Miljövänlig el med vindkraft

Detta får avsluta debattimmen. Den har pågått nästan exakt en timme. Jag tackar alla deltagande ledamöter.

Fru talman! Anne-Marie Pålsson har på ett förträffligt sätt presenterat bristerna i de båda betänkanden som vi nu debatterar. Jag skulle ändå vilja förtydliga Folkpartiets ställningstagande i frågan. Vi var också emot elcertifikatssystemet när det år 2003 infördes. Vi befarade att systemet skulle komma att omgärdas av en omfattande administration och byråkrati, vilket också blev fallet. Ett elcertifikatssystem är ett ineffektivt och för konsumenterna mycket dyrt sätt att stödja förnybara energikällor. Hade subventionerna till förnybara energikällor bekostats via statsbudgeten hade det antagligen kostat oss som skattebetalare mycket mindre än det i dag kostar oss som elkonsumenter. I dag betalar jag, ni och alla där ute ett överpris för förnybar el - ett pris som inte bara täcker producenternas kostnader utan också ger klirr i kassan för staten och för elleverantörer. Knappt hälften av det vi betalar går till dem som producerar elen. 34 % går till staten, och resten, 17 %, går till leverantörer. Vi är av uppfattningen att förnybara energikällor, liksom andra energislag, ska klara energimarknadens konkurrens utan omfattande subventioner. En marknad är beroende av stabila regler för att fungera tillfredsställande, så också energimarknaden. Därför är det förvånande att riksdagens majoritet med dessa betänkanden är beredd att rösta igenom förslag som innebär att man inför olika regler för skilda energislag. Det kommer att göra ett redan komplicerat system ännu mer komplicerat. De här återkommande regeländringslagarna på energiområdet skapar inget annat än osäkerhet på marknaden och därmed också bland långivare och investerare. En annan brist värd att nämna är att systemet med elcertifikat inte helt är utformat med hänsyn till energikällornas miljöeffekter. Hade det varit så hade till exempel torv, som är att betrakta som ett fossilt bränsle, inte gynnats i systemet. Min och Folkpartiets slutsats blir därför att systemet med elcertifikat måste avvecklas så snart det är möjligt. För det första bör anläggningar som från och med nästa år tas i drift inte tilldelas certifikat. För det andra ska anläggningar som nu ingår i systemet tilldelas certifikat till och med år 2010 då kvotplikten enligt dagens lag skulle upphöra. År 2010 skulle alltså bli sista året då elcertifikat gäller. Jag ska också säga några ord om betänkande 21 om miljövänlig el med vindkraft som ger vindkraften en särställning i förhållande till andra energikällor. Folkpartiet är av uppfattningen att i det fall vindkraften stöter på omotiverade svårigheter ska dessa undanröjas. Men det måste ske genom likabehandling, inte genom särbehandling. Vindkraften får för närvarande en rad olika statliga stöd som sammantagna ger vindkraften en orimligt gynnad ställning gentemot andra energikällor. Vi anser att de flesta statliga stöden till vindkraften ska avskaffas. Det ska ske genom en utfasning under flera års tid så att inte redan gjorda investeringar hotas. Vindkraften kan utvecklas på egna meriter och konkurrera med andra energikällor på en fri marknad utan politisk inblandning, menar vi. Vindkraft är en mycket väl etablerad teknik. Ändå föreslås i betänkandet en förlängd satsning på pilotprojekt för att utveckla vindkraftsteknik. Det menar vi är feltänkt. Pilotprojekt används för utveckling av nya tekniker. Vad vindkraften behöver är forskningsanslag genom den allmänna energiforskningen. Vi delar regeringens analys att vindkraften missgynnas av dagens fastighetsbeskattning där taxeringsvärdet grundas på effekt. Men lösningen kan inte vara en särskild, lägre, skattesats för vindkraften. Dessutom vet vi inte - åtminstone är det tveksamt - om det är förenligt med EU:s regler om statligt stöd. Vi menar att regeringen i stället bör se över hela grunden för taxering av kraftverk i syfte att utveckla ett system som behandlar alla typer av kraftverk likvärdigt. Självklart står vi bakom våra båda reservationer i betänkande NU17 och bakom vår reservation om avslag vad gäller betänkande NU21, men vi ämnar inte nu yrka bifall till dem.

Fru talman! Kristdemokraterna motsatte sig elcertifikatssystemet då riksdagsmajoriteten år 2003 beslutade att det skulle införas. Vi ansåg då, och tror alltjämt, att vi med fastprissystemet skulle ha nått betydligt bättre resultat när det gäller att främja förnybar energi till lägre samhällskostnader. Ett sådant system finns i flera andra europeiska länder och fungerar väl. Certifikatsystemet stöder alltför ensidigt den för tillfället mest kostnadseffektiva förnybara energikällan men som kanske inte är den energikälla som i framtiden kommer att vara den bästa. Ett fastprissystem där hänsyn tas till energiforskningsläget för de olika energiproduktionsslagen skulle enligt min mening vara betydligt bättre. Fru talman! Även om flera remissinstanser enligt propositionen nu uppger att man förlikar sig med certifikatsystemet och anser att det bör vara kvar menar vi kristdemokrater att ett fastprissystem, om ett sådant hade införts år 2003, år 2006 skulle ha haft en betydligt större acceptans i Sverige än vad certifikatsystemet har. Inte heller skulle hushållens ekonomi belastas så tungt. Certifikatsystemet är tyvärr dyrbart för konsumenterna och levererar inte särskilt mycket miljövänlig energi för de extra kostnader hushållen får på sina elräkningar. Enligt utvärderingar som tidigare gjorts av Energimyndigheten gick knappt hälften av det konsumenterna betalade för elcertifikaten till producenter av förnybar el under det första året certifikaten existerade. Följaktligen gick mer än hälften då till administrativa omkostnader och skatter. Det visar att de farhågor som vi kristdemokrater åberopade när vi sade nej till införandet har besannats. Regeringen och samarbetspartierna valde att sjösätta ett system som är administrativt krångligt och därmed mycket dyrbart för medborgarna. Fru talman! Regeringen påstår i den proposition som föregått här föreliggande betänkande att det svenska elcertifikatssystemet kommer att erövra den internationella marknaden. Självförtroende är en god egenskap. Men regeringens starka övertro på den egna förmågan och de egna möjligheterna tycks ha slagit över i hybris. Kristdemokraterna anser att Sverige i förhandlingar med andra länder bör sträva efter att utforma ett gemensamt system och inte förutsätta att det bristfälliga svenska systemet blir det allenarådande. Vi anser att Sverige måste vara berett att ompröva certifikatsystemet för att nå en internationell överenskommelse. Fru talman! Kristdemokraterna har respekt för att de flesta aktörerna på energimarknaden nu är inställda på att elcertifikatssystemet ska finnas under en överskådlig framtid. Vi kristdemokrater månar om fasta spelregler inom energipolitiken, vilket är förutsättningen för att investeringar inom energibranschen av långsiktig karaktär ska komma till stånd. Elcertifikatssystemet bör därför inte rivas upp men kraftigt reformeras så att det blir en bättre anpassad och bättre avvägd energipolitik. Elcertifikaten måste reformeras för att stödja en differentiering mellan de förnybara energislagen. I vissa produktionsprocesser har elcertifikaten inneburit en ren vinst på redan existerande verksamhet, medan certifikaten inom andra produktionsslag inte räckt till för att göra dessa marknadsmässigt konkurrenskraftiga. Kristdemokraterna anser därför att certifikatutdelningen ska differentieras bland produktionsslagen så att systemet fungerar på ett mer rimligt sätt. Dessutom måste systemet förenklas och administrationen minskas väsentligt. Fru talman! Det nu föreliggande betänkandet är ett hårt slag mot den småskaliga vattenkraften i Sverige, vilket regeringen också tycks vara fullt medveten om enligt vad som står i bil. 4 till propositionen. Den småskaliga vattenkraftsproduktionen ska enligt Socialdemokraterna upphöra i Sverige. Man inser helt och fullt att certifikaten redan för närvarande skiljer vinst från förlust för många småskaliga vattenkraftverk och ser därför indragandet av certifikaten som ett medel att nå målet om ett upphörande. Den småskaliga vattenkraften hade 2005 intäkter från försäljning av elcertifikat som uppgick till 340 miljoner kronor eller 17 öre per kilowattimme. Det genomsnittliga elpriset låg samma år strax under 30 öre. Det innebär att över en tredjedel av intäkterna för den småskaliga vattenkraften utgörs av elcertifikat. Regeringens förslag beträffande den småskaliga vattenkraften innebär att 1,88 terawattimmar elproduktion allvarligt hotas, detta i en tid när samtliga aktörer inom energibranschen och industrin kräver ökad produktion. Det gäller inte minst den svenska basindustrin. Den småskaliga vattenkraften uppgår till 2 terawattimmar per år, vilket överstiger elanvändningen i Sveriges tredje största stad Malmö. Av den totala elproduktionen från vattenkraft kommer merparten från Norrland, men när det gäller småskalig vattenkraft är det tvärtom: Den största elproduktionen finns i Götaland och Svealand. Den småskaliga vattenkraften finns där elen används och bidrar till att det finns tillräcklig effekt i elsystemet också i södra Sverige. Slutligen finns de småskaliga vattenkraftverken redan uppbyggda. De utgör därmed inte nya miljöhot utan är en naturlig del av en existerande miljö. Inom den småskaliga vattenkraftsbranschen är man orolig - inte bara för att de ekonomiska förutsättningarna att bedriva verksamheten ska krossas genom att certifikaten tas ifrån dem, utan de riskerar också att regeringen med stödpartier över en natt gör verken kommersiellt helt värdelösa. Hur ska man göra sig av med dem? Vilket ansvar har den tidigare elproducenten? Regeringens förslag att avveckla den småskaliga vattenkraften synes mycket förhastat och outrett i många av sina delar. Jag står självklart bakom alla kristdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3 i NU17 och reservation 1 i NU21.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet om vindbruk, NU21, i dess helhet och till utskottets förslag i betänkandet om elcertifikat, NU17, utom när det gäller ett förslag. Det handlar om frågan om elcertifikat för småskalig vattenkraft. På den punkten vill jag yrka bifall till reservation 5. Det är mycket glädjande att vindkraften nu verkar stå inför ett verkligt genombrott även i Sverige. Med det betänkande som vi diskuterar i dag kan förhoppningsvis utbyggnaden underlättas och påskyndas. I sammanhanget vill jag säga att jag tycker att begreppet vindbruk är ett välfunnet begrepp eftersom det handlar om att ta vinden i bruk på samma vis som man tar jorden i bruk. För nio år sedan, 1997, hade Spanien och Sverige ungefär lika mycket vindkraft. Sedan dess har Spanien 40-faldigat sin vindkraftsproduktion medan vi i Sverige bara lite mer än fördubblat den del av elproduktionen som kommer från vinden - och det beror faktiskt inte på att det blåser mindre hos oss. Vi kan också jämföra med Danmark, som satsade offensivt på vindkraft för flera decennier sedan. I dag ger vinden inte bara en snabbt växande del av dansk elproduktion; vindkraftsindustrin sysselsätter dessutom ungefär 25 000 personer, och vindkraftverk är numera Danmarks näst största exportprodukt. Vi har alltså mycket att ta igen innan även Sverige kan betraktas som en ledande vindkraftsnation. Vi har ju faktiskt förutsättningarna - vind och blåst. Men något är på gång. Det är exempelvis spännande att läsa förra veckans utgåva av Ny teknik, där man kan konstatera att storföretag som ABB och SKF nu ser vindkraften som en stor och viktig framtidsbransch. Det har man också grund för. Enligt det danska marknadsanalysföretaget BTM Consult förväntas tillväxten i vindkraftsbranschen fortsätta med minst 16 % om året de närmaste åren. Det innebär att vindkraftsmarknaden värderas till 970 miljarder kronor under den kommande femårsperioden. Och på lite sikt kan det bli ännu mer än så. Nyligen presenterade nämligen det irländska vindkraftsbolaget Airtricity en idé om ett nät av havsbaserade vindparker i Medelhavet, Biscayabukten, Nordsjön och Östersjön. Alltfler inser att en viktig del av energiframtiden ligger i vinden. Med betänkandet om vindbruket gör samhället sitt för att underlätta vindkraftens expansion. Då handlar det om såväl den småskaliga som den storskaliga vindkraften. När det gäller det andra betänkande som vi behandlar i den här debatten, Förnybar el med gröna certifikat , kan vi först konstatera att certifikaten har medverkat till att få fart på en hel del investeringar, allra mest inom biokraften. Det gäller såväl i skogsindustrin som inom den kommunala fjärrvärmen. Energimyndigheten bedömer att det finns goda förutsättningar att målet för certifikatsystemet uppnås, vilket är glädjande. Därför anser vi från Centerpartiets sida att det är naturligt att systemet förlängs till 2030 och att ambitionerna höjs. Målet för ny produktion av förnybar el höjs till 17 terawattimmar till 2016. Det kan i sammanhanget vara intressant att konstatera att den norska regeringen nyligen lade fram ett stort förslag på energiområdet där man sätter målet så högt som 30 terawattimmar förnybar energiproduktion och energieffektivisering mellan 2001 och 2016. Centerpartiet står bakom den proposition om certifikatsystemet som regeringen lade fram tidigare i vår. Däremot är vi inte med på den utfasning av den småskaliga vattenkraften ur certifikatsystemet som regeringen senare föreslog i sin ekonomiska vårproposition, uppenbarligen efter en överenskommelse med Miljöpartiet. Jag tycker att det är beklagligt att regeringen gjorde denna överenskommelse någon mörk natt under budgetöverläggningarna på Finansdepartementet. Självfallet ska miljöhänsyn vägas in vid prövning av om vattendrag ska få exploateras. Skyddsvärda oexploaterade vattendrag ska inte byggas ut. Det är ju därför vi har en miljölagstiftning, en plan- och bygglag och en miljöbalk. Men att med miljöskäl som argument fasa ut all småskalig vattenkraft ur certifikatsystemet för förnybar energi är minst sagt dumt. Den som anser att miljölagstiftningen på det här området inte är tillräckligt långtgående bör självfallet arbeta för att skärpa denna lagstiftning, inte för att lyfta ut all småskalig vattenkraft ur certifikatsystemet. Som framgår av betänkandet beräknas de småskaliga vattenkraftsanläggningarna producera närmare 2 terawattimmar el varje år. Dessutom finns närmare 2 000 nedlagda vattenkraftverk med befintliga dammar. Många av dessa skulle kunna rustas upp och åter tas i bruk för elproduktion utan några negativa miljökonsekvenser. Det är inte särskilt vist att inte ta vara på den möjligheten, som kan ge ytterligare en värdefull terawattimme förnybar energi och många nya jobb, inte minst på landsbygden. Allvarligt är dessutom att agerandet har skapat oro inte bara bland små vattenkraftsproducenter utan även bland andra producenter av förnybar el. Elcertifikatssystemet ska vara långsiktigt. Man ska då inte gå in och ändra förutsättningarna bara tre år efter införandet av systemet. Det är då lätt att en misstro uppstår mot de goda ambitionerna. Det finns dammar i våra vattendrag som har funnits i 50-100 år och ibland ända sedan medeltiden. Runt dessa finns ofta en levande natur- och kulturmiljö med ett utvecklat växt- och djurliv. Dessa miljöer kan bevaras samtidigt som en turbin tar vara på kraften i det strömmande vattnet och på sätt ger viktig elektrisk kraft. Det är ofta bättre att gamla småkraftverk rustas upp och hålls i skick än att de står och förfaller. På så sätt kan systemet med gröna elcertifikat också spela en positiv roll inte bara för energiproduktionen utan även för miljön. För övrigt var det intressant att utskottet härförleden fick ta del av ett brev från European Small Hydropower Association i Bryssel. Där menade man att ett beslut om att fasa ut småkraftverken ur systemet med gröna certifikat strider såväl mot Kyotoprotokollet som mot ett EU-direktiv. Om beslutet fullföljs kommer organisationen att anmäla Sverige till EU-kommissionen, skriver man. Jag anser definitivt inte att Sverige i alla lägen ska lyda direktiv från Bryssel. Men jag har svårt att se varför vi inte i det här fallet har starka sakskäl för att ta synpunkterna på allvar. Vi bör självfallet ta vara på alla tillskott av förnybar energi som är möjliga för att kunna fortsätta att fullfölja energiomställningen från kärnkraft och fossil energi till förnybar energi. Då är självfallet även den småskaliga vattenkraften värdefull.

Fru talman! Miljöpartiet stöder betänkandet om vindkraft. När det gäller betänkandet om certifikatsystemet har vi ett antal reservationer. Jag tänker inte yrka bifall till dem, men jag tänker tala lite om dem. Vi tycker till exempel att certifikatsystemet har sina brister. Ända sedan det tillkom har Miljöpartiet haft synpunkter på utformningen. En hel del av våra farhågor har besannats. Det som har vuxit fram är inte så mycket av den nya tekniken. Det är biobränslen som har kommit in i redan befintliga kraftverk i stället för andra bränslen. Man kan inte säga att det har vuxit fram så mycket ny teknik. Men vi vill ändå inte förorda att man avskaffar certifikatsystemet. Det skulle kunna medföra ett ännu mer avvaktande investeringsklimat för den förnybara energin, och det är vi inte intresserade av. Däremot vill vi gärna att regeringen åtminstone ska utreda ett garanterat minimipris för förnybar elproduktion. Det har haft god effekt i de länder som använder det. Det kan vara någonting som man kan titta på. Vi tror att det skulle kunna vara en bra komplettering av elcertifikatssystemet. Vi vill inte att torven ska behandlas som ett förnybart bränsle. Torven har koldioxidemissioner motsvarande kol. Det är inte rimligt att den då behandlas som ett förnybart bränsle. Vi tycker att kvotplikten borde ha satts högre än vad man nu gör. Vi hade förordat 21 terawattimmar. Det beror på att det finns väldigt stora potentialer i Sverige för ny förnybar kraft. Man kan titta på det som finns i Tyskland, som är ett mindre land till ytan än Sverige med mindre goda vindförhållanden och större konflikter kring byggnader, eftersom det är mer människor per yta. Det har 26 terawattimmar vindkraft. Vi har stora potentialer för vindkraft i Sverige, och vi har stora potentialer över huvud taget. Vi tycker att kvotplikten sattes för lågt och att utbyggnaden går för långsamt. Vi är emot effekthöjningen av kärnkraft. Vi anser att när man får lov att höja effekten på kärnkraftverken sker det i konkurrens med de nya förnybara bränslen som vi vill ska växa fram. Det blir en osäkrare marknad för de bränslena. Dessutom vill vi påtala väldigt starkt att effekthöjning är en osäker metod. Jag vill rätta till ett misstag som ofta framhålls, att effekthöjning skulle vara en effektivitetshöjning. Det handlar det inte om. En effekthöjning innebär att man tar in mer bränsle i reaktorn, och det blir mer avfall. En effekthöjning är inte en effektivisering, utan det är en ökning av styrkan på reaktorn. Den ställer till mer miljöeffekter i förhållande till det bränsle som tas in. Reaktorerna i Sverige är dessutom ganska gamla. Egentligen skulle de fasas ut av åldersskäl snarare än att man skulle höja effekten på dem. De blir osäkrare. Även SKI, som vi från Miljöpartiet nyligen besökte, medger att reaktorerna blir osäkrare. Det anser att de fortfarande ligger inom de marginaler det har satt upp, men de blir osäkrare. Reaktorerna blir skörare när man laddar dem med mer bränsle och när det blir mer aktivitet i dem. Det finns många skäl att inte ge sig in på den farliga vägen. Vi är ledsna att regeringen nu har gett tillstånd till Oskarshamn 3. Jag vill också säga några ord om småskalig vattenkraft, eftersom många har talat om det här. Jag antar att alla som har talat om småskalig vattenkraft vet som att naturvårdsverket inte ville ha fortsatta certifikat för småskalig vattenkraft. Man skriver i sitt yttrande: Småskalig vattenkraft medför ofta stora negativa miljökonsekvenser. Därför bör de inte ingå i certifikatsystemet. De småskaliga vattenkraftverken motverkar möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Det växande exploateringstrycket på de mindre vattendragen är inte önskvärt beträffande ramdirektivet för vatten. Det säger Naturvårdsverket. Man säger också: Genom införandet av elcertifikatssystemet i kombination med stigande elpriser har det skapats ett växande intresse för att återuppta driften av ett mycket stort antal nedlagda vattenkraftsanläggningar av vilka många ligger i värdefulla vattendrag eller vattendrag med förutsättningar för höga naturvärden. I dag finns drygt 2 000 småskaliga vattenkraftsanläggningar godkända för tilldelning av certifikat med årlig produktion på 1,9 terawattimmar. Enligt en undersökning från Energimyndigheten planeras 50 gigawattimmar fram till år 2010 och fram till år 2015 ytterligare 20 gigawatttimmar. Det handlar om ett litet tillskott av vattenkraft som relativt sett kan göra stor skada på mindre vattendrag. En stor del av de återstående naturvärdena i svenska vattendrag, och särskilt i södra Sverige, kan skadas. Ett ytterligare problem är att det innebär större ekonomiska drivkrafter för utbyggnad av småskalig vattenkraft. I ett överklagande till Högsta domstolen har Naturvårdsverket påtalat risken för att elcertifikat vid bedömning av vattenkraftens samhällsekonomiska värde i samband med prövningen enligt miljöbalken i det enskilda fallet kan bli avgörande vid tillståndsprövningen. Detta har vi sett i praktiken. Ett vattendrag hade avstyrkts av naturvårdande myndigheter, länsstyrelse, kommunen och miljöorganisationer. Det var egentligen bara utbyggaren som ville ha det. Men utfallet blev att det fick byggas ut på grund av att samhällsnyttan ansågs vara så stor i och med att certifikatsystemet kom emellan. Man hade alltså tidigare bedömt att det inte skulle få byggas ut, och så kom certifikatsystemet, och sedan blev domen att det fick byggas ut - mot alla miljöintressen. Det är verkligheten. Om det nu är så att de som vill ha kvar den småskaliga vattenkraften vill ändra verkligheten i fråga om hur man dömer, så gör då det först. Låt inte alla de små vattendragen, som har ett stort miljöintresse, byggas ut innan ni har fixat så att miljödomstolar inte dömer på det viset.

Fru talman! Jag vill inleda med att knyta an till vad Håkan Larsson sade i sitt anförande om den förnybara elen och över huvud taget den energiomställning vi har i Sverige och vad den betyder. Den har betytt väldigt mycket positivt för Sverige. Sveriges ekonomi går just nu på högvarv. Sysselsättningen ökar, och den ekonomiska tillväxten är rekordstor. Sveriges förmåga att ha en hög produktion är bland annat beroende av god tillgång till el till lägre priser än vad många av våra konkurrentländer har. Trots detta har Sverige blivit energieffektivare. Industrins energianvändning för sin produktion har minskat med 33 % sedan 1994 samtidigt som industriproduktionen har ökat med 70 %. Den förnybara energin har ökat med hela 31 terawattimmar sedan 1994, vilket motsvarar årlig uppvärmning av 1 ½ miljon villor. Biobränslen står för den största ökningen. Den förnyelsebara elen har tack vare elcertifikaten ökat med 5 terawatt sedan 2002, alltså mer el än vad Barsebäcksverket gav, som stängdes förra året. Dessutom hade Sverige en nettoexport av hela 8 terawatt under 2005. Sverige har också, som sagt, bland de lägsta elpriserna i Europa. Men Sverige är inte bara bra på att spara energi och satsa på förnybara energikällor som är långsiktiga, utan har också en framgångsrik näringspolitik. Några fakta från Statistiska centralbyrån talar sitt tydliga språk. Miljöteknikföretagen exporterade för 25 miljarder 2005. 90 000 människor är sysselsatta där, och näringen omsätter totalt 240 miljarder kronor. Det är en starkt växande sektor. 77 % av de exporterande miljöteknikföretagen är företag med färre än 50 anställda, men mer finns att göra. LRF, Lantbrukarnas riksförbund, gjorde nyligen bedömningen att produktionen av bioenergi i Sverige kan komma att öka med hela 30 terawatt till 2010. Produktionen skulle kunna ge 25 000 nya jobb i det gröna folkhemmet. När nu Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ser tillbaka på vad som åstadkommits sedan energiuppgörelsen för nio år sedan kan vi konstatera att långsiktighet i omställningen till förnybar energi och el har varit framgångsrik på flera olika plan. Politiken har skapat nya arbetstillfällen, skapat ny energi, sparat energi, skapat tillväxt och välstånd, skapat nya företag och minskat oljeberoendet. Ja, listan kan göras lång. Det är en energipolitik som sträcker sig över tre mandatperioder. Den visar att hållfasthet ger resultat. Gemensam energipolitik har i sak goda förutsättningar att också komma att gälla under kommande mandatperioder. Det är inte som Folkpartiet tror, att man med trovärdighet kan driva en konstlad energipolitik under fyra år för att därefter driva en annan politik som ska innebära att nya kärnkraftverk ska starta. När man granskar Moderaternas och Folkpartiets energipolitik under våren får man ett intryck av stor passivitet. De verkar inte veta vad de vill, mer än att de ska vara överens - men om vaddå? Som jag bedömer det blir det inga nya satsningar för omställning till förnybara energikällor eftersom man säger nej till bland annat konverteringsstöd för villaägare som byter bort olja eller direktverkande el. Man vill avveckla de gröna elcertifikaten, och man vill ta bort det ekonomiska stödet till vindkraften. Däremot sjunger man marknadens lov över hur den fria marknaden ska lösa frågan. Vid en internationell jämförelse är Moderaternas och Folkpartiets ställningstagande än mer märkligt, i synnerhet om vi jämför med det arbete som pågår inom EU, där arbetet handlar om energiomställning i grön vitbok och i frågan om att ta fram ett särskilt handlingsprogram som tar upp betydelsen av att samverka och betydelsen av att stödja och stimulera nya alternativa energikällor i Europa. Det vi i dag ska ta ställning till handlar om de gröna elcertifikaten och vindkraften. Jag vill säga så här när det gäller de gröna elcertifikatens innehåll kort i fyra punkter. Det handlar om höjd ambitionsnivå för den förnybara elproduktionen. Förslaget som vi lägger handlar om att öka ambitionsnivån till hela 17 terawattimmar fram till 2016. Det innebär en ökning av den förnybara elproduktionen i Sverige. Vi ska komma ihåg att elcertifikatssystemet förlängs till 2030. Det innebär dock inte att varje stöd löper fram till 2030, utan det är 15-åriga perioder vi talar om när det gäller att stödja och stimulera för att få fram ny produktion. Det finns också, som har påtalats i debatten, en liten förändring avseende den småskaliga vattenkraften. Där är bedömningen den att miljöhänsyn och hänsyn till de småskaliga vattendragen, fiskens möjligheter att vandra etcetera gör att elcertifikaten inom det området fasas ut lite fortare än under de 15 åren. Ett annat område som också tas upp i betänkandet handlar om den elintensiva industrin. Med de nya undantagsreglerna för den elintensiva industrin omfattas många fler företag än i det nuvarande systemet. Det blir en fyrdubbling till ungefär 1 100 företag. Men förslaget i sin helhet är inte tillfyllest eftersom företag inom den elintensiva branschen som har höga insatskostnader eller varor i sin särskilda process som betingar höga kostnader, hamnar i ett läge då man inte kan få undantagsregler i den omfattning som åtminstone vi tycker att man ska ha. Därför bör regeringen också på den här punkten återkomma med en komplettering med nya undantagsbestämmelser. När det gäller frågan om vindkraften handlar det om att stödja och stimulera vindkraften, som flera har varit inne på tidigare. Vi gör nu en kraftsamling eftersom vi vet att vindkraften är en förnybar energikälla som kan vara oerhört långsiktig. Där handlar det om att stödja i form av att sänka fastighetsskatten, att ge särskilt stöd för att kunna skapa mer vindkraft i Sverige och kanske också kunna hamna i det läget att vi får en vindkraftsutveckling i Sverige som liknar den som man har till exempel i Tyskland, Danmark eller Spanien, som nämndes i tidigare inlägg. Vi har också därför avsatt ett särskilt projektstöd på 350 miljoner kronor. Mot den här bakgrunden, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet om förnybar el med gröna certifikat och förslaget i betänkandet om miljövänlig el med vindkraft samt avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att begära replik på Lars Johanssons skrytvals. Ska vi tro Lars Johansson rätt så lever vi i den bästa av alla världar. Den svenska energipolitiken är ett föredöme utan några som helst fläckar. Men jag tycker att det inte stämmer särskilt väl med sanningen. I själva verket är det ju så att skandalerna duggar tätt, inte minst över det statliga bolaget Vattenfall, som gång på gång fått stå i skottgluggen. För något år sedan handlade det om att Vattenfall struntade i de miljöpolitiska mål som riksdagen hade beslutat om. För detta fick näringsministern motta väldigt mycket kritik. Nu har det sent omsider kommit in en ändring för att vi ska se hur Vattenfall kommer att förhålla sig till dessa mål, som har kommit in i bolagsordningen. För några veckor sedan kom det nya skandaler. Det påstods att Vattenfall hade minskat sin produktion av el för att hålla uppe priserna. Åtminstone i den officiella retoriken ska kärnkraften avvecklas. Som ett led i detta avvecklades Barsebäck. Samtidigt höjdes effekten i resterande kärnkraftverk. Vi bygger också kabel till Finland för att ta in kärnkraftsel den vägen. Det är alltså en form av dubbelmoral så att det skriker om det. Elcertifikaten framhävs också som någonting som ska ändra den svenska energiscenen på ett påtagligt sätt. Men om man lever upp till de långt gångna ambitionerna för 2016 skulle den förnybara elen motsvara 10 % av den totala elproduktionen. Det kan trots allt inte i rimlighetens namn vara frågan om några mer substantiella satsningar. Man ger ett sken av att detta är någonting oerhört. I själva verket innebär 10-procentsnivån att det fortfarande är en ganska begränsad del av den totala elproduktionen som är förnybar. Man talar väldigt lite om kostnaden. Kostnaden döljs på räkningen och i alla andra sammanhang. Dessutom planteras det in godtycke och krångel som vi i Moderaterna tycker är väldigt allvarligt. Marknaden tycker aldrig om godtycke och krångel.

Fru talman! Nu tycker jag att Moderaternas taleskvinna, Anne-Marie Pålsson, har vaknat till ordentligt. Det är intressant att notera att Moderaterna inte presenterar något egen energipolitik. Man har inte något eget alternativ. Man redovisar enbart kritiska synpunkter på den förda politiken. Man vet inte vad er politik på energiområdet ska leda till, om ni nu har någon politik. Ni presenterar ju ingenting. Ni står inte för någonting annat än kritiska synpunkter. Det är klart att vi kan diskutera Vattenfall. Jag noterade för övrigt i Dagens Industri i dag att det är ett av de företag i Sverige som får det bästa omdömet av sina anställda enligt en undersökning som presenterades i dag. Det ligger på topp i det avseendet. Vattenfall har ett väldigt tydligt uppdrag från riksdagen som regeringen också fullföljer genom särskilda ägardirektiv som handlar om att man ska medverka i energiomställningen i Sverige. Man ska satsa på förnybar el. Man gör en stor satsning på vindkraften och har tagit fram ett långtgående program avseende vindkraftverk i Sverige. Det var ett exempel. Man satsar på kraftvärmeverk. Man gör också investeringar i de befintliga kärnkraftverken för att göra dem mer energieffektiva. Jag kan inte se att det står i strid med den energipolitik som Sveriges riksdag har lagt fram - tvärtom. De medverkar i energiomställningen. Det väsentliga är att ett statligt bolag går i bräschen för att göra detta. Men vilka förslag har Moderaterna? Vad vill ni göra i stället? Ibland säger ni att ni vill sälja ut Vattenfall. I nästa stund tar ni tillbaka det och säger att ni inte ska göra det. Vilken är er politik i dag avseende Vattenfall? Vill ni bibehålla Vattenfall? Vilka ägardirektiv vill ni ge till Vattenfall? Det kan vara bra att få svar på den frågan.

Fru talman! Vi har inga krav på oss att vi ska lägga fram några egna förslag i den här diskussionen. Är det så att valutgången den 17 september blir den vi önskar ska vi nog kunna lägga fram ett förslag som Socialdemokraterna kan förhålla sig till. Jag tycker att man ska tala om hur det faktiskt är när det gäller Vattenfall. Det är inte alls så att Vattenfall har varit steget före och varit aggressivt i sitt miljöpolitiska tänkande. Det var först efter en prickning från KU och en massiv kritik från Riksrevisionen som Näringsdepartementet vaknade och åtgärdade det hela och gav Vattenfall ett ägardirektiv på den här punkten. Det var ingalunda självklart. Låt mig slutligen säga några ord om hur vi moderater förhåller oss till energifrågan. Vi tror att med långsiktiga, förståndigt formulerade spelregler kan alla de människor som är aktiva på energimarknaden, företagare och producenter, själva fatta de beslut som är förenliga med de långsiktiga spelreglerna och göra de investeringar som man finner lönsamma. Det är viktigt att man har det ekonomiska perspektivet klart för sig. Vi skulle säkert kunna bli självförsörjande på solenergi i Sverige om vi inte hade några kostnadsrestriktioner alls. Men i alla ekonomiska sammanhang finns det kostnadsrestriktioner. Det gäller att använda resurserna på det mest kloka och begåvade sättet. Vi tycker inte att regeringen gör det i dag med den förda politiken. Man uppmuntrar energi som inte skulle kunna klara sig utan den dubbla subvention som man får både genom elcertifikat och genom utsläppsrätter.

Fru talman! Återigen blir Anne-Marie Pålsson svaret skyldig avseende vilken energipolitik som Moderata samlingspartiet ska föra. Jag noterar att ni inte har hunnit med detta. Vi har haft en samverkan med Centern och Vänsterpartiet i nio år. Det har väl funnits möjligheter under nio år att presentera en egen energipolitik. Det är bara det att ni inte har velat göra det. Ni har i stället engagerat er i att lämna kritiska synpunkter på den förda politiken, och det kan väl vara bra från ett oppositionsparti. Men någon gång krävs det också ett eget alternativ, i synnerhet om man begär folkets förtroende för att få regera landet. Då måste man ha en politik. Elcertifikaten är långsiktiga. Vi ger långsiktiga villkor för elmarknaden. Man vet vilka villkor som kommer att gälla. Tittar vi bakåt har det visat sig att miljöteknikföretag, som både jobbar på energi- och på elområdet, har varit oerhört framgångsrika i Sverige, och de fortsätter att vara framgångsrika i Sverige. Det gäller inte bara dem som producerar el och kraftvärme, utan också dem som medverkar i omställningen från fossila bränslen till nya bränslen inom bilbranschen, fordonsindustrin och så vidare. Vi har ett väldigt brett spektrum, och där har vi ett starkt engagemang i Sverige, bland annat bland människor i största allmänhet som blir alltmer intresserade av dessa frågor. Det beror på att politiken har den tydliga inriktningen också. Vi går i samklang med det svenska folket när det gäller energipolitiken. Det gör vi tack vare att vi har varit långsiktiga. Vi har inte bara fattat viktiga beslut utan också hela tiden drivit ett aktivt opinionsarbete för det nya gröna folkhemmet.

Fru talman! Lars Johansson och jag är överens om det mesta när det gäller de två betänkanden som vi diskuterar nu. Men det finns en punkt som jag är lite bekymrad över. Det gäller detta att man vill fasa ut den småskaliga vattenkraften ur certifikatsystemet. Det skapade ett problem redan i diskussionen med Norge om att man skulle inrätta en gemensam svensk-norsk certifikatmarknad. Norrmännen hade väldigt svårt att förstå varför man inte ska tillvarata den allra minsta småskaliga vattenkraften. Nu har Norge lagt fram ett eget förslag för att satsa på förnybar energi där man särskilt satsar på den småskaliga vattenkraften, de allra minsta mikrokraftverken. De har en helt annan syn på detta. Jag tror inte att den norska regeringen har en helt annan miljöinsikt än vad vi har i Sverige. Jag skulle vilja fråga Lars Johansson om det inte hade varit bättre med en annan lösning, om det behövs skärpta miljöbestämmelser, än att lyfta ut en hel bransch inom energisektorn ur certifikatsystemet, vilket har skapat stor oro även bland andra energiproducenter. Tror du inte att det i många fall är positivt för miljön att man håller i gång gamla kraftverk och ser till att de fungerar och inte står och förfaller? Är inte det bättre för miljön att de är i gång än att de står och förfaller?

Fru talman! Jag anser att frågan om den småskaliga vattenkraften innehåller flera olika dimensioner. Den handlar bland annat om vårt kulturarv när det gäller småskaliga vattenkraftverk. Den handlar om de dammar som är uppbyggda och den industri som har funnits i anslutning till den småskaliga vattenkraften, framför allt när det gäller de äldre anläggningarna. Men sedan handlar den naturligtvis också om sportfiskarna och deras intresse av att laxen lätt kan vandra upp i olika små vattendrag. Här finns en konflikt. Vi kan inte bortse från den. Det är en av anledningarna till att vi säger: Stopp och belägg - vi är inte beredda att i dagsläget utöka stödet till den småskaliga vattenkraften! Vi vill fasa ut den. Men vi ska komma ihåg att för dem som fanns före 2003 gäller stödet ända fram till 2012. De som har startat senare kommer att ha stöd i ungefär sju år. Men inga nya kommer till. Jag utesluter inte - även om det inte finns någonting sådant i betänkandet - att frågan kan komma tillbaka längre fram. Det är riktigt som Håkan Larsson säger; vi har haft en diskussion med Norge om att Norge och Sverige skulle ha ett gemensamt certifikatsystem. Men det gick inte att få till stånd en sådan uppgörelse med den norska regeringen tidigare i år. Vi kan komma tillbaka, och då kan frågeställningarna få en förnyad aktualitet.

Herr talman! Jag håller med Lars Johansson om att det finns flera dimensioner här. Det finns kulturhistoria, det finns gamla dammar och så vidare. Men det är mycket bättre att de kraftverk som finns där hålls i gång än att de står och förfaller. Det bör finnas andra lagstiftningar som gör att oexploaterade vattendrag förblir orörda om det finns starka skäl för det. Men man ska inte lyfta ut en hel bransch i detta. Jag ser det som ganska positivt att Lars Johansson är beredd att ta ställning igen. Men varför så förhastat lyfta ut detta nu? Det vore väl bättre att låta tiden ha sin gång. Hur snabbt är du beredd att ompröva ställningstagandet ifall det visar sig att småskalig vattenkraft inte klarar sig lönsamhetsmässigt eller att inga nya kraftverk sätts i gång på grund av det här beslutet?

Herr talman! Jag kommer inte att kunna ge dig något besked på den punkten, Håkan Larsson. Jag tycker att vi får se utvecklingen an en tid. Lite mer vatten får rinna under broarna, om man får vara lite polemisk. Vi får titta på frågeställningen längre fram. Jag tycker att det är fel att göra detta i dag. Det är därför det inte finns någonting sådant med i själva betänkandet, utan majoriteten har beskrivit att det finns en frågeställning som har miljöpolitiska konsekvenser som man bör titta på. Därför kan man inte avfärda möjligheterna i framtiden. Men för dagen har vi kommit till ståndpunkten att vi inte vill fortsätta med stödet utöver den period som har redovisats. Men kom ihåg: Det finns inget förbud mot att den vattenkraften kan leva vidare på egna meriter efter det att stödperioden är avslutad!

Herr talman! I energipolitiken tycker jag mig se mycket av dubbelmoral och flippfloppande från Socialdemokraternas sida. Jag tänker på s-kongressen i höstas då Göran Persson sade att han var kärnkraftsmotståndare. Då fick vi se att både B 1 och B 2 - Barsebäck 1 och 2 - lades ned till en kostnad av 11 miljarder kronor för skattebetalarna. Sedan kom det beslut om en kraftig utökning med effektivisering av kärnkraftsverken. Göran Persson besökte Oskarshamn och sade att KBS-3-metoden för kärnkraftsslutförvaring som SKB använder är omodern. Men det visade sig sedan att han inte hade något eget förslag för hur det här skulle gå till. Regeringen har flera gånger också gett SKB uppdraget att använda metoden. När vi nu talar om den småskaliga vattenkraften är det ett faktum att elcertifikaten skulle finnas med i uppgörelsen 2003. Nu ser vi att det blir en förändring. Min fråga är: Varför vill ni avveckla den småskaliga vattenkraften? Varför detta flippfloppande även när det gäller den småskaliga vattenkraften?

Herr talman! Var står egentligen Kristdemokraterna när det gäller kärnkraften? Är ni för att man ska starta upp Barsebäck igen? Vår uppfattning är att Barsebäck var fellokaliserat. Det ligger på ett felaktigt ställe och borde avvecklas, vilket också nu har skett. Vårt alternativ handlar om att ta fram andra förnybara energikällor som kan ersätta Barsebäck, vilket vi är i full gång att göra. Jag har också redovisat i min inledning att vi till och med har ett överskott på el under 2005 med åtta terawatt. Den förändringen av den svenska elproduktionen har gått alldeles utmärkt. På den punkten tycker jag alltså inte att vi behöver känna någon större oro. Men vi ska jobba vidare på att ta fram flera nya alternativa energikällor på en lång rad olika områden, vilket vi i dag för en debatt om. När det gäller frågan om den småskaliga vattenkraften så innehåller denna för närvarande ett ganska litet tillskott - 1,9 terawatt. Det är inte oväsentligt, men vi är inte helt beroende av att den kraften finns i framtiden. Det finns möjligheter att satsa på andra alternativ. Det som vi har diskuterat nu är framför allt att få fart på utbyggnaden av vindkraftverken i Sverige i stor skala. Det kommer att omfatta många fler terawatt än de här 1,9. Vi har av miljöpolitiska skäl, som jag har sagt tidigare, kommit fram till bedömningen att stödet till den småskaliga vattenkraften ska upphöra successivt. Det är som sagt inte omgående, utan det ges en ganska lång omställningsperiod för den småskaliga vattenkraften. Jag tror nog att många av dessa vattenkraftverk kommer att kunna leva vidare också efter elcertifikatsperioden, som i många fall går ut 2012. Vi ska komma ihåg att även om detta hade varit med så hade det bara handlat om några år till. Elcertifikatsstödet omfattar ju enbart 15 år.

Herr talman! Jag kan konstatera att dubbelmoralen fortsätter. När det gäller kärnkraften säger man först att man är kärnkraftsmotståndare. Sedan fattar man ändå beslut om effekthöjningen. När det gäller KBS-3-metoden har man inga nya förslag. Det är uppenbart att det här kommer att betyda döden för den småskaliga vattenkraften. Jag noterar denna dubbelmoral och detta flippfloppande som är till skada för Sverige och för energipolitiken.

Herr talman! Jag noterar samtidigt att Kristdemokraterna efter hand också ansluter sig till den förda politiken när det gäller till exempel elcertifikaten. Med undantag för den småskaliga vattenkraften vill de i dag inte avveckla elcertifikatssystemet. De säger att man kan göra vissa justeringar, men tycker ändå att detta är ett system som har kommit och som bör fortsätta. Kristdemokraterna tycker att vi bör utveckla det ytterligare. Jag tycker att det är intressant att det sker en omsvängning också hos Kristdemokraterna. Så dubbelmoralisk tror jag inte att den förda energipolitiken är. I så fall skulle ni ju inte kunna stödja oss på någon punkt, vilket ni faktiskt gör för närvarande.

Herr talman! Energiomställningen och energiuppgörelsen 1997 mellan centerpartister, socialdemokrater och vänsterpartister lade grunden för omställningen av det svenska energisystemet. Det var som det brukar vara - något trögt i inledningen. Men i dag är hela samhället och alla aktörer på marknaden helt inriktade på att bygga ett miljövänligare, robustare och effektivare energisystem. De två betänkandena, dels om certifikaten, dels om vindkraften, innebär att vi förlänger certifikatsystemet. Vi vet att det blir intressantare för banker och för dem som ska stå för investeringarna. Det blir alltså mer gjort på det området. När det gäller vinden handlar det också om att underlätta för investeringar så att vi inte behöver vänta i sju åtta år innan tillstånd för att bygga en miljövänlig vindkraftsanläggning blir möjlig. Det är alltså två viktiga betänkanden som syr ihop den delen av energiomställningen för den här tiden. Det framgår av varje debatt, så även i dag, att de borgerliga partierna egentligen inte tycker om någon del av omställningen, med undantag av Centerpartiet naturligtvis. De vill att den eventuella omställningen, om de nu vill ha en sådan, ska ske utan inblandning av politiken - inga certifikat och inget gynnande av vindkraften. Herr talman! Ibland undrar man varför vi - regeringen, Centerpartiet och Vänsterpartiet - efter tio år fortfarande håller på med den jobbiga energiomställningen, för väldigt många delar måste trots allt gå ihop för att det hela ska fungera. Varför fortsätter vi att diskutera med industrin frågan om långsiktig forskning och effektivisering? Varför genomför vi olje- och elkonvertering? Varför håller vi på med detta certifieringssystem? Varför låter vi inte vindkraften klara sig på egna meriter? Det är klart att det vore mycket enklare att säga att energifrågan, elförsörjningsfrågan, fixar vi enkelt i Sverige genom att bygga ut kärnkraften allteftersom det behövs mer el. Vi vill dock inte ha den utvecklingen, och därför måste politiken in på något sätt. Vi vill ha ett robustare energisystem där kol, olja och uran inte har någon plats. Vi anser att det är en nödvändig utveckling, och vi tror att varje år framöver alltmer kommer att visa att detta är nödvändigt. Det kanske behövs ytterligare åtgärder för att det här landet exempelvis ska bli eleffektivare. Någon gång under den kommande mandatperioden blir det, herr talman, läge för att diskutera den fortsatta utfasningen av kärnkraftsreaktorer. Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet är garanter för att den inriktningen fortsätter. Vi vet i dag att vi fortfarande har samma opposition emot oss på den punkten. Herr talman! Detta är min sista riksdagsdebatt, otroligt nog. Jag vill tacka alla men framför allt mina med- och motdebattörer för de intressanta, och mindre intressanta, energidebatterna under de senaste tio åren. Jag tackar motdebattörerna för att de orkat hålla i gång en konstruktiv diskussion och sett till att vi som står för majoriteten skärpt oss så mycket som vi bara kunnat. Det är ju oppositionens uppgift att inte stryka medhårs utan hela tiden se de svaga delarna, vilket ni verkligen gjort. Vi har sedan efterhand försökt vidta åtgärder mot bristerna. Jag tackar mina meddebattörer och vill samtidigt gratulera dem för de stora framgångar som nåtts för att få ett miljövänligare och robustare energisystem i landet. Tack ska ni ha!

Herr talman! Först och främst vill jag tacka Lennart Beijer för alla insatser i näringsutskottet och framför allt inom energipolitiken. Du har varit näst intill ovärderlig, och vi kommer att sakna dig mycket, Lennart. Tack för allt arbete! Jag ska återgå till det politiska. Lars Johansson har vid ett flertal tillfällen frågat de borgerliga kamraterna bland Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna om olika sakfrågor. Han har frågat vad som kommer att hända med energipolitiken efter valet och vad de har för energipolitik. Han får dock inget svar, och därför har jag satt upp mig på talarlistan. Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Centerpartiet i ett antal propositioner presenterat vår linje, som ger förutsägbarhet och gör att man faktiskt kan investera. Vad är ert alternativ? Ni har totalt olika åsikter om gasen. Ni har totalt olika åsikter om vindkraften. Jag antar att ni även har totalt olika åsikter om biokraften, och ni har totalt olika åsikter om kärnkraften. Vad vill Folkpartiet? Vill ni starta fler reaktorer eller vill ni inte göra det? Tidigare kunde man delvis ha respekt för er energipolitik - även om jag inte delade er åsikt - när ni sade att ni skulle starta en ny reaktor eftersom vi då skulle få mer energi, för man kan inte säga nej både till ny energi och till kärnkraft. Men nu är det stiltje. Nu är det status quo. Hur ställer sig Folkpartiet till elcertifikatssystemet? När ska det avskaffas, och vad kommer i så fall i stället? Jag skulle också vilja fråga Moderaterna hur det blir med elcertifikatssystemet. Jag läste i dag, eller om det var i går, på TT att näringsutskottets vice ordförande Per Bill nu tycker att elcertifikatssystemet är väldigt bra. Jag antar att ni moderater i morgon kommer att rösta för er reservation, som innebär att elcertifikatssystemet avskaffas. Vad tycker ni egentligen? Jag skulle även vilja fråga Kristdemokraterna, detta gamla linje 3-parti som upprörs så över kärnkraftsavvecklingen, vad de tycker. Vad ska ni göra med elcertifikatssystemet? Hur ska ni göra med gasen? Är det inte rimligt att väljarna tre månader före valet får besked om detta? Det här är den sista energipolitiska debatten i riksdagen under den här mandatperioden. Ska inte den energipolitiska diskussionen föras här? Om inte, var ska den i så fall föras?

Herr talman! Jag säger samma sak nu som tidigare. Det är inte min eller mina kamraters uppgift att i denna kammare lägga fram ett moderat förslag om energipolitiken. Vi sitter här som opposition och ska förhålla oss till regeringens förslag. Vi har framfört våra synpunkter på regeringens förslag. Om man ändå skulle säga något i den här frågan kunde det vara att en röd linje i vår politik är att vi vill ha mer marknad och mindre politik. Vi är fast förvissade om uppfattningen att marknadens alla aktörer - från vd:arna för Vattenfall, Fortum och Eon till ägarna av vindkraft, vattenkraft, torvmossa och allt annat - på egen hand kan fatta välgrundade beslut om vilka investeringar de ska göra och vilka de inte ska göra. Vi tror rent allmänt, herr talman, att det blir bättre om man överlåter detta beslutsfattande till enskilda aktörer. Vi tror inte att det blir bättre om politiker använder sig av energifrågor för att sy ihop politiska kompromisser. När det gäller den småskaliga vattenkraften är omsvängningen från Socialdemokraternas sida något egendomlig, alltså detta lutande mot Miljöpartiet och kravet att den småskaliga vattenkraften inte ska inrymmas i elcertifikaten. Vi tror inte att det blir bra när politiker ska använda sig av sin politiska makt och sina önskemål för att sy ihop politiska kompromisser med hjälp av beslut på energiområdet. Mer marknad, mer civilsamhälle, mindre politik. Så skulle man kunna sammanfatta den borgerliga synpunkten.

Herr talman! Det är anmärkningsvärt att man i riksdagen, som är vårt offentliga rum, inte ska diskutera vad man vill gå till val på. Jag tycker att det är en helt orimlig uppfattning. Det är väl just här vi ska ge väljarna till känna vad det är vi vill. Energipolitiken är ett sådant område. Om jag förstått det hela rätt, och som jag läst i tidningen, kan jag bara konstatera att inte heller Moderaterna vill bygga ut kärnkraften. Då skulle jag vilja fråga: Vad vill de ha i stället? De vill ju inte ha den förnybara energin. Tror Anne-Marie Pålsson att det kommer något nytt av sig själv? Litar Anne-Marie Pålsson så mycket på de tre stora företagen på den svenska energimarknaden, trots att det visat sig finnas problem med prisbildning och allt möjligt? Löser det sig av sig själv? Hur ställer sig Moderata samlingspartiet till elcertifikatssystemet? I går sade Per Bill, vice ordförande i näringsutskottet, att elcertifikatssystemet är bra, men i er reservation säger ni att det ska avskaffas.

Herr talman! Jag tror att ordföranden i näringsutskottet kom lite sent till debatten. Om Marie Granlund hade kommit när jag började mitt anförande hade jag kunnat ge svar på frågan hur vi ser på elcertifikaten. Jag ska dock inte trötta lyssnarna med att dra det ytterligare en gång. När det gäller elpolitiken, och energipolitiken i vidare mening, är det viktigt att inför lyssnarna påpeka att det inte bara är det som vi gör i Sverige som spelar roll. Faktum är att det spelar väldigt liten roll. Det är vad man gör i Europa som spelar någon roll därför att vi är nu sammanlänkade med den europeiska marknaden. Framför allt spelar det väldigt stor roll vad man gör i Indien och i Kina. Vi är nämligen ingen isolerad ö i världen. Vi finns med på den internationella arenan oavsett om vi vill det eller ej.

Herr talman! Jag tycker att det är märkligt. Om man hade en kristallklar uppfattning om elcertifikatssystemet hade det väl varit enkelt att upprepa det. Det är väl i stället som så att man ändrar sig hela tiden. Jag är oerhört orolig för vad det här innebär för förutsägbarheten för näringslivet, om man inte vet vad det är som ska gälla för någonting. Och, som sagt, den totala oenighet som finns inom den borgerliga alliansen om gas, om torv, om vindkraft och så vidare bådar inte gott för svenskt näringsliv.

Herr talman! Det är väldigt lätt att vara självsäker i talarstolen när mandatperioden är slut och betänkanden ligger framme och Marie Granlund har lyckats få majoritet just när det gäller dessa betänkanden. Men jag skulle vilja inleda med att ställa frågan tillbaka till dig: Vad tänker du göra om du bildar regering nästa mandatperiod? Centern har ju tyckt att ni har brutit det avtal som ni hade slutit, så nu finns det inget tydligt samarbete kvar längre. Miljöpartiet ingår inte i uppgörelsen. De är också utanför, vilket betyder att Marie Granlund, precis som Folkpartiet, skulle komma att behöva hitta nya allianser. Det betyder att man då tillsammans kommer överens om hur politiken ska se ut. Folkpartiet säger att vi ska bygga ut kärnkraften - ja. Men Folkpartiet, till skillnad mot Socialdemokraterna, menar inte att de här energikällorna ska byggas med statliga medel eller att de ska subventioneras med statliga medel. Vi säger bara: Ta bort de regler och lagar som hindrar att marknaden producerar det som behövs! Vi behöver mer el, och vi ska inte behöva betala mer för den än nödvändigt. Sedan gäller det elcertifikaten. Skulle det visa sig att det behövs något slags stimulans för att stimulera förnybara energikällor får man väl finansiera det via statsbudgeten. Man lurar inte elanvändarna genom att införa certifikat där vi inte bara betalar för produktionen utan också till statskassan där man sedan, Marie, ska bestämma åt det svenska folket hur de pengarna ska användas. Varje enskild medborgare i Sverige kan faktiskt själv bestämma hur man ska använda de pengarna. Vi kommer att förhandla, och vi vill att marknaden ska producera det som behövs, inte att vi som politiker ska in där och peta.

Herr talman! Vi socialdemokrater har inte bara lagt fram ett par propositioner på energiområdet. Vi har lagt fram väldigt många propositioner under den här fyraårsperioden. Det har vi också gjort sedan 1997, när den här energiuppgörelsen var. Och det har gett en förutsägbarhet för näringsliv och för konsumenter. Sedan finns det problem på elmarknaden, och dem vill vi försöka komma åt. Det handlar om att komma åt de oligopol som finns och så vidare, men det är ingen enkel sak att ta tag i. Men jag återkommer till frågan: Vad vill Folkpartiet med kärnkraften? I går läste jag i en nyhet från TT - jag vet inte vad som gäller, om det är TT eller om det är riksdagen som gäller - att partiledaren Leijonborg var ute och sade att man inte vill starta några nya kärnkraftverk, i alla fall inte förrän efter 2011. Vad är det för någonting som gäller? Hur ska ni forma den politiska alliansen? Och hur ska ni få samman åsikter om gas, om torv, om vindkraft?

Herr talman! Vi kommer att jobba på precis samma sätt som Marie Granlunds parti i regeringen har jobbat under denna mandatperiod. Vi kommer också att lämna propositioner, och då, när de propositionerna kommer, har du någonting att ta ställning till. Vi sitter inte i regeringsställning nu. Propositioner lämnar vi när vi väl sitter där, vilket jag hoppas att vi gör efter den 17 september.

Herr talman! Det är riktigt att oppositionen inte kan lämna några propositioner. Men vore det inte ganska rimligt att i den här sista energipolitiska debatten före valet faktiskt berätta för väljarna vad man tycker, när det är tre månader kvar? Hur blir det med kärnkraften? Hur blir det med certifikatsystemet? Hur blir det med vindkraften och så vidare? Det tycker jag hade varit rimligt att svenska folket hade fått veta.

Herr talman! Den fråga som jag skulle vilja ställa till Marie Granlund är: Vilken energipolitik kommer det att vara i Sverige efter valet om ni vinner valet? Nu är ju den här uppgörelsen med Centerpartiet förbi. Då är frågan: Är det Miljöpartiets förslag som kommer att gälla? I sådana fall kommer vi att få se ännu mer av förtida avveckling av kärnkraften, till exempel. Vi har ju, som jag nämnde förut, Barsebäck 1 och 2 som avvecklades i förtid och som kom att kosta skattebetalarna långt över 10 miljarder i böter. Kraften skulle kunna användas i Sverige. I stället får vi starta upp skitig kraft i Polen, till exempel. Vilken energipolitik kommer att gälla efter valet, Marie Granlund?

Herr talman! Det kommer att gälla en energipolitik som är bra såväl för konsumenter som för miljön och för näringslivet. Vi kommer att fortsätta att satsa på certifikatsystemet och utveckla detsamma för att få fram förnybar energi som också har visat sig vara väldigt lyckosam. Vi har väldigt tydliga mål med det. Vi kommer också att satsa på effektiviseringar. Vi kommer också att satsa på att försöka komma åt elmarknaden och den prisbildning som är där. Vi har redovisat vår politik i sju, åtta, nio, tio propositioner, och de gäller. Men vad vill ni för någonting? Vill Kristdemokraterna bygga ut kärnkraften? Det blir ju ganska konstigt om man inte vill satsa på någonting nytt. Då blir det ju status quo. Då står vi stilla. Då blir det ingen mer energi. Det blir ingen mer el. Vad vill ni?

Herr talman! Vad gäller kärnkraften har vi föreslagit att det skulle kunna vara en ny folkomröstning. Vi tycker att det är helt orimligt att den här döda handen ligger över frågan. Vi tycker att svenska folket borde få säga sitt i den här frågan. När det då gäller valet får vi ju varje dag rapporter om hur Miljöpartiet och Vänsterpartiet lovar nya saker. Senast i går hörde vi att Vänsterpartiet kom med förslag om 200 000 nya jobb, ofinansierat. Man kan se på alliansen. Vi har sex olika arbetsgrupper med klara förslag på det ena området efter det andra, när det gäller skolan, när det gäller omsorgen, när det gäller att få fram nya företag. När det gäller energipolitiken har vi kristdemokrater hela tiden eftersträvat breda uppgörelser. Det vill vi ha i framtiden också, men regeringspartiet, som än så länge är Socialdemokraterna, har ju varit mycket ointresserat av detta. Men nu är ju den här uppgörelsen med Centerpartiet slut, och då är frågan: Vart ska man vända sig? Det är så oerhört viktigt att vi får långsiktighet, fasta spelregler. Vi har en basindustri som behöver väldigt mycket energi, och de behöver klara besked från vänsterkartellen. Vilken politik är det som gäller? Vilka vill Socialdemokraterna göra upp med om man vinner valet, vilket jag hoppas inte blir fallet?

Herr talman! Jag tror att såväl näringsliv som konsumenter vet att vi bedriver en bra energipolitik i en ganska svår tid. Men jag återkommer till frågan: Vad kommer att hända - det har ju tydligen inte varit någon arbetsgrupp när det gäller det? Vad kommer att hända om den borgerliga alliansen vinner? Vad kommer att hända med kärnkraften? Vad kommer att hända med gasen? Vad kommer att hända med torven, och vad kommer att hända med vindkraften? Det blir ju ett investeringsstopp om man inte tror att det finns möjligheter att investera i den här alternativa energin. Jag tycker faktiskt att väljarna borde få svar på det här, och det är inte helt fel att man kan få svar i Sveriges riksdag.

Herr talman! Jag hade inte tänkt sätta upp mig på listan för den här debatten. Jag tycker att Anne-Marie Pålsson har skött de blåa flaggorna alldeles utmärkt. Men när jag blir apostroferad flera gånger måste jag faktiskt gå upp. Anfall är bästa försvar, tycks vara Marie Granlunds och Socialdemokraternas taktik. Det är inget som helst tvivel om att i det här betänkandet har Vänsterpartiet och Socialdemokraterna svikit Centerpartiet. Man har gått ifrån en av de saker som var bra med de gröna certifikaten, nämligen att det är förnybar energi som ska premieras, inte något annat. Helt plötsligt är det vad som enligt Miljöpartiet för tillfället är politiskt korrekt energi som ska få tilldelning av certifikat. Om man ska ha ett subventionssystem finns det två fördelar med systemet med gröna certifikat. Den ena är att man sätter upp en tydlig linje för vad som ska få denna typ av subventioner. Den andra är att man gör det under en begränsad tid. Politiker tycker ibland att det är trevligt att ha saker utanför statsbudgeten, till exempel lägga dem direkt på elräkningarna och därmed inte få budgetpåverkan. Det är just det man går ifrån när man låter Miljöpartiets budgetförhandling spräcka den del av de gröna certifikaten som var riktigt bra. Marie undrar vad som är Moderaternas energipolitik. Vi har diskuterat frågan 10 eller 20 gånger. Precis som Anne-Marie Pålsson säger handlar det om mindre politiskt klåfingrande och mer marknad. Det handlar också mycket mer om att inte se Sverige som en isolerad ö utan som en del i en gemensam europeisk energimarknad. Sedan handlar det om långsiktighet. Det är därför vi har sagt att när vi kommer till makten kan vi inte ta bort allting som vi tycker är mindre bra i energipolitiken för att sedan efteråt säga att vi vill ha en bred överenskommelse. Därför skrev vi till propositionen om gröna certifikat ett särskilt yttrande där det framgick att om riksdagen röstade igenom detta vill vi vara konstruktiva. Vi går därför in och har åsikter om hur varje punkt kan göras bättre. Det normala är att om man är emot själva idén man sedan avstår rakt igenom betänkandet. Men i och med att riksdagen nu har bestämt sig för att dessa certifikat ska finnas kvar under lång tid gäller det för oss att vara konstruktiva och att försöka göra dem så bra som möjligt eller så lite dåliga som möjligt. Jämfört med andra system som finns runtom i Europa för att främja framväxten av ny energi blir jag, sakta men säkert, mer övertygad om att de gröna certifikaten är bättre än de andra systemen. Det gör det lite lättare att fortsätta att vara pragmatisk och försöka hitta något som vi kan bli överens om under lång tid.

Herr ålderspresident! Per Bill uttalade sig i går i tidningen och sade att man närmar sig regeringens energipolitik och att certifikat inte är så fel. Varför skriver man då över huvud taget en reservation om att regeringen ska återkomma med förslag om att upphäva dessa? Vad är Moderaternas åsikter om certifikatsystemet egentligen? Är det någonting som har ändrats den senaste veckan - som allting annat ändras? Om man är för certifikatsystemet, kommer det att bli alliansens mening att certifikatsystemet ska vara kvar?

Herr ålderspresident! Det är precis som vi faktiskt säger i reservationen. Den typ av gröna certifikat som finns nu vill vi ta bort, när man gör dem till vad Miljöpartiet anser är för tillfället politiskt korrekt energi. Om man däremot hade hållit kvar vid den lösning som togs fram av Centerpartiet, om det var 10 % som gick till administration och inte 50 %, hade vi där hittat en långsiktig överenskommelse som vi hade kunnat vara överens om när hettan i valet har lagt sig. Vi måste få ett certifikatsystem som handlar om objektiva kriterier för vad som är förnybar energi. De ska vara vetenskapligt objektiva. Det ska inte vara Miljöpartiets kongress som bestämmer år för år vilka saker som ska ingå och inte ingå i certifikatsystemen. Är det så skapar man en enorm osäkerhet på marknaden. Det är just ökad säkerhet på marknaden som Anne-Marie Pålsson i dag har talat om och som är Moderaternas politik. Vi vill ha mer och mer säkerhet. Politikerna ska inte gå in och bestämma än det ena, än det andra. Redan under nästa mandatperiod ska Socialdemokraterna och Vänsterpartiet sätta sig ned och diskutera nästa kärnkraftsreaktor. Det är kanske därför som man bråkar extra mycket med Folkpartiet eftersom man vill skyla över det faktum att man under nästa mandatperiod ska ta nästa steg i avvecklingen av kärnkraftverken och peka ut nästa reaktor.

Herr ålderspresident! Per Bill pratar om oenighet och en liten del i elcertifikatssystemet, nämligen den småskaliga vattenkraften som fasas ut två år tidigare. Det är vad det handlar om. Vi kan ha olika åsikter om det, och det kan säkert ske en översyn av hur det har fungerat så småningom. Vilken energipolitik står Moderaterna för? Hur kommer det egentligen att bli med elcertifikatssystemet? Vad är alliansens förslag om gasen? Ni har totalt olika åsikter. Hur kommer vindkraften att främjas - om man tycker att det är viktigt? Kommer det att byggas nya kärnkraftsreaktorer?

Herr ålderspresident! Det är precis som Anne-Marie Pålsson sade i sin inledning. Vi tror att kloka företag kommer att fatta kloka beslut. Det innebär att det är dessa företag som kommer att bestämma hur mycket man vill öka sina satsningar på biogas, torv, kärnkraft och vindkraft. Vad som har hänt under denna tid, och som är det positiva med de ökade energipriserna - det finns en positiv sida, även om vi alla har det tungt och jobbigt när vi ska betala våra elräkningar - är att många nya energiformer och många nya projekt är kommersiellt intressanta. Jag pratar numera om det gröna guldet. Inte bara massaved utan också bioenergi kommer under en lång tid att vara en riktig framtidsgren för Sverige. Vi har det blå guldet, vattenkraften, som också är en fantastisk möjlighet för Sverige. Precis som Centerpartiet tycker vi att det är konstigt att man låter Miljöpartiets kongress avgöra att dessa ska fasas ut ur certifikatsystemen. Vi tror att på en reglerad, tydlig marknad där politiker inte vare sig bygger energianläggningar eller förstör energianläggningar kommer kloka marknadsaktörer att bygga upp en mix. Vi kommer att se alla möjliga nya, spännande energiprojekt eftersom många av dessa energiprojekt blir lönsamma efter mycket kort tid.

Herr ålderspresident! Det är intressant att höra Marie Granlund stå här och efterfråga gemensamma förslag från alliansen, med tanke på att vi säkert har presenterat - någon hade räknat ut det - 700 gemensamma förslag på en rad olika områden. Vänsterpartierna har däremot inte presenterat ett enda gemensamt förslag för kommande mandatperiod. Det finns inget gemensamt valprogram, ingen gemensam agenda för vad man vill göra över huvud taget. Marie Granlund tar exemplet från energipolitiken, som är ett av de områden där vi ännu inte har presenterat gemensamma förslag. Jag vill betona: ännu inte har presenterat gemensamma förslag. Marie Granlund kan se fram emot ytterligare trevligheter när det gäller vad vi kommer att presentera för väljarna. Jag är bekymrad för väljarnas del över den totala avsaknaden av gemensamt valmanifest från vänstern. Hur ska det bli när Vänsterpartiet föreslår 200 000 nya jobb helt ofinansierat inom offentlig sektor? Är det också Marie Granlunds förslag? Hur ska det bli med föräldraförsäkringen? Vänsterpartiet går till val på en fifty-fifty-delning, och Miljöpartiet vill ha en tre-tre-tre-delning. Socialdemokraterna har stora interna problem med frågan, för kongressen har sagt ett men Göran Persson säger något annat. Några partier vill ta bort utgiftstaket. Vänsterpartiet vill lyfta upp hela utgiftstaket. Hur ska Marie Granlund tackla det? Här finns en massa frågor. Ska det bli som vanligt, att det där avgörs i nattmanglingar och budgetsamtal och det kommer ut någonting helt annat än det väljarna hade förväntat sig? Vilken väljare som röstade på Socialdemokraterna hade till exempel förväntat sig friår? Nej, Marie Granlund är svaret skyldig. Vi har lagt massor med gemensamma förslag. När det gäller energipolitikens område är Marie Granlund också svaret skyldig. Vi har här i kammaren under hela mandatperiodens gång letat efter och sökt få till stånd breda lösningar. Jag har stått här i kammaren och erbjudit samarbete. Per Bill har stått här i kammaren och erbjudit samarbete. Vi har inte fått en enda förfrågan, inte en enda inbjudan. Om det är så att Marie Granlund verkligen menade någonting med sitt vurmande för näringslivet - jag hoppas det - borde hon ha sett till att det tagits initiativ för att få till stånd de breda lösningarna. När det gäller energipolitiken tror jag att det är väldigt avgörande att man kan ha blocköverskridande lösningar, som kan ligga fast långsiktigt, till gagn för producenterna och till gagn för konsumenterna. Nej, inga sådana initiativ har tagits. Ingenting har hänt. Det är ett stort ansvar som den sittande regeringen bär. Den gamla alliansen av samarbetspartier när det gäller energipolitiken är upplöst - den finns inte i dag. Frågan är verkligen, oavsett regering, hur man kommer att agera fortsättningsvis. Vi har inom alliansen närmat oss varandra alltmer i vår politik under den här mandatperioden. Jämför antalet gemensamma reservationer i dag! De är fler än de någonsin har varit. Men det här verkar Marie Granlund blunda inför. Varför har inte initiativen kommit till att inbjuda till de breda lösningarna, som Marie Granlund står och talar positivt om här i dag?

Herr ålderspresident! Vi kan ju ta en allmänpolitisk debatt, men jag tänkte hålla mig till el. Annars kunde jag fråga hur det blir: Kommer ni att acceptera Centerpartiets förslag om att unga under 26 år knappt ska ha några rättigheter på arbetsmarknaden? Kommer den borgerliga alliansen att driva vårdnadsbidrag? Jag tänker inte göra det utan hålla mig till den fråga som det gäller. Det är inte sant att väljarna inte får reda på vad vi tycker. Vi har nu lagt fem propositioner, och två diskuterar vi nu och ska besluta om här i morgon. Det gäller bland annat ett elcertifikatssystem som ska gälla till 2030. Jag tror nog att väljarna får reda på vad som händer. Det får också de små producenterna av alternativ energi. Men vad är de borgerligas förslag? Vill ni avveckla certifikatsystemet, eller vill ni inte avveckla det? Ni säger att ni har gemensamma reservationer. Jag tror att det är en av åtta, och det gäller den småskaliga vattenkraften. Så mycket enighet var det inte på det området.

Herr ålderspresident! Skillnaden mellan oss och er är, som sagt var, att vi har 700 förslag som vi har lagt fram gemensamt. Ni har lagt ett antal propositioner, varav en del sträcker sig längre fram i tiden. Det är lovvärt, men det säger ingenting om er gemensamma agenda för den närmaste mandatperioden. Det här är sådant som redan är beslutat, som är färdigt eller som snart kommer att beslutas. Ni har ingen gemensam agenda för vad ni vill göra de kommande fyra åren. Det har vi, och vi kommer att utveckla den ytterligare. När det gäller elcertifikatssystemet tror jag att Marie Granlund, om hon inte har varit alldeles döv, mycket väl känner till Kristdemokraternas sätt att resonera i den här frågan. Jag har märkt att också flera andra partier resonerar likadant. Vi hade från början önskat ett annat system. Vi hade velat ha ett system som vi tror bättre hade gagnat utvecklingen av de förnybara energikällorna, därför att det här är inte det optimala systemet. Vi ser också hur vissa har tagit över på andras bekostnad. Vi tror att det behövs en viss form av stöd till det som är förnybart för att det ska kunna växa sig starkt på marknaden. I dag finns elcertifikatssystemet på plats, och där kan man givetvis inte, med hänsyn tagen till producenter och konsumenter, bara kasta omkull energipolitiken. Det har varit alldeles för mycket ad hoc i energipolitiken under Socialdemokraternas ledning. Det har gjort att vi i dag inte står väl rustade inför framtiden i det här landet. Vi har respekt för beslut som har fattats och att vi behöver ha långsiktighet i agerandet. Vi vill skruva en del på nuvarande elcertifikatssystem, och vi vill framför allt hitta gemensamma europeiska lösningar. Men vi vill rusta Sverige, för att få ett land som kan både tillgodose det egna behovet av energi och fungera som nettoexportör till Europa. Det är inte så länge sedan vi var där, men under Socialdemokraterna, tillsammans med samarbetspartiernas ledning, har man fört oss i en riktning där vi inte längre är en naturlig nettoexportör - bara vissa gynnsamma år - utan i stället är en nettoimportör. Det här är ett stort misslyckande med den energipolitik som har bedrivits. Det hade varit bra om vi hade kunnat få till stånd bredare lösningar som kunnat vara mer långsiktiga och skapat kraft också ute i ett europeiskt perspektiv.

Herr ålderspresident! Vi har diskuterat väldigt mycket energipolitik den här våren, och vi har också lagt fast och återupprepat vad vi tycker om gasen, att gas kan vara bra men att det inte ska vara några storskaliga lösningar och att det ska vara kommersiellt gångbart. Vi lägger nu fast ett elcertifikatssystem som ska gälla till 2030, så att vi ska veta hur den alternativa energin ska kunna fungera och förhålla sig i framtiden. Detta system har redan gett fem nya terawattimmar. Vi har också tagit ett antal beslut om hur vi ska komma åt elmarknaden så att den blir bättre fungerande och konsumenterna får större makt och inflytande och också se över maktkoncentrationen på elmarknaden. Mot det här står totalt olika åsikter, om gas, om vindkraft, om biobränslen, om kärnkraft och så vidare. Jag tycker att det hade varit intressant för väljarna att få reda på vad man tycker om det här.

Herr ålderspresident! Marie Granlund använder den sista debatten till att ställa en rad frågor till fyra partier som har valt att inför kommande valrörelse samarbeta, och samarbeta i en utsträckning som aldrig har skett tidigare i svensk historia och där vi har gemensamma frågor och gemensamma svar på en rad olika områden. Fler svar kommer att levereras. Marie Granlund har inte gett ett enda svar, inte ett enda svar om varför man under fyra år har försummat att inbjuda till samtal för att söka breda, blocköverskridande lösningar som kan ligga fast under lång tid. Hon har inte heller gett ett enda svar om varför man med de partier som man avser att samregera med eller samarbeta med under nästa mandatperiod inte har visat upp någon form av gemensamt valmanifest. Det kan bara tolkas på ett sätt: Man tror kanske att man får en 50-procentig majoritet, vilket man naturligtvis inte får. Men man vill inte ge väljarna besked. Och man är inte beredd att göra någonting som är blocköverskridande för att verkligen få till stånd det som kan gagna vårt land, våra producenter av energi och våra konsumenter av energi. Jag kan bara beklaga att det har varit fallet under så lång tid och uppenbarligen kommer att vara fallet också i framtiden.