Grundläggande om utbildning

Herr talman! Nu har vi att behandla ett betänkande med ett hundratal yrkanden från allmänna motionstiden i riksdagen i höstas. Det rör skolans värdegrund, trygghet, betyg, läromedel och en del annat.

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att svensk skola står inför mycket stora utmaningar. Resultaten i förra årets Pisamätning kan inte beskrivas på något annat sätt än som en ren kunskapskollaps. I dag kan var fjärde elev inte läsa eller räkna ordentligt. Detta är enormt allvarligt för Sveriges framtid som en rik kunskapsnation. Den här utvecklingen måste vändas.

Liberalerna har i regeringen sett till att viktiga första steg tagits mot mer statlig styrning och en tydligare regelstyrd skola. Det handlar bland annat om alla elevers rätt till riktiga skolböcker, bemannade skolbibliotek och tillgång till elevhälsa.

Mitt parti har även inlett ett långsiktigt arbete, herr talman, för att återupprätta skolans grundläggande delar. Ett arbete för att reglera lärarnas tid till undervisning samt för- och efterarbete är redan igång.

Liberalerna kommer också att driva på för att det ska införas ett tak för hur många elever varje klass maximalt får innehålla.

Herr talman! Det finns inga snabba lösningar för att lyfta svensk skola. Det finns inte heller några enkla lösningar. Den som tror det har inte förstått vare sig vidden av de här utmaningarna eller hur en så pass omfattande verksamhet som svensk skola med så många huvudmän, regelverk, fördelningssystem och medarbetare kan förändras.

Vad som krävs är en rad reformer och ett kontinuerligt, mödosamt arbete under många år för att höja svensk skola till att åter bli en skola i världsklass.

Svensk skola måste återgå till att vara en kunskapsskola. Fokus måste vara på lärarledd undervisning av hög kvalitet med fokus på kunskapsresultat och läroböcker av hög kvalitet i en miljö som präglas av lugn och ro och ordning och reda, att eleverna följer de regler som gäller och att lärarna har en arbetsmiljö som gör att de trivs och vill utvecklas i jobbet. Föräldrarna måste ta ett större ansvar för att deras barn sköter sig i skolan.

I grund och botten, herr talman, behöver svensk skola ett statligt huvudmannaskap igen. Detta är i det längre perspektivet den allra viktigaste pusselbiten för att garantera likvärdigheten i svensk skola.

Tre decennier av kommunalt huvudmannaskap har försämrat kunskapsresultaten. Det har urholkat läraryrkets status och skapat orimliga skevheter i resursfördelningen. Många kommuner har inte tagit det ansvar för sin skola som krävs, antingen för att de inte har prioriterat det eller för att de inte har haft kapacitet att kunna prioritera det.

Ett sätt att öka likvärdigheten i undervisningen är att satsa på läroböcker av hög kvalitet. Det gör den här regeringen. Den 1 juli i år förtydligas det i skollagen att elever ska ha tillgång till läromedel, läroböcker och andra lärverktyg som behövs för en god kunskapsutveckling i enlighet med utbildningens mål.

Samtidigt definieras vad läroböcker, läromedel och lärverktyg är. Det säkerställs på så sätt att skollagen inte kan tolkas som att det räcker att elever får använda sig av digitala lärverktyg eller information på internet i undervisningen.

Parallellt fortgår vår satsning på riktiga läroböcker ut till kommunerna i form av det stora statsbidraget på i år cirka 650 miljoner kronor. Detta ska användas för att säkerställa elevers tillgång till riktiga, fysiska läroböcker. Genom detta riktade statsbidrag får Sveriges skolor möjlighet att köpa in ungefär 1,3 miljoner läroböcker under detta år.

Det finns mycket starka skäl för denna satsning, herr talman. Läroböcker i skolan förbättrar inlärningen, höjer undervisningens kvalitet, gör det lättare för föräldrar att hjälpa sina barn med skolarbetet och minskar arbetsbördan för lärare, som lägger tiotals timmar varje termin på att producera egna läromedel.

Fler läroböcker är också en förutsättning för att minska skärmtiden i skolan. Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att omfattande skärmtid försämrar psykisk hälsa, sömn, rörelse, koncentrationsförmåga och skolresultat.

Herr talman! I nästan hela västvärlden har psykisk ohälsa bland ungdomar blivit alldeles för vanlig. Sedan 2010 har antalet unga tjejer som känner ångest ökat med 150 procent i Sverige. Denna utveckling sammanfaller med sociala mediers historiska utbredning. Enligt Statens medieråd använder 80 procent av de äldre barnen sin mobiltelefon på natten, och de sover som en konsekvens av detta mindre. Detta är en delförklaring till minskad koncentrationsförmåga och sämre psykisk hälsa. I en skolenkät uppgav nästan nio av tio elever att mobilen går ut över sömn, skolarbete och rörelse.

Vi menar att skärmtiden är något som föräldrar ska ta ansvar för men att politiken måste tvinga nätjättarna att sluta motarbeta Sveriges föräldrar.

Själva grundproblemet är att nätjättarnas affärsmodeller bygger på att maximera barns skärmtid - ju mer skärmtid, desto högre annonsintäkter. Apparna är konfigurerade på ett sådant sätt att de ständigt påminner om sin existens genom notifikationer och vibrationer. När man väl använder dem är innehållet till synes oändligt, och genom algoritmer är det skräddarsytt efter varje användares preferenser.

Det här har ingen plats i svensk skola. Därför har vi lagt fram en mängd förslag, herr talman, för att skärmtid ska ersättas av fritid och att skolan ska gå från skärm till pärm. Våra barn behöver mindre skärmtid. De behöver mer läsning och mer skrivning med papper och penna. Framför allt behöver de en kunskapsskola som en motvikt till en hetsig samtid, en skola som går tillbaka till grunderna.

(Applåder)

Herr talman! Det var många fina ord i ledamotens anförande. Men om alla de saker som han målade upp ska kunna bli verklighet krävs det resurser, och är det något som saknas i svensk skola i dag är det just resurser.

Senast i går kom vårens ekonomirapport från Sveriges Kommuner och Regioner, som visar att läget är allvarligt för Sveriges kommuner och för den svenska skolan.

Förra året gjorde ungefär 25 procent av kommunerna ett underskott. I kommunsektorn som helhet blev resultatet ungefär 2 miljarder för alla kommuner - långt från de 10 miljarder som är målet för god ekonomisk hushållning.

Kommunerna går på knäna, och eftersom skolan är den största budgetposten blir följderna för skolan väldigt allvarliga. Vi ser stora nedskärningar, och mycket av det som det dras ned på är otroligt viktiga resurser som elevassistenter, skolsociala resurser och annan stödpersonal. Det i sin tur ökar bördan för lärarna och gör deras jobb svårare.

Man kunde ju som politisk opposition vara glad när regeringens olika företrädare, ledamoten Malm inkluderad, med en dåres envishet fortsätter prata om historiskt stora satsningar på skolan. Men det är satsningar som lärare, elever och föräldrar inte ser röken av. Det framstår som tämligen tondövt, så min fråga blir om Fredrik Malm på allvar tycker att verkligheten i den svenska skolan i dag är en situation som präglas av historiskt stora resurser.

(Applåder)

Herr talman! Vi får gå tillbaka en bit i tiden. För 34 år sedan drev Socialdemokraterna igenom en kommunalisering av svensk skola. Det har varit förödande, herr talman.

De senaste sju åtta nio tio åren har vi sett att de statliga satsningarna på skolan ökar. Det beror på att kommuner, ofta socialdemokratiskt ledda, inte klarar av att prioritera skolan; man prioriterar en massa annat i stället. Det innebär att staten nu måste gå in och täcka upp för ett ansvar som kommunerna inte har tagit.

Jag delar inte, herr talman, uppfattningen att kommunerna i Sverige går på knäna. Det är ett slentrianmässigt, närmast sloganmässigt, brett uttalande. Det finns många kommuner i Sverige som har god ekonomi och som klarar sina uppgifter. Men det finns många kommuner som har betydande problem - det är mycket riktigt. Staten kan kompensera för en del, genom riktade eller generella statsbidrag och olika typer av satsningar, men i slutänden är fördelningen ungefär 80-20 mellan kommun och stat när det handlar om satsningar på skolan.

I grund och botten är alltså detta, herr talman, en fråga om att våra kommunpolitiker måste förmå att prioritera skolan högre. Staten kan hjälpa till och bör ta ett större ansvar. Jag är den första att argumentera för just detta. Staten bör självklart öka anslagen i så stor utsträckning vi kan. Men i slutändan måste kommunerna göra prioriteringar för skolan.

Avslutningsvis kan jag notera till exempel att den röda ledningen för Stockholms stad struntade i att söka riktade statsbidrag för läroböcker, vilket har gjort att Stockholms stads skolelever nu har gått miste om 46 miljoner kronor till läromedel. Sossarna tyckte inte att det var så viktigt, och det är också ett väldigt stort problem i detta sammanhang, skulle jag säga.

Fru talman! Det är intressant att ledamoten väljer att ta upp detta med läromedlen och såklart riktar in sig på Stockholms stad. Sanningen är den att det tyvärr var väldigt många kommuner som inte sökte medlen för läromedel. De blev helt enkelt inte utnyttjade, och det borde man tycka är ett problem. Kanske borde man fundera över hur man har konstruerat detta statsbidrag när vi får den här situationen, att många fler kommuner än Stockholms stad inte hade möjlighet att söka. Många hade gjort stora satsningar tidigare och hade inte möjlighet att för 2023 nå upp till samma nivå, när man hade använt till exempel coronapengar och annat.

Jag hörde ledamoten Malm när man pratade om denna reform nämna fungibilitet; det var viktigt. Det var väldigt viktigt med tydliga regler, för kommunerna fick minsann inte göra något annat med pengarna än att köpa läromedel. Det kan man sympatisera med. Det jag kan tycka är märkligt är att Fredrik Malm och hans kollegor inte verkar tycka att det är ett problem att samtidigt som kommunerna lägger resurser på specifika saker, till exempel läromedel, för att kompensera för pensionskostnader ska pengarna betalas ut till de fristående skolorna utan någon som helst möjlighet att ställa krav på att de faktiskt ska göra samma saker för pengarna.

Varför har Fredrik Malm så stort förtroende för friskolornas fantastiska förmåga att göra rätt prioriteringar samtidigt som han inte verkar ha något förtroende över huvud taget för svenska kommunpolitiker och rektorer ute i landets skolor?

Fru talman! Det sista Socialdemokraterna tar upp omhändertas i en annan utredning som kommer med sitt betänkande om ett år, där vi ser över hela resursfördelningssystemet. Jag hade gärna sett att det hade kunnat ske tidigare, men tyvärr har vi haft åtta förlorade år när det handlar om att få en rimligare reglering av friskolesektorn i Sverige. Jag beklagar detta. Vi kommer nu verkligen att ta tag i och se över detta, för vi kan inte ha en ordning med så pass skeva ekonomiska incitament som de som är inbyggda i svensk skola i dag.

För att, fru talman, återgå till det som är själva kärnfrågan här talar Socialdemokraterna gärna om mer resurser till skolan, men i slutändan innebär detta att tusentals kommunpolitiker runt om i Sverige måste göra dessa prioriteringar. Gör man inte dem på lokal nivå kommer inga pengar till skolan. Problemet är att socialdemokratiska kommunpolitiker prioriterar en massa andra saker, och sedan står Socialdemokraterna i riksdagen och lägger skulden för detta på mig och mina partikollegor, på oss som har undertecknat Tidöavtalet och på regeringen. Men i grund och botten är detta en fråga om att kommunerna måste klara av att prioritera skolan högre.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för anförandet! Jag har en fråga till ordförande Malm kring regeringens styrning av skolan. Ledamoten säger att vi har haft åtta förlorade år när det gäller regleringen av friskolorna. Det är väl så att vi har haft åtta förlorade år då Liberalerna och andra högerpartier har blockerat varje försök till reglering av friskolemarknaden.

Vi har också haft åtta år då vi genom utredningar, skolkommission och kunskapsinhämtande lagt grunden för reformer som den här regeringen nu tar vidare. Det är väldigt tacksamt att se reformer som gäller skolbibliotek och stärkt rätt till läromedel gå vidare. Det är bra att den grunden finns så att det kan bli verkstad från den här regeringen. Sedan får vi se hur mycket verkstad det blir - om det blir riktigt bra förutsättningar för skolbiblioteken, till exempel.

Fredrik Malm säger att många kommuner inte har kunnat ta ansvar för skolan. Ett skäl till att många kommuner inte har kunnat göra det är att den här regeringen har valt att låta kommuner, och för all del också regioner, bära ansvaret för en krisekonomi som beror på pandemi och krig, fast regeringen hade kunnat ge stöd eftersom staten har en god ekonomi.

Jag blev därför väldigt nyfiken på Fredrik Malms uttalande om tydligare statlig styrning och om att han vill att staten ska finansiera skolan så mycket det går. Då är min fråga: Är det detta staten gör nu? Är det detta regeringen gör nu, finansierar skolan så mycket det går? Någonstans har vi kanske ändå en gemensam grund här politiskt. Vi i Miljöpartiet vill att staten ska ta ett större ekonomiskt ansvar för skolan. Men hur vill Liberalerna ha det?

Fru talman! Jag upplever att det finns ett mycket brett stöd i svensk politik för att precis som Camilla Hansén uttrycker det öka det statliga ansvaret för svensk skola. Sedan varierar det hur långt man vill gå och så vidare, men det finns en insikt om att den stora decentralisering som gjordes på 90-talet i form av dels kommunaliseringen, dels friskolereformen, dels det vi kallar skolpeng - resursfördelningssystemet - och därtill luddigare läroplaner sammantaget har lett till en mer bristande likvärdighet i svensk skola. Man måste parera de negativa konsekvenserna av dessa reformer på 90-talet. Detta finns det ett brett stöd för.

För min och mitt partis del vill vi gå betydligt längre. Vi menar att man i grund och botten bör förstatliga huvudmannaskapet för svensk skola och återinföra regelstyrningen. Den avreglering och decentralisering som skedde på 1990-talet har nämligen frontalkrockat med likvärdigheten i svensk skola men också försämrat våra möjligheter att höja kunskapsresultaten. Detta är en mycket stor orsak till att vi i dag ser sjunkande kunskapsresultat i internationella mätningar.

Jag välkomnar varje steg som innebär att staten tar ett större ansvar, men det finns ingen majoritet i riksdagen - det vet även Miljöpartiet och Camilla Hansén. Det finns ingen majoritet för att återförstatliga huvudmannaskapet för svensk skola. Då får vi i alla fall försöka komma fram till en ökad statlig styrning för att den vägen kunna höja likvärdigheten i svensk skola.

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för svaren! Jag tror att vi båda är bekymrade över att skolresultaten inte är tillräckligt bra. Det jag och Miljöpartiet inte instämmer i är vad man gör åt det. Vi hade höga förväntningar på regeringens debattartikel efter Pisaresultaten, men det visade sig att det man ville komma med var mobilförbud, alltså något som skolor redan kan besluta om. På de allra flesta skolor har man inte mobiler i dag.

Fredrik Malm talar om luddiga läroplaner. Det är tydligt att det finns ett kunskapsuppdrag i de läroplaner vi har. Att förstatliga skolan innebär en enorm reform som tar 30 år. Det betyder att inte ens barn som inte är födda än kommer att gå i den nya, reformerade skolan. Jag kan inte hitta på något talande exempel på generationsskiftena, men det kommer alltså att ta omkring 30 år.

Vi måste göra något som kan ske direkt för att barn och unga ska få den utbildning de har rätt till. De ska ha med sig att kunna räkna, skriva och läsa. Då behöver man nu se till att skickliga lärare har tillräckligt med tid med sina elever. Det är detta som behövs.

Då undrar jag varför man kommer med denna detaljstyrning. När man vill göra stora reformer kommer man med detaljstyrning om skärmförbud. Man kommer med detaljerade statsbidrag som en del kommuner inte kan använda. Varför har man inte tillit till professionen att besluta hur undervisningen ska bedrivas i klassrummen och att välja läromedel?

Hade Miljöpartiets budget gått igenom hade skolorna haft mer pengar till skolböcker och till det de behövde. Om de ett visst år inte behöver just skolböcker får de använda pengarna till det de behöver. Det är så vi ser på relationen till skolan och till kommunerna som huvudmän för skolan.

Fru talman! Det var högt och lågt och vitt och brett i Camilla Hanséns replik. Men låt mig försöka samla upp detta.

Vi satsar stora resurser på vår skola i Sverige, men vi har för låga resultat. Elever i svensk skola lär sig för lite, och det beror på en rad olika faktorer. Jag har nämnt en del av dem i mina anföranden. Men i grund och botten får vi alltså ut för lite för de pengar vi investerar i svensk skola.

Vi har generellt för låga ambitioner i svensk skola. Vi har för många elever som inte når målen. Vi har en stor grupp elever som efter årskurs 9 inte blir behöriga till de nationella programmen på gymnasiet. Det är ungefär 15 procent i varje årskull. Vi har också en grupp som inte når gymnasieexamen och inte kommer in på universitetet eller hoppar av svensk gymnasieskola. Helt enkelt presterar svensk skola inte tillräckligt bra. Vi ser detta i Pisamätningarna, Timss, Pirls och på andra håll.

Det som är regeringens, mitt eget partis och även regeringens samarbetsparti Sverigedemokraternas uppfattning är att vi behöver gå tillbaka till grunderna för svensk skola. Det handlar om lärarledd undervisning, ordning och reda i klassrummet, riktiga läroböcker och om att prioritera det som är kärnuppgifterna i skolan för att på så sätt också höja kunskapsresultaten.

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som Camilla Hansén säger. Jag skulle gärna se att vi fick tusentals behöriga lärare i svenskt skolväsen. Problemet är att det är många behöriga lärare som har lämnat skolan på grund av arbetsmiljöproblematiken, och det är väldigt svårt att snabbutbilda lärare. Man kan göra så kallad kort KPU för att snabbt bli lärare, men det är inte en tillfredsställande situation i dag. Vi har för få behöriga lärare, helt enkelt.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om bilden av en kollaps i svensk skola som vi verkligen måste ta tag i. Kommunerna stänger skolor och skär ned. Pedagoger sparkas. Då kommer Liberalerna med utspelet om tak för klasstorlek och tak för barngruppernas storlek i förskolan.

Jag har en ganska konkret fråga mot bakgrund av detta. Vi gjorde ett slags beräkning på detta med förskolan och kom fram till att det skulle kosta kommunerna ytterligare 18 miljarder att genomföra detta med barngruppernas storlek. Det går inte riktigt lika lätt att göra en beräkning angående taket för klasstorlek, för det finns ingen riktigt bra statistik, om inte Fredrik Malm sitter på den. Men jag undrar helt enkelt: Varifrån kommer pengarna till reformen? Kommer det en jättesatsning i nästa års budget och i framtida budgetar för att man ska kunna genomföra detta?

Fru talman! Det vi vill från Liberalernas sida är att återföra huvudmannaskapet för svensk skola till staten och återinföra regelstyrning av svensk skola. Det handlar om till exempel lärarnas arbetstid och mycket annat. Vi tar små steg åt detta håll på olika sätt nu. I sommar träder till exempel ny lagstiftning i kraft som innebär reglering av vad läroböcker och lärverktyg är för något. Det kommer att regleras hårdare vad till exempel ett skolbibliotek är.

Detta är för att vi vill återföra svensk skola till att vara en skola i världsklass och för att det ska vara tydligt vad som gäller i svensk skola. Ett bibliotek är inte en bokhylla på hjul i en korridor. Ett gymkort är inte en idrottslektion. Det är rimligt att skolor i Sverige har skolmatsal och inte bara laddar på ett kontantkort åt barnen så att de kan gå till Ica och köpa Nocco.

Om man återinför regelstyrningen måste man också ha någon reglering av klasstorleken. Annars blir risken att klasserna sväller för att kompensera för de ökade kostnader som de andra reglerna innebär. Jag tycker att man ska se detta i det perspektivet. Det är alltså en bredare fråga och en viktig fråga för oss i Liberalerna. Vi driver på, och ni i Centerpartiet är varmt välkomna att också ansluta er till detta, så blir vi ännu starkare när det gäller att göra verklighet av detta.

Fru talman! Det där var ju inte svar på min fråga. Det är lovvärt med ett tak för klasstorlek just för att det inte ska bli för stora grupper.

Vi i Centerpartiet satsar betydligt mer än vad regeringen gör i sin budget, men jag kan lova att vi inte har råd att täcka mer än en bråkdel av detta, och kommunerna har väldigt mycket andra kostnader. Frågan kvarstår fortfarande: Var ska pengarna komma ifrån, och vad har Fredrik Malm för tidsspann när det gäller att genomföra detta? Det skulle ju behöva genomföras ganska snart, så att åtminstone den närmaste generationen kan beröras av det.

Frågan är fortfarande hur detta ska finansieras. Visst är det möjligt att detta att bara förstatliga skolan på något sätt skulle effektivisera den. Jag har dock lite svårt att se det. Jag tror inte riktigt att det har att göra med om det är stat eller kommun som är huvudman. Möjligtvis kan ett reglemente styra upp. Men det är fortfarande väldigt stora resurser som det handlar om.

Är detta något som kommunerna till 100 procent ska stå för, eller kommer staten att bidra? Kommer man att bidra med en milliprocent, eller hur tänker sig Fredrik Malm och regeringen att detta ska finansieras?

Fru talman! Det fanns ju en reglering av klasstorlekarna. Den tog Socialdemokraterna bort när man kommunaliserade svensk skola. Det har sedan lett till att klasserna blivit alldeles för stora i Sverige.

Vi menar att detta är ett stort problem. Om klasserna blir för stora blir det för liten tid för eleverna för individuell handledning och individuell hjälp från lärarnas sida. Vi behöver generellt ha mindre grupper. Det gäller även i förskolan, givetvis, vilket även Kommunal och andra driver väldigt hårt.

Anna Lasses och Centerpartiet frågar när detta ska komma. Ja, detta är vad vi vill i Liberalerna. Vi hoppas verkligen att fler partier ser denna viktiga utmaning och är beredda att ansluta sig till detta. Vi har ett antal frågor som vi driver med stor uthållighet. Ibland går det snabbt; ibland tar det lite längre tid.

Vi blev medlemmar i Nato häromdagen. Det tog 25 år efter det att Liberalerna som första parti tog ställning för detta. Jag hoppas att vi snart kan ansluta oss till euron. Men det är klart att ensam inte är stark. Vi behöver vara många i detta arbete.

Fru talman! Som svar på den mer generella frågan kring resurser kan jag säga: Skolan är en del av den offentliga sektorn. Den är en del av svensk välfärd. Vi ser detta också som en viktig investering. Det handlar om att skapa mer frihet, skapa mer oberoende, skapa mer kritiskt tänkande och skapa mer självständiga individer. Vi ser skolan som en investering i Sverige, och i varje budgetförhandling sätter Liberalerna alltid skolan främst.

Sedan har vi, som alla vet, en tuff situation i dag. Vi har en inflation. Vi har ett krig i Ukraina. Vi har mycket stora investeringsbehov när det gäller svensk infrastruktur och inte minst vår polis, vår försvarsmakt och så vidare. I den totala ekvationen handlar det om att det finns ett parti som verkligen värnar skolan också i de förhandlingarna, och det är Liberalerna.

Fru talman! Ibland kan man tänka att ordet styrdokument låter lite tråkigt. Men faktum är att vi i skolans styrdokument återfinner många skrivningar som är både viktiga och ganska vackra. Till exempel står det i skollagens första kapitel att utbildningen inom skolväsendet ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.

Det handlar alltså om att lära inte för att man måste utan för att man vill, för att det är lustfyllt och för att man ser möjligheter att fortsätta lära nytt hela livet.

Det är ett fantastiskt fint mål vi har för alla våra barn och unga i svensk skola. När vi i debatten självklart lyfter svårigheter, problem, utmaningar och negativ utveckling i den svenska skolan är det viktigt att komma ihåg att också lyfta att den är full av fantastiska lärare som varje dag väcker barns och elevers lust att lära för hela livet.

Formuleringen som jag nämnde följs av skrivningar om att utbildningen också ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Skolans demokratiuppdrag är viktigt och återkommer i en rad skrivningar.

I går hade jag förmånen att delta i en tydlig manifestation av just skolans demokratiuppdrag när jag deltog i en EU-debatt på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund. Jag får väl erkänna att jag kände mig något överårig jämfört med ungdomsförbundens representanter, men i övrigt var det en fantastisk upplevelse.

Ett antal elever hade själva planerat och organiserat debatten som en del av undervisningen i ämnet samhällskunskap, och många elever hade möjlighet att komma dit, lyssna på debatten och själva ställa frågor.

Det är otroligt viktigt, tycker vi, att de politiska partierna och de politiska ungdomsförbunden finns på den arena för demokratisering som skolan utgör. Det gäller särskilt i dessa tider av ökad polarisering i debatten, av ökad spridning av hat och desinformation, av SD:s trollfabriker och av eventuell rysk valpåverkan. Vi har också en ung generation som primärt tar del av nyheter via Tiktok samtidigt som det läggs fram förslag som allvarligt hotar framtiden för public service.

Fru talman! Vi socialdemokrater ser att skrivningarna och regelverken för de politiska partiernas skolinformation behöver stärkas och utvecklas när det med nuvarande regelverk kvarstår stora utmaningar.

Många skolor gör inte som Nösnäsgymnasiet. Ungdomsförbunden har i dag mycket svårt att komma in på många skolor. Det är ett problem som vi ser och som vi vill göra något åt. I dag debatterar vi förvisso grundskola och gymnasium, men vi ser samma tendens på universitet och högskolor, där de partipolitiska studentföreningarna upplever att deras lagstadgade rätt att använda lokalerna kringskärs.

Vi socialdemokrater är övertygade om att mötet mellan människor - med samtal och diskussioner om politik, demokrati och värderingar - är något som behöver stärkas.

Vi socialdemokrater vill också att eleverna ska ha inflytande och medbestämmande under sin skolgång. Det innebär inte att det är eleverna som bestämmer över lärarna, utan det innebär att skolan vid utformningen av ordningsregler praktiserar just de demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

SD-regeringens uttalade avsikt att frånta eleverna just inflytande och medbestämmande i fråga om ordningsreglerna riskerar att minska elevernas delaktighet. Detta riskerar också att minska legitimiteten för och efterlevnaden av reglerna. Vi tycker att det är fel väg att gå.

Vi har förmånen att leva i en av allt färre riktiga demokratier. Vi borde ta vara på alla möjligheter att fortsätta utveckla och stärka vår demokrati och det demokratiska samtalet, också i skolan.

Fru talman! Trots min positiva inledning saknas det sannerligen inte utmaningar i svensk skola. En av de stora är utvecklingen av betygsättningen. Betygsinflationen drivs primärt på av de vinstdrivande skolornas vilja att locka till sig elever genom att framstå som bättre skolor eftersom eleverna som går där får höga betyg.

Man kallar det ibland för glädjebetyg, men jag tycker att den riktiga formuleringen borde vara fuskbetyg. Det har gått så långt att rektorn för Handelshögskolan inte längre litar på betygsättningen i svensk skola. Man kommer inte längre att ta in elever enbart på betyg på Handelshögskolan i Stockholm. Han säger: Gymnasieskolans betygsättning har lett till en tillitsskada som knappast är en liten sak. Den går att reparera, men det måste gå fort.

Fru talman! Det går att reparera, men det måste gå fort. Tyvärr går det allt annat än fort. Den SD-ledda regeringen drar benen efter sig och verkar inte alls förstå allvaret i situationen. Skolinspektionen borde få ett mycket tydligare och kraftfullare uppdrag. I grunden beror problemet på den osunda vinstdrift som har tillåtits härja fritt i svensk skola. Vi hörde ledamoten Malm säga i replikskiftet tidigare att man vill göra någonting åt detta. Men man har tvärtom ägnat åtta år åt att rösta ned alla förslag som lades på riksdagens bord av den socialdemokratiskt ledda regeringen för att komma till rätta med problemen. De röstades ned av Liberalerna och övriga partier i nuvarande regeringsunderlag. Och nu har man inga egna förslag för att snabbt komma till rätta med betygsfifflet.

Man skulle till exempel kunna låta Skolinspektionen punktmarkera de största betygsfifflarna. Man skulle kunna införa hårdare sanktioner och till och med, har vi sagt, gå så långt att man tvångsförvaltar de skolor som fortsätter fiffla med betygsättningen. Man skulle också, som i betänkandets förslag, kunna utreda möjligheten att med olika metoder än tydligare koppla betygen till de nationella proven på gruppnivå.

Men vad gör den liberala skolministern och regeringen? Just nu gör de ingenting.

Fru talman! Det är fler saker som skulle behöva ses över i det svenska betygssystemet. Man brukar säga: När kartan och verkligheten inte stämmer överens är det klokt att hålla sig till verkligheten. Men i fråga om utformningen av betygsstegen E och F verkar det liberala greppet om kartan vara närmast krampaktigt.

Jag är helt övertygad om att ingen av de politiker, forskare, lärare och andra som deltog i det arbete som 1994 resulterade i en hård gräns för godkänt såg den utveckling som vi i dag har. Förra året kunde nästan 18 000 elever inte påbörja utbildningen på gymnasienivå efter genomgången grundskola. Ändå verkar denna regering till varje pris vilja behålla en utformning av betyget F som bidrar till en omfattande utslagning av elever i skolsystemet.

Nej, ingen har sagt att betyget ska tas bort hur som helst - inte vi socialdemokrater och inte Centerpartiet. Nej, vi vill inte ha en kravlös flumskola - jag tänker att det är ett av favoritangreppen från regeringspartierna.

Vi tycker att det är rimligt att på ett seriöst sätt titta på frågan om utformningen av kriterierna för betygen E och F när vi ser den omfattande psykiska ohälsan och den stress, press och utslagning som finns i svensk skola i dag.

Det tycker för övrigt både OECD och IFAU, två institutioner som andra partier svårligen kan anklaga för att vara särskilt flummiga.

Fru talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning vill jag yrka bifall till reservationerna 5 och 16.

Avslutningsvis vill jag parafrasera ett känt uttalande: För övrigt anser jag att vinstjakten i den svenska skolan bör förbjudas.

(Applåder)

Fru talman! Motionsbetänkandet Grundläggande om utbildning återkommer för debatt en gång om året. Mitt fokus har nästan alltid varit elevernas trygghet - mer specifikt det fysiska våld som närmare 50 procent av niondeklassarna i Brås rapporter uppger att de har blivit utsatta för under skoltiden. Det handlar också om de nästan 10 procent som behöver uppsöka vård under skoldagen för de skador som de tillfogats av sina skolkamrater. Det rör också de lärare om blir slagna och hotade.

I dag skulle jag dock vilja säga några ord om en annan typ av våld som är minst lika närvarande och lika skadligt.

Fru talman! Det svenska skolsystemet vilar på en lagstiftning med ambitionen att varje unge ska bli en demokratisk medborgare med goda svenska värderingar, stor respekt för mänskliga rättigheter och en förmåga till kritiskt och självständigt tänkande. I tider som dessa är det särskilt viktigt. Med krig i vårt närområde, oroligheter i världen, desinformationskampanjer och trollfabriker som härjar måste den svenska skolan lyckas med detta uppdrag. Det handlar i slutändan om motståndskraft.

När föräldrar lämnar sitt barn den första skoldagen kan jag föreställa mig att många känner en nervositet. Hur ska det gå? Kommer hon att få kompisar? Kommer hon att vara lika dålig på matte som jag var? Kommer läraren att vara snäll och kompetent?

Så föreställer jag mig att föräldrarnas tankar går. Jag har själv inga barn, men om jag någon gång skulle få förmånen att stå där och vinka av mitt barn den första skoldagen i Malmö skulle jag tänka ett par tankar till. Kommer hon att utsättas för rasism? Kommer hon att drabbas av hederskulturen?

Att varje elev ska lämna svensk skola med värderingar om allas lika värde, jämställdhet och demokrati innebär inte att resan dit är enkel eller rak. Barn får sina första grundläggande värderingar i hemmet av sina föräldrar. Ofta stämmer de överens med samhällets gemensamma normer och värderingar, men ibland gör de inte det. Då ska rektorer, lärare, specialpedagoger, matsalspersonal och vaktmästare, ja, alla vuxna som utgör en del av Skolsverige, göra det svåra arbete som det innebär att utmana normbrytande och destruktiva tankemönster och beteenden.

I detta viktiga arbete har den moderatledda regeringen stärkt skolmyndigheternas uppdrag mot bland annat hederskultur, rasism och extremism. Skolinspektionen har fått i uppdrag att stärka sin tillsyn av de skolor där myndigheten bedömer att det finns en riskbild när det kommer till extremism. Tillsynen ska alltid, eller så ofta det är möjligt, genomföras genom oanmält besök.

Efter förstärkningar av läroplanen med formuleringar om skolans ansvar för att förebygga och motverka olika former av intolerans, våld och förtryck fick Skolinspektionen i uppdrag att granska skolors arbete med att förebygga och bemöta rasism, sexism, homo- och transfobi och även hedersrelaterat våld och förtryck.

Skolverket ska även vidareutveckla det stödmaterial och den kompetensutveckling som finns mot hedersrelaterat våld och förtryck och i det arbetet inhämta kunskaper och erfarenheter från Brottsförebyggandet rådet, Jämställdhetsmyndigheten, länsstyrelserna och andra relevanta aktörer.

Skolverket har tillsammans med Forum för levande historia utvecklat ett verktyg för systematiskt arbete med demokratistärkande insatser i skolväsendet i syfte att motverka antisemitism och alla former av rasism. Demokratistegen, som detta verktyg heter, består av sju steg för hur skolor kan arbeta systematiskt med frågor om demokrati och mänskliga rättigheter, alltid utifrån verksamhetens behov. Nu ser vi till att detta verktyg också anpassas för att kunna användas av exempelvis förskolan. Att börja i tid är A och O, och myndigheterna arbetar alltid utåtriktat för att nå fler skolor.

Avslutningsvis vill jag säga att vi stärker rektors ansvar för tryggheten i skolan - för all form av trygghet i svensk skola. Med det kommer även befogenheter att agera när det krävs. Att vuxenvärlden tar sitt ansvar när ett barn blir utsatt är inte bara avgörande för att säkra det utsatta barnets trygghet utan också för att säkra barnets förtroende för vårt gemensamma samhälle.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Tack till ledamoten för ett väldigt viktigt och välformulerat anförande!

Du lyfter otroligt viktiga frågor kring barns möjligheter att utvecklas till fria, kritiskt tänkande och med sunda demokratiska värderingar. Jag är själv mamma till tjejer, en på 14 och en på 16 år, och de tankar du tar upp upptar också mycket av min vardag och, tror jag, de flesta föräldrars vardag.

När jag hör de problem som ledamoten belyser, tar upp och vill åtgärda skulle jag vilja fråga om man nu inte borde ta de steg som vi vill ta och förbjuda de religiösa friskolorna helt och hållet. Det finns ju larmrapporter från Säpo och andra om risk för radikalisering i muslimska friskolor. En skola stängde men fick senare tillbaka tillståndet. Vi ser också stora problem i kristna friskolor, där man vittnar om problem för eleverna att fritt få göra precis alla de saker som ledamoten lyfter fram.

Kan det inte helt enkelt vara dags att gå fram med ett förbud mot religiösa friskolor? Det kan ju vara så att skolan försöker nå en förälder eller en vårdnadshavare eftersom man tycker att det finns exempelvis en destruktiv kultur och att vårdnadshavaren då helt enkelt flyttar sitt barn nu till en religiös friskola där de liksom fritt kan få installera de värderingar vårdnadshavaren vill.

Tycker ledamoten att det är ett problem? Borde vi förbjuda religiösa friskolor?

Fru talman! Tack så mycket, Paula Örn, både för komplimangen och för frågan!

De förslag som vi nu går vidare med som berör konfessionella friskolor handlar om att utöka granskningen och kontrollen. Vi ställer större krav på våra myndigheter att göra oanmälda besök.

Tidigare har det varit väldigt speciellt. I flera år har vi i den här kammaren haft debatter om Skolinspektionens möjligheter att göra oanmälda besök. Den moderata riksdagsgruppen tillsammans med flera andra borgerliga partier har varit väldigt angelägna om att stärka myndighetens möjligheter att göra oanmälda besök, men där har alltid Socialdemokraterna varit ett hinder.

Nu ser vi till att oanmälda besök kan göras såväl på konfessionella friskolor som på andra skolor där man noterar en viss problematik med exempelvis extremism. Det är det ena.

Det andra förslaget vi tittar på är möjligheten att återkräva skolpengen från den typ av skolor som har använt skolpengen felaktigt. Ett exempel från den förra mandatperioden gällde att en religiös, eller konfessionell, friskola använde pengarna till helt andra saker än skolverksamhet. Moderaterna lade tillsammans med ett par andra partier fram ett utskottsinitiativ om att det skulle vara möjligt att återkräva skolpengen, men det sa Socialdemokraterna nej till. Är det möjligt att Paula Örn har fått sin partigrupp att ändra sig i den frågan?

Fru talman! Det är såklart bra med inspektioner, kontroll och regler. Detta verkar vara svaret från regeringspartierna varje gång vi tar upp de problem som vinstdriften orsakar och även nu när vi pratar om svårigheterna med de konfessionella skolorna.

Jag menar dock att det inte är möjligt att inspektera bort dessa problem. Man kommer aldrig att kunna bygga en så gigantisk inspektionsapparat som skulle krävas för det som ni målar upp både när det gäller denna fråga och när det gäller alla de andra frågorna. Det kan handla om att det sätts felaktiga betyg eller om att skolan marknadsförs med falsk marknadsföring. Allt detta ska i er värld kontrolleras bort av en byråkratisk koloss.

Man riskerar också att öka den administrativa börda som vi alla vill minska när man inför dessa regler om hur skolorna ska rapportera olika saker till inspekterande myndigheter.

När det gäller de konfessionella friskolorna är vi överens om att skolan inte är platsen för detta. Det är familjen, eller hemmet, som är platsen för att utveckla den religiösa inriktning som man vill leva sitt liv efter. Det är en betydligt enklare åtgärd att helt enkelt förbjuda de konfessionella friskolorna. Jag tycker att det är tråkigt att ledamoten och hennes parti inte ser att det är detta som skulle behöva göras.

(Applåder)

Fru talman! Den här debatten kan såklart handla om i exakt vilken grad man vill agera mot skolor eller verksamheter som begår felaktigheter. I grund och botten tror jag att vi är helt överens om att aktörer som begår felaktigheter och till exempel använder skolpengen på ett felaktigt sätt inte ska få lov att göra det.

Problemet är bara att ni röstar nej till förslagen när vi försöker att agera mot det. Förra mandatperioden rapporterades det - hela svenska folket kunde läsa om det i dagstidningarna - om en konfessionell friskola där ägaren använde skolpengen till att finansiera ett islamistparti i, tror jag, Somalia. Skolpengen har också använts till porrklubbar i Thailand. Moderaterna agerade snabbt och konsekvent med förslag om att göra det möjligt att återkräva dessa pengar och se till att svenska skattemedel kommer tillbaka till Sverige, till eleverna och till skolverksamheten, men Socialdemokraterna röstade nej till detta.

Jag måste ändå få säga att det blir lite tunt, fru talman, när det gäller Socialdemokraternas ambitioner att komma till rätta med den här typen av problematik. Det verkar handla om att konsekvent säga nej till alla varianter av friskolor.

Jag är inte emot friskolor och vill inte förbjuda dem. Det jag däremot vill är att komma åt dem som begår felaktigheter. Jag tycker att vi borde kunna komma överens om detta, men eftersom det är en principiell och ideologisk fråga för Socialdemokraterna att vara emot allting som leder till mer valfrihet för eleverna förstår jag att vi inte kommer att komma överens här i dag.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner i all ödmjukhet ledamöterna om att samtliga ledamöter alltid talar via talmannen och inte direkt till varandra med "du" och "dig".)

Fru talman! Jag yrkar för tids vinning bifall endast till Sverigedemokraternas reservation 10, som handlar om en mobilfri skola.

Som alla känner till är den svenska skolan inte på samma höga nivå som för några decennier sedan. Vi brottas i dag med helt nya fenomen som vi då - jag var med på den tiden - inte trodde var möjliga. Ett av de problem som vi fått med den okontrollerade massinvandringen är hedersproblemen. Det har pratats lite om det i dag, och jag vill förstärka detta.

Redan från förskolan finns det en utbredd hedersproblematik som skapar konflikter och segregering i elevernas vardag. I min hemstad - i det socialdemokratiska Malmö - har man nyligen gjort en oberoende granskning av stadens förskolor med häpnadsväckande resultat. Barn av olika kön får inte leka med varandra. Flickor får inte ha kortärmat eller kortbent trots sommarvärme. Det finns pojkar som säger att de vill bestämma över kvinnlig personal och att de inte behöver lyssna på dem bara för att de är just kvinnor. Det finns syskon som styr och kontrollerar varandra.

Men förskolorna i Malmö gör nästan inga orosanmälningar med koppling till hedersförtryck, trots att de är skyldiga enligt lag. Förra året gjordes en enda anmälning från en förskola. En anledning till detta är att personalen helt enkelt inte vågar - de anställda är rädda för hotbilden från vårdnadshavare och anhöriga. Personalen är rädd för att barnet ska fara illa om de tar upp känsliga saker med föräldrarna. Personal och ledning upplever stora svårigheter i mötet med föräldrar vid oro för hedersproblematik. Personalen kan dessutom själva upprätthålla hedersnormer gentemot barnen på förskolan, eftersom de själva lever i en hederskontext.

Till detta, fru talman, kan vi lägga att var femte niondeklassare i Malmö lever under hedersförtryck, vilket en helt annan undersökning visar. Så har det varit under en längre tid. Trots att det socialdemokratiska styret via sina tjänstemän lovat att vidta åtgärder, och trots att vi har hört från talarstolen här inne hur viktigt detta är, har inget blivit bättre. Det är bara ord.

Nu har det nya regeringsunderlaget gett Skolverket ett uppdrag om ett systematiskt arbete inom området hedersproblematik, vilket är jättebra. Sverigedemokraterna vill gå lite längre och anser att vi måste gå vidare med en riksomfattande kartläggning av hedersförtrycket och islamiseringen i den svenska skolan. Dessa problem är så allvarliga och omfattande att man inte får missa något. Sverigedemokraternas mål är att den svenska skolan återigen ska vara fri från hedersförtryck och islamisering.

Fru talman! Alltför många elever upplever psykisk ohälsa. Här vill vi se riktade kunskapsinsatser till eleverna i form av olika evidensbaserade program - det finns ganska många sådana - som passar för ändamålet. Syftet är att öka kunskapen om och förståelsen för den eventuella egna ohälsan och andras ohälsa. Vi tror att upplysning är en väg att gå.

En annan åtgärd för att minska ohälsa och stress är att lämna bort sin mobiltelefon en stund och undvika sociala medier under skoldagen. Här anser vi att normen ska vara mobilfri skola till och med årskurs 9. I dag är normen att man får ha mobil i skolan men att rektorn kan besluta annat.

Som alla säkert känner till har många elever ganska stora problem med att läsa och skriva. Här har Sverige sjunkit som en sten jämfört med andra länder. Glädjande nog har regeringsunderlaget uppmärksammat detta och har infört ett stöd för inköp av fysiska läroböcker, vilket har varit mycket uppskattat av dem som har ansökt om det. Skolverket har även getts i uppdrag att genomföra insatser för att stärka barns och elevers utveckling i språk, läsning, skrivande och matematik.

För att ytterligare stärka svenska språket vill Sverigedemokraterna att man överväger att ta bort svenska som andraspråk. Alla elever bör mötas av samma höga förväntningar. Verkligheten med fortsatta studier eller arbete kräver god kompetens, och då är det inte bra att man gjort denna segregering innan.

Fru talman! Modersmålsundervisningen, som utökades 1966-1977 genom vissa reformer, var till för arbetskraftsinvandrarnas barn, som då utgjorde ungefär 5 procent av eleverna i den svenska skolan. Dessa ville bli och blev också en del av det svenska samhället, och några större språkproblem i svenska fanns inte på den tiden. I dag är situationen helt annorlunda. Massinvandringen, från framför allt länder med låg utbildningsnivå, har definitivt förändrat den svenska skolan. Förutom ordningsproblem är dåliga kunskaper i svenska språket ett jätteproblem.

Många här pratar om mer pengar till skolan. I dag har en tredjedel av alla elever rätt till modersmålsundervisning. Det kostar mycket pengar, cirka 2,4 miljarder kronor, vilket är mer än de 2 miljarder det påstås att friskolorna gör i vinst. Dagens modersmålsundervisning har också många problem, såsom låg andel behöriga lärare, 40-50 procent, och gratisbetyg i moderna språk till eleverna då de i de flesta fall tyvärr per automatik får högsta betyg. Det förekommer också påfallande mycket "gratis läromedel" innehållande propaganda från islamistiska och andra diktaturer.

Nu måste signalen till alla elever vara att det är goda kunskaper i svenska språket som gäller för att få en god utbildning och ett bra arbete. Har man sedan tid över får man gärna lära sig sitt modersmål men i egen regi.

Avslutningsvis, fru talman: Den okontrollerade massinvandringen har haft enormt negativ inverkan på hela den svenska skolan. Det är därför för mig helt obegripligt att det fortfarande finns partier som vill fortsätta på denna väg.

(Applåder)

(forts. § 12)

Fru talman! Det var inte direkt en överraskning att modersmål skulle bli föremål för dagens debatt.

Den svenska modersmålsundervisningen måste beskrivas som en stor framgång med fördelar som en tryggare kulturell identitet, stärkt språklig förmåga men framför allt, och viktigast, bättre kunskapsresultat i andra ämnen, också i ämnet svenska. En av de större studierna gjordes 2019 och omfattade så många som 26 500 elever. I en statlig utredning från samma år finns ytterligare 95 vetenskapliga referenser. Sverigedemokraternas dimridåer om att det inte finns forskning om modersmålets fördelar är bara trams och ett försök att dribbla bort korten.

På samma sätt gör de för övrigt på klimatområdet. De ger en enskild forskare eller en artikel samma vikt som hela FN:s klimatpanel IPCC med hundratals forskare och tusentals vetenskapliga studier och publikationer.

Det konstaterades redan förra året att det i den danska rapport om modersmål som ledamoten hänvisade till står att resultaten inte är statistiskt säkerställda och att rapporten inte kan användas för avgöranden.

Det finns väldigt många artiklar och forskare som gång på gång slår fast det vetenskapliga stöd som finns för fördelarna med modersmålsundervisning. Vi vet att modersmålsundervisning leder till bättre skolresultat. Varför fortsätter Sverigedemokraterna framhärda att det saknas forskningsstöd för modersmålsundervisningens positiva effekter när det helt enkelt inte är sant?

Fru talman! Visst kan man stå här och hävda att modersmålsundervisning är något helt fantastiskt, men den största undersökningen är den som gjordes i verkligheten. Den gjordes i vårt grannland Danmark, och det var inte någon liten undersökning som inte var statistiskt säkerställd. Det här var en stor undersökning där man kontrollerade alla. Den gjordes visserligen för en del år sedan, men man tittade på alla elever om modersmålsundervisningen hade någon verkan. Den hade varken någon positiv eller negativ inverkan, utan man såg att det var ett nollsummespel, plus minus noll.

Däremot fanns det naturligtvis en kostnad, och denna kostnad undviker Socialdemokraterna och andra partier att prata om. Det ger också en bild av vad man tycker är viktigast: det svenska språket eller modersmålet. Det undviker man att prata om.

Danskarna gjorde helt rätt. De följde slutsatsen eftersom de såg att modersmålsundervisningen inte hade någon större positiv inverkan; det var ett nollsummespel. De tog därför bort den i amt efter amt, som det heter där i Danmark - det finns tio stycken. Sist ut var Köpenhamn. Man lade alltså ned den överallt. Den är helt frivilligt, och precis så skulle vi kunna ha det i Sverige.

Det kan vara frivilligt att ge modersmålsundervisning, men i dag är det ett tvång. Varje kommun måste ge en möjlighet till modersmålsundervisning, under vissa premisser. Vi tycker att det fel. Det här är en kostnad, och vi vill lägga pengarna på annat. Dessutom vill vi ha ett tydligt mål om att det är svenskan som gäller.

Jag vet inte om ledamoten har följt med i rapporteringen om Pisa- och Pirlsundersökningarna. Där visas tydligt att eleverna har oerhörda problem med svenska språket. Det är detta vi vill göra något åt. Det här är en liten åtgärd, och det krävs mycket mer, vilket vi är medvetna om.

Fru talman! Det är ändå bra att ledamoten bevisar min tes genom att hänvisa till en studie. I själva studien står det dessutom att utredaren anser att underlagen inte kan användas på det sätt som har gjorts. På något sätt är det här ändå klargörande.

Jag vill återgå till en fråga som togs upp under den debatt vi hade förra året med anledning av ett betänkande i samma ämne. Då sa utskottets ordförande Fredrik Malm nämligen att det inte fanns någonting i Tidöavtalet som sa att modersmålsundervisning skulle vara skadligt. Det är ju bra, men det går på tvärs mot det som Sverigedemokraternas ledamot hävdar, det vill säga att den är skadlig och ska tas bort.

Vidare sa utskottets ordförande ungefär att det fanns saker att titta på för en utredning, men han var inte särskilt orolig för utredningen. Den oro han hänvisade till var den oro som min kollega Aylin Nouri uttryckte över att regeringen, styrd av Sverigedemokraterna, kommer att nedmontera och ta bort den svenska modersmålsundervisningen.

Man undrar ju lite nu hur det kommer att bli. Är modersmålsundervisningen fredad, så som utskottets ordförande säger? Kommer den av SD styrda regeringen att skära bort modersmålsundervisningen, så som Sverigedemokraterna vill? Eller finns det ingenting att oroa sig för, så som Liberalerna säger? Jag vore tacksam för ett klargörande från ledamoten.

Fru talman! Jag kan börja bakifrån. Ska man vara orolig? Jag vet inte. Jag är inte orolig i alla fall. Jag och mitt parti vill att modersmålsundervisningen som ett tvingande inslag ska läggas ned. Vi hindrar ingen från att gå på modersmålsundervisning. Det har vi aldrig gjort. Vi hindrar ingen att spela fotboll. Vi hindrar heller ingen från att gå och dansa, om man hellre vill det. Absolut inte! Men vi vill inte att detta ska ingå i skolans uppdrag. Det är detta vi är emot. Om sedan andra har en annan åsikt får de väl ha det.

Det ska hur som helst göras en utredning om det här där detta finns med. Sedan får vi se var vi landar. Det kan jag inte säga nu, utan det får utredningen visa.

Är det skadligt att gå på modersmålsundervisning? Nej, jag tror inte att det är skadligt. Det har jag aldrig sagt. Jag tycker inte om när andra lägger ord i min mun, fru talman. Jag har aldrig sagt att detta är skadligt. Men vi ser inte att det är något plus.

Det är inte en liten undersökning från Danmark som vi följer; man har gjort flera olika undersökningar i Danmark. Man gjorde den här stora verklighetsgrejen, där man kontrollerade hela alltet, och det är rätt många år sedan. Det är inte någon undersökning från förra året. Det här hävdar vi är ett tydligt bevis. Vi vill se en tydlig inriktning på att eleverna i svenska skolan ska bli bra på svenska.

Vi har ett extremt problem, fru talman. Jag undrar om inte ledamoten framför mig har upptäckt och sett att vi har ett jätteproblem i skolan med svenska språket. Vi måste ha fullt fokus på det. För oss är detta en tydlig inriktning. Svenskan är det som ger utbildning och sedan jobb eller fortsatt utbildning. Svenskan är nummer ett i prioritet.

Fru talman! Det är ungefär en månad kvar tills Sveriges elever får sommarlov, och många barn har olika aktiviteter, äventyr och semestrar som de längtar till. Men många elever har också någonting ännu starkare som de längtar ifrån. För alltför många elever innebär skolan en vardag som innebär oro och otrygghet och där de inte kan trivas.

Den årliga kartläggningen från Friends visar att nästan varannan elev i mellanstadiet utsatts för kränkningar i skolan det senaste året. 14 procent rapporterar att de utsatts för mobbning. Det här är rapporter som tyvärr ser ganska lika ut år efter år. Mer än var tionde elev känner sig otrygg i skolan. Över hälften av eleverna uppger att andra elever stör ordningen i klassrummet, så att de inte kan arbeta i lugn och ro.

De här ordningsproblemen, med våld, stök och kränkningar, skapar naturligtvis en enorm stress som gör att barn och unga mår dåligt och hamnar efter. Att utsättas för mobbning som barn kan dessutom också få långtgående konsekvenser för hälsan i vuxenlivet och kan leda till dålig självkänsla, depression, ångest, psykisk ohälsa eller självskadebeteende. Ordningsproblemen i svensk skola är ett stort svek.

Särskilt allvarliga är siffrorna om att nära hälften av högstadieeleverna upplever att lärare eller skolpersonal inte alltid agerar när man kränks eller behandlas illa. Vi kristdemokrater kan aldrig acceptera att vuxna människor passivt ser på när elever kränks eller stöket breder ut sig på våra skolor. Skolan får aldrig kapitulera för dem som väljer att störa, sabotera och trakassera i stället för att behandla andra med respekt.

Fru talman! Ingen förälder ska behöva skicka iväg sin lilla son eller dotter till skolan med oro i magen över vad de andra barnen ska göra eller säga, och inget barn ska behöva känna sig otryggt i skolan och dess korridorer. Det minsta man som förälder ska kunna begära är att skolan är en trygg plats där eleverna behandlar varandra med respekt. Det som behövs nu är en skolpolitik för ordning, trygghet och respekt.

Hur skapar man då det, fru talman? Jag tror att man behöver mer tid för barnen. Jag tror att vi behöver skapa förutsättningar för mindre undervisningsgrupper, bättre stöd till eleverna, fler speciallärare och fler specialpedagoger. På så vis vill vi på ett bättre sätt anpassa undervisningen till den enskilda elevens förutsättningar, så att fler barn får möjlighet att klara skolan. Jag tror att det skulle skapa förutsättningar för trygga skolor, men jag tror också omvänt att trygga skolor skulle skapa förutsättningar för mer tid till barnen. Det där går hand i hand.

Vi behöver också säkerställa att lärare och annan skolpersonal står redo att gripa in mot mobbning och trakasserier. De antimobbningsprogram som finns på skolorna måste vara evidenssäkrade, men det behövs också mer utbildning i ledarskap och konflikthantering redan på lärarutbildningen och som vidareutbildning. Skolpersonalen behöver dessutom befogenheter att gripa in mot elever som stör ordningen. De befogenheter skolpersonalen har behöver nog förtydligas och skärpas.

I dag finns viss möjlighet till utvisning, kvarsittning, tillfällig omplacering och avstängning, men de åtgärderna behöver kunna användas i större utsträckning. Vi anser att ett större batteri av disciplinära åtgärder bör kunna sättas in mot elever som väljer att hota, kränka eller sabotera i stället för att behandla andra elever med respekt.

Kristdemokraternas arbete för mer ordning och trygghet kommer envist att fortsätta tills det råder nolltolerans mot mobbning och kränkningar i de svenska skolorna. Vartenda fall av kränkningar och trakasserier behöver få tydliga konsekvenser, och den sortens beteende bör naturligtvis också leda till en direkt kontakt mellan hem och skola.

Skolgången sker nämligen tillsammans med föräldrarna. Vikten av att föräldrar involverar sig och bryr sig om barnens resultat i skolan kan inte nog betonas. Föräldrar behöver därför få stöd och hjälp att ta sitt föräldraansvar, hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involveras i barnens lärande.

Jag pratade i helgen med en lärare som sa att om alla föräldrar bara såg till att barnen sov på natten och åt frukost på morgonen skulle väldigt mycket vara löst i svensk skola. Man kan tycka att det är ganska grundläggande, men uttalandet säger någonting om att det finns ganska många familjer där det där inte är någon självklarhet.

Jag tror att en så enkel sak som ett förväntansdokument skulle kunna bidra - ett slags ansvarskontrakt mellan elev, föräldrar och skola som tydliggör förväntningarna på eleven när det gäller skolans ordningsregler, bemötandet och naturligtvis också själva studierna men som också tydliggör vad föräldrarna konkret kan göra för att stötta sina barn och höja kunskapsresultaten. Skolan kan göra mycket på egen hand, men ett starkt föräldraansvar är helt avgörande för att vi ska klara av att förbättra kunskapsresultaten och göra Sveriges skolor till trygga skolor där ingen hålls tillbaka, där ingen lämnas efter och där alla barn behandlas med respekt.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 19 från S, V och MP.

Fru talman! Vi debatterar ett betänkande som innehåller en stor blandning av olika skolfrågor. Jag tänker fokusera på två av de frågor som jag tycker är särskilt viktiga i den tid vi befinner oss i, då krafter som sysslar med desinformation, hat, hot och trollfabriker utgör ett hot mot vår demokrati. Skolans uppgift har sällan varit viktigare avseende demokratiuppdraget.

Första året jag satt i riksdagen tog jag upp en fråga som åter har blivit aktuell: Ska politiska partier och ungdomsförbund kunna vara på skolor eller inte?

Låt mig börja med att säga att alla elever ska kunna känna sig trygga när de går till skolan. Inga judiska, muslimska eller homosexuella barn ska behöva gå till skolan och mötas av politiska krafter som kränker deras människovärde eller ifrågasätter deras existens.

De senaste 15 åren har debatten om huruvida politiska organisationer och partier - och i så fall vilka - ska ges tillträde till Sveriges skolor blivit ett hett ämne. Före valen 2014 och 2018 var det många partier och fackliga organisationer som tydligt kritiserade att till exempel nazistiska organisationer eller partier tillåtits sprida sina budskap på skolor - budskap som bryter mot skolans uppdrag och lagar. I en tid där nyssnazister med trollfabriker är med och styr vårt land är det åter dags att ta upp frågan.

Fru talman! Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Att engagera fler unga i partipolitiken är en viktig del i att öka ungas inflytande i samhället. Skolan har precis som de politiska partierna ett viktigt demokratiuppdrag och bör därför hjälpa ungdomsförbund att nå ut till ungdomarna. Så ser det däremot inte ut på alla ställen i dag. En bestämmelse i skollagen gör det möjligt för rektorerna att bestämma om politiska partier ska bjudas in eller inte. I skollagen beskrivs det att rektorns beslut ska vara motiverat ur ett objektivt urval samt att det ska göras på ett sakligt och opartiskt sätt som inte strider mot objektivitetsprincipen.

Att ha ett objektivt urval är jättebra och viktigt för opartiskheten. Vi anser också att det är nödvändigt för demokratin att politiska partier under ordnade former ska kunna tillåtas att sprida information på skolor.

När vissa av rektorerna väljer att inte ta emot partier eller ungdomsförbund på grund av att något enstaka parti bryter mot värdegrunden som finns i skolan skadar det demokratin och möjligheten för ungdomar att faktiskt få reda på vad de olika partierna vill.

Apropå att ha två tankar i huvudet samtidigt är skolan inte heller någon offentlig plats. Det är därför orimligt att släppa in partier som genom sin politik diskriminerar en stor del av Sveriges elever.

Fru talman! Jag vill med det göra en övergång till en annan fråga som jag finner otroligt viktig. Den handlar om förmågan att kunna skilja på fakta och åsikter, och att skilja på demokratiska värderingar och odemokratiska sådana.

Det handlar om förmågan att kunna sätta ord på det man tänker och tycker, och förmågan att kunna arbeta med politik utan att till exempel genom trollfabriker sprida falska uppgifter om politiska motståndare. Därför vill jag prata om skolbibliotek och alla barns rätt till bemannade sådana.

Skolbibliotek är viktiga för lärandet och för tillgången till bland annat litteratur, läromedel och digitala resurser. Det bör vara grundat på att de ska vara bemannade med behörig personal för att bidra till jämlikheten. De bidrar också till att barn blir bättre på självkritik, fostras till att bli demokratiska medborgare som har förmågan att analysera och att helt enkelt vara med och utveckla vår demokrati i stället för att kämpa för att motverka demokratin.

Den förra regeringen satsade på personalförstärkningar i skolbibliotek, och genom Läslyftet har även skolbibliotekarier fått möjlighet till kompetensutveckling. Frågan har också lyfts in i läroplanerna.

I dag ser vi dock en tillbakagång. Tillgången till ändamålsenliga skolbibliotek har blivit mer ojämlik. En del skolor har bemannade skolbibliotek och god tillgång på läromedel medan andra, ofta vinstdrivande friskolor, sparar in på resurser genom att dra in på tillgången till läromedel och skolbibliotek.

Vinstjakten och marknadslogiken har skapat incitament för skolkoncerner att spara in på just sådana delar som skolbibliotek. Jämte ett förbud mot vinstuttag i skolan för marknadsaktörernas koncerner krävs tydliga regleringar för skolbibliotek som gör att dessa vinstdrivande skolor inte kan spara in det viktiga vi har, nämligen skolbiblioteken.

Vi från S, V och MP vill i den reservation som vi har i dag särskilt lyfta fram förslag i utredningen Skolbibliotek för bildning och utbildning som skulle kunna implementeras. Det behöver regleras vad som är ett skolbibliotek. Det ska vara en gemensam och ordnad resurs med ett utbud av såväl digitala som analoga medier som präglas av allsidighet och kvalitet och som ska ställas till elevernas och lärarnas förfogande.

Utredningen föreslår bland annat att det i skollagen ska tydliggöras att syftet med skolbibliotek är att främja elevernas läsande och medie- och informationskunnighet. Det var bland annat därför som jag lyfte upp denna fråga.

Vi ska se till att satsa på att huvudmännen får sträva efter att i första hand anställa personal som är behörig att vara skolbibliotekarie och som har kunskap inom biblioteks- och informationsvetenskap. Det ökar också sannolikheten att våra barn kommer att få tillräckliga verktyg för att vara självkritiska och lära sig vad som är skillnaden mellan vad som är demokratiska värderingar och vad som är odemokratiska sådana. Vi menar helt enkelt att regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med vad jag här har anfört.

Fru talman! Enligt regeringens propositionsförteckning för våren 2024 framkommer det att regeringen den 4 juni ska inkomma med en proposition gällande just skolbibliotek. Nu har riksdagen chansen att sända en tydlig signal till regeringen så att denna proposition inte blir som det blev senast när Jan Björklund satt vid makten.

I stället gäller det att införa de nödvändiga delar som behövs för att vi ska få just bemannade skolbibliotek i ett jämlikt skolväsen. Det bidrar till att barn och elever, till skillnad från vissa partier, lär sig vad som är fakta och vad som är desinformation.

Fru talman! Minns fru talman sitt första betyg? Kanske var det med skräckblandad förtjusning, lite illamående och magont, men ändå med förväntan? Skulle allt slit som man lagt ned löna sig? Eller var det som för många i dag bara en start på en lång mardröm av ångest?

Du duger inte! Det är i praktiken vad vi säger till en fjärdedel av alla elever. För det är så många som går ut skolan med underkänt, F, i minst ett ämne. Det gäller särskilt de 15 procent som är underkända i ett kärnämne och som därmed stängs ute från stora delar av gymnasiet.

Framtiden förvandlas och blir allt annat än ljus. Den stängs. Det känns som att drömmar om resor, spännande jobb, att kunna bygga en familj är bortflugna. Jag kan lika gärna drömma mig bort i en digital värld, eller skaffa framgång i den undre världen bland kriminella där jag kan få respekt. Här bryr sig ändå ingen.

Det är en fjärdedel av de fina, älskade förväntansfulla ungar som vi skickade iväg som sexåringar som är stukade, stressade och trasiga nio år senare. Hur kan detta få fortgå?

Mycket, eller snarare det mesta, beror på att vi har en snedvriden och bristande resursfördelning. Det är brist på stöd till elever med behov. Men vi får inte blunda för att betygen spelar en liten, men ändå så irriterande kliande roll i detta.

Det mest bisarra med dagens betygssystem är att gränsen för godkänt har krav som alla elever inte kan uppnå, alltså inte ens om de försöker. Som det är nu säger vi i klartext att de här barnen, de uppnår inte samhällets krav på vad en människa förväntas vara, vilket helt enkelt vittnar om ett mycket sjukt betygssystem som behöver akut vård.

Samtidigt har vi en väldigt gedigen och fin skollag som säger att alla barn har rätt till utbildning och har rätt att bli godkända i skolan.

Vi i Centerpartiet har varit tydliga. Kriterierna för godkänt, även kallat betyg E, måste vara sammanvägda, precis som A till D är, och framför allt verklighetsanpassade med mål som alla elever faktiskt har möjlighet att uppnå om de lägger tid och arbete på att försöka.

Det är därför både bra och nödvändigt att detta nu utreds. Men det räcker inte. Vi behöver även se över betyget F, det vill säga underkänt, för att se vad det betyget fyller för funktion och om och när det i så fall ska användas. Det kan rent av vara så att det vettigaste är att stryka det. Vi ska helt enkelt inte släppa ifrån oss ungdomar från skolan som inte anses vara godkända.

Det handlar inte om en flumskola och att kraven ska minska. Tvärtom kännetecknas en bra skola av höga förväntningar. Forskning visar entydigt att höga förväntningar är avgörande för alla elevers kunskapsresultat, oavsett bakgrund, kön eller funktionsnedsättning.

Elever som riskerar att inte nå upp till kunskapsmålen måste få rätt stöd så tidigt som möjligt. Krav och förväntningar ska inte sänkas. Men det måste öppnas upp fler möjligheter för barnen att ta sig vidare i livet. Varje individs livsresa ser olika ut och går i olika takt; en del behöver längre tid på sig. Det får aldrig vara för sent att komma rätt på banan.

Om vi ska se krasst på det handlar just betyg - till skillnad från förvärvad kunskap - väldigt mycket om att det är ett sätt att kunna fördela gymnasie- och högskoleplatser på ett effektivt och rättssäkert sätt. Då är den totala meritpoängen avgörande - inte att vi dömt ut unga människor med bokstaven F för resten av deras liv. Därför vill jag yrka bifall till vår reservation nummer 17, som bland annat handlar just om att utreda betyget F. Detta sagt om betygen.

Nu, fru talman, skulle jag vilja vända blicken mot den del av skolan som oftast glöms bort: våra fritidshem. Om skolan är den plats där vi får faktakunskaper och utbildning är det på raster, på fritidshem och i våra föreningar som vi blir delaktiga i samhället. Här formar vi relationer och nätverk, och här lär vi oss det sociala samspelet, normer och värderingar. På fritis sker också en stor del av språkutvecklingen.

I denna verksamhet, som till skillnad från skolan utformas utifrån barnens intressen och behov, möts barnen av vuxna pedagoger som kan handleda och utveckla dem som människor snarare än att fokusera på resultat och betyg. Det är i alla fall tanken. Fritidshemmen är en otroligt underskattad och nedprioriterad verksamhet. Handen på hjärtat - många av oss som har suttit som kommunpolitiker kan nog erkänna att vi har naggat på fritidshemmet när budgeten har varit svår att få ihop.

I en tid där samhället är delat och utanförskapet börjar visa sina konsekvenser på allvar borde vi göra precis tvärtom. Om vi verkligen vill bygga ett samhälle där alla hänger med är fritidshemmet en superbra plats att börja på. Då gäller det också att alla barn har möjlighet att gå på fritis. Totalt är 85 procent av alla 6-9-åringar inskrivna på fritis. Men i utanförskapsområdena är det bara 68 procent, trots att det är just här som fritis behövs mest.

Det är också så att barn till föräldralediga och arbetslösa inte har rätt till fritis. Det bidrar naturligtvis till utanförskap och ojämlikhet och är dessutom ett hinder för integration. Centerpartiet vill därför öka rätten till fritis, och vi föreslår att alla barn i årskurs 1-3, även barn till arbetslösa och föräldralediga, ska ha rätt till tio timmars avgiftsfritt fritis per vecka. Detta är också i linje med de förslag som har framkommit i de bägge utredningar som gjorts om fritidshem och fritidens betydelse och som utskottet hänvisar till i sitt svar.

Det är väl bra att detta bereds inom Regeringskansliet. Det vore ännu bättre om det blev lite handling, särskilt med tanke på att vi har en regering som säger sig vilja slåss mot kriminalitet och utanförskap. Det här är ett ypperligt sätt att förebygga just detta.

Jag erkänner dock att min tilltro till regeringsunderlaget i frågan är ganska körd i botten, inte minst efter den debatt som vi hade om förskolan för några veckor sedan. Där markerade Sverigedemokraterna tydligt att de anser att förskola endast ska vara till för de barn vars föräldrar arbetar, helt utan att se samband mellan orsak och verkan. Förskola, fritis och föreningsliv är sådant som minskar utanförskap och förebygger kriminalitet. Då borde kanske barn som riskerar utanförskap också verkligen få chansen.

Med detta sagt är det viktigt att vi lyssnar till den alltmer desperata kör av fritidspedagoger som visar på att situationen är ohållbar. När svångremmen dras åt och skolan ska betala är det ofta just fritidshemmet som får banta först. Det är en verksamhet som redan är ansträngd, och pedagogtätheten är på många ställen orimligt låg.

Att resurserna till barns utbildning måste öka har vi i Centerpartiet varit tydliga med, inte minst i vår budget. Men vi behöver också hjälpas åt att se till att fritidshemmen verkligen får del av detta. Det är mycket som är snett i regeringsunderlagets hantering av skola, förskola och fritidshem. Man fokuserar på saker som låter bra: på böcker och på att förbjuda skärmar och mobiltelefoner. Detta gör man samtidigt som skolor och förskolor stängs i rask takt, pedagoger avskedas och utanförskapet ökar.

Barns utbildning, det vill säga skola, förskola och fritidshem, är grunden i ett demokratiskt samhälle. Det är här vi ska bygga tillit och delaktighet. Det är viktigare än någonsin i dagens Sverige, där utanförskapets konsekvenser med skjutningar, barn som kommer hungriga till skolan och ökade klyftor nu blottas helt öppet.

Det räcker inte med att prata. Om vi menar allvar med det som står i vår skollag måste resurserna öka kraftigt men också fördelas om så att de finns där de behövs. Det är detta regeringen borde ägna sig åt tillsammans med dem som är redo att hugga i, i stället för att klamra sig fast vid trollfabrikens vd och hans armé.

(Applåder)

Fru talman! I dag tar vi oss an utbildningsfrågor ur ett brett perspektiv, och det har vi miljöpartister gjort även i motionsskrivandet. Våra förslag handlar om demokratiuppdrag, genuspedagogik, medie- och informationskunnighet, ökad kunskap om natur, friluftsliv och allemansrätt, modersmål och minoritetsspråk. Som ni vet bereds en hel del av motionerna förenklat, men detta är likväl partiets politik.

Men skolan är så mycket mer än så. Det är en verksamhet där hundratusentals barn, elever, lärare och många fler yrkesgrupper arbetar varje dag. Miljöpartiet vill lyfta några särskilda områden där, och vi vill värna och lyfta kunskapen hos barn och elever.

Fru talman! Vårt samhälle och världen förändras snabbt, och det är tydligt att de värden som vårt samhälle vilar på - frihet och demokrati - behöver stärkas och värnas. Demokratiuppdraget i utbildningsväsendet är starkt och tydligt. En levande demokrati kräver delaktighet, vilket innebär att undervisning om grundläggande demokratiska värderingar inte är tillräckligt. Utbildningen ska också bedrivas i demokratiska arbetsformer.

Barn och elever behöver verktyg för att vara aktiva medborgare i en demokrati, och elever som har verkligt inflytande över sin utbildning får erfarenhet av att göra sin röst hörd, påverka och fatta beslut. Det är erfarenheter som ger ungdomar större möjlighet att påverka sina liv här och nu och som vuxna.

Vi är nu mitt i en valrörelse, och som flera andra har påpekat blir det påtagligt att skolan behöver bli bättre på att arbeta med demokratiuppdraget i praktiken kopplat till de politiska partierna. Vi hör om flera ungdomsförbund som inte får komma till skolor eller som får komma till skolor och ha bokbord men helst inte prata politik. Om man som riksdagsledamot ställer frågor om studiebesök och annat eller söker kontakt kan det hända att man får till svar att det bara är förvaltningschefen som pratar med politiker.

Skolan är offentligt finansierad, och den styrs av folkvalda, men folkvalda upplever sig inte vara välkomna. Jag tycker att det här är problematiskt. Det blir svårt att lära ut hur en demokrati fungerar i praktiken om elever inte får träffa folkvalda.

Miljöpartiet vill att Kommittén Demokratin 100 års förslag om skolans demokratiuppdrag ska genomföras. Det innebär att Skolverket ska få i uppdrag att utforma rekommendationer, allmänna råd och inspirationsmaterial för demokratiarbetet i skolan. Det ska sägas att det redan görs ett stort arbete kring demokratifrågor på Skolverket. Kommitténs bedömning är att Skolverket bör utvärdera konsekvenserna av att politiska företrädare numera alltmer sällan bjuds in till skolor.

Fru talman! Vi vill att uppdraget att undervisa i medie- och informationskunnighet ska stärkas i grundskolans och gymnasieskolans läroplaner. När de flesta människor, inte minst unga men i alla åldrar, tillbringar mycket tid i den digitala miljön och exponeras för en flod av olika budskap är förmågan att kritiskt analysera information och olika källor viktigare än någonsin. Utan en sådan förmåga ökar sårbarheten att utsättas för propaganda, felaktigheter och förvanskade budskap av olika slag. Den som saknar förmåga att särskilja sant från falskt eller inte kan sätta information i ett sammanhang kan få det svårare att bygga en solid kunskap. Detta ökar också risken för att antidemokratiska budskap får genomslag. Därför är det så viktigt att medie- och informationskunnigheten stärks i skolan.

Inte minst visar de senaste dagarnas avslöjanden, reaktioner och debatt kring hur partier driver desinformationscentraler i sociala medier på vad vi alla, barn och vuxna, utsätts för och behöver kunna hantera.

Fru talman! I ljuset av de globala megatrenderna och det världens länder har kommit överens om i Agenda 2030 är det tydligt att de som i dag är barn, elever och studenter behöver utveckla en handlingskompetens för hållbar utveckling.

Skolväsendets uppdrag är tydligt, och arbetet med att öka kännedomen om generationsmålet - att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta - är av yttersta vikt för att barn och unga ska stå starkt rustade för att leva i och leda ett samhälle som ska nå det övergripande generationsmålet.

Miljöperspektivet är tydligt i skolans styrdokument. I praktiken arbetar man också med det bredare begreppet hållbarhet som perspektiv. Miljöpartiet vill att det ska bli ännu tydligare i skolväsendets uppdrag, vilket innebär att utbildningen i alla skolformer för barn, elever och vuxna ska ha hållbar utveckling med dimensionerna social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet som ett grundläggande perspektiv, precis som det nu är för barnen i förskolan.

Naturskyddsföreningens rapport Hur hänger skolan med i omställningen?, den tredje i ordningen av deras rapporter, visar en förbättring. Den visar också att det finns ett tydligt uppdrag till skolan men att genomförandet behöver öka takten. Till exempel är det bara sex av tio kommuner som uppger att de har särskilda satsningar för arbetet med hållbar utveckling i grundskolan. Huvuddelen av kommunerna avsätter inte heller särskilda medel för kompetensutveckling för grundskolans lärare eller skolledare när det gäller hållbar utveckling.

För Miljöpartiet är kärleken till naturen viktig. Vi tror att ju mer man vet om naturen, desto mer är man beredd att göra för att skydda den. Okunskap ska inte ligga till grund för att arter hotas och utrotas. Alla barn och ungdomar borde få möjlighet att lära sig de vanligaste fåglarna, träden och blommorna i sitt land. Alla kommuner i Sverige borde säkerställa att det finns en ungdomsverksamhet som är inriktad på natur och friluftsliv.

Vi lever i en artkris. Den kallas den sjätte massutrotningen. Tillbakagången av arter sker i hög grad i det tysta. Genom ökad kunskap om naturen skapas en större förståelse för de värden som nu står på spel. Kunskapen om naturen är en viktig del i läroplanen, från förskolan till grundskolan, och det finns ett stort värde i att kunskap om natur och biologisk mångfald finns med och utökas i läroplanen för alla skolformer. Därför behöver artkunskap och artskydd vara en naturlig del av undervisningen. Här spelar också friluftslivet i skolan och kunskap om allemansrätten en stor roll.

Fru talman! Andra har redan pratat om detta på ett förtjänstfullt sätt, men jag vill lyfta att även Miljöpartiet med spänd förväntan ser fram emot regeringens proposition vad gäller bemannade skolbibliotek, som ska komma innan sommaren. Det är en självklarhet att det ska finnas väl bemannade och väl rustade skolbibliotek som alla elever har tillgång till.

Fru talman! Jag vill avsluta med att påminna om vad som verkligen är grundläggande om utbildning. Det är skickliga lärare som har tid med sina elever. Det här kräver att staten tar ett större ansvar för skolans finansiering men överlåter detaljerna i genomförandet av undervisningen till klassrummen och dem som jobbar i dessa. Här går regeringen snarare en väg med något slags popcornpolitik av detaljerade åtgärder som mobilförbud och annat, i stället för att ge den finansiering som man skulle kunna ge.

Man kan välja att göra som regeringen gör. Det är dock viktigt att veta att det finns andra val att göra. Man kan välja att se till att skolan får en tillräcklig finansiering, att den får det den behöver och inte sätts på svältkur.

Miljöpartiet gör ett annat val än regeringen. Vi stärker skolornas ekonomi, och vi överlåter verksamheten i klassrummet till de professionella: lärarna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 14, som handlar om att stärka skolans arbete med lärande för hållbar utveckling.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Westerlund (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 maj.)