Redovisning av verksamheten i Internationella valutafonden, Världsbanken samt de regionala utvecklings- och investeringsbankerna 2012 och 2013

Fru talman! När man tränar för någonting är det sparringpartnern som gör en bra, Désirée. Det har varit en glädje att få debattera med dig. Men det handlar ibland också om att ha den där lilla funderingen, som jag faktiskt tycker att Världsbanken visar på här, när man tänker ett steg till. Det handlar om att inte bara låsa sig i det som vi har haft utan tänka på: Hur kan en ny teknik eller en ny impuls kanske till och med flytta fram positionerna ett stort steg? Det tycker jag har varit stimulerande med våra diskussioner. Låt mig också tacka och önska lycka till i fortsättningen!

Fru talman! Tack, Ulrik Nilsson! Jag rekommenderar Ulrik Nilsson att läsa boken Det nya Afrika av Erika Bjerström. Ett av kapitlen, ett långt stycke, handlar just om den nya tekniken, hur mycket den kan förändra och utveckla och, som Ulrik Nilsson säger, förflytta positionerna framåt. Jag vill bara säga till Ulrik Nilsson: Fortsätt jobba med det!

Fru talman! Det finns inget mer att säga i den debatten. Jag tackar.

Fru talman! Jag är ense med Ulrik Nilsson om att enskilda människor, nyföretagare och småföretagare skapar väldigt mycket och är helt avgörande för ekonomisk utveckling. Men jag ställer inte det i motsättning till politiken och till demokratin. Hur tror Ulrik Nilsson att det är för den enskilde lille företagaren i oligarkernas Ukraina eller Ryssland eller i många andra delar av världen där vi har en väldigt stark ekonomisk maktkoncentration? Om vi tar bort politiken och om vi tar bort demokratin blir inte fältet fritt för de här småföretagarna. Det finns något som heter marknadsmakt. Det är något som redan Adam Smith skrev om. John Stuart Mill skrev om det. Bertil Ohlin skrev om det. Det är inte vänsterextrema ekonomer som säger att det här är ett påhittat problem. Du tillskriver mig en åsikt som jag aldrig har haft. Jag har aldrig sagt att politiken på något sätt ska styra och ta över. Men för att vi ska få denna verkliga marknadsekonomi och inte blå planekonomi, som världsekonomin i dag i hög grad präglas av, måste politiken och demokratin, tror jag, ta ett steg framåt. Då är det viktigt med institutioner, internationella finansiella institutioner, som både Valutafonden och Världsbanken. Av världshandeln, världsekonomin, är det 60 procent som inte längre är handel mellan olika företag, alltså det som är marknad, utan det är koncernintern handel. Många gånger är det inte marknadskrafter som sätter priserna utan bolagsstyrelser. Det är det som har fått också liberala ekonomer att tala om ett slags blå planekonomi. Men hela denna svåra och mycket intressanta problematik som bland annat IMF:s forskningsavdelning har börjat syssla med adresserar du över huvud taget inte.

Fru talman! Jag har nog aldrig hävdat att det finns en motsättning mellan politik och utveckling eller politik och marknad. Är det några som har varit väldigt tydliga till exempel med vad som händer på östra sidan om Östersjön eller i Ukraina har vi varit väldigt snabba med att säga att den demokratiska utvecklingen måste säkras. Demokrati, mänskliga rättigheter och ett rättssamhälle är nämligen de grundläggande förutsättningarna. Det innebär naturligtvis att politikens allra viktigaste roll är att se till att det finns stabila förutsättningar så att den som har sina pengar genom M-Pesa faktiskt vågar köpa symaskinen och inte tror att någon kommer och tar den senare. Han måste kunna lita på att om han gör investeringen bär den frukt för honom och hans anhöriga. Därför är frihandel, det faktum att vi kan säga att vi kan köpa det du producerar och vi kan även skicka våra varor, också viktig. Vi kommer att diskutera frihandelsavtal senare i dag. Frihandel, stabila förutsättningar, är vad som får i gång handelsutbytet, som får i gång länder, som får i gång småföretag, som möjliggör för enskilda individer att utvecklas. Då måste vi också säga att de som övervakar att systemet funkar också är viktiga institutioner som inte är släkt med killen med horn och bockskägg.

Fru talman! Frihandel och fri handel är inte riktigt synonymer. Jag är rädd för att i och med det nya handelsavtal som nu förhandlas fram mellan USA och EU kommer marknaden att sätta sig över demokratin. Demokratiskt fattade beslut om konsumentskydd och miljöskydd kan överprövas av starka marknadsaktörer. Där har vi olika ingångar i den grundläggande frågan. Låt mig gå tillbaka till vad vi diskuterar angående politikens räckvidd. Jag tycker att det är rimligt att Världsbanken i världshistoriens största kris, som klimatkrisen faktiskt är, börjar fasa ut investeringar i fossil energi. Där tycker jag att politiken har en självklar uppgift. Jag är stolt över att det finns politiska verktyg. Ställer ni upp på det kravet i Moderaterna, Ulrik Nilsson?

Fru talman! Först och främst måste vi ha klart för oss att tillgång till energi, framför allt elektricitet, är nästan viktigast för att få i gång småföretagen. Om du inte har tillgång till stabil energi har du heller inte möjlighet att planera morgondagen, och du kan inte ta ett jobb för någon. Det är olyckligt om förbrukningen och användningen av fossil energi ökar, men jag inser att i några fall är det fråga om ett val mellan att få en typ av elektrisk energi som kommer från fossila bränslen eller inte någonting. Då väljer jag nog den mänskliga vägen och säger att vi ska låta dem utvecklas så att de kan komma tillbaka. Om du frågar ett utvecklat land finns det förmodligen alternativa energikällor som långsiktigt är lika lämpliga. Då ska de väljas. Det finns en radda från sol, vind och vatten - som det brukar heta - till kärnenergi och andra lösningar som inte på samma sätt påverkar utsläppen. Naturligtvis bör man prioritera dem. Svaret blir någonstans vid 65 procent ja och 35 procent nej.

Fru talman! Jag får väl också börja med att tacka Désirée för våra debatter i kammaren och framföra ett stort tack för de värmande orden. Jag känner på samma sätt för dig! Det var inte därför jag begärde replik, utan det var för att säga några ord också till Ulrik Nilsson! Ulrik Nilsson ondgör sig över oppositionens tonläge. Vi ska se framstegen. Vi ska se att glaset är halvfullt och inte halvtomt. Om vi hade haft en debatt om IMF:s verksamhet under 2012 och 2013 i Aten, i en förstad till Lissabon eller på Lettlands landsbygd tror jag att mina inlägg, och övriga oppositionens inlägg, hade framstått som oerhört modesta i jämförelse med vad vanliga människor i Europa känner just nu när de tänker på IMF:s verksamhet. Låt oss fråga de portugisiska ungdomarna som nu tvingas utvandra för att få arbete och försörjning, eller den lettiska sjuksköterskan som har förlorat sitt jobb, om glaset är halvtomt eller halvfullt. Be den spanska pensionären som nu försörjer en hel familj på sin krympande pension eller de grekiska barnen som inte längre har frukost i magen när de går till skolan och inte heller har råd att betala de euro som skollunchen kostar i Grekland att se framstegen. Jag tror att det är svårt på den europeiska kontinent vi ser i dag. Ulrik Nilsson säger att vi ska luta oss mot forskning och erfarenhet. Det säger en hel del om Moderaterna när man betraktar nationalekonomi som absoluta sanningar i stil med naturvetenskapen. Så är det såklart inte. Nationalekonomi är en fråga om politik och politiska vägval. Om vi ska luta oss mot forskning och erfarenhet, Ulrik Nilsson, kan du ge oss några exempel på att IMF:s krispaket har varit framgångsrika de senaste åren? Vilka är dessa goda exempel av erfarenhet vi ska luta oss mot?

Fru talman! Hans Linde tar sin utgångspunkt i södra Europa för att säga att IMF bedriver en felaktig politik. Jag tror säkert att om du hade frågat någon i Sverige när 90-talskrisen härjade som värst om det inte vore bra om vi kunde lösa problemen som vi ville, inte ta tag i dem, inte minska kostnaderna, hade du säkert fått medhåll. Jag är tacksam över de politiker som var aktiva då, som faktiskt sade att vi måste gå till botten med problemen. Om det är en kostnadskris är det en kostnadskris, och den måste lösas. Det är själva grunden. Om man gör rätt saker, tar tag i kostnadskrisen så att det blir lika mycket pengar in som ut på sikt, då kan IMF gå in och hjälpa till att överbrygga krisen. Men det är aldrig roligt att vara i processen. Du kommer alltid att få höra protester därför att det alltid borde vara någon annan som kan ta kostnaden, och det borde kunna ske på annat sätt som inte drabbar mig. Det finns vissa saker där det råder stor enighet om vad som gäller, bland annat att det inte går att långsiktigt göra slut på mer än vad som tjänas in, på samma sätt som det inte går att långsiktigt utnyttja naturresurser i obegränsad mängd. Detta visar också på den andra delen av debatten, nämligen politikens betydelse. Egentligen hade vi väl hoppats att politikerna i dessa länder som har krisat hade reagerat tidigare och sagt att det inte går att ha det så långsiktigt. Vi måste ta ansvaret och säga att vi inte bara kan dela ut goda gåvor. IMF är i det fallet inte orsaken till problemet. IMF är en del av en medicin som förmodligen smakar illa. Men är det bättre att ta en illasmakande medicin eller att fortsätta att vara sjuk? Jag kommer tillbaka till frågan om forskningen i nästa replik.

Fru talman! När nu Ulrik Nilsson väljer att tala i medicinska termer är det som när läkaren kommer ut från operationen och säger att operationen lyckades men patienten dog. Det är lite av vad vi ser i södra Europa. Det talas om makroekonomiska framsteg, att kurvorna vänder. Samtidigt ser vi en hel ungdomsgeneration runt om i Europa som vi är på väg att förlora. Var fjärde ung person i dag i Europa går arbetslös. Jag gick själv arbetslös innan jag blev riksdagsledamot, och jag vet hur det känns, hur det bryter ned självförtroendet. Jag vet att självförtroendet och framtidstron bryts ned bland de miljoner ungdomar runt om i Europa som i dag också är arbetslösa. Det kan inte benämnas som framsteg eller halvtomma glas. Det är ett misslyckande, även för IMF:s krispolitik. Det finns en bred enighet att budgetunderskott är skadliga. Vi behöver ha låga statsskulder. Därom finns bred enighet. Men hur ska vi uppnå detta? Där finns i högsta grad olika meningar beroende på om vi är vänster eller höger och vilka värderingar vi tycker är viktiga. Titta på hur krisen i Grekland har hanterats. Där har man gjort kraftiga nedskärningar i hälso- och sjukvården, vilket har resulterat i att det nu inte går att genomföra vaccinationsprogram för barn. I stället lämnas vaccinationerna över till frivilligorganisationer. Samtidigt har det framförts till grekiska staten att man inte behöver skära i försvarsutgifterna. Grekland har fortsatt att göra stora investeringar i sin försvarsmakt. Det är ingen vetenskap som har sagt så. Det är ett politiskt vägval som IMF i högsta grad har valt att stödja. Det finns inte heller någon vetenskap som säger att järnvägar ska privatiseras eller att minimilönerna och pensionerna ska sänkas men att de stora grekiska redarna inte ska behöva betala skatt. Det är också resultat av politiska vägval, Ulrik Nilsson. Glöm inte min fråga: Vilka är dessa framsteg runt om i Europa? Ge mig ett europeiskt exempel där IMF:s program har varit framgångsrika.

Fru talman! Jag ska ge Hans Linde halvvägs rätt. Arbetslöshet är ett misslyckande, men det är ett misslyckande vad gäller krafterna som skapar jobb. Det är ett misslyckande i att få företag att fungera. Det är ett misslyckande i att få människor att vilja ta jobben. Där ligger lösningen på arbetslösheten. Den ligger inte i ökade bidrag eller i ökade statsstyrda system. Där finns den stora konflikten. Vad IMF väldigt ofta lyfter fram är just åtgärder som minskar de totala kostnaderna men som också ser till att de jobbskapande effekterna kommer i gång. Där är jag överens med IMF, men jag är överens med dig om att det naturligtvis är ett misslyckande när man inte får dem att fungera. Hans säger att vi från vänster och höger har lite olika lösningar. Ja, det är just det vi har. Det är just därför också som jag säger att jag tror att det vore farligt om riksdagen fattade beslut om hur IMF skulle styras. Jag tror att det är bättre att de som är experter väger in både de politiska synpunkterna och vad forskningen säger. Jag håller med dig, för som gammal naturvetare kan jag ju inte säga att nationalekonomi är det mest systematiska vetenskapliga ämnet. Men jag tror ändå att kloka människor som lägger sin själ i att undersöka har något klokt att säga, och sammantaget borde de möjligen kunna bedöma detta bättre än de politiskt stridande från höger och vänster. Det är alldeles uppenbart att IMF måste, tycker jag, styras utifrån det evidensbaserade. Slutligen efterfrågade du exempel som är bra. Bekymret är att riktigt bra fungerar IMF när det inte behövs. Men se vad som hände i samband med bankkrisen i Baltikum! Man behövde aldrig gå in med lånen, men man gjorde utfästelserna. Och i dag är betalningssystemet i Baltikum stabiliserat.

Fru talman! Världsbanksgruppen har tillsammans med de regionala utvecklingsbankerna en viktig roll att spela för fattigdomsbekämpning i världen genom att låna ut pengar till utvecklingsprojekt, ge tekniskt stöd till utvecklingsländer och främja ekonomiskt och socialt framåtskridande i tillväxt- och utvecklingsländer. IMF har som huvudsaklig uppgift att öka stabiliteten i det internationella finansiella systemet, såväl i enskilda länder som globalt, men också genom att lämna finansiellt stöd till medlemsländer med betalningsproblem. Institutionerna har en viktig agenda och ett viktigt uppdrag. I regeringens skrivelse redovisar man regelbundet för riksdagen verksamheter och strategier för framtida utmaningar och förändringar. Reservanterna till dagens betänkande efterlyser förändringar i hur makten fördelas inom institutionerna, öppenhet och offentlighet, inriktning vid skuldsanering etcetera. Det är därför glädjande att kunna konstatera att regeringen i skrivelsen både utökat antalet institutioner som ingår men också ger tydliga ståndpunkter vad gäller inriktning och prioritering av ett antal viktiga och övergripande principer avseende styrning, institutionernas arbete med jämställdhet, maktfördelning och andra viktiga framtidsfrågor. Både i skrivelsen som ligger till grund för detta betänkande och de tidigare som lämnats till riksdagen, i de föredragningar som vi har fått i både utrikesutskottet och finansutskottet och sist men inte minst i de budgetbetänkanden som förelagts riksdagen beskriver regeringen de tankar och planer för inriktningen på de institutioner som här ingår som en del av den öppenhet som efterfrågas. Reformer pågår, och vi kan ha olika syn på takten i dem. Men Världsbanksgruppen själv fattade för några år sedan beslut om att alla handlingar ska vara offentliga och att information med anknytning till styrelsens verksamhet ska offentliggöras innan man går till beslut. Resursförstärkningar som används för klimat- och miljöarbete poängteras i det yttrande som vi i utrikesutskottet har erhållit från finansutskottet, vilket är glädjande. Flera av institutionerna har också det senaste årtiondet börjat arbeta med demokratifrågor och frågor om mänskliga rättigheter på anmodan av bland annat Sverige. Minskad ojämlikhet och grundläggande mänskliga rättigheter är en del av den framtida inriktningen i Världsbanken. Regeringen framhåller behovet av och har varit pådrivande i att ytterligare integrera jämställdhetsfrågor i institutionernas verksamheter. Det är också glädjande att kunna konstatera att IMF:s högsta chef faktiskt är en kvinna. Men vi kan väl vara överens om att jämställdhetsfrågorna behöver utvecklas och integreras mer i samtliga institutioners verksamhet, då jämställdhet är en av de tre svenska prioriteringarna för utvecklingssamarbetet, både för att det kan ge samhällsekonomiska vinster och för att området som sådant är viktigt. Utskottet understryker vikten av att regeringen fortsätter att vara pådrivande för att ytterligare utveckla detta arbete inom samtliga finansiella institutioner, så vad reservanterna vill mer i den här frågan återstår att fundera på. Om det sedan handlar om koalor, hin håle eller annat återstår väl att se. Nåväl, det är ingen som har begärt replik, så då passar jag på att tacka Desirée för den här tiden, för tuggmotstånd ska man alltid ha när man debatterar. Det är det som utvecklar mycket av debatten.

Fru talman! Detta är den andra redogörelsen som regeringen har lämnat till riksdagen under den här mandatperioden. Vi fick redan 2009, 2011 och sedan 2013 en bild av arbetet. Det har hänt rätt mycket i arbetet under den senaste tiden. Det gäller inte minst i IMF, som höll på att somna in innan den ekonomiska krisen slog till med full kraft och skapade helt nya förutsättningar men också en helt ny förväntan på insatserna från IMF:s sida. Det har inneburit att vi har fått se en reformprocess i deras arbete, och det är nödvändigt och viktigt. Det kanske var delvis utmanande med signalerna om att andra institutioner skulle börja byggas, inte minst i Briksländerna där det fanns en ambition att bygga en egen ekonomisk institution med globalt fokus. I det här betänkandet är det fokus på de motioner som har väckts om världsbanken IMF, men som tidigare har sagts lyfter den här skrivelsen för första gången fram också andra institutioner. Det är sammantaget tio institutioner. Det är regionala utvecklingsbanker på europeisk, asiatisk och afrikansk sida som finns med. Jag tycker att det är ett framsteg att vi får detta i en samlad skrivelse och hoppas att vi från utskottets sida kan vara mer fokuserade även på de andra institutionerna i en kommande betraktelse. Fru talman! När jag lyssnar på den här debatten låter det som en debatt med mer historiska än framtidsinriktade och uppdaterade glasögon. Det låter som att Världsbanken och IMF mer eller mindre skulle vara allt eländes uppfinnare, men så är det inte i ärlighetens namn. Själv har jag under en tid lyssnat på diskussionerna om Ungern, där IMF också fanns med. Jag vet att det fanns signaler om vikten av att ha en sammanhållen ekonomisk politik för att kunna bygga en mer hållbar tillväxt. De enskilda ländernas politiska företrädare och regeringar har ett totalt ansvar gentemot sin befolkning för de politiska beslut man fattar, för den budget som man gröper ur och för den finansiella kris som man kan hamna i till följd av att man lovar stort men inte har finansieringen klar. Det finns vissa som vill skylla på andra även här. Det tror jag att man måste våga inse. Världsbanken har som sagt fattigdomsperspektivet, en utvecklingskraft. Vi betonar demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och inte minst klimat i det fortsatta arbetet. IMF har den ekonomiska stabiliteten. Vi lever i en värld som ekonomiskt är så oerhört nära integrerad. Det gör att om det händer någonting där påverkas vi här. Det är klart att det är bra att det då finns förutsättningar för att man ska kunna gå in och stabilisera och stötta. Institutionerna har, som sagt, reformerats och behöver gå vidare. Vi har jobbat för att stärka utvecklingsländernas och de fattiga ländernas position i institutionerna. Vi har försökt stärka profilen hållbar utveckling - ekonomiskt, socialt och klimatmässigt - men också demokrati och mänskliga rättigheter. Det är också viktigt, inte minst från svensk horisont, att vi säkrar resurstilldelningen. Utan resurser från de enskilda länderna är ingenting möjligt. I detta sammanhang är det en utmaning att inte riktigt alla vill ställa upp. Jag tycker att det från svensk sida är viktigt att i detta skede lyfta fram en av de rapporter som omnämns i utrikesutskottets betänkande, World Development Report 2012 , som handlar om gender equality for development, jämställdhet för utveckling. Det är en lysande rapport att använda som grund för ekonomisk utveckling. Där ser man att kvinnors deltagande och aktiva jobb är en förutsättning för att man ska ta sig ur fattigdom. Det är intressant att se att ett jämställdhetsperspektiv var integrerat i 98 procent av Världsbankens utlåning 2013. Detta kan jämföras med 2010, då detta jämställdhetsperspektiv var integrerat i 58 procent av utlåningen. Jag tror att vi aktivt har bidragit genom att synliggöra detta genom en tydlig svensk insats som en del av våra krav och vår resurstilldelning. Så kan vi göra på flera områden. Jag ser fram emot att vi gör det även i fråga om klimatet, även om jag tycker att Världsbanken där har tagit ett stort steg framåt. Jag har själv haft möjlighet att diskutera direkt med dem som jobbar där, och det finns många positiva signaler i detta sammanhang. Fru talman! Jag tittat lite grann på de alternativa texterna, eftersom kammaren faktiskt har att ta ställning till två olika sätt att förhålla sig, antingen utskottets förslag eller oppositionens reservationer. När jag läser den socialdemokratiska reservationen blir jag lite nyfiken. Där lyfter man frågan om balans och om vem som ska ha makten. Man säger att makten i organisationerna inte speglar de ekonomiska förhållandena i världen i dag. Man vill att FN ska fatta beslut. Men samtidigt signalerar man en rädsla för att det ska gå åt precis motsatt håll och att G20 ska ta makten från institutionerna. Jag tycker att det är viktigt att vi försöker jobba för att hävda balansen och ställa om inom institutionerna för att säkra både resurstilldelning och inflytande som gör att deras verksamhet kan fungera. När jag läser Miljöpartiets och Vänsterpartiets reservation blir det extra spännande, eftersom de tycker att man ska reformera styrningen genom att ge EU som helhet en röst och euroländerna en annan röst. Det är spännande att höra detta från två partier som normalt sett brukar vara oerhört stora motståndare till att lägga makt i EU:s händer. Här har man gjort det när det gäller just institutionernas styrning. Låt mig säga att jag delar synen när det gäller öppenhet. Det är viktigt att vi fortsätter att försöka öka transparensen. Det finns också skäl att se vad som sägs i Vänsterns och Miljöpartiets reservation om vikten av de regionala bankerna. Där finns det mycket att göra. Vi ser till exempel att den afrikanska utvecklingsbanken är två år efter när det gäller en rapport på jämställdhetsområdet. Här tror jag att det finns skäl för oss att jobba mer aktivt på samma sätt som vi har försökt göra när det gäller Världsbanken och IMF. Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Kerstin Lundgren talade om att vi ska titta framåt. Låt oss då göra det. Hon talade också om klimatet. Då är min specifika fråga: Delar du och Centern Miljöpartiets inställning att Världsbanken bör fasa ut sina investeringar i fossil energi?

Fru talman! I grunden är Centerpartiet ett parti som önskar 100 procent förnybar energi. Nu vet vi att världen inte ser ut riktigt så. Skulle vi lägga makten i FN är jag övertygad om att det inte skulle bli så framgångsrikt. Ett av de stora problemen är oljeländernas starka ställning i dessa diskussioner. Jag hoppas att vi ska kunna ta kloka steg för att komma vidare och nå varandra, och inte bara lyfta plakat på hemmafronten för att ta emot applåder här, så att vi kan fasa ut det som är direkt störande, nämligen subventioner till fossil energi. Då får vi en riktigare prissättning. Det skulle ta många länder vidare i arbetet med en utveckling av förnybar energi.

Fru talman! Det var inte riktigt svar på min fråga. Jag delar åsikten att det betyder väldigt mycket att fasa ut fossil energi. Greenpeace talar om att det fortfarande kan röra sig om 600 miljarder dollar årligen i direkta och indirekta subventioner till fossil energi. Jag delar därför Kerstin Lundgrens analys att det är ett viktigt steg. Men vi talade specifikt om Världsbanken, som vi i någon mån kan vara med och styra. Min fråga var: Bör vi inte fasa ut deras investeringar i fossil energi? Det blir mycket konstigt att Världsbanken å ena sidan investerar i olika former av klimatstöd globalt, och å andra sidan fortsätter att investera i de fossila näringarna. Det blir i någon mening ganska kontraproduktivt, i synnerhet i ett skede när solenergin nu har nått en så teknologisk mognad. Det är otroligt vad den expanderar, inte bara i vissa i-länder utan också i Bangladesh och i delar av det subsahariska Afrika där man inte har råd att dra ut elledningar och bygga upp den typen av gammaldags infrastruktur utan där man kan ägna sig åt det som kallas leapfrogging, grodhoppning, in till en modern teknologi och en decentraliserad energiform. Oljan är mycket koncentrerad till några få delar av världen. Men sol och vind är decentraliserade. Det skapar goda förutsättningar för demokratisk utveckling, enligt vår syn i Miljöpartiet. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den enkla fråga som jag ställde. Delar Centerpartiet vår syn i Miljöpartiet om att Världsbanken bör fasa ut sina investeringar i fossil energi?

Fru talman! I grund och botten är det alldeles klart att Världsbanken, som själv lyfter fram krav på förändring för att man ska kunna undvika att medeltemperaturen stiger med fyra grader, måste jobba på den förnybara arenan och vara mycket tydlig där. När jag har haft diskussioner med dem låter det som att den insikten finns hos banken. Men sedan är det en annan sak att det finns många i andra länder som inte delar denna syn. Det är problemet. Jag hoppas att vi ska nå dithän att Världsbanken inte ger stöd till fossilbaserad energi eftersom det inte är hållbart på sikt. Det är kontraproduktivt mot de mål som vi alla måste jobba för att uppnå.

Fru talman! Kristdemokraterna välkomnar att regeringen i sin skrivelse till riksdagen har redovisat hur arbetet inom IMF, Världsbanken och de regionala investerings- och utvecklingsbankerna har bedrivits under åren 2012 och 2013. Dessa institutioner har en central roll i att hantera ekonomisk-politiska kriser och att skapa en global hållbar utveckling. Världsbanken är världens största och viktigaste biståndsorganisation. Den ägs av 186 länder, och dess övergripande mål är att bidra till en hållbar utveckling och att minska fattigdomen. Banken skapar möjligheter till utveckling i låg- och medelinkomstländer genom att erbjuda lån till låg ränta, räntefria krediter och gåvor. Dessa används till en rad olika investeringar. Sverige är en aktiv delägare i och en stor finansiär till Världsbanken. Till Internationella utvecklingsfonden, Ida, som är en viktig del av Världsbanken, bidrar Sverige med ca 7,4 miljarder kronor för perioden 2011-2014. Det gör Sverige till den nionde största givaren. Fru talman! Sveriges bidrag till de multilaterala utvecklings- och investeringsbankerna är inte bara monetära. Sverige arbetar också för att verksamheten i bankerna ska förbättras med avseende på miljö-, klimat- och energiområdena, jämställdhet samt skuldavskrivningar och skuldhållbarhet. Arbetet med transparensen vid tillsättning av institutionernas chefer är också mycket viktigt. Det är ett arbete för bättre global styrning, vilket Sverige driver. Från svensk synvinkel månar vi om att denna institution, såväl som de andra som täcks in i regeringens skrivelse, ska nås av inflytande från alla sina medlemsländer. Något som är mycket positivt i Världsbanken är att arbetet med jämställdhet har gett utdelning. Sedan år 2010 har Världsbankens utlåning i 98 procent av fallen ett integrerat jämställdhetsperspektiv. År 2010 var det endast 54 procent, och vi uttryckte då vår upprördhet och vårt missnöje över det. I så gott som alla institutioner har förbättringar vad gäller jämställdhet ökat, men fortsatt arbete bör riktas mot de sektorer där det fortfarande släpar efter - såsom de ekonomiska sektorerna. Jämställdhet måste genomsyra insatser på alla politikområden. Med det kan en verkligt rättvis och hållbar utveckling uppnås. Fru talman! Både Världsbanken och IMF har en viktig roll att övervaka och analysera den globala ekonomin, och det är positivt att IMF nu förstärker sin kapacitet inom finansiell övervakning. Det innebär en möjlighet att begränsa chocker av gränsöverskridande karaktär. Genom att analysera spridningseffekter kan vi med större sannolikhet begränsa ekonomiska kriser. I fallet med IMF, som har den särskilda rollen att förutsäga ekonomisk utveckling - det vill säga att prognostisera - är det viktigt att medlemsländernas inflytande i institutionerna ska återspegla deras relativa vikt i världsekonomin och inte begränsas till bruttonationalprodukten. I nuläget har IMF till exempel en kvotformel som är baserad på bnp, vilket är otillräckligt eftersom man då bortser från länders öppenhet och integration i världsekonomin. När det gäller Världsbanken gäller det att värna låg- och medelinkomstländernas inflytande. Det ska samtidigt ge incitament till de länder som ger större finansiella bidrag att påverka i högre grad. Att endast se till hög bnp för att bestämma graden av inflytande är fel. Fru talman! Det är viktigt att lån och biståndsmedel ska vara knutna till tydliga villkor och krav på motprestationer - detta för att säkerställa att medlen används till rätt saker, det vill säga till att dämpa ekonomiska kriser och bekämpa fattigdomen. Inte minst är villkor nödvändiga för att förhindra att den ansvarslösa ekonomiska politik, den korruption eller det risktagande som föranlett lånebehovet upprepas. Sverige har genom bland annat IMF ett givet ansvar att bidra till att den europeiska låne- och bankkrisen inte ytterligare fördjupas eller sprids. Det är dock framför allt de krisande ländernas ansvar att få stopp på krisen och skapa utveckling på nytt. Förutom långivning kan skuldavskrivning vara ett verktyg i dessa institutioners verktygslåda och fattigdomsbekämpning. Kristdemokraterna anser att det framför allt är genom demokratiutvecklings- och handelsfrämjande insatser, inte genom direkta och omfattande skuldavskrivningar, som Sverige bäst kan bidra till att minska utsatta länders skuldbördor. Fru talman! Världsbanken och IMF är centrala aktörer i arbetet mot en mer ekologiskt hållbar värld. Här är Världsbankens klimatinvesteringsfonder för genomförande av Kyotoprotokollet viktiga. Kristdemokraterna vill understryka vikten av att en verkligt hållbar ekologisk utveckling inte kan uppnås utan ökade satsningar på förnybara energikällor. IMF, Världsbanken och de regionala investerings- och utvecklingsbankerna är till för världens medborgare och för världens länder, kan man säga. På samma sätt som dessa institutioner ska kunna ställa krav på reformer i de länder som erhåller lån eller bistånd ska världens medborgare kunna känna sig trygga med att verksamheten bedrivs på ett så effektivt, ändamålsenligt och transparent sätt som möjligt. Det är glädjande att IMF och Världsbanken har vidtagit åtgärder som gynnar offentlig insyn samt gjort ansökningsprocessen till liksom tillsättningen av höga positioner mer inkluderande, meritbaserad och transparent. En verkligt hållbar utveckling förutsätter ökad rättvisa, inte minst vad gäller politisk representation och politiskt inflytande. Att världens låg- och medelinkomstländer nu fått ökad röststyrka i IMF, IFC och Världsbanken är därför positivt. Kristdemokraterna vill likt utrikesutskottet betona vikten av att insatserna för att öka transparensen och insynen i IMF, Världsbanken och de regionala bankerna fortskrider och utvecklas, liksom bekämpningen av korruptionen. Institutionerna och bankerna måste också bli bättre på att motverka skatte- och kapitalflykt bland de företag som finansieras. Den inkomstbringande verksamhet som bedrivs måste komma mottagarlandet till godo för att en verkligt rättvis utveckling ska kunna uppnås. Fru talman! I och med den globala krisen har vi återigen blivit varse hur snabbt en kännbar lånebubbla i ett land kan bli en bankkris i ett annat. Uppvärmning av världshaven och luftföroreningarna känner inga geografiska gränser. Utan flickor i skolan eller kvinnor på arbetsmarknaden minskar möjligheterna till ekonomisk tillväxt, utveckling och återhämtning. Om vi inte tar vårt ekonomiska, ekologiska och sociala ansvar kommer chanserna till en verkligt rättvis och hållbar utveckling att suddas ut. Världsbanken, IMF och de regionala investerings- och utvecklingsbankerna är centrala aktörer i arbetet för ökad ekonomisk och finansiell stabilitet, minskad fattigdom och rättvis och hållbar utveckling världen över. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. Jag önskar också Désirée all lycka framöver. (Applåder)