Fri- och rättighetsskyddsfrågor

Herr talman! Det här är också ett traditionellt ut- skottsbetänkande som uppträder med ganska god regelbundenhet efter den allmänna motionstiden. Det är ett betänkande som ofta betitlas fri- och rättighets- skyddsfrågor och som upptar en rad krav på förbätt- ringar på olika håll och kanter. Det kan gälla livs- åskådning, samvetsklausul, förbud mot rasistiska organisationer, negativ föreningsfrihet, skydd mot diskriminering av nationella minoriteter, teckenspråk, svenskt medborgarskap, äganderätt och mycket annat. I den mån vi inte har några reservationer från Mo- deraternas sida står vi bakom majoritetsskrivningarna. Men vi har faktiskt en hel del reservationer fogade till betänkandet. Det brukar också höra till traditionen att det blir rätt många moderata reservationer när vi har att bedöma fri- och rättighetsskyddsfrågor. Vi menar att fri- och rättighetsskyddet i vårt land måste förstärkas på olika sätt, framför allt med avse- ende på äganderätten och näringsfriheten. Sverige bör vara ett land där mänskliga fri- och rättigheter skyd- das fullt ut, och grundlagens skydd mot rättighetsin- skränkningar ska vara lika starkt oavsett vilka fri- och rättigheter som det avser. En inskränkning i till ex- empel den enskildes äganderätt ska endast få göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Vidare menar vi att minoritetsskyddet måste stär- kas generellt när man beslutar om lagstiftning som innebär inskränkningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna. Man kan till exempel göra bruk av det uppskovsförfarande varom talas i 2 kap. 12 § tredje stycket i regeringsformen för att förstärka minoritets- skyddet och ge mer tid för debatt, eftertanke och noggrant övervägande. En förstärkning av minoritets- skyddet, fri- och rättighetsskyddet stärker också med- borgarnas förtroende för det politiska systemet och för den demokratiska beslutsprocessen. En rättsstat, som ju Sverige i många och långa stycken gärna vill framstå som, sätter statens intresse framför individens rätt. Vi har också synpunkter på Europakonventionen och regeringsformens skyddsnivåer. Vi menar att en möjlighet vore att upphöja Europakonventionen till grundlag. Jag ber att få yrka bifall, herr talman, till reserva- tion nummer 1 i betänkandet. Vi har också en reservation som heter Negativ fö- reningsfrihet. Man borde få och ha en grundlagsskyd- dad rätt att utan sanktion utträda ur en förening. Eu- roparådet har tolkat Europakonventionen på den här punkten, och enligt den tolkningen ska den negativa föreningsfriheten vara skyddad på svensk arbets- marknad. Men det förekommer likväl, herr talman, att fackliga organisationer nekar eller ställer upp hinder då en medlem önskar utträda eller skapar svårigheter för arbetsgivare som vill anställa någon som inte är fackligt ansluten. Det har också visats på svårigheter för en arbets- sökande i de fall arbetsgivaren förbundit sig att endast anställa dem med viss facklig tillhörighet och den arbetssökande tillhör en annan facklig organisation eller inte tillhör någon facklig organisation över hu- vud taget. Då kan man säga att det föreligger en viss form av diskriminering av den enskilde individen. Vi efterlyser en uttrycklig bestämmelse om skydd för den enskildes rätt att stå utanför en organisation. En sådan bör finnas i regeringsformens fri- och rättig- hetskatalog. Vi har också en reservation nummer 7, som tar upp frågan om retroaktivitetsförbud i lagstiftningen. Användningen av den i lagstiftningen begränsade möjligheten att lagstifta med retroaktiv verkan på skatteområdet till exempel leder till stor rättsosäker- het för enskilda individer och inte minst för näringsli- vet. Under de senaste tio åren har en sådan retroaktiv skattelagstiftning beslutats en eller ett par gånger om året. Det tycker vi är högst egendomligt och värt att ifrågasätta. Det är därför nödvändigt, enligt moderat synpunkt, att regeringsformens principiella förbud mot retroaktiv skattelagstiftning skärps. Det är vidare önskvärt att över huvud taget se över retroaktivitetss- kyddet för att göra det mer allmänt tillämpligt i fråga om all lagstiftning med retroaktiv verkan som miss- gynnar medborgare eller en grupp av medborgare, hävdar vi i vår moderata reservation. Sedan har vi en reservation, herr talman, som upptar frågan om svenskt medborgarskap. Vi menar att en person ska kunna fråntas sitt svenska medbor- garskap om han eller hon kommer till vårt land och är en grov narkotikabrottsling, som vi exemplifierar med, eller har en annan grovt kriminellt belastad bakgrund och har förvärvat sitt svenska medborgar- skap på ohederlig grund, falska uppgifter eller me- delst bestickning kanske har köpt - det får vi väl inte förutsätta förekommer - eller ordnat ett falskt pass genom organisationer eller myndigheter som inte är svenska. En sådan person ska kunna fråntas sitt svenska medborgarskap, i all synnerhet om han eller hon också har ett annat medborgarskap så att man inte gör vederbörande statslös. Den möjligheten bör prövas, och regeringen bör överväga en sådan möj- lighet i lagstiftningen. Vi har en reservation som upptar frågan om ägan- derätten, där vi tycker att det är finns anledning att stärka den grundlagsskyddade äganderätten och im- materiella rättigheter. Den privata äganderätten är av grundläggande betydelse, säger vi, för hela samhälls- systemet. Det är angeläget att det finns ett starkt skydd för egendom i författningen liksom i den un- derliggande lagstiftningen. Det är grundförutsättning- en för en god och positiv ekonomisk utveckling. Äganderätten ska skyddas, och det görs också i 2 kap. 18 § i regeringsformen och även i Europakon- ventionen, men den bör omfatta också fast och lös egendom och även rättigheter som fordringar och immateriella rättigheter. Skydd för immateriella rät- tigheter ges dock inte i till exempel regeringsformen. Det är därför angeläget att den enskilda äganderätten i princip är okränkbar och att inskränkningar i ägande- rätten endast får ske i klart angivna fall, och då med full ersättning för den enskilde. Äganderätten behöver stärkas med tydliga ersätt- ningsregler vid inskränkningar i nyttjanderätten. Vi menar att regeringen bör ges i uppdrag att lägga fram ett förslag om ändring av regeringsformens skydd för äganderätten så att den förstärks och står i samklang med Europakonventionen. Slutligen, herr talman, något om reservation nummer 20, som vi har tillsammans med de övriga borgerliga partierna och Miljöpartiet och som handlar om partibidrag från fackligt anslutna personer. Här menar vi att den utredning som det handlar om, Of- fentlighet för partiers och valkandidaters intäkter, bör ges ett tilläggsdirektiv av innebörd att man också ska undersöka vilket stöd som till exempel de politiska partierna får via fackliga organisationer. Regeringen tillkallade förra året en särskild utre- dare som har att överväga hur man ska öka allmän- hetens insyn i hur de politiska partierna finansierar sina politiska verksamheter och hur personalvals- kampanjerna finansieras. I ett internationellt perspek- tiv är det inte alls ovanligt med en rättslig reglering när det gäller partiernas och valkandidaternas intäk- ter. För bedömningen av partistödssystemets utform- ning - det har betydelse för att bedöma även övriga finansieringskällor och stödformer som partierna och kandidaterna har - är det viktigt att veta vilka stöd de får från fackliga organisationer. Det uppdraget har, såvitt vi har kunnat utläsa, inte framgått av de direktiv som den här särskilda utreda- ren har. Till den ändan är det viktigt att utredaren får i uppgift att studera även den delen. Så jag yrkar bifall även till reservation 20.

Herr talman! Det moderna samhället rymmer en rad olika mål- och intressekonflikter. I grunden handlar politik om att välja, om att våga prioritera de värden som är viktigast. Som en röd tråd genom flertalet konflikter löper den principiella striden mellan individ och kollektiv, mellan enskilda människors frihet och kollektivets intressen. Liberaler står på den enskilda människans sida. Vi tar strid för den enskilda människan, hennes rätt till frihet, integritet och makt över sin egen tillva- ro. Det kan låta självklart, men vid närmare betraktel- se utmanas den här tanken ständigt både historiskt och i nutid. Hoten mot den enskilda människans fri- het kommer från både större och mindre kollektiv. De har kommit från staten, som under lång tid lät tvångs- sterilisera människor som ansågs undermåliga. De kommer från staten i dag i form av ett svagt skydd för den privata äganderätten. De har kommit från en fackföreningsrörelse som under årtionden mot männi- skors vilja anslöt dem till ett politiskt parti och som än i dag, ofta under stort hemlighetsmakeri, inte låter de egna medlemmarna få reda på hur stor del av deras medlemsavgifter som i praktiken går till stöd till politiska partier. Allt detta är bara några exempel. Hoten mot den enskilda människans frihet kom- mer från både höger och vänster. De kommer från vänster i form av tendensen att nästan alltid sätta statens intresse före individens rätt. De kommer från höger i form av bristande engagemang och ibland likgiltighet inför vikten av att också värna friheten för de människor som inte tillhör majoritetsbefolkningen, exempelvis på grund av sexuell läggning eller natio- nell tillhörighet. Svensk politik präglas i hög grad av att kollekti- vens intressen sätts före enskilda människors rätt. Sverige har i förhållande till många andra demokrati- er ett svagt utvecklat skydd för mänskliga fri- och rättigheter. I det betänkande som vi i dag behandlar lyser den kollektivistiska grundsynen igenom. Mot den inställningen står vi liberaler i skarp opposition. Därför har vi liberaler valt att reservera oss för en förstärkning av den negativa föreningsfriheten, rätten att utan sanktioner och utan påtryckningar stå utanför en förening. Det förekommer fortfarande, än i dag år 2003, att fackliga organisationer nekar eller ställer upp hinder då en medlem önskar utträda eller skapar svårigheter för en arbetsgivare som vill anställa någon som inte är fackligt ansluten. Det är absurt. Därför har vi liberaler också valt att reservera oss för en förstärkning av skyddet i grundlagen mot diskriminering på grundval av sexuell läggning. Ing- en medborgare ska behöva bli kränkt på grundval av vem man älskar, allra minst av staten när staten antar ny lagstiftning. Därför har vi liberaler också valt att reservera oss för en förstärkning av de nationella minoriteternas ställning. Sveriges behandling av vår egen ursprungs- befolkning, samerna, är ett sorgligt kapitel. Det är en lång serie av oförrätter. Det borde vara naturligt att Sverige snarast möjligt ratificerade den så kallade ILO-konventionen nummer 169, som rör just rättig- heter för ursprungsbefolkningen. Därför har vi liberaler också valt att reservera oss för en förstärkning av äganderätten, för att också det som rör immateriella tillgångar ska få ett ökat skydd i grundlagen. Av särskilt intresse, inte minst på grund av de majoritetsförhållanden som råder i denna kammare, är emellertid en uppgörelse som har slutits mellan de fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet om ökad insyn och offentlighet också i det ekonomiska stöd som fackföreningsrörelsen ger till Socialdemokrater- na. Under senare år har de politiska partiernas finan- siering varit en väldigt omdebatterad fråga. Sverige är unikt på denna punkt i två avseenden. För det första är vi det när det gäller den maktpolitiska symbios som finns mellan Socialdemokraterna och facket. Förra året, år 2002, gav Landsorganisationen LO mellan 75 och 85 miljoner kronor till Socialdemo- kraterna enligt egna uppgifter som lämnats till Riks- dagens utredningstjänst. Det här stödet kommer inte gratis. I utbyte kräver facket inflytande. LO köper politisk makt, ofta dessutom helt ogenerat. För det andra gäller det den totala avsaknaden av regler för partiernas finansiering. Det gör att ett om- fattande finansiellt stöd kan ske i det fördolda. Också i praktiken har hemlighetsmakeriet varit utbrett. När Riksdagens utredningstjänst i höstas begärde in upp- gifter från fackliga organisationer om deras stöd till politiska partier vägrade helt frankt många att svara. Att LO under 2002 skulle ha givit mellan 75 och 85 miljoner kronor till Socialdemokraterna är därför en uppskattning. Förmodligen rör det sig om betydligt större summor. Lägg därtill det omfattande indirekta stödet i form av exempelvis gratis arbetskraft under valrörelsen. Också för många LO-medlemmar är det dolt hur stor del av den egna medlemsavgiften som går till Socialdemokraternas partikassa, ett parti som med- lemmen själv kanske inte alls sympatiserar med. I juni förra året tillsattes en utredning med uppgift att granska partiernas finansiering i syfte att öka insy- nen, i syfte att öka öppenheten. Näringslivet nämndes i direktiven som ett viktigt maktcentrum vars pen- ningstöd borde granskas. Som av en händelse förbi- gicks emellertid i direktiven, utfärdade av den social- demokratiska regeringen, det omfattande ekonomiska stödet från facket till Socialdemokraterna. Det förbi- gicks med tystnad. Naturligtvis är detta mycket fräckt och mycket nonchalant, men självfallet är det endast ytterligare ett bevis för att Socialdemokraterna inte skyr några medel i sin strävan efter makt. Då får principer och ideal ge vika för praktiska realiteter. Makt går före rätt. Jag är därför mycket glad att det i utskottet har träffats en uppgörelse, som förhoppningsvis sederme- ra också vinner kammarens bifall, som innebär att luckan i utredningsdirektiven täpps till. Tilläggsdi- rektiv ska utfärdas med innebörden att också fackets stöd, precis som näringslivets, till politiska partier ska granskas. Stora, hemliga penningstöd till politiska partier är stötande i en demokrati oavsett varifrån de kommer. Medborgare har rätt till insyn i hur partierna finansierar sin verksamhet. De nya direktiven är bör- jan till slutet på hemlighetsmakeriet kring LO:s parti- bidrag, och det är på tiden. Jag står självfallet bakom Folkpartiets samtliga reservationer, men för att vinna tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 6, 9 och 20.

Herr talman! Jag ska anknyta till en gammal lut- hersk tradition och fråga: "Vad är det?". Jag vill frå- ga: "Vad är det goda samhället?" Samhälle är ju den gemenskap av människor som vi har inom ett visst område. Om man tittar på hur en ordbok definierar begreppet "samhälle" är det på följande vis: "Helhet bestående av en större grupp individer som lever tillsammans på organiserat sätt." Det låter kanske lite krångligt, men ungefär så får man väl tänka sig att definiera begreppet "samhälle". Men det är också baserat på vissa värden. Jag är inte etymolog. Jag kan inte alltid så mycket om ordens härstamning, men ordet "samhälle" bygger väl an- tingen på att man har en gemensam "häll", alltså grund, eller så är det möjligen begreppet "sammanhållning" som har gett begreppet "samhälle". I båda fallen handlar det om att det måste finnas vissa värden som håller det hela ihop. Därmed ligger också fokus på ordet "goda" i det goda samhället. Vad är det goda? Här måste vi foku- sera på värdena och värderingarna. Det goda ligger i det som vi uppfattar som gott i vissa värden och vär- deringar. Det är därför de är så centrala i samhällsut- vecklingen. Ett samhälle kan inte fungera utan ett gemensamt etiskt minimum, till exempel respekten för människovärdet. När jag funderade lite på det här anförandet slogs jag av en bild som jag träffade på i början på 1960- talet när jag läste en antologi där bland andra Alf Ahlberg medverkade. Han tog upp riskerna för att man skjuter undan människovärdet och att man glömmer bort hur viktigt det är för en god samhälls- utveckling. Han tar en bild från en västgötakyrka. Där hade man en gammal sed: När man gick in i kyrkan stannade man vid ett visst ställe och bugade. Det fanns egentligen inget rationellt skäl till att man gjor- de det på just detta ställe. Väggen var vitkalkad, och det var inget speciellt kännetecken på den. Den unga generationen tyckte att det var löjligt att hålla på och stanna vid det där stället, så det lade man av med i sin modernism. Vid ett senare tillfälle restaurerade man kyrkan, och då upptäckte man att det under vitkalk- ningen fanns en kristusbild. Det var ingen tillfällighet att folk hade stannat till. Alf Ahlberg pekar på att just människovärdet och de grundläggande värderingarna riskerar att hamna situationen att bli överkalkade - de lever kvar som sedvänjor och strukturer i ett samhälle en viss tid, men till slut kan de falla undan och inte bli värdeful- la. Det gäller alltså att ha ett fokus på de här grund- läggande värdena för att man ska få ett gott samhälle. Inga politiska beslut fattas utan att människosyn och etik spelar en grundläggande roll. Ibland uttryck- er vi inte explicit vilken människosyn vi har, men den finns där alltid i någon form, underförstådd eller omedveten. Lagstiftningen är ett uttryck för samhäl- lets etik, som i sin tur grundas på värden, rättigheter och normer. Värden kan identifieras genom att man frågar vad som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Gemensamma och allmängiltiga värden är livet, människovärdet, kärlek, sanning, frihet, kunskap, den goda miljön etcetera. De är alltså värden i sig. En rättighet innebär anspråk på att få uppnå, upp- leva eller realisera ett värde, och det handlar alltså om till exempel rätten till ett meningsfullt liv, att bemötas med värdighet och respekt, att få uppleva kärlek, att få ta del av sanning, att få tillägna sig kunskap och få ta del av en ren miljö, bara för att ta några exempel. En norm är ett påtaget ansvar för värdena och rät- tigheterna till dem. Det kan gälla att respektera liv och andras människovärde, att visa kärlek, att hålla sig till sanning och hederlighet, att tillägna sig kun- skap och att värna om miljön. Varje dialog i ett samhälle blir till en meningslös- het om det inte hos de diskuterande finns ett gemen- samt etiskt minimum, en gemensam uppsättning värden och värderingar - ett fundament för dialogen. Det är just de frågeställningarna och den analysen som är försummade i svensk allmänpolitisk debatt. Det händer då och då att debatter uppstår. Om man går tillbaka i tiden, under 1970- och 1980-talen, var det inte så vanligt med den typen av debatter, men det har under 1990-talet och efterföljande år dykt upp lite mer av den biten. Inget samhälle kan bestå utan ett grundläggande etiskt minimum. Men om vi inte bryr oss om att ut- kristallisera det, diskutera det och förklara det är risken uppenbar att det faller i glömska och ersätts av ett moraliskt gungfly, precis som den bild som Alf Ahlberg målade upp när det gäller människovärdet. Det sätt på vilket vi upplever och tolkar världen beror i mycket hög grad på det slags idéer som fyller våra sinnen. Det skrev filosofen Schumacher för något trettiotal år sedan. Att föra en debatt om de här idéer- na borde vara det centrala i allt samhällsengagemang. Mycket av vår samtid, herr talman, karakteriseras av osäkerhet, ibland förvirring, och av ett sökande efter vad som är meningen. Vi tror att det är viktigt att även politikerna möter dessa behov på ett naturligt sätt. Tidigare har vi kristdemokrater pekat på det norska exemplet med en värdekommission. Det har vi också lagt fram ett förslag om, som behandlas i det här betänkandet. Vårt förslag om en värdekommis- sion har mött kritik på flera håll. Man ska inte skriva folk på näsan ställningstaganden i etiska frågor, säger man. Men det har ju heller inte varit syftet med en värdekommission. Till det politiska ledarskapet hör också möjlighe- ten att starta en diskussion och att försöka leda in den på meningsfulla områden, även om politiker i dessa sammanhang ska akta sig för att komma med facit eller pekpinnar. Vi kan peka på att regeringen och andra politiska partier i andra sammanhang har varit mycket angelägna om att debatt skapas i olika frågor. Maktutredningen hade till exempel det syftet, och Demokratiutredningen likaså. Det gällde att stimulera den allmänna debatten om respektive frågeområde. Nu arbetar till exempel EU 2004-kommittén, som jag själv tillhör, med uppdrag av den karaktären: att sti- mulera debatten om EU. Är det att skriva folk på näsan? Det är en bra fråga mot bakgrund av de argu- ment som har använts mot en värdekommission. Vi i EU 2004-kommittén ska utan att själva ta ställning bidra till att stimulera debatten om Europe- iska unionen och dess framtid. Själva det angreppssätt som vi menar att en värdekommission borde ha finns alltså även i andra sammanhang, så det är inget kons- tigt med det. Nu på senare tid har det dykt upp en etikkommission för en del av samhällslivet, nämligen företagandet. Därmed har argumentet mot en värde- eller etikkommission för hela samhällslivet undan- röjts. Av den anledningen, herr talman, vill jag yrka bi- fall till reservation 3. Vi har ett antal reservationer i det här betänkandet, och jag tänker inte yrka bifall till samtliga, utan jag nöjer mig alltså med reservation 3. Ett annat viktigt område är hur man ser på fri- och rättighetskapitlet i regeringsformen. Vi har velat arbeta för att man skulle göra en total översyn av det andra kapitlet i regeringsformen om fri- och rättighe- terna. Herr talman! Den nuvarande svenska rättsord- ningen utgår i hög grad från ett rättspositivistiskt betraktelsesätt, det vill säga att rätt definieras opera- tionellt: Rätt är det som lagstiftaren kallar rätt. Av min diskussion om värdefrågorna tidigare framgår att detta inte är den syn som vi kristdemokrater har. Vi ser rätten som ett undersystem till det etiska systemet. Etiken bör utgöra det sammanhållande bandet, inte i första hand lagstiftningen. Rättsnormen borde därför ta sin utgångspunkt i det som är etiskt godtagbart och därmed anknyta till den västerländska kulturtraditionen på ett mera natur- ligt sätt. Jag tycker att det vore bra om Sverige tydli- gare anknyter till den europeiska traditionen i detta avseende, den som också representeras av Europa- konventionen. Det är inte så länge sedan man såg med väldigt kritiska ögon på Europakonventionen i Sveriges riksdag och i svensk samhällsdebatt, men nu när man diskuterar fri- och rättighetsfrågor inom EU och konventet har Europakonventionen oerhört hög status i svensk samhällsdebatt. Det är jag väldigt glad över. Vi tycker att man borde titta på kapitel 2 i reger- ingsformen utifrån ett synsätt där det etiskt godtagba- ra bör vara vägledande. Där finns också de frågor om diskrimineringsskydd som har nämnts tidigare i de- batten. Jag tror att det är ett effektivare och bättre sätt än att man fokuserar på till exempel hetslagstiftning- en och liknande. I dag har vi fått förändringar av 1 kap. 2 § regeringsformen, där man har lagt till en rad områden där man ska arbeta mot diskriminering. Men de är inte rättsligt användbara. Vi tror att man måste skapa ett grundläggande diskrimineringsskydd i regeringsformen som är användbart i rättsliga situa- tioner. Innan jag slutar vill jag bara säga någonting om reservation 20, som vi givetvis står bakom och kom- mer att rösta för. Vi har varit väldigt angelägna om att, med hänsyn till den organisationslagstiftning vi har i Sverige, inte lägga oss i de fackliga organisatio- nernas bidrag som sådana, men vi kan ställa upp på den här reservationen därför att det handlar om att belysa det politiska partiets mottagande av bidrag. Det är den viktiga biten för vår del i den här frågan.

Herr talman! Det är viktigt att hävda de mänskliga fri- och rättigheterna, inte minst i tider då vi vet att de trampas på, åsidosätts och ringaktas runtom i vår värld. Det finns dock en bred enighet i denna kamma- re kring grunderna för vårt samhälles uppbyggnad och kring de värden som förenar vår demokrati, och det är bra. I det här betänkandet nöjer jag mig med att peka på några skiljaktigheter som trots denna enighet förekommer. För oss i Centerpartiet handlar det om sex punkter. Den första är den negativa föreningsfriheten. Fri- och rättighetskatalogen innehåller både en positiv föreningsfrihet, rätten att bilda förening, och en ne- gativ, ett skydd för den enskildes rätt att utan sanktion utträda ur en förening. Här har vi tillsammans med andra funnit att regeringsformen saknar ett uttryckligt skydd i fri- och rättighetskatalogen. Vi tycker att det är rimligt att det rättas till. Av den anledningen har vi föreslagit ett tillkännagivande till regeringen. Den andra punkten handlar om retroaktivitetsför- bud. Här finns det ett utrymme för lagstiftaren, alltså för oss här i kammaren, att stifta lagar med retroaktiv verkan gentemot medborgarna. Det finns i och för sig ett uttryck om återhållsamhet. Det är kanske inte så många ärenden till antalet varje år som har just en retroaktiv verkan. Men även om antalet i sig är litet kan konsekvenserna för enskilda medborgare vara stora. Av det skälet tycker vi att det finns anledning att se över retroaktivitetsskyddet så att det blir till- lämpligt i fråga om all lagstiftning med retroaktiv verkan som just missgynnar medborgare. Detta åter- kommer årligen, och vi tycker att det finns skäl att rätta till detta. Den tredje punkten handlar om en samlad diskri- mineringslagstiftning och en samordning av de om- budsmannafunktioner som ska värna den lagstiftning- en. Här har vi i Centerpartiet också lyft fram krav på en översyn och en samordning. Diskrimineringslag- stiftningen tar ju sikte på arbetslivet, men det vore intressant att föra in hela samhällslivet i den diskus- sionen. Vi har med glädje hälsat den utredning som nu sker på diskrimineringslagstiftningens område. Vi utgår från att en samordning och en samlad diskrimi- neringslagstiftning blir följden av den översynen. Vi väljer därför att inte ha en avvikande mening på den här punkten. Vi ser utredningen an med tillförsikt. Vi utgår också från att man i det sammanhanget kommer att ta fasta på det vi lyfter fram om ung- domsfrid och den uppenbara diskriminering som många unga i dag känner sig utsatta för. Den fjärde punkten handlar om nationella mino- riteter. Här tycker vi att det finns skäl att ha förhopp- ningar på att länsstyrelseöversynen i Norrbotten, som ju har fått ett förutsättningslöst utredningsuppdrag, verkligen kommer fram med ett förslag som innebär att det sydsamiska förvaltningsområdet beaktas och att det sydsamiska minoritetsspråket får utrymme. Vi anser också att de överväganden som sägs fö- religga i Regeringskansliet när det gäller det finsk- språkiga förvaltningsområdet måste komma till en slutsats relativt snart. Vi är klart medvetna om att det inte minst i den här regionen finns många finsksprå- kiga medborgare. Vi tycker att det är rimligt och riktigt att det förvaltningsområde som i dag finns utvidgas, och vi ser gärna att huvudstadsområdet finns med i det sammanhanget. En tredje del när det gäller nationella minoriteter handlar om Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Den bör göras tillämplig på alla sverigefinländare. Den femte punkten som jag vill beröra handlar om en utredning om skydd för äganderätten, en förstärk- ning av äganderätten. Det handlar, som tidigare har sagts här, om att få en lagstiftning som står i sam- klang med Europakonventionen och har tydliga er- sättningsregler vid inskränkningar av nyttjanderätten när det gäller immateriella egendomar. Här har vi också, tillsammans med andra, krav på uppdrag till regeringen. Den sjätte och sista punkten handlar om den mo- tion som väckts om partibidrag från fackligt anslutna personer. Vi i Centerpartiet hävdar vikten och värdet av att ha ett bra offentligt stöd till partierna för att de ska kunna vara oberoende av olika starka intressen i samhället. Vi har fört den diskussionen i andra sam- manhang. Därför är det också viktigt att synliggöra de stöd som kommer partierna till del för att få ett parti- stödssystem som sammantaget är accepterat och har legitimitet hos medborgarna. Vi har självfallet en positiv föreningsfrihet här också. Vi vill inte ge oss in och diskutera och lagstifta om vad en enskild förening vill eller ska göra med de pengar som medlemmarna förfogar över. Det är medlemmarnas ansvar och medlemmarnas sak. Men däremot är det viktigt att vi som företrädare för partierna, som kandidater i valen, är tydliga med varifrån vi får vårt stöd och våra pengar. Vi tycker därför att det ligger mycket i den kritik som indirekt framförs i den här motionen angående partibidrag från fackligt anslutna personer. I reservation 20 före- slår vi därför ett tilläggsdirektiv till den utredning som redan har relaterats till, så att den får ett tydligt uppdrag att se också på partiernas stöd från de fackli- ga organisationerna. Det är viktigt att partierna och kandidaterna blir synliga och kan granskas av med- borgarna. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser- vation 17 och 20 i detta betänkanden.

Herr talman! Låt mig börja där övriga talare har slutat och yrka bifall till reservation 20. Det känns lite märkligt att det som kan komma att bli den hetaste potatisen i den här debatten är något så litet som ett tilläggsdirektiv till en utredning. Tillsammans med de borgerliga partierna vill vi i Miljöpartiet få tydliggjort att den utredning som nu sitter och ska titta på parti- ernas finansieringsgrunder också ska behandla fackli- ga organisationers bidrag till partier. Utredningens syfte är bland annat att överväga hur man kan öka allmänhetens insyn i hur de politiska partierna finansierar sin politiska verksamhet. Då borde väl i rimlighetens namn kravet att direktiven till utredningen också innefattar några av de i särklass största och i särklass mest omdiskuterade bidrag som ges, nämligen de från de fackliga organisationerna - läs LO - och till partier - läs Socialdemokraterna - inte vara särskilt uppseendeväckande. Direktiven innehåller nämligen i nuvarande ut- formning andra viktiga utredningsområden, som stödfinansiering i form av annonser - läs Tobias Krantz och Folkpartiet - och näringslivets stöd till olika partier. Att direktiven inte redan i dag innefattar fackliga bidrag kan därför inte vara annat än en miss. För inte skulle väl det socialdemokratiska regerande partiet av partiegoistiska skäl medvetet försöka styra utredningen bort från en av de stora och intressanta frågor som utredaren har att bita i? Nej, det kan jag faktiskt aldrig tro. Att inte partibidrag från fackliga organisationer tas upp i direktiven måste vara en miss, och därför borde alla riksdagens partier och speciellt regeringen, som är ansvarig för missen, nu vara glada för att vi täpper till det hålet i direktiven. Men i stället för tack- samhet möts reservation 20 från Socialdemokraterna med ilska. Trampar man på en öm tå behöver man tydligen inte trampa särskilt hårt. Herr talman! Miljöpartiet vill egentligen gå mycket längre i denna fråga än att bara kräva total öppenhet, även om också det är viktigt. För oss är fackföreningsrörelsens uppgift så viktig och den fackliga organiseringen så grundläggande i vårt sam- hälle att vi anser att ingen ska behöva ställa sig utan- för ett fack bara därför att denne inte vill ge pengar till ett särskilt parti. Vi konstaterar dock att vi i denna fråga står tämligen ensamma. Får man för ett moment vara lite konspiratorisk kan man väl misstänka att den politiska vänstern inte vill riskera de bidrag man får från facken och att den politiska högern gläds åt att allt färre organiserar sig fackligt och inte ser något problem med den saken. Herr talman! I betänkandet behandlas också en motion som kräver att Sverige undertecknar och rati- ficerar ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolks rättigheter. Det finns ingen anledning att invänta ytterligare utredningar i denna fråga. Att Sverige inte redan är anslutet till ILO:s konvention nr 169 är skamligt och visar omvärlden på ett tragiskt sätt den tvehågsenhet som tyvärr finns kring hur vi ska be- handla de ursprungsfolk som lever här. För ratifice- ring av ILO:s konvention borde det räcka med den viljeinriktning som Sverige visat när det gäller att lösa de frågor som kvarstår rörande konventionen. Därför yrkar jag också bifall till reservation 15. Herr talman! I betänkandet behandlas vidare flera frågor rörande homo- och bisexuella samt transperso- ner. Det handlar om att införa sexuell läggning som minoritetsgrund i 2 kap. 15 § regeringsformen, om att i 1 kap. 2 § regeringsformen skydda också transper- soner från diskriminering, om en lagöversyn på queer-området och om åtgärder för att motverka heteronormativitet. På detta område reserverar sig Miljöpartiet på två punkter. För det första har vi tillsammans med Väns- terpartiet lagt fram ett konkret lagförslag i reservation 8 för att föra in begreppet "sexuell läggning" i 2 kap.

Herr talman! Jag vill göra en liten kort randan- märkning på en punkt i Gustav Fridolins anförande. Vi i Folkpartiet räds inte någon granskning av våra intäkter. Tvärtom har vi välkomnat de ursprungliga direktiven och den komplettering som vi gemensamt, Miljöpartiet och de fyra borgerliga partierna, har kommit överens om. Vi i Folkpartiet är väldigt glada över att Miljöpartiet bestämde sig för att ställa sig bakom en motion som en folkpartist initierade i denna kammare och som nu också har lett fram till att vi har kunnat ta ett initiativ i den här frågan. All granskning är välkommen, och det är trevligt att Miljöpartiet vill delta i detta utvidgade gransk- ningsarbete.

Herr talman! Vi står på samma linje i den här frå- gan, Folkpartiet, de övriga borgerliga partierna och Miljöpartiet. Det är ju intressant, och det var ju också det min lilla randanmärkning handlade om, att det finns några partier som faktiskt, åtminstone i den praktiska politiken - vad som sker bakom lyckta dörrar tar inte jag ansvar för - välkomnar en gransk- ning, medan andra partier inte verkar vara lika väl- komnande inför detta.

Herr talman! Gustav Fridolin tog upp och har upp- rörts djupt över att Moderaterna nänts hävda att man tycker att det under vissa omständigheter skulle vara möjligt att återkalla ett svenskt medborgarskap. Jag vill citera vår reservationstext: Vi menar nämligen att "det är stötande för den allmänna rättskänslan att t.ex. en grov narkotikabrottsling, eller en annan person belastad med grovt brottsregister, som förvärvat det svenska medborgarskapet genom falska uppgifter eller bestickning inte skall kunna fråntas detta. En person med dubbelt medborgarskap bör i sådana fall kunna fråntas det svenska medborgarskapet." Härav kan man dra slutsatsen, herr talman, att vi inte vill göra någon statslös i första hand, men vi vill, åtmin- stone i de fall då det föreligger ett så kallat dubbelt medborgarskap, ifrågasätta om man inte skulle kunna återkalla det svenska, som alltså har åtkommits på felaktig grund av en person som dessutom kanske har gjort sig skyldig till grov brottslighet. Jag skulle tycka att det vore väldigt klädsamt om Gustav Fridolin också kunde tycka att det vore en skälig grund för ett återkallande.

Herr talman! Nej, Henrik Järrel, då är jag väl inte klädsam i dina ögon. Jag anser inte att det finns några grunder för att återkalla något så centralt som ett medborgarskap. Om det utförs bestickning, om det pågår mutor och mutaffärer i vårt samhälle, så är det grovt stötande för den allmänna rättsuppfattningen - så långt är vi eniga. Men då vill jag att vi går hårt åt de förvaltningar där de här mutorna sker och att vi går hårt åt de tjänstemän som tillåter eller kanske till och med initierar de här mutorna och ibland kanske, om vi nu ska spekulera i vad de här affärerna har handlat om, utnyttjat den situationen att det i många länder från vilka det kommer flyktingar till Sverige är helt brukligt, tyvärr, med mutor i systemet. Där ska man gå på och agera, men man ska inte agera genom att undergräva den princip som säger att den människa som bott i Sverige en viss tid och uppfyller vissa krav har rätt till ett medborgarskap och att har du väl fått det så är du välkommen in i den svenska familjen - välkommen in som svensk medborgare.

Herr talman! För det fall det bara föreligger ett medborgarskap ställer sig saken lite annorlunda, men i de fall där det kan föreligga dubbelt medborgarskap tycker vi inte att det är lika stötande. Vi vill inte göra någon statslös. Jag vill understryka för Gustav Fridolin att vi bara begär att regeringen ska utreda möjligheterna till detta, eller i varje fall vad som gäller. Hur ofta före- kommer den här typen av bestickning? Hur ofta är det så att man kan beslå någon med att på oriktiga, osjysta eller brottsliga grunder ha förfarit på sådant sätt att han eller hon har tillvunnit sig ett medborgar- skap? Det är det vi begär. Vi säger inte att man abso- lut nu ska införa det. Studera saken först och återkom sedan med eventuellt förslag.

Herr talman! Jag skulle vilja säga: Detsamma, Henrik Järrel! Det ni i er reservation begär är ju inte att man ska undersöka i vilken omfattning det sker bestickning eller annat, även om det blir en logisk konsekvens. Det ni begär är att man ska undersöka möjligheten att som en sanktion vid eventuell be- stickning återkalla medborgarskap. Det är här jag tycker att det svajar. Jag ser en stor fara i att det inom vissa delar av det borgerliga lägret börjar utvecklas en ny syn på vad ett medborgarskap egentligen är: att det inte är så att om man har fått ett medborgarskap så har man rätten att vara svensk medborgare, utan det är något som kan sättas under vissa test och något som kan återkallas. Jag tror att det är helt fel väg att gå. Låt mig dessutom erinra kammaren om ett av de starka skälen till att vi en gång godkände att man skulle kunna ha dubbla medborgarskap. Det handlar om att från vissa länder är det mer eller mindre omöj- ligt att klargöra om en person är medborgare eller inte. Det handlar om länder där statsbildningen i stort sett är minimal och så vidare. Då har Sverige tidigare haft problem att erkänna dessa medborgarskap. Efter lagen om dubbelt medborgarskap har de problemen undanröjts. Men det här innebär alltså att om en person har dubbelt medborgarskap i Sverige och sedan får sitt medborgarskap återkallat i enlighet med vad Mode- raterna kan tänkas önska genom sin reservation, så kan denne mycket väl i praktiken bli statslös, även om han eller hon enligt den svenska byråkratin inte uppfattas som det.

Herr talman! Jag har bara en liten fråga om ILO- konventionen nr 169 om ursprungsbefolkningen, reservation 15. Där står det så här: "Det går inte att avvakta att Sverige uppfyller varje liten del." Menar Gustav Fridolin att vi ska ratificera konventioner som vi inte kan uppfylla i sin helhet? Det handlar ju inte om någon speciellt liten del. Det handlar ju om ägan- derätt kontra nyttjanderätt, och om vi ska uppfylla ILO-konventionen så handlar det om äganderätt och om överförande av kanske en tredjedel av Sveriges yta - något i den stilen - till ursprungsbefolkningen här. Är det en liten del, Gustav Fridolin?

Herr talman! Det vi skriver i reservation 15 från Miljöpartiet och Folkpartiet är att om ambitionen är klar att den här konventionen ska uppfyllas och att vi tänker uppfylla den inom mycket kort tid, då kan vi också underteckna den. För oss är den ambitionen klar. Sverige kan inte använda en annan måttstock mot sina nationella mi- noriteter än vad andra länder gör som undertecknat ILO 169. Därför ska den undertecknas, och ambitio- nen ska vara att vi ska uppfylla de olika krav som finns i den och som bland annat Ingvar redovisade - även om vi i vår granskning inte hävdar att det är en tredjedel av landet som helt ska överlåtas till det samiska folket.

Herr talman! Får jag därmed anse det bekräftat att Gustav Fridolin inte anser att en tredjedel av Sveriges yta är en liten del?

Herr talman! Ja, det kan du anse bekräftat! Men jag tyckte nog inte att det var det replikväxlingen från början handlade om. (forts.) Ajournering Kammaren beslutade kl. 17.57 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

Fru talman! Vi debatterar i dag ett betänkande med diverse motioner som berör fri- och rättighets- skydd. I betänkandet görs inledningsvis en genom- gång av hur fri- och rättighetsskyddet har växt fram i Sverige, och det visar sig att vi har traditioner som sträcker sig bakåt till 1300-talet och konungabalken i Magnus Erikssons landslag. Det är mycket intressant läsning som ger en gedigen bakgrund till det svenska fri- och rättighetsskyddet. Texterna förtjänar onekli- gen lite extra uppmärksamhet. I betänkandet finns 20 reservationer. Jag tänker kommentera några av dem. Min utskottskollega Billy Gustafsson kommer senare att beröra några i sitt anförande. Moderaterna vill förstärka skyddet för fri- och rättigheter i regeringsformen. De vill också upphöja Europakonventionen till grundlag. Frågan har behandlats tidigare och vi står fast vid vad tidigare utredningar och utskottsbehandlingar har kommit fram till. Regeringsformen reglerar med några undantag endast förhållandet mellan enskilda och det allmänna, inte förhållandet mellan enskilda inbördes. För att skydda medborgarnas rättigheter mot an- grepp från andra enskilda har det i de flesta fall an- setts tillräckligt med vanlig lag. Tidigare utredningar har kommit fram till att det inte är praktiskt möjligt att i grundlag ta in en generell reglering av skyddet för fri- och rättigheterna såvitt gäller förhållandet mellan de enskilda inbördes. I så fall skulle man tvingas till en alltför detaljerad reglering som inte har ansetts möjlig i grundlag. Frågor som skydd för en- skilda mot andra enskilda bör därför lösas inom den vanliga lagstiftningens ram. Europakonventionens ställning har också utretts tidigare. Man kom då fram till att en inkorporering av konventionen i grundlagen skulle leda till en dubbel- reglering på grundlagsnivå av vissa rättigheter och av hur dessa får inskränkas eftersom andra kapitlet i regeringsformen redan innehåller en omfattande re- glering. Den är dessutom utformad med Europakon- ventionen som inspirationskälla. Vid en eventuell konflikt mellan konventionen och regeringsformen skulle konventionen som senare tillkommen lag ges företräde. I stället kompletterar de två regelsystemen varandra. I den mån de två regelsystemen inte ger samma skydd kommer den regel som går längst att bli den som avgör hur långt skyddet för fri- och rättigheterna sträcker sig. Det anser vi vara fullt tillräckligt. Fru talman! Kristdemokraterna vill tillsätta en värdekommission som ska fokusera på etik och de grundläggande värdena för samhället. Utskottet har behandlat liknande motioner flera gånger tidigare och de har alltid avstyrkts. Det är naturligtvis viktigt att det i många sam- manhang förs debatter och diskussioner kring de frågor som tas upp i motionen. Men att tillsätta en statlig kommission kan uppfattas som ett försök att lägga fast en för alla människor gemensam syn på dessa frågeställningar. Dessutom skulle en sådan kommission kunna medföra att liknande diskussioner i andra forum avstannar. Det är också svårt att se vad en kommission skulle kunna komma fram till mer än en redovisning av inblandade ledamöters egna åsik- ter. Vi anser med andra ord att man inte bör tillsätta någon värdekommission. Flera reservationer tar upp frågan om förstärkt skydd mot diskriminering. Det handlar bland annat om förstärkt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning och att utvidga nuvarande diskrimi- neringsskydd till att även omfatta transpersoner. En översyn har begärts i frågan. Det finns även reservationer som tar upp frågan om att förtydliga och förenkla ombudsmannafunktionerna genom samord- ning av de olika ombudsmännen. Regeringen beslutade den 31 januari 2002 att till- kalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att bland annat överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Dess- utom ska kommittén överväga en eventuell samord- ning av Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsman- nen mot etnisk diskriminering, Handikappombuds- mannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning samt om ombudsmannain- stitutionerna ska vara underställda regeringen eller riksdagen. Det är en väldigt viktig utredning och jag ser fram emot att senare ta del av resultatet. Riksdagen har nyligen beslutat om införande av ett skydd mot diskriminering till följd av sexuell läggning i regeringsformens första kapitel. Med sexu- ell läggning avses hetero-, bi- och homosexualitet. I dag nämns inte transpersoner i regeringsformen. Med transpersoner brukar man avse transvestiter, transsex- uella och andra personer som har en könsidentitet eller ett beteende som tidvis eller alltid skiljer sig från vad som utifrån stereotypa föreställningar kan för- väntas beroende på deras biologiska kön. Frågan om att införa ett särskilt skydd mot diskriminering av transpersoner och hur ett sådant skydd i så fall ska utformas kommer att ingå i Diskrimineringskommitténs arbete. Det är mycket positivt. Kommittén ska redovisa uppdraget senast den 1 december 2004. Med anledning av dess arbete finns det ingen anledning att föregripa resultatet. Fru talman! Slutligen ska jag säga några ord om medborgarskap. Moderaterna yrkar i en reservation på en utökad möjlighet till fråntagande av medbor- garskapet. För oss socialdemokrater och även för utskottsmajoriteten är detta något helt främmande. Medborgarskap är för oss socialdemokrater något viktigt och heligt. Moderaternas reservation vittnar återigen om en människosyn som skiljer människa från människa. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Anders Bengtsson pekar på att man i en regeringsform inte kan lägga in skyddet för enskil- da i förhållande till andra enskilda. Det kan man visst, om man vill. Vi kan peka på att det i Europakonven- tionen finns den typen av rättigheter. Kan man skriva det i Europakonventionen kan man också skriva det i regeringsformen, i synnerhet när det gäller diskrimi- neringsskyddet. I tryckfrihetsförordningen handlar det om hets mot folkgrupp. Där finns ju ett skydd för enskilda i förhållande till andra enskilda. Det är klart att man kan lägga in det i regeringsformen om man vill. Det handlar i grunden om ifall man har en vilja eller inte. Nu har vi lagt in den typen av formuleringar i mål- sättningsstadgandena som man inte kan använda i rättsprocessen. Det vore väldigt mycket bättre om vi fick en aktiv diskrimineringslagstiftning i grundlagen. Bengtsson säger att debatten skulle avstanna i de etiska frågorna om man tillsatte en värdekommission. Det fanns i alla fall en risk för det. Vi har haft en maktutredning och en demokratiut- redning som också har haft till syfte att skapa debatt. EU 2004-kommittén är ju tillsatt i huvudsak för att skapa debatt, inte för att den själv ska delta i debatten. Menar Bengtsson att det finns risk för att EU 2004- kommittén genom sitt agerande får debatten om EU att avstanna? Är det verkligen Bengtssons mening? Regeringen har tillsatt en etikkommission för fö- retagandet. Varför skulle det vara så mycket bättre att ha en etikkommission för företagandet än en för hela samhällslivet? Vad är det för problem som är större för hela samhällslivet?

Fru talman! Jag vet inte om jag riktigt förstod frå- gan. Det var olika frågeställningar här. Nej, jag för- stod inte frågan. Jag får backa på den.

Fru talman! Det gällde i första hand diskrimine- ringsskyddet i grundlagen och varför det skulle vara omöjligt att lägga in detta. Det är ett stöd i förhållan- de till enskilda om man lägger in detta. Det var när- mast en kommentar. Min fråga gällde Värdekommissionen. Bengtsson säger att debatten kring de etiska frågorna skulle avstanna om man tillsatte en värdekommission. Då gav jag ett exempel. Det är ju EU 2004-kommittén som har uppdraget att stimulera debatt. Anser Bengtsson att debatten kring EU avstannar i och med att man har tillsatt EU 2004-kommittén? Det var kontentan av min fråga.

Fru talman! Jag misstänkte att det första i Svens- sons inlägg mera var en kommentar. Nej, jag anser inte att kommittén kommer att få debatterna att avstanna. Det jag sade i mitt anförande var att vi i utskottsmajoriteten inte tror på att man ska tillsätta den utredning som kd och Svensson talar om i sin reservation där man skulle titta på moralfrågor och liknande. Vi anser inte att man genom något slags kommittébetänkande kan slå fast moraliska och etiska frågor på det viset som man hänvisar till i reservatio- nen.

Fru talman! Jag ska inskränka mig till att kom- mentera några av Anders Bengtssons synpunkter i hans huvudanförande. När det gäller minoritetsskyddet säger utskotts- majoriteten att man vid flera tidigare tillfällen be- handlat frågan och hittills avstyrkt alla motioner som vill stärka minoritetsskyddet med hänvisning till att den nu gällande regleringen vuxit fram under stort samförstånd mellan partierna. Man anser också att minoritetsskyddet är tillräckligt. Tydligen är det inte det eftersom flera partier återkommer med förstärkta förslag på minoritets- skydd. Samförståndet kanske lite grann kan sättas ifråga. Vi menar därför att det kanske vore värt att regeringen började överväga att se över minoritets- skyddet i regeringsformen. När det sedan gäller Europakonventionen blev den ju upphöjd till allmän lag och i princip inkorpore- rad med svensk rätt från och med den 1 januari 1995. Därmed är den alltså direkt åberopbar i svensk dom- stol. I vår reservation anvisar vi att man antingen skulle kunna upphöja Europakonventionen till grundlag eller utvidga tillämpningsområdet för 2 kap.

Fru talman! För att börja med det sista, medbor- garskapet. För mig och mitt parti, Socialdemokrater- na, är det väsensfrämmande att införa ett medborgar- skap som man kan dra tillbaka. Det är, som jag sade tidigare, grundläggande för oss att medborgarskapet är lika mycket värt för alla medborgare. Om det begås brott med mutor och liknande, vil- ket Henrik Järrel tidigare under debatten antydde, måste man i så fall åtgärda det. Medborgarskapet ska vara lika mycket värt för alla. Beträffande Europakonventionen har dess ställ- ning utretts tidigare, som jag också sade i mitt anfö- rande. Man kom då fram till att om man vävde in den i grundlagen skulle det leda till en dubbel reglering på grundlagsnivå, vilket skulle vara ganska omständligt och krångligt. Där det inte finns någonting annat går man redan i dag på Europakonventionens linje.

Fru talman! När det gäller medborgarskapet säger vi bara att vi tycker att regeringen ska låta utreda möjligheten att genom lag göra ytterligare undantag, vidga möjligheterna att göra undantag, för dem som har förvärvat medborgarskapet genom naturalisation. Vi siktar framför allt in oss på de fall där det rör sig om dubbla medborgarskap och där man alltså kan återkalla det svenska. Därmed gör man ju inte indivi- den statslös. Det vill inte heller vi gärna medverka till. Jag tycker att där finns en viss skillnad. Man kan inte anklaga oss för att vilja göra någon statslös, utan vi siktar in oss på att man i högre grad än vad den nuvarande lagstiftningen ger möjlighet till skulle kunna öppna upp för vissa möjligheter.

Fru talman! Vi pratar nog lite grann förbi var- andra, Henrik Järrel, för jag har inte nämnt ordet statslös. Jag sade bara att svenskt medborgarskap för mig och mitt parti är väldigt elementärt. Man ska inte kunna bli av med det svenska medborgarskapet. Det var det jag sade, ingenting annat. Henrik Järrel anser att detta ska utredas av reger- ingen. Men en utredning av regeringen ska väl i akt och mening leda fram till en lagstiftning i den anda som man talar om i reservationen. Det där blir därför lite grann retoriskt. Det är självklart att Moderaterna vill att vi ska ha olika medborgarskap, och som Henrik Järrel sade tidigare i debatten skulle det gälla folk som visar sig syssla med knarkhandel och liknande. Men det är ju redan reglerat i brottsbalken och naturligtvis inte tillåtet. Var och en ska straffas för den gärning han eller hon gör. Att vissa medborgare dessutom skulle kunna bli av med sitt medborgarskap vore en dubbel bestraff- ning, och det är väsensskilt från min och mitt partis ståndpunkt i den här frågan.

Fru talman! Jag ska koncentrera mig på tre saker i betänkandet, och om jag har tid över kanske ytterliga- re någonting. Först gäller det frågan om skydd mot diskrimine- ring i 2 kap. 15 § regeringsformen. Sedan vill jag säga något om upprättelse för personer som placera- des i interneringsläger under andra världskriget, och slutligen har jag några kommentarer till diskussionen om partibidrag från fackligt anslutna personer, alltså reservation 20. Först till frågan om diskrimineringsskyddet. Riks- dagen har redan tidigare, i våras, ändrat i regerings- formens 1 kap. 2 §, de så kallade målsättningsbe- stämmelserna, genom att tillföra sexuell läggning som diskrimineringsgrund som samhället har att mot- verka. Vi berörde detta också i en tidigare debatt. Det var det framgångsrika resultatet av många års arbete för att få ett erkännande av att denna diskriminering över huvud taget existerar, och dessutom få inskrivet i grundlagen att samhället har ett ansvar för att mot- verka detta. Det var en framgång. Den utredning som låg till grund för den ändring- en hade dock i sina direktiv inte att titta på 2 kap. Man kände sig förhindrad att också se på 2 kap. som handlar om vilken lagstiftning som kan tillåtas, alltså förbud mot diskriminerande lagstiftning. Det är ingen svår sak att göra den ändring som där behövs, det vill säga den konsekvensändring som borde följa av ändringen i 1 kapitlet. Vad man bör göra och vad vi föreslår i vår motion är att man helt enkelt skriver: Lag eller annan föreskrift får ej inne- bära att någon missgynnas därför att han eller hon med hänsyn till ras, hudfärg, etniskt ursprung - och så kommer tillägget - eller sexuell läggning tillhör en minoritet. Det är egentligen förvånande att vi ännu inte har beslut också på den punkten. Nu har det blivit lite olyckligt i betänkandet. Det finns två reservationer med detta innehåll. Det är dels den som jag nu har refererat till som är reservation nr 8, dels reservation nr 9 från Folkpartiet. Den enda skillnaden mellan dessa är att vår reservation har ett färdigt lagförslag som skulle kunna antas av riksda- gen i ett första beslut. Det behövs också ett senare beslut. Om Folkpartiets reservation skulle vinna kammarens gehör skulle frågan gå en sväng via re- geringen och sedan återkomma hit med, säkerligen med exakt den formulering av lagtexten som vi före- slår i vår reservation. Vi hade naturligtvis kunnat skriva ihop oss om en gemensam reservation om vi hade varit lite mer uppmärksamma. Nu föreligger dessutom redan innan jag står här i talarstolen yrkan- den på såväl reservation 8 som reservation 9. Vi får väl klara ut det i voteringen. I sak är Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet såvitt jag förstår helt överens. Det om detta. Reservation nr 19 har rubriken Upprättelse för personer som placerades i interneringsläger. Jag tror säkert att alla här känner till bakgrunden. Under andra världskriget internerades ett stort antal värnpliktiga. Nästan alla av dem var kommunister, några få var syndikalister, och någon enstaka socialdemokrat har också slunkit med. Det första lägret kom till på militärt initiativ. Se- nare fick det också statsmaktens sanktion på ett mer officiellt sätt. Det var ett antal läger över hela landet. De var formellt arbetskompanier dit man inkallades som värnpliktig. I realiteten var det naturligtvis ett utomrättsligt fängslande av svenska medborgare på milt talat oklara grunder. Grunden var egentligen inte alls oklar. Grunden var uppenbar för dem själva och för omgivningen. Grunden var att dessa personer var kommunister, punkt. Sedan har man i efterhand, och kanske redan då, försökt göra gällande att grunden var dessa personer skulle sprida oro på förbanden, vilket inte förklarar varför man inkallade personer från det civila direkt till arbetslägren. Man har också gjort gällande att dessa personer skulle gå främmande makt till handa, och så vidare. Detta skedde i ett läge när Nazitysk- land stod på toppen av sin makt. De flesta, eller i varje fall väldigt många, räknade med att Tyskland skulle segra i kriget. Det var många här i Sverige som ansåg att det var viktigt att hålla sig väl med den kommande segraren och inrätta sig i det nya Europa som skulle bli resultatet av världskriget. Därför internerades kommunister. Därför belades antifascistiska och inte bara kommunistiska tidningar med transportförbund. Därför förbereddes ett förbud mot det kommunistiska partiet. Om Tyskland hade ockuperat Sverige hade väldigt mycket varit väl för- berett för ockupationsmakten. Allt detta är egentligen ganska väl utrett. Det är ganska klart att det var på det sättet. Men dessa personer har aldrig fått någon er- sättning eller någon ursäkt av statsmakten. Jag kände en av dem, Per Francke. Han gick bort för en tid sedan. Han skrev åtskilliga gånger till re- geringen på uppdrag av andra som hade suttit i inter- neringsläger tillsammans med honom och begärde denna ursäkt. Han fick hela tiden svaret att det gått så långt tid att det inte behövs någon ursäkt. Vem ska avgöra om en ursäkt behövs? Regeringen? Nej, na- turligtvis de personer som drabbades av dessa inter- neringar. Fortfarande har ingen ursäkt kunnat preste- ras. Därför finns denna motion och denna reservation, till vilken jag yrkar bifall. Slutligen några ord om reservation nr 20, partibi- drag från fackligt anslutna personer. Själva reserva- tionen är medvetet skriven på det minst anstötliga sätt som man kan tänka sig. Det föreslås ett litet försiktigt tilläggsdirektiv till en utredning. Man kan tycka att det lite grann är att slå in öppna dörrar, och så vidare. Men reservationen kan inte bedömas om man inte går tillbaka till den motion som har föranlett reservatio- nen. Nu ska det sägas att de borgerliga partierna, Mil- jöpartiet inräknat, har tillräckligt med politisk själv- bevarelsedrift att inte reservera sig till förmån för motionen som om den skulle bifallas skulle innebära den mest ingripande åtgärd mot det fria organisa- tionslivet i Sverige på mycket länge. Den går i prakti- ken ut på att förbjuda fackliga organisationer att ge sitt stöd till politiska partier. Det är inte svårt att räk- na ut den politiska avsikten bakom den motionen. Nu reserverar sig inte reservanterna till förmån för detta. Ingvar Svensson har till och med i talarstolen uttryckligen tagit avstånd från innehållet i motionen. Men ändå ska man ha en reservation som ett slags symbolisk markering. I det politiska spelet finns det bara en sak att göra, och det är att med bestämdhet yrka avslag på den reservationen. Jag står även bakom övriga reservationer där Vänsterpartiet finns med. Men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna nr 19 och 8, som också Gustav Fridolin har yrkat bifall till tidigare.

Fru talman! Det var ett mycket intressant inlägg som Mats Einarsson höll inte minst när han kom in på frågan om vår gemensamma reservation från de bor- gerliga partierna och Miljöpartiet om ökad insyn i också det stöd som fackföreningar ger till framför allt Socialdemokraterna. Det som vi har reserverat oss för är naturligtvis det som står i reservationen. Hade det varit så att vi velat få andra åsikter framförda och andra åtgärder genomförda hade det stått i vår reservation. Vi tycker att det är alldeles uppenbart att när det nu sker en utredning som ska se över insynen och offentligheten i det ekonomiska stödet till politiska partier måste stödet från den organisation och den del av samhälls- livet som kanske ger mest pengar till de politiska partierna också granskas. Jag har mycket svårt att se vari det anstötliga i detta yrkande skulle ligga. Men uppenbarligen är det både för Mats Einarsson och för många socialdemokrater väldigt anstötligt att den här typen av bidrag granskas. Sedan talade också Mats Einarsson om upprättelse för människor som hamnade i interneringsläger under andra världskriget. Det är naturligtvis ett vällovligt engagemang för människor som har råkat illa ut. Det är utmärkt. Samtidigt tycker jag att det skulle vara klädsamt av Mats Einarsson nu när vi "firar" att det gått 50 år sedan Stalins död att något beröra de över- grepp som kommunister i Sovjetunionen och i andra kommunistiska lydriken under lång tid har genomfört och de människor som utsatts för den typen av terror.

Fru talman! Först noterar jag med viss tillfreds- ställelse att Tobias Krantz i varje fall inte ger sitt stöd sin partikamrats förslag i den aktuella motionen, och det är bra. Vi kan titta på själva reservationen, där man vill ge tilläggsdirektiv. Jag menar att det som reservanter- na vill ha belyst finns med i de existerande direktiven. Det kommer självfallet att bli belyst. När man skriver reservationen på det här sättet så gör man det för att ge intryck av att detta inte ska belysas i den aktuella utredningen, och det menar jag inte är riktigt korrekt. Sedan kan man alltid ha syn- punkter på exakt hur utredningsdirektiv ska formule- ras - visst. Men i det här fallet är det dels kanske lite sent, dels, menar jag, onödigt. Så fort någon säger ordet "klädsamt" så vet man ungefär vad som ska komma. Jag ska gärna i ett annat sammanhang, där saker och ting passar in lite bättre, tala om såväl Stalin som de övergrepp - och de var många - som har begåtts i socialismens och kommu- nismens namn, eller hur vi nu vill uttrycka det. Jag är mycket väl medveten om det, vilket Tobias Krantz vet. Men det förändrar inte det faktum att de männi- skor som vi här talar om inte sattes i läger på grund av några övergrepp som de hade begått, utan de sattes där därför att de var antifascister, påstår jag.

Fru talman! Jag tycker att det som Mats Einarsson kommer upp med är mycket intressant, nu när vi vidare diskuterar frågan om reservationen om ökad insyn och offentlighet i partiernas finansiering. Mats Einarsson pekar på att detta redan skulle täckas in i de nuvarande direktiven. Vi ska väl lita på Mats Einars- sons ärliga uppsåt - det vill åtminstone jag försöka göra - det vill säga att han är engagerad i att också den här typen av stöd ska granskas. Varför kunde då inte Mats Einarsson och övriga socialdemokrater, som ju utgör majoritet i utskottet, gå oss till mötes och säga: Ja, självklart! Om ni känner oro över att dessa frågor inte behandlas i utredningen så går vi er till mötes! Vi skriver in detta i texten och gör ett tillkännagivande till regeringen. Nu valde Mats Ei- narsson och Socialdemokraterna att inte göra det, och det måste väl finnas något slags skäl till att så är fal- let. Jag må vara ny i kammaren, men jag har följt de- batten om fackets stöd till Socialdemokraterna under lång tid. Jag vet att vid varje enskilt tillfälle när den fackliga kopplingen till Socialdemokraterna har dis- kuterats har man fått släpa Socialdemokraterna till ställningstaganden som innebär att vi får mer rim och reson i denna koppling. Det var så med kollektivan- slutningen. Årtionden av debatt krävdes och åtskilliga typer av initiativ gjordes gång på gång. Det räckte inte med att Socialdemokraterna lovade att detta skulle avskaffas, och sade: Lita på oss! Det gick inte. Det visade sig att det inte gick att lita på Socialdemo- kraterna, utan man var tvungen att gång på gång stöta på. Det är just därför reservationen är så viktigt. Vi vill att när frågan om partiernas finansiering ska dis- kuteras så får det inte råda minsta tveksamhet om att också dessa bidrag ska diskuteras och granskas i sammanhanget. Det är därför reservationen är så otroligt central och viktig.

Fru talman! Jag får be om ursäkt, men jag är inte helt övertygad om att reservationen i första hand är dikterad av en oro för att detta inte skulle utredas. Det är kanske elakt, men jag tror att man här såg en chans att få en majoritet i kammaren mot Socialdemokra- terna och Vänsterpartiet. Då fick man naturligtvis tvätta ned reservationen till den minsta gemensamma nämnaren - och den var väldigt liten, måste jag säga. Så tror jag att det var, men det är kanske elakt tänkt av mig. Det är bra att Tobias Krantz tar upp kollektivan- slutningen. Det är en mycket bra parallell. Mitt parti har under hela sin existens sedan 1917 varit motstån- dare till kollektivanslutning till politiska partier. Vi har motarbetat och bekämpat den på olika sätt som medlemmar i de fackliga organisationerna. Men vi har varje gång som man har väckt frågan om lagstift- ning mot denna kollektivanslutning med självklarhet röstat emot alla sådana förslag. Det är inte statsmak- tens sak att avgöra hur fackliga organisationer vill samverka med politiska partier. Det är samma felsyn som finns i den motion som ingen stöder än så länge, det vill säga att statsmakten ska gå in och säga på vilket sätt fackliga organisationer ska använda sina pengar. Det kan inte accepteras.

Fru talman! Jag förstår inte riktigt Mats Einars- sons resonemang om vår reservation. Å ena sidan anklagar eller häcklar han reservanterna därför att de inte vågar följa upp motionsyrkandena fullt ut och inte gör det i sin reservation. Å andra sidan anför han motionen som argument för att inte själv ställa upp på samma reservation som han redan en stund tidigare sade inte handlade om den motion som han anförde som argument för att inte ställa upp på reservationen. Jag förstår inte vad det handlar om. Vi har lämnat en reservation därför att vi vill utre- da de fackliga organisationernas bidrag till framför allt Socialdemokraterna, och i liten omfattning också säkerligen Vänsterpartiet. Vi tror att det behövs, där- för att i debatten om bidragen till partiorganisationer har tre saker kommit upp. Det är annonsbidrag, bi- drag från näringslivet och bidrag från fackliga organi- sationer. Men i direktiven nämns bara annonsbidrag och bidrag från näringslivet. Därför behöver luckan täppas till. Jag kan också glädja eller skrämma Einarsson med att jag står bakom den motion som föreligger riksdagen. Du kan kalla mig för borgare hur mycket du vill, men jag tycker - och där tror jag att vi egent- ligen är eniga i grunden - att den fackliga organise- ringen är ytterst viktig. Det skrämmer mig att det är allt färre som organiserar sig fackligt, särskilt att det är allt färre från min generation. Då vill jag inte att någon ska välja att ställa sig utanför facket därför att man inte vill att ens pengar ska gå till ett visst parti, som man inte stöder. Den fackliga organiseringen är viktigare än partiväsendet på det sättet.

Fru talman! Jag tror att Gustav Fridolin förstår precis vad det här handlar om, nämligen ett litet poli- tiskt spel, om man så får säga. Det är en i sak oskyl- dig reservation som i det här fallet kanske - vi får väl se - kan samla en majoritet i kammaren mot Vänster- partiet och Socialdemokraterna. Nåväl, jag ska väl unna er den glädjen i och för sig. Men det är detta som det i grunden handlar om. Jag går nu över till att prata om själva motionen. Anser Gustav Fridolin att staten bör förbjuda till exempel SAC att lämna bidrag till Ship to Bosnia? Vilka fackliga organisationer är det som ska få sin frihet att använda sina pengar inskränkt? På vilket sätt får man inskränka denna frihet? Är det bara politiska partier? Kan man gå runt det genom att skänka peng- arna till ungdomsförbundet eller kvinnoförbundet? Och hur är det med solidaritetsorganisationer? Hur är det med Amnesty? Var sätter man gränsen? Var ska statsapparaten sätta gränsen för vad fackliga organi- sationer får använda sina pengar till? Driv frågan i facket, på vanligt demokratiskt sätt! Såvitt jag vet är de fackliga organisationernas beslut om stöd till politiska partier och så vidare grundade i kongressbeslut. Driv det då som kongressfrågor! Är du missnöjd med att SAC skänker pengar till den ena eller andra organisationen - driv det i SAC på den vanliga demokratiska vägen! Men försök inte gå via statsapparaten för att begränsa fackliga eller andra organisationers frihet.

Fru talman! Reservationen handlar om vad reser- vationen handlar om. Jag tycker inte att vi ska måla upp en massa andra saker. Reservationen handlar om att vi ser en lucka i direktivet, och den luckan bör täppas till. Motionen i sin tur handlar om två sorters organi- sationer som är ganska klart definierade i det svenska samhället och som uppenbarligen har andra roller än de flesta andra organisationer i samhället. Det är politiska partier som ställer upp i val och som till sig har knutet en liten sfär av andra organisationer, ung- domsförbund, kvinnoförbund och så vidare. Det är också fackliga organisationer - organisationer som vi har tillskrivit vissa rättigheter och som vi ska tillskri- va vissa rättigheter, ibland till och med mer rättighe- ter, på arbetsmarknaden. Men då handlar det också om att vi måste tillskri- va dem som faktiskt går med i de här fackliga organi- sationerna vissa rättigheter. Rätten att inte utan att själv personligen bli tillfrågad skänka pengar till ett politisk parti är en sådan rätt. Det handlar om att när vi har skyddat facken så ska vi också skydda de fack- liga medlemmarna mot den fackliga centralmakten. Givetvis måste vi som är fackligt ansluta, Einars- son och jag, jobba inom de fackliga organisationerna för de allra flesta frågor som bör påverkas där. Men vi måste också se att när vi har gett facken en viss makt och en viss status så har vi också en skyldighet att skydda dem som vill gå in där därför att det ger vissa rättigheter på arbetsmarknaden och en viss chans som de inte hade haft om de inte hade varit med.

Fru talman! Vi måste framför allt tillerkänna de fackliga medlemmarna deras rätt och deras skyldighet att ta ansvar för sin egen organisations beslut. Om vi går in på en väg där staten, riksdagen, genom lagstift- ning ska bestämma vilken typ av organisationers medlemmar som är så svaga att de måste ha särskilt lagligt skydd i sitt fackliga medlemskap, och mot vissa beslut som dessa fackliga organisationer kan förväntas fatta angående pengar eller annat, ska staten där plötsligt se att det finns några skyddsvärda med- lemmar som inte själva klarar av detta utan måste ha lagstiftning till sitt försvar. Om Gustav Fridolin sätter in detta i dess politiska och ideologiska sammanhang tror jag att även han ser vartåt detta egentligen bär hän. Jag tror inte att det bär hän i den riktning som Gustav Fridolin egentligen vill komma.

Fru talman! Mats Einarsson insinuerar att det finns en dold agenda här. I replikerna till Fridolin talar han om ett politiskt spel. Jag kanske skulle sätta upp en spegel till Mats Einarsson och fråga varför han är så engagerad mot reservationen, om det inte också är ett politiskt spel. Den här reservationen är inte en symbolisk hand- ling. Jag har träffat på bristen på organisationslag- stiftning i Sverige. Det finns väldigt fria ytor för or- ganisationerna, och väldigt mycket är oreglerat. Där- för är det allvarligt att man vill gå in och styra upp det alltför mycket. Då ska man göra det i ett helt sam- manhang. Redan på ett tidigt stadium när jag fick frågan om den här motionen avvisade jag motionen när det gäll- er den här delen om att vi skulle gå in och granska till exempel fackets sätt att ge bidrag. Är det samtidigt inte lite märkligt att det i de di- rektiv som Mats Einarsson påstår täcker dessa fråge- ställningar inte nämns explicit om det här? Det största indirekta stödet till ett politiskt parti nämns inte ut- tryckligen i direktiven. Är inte det en brist? Borde inte det ha tydliggjorts i direktiven?

Fru talman! Jag tror att jag avstår från att diskute- ra de enskilda formuleringarna i det här direktivet. Det har skrivits av andra än mig. Det har skrivits av en regering som bärs upp av ett annat parti än mitt. Jag har inte haft någon möjlighet att påverka formule- ringarna. Man kan säkert spekulera i huruvida de skulle ha sett annorlunda ut om jag hade haft möjlig- het att påverka. Det viktiga för mig i det här sammanhanget är att jag inte ser att dessa direktiv på något sätt utesluter den breda granskning som jag också tycker att det är viktigt att man gör i detta sammanhang. Därför ser inte jag något skäl till ett särskilt tillkännagivande från riksdagen i det här fallet. Det är ändå lite märkligt att vi här har en fempar- tireservation, inte till förmån för en motion, utan med anledning av en motion som ingen av reservanterna stöder. Det är lite märkligt. Men okej - riksdagens regler är ganska liberala, så man tillåter detta. Men detta måste ändå noteras. Jag noterar det inte sarkastiskt, utan jag noterar det med tillfredsställelse att hittills ingen - möjligtvis med viss tvekan Fridolin - har talat till förmån för förslaget i motionen. Det kanske kommer senare från någon annan på talarlistan. Jag tycker att det är bra att Ingvar Svensson gör det tydligt, och att Tobias Krantz i alla fall inte talar för motionen, samt att man i reservationen inte ger sitt stöd till denna motion. Jag tycker att detta är all- deles utmärkt. Det är på inget sätt sarkastiskt sagt.

Fru talman! Anders Bengtsson har i sitt anförande tagit upp merparten av reservationerna i detta betän- kande, så jag ska inskränka mig till att kommentera tre av de reservationer som finns. Jag ska försöka, med tanke på tidpunkten på dygnet, att göra det så kortfattat som möjligt. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern vill förstärka den negativa föreningsfriheten. I det sammanhanget kan man konstatera att regerings- formen ger varje medborgare ett skydd mot tvång att delta i aktiviteter i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat likvärdigt hänseende. Frågan om negativ föreningsfrihet har behandlats flera gånger tidigare och alltid avslagits. Jag är ny i riksdagen, så inför den här debatten tog jag mig före att gå tillbaka lite grann i tidigare riks- dagsprotokoll. Jag kunde då konstatera att den här frågan uppenbarligen kommer tillbaka i princip vid varje riksmöte - därmed inte sagt att det skulle vara fel. Däremot utgår jag från att ni som har varit med ett tag känner till argumenten för och emot. I genomgången av de diskussioner som har varit tidigare kunde jag konstatera att när man har tittat på den här frågan har man gjort den bedömningen att det inte är praktiskt möjligt, och heller inte lämpligt, att ta upp frågan om rättighetsskydd för en enskild mot en annan enskild eller annat enskilt rättssubjekt i en grundlagsreglering. Jag ska återkomma till vilka argument man har haft därvidlag. Utgångspunkten har i stället varit att det här bör lösas genom vanlig lagstiftning. Att grundlagsfästa den negativa föreningsrätten på det sätt som reservanterna vill kan bli problematiskt, därför att det är komplicerat att införa detaljregler i grundlagen, vilket i så fall skulle vara nödvändigt. Utgångspunkten har därvidlag varit att det måste vara tydligt vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet, och då hamnar man på en detaljeringsgrad som inte är önskvärd. Dessutom måste man reglera påföljder, vilket heller inte är önskvärt i en grundlag. En tredje och åtminstone utifrån mina utgångs- punkter viktig punkt är att det också är ett problem hur man ska kunna undvika att inskränka avtalsfrihe- ten genom en grundlagsreglering av den negativa föreningsfriheten. Fru talman! Vi anser inte från Socialdemokraterna att det har kommit fram sådana omständigheter som talar för att det finns skäl att förstärka regeringsfor- mens skydd för den negativa föreningsrätten. De fyra borgerliga partierna har också reserverat sig i frågan om äganderätten. Där ger regeringsfor- men varje medborgare en trygghet genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom eller tvingas inskränka sitt användande av egendom eller mark, utom i en situation där det finns en kollision mot att kunna tillgodose angelägna allmänna intressen. När jag studerade den här frågan kunde jag se att även den har varit föremål för behandling ett otal gånger bakåt i tiden. Argumenten torde därför vara väl kända. Senast riksdagen behandlade frågan var för ett år sedan, våren 2002. Fru talman! Vi har inte kunnat se att det har hänt någonting speciellt under det knappa år som gått sedan riksdagen senast tog ställning som innebär att det finns anledning att göra någon annan bedömning i frågan. Vi avstyrker därför reservationen. Det känns lite märkligt att ta upp nästa reserva- tion, efter den diskussion som var alldeles nyss mel- lan Mats Einarsson och några av de övriga ledamö- terna, nämligen den reservation som de borgerliga partierna har tillsammans med Miljöpartiet. Jag ska ändå kort nämna någonting. Gustav Fridolin hade uppfattat att vi socialdemo- krater enbart reagerade ilsket i den här frågan. Det känns därför angeläget för mig att redovisa min sin- nesstämning, så att det inte blir något missförstånd. Jag är inte alls arg eller upprörd. Däremot blev jag förbryllad av reservationen. Det blev jag just därför att detta i samband med utskotts- behandlingen blev klargjort. Frågan ställdes ju om utredaren uppfattat att det också ingår att granska de fackliga organisationernas bidrag. Svaret från kansli- ets sida var jakande. Rimligen borde således alla som deltog i utskottsbehandlingen känna till att utredning- en kommer att belysa bland annat hur det är med de fackliga bidragen. Därför blev jag förbryllad. Jag kunde ju inte förstå varför man skulle skriva om nå- got som faktiskt redan var tillgodosett. Jag tycker - det vill jag understryka - att utred- ningen är angelägen och viktig. Jag tycker att det är viktigt att allmänheten har insyn i hur politisk verk- samhet finansieras, inte minst mot bakgrund av det ökade inslaget av personval. Som någon påpekade - Tobias Krantz, eller vem det nu var - finns det ingen författningsreglering vad gäller den här frågan. Däremot har det funnits en överenskommelse mellan de demokratiska partierna om att ha en redovisning av hur man finansierar sin verksamhet. Nu är situationen beträffande partiväsen- det inte statisk, utan det händer saker där. Därför vet man inte riktigt vad som skulle hända om nya, lokala, partier kom till som inte respekterade detta med att ha en öppenhet i frågan. Jag vill att ni noterar vad jag nu kommer att säga: För min del känner jag att det kanske finns skäl som talar för att man ska ha en författningsreglering som i framtiden ger möjlighet till insyn i hur politisk verk- samhet finansieras. Eftersom jag har uppfattningen att det uppdraget redan ingår känns det som att reserva- tionen lite grann handlar om att slå in öppna dörrar. Detta är ett ärligt försök att redovisa ett antal upp- fattningar vad gäller tre av reservationerna i betän- kandet. Slutligen yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Först får jag väl säga att jag tycker att det är positivt att Billy Gustafsson inte är arg. Ilska må vara en bra ingrediens för att uppnå politiskt en- gagemang men sällan för att uppnå övervägda poli- tiska beslut. Också jag är positiv till att öppna för en framtida författningsreglering rörande vilka bidrag som ges och rörande öppenheten kring vilka bidrag som ges till de politiska organisationerna. Anledningen till reservationen är de direktiv som ligger på våra bord och som handlar om den utred- ning som ska komma till stånd för att öka öppenheten för allmänheten när det gäller varifrån partierna får sina pengar. Detta har kommit efter en mycket lång debatt där i varje fall tre saker har berörts. Det handlar alltså om näringslivets stöd, framför allt till Moderaterna. I viss mån har man trott att det finns stöd till Centerpartiet från den del av näringsli- vet som sysslar med lantbruk. Dessutom gäller det indirekt stöd i form av stödannonsering, framför allt till Folkpartiet. Dessa två saker täcks upp i direktiven. Men den tredje och den stora saken i debatten - stödet från fackliga organisationer framför allt till Socialdemokraterna och, i någon mån, till Vänster- partiet - täcks inte upp i direktiven. Det är den luckan som vi vill täppa igen just därför att vi önskar öppen- het. När vi nu sitter här ganska sent på kvällen och ska visa öppenhet kan väl jag vara helt öppen kring de bidrag som Miljöpartiet får. Förra året fick vi bidrag av den här sorten från 119 privatpersoner som täckte upp ungefär 71 000 kr. Jag bollar frågan vidare till Billy: Kan du med samma öppenhet redovisa för riksdagsprotokollet hur mycket bidrag Socialdemokraterna fick förra året?

Fru talman! Gustav Fridolin och jag har olika in- syn i respektive partis finansieringskällor. Därför kan jag till riksdagsprotokollet inte ange hur det är. Jag har ingen aning om hur partiets finansiering och in- täkter ser ut men det må vara hur det vill med det. Okej, om jag nu accepterar resonemanget om en helig övertygelse och en ambition att vara öppenhe- tens apostlar kan jag säga följande. Eftersom den här diskussionen förs utifrån ingången att det finns så mycket dolda bidrag finns det kanske anledning att fundera över varför ni inte skrev att även andra ide- ella organisationers eventuella bidrag till politiska partier skulle tas med. Tänk - hemska tanke! - om det finns andra som i smyg ger bidrag! Det är ju framför allt oss socialdemokrater som ni anklagar för att vara de som suger till sig en massa pengar på ett orättmätigt sätt. Men om det finns en massa andra som ger bidrag, borde väl också det ha funnits med här. Slutligen: Eftersom det står i direktiven att man ska kartlägga och belysa hur de politiska partierna finansierar sin verksamhet och ni säger att den största delen av vår verksamhet finansieras via fackliga bi- drag menar jag att ni uttrycker en misstro mot utreda- rens kompetens och uppsåt om han inte redovisar de bidragen. Ni har också fått besked om att det är av- sikten.

Fru talman! Nej, Billy kan inte svara på frågan om hur mycket bidrag Socialdemokraterna får. Det kunde inte heller Pär Nuder, som borde kunna ha insyn i partiets budget, svara på i en interpellationsdebatt tidigare här i riksdagen. Det är just däri problemet ligger. Öppenhet föreligger alltså inte. Därför behöv- des det en utredning. I direktiven till utredningen tar man upp två av de tre stora saker som varit uppe i debatten. Man har redan tagit upp de andra sakerna som Billy är inne på, nämligen näringslivets bidrag och stöd i form av annonsering. Men man tar inte upp den fråga som varit störst - jag lägger ingen personlig prioritering häremellan - nämligen den om bidrag från fackliga organisationer. Eftersom det är min ambition att det nu är mitt sista replikskifte i denna debatt vill jag helt kort göra ett klarläggande vad gäller den motion som ligger bakom reservationen. En fackförening är inte vilken frimärkssamlar- klubb som helst. En fackförening tillskrivs vissa rät- tigheter, och det ska så vara. Att vara med i en fack- förening - detta är min ideologiska övertygelse som jag säkert delar med Billy - är ett väldigt plus när man är arbetstagare; det är någonting positivt. Därför är det synd att så många i dag väljer att stå utanför fackföreningssfären. Mot bakgrund av detta vill vi inte att någon - kan- ske i min ålder och som kommit ut på arbetsmarkna- den och funderar på om han eller hon ska gå in i facket eller inte - ska välja att stå utanför, ska välja att jobba naken, som det stod i en av LO:s reklam- kampanjer, därför att han eller hon inte vill att hans eller hennes pengar ska gå till ett politiskt parti. Det är det som regleringen, som skrämmer så många och som finns med i motionen, handlar om. Reservatio- nen handlar om en annan sak och om den har vi ett replikskifte.

Fru talman! Det känns tryggt att Gustav Fridolin och jag tydligen är väldigt överens om att en fri fack- förening är något som är oerhört vitalt och viktigt. Framför allt har vi nog också samma uppfattning när det gäller att detta är en förutsättning för ett demo- kratiskt samhälle. I sin förlängning ligger för min del i detta att för att fackföreningsrörelsen ska kunna leva upp till just detta förutsätter det att fackföreningarna själva har rätten att besluta om sina egna angelägen- heter - att de själva har rätten att fatta beslut om sina egna tillgångar. Låt mig här en gång för alla slå fast följande: Jag diskuterar inte om det är bra eller dåliga beslut som de har tagit. Däremot slåss jag för deras rätt att själva få fatta besluten. Apropå fackligt engagemang kan jag tillägga att jag sannolikt har lite mer facklig erfarenhet. Jag har nämligen i mer än 25 år aktivt jobbat fackligt i ett LO-förbund. Och hör och häpna: Det var ett av de förbund som aldrig gav några pengar till Socialdemo- kraterna, och det var något som vi själva tog ställning till. Ingen annan bestämde det åt oss.

Fru talman! När det gäller den negativa förenings- friheten konstaterar vi moderater att det inte är sär- skilt kongruent i regeringsformen att man har ett kapitel, andra kapitlet, som stadgar föreningsfrihet och rätten att ansluta sig. Men det finns inte någon motsvarande bestämmelse som ger den enskilde rät- ten att utan sanktion utträda ur en förening. Vi tycker att det vore en ganska logisk konsekvens av det inle- dande resonemanget i regeringsformens andra kapitel. Vi konstaterar också att Arbetsdomstolen har klargjort att en medlem i en facklig organisation har rätt att lämna organisationen på egen begäran. Trots det förekommer det att fackliga organisationer nekar eller ställer upp hinder då en medlem önskar utträda eller skapar svårigheter för arbetsgivare som vill anställa någon som inte är fackligt ansluten. Detta förekommer på den svenska arbetsmarknaden, och det är olyckligt. Äganderätten skyddas ju i regeringsformen och även i Europakonventionen. Men vi konstaterar att det är angeläget att regeringsformen också innehåller en regel som står i full samklang med Europakonven- tionen, som slår fast att den enskilda äganderätten i princip är att anse som okränkbar och att inskränk- ningar i densamma endast får ske i klart angivna fall och då med full ersättning till den enskilde. Slutligen frågan om de fackliga bidragen, som ska studeras i den utredning som vi vill ge tilläggsdirektiv till. Jag måste förmoda att Socialdemokraternas före- trädare här inte med liv och lust kan tro att han kan inbilla oss att formuleringen i direktiven som en till- fällighet utesluter angivandet av fackliga organisatio- ner. Jag tror inte det är en tillfällighet, utan det är en tillfällighet som ser ut som en tanke. Det är högst medvetet.

Fru talman! Jag börjar med det sista. Jag har inte haft något inflytande på direktiven. Jag var inte här i huset när de skrevs. Jag kan därmed inte gå in i någon polemik om vad som låg bakom när man skrev dem. Låt mig bara konstatera att som jag uppfattar direkti- ven är uppdraget till utredningen att belysa hur finan- sieringen ser ut för de politiska partiernas verksam- het. Om fackens bidrag är den största delen i finansie- ringen vore det ett tjänstefel av utredningen om den inte belyste det. Det var det jag försökte att säga. Jag vill inte ge mig in i någon diskussion om vad man gjorde för taktiska överväganden. Det är det Henrik S Järrel försöker säga. När det gäller negativ föreningsfrihet tas det ofta upp att man förhindrar eller sätter upp hinder för människor att gå ur facket. Det är möjligt att Henrik S Järrel är betydligt bättre insatt i det, men jag har inte kunskap om samtliga fackförbunds stadgar. I de för- bund som jag ändå genom åren har haft insyn i har jag inte sett att det finns någon stadgereglering som förhindrar människor att gå ur facket. Däremot finns det, om det anses som ett hinder, hos en del fackför- bund en karenstid innan man kan avsluta sitt medlem- skap. Där kan man ha olika uppfattningar om det är bra eller dåligt. Äganderätten är naturligtvis en viktig fråga. Där gör man, tror jag, en avvägning av hur mycket av olika rättigheter som regleras. Där tycker vi att det finns ett rimligt skydd för äganderätten i dag. Det är motivet till ställningstagandet. Jag kan inte utveckla det mer just nu.

Fru talman! Nej, det är det gamla vanliga ställ- ningskriget. Vi är inte riktigt nöjda, medan Socialde- mokraterna är nöjda med sakernas tillstånd när det gäller äganderätten. Här står vi. När det gäller den negativa föreningsfriheten erin- rar jag mig det för flera år sedan aktuella Gotlands- fallet. Det handlade om en restaurangägare som be- drev sommarrestaurangverksamhet men som inte fick anställa någon som inte var fackligt ansluten. Det är en form av diskriminering. Sedan blev det bojkott av företaget till följd av detta. Det var ett litet exempel på rätten att stå utanför facklig organisation. Slutligen bidragen till de fackliga organisationer- na. Jag tycker att det är helt i sin ordning att det stu- deras. Det är ingen tillfällighet att det inte nämns explicit i direktiven. Det är nog trots allt så att man i görligaste mån gärna vill undanhålla detta om man kan. Men det är viktigt att vi får öppenhet vad gäller stöden till de politiska partierna och enskilda kandi- dater och får en klarhet i den här frågan. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om vi hade betydligt mera bidrag från näringslivet. Mo- deraterna har sedan flera år sagt nej till bidrag från näringslivet. Jag minns att det var väldiga debatter, och vi blev påhoppade, men vi stod fria och oberoen- de. Vi skulle tycka att det vore bra om även Social- demokraterna kunde föra ett liknande resonemang med fackliga företrädare.

Fru talman! Det finns möjligen en väldigt avgö- rande skillnad mellan näringslivet och Moderaterna å ena sidan och LO och socialdemokratin å den andra. LO och socialdemokratin är en gemensam rörelse som har vuxit fram tillsammans och som har delat upp uppgiften inom arbetarrörelsen i den fackliga delen och i den politiska delen. Något motsvarande finns inte för Moderaterna och näringslivet. Nog sagt om det. Jag tror inte vi kan övertyga varandra på något sätt, men jag har försökt tydliggöra detta så gott jag kunnat. Låt oss ta detta med påtryckningar mot en arbets- givare som du tar upp, Henrik S Järrel. Det där hand- lade om en företagare som hade några anställda, och så fick man en konflikt om möjligheterna att träffa kollektivavtal. Man kan alltid diskutera om det var en lämplig åtgärd som man vidtog från facket, om det stod i rimlig proportion till vad frågan handlade om vid det tillfället. Det ankommer egentligen inte på mig att ha någon uppfattning i den delen, men låt mig säga följande, för jag tycker att det finns en djup ideologisk dimension i det här. Låt mig kort ge någon form av bakgrundsbeskrivning. 1906 slöts någonting som kallas för december- kompromissen. Då kom LO och arbetsgivarna över- ens om att arbetsgivarna skulle erkänna LO:s rätt att förhandla och träffa avtal för sina medlemmar. LO skulle samtidigt erkänna arbetsgivarens rätt att fritt anställa och avskeda, fritt leda och fördela arbete. Om det blev kollektivavtal därefter och dess innehåll berodde på parternas styrkeförhållanden skulle man via den negativa föreningsfriheten gå in och reglera att facket inte kan vidta påtryckningar för innehåll och få träffa kollektivavtal som innebär att kollektiv- avtalen försvinner.

Fru talman! Först måste jag uttrycka min upp- skattning av Billy Gustafssons lugna och seriösa debatton. Det var egentligen inte med anledning av frågan om partibidragen som jag begärde ordet, men jag vill säga så här: Vill man vara tydligare behövde man kanske inte ha gått med filttofflorna i sitt eget yttran- de när det gäller ställningstagandet. Man kunde ha varit lite skarpare. Det är ett bra tips inför framtiden. Om man vill slå botten ur reservationer ska man ha skarpa skrivningar i sitt eget ställningstagande. Men det är inte särskilt starka skrivningar i yttrandet. Jag begärde ordet av en annan orsak. Det gäller enskildas rättigheter i förhållande till regeringsformen som Billy Gustafsson argumenterade mot, och det kan man göra. Han säger att det skulle leda till att man skulle reglera påföljderna i regeringsformen. Det tror jag nog är en missuppfattning. Vi har en parallell i tryckfrihetsförordningen med tryckfrihetsbrotten. Men vi reglerar inte påföljderna i tryckfrihetsförord- ningen utan i brottsbalken.

Fru talman! Jag ska ta med mig det som du gav tips om hur vi via skrivningar i utskottets ställnings- tagande kan undvika att få en, som jag kan tycka, i en del stycken pseudodebatt, som det tydligen blev. Jag sade att man skulle vara tvungen att reglera påföljderna i grundlagen. Nu ska jag förmodligen göra något som är unikt i Sveriges riksdag. Jag ska erkänna att det här i första hand inte är en egen insikt, utan det har jag läst mig till i den utredning som titta- de på de här frågorna och som jag fick tag i när jag förberedde mig inför debatten. Har jag missförstått i den delen låter vi det vara osagt. Men därifrån kom- mer detta påstående, Ingvar Svensson. Det är icke en slutsats som jag dragit själv, jag har läst mig till det.

Fru talman! Vi som står bakom reservation nr 20 om ökad insyn i partiernas finansiering har den upp- fattningen att vi vill öka medborgarnas insyn i parti- ernas finansiering. Nu visar det sig att inte ens Billy Gustafsson har insyn i det socialdemokratiska partiets finansiering. Billy Gustafsson är ändå en tämligen framstående socialdemokrat som borde ha den insy- nen. Då har ju Billy Gustafsson själv gett argument till varför vår reservation är så otroligt viktig. Om inte ens Billy Gustafsson har insyn i det egna partiet, hur ska då medborgarna ha den självklara insynen? I Billy Gustafssons resonemang utgår han hela ti- den från att det inte behövs något tilläggsdirektiv. Men som jag tidigare har sagt är det så att om man ska kunna garantera att någonting ska utredas och granskas måste det stå på pränt. Det har vi lärt oss av historien. Gång på gång har det kommit löften om ökad insyn och om reformer på området, och gång på gång har dessa löften inte infriats. Det är därför som detta måste stå på pränt. Till sist vill jag ställa en fråga till Billy Gustafs- son. Jag noterade att det fanns en öppning för att Billy Gustafsson var intresserad av en författningsre- glering när det gäller insyn i partiernas finansiering. Är detta Billy Gustafssons personliga uppfattning? Kan vi lita på att det här är någonting som också Billy Gustafssons parti och inte minst hans partikamrater i regeringen står bakom?

Fru talman! Om jag börjar med det sista finns det en uppfattning som inte bara är Billy Gustafssons utan hela partiets, så att utifrån de motiv som jag beskrev i mitt anförande kan det finnas ett behov av en författningsreglering som garanterar insyn. Jag tycker snart att det här börjar bli lite tradigt. Det är samma sak som vevas gång efter gång. Den sista varianten på den här svängen var att ni var tvungna att avge den här reservationen med kravet på tilläggsdirektiv för att tillgodose min brist på kunskap om hur mitt eget parti finansieras. Då har argumenta- tionen kommit ned på en alltför låg nivå. Jag känner faktiskt inte att jag kan hitta så många fler varianter på det som jag redan har sagt. Eftersom ni nu inte för en argumentation till stöd för motionen har jag avstått från att argumentera utifrån den. Jag har försökt att förklara min och mitt partis reaktion på den här reservationen.

Fru talman! Jag tog naturligtvis upp exemplet när det gäller insynen om att Billy Gustafsson inte kunde redogöra för hur finansieringen av det socialdemo- kratiska partiet ser ut just därför att vanliga medbor- gare inte har möjlighet till denna insyn. Om inte ens Billy Gustafsson har insyn i hur finansieringen ser ut, hur ska då vanliga människor, som ska lägga sin röst i allmänna val och som har rätt att få reda på hur in- tressekopplingarna ser ut, kunna ta ställning på rätta grunder? Återigen välkomnar jag Billy Gustafssons enga- gemang för att det eventuellt ska bli en författnings- reglering. Då är min fråga återigen: När kan vi tänka oss att det kommer en författningsreglering? Jag tycker att detta är ett väldigt välkommet steg och en väldigt positiv utveckling av den här debatten. När kan vi förvänta oss att vi kan få se en sådan författ- ningsreglering? Hur tänker Billy Gustafsson aktivt arbeta för att den här typen av författningsreglering genomförs?

Fru talman! I någon mening beundrar jag Tobias Krantz demagogiska förmåga. Han förstår naturligtvis att jag inte kan stå här och säga när det kommer ett förslag om en författningsreglering i den här frågan. Låt oss avvakta utredningens resultat och de eventuella synpunkter, idéer och förslag som kommer fram i det sammanhanget. Jag stannar där.

Fru talman! Jag är glad över att den motion som jag och några miljöpartister har väckt har stimulerat till den här debatten. Den är oerhört viktig. Jag är positivt överraskad över att det är så många som tycker att kravet på redovisning är överflödigt. Jag har då aldrig varit med om något liknande tidigare. Historien stöder ju inte tanken på att det skulle råda något slags överflödighet. Sverige är ett undantagsland på två sätt. Landet domineras mer än någon annan demokrati i hela värl- den av en enda maktsfär, arbetarrörelsen. Sverige har till skillnad från Finland, Danmark och Norge ingen rättslig reglering av utomståendes bidrag till politiska partier. Socialdemokraterna talar i andra sammanhang vackert om betydelsen av öppenhet, insyn och delak- tighet, men när det gäller allmänhetens insyn i finan- sieringen av valrörelser mörkar de. De demokratiin- vändningar som hörs i andra länder från statsvetare och grävande journalister hörs knappast alls här. Billy Gustafsson säger att han kan tänka sig en författningsreglering av detta. Jag tycker att det är bra, men Tobias Krantz har satt fingret på den ömma punkten, nämligen: Hur trovärdigt är detta? Är det en partiståndpunkt eller är det någonting annat? Jag ska gärna fortsätta att vara tradig, som Billy Gustafsson sade, därför att Britta Lejon har också uttryckt en uppfattning om att detta kanske skulle författningsregleras. Hon skrev det till och med i en artikel. Men några veckor senare backade hon och sade: Nej, vi ska nog inte göra på det sättet. Så frågan är: Vad är socialdemokraternas partiståndpunkt? Det tidigare statsrådet tyckte inte som Billy Gustafsson. Hennes ståndpunkt var inte den som han refererade som partiets ståndpunkt. Vem tecknar firman? Det som är påfallande i detta sammanhang är hemlighetsmakeriet. Det är därför som tanken på att det skulle vara överflödigt blir så bisarr. I själva ver- ket är det sannolikt att de flesta LO-medlemmar inte heller vet hur mycket som de tvingas att avstå, vare sig det nu är frivilligt eller ofrivilligt, eller hur mycket deras fack har betalat till Socialdemokraterna och hur mycket arbetstid som facket gratis ställer till Social- demokraternas förfogande för en socialdemokratisk seger i valrörelserna. Sedan 1998 har jag försökt att kartlägga LO:s bi- drag till Socialdemokraterna och värdet för Social- demokraterna av fackets valarbete. Efter det senaste valet har jag än en gång med hjälp av Riksdagens utredningstjänst gjort en liten undersökning. Från demokratisk synpunkt är resultatet lika bedrövligt som tidigare. Hemlighetsmakeriet är detsamma. Av fyra tillfrå- gade LO-distrikt svarade bara två på frågorna. Av 110 avdelningar var det bara 40 % som hörde av sig med något svar. 60 % av avdelningarna besvarade över huvud taget inte förfrågningarna. Agerandet är belysande för hur Socialdemokraterna talar med dub- bel tunga. Socialdemokraterna och LO-folk tiger och mörkar om valfinansiering. Man svarar ofullständigt, man hänvisar till andra, man trixar med definitioner och annat för att dölja hela sanningen eller vanligast: Man vägrar helt att svara på frågorna. Det är precis samma beteende som när man ser ut- redningarna om Säpo och IB och deras kontakter med Socialdemokraterna. Det är bara den som är så smart och så insatt att han redan vet svaren som kan ställa frågorna på ett sådant sätt att han kan få ett fullstän- digt svar. Det är samma andas barn. Men det andra ansiktet är det som förra demokra- tiministern Britta Lejon uppvisade när hon formule- rade sig så här: Det är av flera skäl viktigt att allmän- heten kan få insyn i de politiska partierna och hur de finansierar sin verksamhet och finansierar sina kam- panjer. Sådan offentlighet kan öka det politiska sy- stemets legitimitet och förebygga korruption. Mot bakgrund av de politiska partiernas stora betydelse i dagens samhälle är det rimligt att information om partiernas intäkter är offentlig. Men LO vill ju inte detta. LO svarar ju inte på frågorna. Målarettan svarade så sent som i höstas så här på en fråga: Det är vår uppfattning att vi på intet sätt är skyldiga att vid förfrågan utlämna dessa uppgifter om partibidrag till andra än medlemmar. Men de är ingalunda ensamma. Bleck- och Plåtslagarförbundet i Stockholm vägrade att uppge hur stort partistödet är. Målarförbundet och Byggnadsarbetareförbundet vägrade också att ge information om sitt partistöd. Samma sak var det med Metall och Skogs- och Trä- facket. Arbetarrörelsens syn på demokratins krav är väl- digt selektiv. Gärna öppenhet och insyn, men inte i fackets kontroll av regeringspartiets valbudget. Det som gör det hela så bekymmersamt är att det är re- geringspartiet som ger ett kvitto på alla de stöd som de får i olika former från facket. Vi kommer inte att lämna ut några uppgifter, sä- ger Svenska Elektrikerförbundet. Man har också olika typer av bulvanarrangemang som jag inte ska gå in på. Ni får inte några svar på era frågor, säger Livsme- delsarbetareförbundet i Bohuslän. En socialdemokra- tisk fackklubb inom avdelningen ingår i avdelningens egen budget. Det är en typisk bulvankonstruktion. Avdelningen vill inte ge information, säger avdel- ning 1 i Målareförbundet i Stockholm. Bidrag ges till LO i Norrbotten för en socialde- mokratisk seger, säger SEKO i Norrbotten men vill inte tala om hur mycket. Transportarbetareförbundet Göteborg säger: Bi- drag och andra insatser i politiska och övriga folkrö- relseorganisationer är avdelningens interna angelä- genhet. Det är alltså helt klart att LO-facken inte kan eller inte vill leva upp till kraven i en modern västerländsk demokrati. Därför är inte det här kravet överflödigt. Därför måste vi driva med en väldig kraft och konse- kvens, inte bara nu utan sannolikt under många år, att facket och andra ska redovisa sina bidrag till Social- demokraterna och till andra politiska partier. Det gäller inte bara facket utan alla. Kvittot är, som LO säger, att Socialdemokraterna behöver LO. LO:s ordförande sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott och satt i valledningen. I LO:s valhandbok står det: Vi vet att det är LO:s medlem- mar som bestämmer vilka som får bilda regering här i landet. Tack vare samverkan har LO ett inflytande över samhällsutvecklingen. Det är ju detta som gör att frågan om att kunna få slippa betala blir så viktig. LO och fackföreningsrö- relsen är ju inte, som någon sade, en frimärksklubb eller en bridgeklubb vilken som helst. I själva verket är det, som Billy Gustafsson säger, en gemensam rörelse. Ju mer man upprepar talet om facklig politisk samverkan, desto starkare blir ju med logik kravet på ett minoritetsskydd. Jag ska kunna vara med i ett starkt fack utan att tvingas betala till ett politiskt parti eller, för den delen, en religiös rörelse eller något sådant. Är jag med i en frimärksklubb eller en brid- geklubb kan jag byta klubb om man skulle börja uttaxera avgifter till ett politiskt parti. Ju hårdare man driver denna argumentation om det nära sambandet, desto hårdare blir logiken i att man måste ha ett minoritetsskydd. Därför kommer naturligtvis detta krav i den här motionen att åter- komma gång efter gång. Vad har LO fått tillbaks? Ja, det är det som är problemet ur demokratisk synpunkt, och det är därför som kravet på öppenhet och insyn är så viktigt. LO har fått tillbaks ett nej till arbetskraftsinvandring, ett gammalt LO-krav. I integrationsfrågorna över huvud taget följer man väldigt noga LO:s linje, liksom när det gäller avdragsrätt för fackföreningsavgift. Regeringen bytte åsikt häromdagen beträffande kravet om taket i föräldraförsäkringen när man hade hört att LO var emot att taket inte skulle höjas. LO:s linje beträffande kompetenskonton följde Mona Sahlin ganska noga. Alla förändringar i arbetsrätten måste godkännas av LO. Med tanke på den socialdemokratiska reger- ingens ideologiska bindning till LO har jag mycket svårt att se att vi skulle göra några förändringar i arbetsrätten, säger Margareta Winberg. Det som är det stora problemet i den demokratiska processen är att vi har ett hemlighetsmakeri där en- dast den mest naive kan tro att någonting är överflö- digt vad beträffar starkare krav på öppenhet. Ju star- kare bindningen är mellan Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen, desto starkare blir kravet på ett minoritetsskydd. Jag ska kunna vara med i facket utan att behöva avslöja mina politiska åsikter. Och jag ska kunna vara med i facket utan att tvingas betala till ett politiskt parti som jag inte tillhör. Det är ändå 40 % av de som är LO-medlemmar som inte röstar på Socialdemokraterna.

Fru talman! Det aktuella betänkandet om fri- och rättighetsskyddsfrågor omfattar också skydd för na- tionella minoriteter i Sverige. I betänkandet behandlas bland annat fyra motio- ner som tar upp utvidgningen av det finskspråkiga förvaltningsområdet till först och främst Mälardalen. I mitt anförande kommer jag att behandla frågan utifrån min motion K391, som handlar om en översyn av förvaltningsområdena så att ett stegvis utökande av områdena tas till övervägande för att i ett första steg utvidga lagen till att även omfatta Mälardalen och Göteborg med dess omgivningar. Jag vill inleda med att ge lite bakgrund till motio- nen. Under förra sommarens valrörelse deltog vi som tillhör den största nationella minoritetsgruppen och som är politiskt aktiva i ett antal debatter på både finska och svenska som handlade om partiernas syn på nationella minoritetsfrågor. Vid samtliga debatter fick vi en och samma fråga: Hur ställer sig ditt parti till utvidgningen av förvaltningsområdet? Svaren på frågan var entydiga: Fem nordliga kommuner räcker inte som förvaltningsområde. 95 % av den finsksprå- kiga befolkningen bor utanför Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå. Först och främst bor- de också Mälardalen och Göteborg med omnejd om- fattas av lagen. Hur snabbt reformen skulle genomfö- ras var vi också tämligen överens om, nämligen under den nu pågående mandatperioden. Fru talman! Jag vill också påminna ledamöterna om att redan då riksdagen debatterade nationella minoriteter inför antagandet av lagen den 2 december 1999 var det flera ledamöter som talade om lagen som det första steget till en samlad politik om natio- nella minoriteter. Det har gått tre år sedan dess och vi håller fortfarande på att ta de första stapplande ste- gen. Fru talman! Jag sitter inte själv i konstitutionsut- skottet och vet inte hur man har resonerat för att komma fram till ett beslut om att föreslå att avslå både min och övriga motioner, som handlar om ut- vidgningen av förvaltningsområdet, endast med hän- visning till pågående överväganden med anledning av en rapport. Rapporten man syftar på kommer från den finsk-svenska arbetsgruppen för minoritets- och mi- noritetsspråkfrågor. I och för sig är det bra att hänvisa till rapporten, som tydligt lyfter fram brister i den nuvarande lagstiftningen, men det som förvånar mig mest är att man inte tydliggör arbetet i Regerings- kansliet. Själv har jag med intresse följt uppgiften om detta i pressen. Fru talman! Jag ber att kort få redogöra för vad jag syftar på. Den 6 februari lovade statsrådet Mona Sahlin i en intervju i finsk TV att regeringen kommer att genomföra en lagändring så att sverigefinnar inom Stockholmsomådet kan använda finska på liknande sätt som i de fem nordliga kommunerna. Några dagar senare lovade statsrådet Mona Sahlin i en intervju i Helsingin Sanomat att regeringen var beredd att ge finska språket officiell ställning i Stockholm och Mälardalen. Senare under februari månad, vid ett seminarium, anser statsrådet att det är alldeles naturligt att utvidga förvaltningsområdet söderut mot Mälardalen. För- verkligandet kan inte bli i år, men frågan utreds i Regeringskansliet. Fru talman! Jag vet inte om det är möjligt att få svar på frågan från utskottets ansvariga men jag stäl- ler den ändå: Vad är det som försiggår i Regerings- kansliet i fråga om utvidgningen av förvaltningsom- rådet för nationella minoriteter? Tänker man komma med ett förslag till utvidgning och i så fall när? Fru talman! Jag är inte nöjd med utskottets för- slag. Jag stöder naturligtvis det särskilda yttrande som Vänsterpartiet med flera partier lämnat till utskottet. Jag nöjer mig med det i dag, men jag kommer att bevaka utvecklingen av frågan och lovar att åter- komma i form av en fråga eller interpellation om inget besked ges under den närmaste tiden.