Kultur och fritid för barn och unga

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverigedemokraterna tror på att kulturen har en avgörande roll i barns och ungas liv. Kulturen formar våra värderingar, vår identitet och vår syn på världen. Därför är det av yttersta vikt att vi ser till att barn och unga ges möjlighet att skapa och ta del av kulturella uttryck.

Under budgetdebatten talade jag om min syn på vikten av att barn och unga introduceras i kulturlivet och att scenkonst, teater, musik, bild och konst kan vara avgörande för barns och ungas framtida konsumtion av kultur och delaktighet i kulturlivet. På samma vis som vi måste se över kompetensförsörjningen inom många olika yrken behöver vi i dag se till att det blir en återväxt av kulturutövare men även av kulturkonsumenter. Genom kulturskolan säkerställer vi denna återväxt av framtida musiker, konstnärer och scenarbetare och framtida kulturkonsumenter.

Herr talman! Jag tror på en kulturpolitik som är inkluderande och tillgänglig för alla barn och unga, oavsett bakgrund och socioekonomisk status. Det handlar inte bara om att ge dem möjlighet att konsumera kultur utan också om att ge dem verktyg för att själva skapa och delta i kulturella aktiviteter.

Sverige är känt över hela världen för sin dynamiska kulturella mångfald. Vi har en lång historia av konst, litteratur, musik och teater som har inspirerat och berört människor över generationsgränser och nationsgränser. Från Strindbergs dramer och Abbas ikoniska låtar till Astrid Lindgrens sagor och Ingmar Bergmans filmer har svenska kulturskapare gjort avtryck i världen och berikat mänsklighetens kulturarv.

Men vår kulturella rikedom sträcker sig långt bortom de klassiska verken och de etablerade institutionerna. Vi lever i en tid där kulturen är mer tillgänglig än någonsin tidigare och där nya former av konst och kreativitet ständigt uppstår och sprids genom digitala plattformar och sociala medier.

Herr talman! En betydande del av denna framgång kan tillskrivas det svenska musikundret och andra framstående prestationer inom kultur, vilket delvis härrör från Sveriges satsningar på kulturskolor och inkludering av kultur i skolundervisningen under 1900-talet. Det har gjort kulturen tillgänglig för barn och unga över hela landet.

Sverigedemokraterna ser vikten av möjligheten till en meningsfull och aktiv fritid, inte bara inom sport och rörelse utan även inom andra delar som till exempel kulturområdet. En meningsfull fritid har stor påverkan på hur våra barn och unga mår och är därför oerhört viktig i varje barns liv.

Herr talman! Våra barn är vår framtid, och det är de som ska bevara vår kultur och föra den vidare in i framtiden.

Herr talman! Vad är det som gör oss till människor? Vad är det som gör att vi känner meningsfullhet i våra liv? Vad är det som gör att vi upplever glädje och gemenskap med varandra?

Allt som oftast är svaret kulturen. Det är kulturen och konsten som sätter färg, ton och form på vår närvaro och gör att vi förstår oss själva, varandra och livet lite bättre. Med kulturen växer vi som människor.

Det här, herr talman, är i högsta grad viktigt när det gäller kultur för barn och unga. Det är ett brett och viktigt betänkande vi debatterar i dag. Jag ska göra några nedslag.

För att börja med tillgången till kultur för barn och unga vet vi att det är ett område där det råder stora orättvisor. Tillgången till kultur och eget skapande skiljer sig beroende på var du bor i landet, din socioekonomiska bakgrund och dina föräldrars engagemang i att du ska få kulturell bildning och tillgång till kulturupplevelser.

Vi vet att i kommuner där man har god tillgång till kulturskola och där det finns bemannade skolbibliotek och ett rikt föreningsliv med kulturverksamheter och folkbildning är kulturen mer tillgänglig för barn.

Assitej har i en rapport dragit slutsatsen att tillgången till scenkonstupplevelser för barn och unga i skolan är ojämlik. Samtidigt är skolan den plats som har möjlighet att utjämna sådana orättvisor. Skolan når alla barn, och därför är det fundamentalt att tillgången till kultur för barn och unga i skolan görs mer jämlik.

Herr talman! Att investera i våra ungas estetiska skapande ger mångfalt tillbaka i form av att barn får växa och utvecklas i sitt skapande, får större välmående, bättre skolgång och ett samhälle där konsten och kulturen är mer närvarande. Det tjänar vi alla på. Därför behöver barn och ungas jämlika tillgång till kultur prioriteras.

Det är frustrerande att gång på gång få rapporter från Myndigheten för kulturanalys som pekar på att vi inte klarar målet om barn och ungas tillgång till kultur i hela landet. Det är något vi gemensamt behöver ta krafttag för att åtgärda.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet har tagit ställning för en nationell kulturgaranti. Här menar vi att en sådan utredning snarast bör tillsättas för att se över hur en sådan kan utformas. Skapande skola är bra, men det når bara hälften av landets elever. Vi kan inte låta oss nöjas där. Med hjälp av en statlig kulturgaranti kan vi säkra att alla barn får tillgång till kulturupplevelser och möten med den professionella kulturen i skolan. Det här bör gälla hela vägen fram till gymnasiet. Ibland glömmer vi den årskullen. För barn och unga som är i den mest formativa åldern på väg in i vuxenlivet och som får bättre tillgång till konst och kultur kan kulturen ge stora möjligheter framåt och innebära ett etablerande av kulturvanor som kan vara viktiga för dem.

Vi menar också att estetiska ämnen på alla gymnasieprogram är en reform som bör införas. Generellt behöver vi ta skolans kompensatoriska uppdrag även för kultur, bildning och estetisk verksamhet på mycket större allvar.

Herr talman! Varje vecka går tiotusentals barn och unga till den kommunala kulturskolan. De får där möjlighet att ägna sig åt dans och teater, lära sig spela ett instrument, stå på scen eller ägna sig åt annan sorts kultur. Utöver att utveckla barn och ungas estetiska förmågor vet vi att utövandet av kultur bidrar till både intellektuell och social utveckling. Det hjälper barn att klara skolan bättre.

Vi vet också att ungas möjlighet att utöva kultur är viktigt för den psykiska hälsan och välbefinnandet. Att möjliggöra en tillgänglig kulturskola för alla barn i alla Sveriges kommuner blir ytterst en fråga om både jämlikhet och demokrati, om att kunna ta plats, göra sin röst hörd och hitta sitt eget språk.

Herr talman! Kulturskolan är inte bara en kommunal angelägenhet, som det ibland låter som i debatten. Den nationella politiken för kulturskolan är helt central för att höja statusen för kulturskolan, stärka kulturskolelärarna och tillse att det finns medel för utveckling. Där har det statliga stödet för kulturskolan varit helt avgörande.

Jag träffar representanter för kulturskolor runt om i hela landet som genom det statliga stödet får möjlighet att köpa in nya instrument, att prova nya ämnen, att genomföra särskilda projekt för att nå just de barn och elever som är långt ifrån kulturskolans verksamhet. Vi i Miljöpartiet menar att det är självklart att den nationella politiken ska bidra till att främja kulturskolans verksamhet. Vi hörde nyss i talarstolen om det svenska musikundret, som har gjort att artister har spridit svensk kultur världen över och att barn och unga har fått lära sig spela instrument. Det har inte kommit av sig självt, utan det handlar om medvetna politiska satsningar för att se till att det finns en infrastruktur för kulturskolor runt om i hela vårt land. Vi behöver ta ansvar för att utveckla detta vidare.

Vi har i vår motion, som är en del av betänkandet, lagt fram några punkter som vi menar är centrala för att stärka kulturskolan framåt i tiden. Vi vill se en kulturskola där alla kan delta, och det ska vara likvärdiga villkor. Det betyder att alla barn, oavsett socioekonomisk bakgrund eller var du bor, ska ha tillgång till en bra kulturskola.

Här menar Miljöpartiet att en kulturskolelag vore nästa rimliga steg för att stärka kulturskolan. Det ska vara en ramlag på samma sätt som bibliotekslagen. Riksdagen går inte in och detaljstyr, men vi stipulerar att det ska finnas ett långsiktigt och förutsägbart skydd för kulturskolor i hela vårt land. Vi kan säkra kvaliteten och ett breddat utbud, och en lagreglerad kulturskola skulle vinna status som skolform och därmed också tillgängliggöras för fler barn.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet vill också stärka det statliga kulturskolestödet. Vi vill permanenta det, och i ett nästa steg vill vi också se över riktlinjerna för stödet så att det kan utformas på ett mer långsiktigt sätt för att stötta landets kulturskoleverksamheter. Det här var också ett förslag i betänkandet Från kris till kraft - Återstart för kulturen från en utredning som vi tillsatte som en del av återhämtningen efter pandemin.

Herr talman! Vi har under en längre tid följt hur barn och ungas läsande har minskat och hur barns läsförmåga har blivit allt sämre. Det är djupt oroväckande. Läsförmågan är, som vi vet, helt avgörande för möjligheten att orientera sig i samhället, stimulera fantasin, få nya perspektiv och se nya världar. Men det handlar också om att tillägna sig den viktigaste basfärdigheten för att leva i vårt samhälle och vara aktiva demokratiska medborgare. Att alla unga ska ha en stark läsförmåga är därmed en helt avgörande demokratifråga. Vi vet att pojkar läser mindre än flickor, och därmed ökar också risken att halka efter när det gäller studieresultat och möjlighet att aktivt delta i samhällsdebatten.

Herr talman! Det är viktigt att poängtera att arbetet för att främja läsning och litteratur måste inkludera hela samhället. Det är viktigt med satsningar på skolan, med bemannade skolbibliotek, inköp av böcker och läsundervisning, men det behövs också ett fungerande ekosystem för litteraturen. Barn behöver läsande förebilder, och då behöver hela samhället vara med. Det ska vara goda villkor för folkbiblioteken, för föreningslivet och civilsamhället samt för folkbildningen. Vi vet att studieförbundens verksamhet bidrar stort med både läs- och skrivfrämjande insatser i hela Sverige. Därför vill vi se en bred satsning på läsandet för alla barn och unga som en självklar prioritet.

Herr talman! Det här är ett viktigt betänkande med många angelägna frågor som rör just barn och ungas tillgång till kultur. Vi står såklart bakom alla våra yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till vår reservation 5 om kulturskolan.

Jag vill avslutningsvis påminna om att tillgången till kultur och skapande för barn och unga i vårt land är en angelägenhet som vi i kammaren måste ta på allra största allvar.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Amanda Lind för anförandet.

Det var vackert när du talade om kulturskolan, och jag blev lite berörd. Det lät som en lovsång till kulturskolan. Det var harmoni och vackra klanger - nästan som ett musikstycke.

I kulturskolan ska alla delta, var du än bor någonstans. Och det är en kulturskolelag som ska lösa detta.

Jag har läst Göteborgs-Posten, och man ska veta att i Göteborg styr Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet. Det är de som har hand om kakan.

I Göteborgs-Posten framgår det att stadens nedskärningar har kommit till kulturskolan. Tolv heltidstjänster, främst inom ämnet musik, ska bort, vilket innebär att cirka 960 elever kommer att förlora sin kulturskolelärare. Med tanke på hur oerhört många positiva effekter musikutövande har på barn är detta inget annat än tragiskt.

Hur harmonierar detta med det vi hör här om hur viktigt det är att alla kan delta, om det är så att 960 elever kommer att förlora sin kulturskolelärare i en kommun där Miljöpartiet styr tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet?

Herr talman! Jag skulle nog våga påstå att i princip vilka kommunpolitiker som helst som jag talar med, oavsett politisk färg, vill satsa på kulturskolan. Man anser att det är en viktig verksamhet för eleverna och för föräldrarna. Det är något man vill ha i sin kommun.

Men det är klart att det blir svårt när en kommun har en budget att förhålla sig till i en lågkonjunktur med hög inflation, med otillräcklig uppräkning av statsbidragen, vilket SKR har poängterat i flera år. Dessutom har Sverige genomgått en pandemi. Vi hade ett högre statligt stöd till kulturskolan, på 200 miljoner kronor, och det valde den här regeringen att sänka till 100 miljoner kronor. Det har inneburit att många kulturskolor runt om i landet har behövt spara. De har behövt dra in på de utvecklingsinsatser som har varit viktiga för att nå just de barn och unga som är längst ifrån kulturskolans verksamhet.

Jag vill rikta frågan tillbaka till ledamoten Roland Utbult. Vad avser din regering att göra för att stärka förutsättningarna för kulturskolan i alla kommuner i hela vårt land?

Herr talman och ledamoten Lind! Jag tycker kanske att det är lite osjyst att dra upp att man har dragit ned de 200 miljonerna till 100 miljoner. Vi är nämligen tillbaka till hur det var före pandemin. Ledamoten vet ju att pandemin innebar särskilda åtgärder. Nu är man tillbaka till hur det var innan, i ett normalläge.

För att tala musikspråk låter det här väldigt atonalt i mina öron. Jag får inte riktigt ihop det. Alla politiker i kommunerna runt om i Sverige vill tydligen väl, men det verkar inte så i Göteborg.

Budget är svårt, som ledamoten säger. Man ska hålla igen på grund av inflation och annat. Men Göteborgs stads budget är på 50 miljarder, det vill säga 50 000 miljoner, och det här handlar om en nedskärning på 10 miljoner kronor. Det är beklämmande att man i en budget på 50 miljarder, alltså 50 000 miljoner, drar ned med 10 miljoner på kulturskolan. Det drabbar över 900 elever och dessutom lärare.

Vi menar båda att kulturskolan är väldigt viktig. Men här är det inte harmoni. Här är det inga sköna klanger. Många tycker att det är rent sorgligt att man gör så här. Det är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som styr över detta.

Herr talman! Nu talar vi om de statliga insatserna för kulturskolan och den nationella politiken, inte om Göteborgs kommun, med all respekt för ledamoten Utbult.

Kommunerna i Sverige är i ett tufft läge. Vi har haft en pandemi. Återhämtningen har varit svår. Vi vet inte minst att många halkade ur kulturskolan under den tiden, kanske särskilt de som var längst ifrån kulturskolans verksamhet.

Vi i Miljöpartiet ville permanenta och höja det statliga stödet till kulturskolan, just för att vi såg hur viktigt det var att nå ut till fler. Vi vill inrätta en kulturskolelag för att stärka kulturskolans förutsättningar i hela landet, och vi vill att kulturskolan ska vara en plats där man kan möta bredden - där fler barn och unga får prova, lära sig och utveckla sina skapande förmågor - men också där talanger kan vidareutvecklas och bli just en del av det svenska kultur- och musikundret framåt.

Den här regeringens låga ambitioner är beklagliga. Det duger inte att titta tillbaka på hur det var före pandemin när vi nu ser hur kulturskolor runt om i landet tvingas spara. Det duger inte att ge kommunerna otillräcklig uppräkning av statsbidragen och därmed pressa deras budget.

Jag förväntar mig mer av regeringen. Och jag hoppas att ledamoten Roland Utbult framöver kan presentera en mer offensiv politik för kulturskolan här i talarstolen.

Herr talman! Jag har haft privilegiet och möjligheten att växa upp i ett hem som var fullt av kultur - musik, konst, litteratur, film, hantverk, slöjd och mat- och bakkonst. Där fanns Astrid Lindgrens och Maria Gripes böcker, Georg Riedels tonsättningar, Allan Edwalls karaktärer och Alfons bus och grubblerier. Men det är inte förrän nu i vuxen ålder, då jag själv ska fostra mina barn, som jag förstår fullt ut vad kulturen har bidragit med och gjort för mig.

Kulturen är en skatt som både du och jag bär med oss hela livet och som jag hoppas ska gå i arv till inte bara mina barn utan också generationer därefter, precis som den kultur jag fick till mig många gånger har vandrat genom generationer före mig. Kulturen hjälper oss att förstå vilka vi är och varifrån vi kommer. Den granskar och ifrågasätter. Den berättar och bekräftar.

Flera studier visar att såväl fysisk aktivitet som kultur har en positiv effekt på människors hälsa. Kulturen stärker också ditt välmående, oavsett om du själv deltar i den kulturella aktiviteten eller om du tar del av den som publik.

Herr talman! Att idrotta eller ta del av friluftsliv eller kultur har bevisligen positiva effekter på oss människor samtidigt som vi genom dessa aktiviteter får stöd i formandet av oss som individer. Det understryker vikten av att just idrott, friluftsliv och kultur når särskilt våra barn och unga.

Jag är därför stolt över att vi i dag har en regering som vill att alla barn ska nås av just detta, oavsett bakgrund eller ekonomiska möjligheter. Genom vår politik kommer också fler att kunna göra det.

Vad gör då regeringen konkret för att stärka barns och ungas fritid? För det första inför vi kultur- och fritidskortet. Det är en helt unik och riktad satsning som kommer att stärka barns och ungas fritidsaktiviteter. Regeringen arbetar för att kortet ska lanseras 2025.

För det andra har regeringen utsett en kommitté med uppdrag att ta fram en svensk kulturkanon. Syftet är att den ska vara levande och kunna användas som ett verktyg för bildning, gemenskap och inkludering. Den ska också uppmuntra till fördjupning och förkovran.

För det tredje gör vi en unik satsning på läsande. I tidigare anföranden har vi hört hur viktigt det är. Regeringen presenterar riktiga och konkreta satsningar. Bland annat avsätter vi 40 miljoner kronor årligen 2024-2026 för insatser på folkbibliotekens läsfrämjande arbete för barn och unga.

Vi fokuserar också på fysiska läromedel i skolan. Barn och elever måste få tillgång till böcker. Regeringen har inrättat ett nytt statsbidrag för just inköp av skön- och facklitteratur. Bara i år har 176 miljoner kronor avsatts. Det motsvarar ungefär 880 000 böcker.

Herr talman! Ytterst är läsning en fråga om demokrati och likvärdighet. Det handlar dels om tillgången till utbildning och kultur, dels om möjligheten att ta plats i vårt samhälle som en aktiv medborgare i ett demokratiskt Sverige.

När barn sjunker in i en bok får de utlopp för en inbyggd nyfikenhet. De behöver koncentrera sig och avskärma sig. De får hjärngymnastik i en värld av komplexa tankar, logik och humor. Rätt bok vid rätt tillfälle hjälper läsaren att slappna av, lindrar stress och ger ro i sinnet.

Läsning är också det bästa sättet att ta reda på saker, att lära sig mer. Det är vidare ett fantastiskt bra och konkret sätt att utöka sitt ordförråd samtidigt som man inhämtar ny kunskap och nya idéer. Genom texter får man erfara ordens makt i poesi, fantasi, ordlekar och skämt. Som en följd blir man skicklig på att använda språket, så att man förmår kommunicera med andra på ett tydligt och övertygande sätt.

Böcker överbryggar avstånd i tid och rum. Vi lär oss empati genom att ta del av mänskliga erfarenheter från gången tid och i nutid och framtid.

Herr talman! Barndomen är den period då vi bygger upp vår läskompetens för resten av livet. Forskning visar att barn lär sig läsa fram till ungefär åtta års ålder. Efter denna ålder läser man i stället för att lära.

En internationell studie från 2021 visar att skillnaderna i läsförståelse i årskurs 4 ökade kraftigt mellan elevgrupper och mellan skolor. Och enligt en Pisamätning från 2023 når en fjärdedel inte upp till den nivå i läsförståelse som anses vara nödvändig för fortsatt lärande. Det kan vi inte acceptera, herr talman.

Läskompetens är en nyckel till framgång i livet, och Sverige måste vara ett läsande land. Att stärka läsförmågan, inte minst hos barn och unga, är en av regeringens och Moderaternas viktigaste och främsta prioriteringar inom området barn och unga.

Här spelar biblioteken en avgörande roll. Regeringen har därför avsatt 40 miljoner kronor årligen för insatser på folkbibliotekens läsfrämjande arbete för barn och unga.

Herr talman! Som jag har redogjort för gör regeringen nu flera satsningar på barn och unga för att de ska få en alltmer meningsfull fritid inom både idrott och kultur. Idrotten ska nå dem som riskerar att hamna utanför, och fler barn måste lockas till böckernas värld. Statliga museer och teatrar runt om i landet gör många insatser för att nå barn och unga, och vi gör också mycket mer än vad jag har möjlighet att lyfta fram i dag.

Riksteatern ska enligt ett riktlinjebeslut för i år särskilt verka för att öka intresset för scenkonst för barn och unga, och 177 miljoner fördelas också inom ramen för Skapande skola. Genom att uppleva kultur i olika former och att få vara med och skapa och utöva kultur utvecklar barn sin kreativitet och sitt självständiga tänkande. Detta, fru talman, är det bästa vi kan ge våra barn.

Jag kan inte nog understryka vikten av att alla barn i hela landet får just den möjligheten, och de tre konkreta satsningar jag har lyft fram kommer att göra att fler just når det. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 3.

Alla människor har rätt till kultur och bildning och en värdefull fritid. Här har kulturskolan en otroligt viktig roll i att ge barn och unga möjlighet till kulturutövande. Kulturskolan finns i dag i nästan alla kommuner, såväl i storstad som i lands- och glesbygd. Därför är den av särskild vikt när vi nu pratar om just kultur och fritid för barn och unga i hela Sverige.

Riksdagen har beslutat att staten ska bidra till en mer tillgänglig och jämlik kulturskola av hög kvalitet i såväl utbud som undervisning. Det finns numera ett statligt utvecklingsbidrag att använda för att utveckla verksamheten.

Vi socialdemokrater vill att detta utvecklingsbidrag ska ligga på en högre nivå än i dag, och det är också därför vi i vår budget föreslog en fördubbling från regeringens 100 miljoner till 200 miljoner.

Vi ser hur utvecklingsbidraget har använts för att utveckla och bredda den befintliga verksamheten genom att till exempel starta uppsökande verksamhet och erbjuda nya kultur- och undervisningsformer för att nå barn och unga som inte tidigare hittat till kulturskolan.

Fru talman! Kulturskolan är i grunden ett kommunalt ansvar, men dess betydelse för barns och ungas tillgång till kultur och en aktiv fritid gör den också till en nationell angelägenhet, menar vi socialdemokrater. I en enkät som Kulturskolerådet gjort framgår att 46 procent av de svarande kommunerna tvingas ge ett lägre anslag till kulturskolorna i år, samtidigt som 43 procent ligger kvar på en oförändrad budget, vilket utan kompensation för pris- och löneökningar också är en nedskärning. Att fler än nio av tio kulturskolor nu tvingas till neddragningar riskerar ofrånkomligen att drabba barns och ungas möjlighet att ta del av kulturskolans verksamhet.

Bakgrunden är kommunernas tuffa ekonomiska situation och regeringens otillräckliga statsbidrag till kommunerna. Vi ser nu konsekvenserna av regeringens politik. Det handlar inte bara om nedskärningar i vården, skolan och omsorgen utan också om kulturskolans grundfinansiering.

I dag är det tydligt att deltagandet i kulturskola är ojämlikt. Av en rapport framtagen av riksdagens utredningstjänst framgår att 81 procent av eleverna i kulturskolan har minst en förälder med eftergymnasial utbildning. Det ska jämföras med snittet för riket som helhet, som är 60 procent. Vidare kan vi konstatera att kulturskolan finns med ett rikt utbud och bra förutsättningar i många delar av landet, medan det i vissa kommuner inte finns någon kulturskola alls. I vissa kommuner tas det ut höga avgifter, men i andra är både undervisning och instrumenthyra avgiftsfritt.

Att möjliggöra kulturskola till fler är en viktig fråga för oss socialdemokrater, och vi vill därför att regeringen utreder frågan hur staten ytterligare kan bidra till att stärka och tillgängliggöra kulturskolan i Sverige, både vad gäller hur vi tryggar den framtida tillgången till utbildade kulturskolelärare och frågan om alla barns jämlika förutsättningar att delta i verksamheten, liksom hur vi kan säkerställa tillgången till kulturskola i hela landet.

Fru talman! Barns och ungas tillgång till kultur är inte bara en fråga för landets kulturskolor. Skolan är också en viktig arena för att låta barn uppleva professionell scenkonst under sin uppväxttid.

I vissa skolor och kommuner finns det redan ett föredömligt arbete för att garantera barn och unga tillgång till skapande och kulturupplevelser, inte sällan kopplat till de statliga medlen för Skapande skola. Samtidigt finns det elever som sällan eller aldrig under sin skoltid kommer i kontakt med dessa upplevelser.

Tillgången till scenkonst och eget skapande för barn och unga är ojämlikt fördelat. En nationell kulturgaranti skulle kunna vara en modell för hur alla barn och unga i Sverige garanteras att kontinuerligt få uppleva professionell scenkonst och eget skapande under sin skoltid. Vi menar att denna fråga är värd att undersöka vidare. Här kan det finnas inspiration att hämta från den norska modellen, Den kulturelle skolesekken. Sverige bör därför på nationell nivå utreda frågan om hur alla barn och unga ska garanteras tillgång till kultur, scenkonst och eget skapande.

Fru talman! Vi är alla olika. Kulturskola eller föreningsdriven idrott fångar upp många barn och unga, men självklart inte alla. En viktig del för många barn och unga är den öppna fritidsverksamheten. Det är en verksamhet som inte får komma bort i debatten.

I juni 2022 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning för att samla kunskap om och analysera den öppna fritidsverksamheten. Det handlade om att identifiera hur den kan kvalitetssäkras och utvecklas för att bli en mer tillgänglig verksamhet. I utredningsuppdraget fanns också att särskilt analysera hur fritidsverksamheten kan inkluderas i det övergripande brotts- och våldsförebyggande arbetet.

Utredningen skulle ha redovisats senast den 1 december i fjol, men tyvärr lades utredningen ned av den nya regeringen. Vi socialdemokrater beklagar detta. När regeringen nu har lagt ned denna utredning uppmanar vi regeringen att komma med andra förslag för att stärka ungdomars tillgång till värdefulla fritidsaktiviteter utanför idrottsrörelsen och kulturskolan. Hittills har vi inte sett några förslag.

Fru talman! Jag hoppas att vi alla är överens om att det behövs en medveten och långsiktig politik som skapar förutsättningar för en aktiv och värdefull fritid för barn och unga, där kulturen är en naturlig del av uppväxten. Varför är det viktigt, då? Jo, tillgång till kultur och fritid är ett mått på hur välmående ett samhälle är. Ett samhälle som ser värdet av kultur och orkar verka för att bygga upp en fungerande infrastruktur för kulturen har investerat långsiktigt både i sin befolkning och i samhällsutvecklingen. Det är just vad kultur och fritid för barn och unga handlar om - en livslång investering.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lawen Redar (S).

Fru talman! Då var vi där igen, då, i kulturskolan. Det var ett fint och vackert musikstycke som ledamoten Lindberg framförde här. Det var inte så mycket dissonans, om man utgår från talet.

Det är vetenskapligt bevisat att när man spelar och sjunger får man mer förståelse för varandra, och man tränar upp empatiska förmågor. Det kan vara bra även i ett replikskifte, kanske.

Men det finns en dissonans här. Det är något som skaver. Vi är ju båda involverade i musik - många i kulturutskottet är det - och vi är också överens om att utvecklingsbidraget är och har varit viktigt, precis som vi hörde i anförandet.

Vari består då dissonansen? Jo, om ni verkligen, som uttrycks i anförandet, prioriterar kulturskolan så högt skulle ju Socialdemokraterna i Göteborg också göra det.

Här drar man i stället bort 10 miljoner från kulturskolan i Göteborg - i en budget på 50 miljarder, alltså 50 000 miljoner. Det får konsekvenser för barnen. Över 900 elever förlorar sin undervisning i kulturskolan.

Fru talman! Jag får känna mig hedrad över att här i dag vara invald i Göteborgs kommunfullmäktige.

Vi socialdemokrater har förutom att inte skära ned det statliga utvecklingsbidraget till kulturskolan föreslagit 10 miljarder kronor mer än regeringen till kommuner och regioner. Det är totalt 26 miljarder kronor till kommunsektorn för 2024 i vår budget. Detta hade på ett betydligt bättre sätt värnat den kommunala grundfinansieringen av kulturskolan. Tyvärr röstade ledamoten själv nej till detta i den här kammaren.

Vi tillsatte en utredning för att kvalitetssäkra och stärka den öppna fritidsverksamheten. Den har ledamotens regering lagt ned. Vi vill att frågan om nationell kulturgaranti för barn och unga utreds. Det har ledamoten själv sagt nej till.

Frågan till Roland Utbult blir då: Vad vill ledamoten och ledamotens parti göra för att stoppa såväl kulturskolekrisen som välfärdskrisen, som regeringen orsakar i landets kommuner?

(Applåder)

Fru talman! Göteborg är Sveriges andra största stad. Det är inte helt obetydligt. Det är en ganska stor budget - 50 miljarder, alltså 50 000 miljoner. Ändå har man mage att dra ned med 10 miljoner, som drabbar över 900 elever. Jag tycker att det är skrämmande. Och det är socialdemokrater som tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet styr och ställer i Sveriges andra största stad.

Man kan frånsäga sig ansvar och säga: Vi talar om nationella pengar. Men det handlar trots allt om en prioritering och om vad man tycker är viktigt.

Jag hörde anförandet. Det var ett vackert anförande. Ledamoten talar fint om vad kulturskolan betyder. Jag tror att vi i talarstolen är överens om vikten av kulturskolan. Men i praktiken och i verkligheten visar socialdemokrater hur man egentligen ser på kulturskolan, om man går med på detta tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Göteborg.

Göteborg har av tradition varit väldigt socialdemokratiskt. Därför är jag bekymrad om partiet har den här attityden. Att man här talar vackert om detta är en sak, men det känns helt enkelt inte fair att man i praktiken drar ned med 10 miljoner - av 50 miljarder - som drabbar över 900 elever och ett antal lärare.

Fru talman! Jag befinner mig fortfarande i Göteborgs kommunfullmäktige, vilket jag finner besynnerligt. Men jag uppfattar egentligen inte något konkret över huvud taget från Roland Utbult som på allvar skulle göra skillnad för landets kommuner när det gäller att klara välfärden eller att klara kulturskolekrisen. Roland Utbult har ett exempel, och det är Göteborgs kommun, och det ska vi diskutera här i riksdagens talarstol.

Men problemet handlar om att regeringen inte kompenserar kommunerna tillräckligt. De tvingas till neddragningar, inte bara inom vård, skola och omsorg utan också inom till exempel kulturskolan. Det nämnde jag i mitt anförande. Nio av tio kulturskolor tvingas till neddragningar. Det är en konsekvens av regeringens politik. Just nu ser vi ett halverat utvecklingsbidrag till kulturskolorna, och vi ser att det behövs mer resurser till kommunerna. Nio av tio kulturskolor tvingas till nedskärningar, och här står ledamoten svarslös.

Politik är att vilja, men det kan också formuleras: Politik är att välja. Det är tydligt för alla vad denna regering väljer och prioriterar. Det är inte kultur och fritid för barn och unga.

(Applåder)

Fru talman! Jag ställer mig bakom utskottets förslag till beslut och yrkar avslag på motionerna.

Ibland för vi i politiken en ganska utdragen kamp för något som vi tror på. Det är riktigt roligt när det lyckas. Ett sådant exempel är fritidskortet. Det är en ganska lång resa från fritidspeng till det fritidskort som nu håller på att formas. Tillåt mig att vara stolt och glad för denna innovation.

Vi kristdemokrater har kämpat hårt för att, vid sidan om andra riktade reformer, införa fritidskortet. För oss är barnfamiljerna några som bör prioriteras i tuffa tider. Barn ska inte behöva känna ekonomisk stress eller behöva betala priset för att föräldrarna har svårt att betala sina räkningar. Fritidskortet ska möjliggöra för barn och unga att fortsätta med fotbollen eller dansen även om mamma och pappa för tillfället har det tufft ekonomiskt. Det är en viktig lindring i en tuff ekonomisk tid.

Så här är det tänkt att fungera: Fritidskortet ska innehålla ett värde som kan användas som betalning för barn och unga i åldrarna 8-16 år för fritidsaktiviteter inom till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet. Beloppets storlek kommer att ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll så att de kan ta del av fritidsaktiviteter.

Barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som det gör för andra barn och unga. Vi gläds åt att det som vi kämpat för så länge kommer på plats 2025.

Fru talman! Jag vill säga något om kulturkanon. Syftet med denna kanon är att göra svensk kultur tillgänglig för fler. En svensk kulturkanon ska vara ett levande och användbart verktyg för bildning, gemenskap och inkludering. Det är alltså ett bildningsprojekt för alla medborgare. Den kan också vara ett sätt att skapa förståelse för Sveriges historia. En lärare uttryckte det så här: Listan skulle åtminstone ge mig något att börja med, och sedan kan jag söka mig vidare på egen hand.

Regeringen utsåg i december 2023 Lars Trägårdh - framstående akademiker, historiker och professor vid Uppsala universitet - att leda arbetet med att ta fram Sveriges nya kulturkanon.

Den handlar alltså om bildning för alla och - lyssna nu! - inte om en lyx för några få, där bildning är något självklart och givet. Processen ska vara öppen och inkluderande. Jag tycker att det är viktigt att poängtera. Bildning är något som måste eftersträvas och vinnas av människor.

Vi har hört flera anföranden om vad läsningen betyder för barn och unga. Vi vet att 17-åringar som inte har läst så mycket har ungefär 15 000 ord att använda. De 17-åringar som har haft mycket läsning hemma och som har läst mycket har uppemot 50 000 ord att använda. Det blir en klasskillnad, om man får använda det uttrycket. Det är då viktigt att denna kulturkanon kan bidra till ökad läsning och ökad förståelse.

I direktiven anförs bland annat att det är av särskild vikt att barn och unga får möjlighet att ta del av det som den svenska kulturskatten har att erbjuda. Samtidigt behöver denna kulturkanon uppmuntra till fördjupning och förkovran genom hela livet. En svensk kulturkanon behöver därför enligt direktiven vara relevant och tillgänglig för både barn och vuxna. Det här ska redovisas den 31 augusti 2025.

Fru talman! Jag vill också säga någonting om kulturskolan, som har varit uppe i några replikskiften.

Vid en sökning på riksdagens hemsida och ordet "kulturskolan" får man upp det antal tillfällen som ledamöterna har pratat om kulturskolan. Lite roligt att se, om ni ursäktar att jag är lite stolt för en kort sekund, är att jag har nämnt kulturskolan vid flest tillfällen - hela 50 gånger! Nu blir det ytterligare några till. På andra och tredje plats kommer Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Detta kanske inte säger något mer än att kulturskolan är viktig för oss kristdemokrater. Vi kanske alla bör prata mer om vikten av att fler barn och unga ges möjlighet att ta del av kulturskolans utbud. Kulturskolorna i Sverige är unika i världen, eftersom tanken är att alla ska ha råd att låta sina barn få lära sig att spela ett instrument eller att utöva annan kulturell verksamhet utan tanke på bakgrund eller ekonomiska förutsättningar. Vi ser det som värdefullt att värna om denna verksamhet.

Som jag nämnde i replikskiftet är det vetenskapligt bevisat att när man spelar musik ihop får man mer förståelse för varandra, och man tränar även upp empatiska förmågor. Det här kan också kopplas till fritidskortet, som är tänkt att kunna användas för betalning av avgifter till kulturskolan. På det viset får det ytterligare en social innebörd.

Det finns många utmaningar när det gäller kulturskolan, något som vi har hört när vi har diskuterat detta i dag, till exempel att nå alla barn oavsett kön och bakgrund och på så sätt bidra till det viktiga nationella kulturpolitiska målet om att alla barn ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. För Kristdemokraterna är det fortsatt viktigt att värna kulturskolorna och få fler barn och unga att ta del av utbudet och på så sätt berika sina respektive liv.

(Applåder)

Fru talman! Fritidskortet är väl regeringens i princip enda satsning på kultur och fritid för barn och unga. Gång på gång skjuts införandet upp. Alla har hört talas om det - ingen har sett det. Frågan är väl snart om vi någonsin kommer att få se det.

I år finns det 731 miljoner som avses att betalas ut. Men systemet finns ännu inte på plats. Vi socialdemokrater har därför föreslagit att de här pengarna i stället ska användas till fler idrottsplatser och idrottsanläggningar, vilket det är stor brist på i landet. Varför säger regeringspartierna nej till det?

Försäkringskassan har haft uppdraget att utreda och förbereda förvaltningen av ett utförarregister, alltså vilka föreningar som man ska kunna använda sitt fritidskort hos. Försäkringskassan flaggar för betydande kostnader för att införa och administrera detta register över föreningar. Myndigheten säger själv att även om resurser tillförs finns en stor utmaning i att ha ett utvecklat register med adekvat kvalitet under 2025. Det finns alltså en risk att man inte klarar uppdraget ens till nästa år.

Mina frågor till ledamoten är: Vilka effekter får det för alla inblandade myndigheter att administrera fritidskortet? För Försäkringskassan krävs betydande resurser och personalökningar. Kommer myndigheten att få utökade anslag för att klara detta, eller är tanken att det ska tas inom befintligt anslag till myndigheten? Vilket arbete är det som Försäkringskassan ska sluta göra för att kunna administrera regeringens fritidskort?

Fru talman! Tack för frågorna, ledamoten Lindberg!

En av effekterna av fritidskortet är att det blir kostnader för framtagandet även under detta år. Som vi vet är E-hälsomyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Statens kulturråd alla inblandade i att ta fram det här, så där finns en del kostnader.

När man genomför ett sådant här fritidskort är det väldigt viktigt att tänka på att man måste skydda sig mot eventuella effekter som kriminella handlingar. Som på de flesta områden finns det säkert kriminella som vill utnyttja det här för att berika sig på något sätt. Att det tar tid ser jag därför egentligen som något positivt, eftersom man då kan säkra kortet på ett bra sätt. Därför är också så många myndigheter inblandade.

Jag har stor tilltro till att regeringen analyserar ekonomin både för det här året och för kommande år och även för arrangemanget runt om. Detta kostar mycket pengar, men eftersom det är till för barn och unga tror vi att det passar in i det som vi alla vill här och tror på, nämligen att stärka barns och ungas möjligheter till fritidsaktiviteter och kulturella aktiviteter.

Fru talman! Mot bakgrund av den rapportering vi har fått från Försäkringskassan måste vi väl alla kunna konstatera att det finns en del bekymmer med införandet av fritidskortet.

Försäkringskassan konstaterar redan nu, våren 2024, ett år efter att fritidskortet enligt ursprungsbeslutet skulle ha varit lanserat, att man fortfarande har svårt att få till föreningsregistret. Försäkringskassan konstaterar att en enkel administration inte är möjlig att kombinera med kontroll och säkerhet - såklart - och trots en hög kontrollambition ser Försäkringskassan att bland annat regelverket för ideella föreningar innebär en hög risk för kriminellt utnyttjande.

Vidare varnar man för att införandet av detta register innebär en undanträngningseffekt på andra delar av Försäkringskassans verksamhet. Detta säger man är "bekymmersamt". Min fråga är: Vad är det Försäkringskassan ska prioritera bort?

Om vi kollar på kostnaderna är bedömningen att den totala kostnaden för it-utveckling uppgår till 291 miljoner kronor. Löpande administrationskostnader årligen uppgår till 218 miljoner kronor. Antalet årsarbetare går från 20 första året till 160 från och med andra året som kortet är infört. Därtill ska 730 miljoner kronor betalas ut.

Vi är alltså uppe i miljardbelopp. Samtidigt tvingas kommun efter kommun att skära ned på kultur och fritid för barn och unga, och föreningslivet lever under stora ekonomiska svårigheter. Hittills har heller inte en enda unge sett ett öre av de här pengarna.

När är kortet på plats? Kommer Försäkringskassans anslag för administration att öka ytterligare?

Fru talman! Det sista kan jag svara på: Planen är att det kommer 2025 om inte världen går under, men det ska vi väl inte tro.

Det här är till för barn och unga. Det är det som är själva kärnan i det: fritidsaktiviteter och kulturella aktiviteter för barn och unga.

Jag är fascinerad över att ledamoten Lindberg är så oerhört insatt och så intresserad av det här kortet. Det är lovande, tycker jag. Även om vi ser bekymmer - att det kommer att kosta mycket och att kriminella kan komma att vilja utnyttja det - skulle jag vilja uppmana också ledamoten Lindberg att säga ja till det här. Var positiv till att det handlar om barns och ungas aktiviteter!

Jag vet inte om det kan vara så att man är lite avundsjuk på att just Kristdemokraterna och andra partier har drivit fram det här. Det är inte ens egen idé utan någon annan som kommer på det. Jag uppmanar ledamoten Lindberg att säga ja till fritidskortet, för det kommer att bli en succé!

Fru talman! Även ledamoten Utbult talar vackert om kulturskolan - nästan som ett musikstycke! Men det räcker ju inte att tala varmt om kulturskolan; det handlar om att gå till handling.

Under vår tid i regeringen inrättade vi i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna en nationell politik för kulturskolan. Vi införde ett utvecklingsbidrag till kulturskolan som var helt centralt för att landets kulturskolor skulle få möjlighet att testa nya metoder, nå ut till nya grupper och utveckla sin verksamhet. Vi stärkte kulturskollärarutbildningen och inrättade ett kulturskoleråd, en samordning genom Kulturrådet, som gav möjlighet att sprida goda exempel till kulturskolor runt om i landet.

Fru talman! När vi har diskuterat kulturskolan tidigare här i dag har jag ställt frågan till ledamoten Utbult vad Kristdemokraterna avser att göra för att stärka kulturskolorna i Sverige framöver. Vi vet att Sveriges kommuner är hårt pressade av inflationen och att många kulturskolor har fått se sina budgetar minska. Samtidigt har det statliga stödet till kulturskolan minskat från 200 miljoner till 100 miljoner kronor. Vad är Kristdemokraternas och Tidöregeringens svar på hur vi kan stärka tillgången till kulturskolan för alla barn i hela vårt land?

Fru talman! Jag är övertygad om att vi är överens om vikten av en kulturskola för våra barn och unga - av att de får möjligheten att lära sig spela eller dansa, eller utöva någon annan kulturell aktivitet inom kulturskolans verksamhet. Jag har själv sett betydelsen av att ungdomar får den möjligheten med hjälp av duktiga lärare som engagerar sig och visar vägen. Det har betytt otroligt mycket i vår familj, om jag får säga så.

Jag tycker att det som gjordes av den förra regeringen och ledamoten Amanda Lind när ledamoten var kulturminister är fantastiskt bra, absolut. Utvecklingsbidraget är viktigt. Det är 100 miljoner, och utskottet ser positivt på att det statliga bidraget till den kommunala kulturskolan har förlängts. Det är alltså en majoritet som menar att detta är viktigt. Alla tycker naturligtvis det, men även utskottet i sin helhet menar detta.

När det gäller vad jag kan lova här och nu: Man ska vara försiktig med löften, men att aktivitetsstödet på 100 miljoner blir kvar framöver är jag helt övertygad om. Det kommer Kristdemokraterna också att slåss för.

Fru talman! Tack för beskedet, ledamoten Utbult! Det är positivt att höra att Kristdemokraterna ämnar arbeta för att fortsätta förlänga stödet, men jag förväntar mig mer. Om man talar så varmt om kulturskolan förväntar jag mig en mer offensiv kulturskolepolitik.

Dels vet vi att landets kommuner behöver stärkta statsbidrag för att slippa kompensera för inflationen och lågkonjunkturen genom att göra neddragningar på välfärd och kultur, dels vet vi att utvecklingsbidraget till kulturskolorna är väldigt efterfrågat och uppskattat. När det låg på 200 miljoner användes det till så mycket viktig verksamhet. Kan ledamoten Utbult lova att också kämpa för att fördubbla det statliga kulturskolestödet? Det är min fråga där.

Sedan undrar jag också hur man ser på frågan om fritidskortet. Det är nämligen någonting man har sagt att man vill använda sig av till kulturskolornas verksamhet också. Det låter ju lovvärt, men vi vet att landets kulturskolor har larmat om att risken med ett sådant typ av stöd är att köerna ökar till kulturskolan. Om man inte samtidigt ger tillräckligt stöd till kulturskolorna så att de kan anställa nya lärare och utveckla nya ämnen och nya kurser riskerar detta med ett fritidskort att bli ett slag i luften. Hur ämnar Kristdemokraterna jobba för att komma till rätta med det?

Fru talman! Det går flera tankar i huvudet samtidigt här.

När vi talar om prioriteringar, hur jag ser på detta med kulturskolan och våra och regeringens satsningar skaver det ändå lite om jag tänker på det tidigare replikskiftet om Göteborg och de satsningar som inte görs där. Där drar man ned på kulturskolorna - i en budget på 50 miljarder drar Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet ned på kulturskolorna med 10 miljoner, vilket drabbar 900 elever. Det skaver lite i detta sammanhang, och det är där jag får lite bekymmer. Om man verkligen prioriterade detta - och menade det från hjärtat, så att säga - skulle det sprida sig ut i kommunerna, för vad vi gör nationellt här ger signaler ut till kommunerna. Det är alltså någonting som skaver där.

Jag kan inte lova att utvecklingsbidraget höjs. Det har jag inte mandat att göra. Jag kan arbeta för det och ta upp det med berörda inom regeringen. Det kan jag göra, och det kan jag lova att jag gör - men att det får någon effekt kan jag inte lova. Låt oss dock vara eniga om att de 100 miljoner som ledamoten var med om att införa är viktiga för barns och ungas möjligheter, och låt oss se det som någonting positivt! Även fritidskortet skulle jag vilja att ledamoten anammade fullt ut.

Fru talman! Det är samhällets ansvar att ge alla barn och unga i landet lika goda möjligheter att bygga vidare på den första upptäckar- och skaparglädjen som vi kan se hos små barn. Vi behöver uppmuntra lusten att söka kunskap och lära sig nya saker, vidga sin värld och ta del av nya sammanhang. Det är därför grundläggande att alla barn under hela sin uppväxt har tillgång till kulturella verksamheter där de själva är skapande men också att de får uppleva professionellt utövad kultur inom olika genrer.

Det finns stora skillnader när det gäller barns tillgång till kultur i dag. Kommer du från ett hem med höga inkomster och har högutbildade föräldrar är chansen mycket större att du har fått gå på teater eller en konsert än om dina föräldrar har arbetarbakgrund. Det är också mycket större chans att du går kurser hos kulturskolan om dina föräldrar är födda i Sverige.

Trots att det finns ett nationellt mål om att särskilt prioritera barns och ungas tillgång till kultur finns det i dag inget systematiskt och samlat arbete för att nå det målet. Det finns inte ens samlad nationell statistik att utgå ifrån om man vill mäta hur det går med målet.

Fru talman! Så här kan det inte fortsätta. Vi har både FN:s barnkonvention, som säger att alla barn har rätt till kultur, och våra egna nationella mål att arbeta utifrån. Från Vänsterpartiet vill vi se rejäla och effektiva satsningar både på barns eget skapande och på deras tillgång till professionell scenkonst och andra kulturupplevelser.

En utmärkt arena för att nå alla barn är förstås skolan, som dessutom har ett tydligt kompensatoriskt uppdrag att jämna ut de skillnader som olika uppväxtvillkor ger. Men bara i två av landets regioner och i ett fåtal kommuner finns i dag en kulturgaranti som garanterar alla elever ett visst antal scenföreställningar under skoltiden och ibland även insatser från Skapande skola. Andra elever kan gå hela sin skolgång utan att komma i kontakt med en scenkonstföreställning eller göra ett museibesök, trots att styrdokumenten för olika skolformer betonar vikten av att elever får möta kultur i skolan.

Många lärare är positiva till att till exempel ta del av museernas utställningar och material, men ekonomi, tidsbrist och geografiska avstånd utgör hinder för att de ska kunna realisera det.

Riksantikvarieämbetet fick i uppdrag för några år sedan att undersöka vad som krävs för att öka interaktionen mellan skolan och kultursektorn, och man konstaterade att det som saknas i styrkedjan är någon som följer upp barnens rätt till kultur i skolan. Vänsterpartiet föreslår därför två reformer: en nationell scenkonstgaranti och en utredning om en ny yrkesroll i skolvärlden i form av en kulturpedagog. Vi vill att varje skola ska ha tillgång till en kulturpedagog som kan vara länken mellan skolan och kulturen och garanten för att kulturella uttryckssätt integreras i undervisningen, att eleverna får ta del av scenkonst och att det blir ett utbyte mellan skola och kulturinstitutioner som till exempel länsmuseer eller länsteatrar.

När det gäller en scenkonstgaranti behöver vi bara gå till vårt grannland Norge för att få exempel på hur man kan jobba på ett bättre sätt. Där finns en nationell samlande aktör, Scenekunstbruket, som väljer ut högkvalitativa föreställningar för barn och ungdomar. Sedan nästan 20 år är organisationen nationell samordnare för att sprida produktioner genom en reform som kallas Den kulturelle skolesekken. De utvalda föreställningarna förmedlas vidare till regionerna och kommunerna. Det är ett välfungerande system sedan lång tid tillbaka.

Man kan då fråga sig hur det ser ut i Sverige. Jo, här visar organisationen Assitej att i dagsläget behöver svenska kulturarbetare själva jaga skolor, ansvariga lärare, kultursamordnare och bidrag i 290 kommuner och 21 regioner. De ska marknadsföra sig, delta på utbudsdagar och själva schemalägga turnéer. Allt detta kan man få hjälp med i Norge. Vänsterpartiet vill utreda hur man skulle kunna få till ett mer systematiskt sådant arbete i Sverige.

Det finns i dag anslag genom till exempel Kulturrådet och kultursamverkansmodellen som skulle kunna användas för att införa en nationell kulturgaranti för alla barn från förskolan till gymnasiet. Vad är det som hindrar regeringspartierna från att säga ja till en utredning om att införa den norska modellen i Sverige? Det vet jag inte riktigt.

Förra året föreslog Vänsterpartiet det här i riksdagen och fick nej. I år är det Socialdemokraterna som lägger fram ett sådant förslag. Därför har jag ställt mig bakom deras motion och därmed reservation nummer 1, som jag yrkar på.

En annan insats och välbehövlig reform som är viktig i skolorna är bemannade skolbibliotek. Här har regeringen faktiskt gjort några bra ansatser, men jag vill ändå kommentera det som ledamoten från Moderaterna framförde tidigare om att 40 miljoner ska gå till folkbiblioteken. Under mandatperioden när Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade budgetsamarbete lades 250 miljoner på satsningen Stärkta bibliotek. Av den är alltså bara de 40 miljoner kvar som Emma Ahlström Köster nämnde. Det är en mycket lägre summa till folkbiblioteken än vad som fanns under tidigare mandatperioder.

Fru talman! Några ord om kulturskolan. Det är redan många som har talat om den här i dag, så jag drar ned lite grann på det jag hade tänkt säga. Vänsterpartiet anser att de nationella 100 miljoner som det har talats om och de 200 miljoner som fanns under en period var väldigt välbehövliga för att kulturskolorna skulle mäkta med ett utvecklingsarbete. En hel del har tagit bort sina avgifter helt, breddat sitt kursutbud och nått nya grupper.

Många kulturskolor har gjort ansatser för att nå barn med funktionsnedsättning, som varit underrepresenterade i kulturskolan under många år. En ganska liten del av totalbudgeten för kulturskolan har alltså gett väldigt stor, väldigt positiv utväxling. Vi vill fortsätta det arbetet och stötta kommunerna. Vi tycker också att stödet ska ligga på den nivå som flera har nämnt tidigare, alltså 200 miljoner, som under pandemin.

Vi tycker att det behövs en injektion för att få bort eller få ned avgifterna. Det är inte bara kommunerna som har en tuff ekonomisk situation, utan barnfamiljerna har det också väldigt tufft, och i dag är det få barn från familjer med dålig ekonomi som har möjlighet att gå en kurs på kulturskolan. Vi vill satsa på att stötta kommuner som vill ta bort avgifterna. Det lägger vi 300 miljoner på i vår pott.

Flera ledamöter har lyft fram de långa köerna till kulturskolan. Vi vill satsa på att utbilda fler kulturskolepedagoger. Det fanns en satsning som hette Kulturskoleklivet, som tyvärr var underfinansierad. Det är långa köer i tre av fyra kommuner. Det behöver lösas för att få ordning på situationen.

Fru talman! Jag vill återknyta till det som jag inledningsvis sa om FN:s barnkonvention, där man slår fast att alla barn och unga har rätt till kultur. Det är tydligt att kulturupplevelser stärker barn på olika sätt. För dem som lever under svåra förhållanden kan en bok, en stunds målande eller att få uppleva teater ge en stunds andrum och möjlighet att tänka på annat. Men det kan också vara ett redskap för att bearbeta egna upplevelser och skapa hopp.

För några veckor sedan möttes vi ledamöter av protesterande clowner här utanför riksdagen. Det var organisationen Clowner utan gränser som höll upp en banderoll för oss alla att läsa. Budskapet var väldigt tufft. Det stod: "Snart finns inga barn kvar att spela för." De stod här för att påminna riksdagens ledamöter om att vi behöver göra mera för att stoppa mördandet av barn i Gaza. Organisationen har i många år haft en verksamhet i Gaza. Deras cirkus- och yogacenter jämnades med marken under kriget nu. Det var mycket glädjande att de i förra veckan meddelade att de är tillbaka i Gaza för att fortsätta jobba med barn som verkligen behöver glädje i sin vardag.

En annan organisation som har svenskt stöd är Frihetsteatern, som har funnits i flyktinglägret i Jenin på Västbanken. De har haft stöd från Sida och svenska kulturintressenter. Där har barn fått en samlingsplats sedan 2006, men i december kunde vi läsa i Svenska Dagbladet att flera av deras medarbetare har dödats. Teaterpedagoger har fått sina hem genomsökta. Hela ledningen för Frihetsteatern fördes bort, och teatern har tagits över av den israeliska armén. Detta pågår alltså på Västbanken.

Genom att beröva barn kultur berövar man dem även glädje och framtidshopp. Sveriges riksdag behöver stå upp för ett stort och starkt bistånd som stärker arbetet med barns rättigheter och deras tillgång till kultur världen över. Vi behöver göra det arbetet tillsammans med civilsamhällets organisationer. Självklart måste vi också agera kraftfullt för ett eldupphör i Gaza och för att få stopp på våldet från bosättare och israelisk militär, både i Gaza och på Västbanken.

Fru talman! Jag ägnade många intensiva minuter åt att lyssna på ledamoten Vasiliki Tsouplaki och blev lite förvånad, för jag pratade ju dubbelt så många minuter om vad regeringen gör för att komma åt precis de barn och unga som Vasiliki Tsouplaki lyfte fram. Det gäller de barn som inte har närhet eller naturlig väg in till kulturen som är allas vår gemensamma. Jag lyfte fram tre konkreta saker som regeringen gör: inför kultur- och fritidskortet, satsar på en kulturkanon och satsar på läsning. De tre tillsammans utgör en bred palett av investeringar i våra barns och ungas fritid.

Jag noterade också att ledamoten har en väldigt smal definition av den svenska kulturen. Det finns mycket mer som behöver göras och som kan ge barn och unga en meningsfull fritid, till exempel film, musik, spel, litteratur, mat och hantverk. Alla de delarna bidrar också till en bred kultur. Det är inte bara kulturskolan. Det är inte bara en annan del. Det är allt detta gemensamt och tillsammans.

Fritidskortet kommer att kunna nå barn och unga som står långt ifrån ett idrottande eller en kulturell aktivitet.

En kulturkanon kommer att ge oss en lista att utgå från - en lista som vi har gemensamt. Det är en fantastisk möjlighet för dem som inte har den naturligt.

Satsningen på läsning är kanske den största och viktigaste delen. Den gör att barn och unga i större utsträckning kommer att kunna ta del av den fantastiska kulturskatten och även berika sitt ordförråd och därmed kunna vara en aktiv del i ett demokratiskt land.

Fru talman! Jag uppfattade inte riktigt någon fråga från ledamoten, så jag tänker att jag spånar lite fritt på någon sorts tema som Emma Köster anför. Självklart kan man inte nämna allt. Det pågår jättemycket spännande, intressant och viktig kultur för barn och unga varje dag runt om i vårt land.

De nedskärningar vi ser inom kulturskolan är oroande, och därför har många ledamöter i dag har tagit upp dem. De hänger ihop med kommunernas tuffa ekonomi men också, som jag nämnde, med att många barnfamiljer har en svår situation och inte har möjlighet att låta barnen delta i fritidsaktiviteter inom vare sig idrott eller kultur.

Fritidskortet skulle kunna vara en bra satsning. Jag har många gånger debatterat det med Roland Utbult, och jag är försiktigt positiv. Att få hem ett kort där man ser att man har rätt att delta i kulturskola eller idrottsförening kan vara bra. Men problemet är det som Kristoffer Lindberg tidigare nämnde, nämligen att vi inte ser hur detta kommer att genomföras på ett sätt som blir bra för föreningslivet och kostnadseffektivt. Det riskerar också att bli mycket administration. Det som framför allt oroar oss är att kulturskolor och idrottsföreningar inte har kapacitet att ta emot alla för att det saknas träningstider, lokaler, ledare och utbildade pedagoger. Risken är att de 750 miljonerna bara subventionerar de barn som redan i dag har en plats i en fritidsaktivitet, till exempel kulturskola. Staten kommer att subventionera dem som redan har råd om inget görs för att lösa allt det andra. Detta är en viktig fråga som regeringen måste ta tag i.

Fru talman! Min indirekta fråga, som inte blev så tydlig, var om ledamoten inte hade uppfattat allt det regeringen gör för att nå och räcka ut en hand till precis den grupp jag vet att ledamoten Vasilikis hjärta brinner för och som hon vill ska ha större tillgång till kultur. Jag tyckte att jag redogjorde för detta på ett ganska pedagogiskt sätt.

Under er tid i regeringen minskade läsandet och läsförståelsen kraftigt. Jag oroas över att Vasiliki och Vänsterpartiet inte riktigt se det regeringen ser, det vill säga att lässatsningen är en viktig del i satsningen på barn och unga som vi kommer att kunna skörda frukterna av under lång tid framöver.

Nej, man kan inte få med allt i ett anförande, och man kan inte heller få fram allt det positiva med olika satsningar. Men jag tror att ledamoten Vasiliki förstår vad regeringen vill. Vi vill inte längre bara prata om det vi redan vet, det vill säga att en del står längre ifrån och en del har vi svårare att nå, utan vi vill göra något, och därför gör vi flera konkreta satsningar som når den grupp vi vill nå.

Jag tycker att det är sorgligt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet åter hamnar i en oro över det praktiska utförandet i stället för att se möjligheterna och vad detta kommer att kunna göra. Jag är stolt över regeringens satsningar. Jag tror att även ledamoten Vasiliki tjänar på att vara positiv, för hon kommer att få se att detta gör skillnad på riktigt.

Fru talman! Positiv ska man vara. Jag är positiv till min läggning. Men man får inte vara naiv utan måste se de varningssignaler som kommer från kommuner och föreningsliv när det gäller denna satsning.

Ledamoten pratade om när Vänsterpartiet satt i regeringen. Vi har aldrig suttit i en regering men hoppas få göra det efter valet 2026.

I många år drev vi att det skulle in i skollagen att varje skola ska ha ett skolbibliotek. Det fick vi igenom, och 2010 kom lagändringen. Men det har visat sig att skolorna försöker runda detta, och därför måste lagstiftningen skärpas: Skolbiblioteken ska vara bemannade så att de är ett bra stöd i den pedagogiska verksamheten och tar plats i skolmiljön på ett bra sätt.

I mitt huvudanförande tog jag upp att de 40 miljoner man vill framhäva som något väldigt positivt i princip är en neddragning för folkbiblioteken. När vi budgetförhandlade med en tidigare regering avsattes 250 miljoner till stärkta folkbibliotek, så dagens summa är mindre.

Jag tror inte att en kulturkanon blir en jättehit eller att den främjar läsning eller läsförståelse. Men om man tror på den idén måste man se till att människor ges möjlighet att hitta de böcker som ska finnas på läslistorna, och då behöver man gå in på de praktiska detaljerna, vilket jag försöker lyfta fram.

Låt mig slutligen påminna ledamoten om att folkbildning är ett stort område. För många unga är till exempel musikverksamheten inom studieförbunden mycket viktig, men här sker också nedskärningar. Anledningen att vi inte är så positiva och hoppfulla är att vi ser att regeringen skär ned på många områden inom civilsamhället, vilket oroar oss.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 4.

Kultur och fritid för unga har alltid legat mig varmt om hjärtat. Att barn och unga har tillgång till en meningsfull fritid och får möta kultur av olika slag har vi alla ett gemensamt ansvar för: vi politiker som ger förutsättningarna, skolans pedagoger som fångar upp barnens nyfikenhet och leder dem vidare på deras upptäcktsfärd, alla ledare i föreningar som lägger en stor del av sin fritid på att ge barn en meningsfull fritid och föräldrar som efter förmåga tar med sina barn till museer, läser böcker för dem och ser en film ihop med dem - men framför allt bejakar deras nyfikenhet.

De politiska nivåerna stat, region och kommun har ett ansvar för att infrastrukturen finns och för att stötta civilsamhället, som så ofta är den viktigaste byggstenen för att kultur och en vettig fritid ska finnas att tillgå året om i hela landet.

Fru talman! Många gillar att samlas för att heja på sitt favoritlag i fotboll, inte minst landslagen, eller gå på en fin konsert. För att vi ska kunna ta del av dessa talanger måste vi ha en väl utvecklad infrastruktur för både idrott och kultur, som man får möta redan som barn. Precis som det behövs en bredd inom idrotten för att få en spets behövs det en bredd inom konstnärliga yrken. Kulturskolans, studieförbundens och folkhögskolornas betydelse för det svenska musikundret och de blivande professionella kulturskaparna ska inte underskattas. Det är ingen tvekan om att kulturskoleverksamheten har stort betydelse för den enskilda individen och för samhället i stort, inte minst för att bredda rekryteringen till det professionella musiklivet och annan kulturverksamhet. Det är av stor vikt att fler barn och unga får tillgång till kulturskolan.

Fru talman! När barn och unga har tillgång till idrott, friluftsliv och kultur kan vi förebygga och reparera psykisk ohälsa hos dem. Det är oroväckande många som lider av psykisk ohälsa, så här behövs ett batteri av åtgärder. En meningsfull fritid är definitivt en sådan.

Idrott har mycket att ge i form av hälsa, livsglädje och samvaro. Ökad fysisk aktivitet är avgörande för bättre folkhälsa och påverkar den enskildes hälsa i positiv riktning. Idrott spelar en viktig roll, inte minst för lokal sammanhållning och engagemang och för en lyckad integration och som en gemensam arena som spänner tvärs över socioekonomiska skillnader. Därför bör ett brett idrottsliv främjas i hela landet, och både etablerade och nya sporter, även digitala, bör bli tillgängliga för fler. Idrott är bra för både det fysiska och det psykiska välbefinnandet.

Precis som jag har tjatat om tidigare här i talarstolen är det viktigt att ta reda på orsakerna till att flickor slutar idrotta tidigare, så att effektiva åtgärder kan sättas in. Det är också viktigt att tillsätta en utredning för att identifiera praktiska och strukturella hinder för personer med funktionsnedsättning samt åtgärder som i stället underlättar utövande inom parasport. Det är även viktigt att se över utformningen av statens idrottsanslag när det gäller tillgänglighet till idrott för barn och ungdomar ur både jämställdhets, jämlikhets- och funktionsnedsättningsperspektiv.

En aktiv fritid och tillgång till kulturyttringar är inte bara en fråga om underhållning - det är en fråga om rättvisa och möjligheter. Genom idrott, friluftsliv, konst, musik och andra kulturella aktiviteter får våra barn och unga inte bara utlopp för sin kreativitet utan också möjlighet att växa som individer och som samhällsmedborgare.

(Applåder)

Fru talman! I går var det internationella barnboksdagen. Då vill jag passa på att citera Lennart Hellsing, som sa så här: "De barn som inte får tillgång till litteratur får ett mer begränsat språk och det kan i sin tur skapa en osäkerhet i alla möjliga sammanhang. Språklöshet kan föda aggressivitet, det ser vi många exempel på."

Att kunna läsa och bilda sig är ytterst en fråga om demokrati och delaktighet i samhället och även en rättighetsfråga. Språket är en förutsättning för att få en utbildning, ett arbete och goda livschanser - det vet vi alla. Forskningen säger samma sak. Ändå är det väldigt många barn som inte erövrar språket fullt ut, och därmed inte heller de goda livschanserna, och som hamnar i de situationer som jag tog upp i citatet tidigare.

Fru talman! Fyra av tio barn och ungdomar säger att de varken har läst en pappersbok eller en e-bok eller lyssnat på en ljudbok under det senaste året. Allra minst böcker läser ungdomar på högstadiet, särskilt killarna. Bara drygt hälften av unga på högstadiet har konsumerat minst en pappersbok eller en digital bok under perioden. Denna undersökning har gjorts i rapporten Svenskarna och internet 2023.

Den enda grupp där det har skett en förändring av läsvanorna sedan förra mätningen är bland gymnasieungdomarna, där fler gymnasieungdomar, sex av tio, har konsumerat minst en bok under det senaste året. Man kan också se en trend att fler av dem som går på högstadiet lyssnar på ljudböcker dagligen.

Som vi socialdemokrater skriver i vårt särskilda yttrande behövs en mångfald av åtgärder för att stimulera läsningen för våra barn, men det är också dags att rikta ännu mer uppmärksamhet på föräldrar och deras möjlighet och ansvar för att stödja den unge. Det kan ske via olika förebyggande insatser för att stödja och kompensera i familjerna.

Mödravårdscentraler och barnavårdscentraler är viktiga aktörer för att tillsammans med folkbiblioteken informera och vägleda föräldrar, både mammor och pappor, om vikten av barns språkutveckling genom högläsning och läsning för och med barnen. Vi vet genom forskningen att män läser mindre än kvinnor, och vi vet att barn gör som vuxna gör. Därför bör pappornas roll för att stimulera läsningen hos sina pojkar särskilt uppmärksammas och stödjas.

Fru talman! I den kommun där jag arbetat hela mitt liv, Östra Göinge kommun, en liten kommun i nordöstra Skåne, har man tagit ett mycket bra initiativ genom att anordna "paugaträffar" på biblioteket. Det betyder pojkträffar på rikssvenska, fru talman. Dit är pojkar, pappor, morfäder och farfäder välkomna för bokprat med mera. Avsikten är just att stimulera pojkar att läsa mer genom att också ge manliga förebilder motivation att se sambandet med deras barns eller barnbarns läsutveckling.

Att det nu avsätts medel för att införa bemannade skolbibliotek för alla elever är mycket bra, men det kommer att krävas insatser för att utbilda skolbibliotekarier i tillräcklig omfattning om reformen ska kunna genomföras och få effekt. Fritidshemmens pedagogiska kompetens borde också kunna tas till vara på ett bättre sätt för att stimulera läsningen. Det finns många goda exempel att hämta runt om i Sverige.

Fru talman! Jag går över till folkbiblioteken. Enligt bibliotekslagen ska folkbiblioteken ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning, bland annat genom att erbjuda litteratur utifrån deras behov och förutsättningar. Det finns nu ett nytt stöd, som det har talats om tidigare här i dag, om 40 miljoner kronor per år för insatser på folkbibliotekens läsfrämjande arbete för barn och unga. Det är bra, men det räcker inte. Satsningen Stärkta bibliotek är dessutom nu avslutad.

Rent praktiskt innebär det att folkbiblioteken utöver bok- och medielån ska arbeta med olika programverksamheter och uppsökande verksamheter för att nå alla målgrupper. Sagostunder och språkkafé för nyanlända ska anordnas, bokbussar ska köras och besök ska göras på särskilda boenden. Vi ska komma ihåg att folkbiblioteken ofta är det enda ställe i kommunen där alla är välkomna oavsett plånbok och ursprung och att de ofta är en social träffpunkt för många människor med olika behov. Biblioteken har en unik plats i svenskarnas hjärtan och i vårt samhälle.

Vi kan konstatera att folkbiblioteken sedan åtminstone 2000 halkat efter övrig kommunal verksamhet, enligt en rapport från Svensk biblioteksförening 2021. Mellan 2000 och 2019 ökade de kommunala budgetarna med 89 procent medan motsvarande ökning var knappt hälften så stor, 43 procent, för biblioteken.

Detta naggande i kanten på folkbiblioteken har lett till en urholkning som de berättar om när man kommer ut till biblioteken och som börjar märkas på allvar runt om i Sverige med stängda filialer, indragna turer med bokbussen och mindre programverksamhet. I Biblioteksbladets undersökning framkommer att en fjärdedel av alla folkbibliotek behöver dra ned på verksamheten.

Kulturrådet lämnade på uppdrag av regeringen en rapport strax före jul där erfarenheterna från satsningar som Stärkta bibliotek, Läsfrämjandelyftet och Bokstart tillsammans med övrig kunskapsinhämtning från myndigheter som till exempel Kungliga biblioteket ligger till grund för rapporten, som ger mycket tydliga rekommendationer om behovet av ökat statligt permanent stöd.

Fru talman! Med anledning av det som sagts tidigare vill vi socialdemokrater peka på behovet av en nationell samling för läsfrämjande insatser som inriktar sig på förebyggande arbete och som fortsätter under hela skoltiden.

Jag vill avsluta med ytterligare ett citat av Lennart Hellsing: "Om man vill ändra på samhället så måste man börja med barnen. För sedan är det kört, på något vis. Allt måste börja med barnen, annars blir det ingen ordning på den här världen."

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)