Materielförsörjning och forskning

Herr talman! Detta betänkande är ett stort steg framåt när det gäller försvarets materielförsörjning. Jag ska citera några nyckelmeningar i utskottsbetän- kandet. "Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att det finns ett behov av en övergripande strategi för det militära försvarets materielfösörjning, forskning och teknikutveckling. Materielförsörjningen behöver bli mer flexibel och ges större utrymme för hand- lingsfrihet än hittills. Den s.k. spårbarheten mellan operativ förmåga och materielförsörjning behöver utvecklas, liksom formerna för styrning och uppfölj- ning." I detta instämmer vi helt och fullt. Vi har under flera år drivit frågan om att materielförsörjningen måste ses över och bli mer rationell. Betänkandet är därför ett stort steg framåt, men därigenom kommer man inte till rätta med gamla synder. Vi har kvar skönhetsfläckar i form av gamla, dyra och tunga materielbeställningar. Jag tänker i första hand på JAS-projektet. Fram till år 2007 är vi uppbundna med kontrakt som kostar oss 7 miljarder kronor per år som skulle kunna användas till bättre ändamål både inom försvaret och utanför försvaret. Jag ska därför på några punkter precisera vår kritik mot detta projekt. Det är kanske det största industriprojektet i Sveriges historia. Jag ska utelämna de etiska och moraliska aspekterna på detta, även om man kan ha synpunkter på dem. Jag tänker i första hand på affärsidén som blir allt sämre. Nu är motköpen uppe i 150 % i de senaste offerterna för att man ska få sälja JAS. Om tjeckerna skulle köpa JAS-plan för 10 miljarder kronor av det svensk-engelska konsortiet så måste staten gå in med garantier om motköp på 15 miljarder kronor. Det säger sig självt att det inte är någon lysande affärsidé, i varje fall inte för den svenska staten. Och dessa prognoser har inte blivit bättre med åren. Nu har vi under flera år krävt att vi ska omför- handla dessa kontrakt. Vi menar att det är möjligt att göra det. Men vi får hela tiden höra att man sitter fast i dessa kontrakt och att man inte kan komma ur dem. Men jag tror inte att det är riktigt sant om man ser på vad som händer i övrigt i ekonomin. Jag tänker fram- för allt på den stora ekonomiska krisen i telekom- branschen. Där ser vi att operatörerna har köpt på sig kontrakt för flera hundra miljarder ute i Europa som de inte har lyckats finansiera och förverkliga. Det i sin tur sätter press på leverantörerna Nokia, Ericsson och andra leverantörer av telekomutrustning. Vad gör man då? Jo, då omförhandlar man kontrakten. Det är precis vad som pågår nu. Jag ska citera från en rapport i Dagens Industri den 30 maj, alltså för bara någon vecka sedan. "Nästan alla avtal som de europeiska operatörerna har slutit med leverantörer av 3 G-utrustning håller på att omförhandlas. Priserna är nu nere i mindre än hälften av vad de var när de första avtalen skrevs för två år sedan." Detta är alltså fullt möjligt inom den privata sfä- ren. Men staten kan inte röra ett finger för att omför- handla ett 20 år gammalt avtal som helt uppenbart är till nackdel för försvaret, för Sveriges industri och för svensk tillväxtpotential, så visst är det omöjligt! Man kan då säga att förhandlingsläget är mycket dåligt. Vad har staten att sätta emot? Ja, då kan jag gå till ett annat inlägg i Dagens In- dustri för ett par månader sedan där man ser hur sta- ten agerar. Det gäller samma koncern. Saab i Linkö- ping vill ingå ett stort europeiskt projekt, Airbus, för tillverkning av jätteplan. Flera länder är inblandade i detta. Efter många förhandlingar med JAS-konsortiet, Saab, har man lyckats förhandla sig fram till stöd i miljardklassen. Man behöver inte betala tillbaka om projektet inte lyckas. Dessutom är det hemliga för- handlingar - som det är när det gäller mycket annat i den här branschen. Jag menar att om det hade funnits lite känsla hos Rosengren och Näringsdepartementet hade man kun- nat ta upp en förhandling och säga: Okej, ni kan få pengar till framtidsprojektet Airbus mot att vi slipper köpa in när det gäller den överbeställning av JAS- plan som alla har konstaterat finns. ÖB själv har ju konstaterat att det finns minst 40 plan för mycket, troligen mer. Det finns alltså fortfarande, menar jag, tid och in- tresse för att agera på det här området. Det behöver inte vara kört när det gäller att binda upp sig med för stora utgifter i åratal. Sedan vill jag påminna om att efter år 2007 kom- mer nästa stora investering, för då ska det här JAS- planet också beväpnas, vilket inte skett än så länge. Då tillkommer ytterligare miljarder för skattebetalar- na. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser- vation 2.

Herr talman! Jag står bakom alla våra reservatio- ner men yrkar bifall bara till reservation 2. Herr talman! Det kan inte vara riktigt att Försvar- smakten lägger pengar på och ägnar tid åt att stödja krigsmaterielindustrins exportansträngningar. Skatte- betalarna subventionerar redan den här sektorn i en utsträckning som saknar motstycke i svenskt närings- liv. Försvarsmaktens medverkan i krigsmaterielex- portansträngningar står också i direkt motsats till vad regeringen skriver om att upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna. Hur gör man när man beväpnar diktaturer som systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna? Det vore långt bättre om regeringen lät en överdimensio- nerad vapenindustri ta konsekvenserna av en krym- pande marknad och tillät en nödvändig avveckling. Mot bakgrund av förre överbefälhavarens bedöm- ning av behovet om 60-80 JAS-plan är det inte rim- ligt att fullfölja köpen av 200 plan. Och mot bakgrund av den gynnsamma säkerhetspolitiska utvecklingen kan det heller inte vara rimligt att köpa ett stort antal JAS-plan utöver behovet för att ha som tillväxtbered- skap. Det måste bli billigare för skattebetalarna att avbeställa materiel som inte längre behövs.

Herr talman! I betänkande FöU11 Materielför- sörjning och forskning behandlas sex motioner samt förslag från Riksdagens revisorer i ämnet och rege- ringens bedömningar i proposition 2001/02:10 som rör materielförsörjning och forskning. De beslut som vi under åren 1999 och 2000 fatta- de här i kammaren om en ominriktning och förnyelse av hela försvaret har följts upp med ett antal utred- ningar och rapporter om materielförsörjningen och forskningen - senast i och med Styromutredningen, vars betänkande överlämnades i april i år. Utskottet anser att regeringen nu har ett bra un- derlag för att fullfölja utarbetandet av en strategi för försvarets materielförsörjning och forskning och förutsätter att riksdagen ges möjlighet att ta ställning till den övergripande strategin för försvarets materiel- försörjning och forskning. När det gäller den försvarsindustriella utveckling- en delar utskottet regeringens syn att det är viktigt att behålla indusrikompetens för en säker materielför- sörjning. Herr talman! Som en följd av den strategi som ut- arbetas kan den analytiska kompetensen i regeringen behöva förändras. Utskottet anser att det ankommer på regeringen att göra dessa förändringar - alltså inte riksdagen. Samma åsikt har utskottet när det gäller förändringar i de finansiella reglerna för att åstad- komma en större flexibilitet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. Herr talman! Jag vill på min partigrupps vägnar tacka de fem ledamöter i utskottet som inte kandide- rar för omval. Jag vill tacka dem för ett fint kamrat- skap i utskottsarbetet. Inte minst gäller det Henrik Landerholm som på ett utmärkt sätt har skött sitt ordförandeskap i utskottet. Jag vill önska dem alla allt väl i livet utanför riksdagen. Slutligen vill jag också tacka kanslipersonalen för ett mycket bra jobb under mandatperioden - alltid lika kunnigt och lika engagerat.

Herr talman! Det blir ett kort anförande där jag inledningsvis yrkar bifall till Folkpartiets reservation nr 3 - som en motvikt till reservation nr 2 - där vi vill påtala vikten av svensk försvarsindustri som betyder mycket för den inhemska militära utvecklingen av den sidan och för civil verksamhet som kommer ut ur den svenska försvarsindustrin. Men först och främst är vår reservation en påtalan angående samverkan, samordning, mellan svenska industrier, nordiska industrier och försvarsindustrierna i Europa. Kanske framför allt trycker vi på att Sverige inte får glömma vikten av den transatlantiska länken. Med dessa få ord tackar också jag för den pågåen- de sessionens debatter i försvarsutskottet och yrkar, som sagt, bifall till reservation nr 3.