i salen. I stället för vara placerade i länsbänkar menar jag att vi borde vara placerade partivis. Det är inte första gången som en likalydande mo- tion behandlas, och ofta har utskottet haft en välvillig skrivning. Så var det t.ex. 1987/88 - bara för att visa hur många gånger denna fråga har kommit upp utan att få en, enligt min mening, färdig behandling. Då menade man att partivis placering av ledamöterna skulle vara en markering av den framträdande roll som de politiska partierna numera - eller "dåmera", får jag väl säga - spelar i riksdagen. Man talade också om att det troligen skulle ha fördelar ur kontakt- och debattsynpunkt. I senare betänkanden har man ibland tagit ett steg tillbaka och trott att positiva effekter skulle utebli. Ibland har man tagit några steg framåt igen. Men hela tiden har det handlat om tro, och så har motionen vajat fram och tillbaka under åren. Vad som däremot varit en ständig återkommande fråga är hur man ska kunna göra kammardebatterna mer livfulla och mer åskådliga. I nästan alla demo- kratier är ledamöterna placerade partivis. Vårt sätt att placera oss, fru talman, är närmast en historisk kvar- leva från den tid då ledamöterna mer sågs som före- trädare för sin valkrets än som företrädare för riket. Alla vi som har varit ledamöter i kommunfull- mäktige eller landstingsfullmäktige har ju oftast erfa- renheter från partivis placering. Det gäller också för Europaparlamentariker. Det finns alltså erfarenheter som vi kan använda oss av, och vi vet att det fungerar bättre än här. När vi som nu sitter som russin i en mycket rus- sinsnål russinkaka är det ju praktiskt taget omöjligt att ha ett givande utbyte med andra partikamrater under debattens gång. Med en partivis placering finns det mycket som talar för att det kommer att bli åskådliga- re och tydligare för eventuella åskådare. Debatten kommer alltså att bli tydligare, liksom ställningsta- gandet. Debatterna kanske rentav blir roligare när vi som är debattörer under resans gång kan få intryck från nära sittande meningsfränder som kan stödja, uppmuntra och komma med nya tankar och idéer. Det är en möjlighet som jag tycker att vi borde ta oss i kragen och äntligen yrka bifall till. Jag yrkar alltså bifall till reservation 1. Jag står naturligtvis också bakom Moderaternas andra reser- vation, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Jag vill ta upp det här med ledamö- ternas placering - om inte annat så för att det ska bli något liv i debatten. Vi sitter som russin i en russin- snål russinkaka - det var en härlig liknelse. Det är väl möjligt, men när vi nu sitter en per parti i kammaren, från ett parti ser jag två, skulle vi väl en sådan här kväll sitta ungefär lika glest även om vi sutte partivis. Det skulle inte vara fler russin i kakan då heller en sådan här afton. Det är klart att det är så. Det är klart att vi, som Inger René säger, hela ti- den tror i den här saken. Det gör vi ju. Men det är väl också en viss fördel, egentligen, att man träffas och har lite umgänge över partigränserna. Jag ser inte att det är någon nackdel, och jag ser att det också har sina fördelar att man sitter länsvis. Det är något gott i den svenska traditionen också, i det här att vi kan sitta bredvid varandra och ibland, utan att det stör mötes- förhandlingarna, viska, skämta och kommentera vad som sägs i debatten med människor som inte tillhör samma parti som vi själva. Möjligtvis leder det, som någon sade, också till lite mer förtrogenhet med hur andra partier tänker. Det får vi visserligen i utskotten, kan man säga, men vi får det också tack vare att vi inte hela tiden umgås med våra likasinnade. Jag tycker därför egentligen, om jag skulle säga något, att det är en lite sekteristisk motivering som finns till det här att vi ska ändra riks- dagens placering. Därför intar jag en ovan - men dock - konservativ hållning och tycker att det här systemet har sina fördelar, alltså att vi sitter som vi gör. Som Inger René mycket riktigt sade gäller det här många angelägna frågor av stort intresse. Det åter- speglar sig dock inte i närvaron här i kammaren, men det beror kanske på den sena kvällen. Vänsterpartiet har lyft fram två frågor i det här betänkandet och reserverat sig för dessa. Den ena avser budgetprocessen. I Riksdagskommitténs för- slag, som Riksdagsstyrelsen sedan fört till riksdagen och konstitutionsutskottet och som kammaren seder- mera godkänt, tas en del av budgetprocessen upp. Syftet med förslaget och beslutet är att vi ska minska den budgetpolitiska fixering som delvis har präglat riksdagens arbete. Man arbetar mycket med budget- frågor både vår och höst, och beslutet har varit ägnat att tona ned detta. Vårbudgeten får därmed mera en koncentration på övergripande långsiktiga ekonomis- ka frågor, medan vi på hösten ska ha det mera kon- kreta budgetarbetet. Det är en viktig inriktning, som det också har varit en god enighet kring. Men det finns en hel del andra frågor som är komplicerade. Vi har t.ex. utgiftstak i budgetsystem- en, men det kom vi i Riksdagskommitténs referens- grupp för budgetprocessen i realiteten aldrig in på. Frågan är vidare hur vi ska behandla inkomster. Man varnar ju med utgiftstaken för att vi måste vara medvetna om våra utgifter, och man kan inte vid tillfälligt goda ekonomiska lägen binda upp sig för utgifter som på lång sikt överstiger vad som är sam- hällsekonomiskt sunt. Det är klart att vi måste ha något sådant makroekonomiskt styrinstrument, men det måste man egentligen också ha för inkomsterna. Staten skaffar sig ju ibland tillfälliga inkomster, t.ex. i samband med utförsäljningar. Risken är då att man betar av dem. Det borde finnas något slags symmetri mellan hur utgifter och inkomster behandlas. Det har också gjorts en hel del utvärderings- och utredningsarbete inom ramen för Riksdagskommit- téns arbete och även Vestaprojektet, och analysen behöver kanske ytterligare kompletteras. Också andra frågor har varit aktuella. Kd påpekar i en, som jag tycker, bra motion att anslag och anslagsvillkor för ett helt utgiftsområde antas i ett enda klubbslag. Det är något som kan vara ägnat att minska riksdagens makt och möjligheter att påverka på ett mera konkret plan hur staten använder sina pengar. Det har att göra med den komplexa frågeställningen om relationerna mel- lan riksdag och regering. Vi vill i reservation 3 att processen med utvärdering av budgetsystemet ska fortsätta, och jag yrkar bifall till denna reservation. Vi har också avgivit en annan reservation, som avser registreringen av ledamöternas ekonomiska intressen. Vi tycker att det är viktigt för förtroendet för riksdagsämbetet att det sker en sådan registrering. Ett sextiotal ledamöter har inte låtit sina intressen registreras. Vi tycker nog att detta borde göras obli- gatoriskt, vilket också framhållits i en motion som behandlas i detta betänkande. Jag vill göra denna markering och hoppas att vi ska kunna lösa denna fråga efter hand i politisk endräkt, så att vi får en sådan obligatorisk ordning. För tids vinnande, som det brukar heta, fru talman, för jag dock inte frågan till votering den här gången, men vi avser att åter- komma.

Fru talman! Jag håller med Kenneth Kvist om att det just i kväll inte skulle bli särskilt stor trängsel i någon av våra partigrupper, även om vi satt på ett annat sätt. Men alla debatter följs inte av så få kam- rater i kammaren som just den här. Dessutom vet vi inte om en annan placering hade gjort debatten mer rolig och spännande och kanske också mer innehålls- rik, så att den hade lockat fler. Jag tycker att argumentet att man ska idka um- gängesliv i kammaren låter lite torftigt. Jag kan vis- serligen erkänna att jag under den förra mandatperio- den satt bredvid en av Kenneth Kvists närstående kamrater, och vi hade så mycket meningsutbyten och förtroliga samtal att talmannen nästan för jämnan gav oss svarta ögon och hyssjade åt oss. Det var trevligt för mig, men kanske hade det inte varit så lyckat om alla hade så roligt med sin bänkkamrat som jag hade. Men den här frågan har faktiskt en seriös under- ton. Det är viktigt att debatterna här i kammaren fångar mångas intresse. Det här är ett sätt som vi moderater vill föra fram och föreslå, och ingen annan har kommit med något annat förslag för att göra de- batterna sådana att de kan upplevas som värdefulla för en vidare krets. Det är det som vi tycker är viktigt.

Fru talman! Det är klart att det är trevligt att man har roligt i kammaren, och jag tycker inte att det är ett dåligt argument. Jag hör att Inger René nu kallar alla ledamöter i kammaren kamrater, och då har samvaron med andra än partikamrater haft någon effekt. Jag tror nog att intensiteten i debatten trots allt har att göra med det innehållsliga och det inflytande som riksdagen tar sig i samhällsutvecklingen. Jag tror att det har mycket mindre att göra med hur vi sitter. Jag tror inte heller att vi kan jämföra oss med fullmäktigeförsamlingar e.d., där man träffas kanske var 14:e dag eller en gång i månaden och nästan alla är på plats och lyssnar på de debatter som förs under den kvällen eller dagen. Det är en annan sak. Jag tycker i och för sig mycket om russinkaka, men jag tror inte att russinen hade varit så mycket fler en sådan här kväll även om vi hade haft en annan placering. Jag tror inte heller att den mediala upp- märksamheten kring vår mycket tänkvärda debatt hade blivit så mycket större. Så jag är ledsen, men jag övertygas inte riktigt av den moderata argumentatio- nen på den här punkten.

Fru talman! Det har talats om russin i kakan här, men det finns också en annan bild som man skulle kunna använda: Att söka efter en kamrat är som att leta efter en nål i en höstack. Det brukar sägas att det inte finns några riktigt konservativa partier i Sverige, men då har man inte träffat partierna i Sveriges riksdag när vi ska diskute- ra riksdagens arbetsformer. Det är oerhört konserva- tivt. Vi har stött den moderata motionen om placering- en i kammaren, och det kan, som Kenneth Kvist sä- ger, vara roligt att sitta bredvid en trevlig kamrat. Helena Bargholtz och jag träffas t.ex. i alla möjliga olika sammanhang och sitter bredvid varandra i kammaren. Men det finns också praktiska skäl för att ha en partivis placering. Det är egentligen mycket som borde åtgärdas i kammaren. Man har varit inne på hur debatten funge- rar när vi sitter utspridda. Man skulle mycket väl kunna ordna en förtätad situation vid debatter om man vill. Mastodontkammaren skulle utan vidare kunna göras om till en mycket bättre kammare. För ett par år sedan var jag i den nya tyska För- bundsdagen i Berlin. Trots att den är större än den svenska riksdagen har man verkligen lyckats hitta en bra placering. Trots att det är väldigt många ledamö- ter blir det ändå en förtätad situation. Där har vi nog mycket att lära. Det är en oerhörd konservatism i arbetet att förnya riksdagens placeringar och olika arbetsformer. Jag satt i början på 90-talet i Riksdagsutredningen. Vi hade vildsinta planer på att göra olika förändringar. Men det stupade så småningom på enveten konserva- tism, revirtänkande osv. I politiken handlar det mycket om de små stegen. Men när det gäller riksdagens arbetsformer och sätt att fungera handlar det om att ta pyttesmå steg, utom i vissa fall. Man lyckades t.ex. få igenom en ny bud- getmodell. Det var ett mer radikalt grepp. Även där går man inte fullt ut. Man analyserar inte de olika problemen. Jag hade förmånen att även sitta i referensgruppen om budgetprocessens olika delar tillsammans med Kenneth Kvist. Vi kom väl en bit på vägen. Ett problem som återstår är det som jag har tagit upp i en motion. Vi har här nöjt oss med ett särskilt yttrande om det. Det gäller budgetprocessens andra steg. Det tenderar att förvandlas till en meningslöshet. Det kan man också se på hur utskotten hanterar det. Det visar sig att väldigt många utskott justerar sina betänkanden på dessa områden innan riksdagen har fattat sitt rambeslut, som vi gjorde i går. De juste- rar sina betänkanden innan de vet vad riksdagen har sagt. De vet att det blir så. Hela processen blir en meningslöshet. Man kan inte justera i smådetaljer även om det skulle finnas en majoritet i utskotten, eftersom varje parti vill visa upp sin helhetsbild. Där finns mycket att göra framöver för att förändra den situationen. Det gäller att öka, som Kenneth Kvist också var inne på, riksdagens makt, även om det bara kan vara i småfrågor, och att hitta framkomliga lösningar. Det går om man vill. Fru talman! Inger René har redan yrkat bifall till reservationen. Jag avstår från det i detta samman- hang.

Fru talman! Vi har ingen anledning att uppta kammarens tid med meningsutbyte om budgetproces- sen men däremot i frågan om riksdagens arbetsfor- mer. Jag har visserligen bara varit ledamot i riksdagen sedan 1994. Men jag har arbetat här så att jag närmar mig att vara ett inventarium i huset. Jag började som riksdagsgruppssekreterare samtidigt som enkammar- riksdagen började. Inom parentes sagt skrev jag som spökskrivare motion nr 1 om övergång till republik för den nya enkammarriksdagen. Under denna tid har det skett åtskilligt när det gäller riksdagens arbetsformer. Somt har varit till det bättre, och somt har varit till det sämre. Jag erinrar mig att det i början på 70-talet var fler människor som lyssnade på debatter på kvällarna. Då var det votering efter varje debatt allteftersom ärendena betades av. Det kunde sitta ledamöter både till klockan 3 och 4 på morgonen vid Sergels torg, som det var då, och trycka på knapparna. Det är klart att det har skett stora förändringar i debattregler, i debattordningar och med förekomsten av särskilda debatter osv. Däremot sitter vi länsvis. Det är därför att vissa gamla traditioner vi har i det här landet är goda traditioner. Jag tycker inte att det är något fel att man inte bara markerar partireviret och det partivisa i sittandet. Det finns något i att människor från samma lands- ända sitter ihop. De kan därigenom få en kontakt över partigränserna som kanske eljest skulle vara lite tun- nare. En del s.k. länsbänkar har sina länsbänksmöten osv. Det finns något gott i detta. Därför är det dumt att ändra just det. Annars tycker jag inte att man ska vara konservativ.

Fru talman! Det finns konservatism i olika sam- manhang. Det finns de som konservativt håller fast vid gamla ståndpunkter fast de egentligen är obsoleta. Det finns kanske hos Vänsterpartiet i en del frågor. Vi kan väl komma överens om att det finns vissa goda traditioner som man inte bör slopa. Men det finns också andra som är inte så väldigt bra. Det är klart att om Kenneth Kvist nu har ett 40-årigt per- spektiv på riksdagens arbete kan han se förändringar. Det är en erfarenhet om man har hållit på med politik väldigt länge att det sker förändringar. Men det sker ibland i väldigt små steg. Vi behöver t.ex. åtgärda utskottsorganisationen i riksdagen. Men vem mäktar genomföra en sådan förändring? Det är en bra fråga.

Fru talman! Nu var det förstås inte 40 år. Vi ska inte överdriva min ålder, även om en del tycker att den börjar bli ansenlig. Det är ett 30-årigt perspektiv jag har. Jag vill ändå hävda hänt väldigt mycket med riks- dagens arbetsformer. Somt har varit väldigt bra och har underlättat för många ledamöter att kunna fungera med ett socialt liv vid sidan av riksdagen, osv. Somt har jag riktat kritik mot. Det ska jag inte ta upp i det här sammanhanget. Att göra kopplingen att tro att vi får livfullare och mer innehållsrika och stimulerande debatter beroende på hur vi sitter är att skjuta fel. Det är viktigare att riksdagen diskuterar hur riksdagens inflytande i sam- hället kan öka. Vi ska inte frånhända oss inflytande över sam- hällspolitiken och t.ex. acceptera ökad användning av ramlagar eller t.ex. det budgetsystem vi har. Där har vi en likartad kritik. Det kanske överför för mycket makt till regeringen. Det gör att värdet av riksdagsde- batterna minskar. Det upplevs ibland som att vi bara pratar men att makten finns på andra ställen. Vi borde ha ett samtal om hur riksdagen återtar betydelse och blir centrum för samhällsdebatten och för den framåtsyftande debatten i samhället. Det vi borde ägna oss åt att är att diskutera innehållet i riks- dagen på ett allmänt plan och vad som sägs under debatterna. Det har väldigt lite att göra med hur vi sitter.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag gjorde Kenneth Kvist äldre än han möjligtvis kan vara. Jag tror att han är av en ganska god årgång. Det handlar om lite över 30 år. Kenneth Kvist säger här att närheten mellan män- niskor inte spelar någon som helt roll för hur debatten utvecklas. Det är en mycket intressant socialpsykolo- gisk iakttagelse som förmodligen inte har något större stöd i forskningen. Det finns alltså vissa fördelar. Det finns ett slags konservatism. Det har varit så här, och så ska det alltid vara. Det finns ofta ett så- dant tänkande hos oss. Vi kan inte tänka i nya banor.

Fru talman! Det finns uppenbart ett mycket stort intresse hos oss riksdagsledamöter för hur vi ska bedriva vårt arbete här i riksdagen. Det märks inte minst av de 40 motioner som har väckts. Det handlar bl.a. om de viktiga frågorna hur vi är placerade i plenisalen, budgetprocessen, den allmänna motionsti- den, utskottsindelningen och en massa annat. Vi riksdagsledamöter har ju en väldigt speciell ar- betssituation i det att vi är arbetskamrater med våra politiska motståndare, med vilka vi också ska samar- beta i många frågor. Därför menar jag att det är bra att vi sitter som vi gör i plenisalen, dvs. länsvis, sida vid sida över partigränserna. Jag har ingen förståelse för den moderata och kristdemokratiska reservationen där man vill att vi ska sitta partivis i kammaren. Tvärtom - precis som Ingvar Svensson uppskattar att sitta bredvid mig så uppskattar jag att sitta bredvid Ingvar Svensson. De informella kontakterna över partigränserna är nämligen ofta mycket värdefulla och kan ge intressant information. Vi har ju också fri rörlighet här i kammaren. Vi är inte bundna till vår plats. Om jag känner att jag vill diskutera en fråga med någon partikamrat som sitter någon annanstans - tyvärr är de väldigt sällan här när jag pratar, men ändå - så har jag alltid möjlighet att förflytta mig till honom eller henne. Ibland har det hänt att jag har gått över till moderater och pratat osv. Vi har ändå den här möjligheten. Både Inger René och Ingvar Svensson var inne på det där med russin och nålar osv. Det är ett problem att vi sitter så glest. Det föresvävar mig att man skulle kunna pröva samma modell som man numera har i interpellationsdebatter även i den här typen av debat- ter, dvs. att man får komma närmare och sitta nära talarstolen. Då är det också lätt att komma fram till talarstolen. Det finns anledning att överväga detta i en situation när vi ska tala till varandra och det är ett stort fysiskt avstånd. Jag har erfarenheter från en kommunfullmäktige- församling som gick över från att sitta som blandade partier till att sitta partivis, och jag kan inte konstatera att det gjorde vare sig till eller från för debatten. Fru talman! Jag har i andra sammanhang föresla- git att Sveriges medlemskap i EU också ska göras synligt här i riksdagen genom användning av EU- flaggan. Jag återkommer till det i en kommande de- batt. Men i dag vill jag yrka bifall till Folkpartiets reservation nr 2 rörande EU-parlamentarikernas del- tagande i riksdagsdebatterna. Det är enligt Folkparti- ets mening viktigt att EU-frågorna blir mer angelägna och förs närmare medborgarna. Därför måste också EU-parlamentarikernas roll bli mer tydlig, och det kan den bli just i den här kammaren. Därför bör de allihop ha möjlighet att delta i särskilda debatter här i kammaren. Detta är inget påhitt av oss från Folkpartiet, utan vi vet att det förekommer i Nederländerna och att erfarenheterna därifrån är mycket goda. Detta borde man väl kunna pröva i Sveriges riksdag! Det ligger något i det som Ingvar Svensson tog upp om konser- vativt tänkande. Vi ska komma med nya idéer, och detta tycker jag vore en utmärkt idé att pröva. Jag är övertygad om att detta skulle öka medbor- garnas känsla för att de är medborgare också i EU och öka deras engagemang i Europafrågorna. Fru talman! En annan sak och en viktig förutsätt- ning för att öka människors politiska engagemang - och det är vi ju alla här överens om att vi verkligen vill - är att förse dem med lättillgänglig information. Det gäller i hög grad riksdagens arbete. Bra informa- tion underlättar för medborgarna att föra de politiska debatterna och följa den politiska beslutsprocessen. Många människor har som vi ofta får höra ett stort och aktivt intresse för politik, men de vill tyvärr inte engagera sig i partipolitiken. Riksdagshuset, riksdagens informationscentrum och Riksdagsbiblioteket ligger alla här i närheten. För att göra riksdagens verksamhet mer tillgänglig för alla behövs det regionala riksdagskontor. Det första bör man naturligtvis inrätta i landets näst största stad - i Göteborg. Där ska det finnas tillgång till storbilds- TV som visar riksdagsdebatter, frågestunder, inter- pellationsdebatter och allt annat som är intressant från riksdagen. Här ska det också naturligtvis finnas per- sonal som kan svara på frågor och hjälpa medborgar- na att hitta rätt i riksdagens fantastiska datasystem. Jag utgår också från att vi riksdagsledamöter själv- fallet också kommer att träffa medborgarna i Göte- borg i detta riksdagskontor. Detta är en viktig demokratifråga för att ge med- borgarna runtom i landet tillgång till bra information om riksdagens verksamhet. Det leder förhoppningsvis också fram till en mycket livligare samhällspolitisk debatt. När detta förslag väcktes förra året ansåg KU att detta är en fråga för riksdagsförvaltningen. Men ingenting har hänt, och därför vill jag yrka bifall till reservation nr 7. Slutligen, fru talman, vill vi i Folkpartiet att be- nämningen miljö- och jordbruksutskott ändras till natur- och miljöutskott och att utskottsorganisationen i övrigt anpassas till denna förändring. Skälet till detta är att regeringen i budgetpropositionen har tagit upp frågan om samordning och ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen argumenterar mycket starkt och övertygande för att natur- och miljöfrågorna ska beredas en fristående ställning från såväl bostads- och kulturfrågor som jordbruksfrågor. Vi behöver en konsumentpolitik och en näringspolitik för maten, en naturvårdspolitik för den biologiska mångfalden och en politik för kulturarvet. Av den debatt som försiggick under en stor del av eftermiddagen har vi förstått att detta i dag är ett väldigt stort och tungt utskott. Därför menar jag att riksdagsstyrelsen bör få i uppdrag att komma med ett förslag i den riktning som jag har skisserat. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till Folk- partiets reservationer nr 2 och nr 7.

Fru talman! Jag tycker att idén om att EU- parlamentariker ska kunna få ta riksdagens talarstol i besittning är en dålig idé som Folkpartiet har. Givet- vis är det bra att partierna har goda kontakter med sina EU-parlamentariker och att de också kan bjudas in till seminarier och annan verksamhet i riksdagshu- set. Men kammarens tid är ganska knapp även för de riksdagsledamöter som sitter här och jag tycker att det är att lite devalvera riksdagsledamöternas position att bjuda hit EU-parlamentariker. Däremot, fru talman, är jag helt överens med He- lena Bargholtz om detta med placeringen i riksdagen. Jag kan också tänka mig de förskjutningar som Hele- na pratade om, dvs. att man kan sitta tätare ihop under debatter när det är få i kammaren osv. för att öka trycket - om det nu ökar trycket. Men jag tycker att den länsvisa placeringen är av stort värde. Det är en god gammal svensk tradition att vi sitter länsvis i grundpositionen. Sedan kan vi ju komma lite närmare varandra för att öka intensiteten i debatten - om den nu ökar. Det har jag ingenting emot. Det här säger jag också indirekt till Ingvar Svensson, som gav sken av att jag var fullständigt orörlig när det gäller sittandet. Det är jag alltså inte.

Fru talman! Om man nu inte gillar EU - och jag har ju förstått att Vänsterpartiet inte är särskilt för- tjusta i EU - så är det klart att man inte tycker att det är särskilt viktigt att få hit EU-parlamentariker som ska framträda i talarstolen. Jag menar att detta också är en viktig markering av att Sverige är medlem i EU. Vi är EU-medborgare, och det bör man också ha med när man anser att de ska komma hit till riksdagen och tala. Jag är också övertygad om att det ökar männi- skors och medborgares intresse av att komma och lyssna på debatterna om man då och då i talarstolen också får se EU-parlamentariker. Men jag vill betona att det gäller särskilda debatter, som de vi för när vi diskuterar speciella EU-frågor här. Vi brukar ju ha ett par sådana debatter per år.

Herr talman! Det har inget att göra med vad man tycker om EU, utan det har att göra med vad man anser om riksdagen. Om riksdagens ledamöter har ett oerhört viktigt uppdrag och ska vara folkets främsta företrädare så ska debatter i riksdagen i plenum skö- tas mellan riksdagens ledamöter och inte mellan någ- ra andra. Jag menar att vi inte kan börja tumma på den regeln. För varför skulle vi då bara begränsa oss till EU-parlamentariker därför att de har särskilda erfarenheter och särskild information? Då kan vi också ordna särskilda debatter i riksdagens plenisal med företrädare för andra delar av samhällslivet som har en speciell erfarenhet och speciellt intressanta synpunkter att komma med. Vart för det? Då devalve- rar vi riksdagen, menar jag, och det ska vi inte göra. Därför är detta en tokig idé som är fel tänkt. Det spe- lar ingen roll att man har tänkt fel i Holland. Det blir inte bättre för det.

Herr talman! Vi har uppenbarligen helt olika upp- fattningar om det här Kenneth Kvist och jag. Jag kan inte förstå resonemanget om att man skulle devalvera riksdagsledamöterna om man släpper upp EU- parlamentariker i den här talarstolen. Vi kan verkli- gen på alla sätt hävda vårt värde. Jag övertygad om att vi skulle kunna få en mycket bra debatt här i kammaren om EU-parlamentarikerna också deltog på våra villkor.

Herr talman! Jag tänkte säga några saker om det som jag tycker kan vara intressant i det här betänkan- det. Många av de här frågorna gäller ju sådant som skulle behandlas av riksdagsstyrelsen, talmannen och gruppledarna. En av de frågorna är hur vi sitter här i kammaren. Jag tror att vi kan radikalisera detta och förtäta det. Tidigare var både Kenneth Kvist och Helena Bargholtz inne på det. Vi har prövat det vid en aktuell debatt då jag var med och föreslog att vi skulle sätta oss här framme, och det gick bra. Men jag har en radikalare idé, nämligen att vi moderniserar den här salen. Det kan man göra genom diskussioner mellan t.ex. gruppledare och talman. Det skulle innebära att vi satte avläsare på alla bänkar, och så använde vi våra ID-kort helt enkelt. Det skulle bli fri sittning. Vi stoppar in vårt ID-kort där vi sitter. Det skulle vara identifikationen. Om vi som nu är åtta stycken här, så satt vi åtta stycken längst fram. Det skulle självfallet öka temperaturen, intensiteten och närkontakten. Det skulle helt enkelt vara roligare att debattera. Jag tycker att vi ska diskutera det. Jag tycker att detta med länsbänkar eller partibänkar är lite väl konservativt. Jag tror att den här stora salen inte mår bra av det. Det kan vi ju se här. Det ser inte bra ut. Det känns inte bra heller att söka ögon som inte syns. Sedan finns det en annan fråga i det här betänkan- det som handlar om statsråden och deras närvaro vid debatter. Det tycker jag är väldigt intressant, framför allt för oss i konstitutionsutskottet när vi har våra granskningsdebatter. Det skulle vara väldigt välgö- rande att ha de utsatta statsråden här på plats. Det skulle kännas väldigt bra och bekvämt för oss i KU. Jag hoppas att den uppmaningen ska höras ända över på andra sidan kanalen. Sedan har vi ett annat problem i KU när vi har vå- ra utskottsförhör. Det gäller detta med edgång och sanningsförsäkran. Många gånger önskar vi väl att vi kunde kräva det, men samtidigt inser vi att det be- gränsar vårt arbete. Det förändrar KU:s utfråg- ningsinstitut. Det blir frågan om plikt att komma till KU kanske. Det blir frågan om att vi inte får så mycket information som vi skulle vilja ha för att utreda en fråga. Nackdelarna överväger väl fortfaran- de, men visst skulle vi väl många gånger önska att vi kunde få dem som vi frågar ut att tala under sannings- försäkran eller edgång. En annan fråga handlar om registrering av lobba- re. Det finns i EU-parlamentet och i andra parlament. Frågan har ställts om vi behöver det här i vårt parla- ment, i vår riksdag. Jag tror inte att det är aktuellt ännu. I en framtid med ökad lobbning jag kan se att vi tvingas till detta för att få en översikt och en kontroll av den verksamheten, men jag tror inte att det är aktuellt ännu. En annan fråga som Helena Bargholtz tog upp gällde riksdagskontoret i Göteborg. Jag tror att det är väldigt viktigt att man på olika sätt kan följa vad som sker i riksdagen i hela landet. Det kan ske genom Internet och olika interaktiva TV-kanaler. Jag tror att man kan göra detta genom att utöka verksamheten på de medborgarkontor som redan finns eller på de bib- liotek som redan finns. Jag tror inte att man speciellt ska rikta sig till Göteborg och säga att man ska ha ett riksdagskontor där. Jag tror i stället att vi ska jobba över hela landet och utveckla de medborgarkontor som finns i dag. För att vi ska få människor ute i landet engagerade för vår verksamhet är det väldigt viktigt att det också går att följa vår verksamhet nära. Idén är god, men det ska inte vara ett speciellt kontor i Göteborg. Det säger jag som gammal göteborgare. Sedan har jag också ett yrkande på en reservation. Det gäller reservation 6. Den handlar om registrering av ledamöternas ekonomiska intressen. I dag är det ett frivilligt register. Som Kenneth Kvist tidigare nämnde är det ungefär 60 som saknas i registret. För att det ska fungera som det är tänkt bör ju alla vara med. Jag vet inte vad det skulle finnas för anledning till att vissa ledamöter har intresse av att dölja detta eller inte uppge det. Jag tror att det vore oerhört väl- görande om vi kunde visa våra ekonomiska intressen klart och tydligt. Det är viktigt för väljarna att se att vårt arbete är ett heltidsarbete. Det är viktigt att de inser att det arvode vi får verkligen är ett heltidsarvo- de. Därför tycker jag att vi ska ha det här obligatoris- ka registret. Jag tror inte alls att det behöver utredas vidare. Det behövs ingen utvärdering. Det är en enkel fråga som har dragits i långbänk. Det är faktiskt bara att införa det. Det kan vi göra genom att rösta på den här reservationen som varken är Kenneth Kvists eller min utan en socialdemokrats, nämligen Bengt Sil- fverstrands.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet KU12 och avslag på samtliga reservationer. Att våra egna arbetsformer inte ska undervärderas i betydelse är naturligtvis helt riktigt. Vi ska vara lyhörda, ha idéer och komma med förslag för att göra vårt eget arbete mer meningsfullt och mer överskåd- ligt för dem som ska lyssna på våra debatter. Det är helt klart. Problemet i den här församlingen, som i flera be- slutande församlingar, är ju att det inte finns några enkla lösningar för att hitta den perfekta modellen. Inger René hade väl lite otur. Det var extremt glest här i salen under den här debatten. Hon trodde att det skulle bli bättre om vi satt partivis. Delvis fick hon gehör för det. Hon fick sitta bredvid en partikamrat en liten stund. Men jag tror inte att sådana enkla drag skulle förändra den här typen av debatt en sen kväll när många är bokade på annat osv. Dessutom är det kanske inte den viktigaste debatten vi har i riksdagen. Det finns många idéer om att man ska förtäta och ha olika system för olika debatter. Vem ska avgöra när vi ska ha hela salen? När ska man minska till hälften? När ska det vara ännu mindre? Det är ett systemtänkande. Man vill säkert väl. Men jag inser att ingenting av detta skulle vara speciellt lätthanterligt. Det skulle inte ställa saken i någon annan dager egentligen. När det gäller detta att sitta länsvis tycker jag fak- tiskt att det ligger väldigt mycket i det Helena Barg- holtz tog upp i sitt anförande. Det är ett värde i sig att rent fysiskt visa att vi kan och ska samarbeta med andra partier. Det kräver faktiskt medborgarna som röstar på oss. Huvudupp- giften anser jag inte vara partipolitisk träta. Huvud- uppgiften är att vi ska föra sakfrågorna framåt. Vi ska föra fram vårt partis ståndpunkt, men vi ska vara beredda att lyssna på andra. Vi ska vara beredda att kompromissa. Den indelning som vi nu sitter efter bygger mycket på den traditionen. Att det skulle göra det här parlamentet så oerhört välbefolkat och så mycket spänstigare i debatten om vi skulle göra någon total förändring är bra tänkt, men jag tror inte på det. Konservativ eller inte. Jag tycker inte att man be- höver lägga in sådana värderingar i det hela. Vi har en mycket gammal tradition i Sveriges riksdag i många sammanhang. Om vi ska göra några föränd- ringar ska det finnas en mycket bred politisk majoritet för dem, annars låter vi det vara. Vi ska inte ha olika system för t.ex. hur vi ska sitta här i kammaren bero- ende på majoritetsförhållanden mellan olika val. De som hävdar att vi bör sitta partivis har inte haft så goda argument att de fått tillräckligt många med sig för att göra en sådan förändring. Då spelar det ingen roll om man är konservativ eller inte. Då fort- sätter vi som förut, för så dåligt är det inte. När vi kommer in på frågan om budgetprocessen måste vi komma ihåg varför den nya budgetprocessen infördes och den trovärdighet som en ny budgetpro- cess skulle innebära. När det var ett kärvt ekonomiskt läge med tuffa sparpaket och många som var kritiska till besluten skulle det ändå gå igenom att inte med olika hoppande majoriteter få större utgifter än vad vi hade råd med. I dag har vi ett annat ekonomiskt läge. Statens fi- nanser är goda. Det finns ordentliga marginaler. Jag tror ändå att det vore farligt att säga att budgetproces- sen var bra när det var kristider och kärvt, men att vi nu när vi har statens finanser under kontroll och god ekonomi och stabilitet kan släppa på tömmarna. Jag är inte säker på att vi ska ändra det heller med så kort varsel. Jag tror att vi ska se hur det fungerar både i ett ekonomiskt mycket tufft läge med svåra beslut och i ett ekonomiskt läge som nu där det finns utrymme för reformer. Vi bör ändå ha en samman- hängande budgetprocess för att veta att vi håller i de pengar vi har. Vi får se när det har gått några år. Då ska vi nog göra en utvärdering. Allt behöver inte vara perfekt som det är, men vi ska passa oss för att kasta yxan i sjön direkt. Helena Bargholtz tog upp frågan om att EU- parlamentariker skulle delta i den här debatten. Jag tycker att vi ska hålla på vad den här beslu- tande församlingen ska göra och inte ta in andra i riksdagsdebatten. Det här är ungefär samma känsla som jag har i andra beslutande församlingar. När man inte har tillräckligt med politiska frågor med tyngd säger man att det finns utrymme för annat, och så gör man något annat av den beslutande församlingen än vad som var tänkt från början. Det tror jag är lite olyckligt. Var drar vi då grän- sen för vilka vi verkligen tycker ska få göra sin stämma hörd här i riksdagen? I den frågan tror jag att vi alla - utom Folkpartiet - är ganska överens. Så till frågan om bättre information och särskilda kontor runtom i landet - särskilt i Göteborg, tycker en del. Att vi skulle prioritera bara en stad är naturligtvis otänkbart. Jag tror att vi skulle få bekymmer om vi hade den typen av riksdagskontor runtom i landet. Vi ska nog i stället försöka bygga vidare på de arbets- former som finns i dag med riksdagens informations- hjälp där både bibliotek och andra offentliga lokaler i kommunerna kan ta del av debatterna och besluten. Det gäller inte minst det förnämliga datasystemet med hemsida osv. Jag hoppas att jag har betat av de synpunkter som har kommit fram i debatten.

Herr talman! I det här avseendet får jag nog place- ra Mats Berglind och Socialdemokraterna i den kon- servativa häraden. Att värna gamla traditioner, oav- sett om de är bra eller dåliga, och inte klara av att försöka ompröva dem är den allra sämsta formen av konservatism. Så dåligt är det ju inte, säger Mats Berglind. Jo, precis så dåligt är det. Vi har år efter år sagt att vi inte kan fortsätta att ha kammardebatter som väcker så lite intresse både från våra vänner i andra partier och från allmänheten i stort. Det är faktiskt så dåligt. Jag undrar var Mats Berglind har varit när vi har diskuterat i de termerna. Mats Berglind säger att just att ha en annan place- ring här i plenisalen inte skulle vara den perfekta lösningen. Nej, det kan säkert vara riktigt. Det kanske inte är den perfekta lösningen. Men om man alltid ska eftersträva den går utvecklingen i stå. Detta är ett försök att förnya kammarens debattverksamhet. Det tycker jag att vi skulle våga oss på - också Mats Berglind och Socialdemokraterna. Eller kom med ett bättre förslag. Det har vi inte sett något av.

Herr talman! Jag förstår inte riktigt Inger Renés infallsvinkel på den här frågan. Jag sade att så dåligt fungerar inte det här systemet att vi är tvungna att göra något. Problemet är att Inger René inte har klarat av att övertyga speciellt många om att den lösning hon förordar skulle revolutionera arbetet här i huset. Jag sade att det är en gammal tradition här i huset att när det gäller frågor om vårt interna arbete och organisation ska det finnas en bred politisk enighet om vi ska göra några förändringar. Vi tror inte att detta gör vare sig till eller ifrån. Inger Renés ambition är det inget fel på. Den delar vi, men lösningen tror vi inte på.

Herr talman! Vi är alltså överens om att det inte är bra. Det är en bra början. Dessutom har vi fått ett visst gehör för denna motion, som alltså inte är ny för dagen. Vår förhoppning är naturligtvis att det efter ytterligare några motionsperioder är fler som tycker att det är värt att tänka om för att få en bättre skjuts på debatterna här i huset.

Herr talman! Det kanske är brist på idéer som gör att vi inte kommer på hur det här ska fungera bättre. Men så länge vi inte är övertygade om att någonting gör tingens ordning mycket bättre ska man inte ändra bara för ändrandets skull. Man ska vara övertygad om att det tillför något. Det är vi inte.

Herr talman! Jag tror att man inte ska bedyra för mycket. Man ska inte tillvita motparten i en diskus- sion att ha överdrivna föreställningar. Det är ingen som har krävt att vi ska riva upp hela budgetsystemet. Vi har krävt att det bör utvärderas och att man ska ta hänsyn till de utredningar som är gjorda i det vidare arbetet när vi ser budgetprocessen samt att man måste granska hur det förhåller sig med riksdagens makt i statssystemet på grund av den ganska låsta budget- processen. Sedan ska man inte dryfta det för mycket, för det är faktiskt också så att det inte är budgetsystemet som orsakade att vi fick stora underskott i budgeten. Det gamla budgetsystemet hade säkert sina brister, men det var sällsynt att riksdagen ändrade av regeringar föreslagna budgetar mer än någon enstaka procent, ibland bara andelar av procent. Det var ju inte bud- getsystemet i sig som orsakade den stora statsskuld som Sverige fick, utan det var ju arbetslöshetskris, kraftig konjunkturnedgång och naturligtvis i någon mån regeringspolitik, men det var inte riksdagens åtgärder. Detta att man har ett budgetsystem som ganska mycket binder riksdagen och tar av den dess inflytan- de har ju ett annat ideologiskt förtecken, nämligen att man ska hålla politiker borta från vissa delar av poli- tiken och att den ska vara mera expertstyrd, och att det därför ska skapas regler som gör att politiken inte får ett utrymme och demokratin därmed inte får de i alla fall teoretiska påverkansmöjligheter som den skulle ha. Det är ett sådant tänkande som ligger bak- om den här moderna teorin om att man ska tukta politiken, och det är i det sammanhanget det ska ses. Det kanske är en vidare diskussion som vi får ta i ett annat sammanhang, men det är viktigt att det påpe- kas.

Herr talman! Jag sade inte att det berodde på bud- gethanteringen att vi hamnade i det läget. Jag sade att när det här infördes var det en hjälp och en trovärdig- hetsfråga i de svåra beslut som vi var tvungna att fatta när vi skulle göra den sanering som vi var tvungna att göra. Då underlättade det här. Men jag menar att nu är det andra tider. Då kan- ske man tycker att den här budgetprocessen behöver ses över - inte skrotas, som jag väl tog i lite väl häf- tigt. Men det kan vara lite för tidigt, och det är det jag menar: Låt det här vara över en längre period. Att göra en utvärdering är vi alla överens om, och det står dessutom i vårt betänkande att det ska göras en utvär- dering, men det är för tidigt. Så enkelt är det. Jag tror att Kenneth Kvist och jag är helt överens i sakfrågan, men det är takten som vi kanske är lite oense om.

Herr talman! Det är så att vi ska ha ett budgetsys- tem som är operationellt och överskådligt, och det kan gärna också innehålla vissa som jag säger makro- politiska mål, som vi diskuterar på ett medvetet sätt och därför får en så gott gjord budget som möjligt för staten. Men man får samtidigt se till att man inte skapar system i riksdagen som styr det innehåll som riksda- gen har att besluta över. Skapar man sådana system som styr riksdagens innehåll urgröper man väljarens makt över att påverka riksdagens sammansättning och därmed den politik som förs. Då är det ett demokra- tiskt problem. Om man alltså styr riksdagen så myck- et att riksdagen inte har någon frihet att kunna välja politisk linje har man i en djupare mening begränsat demokratin, och det är inte en önskvärd företeelse. Det finns sådana, riksdagens makt begränsande, in- slag i budgetsystemet, och det är inte bra. Oavsett om man har kunnat hänvisa till att formlerna tvingar oss till ditten och datten så är det nog en politisk diskus- sion som man får ta innehållsligt och konkret i så fall med medborgarna, i stället för att kunna hänvisa och krypa bakom den här typen av regelverk, för den är på sikt inte bra för demokratin.

Herr talman! Jag skulle aldrig för mitt liv krypa bakom några budgetprocesser eller använda det som argument när jag träffar medborgare som är nöjda eller missnöjda med de politiska beslut vi fattar här i kammaren. Detta är mig helt främmande, och något annat har jag aldrig heller påstått. Men som sagt var: I sak tror jag att Kenneth Kvist och jag är ganska överens om att det är klart att det här behöver utvärderas, och det ska ju också göras. Men min åsikt är att vi nog behöver ha några fler års erfarenheter av hur det här fungerar innan vi så tvär- säkert säger hur vi i stället ska ha det.

Herr talman! Folkpartiets förslag när det gäller EU-parlamentarikernas möjlighet att få framträda här i kammaren är naturligtvis en spegling av att vi har ett väldigt starkt EU-engagemang och tycker att det är väldigt viktigt att också visa den här kopplingen mellan Sveriges riksdag och EU-parlamentet, så för oss är det här inte någon svår fråga. Det handlar inte om att låta - som både Mats Berglind och Kenneth Kvist antytt - vem som helst komma och delta i de- batter här i riksdagens kammare. Så är det naturligtvis inte. Vi har ju utomstående som deltar som inte är riks- dagsledamöter, nämligen regeringsledamöterna. De har ju tillgång till talarstolen också, och det ska de självklart ha. Jag är alltså inte så rädd att vi skulle degradera vår egen ställning som riksdagsledamöter genom ett sådant förslag. Mats Berglind tog också upp mitt förslag som handlar om att man skulle ha någon typ av regionala riksdagskontor för att sprida information om riksda- gen i Göteborg. Jag vill betona att jag tycker att vi ska ha flera regionala riksdagskontor. Precis som Mats Berglind är jag angelägen om att det här sprids ut i landet. Jag nämnde bara Göteborg som det första stället där man skulle kunna pröva det här. Rent praktiskt påminner det ju mycket om riksdagens fina informationscentrum som vi har här i närheten, tvärs över gatan. Visst, det är bra med medborgarkontor, men min erfarenhet är att kommunerna har väldigt begränsade resurser att satsa på de här medborgarkontoren. Det är rätt lite som man kan lägga in där. Vissa har bra bib- liotek, och då kan man ge information där också. Men det ena goda utesluter inte det andra, och det är därför vi är angelägna om att man prövar den här tanken med regionala riksdagskontor. Och observera: Vi har inte fått avslag på förslaget; det är bara sagt att det ska beredas någon gång. Det är därför jag är angelä- gen om att pressa på så att någonting händer. Sedan vill jag bara fråga Mats Berglind helt kort, eftersom jag har en replik till, vad Mats Berglind anser om vårt förslag att döpa om och organisera om det stora, tunga miljö- och jordbruksdepartementet.

Herr talman! Vi är helt överens om att det är vik- tigt att de debatter som förs och de beslut som fattas i riksdagen kommer så många till del som är intresse- rade av det. Då är det naturligtvis hela tiden en av- vägning mellan hur det ska gå till i förhållande till hur mycket resurser det är rimligt att vi lägger ned på det. Då menar jag att ska riksdagen bygga upp egna regi- onala kontor så tror jag att det blir en för dyr kostnad att ha en sådan informationsverksamhet med egna kontor, egen personal och vad det nu innebär, och inte ändå komma så nära medborgarna som jag tycker är själva "pointen" med att finnas ute i kommunerna, på bibliotek och medborgarkontor. Det kanske finns andra ställen som vi inte har tänkt på där riksdagens informationsverksamhet - utan att det behöver vara några stora ekonomiska åtaganden - skulle kunna finnas tillgänglig på ett lätt sätt, och framför allt kan- ske med folk som är där och är kunniga och kan hjäl- pa till med t.ex. hur man söker i det datasystem vi har med hemsidor och annat. Det är det jag menar: Det är bättre att få ut det här så brett som möjligt än att ha enstaka eller ett flertal regionala kontor dit ändå de som är intresserade måste resa för att få sådan information. Det är den avvägningen jag har gjort. Vad gäller det här med EU-parlamentariker är det, som det står i betänkandet, två olika beslutande för- samlingar. De som på det sättet har med varandra att göra ska naturligtvis ha väldigt nära samarbete, men det är inte säkert att det ska vara på det sättet, i kam- maren. Jag kan tänka mig att det finns ett antal lands- tingsfrågor och kommunala frågor som också skulle vara av största vikt och skulle vara intressanta att höra i en sådan debatt, men den tanken har ju aldrig slagit oss, och det är de sakerna jag fortfarande tycker att vi ska hålla isär.

Herr talman! Tyvärr fick jag inte svar på min frå- ga som jag tycker är väldigt relevant, nämligen vad man ska göra av det stora tunga miljö- och jordbruks- utskottet. Jag hade ju idéer, och vi i Folkpartiet har i olika sammanhang fört fram hur viktigt det är med konsumentfrågorna - att man fokuserar väldigt mycket på dem och att maten måste behandlas både i ett konsumentperspektiv och i ett näringspolitiskt perspektiv. Vidare finns det frågor kring detta med kultur- landskap. Det finns en mängd olika frågor som väl ändå borde leda till att det ska göras en översyn av detta stora utskott. Jag tror att jag tidigare felaktigt talade om departement. Naturligtvis menar jag miljö- och jordbruksutskottet. Det är ju det som vi kan yttra oss över här. Det är beklagligt om Mats Berglind inte är ett dugg intresserad av att fundera i de banor som vi i Folkpartiet redovisar i vår motion. Således finns det anledning för oss att återkomma om detta. Sedan vill jag helt kort beröra kostnaderna för ett eventuellt regionalt riksdagskontor i Göteborg. I vår motion framhåller vi att detta ska kunna finansieras inom kostnadsramen; det ska alltså inte bidra till ökade kostnader, och det är jag säker på att vi kan gå i land med.

Herr talman! Eftersom jag var klart medveten om att jag hade en replik kvar sparade jag en fråga för att ha något att säga även i den repliken. Det här med medborgarkontor har vi ju rett ut. Sedan får vi se hur detta ska fungera i framtiden och vem som så att säga kommer att få rätt. När det gäller utskottsindelningen och hela den problematiken vet Helena Bargholtz lika väl som jag att det ständigt är fråga om en diskussion och en översyn när det gäller hur våra utskott ska indelas och vilka ämnesområden som ska ligga på vilket utskott. Saken utreddes för inte alltför länge sedan, och man kom fram till ordningen att det fortfarande ska heta jordbruks- och miljöutskottet. Vi får väl se om det under den närmaste tiden kommer fram nya syn- punkter när det gäller att göra en förändring. I varje fall har jag inga argument för en förändring just nu.