Frågor om psykisk hälsa

Herr talman! Förra året när vi debatterade motionsbetänkandet om psykisk ohälsa hade vi precis enats om två tillkännagivanden. Det första tillkännagivandet byggde på alliansmotionen om stärkt tillsyn och uppföljning av barn- och ungdomspsykiatrin. Det andra handlade om samsjuklighet, alltså när en person lider av både psykisk ohälsa och en beroendesjukdom. Regeringen fick i uppdrag att se över hur vården för en person med samsjuklighet kan samlas hos en huvudman.

Jag ställer mig frågan vad som har hänt med dessa tillkännagivanden under året. Jag hoppas att någon representant från de två regeringspartierna eller dess stödpartier vill kommentera detta.

Herr talman! Så till det vi ska diskutera i dag. Det är en märklig tid - det konstaterar vi alla. Covid-19 överskuggar allt just nu. Allt är inte nattsvart. Vi ser en politik som enas, ett samhälle som går samman och enskilda insatser som gör hjärtat varmt.

Men vi ser också en ekonomi som snabbt har bromsat in, en sjukvård som är mycket hårt belastad, företag som går i konkurs och människor som sägs upp. Det kan antas att det vi talar om här i dag, nämligen den psykiska ohälsan, kommer att öka. Många känner oro för sin hälsa, sitt jobb eller någon anhörigs hälsa. Den psykiska ohälsan kan också öka till följd av social isolering och de förluster av nära och kära som vi kommer att få vara med om. Vad vi nu gör för insatser för att förebygga den psykiska ohälsa som kommer att uppstå till följd av coronaviruset kommer att ha stor inverkan framöver.

Herr talman! Suicide Zero varnade för några dagar sedan för den risk de som organisation med stor kunskap ser för att även självmorden kommer att öka. Detta antagande är väl underbyggt. En studie av forskare på Oxford University 2011 avsåg självmordsstatistik från Europa och Nordamerika åren efter finanskrisen 2008. Forskarna kunde koppla minst 10 000 självmord till den finansiella krisen. Detta måste vi ta på allra största allvar. Det är nu regeringen behöver agera och rusta hälso- och sjukvården för det som kommer efter själva viruset.

Det finns också en studie från Kina och Wuhanområdet, där 1 200 sjukvårdsanställda ingår. En betydande majoritet av den vårdpersonal som var direkt involverad i arbetet med covid-19 led av ångest, depression och insomnia.

Herr talman! Så till de moderata förslagen. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 2.

Moderaterna vill öka samarbetet mellan psykiatrin och övriga delar av hälso- och sjukvården. Patienter inom psykiatrin upplever att de är mindre delaktiga och mindre informerade än patienter i den övriga somatiska vården. Detta måste förändras. Moderaterna vill pröva möjligheterna att ta fram ett samarbetsavtal mellan berörda aktörer inom psykiatrin och övrig vård i syfte att se till att rätt vård, av hög kvalitet, ges i tid inom psykiatrin och den somatiska vården.

Moderaterna vill också att det ges ett uppdrag att upprätta ett systematiskt samarbete mellan psykiatrin och delar av den ideella sektorn, såsom idrottsföreningar och musik- och kulturverksamheter. Inte minst covid-19 har visat hur viktiga de ideella krafterna är. Den idéburna sektorn förtjänar verkligen att lyftas och uppskattas. Men den behöver också långsiktiga spelregler, och den behöver kunna planera sin verksamhet. Därför behövs mer av systematiskt samarbete mellan psykiatri och idéburen sektor.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag än en gång understryka att vi nu med kraft utifrån dagens situation gemensamt måste finna vägar både kortsiktigt och långsiktigt för att bekämpa den psykiska ohälsan.

Herr talman! Den psykiska ohälsan adresseras som vår tids största folkhälsoutmaning. Och när vi nu befinner oss i denna svåra tid med tuffa beslut att fatta - beslut som avgör liv och människors framtid - gäller det att ha perspektiv. Vi måste ställa oss frågan: Finns det fler riskgrupper än de som löper risk att bli svårt sjuka av coronaviruset?

Svaret på den frågan är ja. Personer med psykisk ohälsa är en ytterligare riskgrupp.

Det kan kanske vara svårt att vid första anblick se allvaret. Men precis som insikten om att barn och kvinnor som tvingas befinna sig i avskyvärda hemmiljöer blir hårt drabbade av coronakrisen finns det fler sårbara och utsatta människor som kommer att påverkas negativt.

Äldre är en grupp som är särskilt drabbad av ångest, depression och självmordstankar. När nu personer över 70 år uppmanas att isolera sig och därmed undvika sociala kontakter riskerar deras psykiska hälsa att försämras hastigt. Alla äldre har inte heller närstående som kan stötta och hjälpa till på olika sätt. Alla äldre har inte någon att ringa när ensamheten är som störst.

I vårt absoluta fokus på att skydda våra äldre måste vi lyfta blicken och se till att vi också är medvetna om vad som krävs för att göra det på bästa tänkbara sätt. Vi kan inte isolera sårbara grupper utan att ha en förståelse för vilka konsekvenser och vilket lidande det kan innebära om vi inte gör det på rätt sätt.

Herr talman! Den ökade psykiska ohälsan hos landets unga blir inte mindre relevant i dessa tider. Självmordstankar försvinner inte bara för att fokuset ligger på annat håll. Risken är i stället att antalet självmord ökar i dessa svåra tider.

Ungdomar förlorar exempelvis sina rutiner och har inte länge samma möjlighet att träffa en skolpsykolog eller en kurator. Det påverkar vardagen, och det påverkar den psykiska hälsostatusen.

Personer som lider av psykisk ohälsa hänvisas i dag till vårdcentraler och psykiatrin samtidigt som besök inte ska tillåtas vid förkylningssymtom. Hur ska vården då hantera en individ med både självmordstankar och förkylningssymtom? Det är denna typ av frågor vi måste börja ställa nu, för vi ser fortfarande inte slutet på coronakrisen.

De insatser som regeringen gjort för att förhindra smittspridning och skydda vår befolkning är viktiga och ska genomföras. Men vi måste samtidigt vara medvetna om att regeringens insatspaket helt saknar åtgärder som täcker upp för konsekvenserna hos sårbara grupper. Och trots det faktum att ideella organisationer nu ser vikten av att stärka upp sina verksamheter - exempelvis stödtelefonjour för äldre och personer med självmordstankar - så kommer statliga insatser att krävas.

Herr talman! Vi har i dag en beredskap som fallerar på flera nivåer. Trots vårt höga skattetryck kan vi inte leverera ett lättillgängligt och offentligt stöd för personer med självmordstankar. När vi nu befinner oss i ett akut krisläge får vi förlita oss helt på ideella organisationer. Det är inte hållbart.

Som de allra flesta känner till lades Hjälplinjen ned vid årsskiftet. Det var en välfungerande telefonjour som hade fyllt en extra viktig funktion i dag, och det tror jag att de allra flesta kan hålla med om.

Sverigedemokraterna vägrade att acceptera nedläggningen från första stund och har lyft fram beslutet som enormt problematiskt. Med anledning av detta tog vi upp ärendet för behandling i riksdagens socialutskott i form av ett utskottsinitiativ, där vi ville se ett regeringsuppdrag som innefattade att regeringen skyndsamt skulle verka för att Sverige ska ha en välfungerande, rikstäckande jourtelefonverksamhet. Detta för att kunna möta det stora behovet som finns och i och med det säkerställa att personer som lider av psykiska besvär och suicidala tankar har någonstans att vända sig, vilket vi menar borde vara en absolut självklarhet.

Trots att så många företrädare från en rad olika partier har beklagat sig över nedläggningen av Hjälplinjen ställde sig inget parti bakom utskottsinitiativet.

Detta borde inte vara en partipolitisk fråga. Det borde handla om sunt förnuft. Fina ord från en talarstol är inget mer än slag i luften om man inte är beredd att ta ansvar.

Herr talman! Jag kan garantera att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att kämpa för att människor som lider av psykisk ohälsa och självmordstankar ska få adekvat hjälp. Vi kommer aldrig att tillåta att frågan om Hjälplinjen glöms bort. Sverige ska ha en nationell jourtelefonverksamhet för psykisk ohälsa som är tillgänglig och hjälper dem som är i behov av stöd och vägledning vidare i vårdkedjan.

Detta är en starkt prioriterad fråga för oss och vi kommer att göra allt vad vi kan för att rätta till det allvarliga misstaget att lägga ned Hjälplinjen, vilket vi menar verkar ha skett helt utan eftertanke.

Med detta sagt vill jag avslutningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 1.

Herr talman! Vi ser nu hur många äldre är mer isolerade och ensamma än någonsin. De är åtskilda från människor som betyder mycket från dem. De är åtskilda från viktiga vanor och fritidsintressen.

Samtidigt ser vi samma sak för de yngsta. Unga människor med distansundervisning hamnar ändå på ett större avstånd från sin favoritlärare eller från en trygg vuxen i en fritidsaktivitet.

Men det jag vill prata om nu är också viktigt alla vanliga dagar, när vi inte har ett virus som låser in oss och håller oss isär. För psykisk ohälsa och psykisk sjukdom är något som finns här hela tiden, även om det blir etter värre nu.

Herr talman! Unga människor behöver oss vanliga dagar och ännu mer nu. Det behövs politiska insatser för en god miljö i skolan, på arbetsplatser, i elevhälsa, i vardagssjukvården och i den specialiserade sjukvården. Det är viktigt för oss att den här frågan innefattas i överenskommelsen mellan oss liberaler och de övriga januariavtalspartierna.

Samtidigt ser vi hur våra äldre nu bär den allra tyngsta bördan. De bär det tyngsta oket av den pandemi som nu sköljer över oss och som vi inte vet när den försvinner.

Socialstyrelsens rapport Psykisk ohälsa hos personer över 65 år och äldre visade att psykisk ohälsa är vanligare hos människor över 65 än hos vuxna under 65, och detta var innan coronakrisen inträffade och innan vi bad dem att stänga sin dörr och inte öppna.

Vi vet också att psykisk ohälsa är vanligare hos människor som behöver stöd från kommunen - kommunal äldreomsorg eller sjukvård. Vi vet att äldre män är kraftigt överrepresenterade i självmordsstatistiken. Samtidigt är vi smärtsamt medvetna om att kunskaperna om äldre människors psykiska ohälsa och psykiska sjukdomar och om hur vi ska behandla dem är alldeles för små. Ni hör ju.

Det finns bara en sak vi kan göra, som jag och vi liberaler bedömer det: Vi måste stärka kunskaperna om äldres psykiska hälsa och vård, och vi måste stärka äldrepsykiatrin. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 5 om stärkt vård och kunskap om äldres psykiska hälsa och sjukdom.

Vi vet alltså vad vi vill göra, men hur? Hur ska vi arbeta för god vård över hela landet och för alla, vilka vi än är, var vi än kommer från, vilken ålder vi än har och vilken bakgrund vi än har?

Vården för psykiska sjukdomar behöver ofta finnas nära oss. Men ibland är den också mycket svår och måste finnas där kunskapen är som starkast. För att man ska kunna hitta rätt avvägningar och rätt kunskap och se till att möta människor där de behöver mötas föreslår vi liberaler en nationell psykiatristrategi. Vi vill att regionala psykiatricentrum inrättas, med regionala cancercentrum som modell, och att vi har en nationell samordning av detta som styrs av kunskap. Det tror vi är rätt väg att gå.

Dessutom ser vi att kunskapen måste kunna spridas från människa till människa. Vi vill ha en ökad brukarsamverkan. Vi tror att människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa och psykisk sjukdom har mycket att lära medarbetare och förtroendevalda i sjukvården.

Vi tror också att både patienter och anhöriga på många håll gärna skulle vilja ha fler utbildningar och fler självhjälpsgrupper. Det här måste säkras över hela vårt land. Det behövs en bättre struktur och bättre hjälp till dem som behöver. Men allra viktigast, herr talman, är ju kloka personer just där och då. Det finns ingen organisation och inget politiskt förslag som någonsin kan överbrygga en brist på kloka personer.

Där är jag till att börja med mycket, mycket tacksam för de förslag som lagts fram och som vi förhoppningsvis snart behandlar om att utvidga den så kallade kvacksalverilagen.

Det är inte rimligt att vem som helst efter några dagars utbildning av mycket tveksam kvalitet kan kalla sig själv certifierad eller auktoriserad healer eller terapeut. Så ska det inte vara. Man ska inte kunna påstå att man kan behandla allvarliga sjukdomar om man inte kan det, och det måste vi som sjuka och som anhöriga kunna lita på. Det kan vi inte i dag, men jag är glad att det verkar bli så snart.

Jag vill också att sköra, utsatta människor ska veta att när de kommer till sjukvården får de stöd av kunniga och erfarna personer. Dessa personer ska ha det bästa möjliga skyddet och stödet från oss alla, i kris som nu men också i vardagen. Vi måste börja lyfta sjukvårdens anställda, för det kan inte vara så att första linjens skydd mot att livet går sönder ska vara en utmaning redan i vardagslunken.

Vi ska alltså ha stöd till de sköra och bättre organisation men allra främst bättre villkor för människor att mötas - alla de som i slutändan gör hela skillnaden. Där tror jag att vi är på väg framåt, och den dag vi står där har vi helt andra möjligheter att skydda dem som verkligen behöver oss.

Herr talman! Jag känner oro över pandemin, precis som många andra människor gör. Det vore snarare konstigt om vi inte gjorde det. Det är ett nytt virus, och vi tvingas lära oss om hur det fungerar samtidigt som vi ska utforma de bästa åtgärderna för att minska smittspridningen och klara vården. Det är inte bara Sverige som är drabbat utan i princip hela världen. Det är klart att vi känner oro.

Att känna oro är naturligt. Samtidigt vet jag att oro och ångest kan medverka till psykisk och fysisk ohälsa. Det kan också leda till svår sjukdom. Psykisk hälsa är inte självklart. En god hälsa kan vi ofta påverka men inte alltid. Ibland drabbas vi, trots allt vi gjort för att undvika ohälsa och sjukdom.

Jag gör vad jag kan för att följa myndigheternas råd under pandemin. "Social distansering" har varit ett negativt uttryck för mig, men jag inser att det nu är en nödvändighet för att vi ska kunna minska smittorisken, klara de äldre och klara vården.

Vi kommer nu att ha en tid där vi behöver hjälpas åt och kompensera för det fysiska avstånd vi behöver hålla mellan oss människor. Det kan vi göra genom att ringa oftare och att använda videomöte när det går.

Att vara ute är viktigt, nu som alltid annars. I pandemins tidevarv promenerar vi för oss själva. Men vi tar chansen, om den finns, att vara ute och njuta av våren som spritter till just nu. I går när jag tog en längre promenad hann jag se de små skotten som är på väg fram på varje buske och träd. Det är så fantastiskt! Det kommer att bli vår.

Herr talman! Jag önskar att alla kunde känna denna glädje just nu - att det trots allt är en vår på gång och att det kommer något bättre. Men så är det inte, varken nu eller annars. Många kämpar med psykisk ohälsa och en del även med svår psykisk sjukdom.

Det är nödvändigt att vi har en hälso- och sjukvård som ger vård efter behov och som ger oss hjälp när hälsan sviktar. För många människor är också olika slags sociala insatser viktiga. Det civila samhället bidrar också med mycket som stärker relationer.

Till följd av pandemin behövs många kompensatoriska åtgärder. Där har kommuner och regioner, men även det civila samhället, ett stort ansvar. Exempelvis är det viktigt att extra statligt stöd ges till olika slags hjälplinjer så att de kan öka sin verksamhet och ge stöd till människor som känner oro. Bris och Mind är exempel på goda, fungerande verksamheter som med extra stöd kanske kan utökas.

Området psykisk hälsa innehåller många delar, och jag kommer att beröra endast ett fåtal i detta anförande. För den som önskar det finns mer att läsa i Kristdemokraternas motion.

Herr talman! För att nå en bättre psykisk hälsa behöver många samhällssektorer vara med. Vård och sociala insatser är självklara. Men lika viktigt är hur skolan fungerar, kulturens bidrag, samhällsplaneringen, socialförsäkringarnas utformning, arbetsplatserna och mycket mer.

Detta var skälet till att fem riksdagsutskott i början av året möttes till en gemensam offentlig utfrågning på temat psykisk hälsa. Rapporten i min hand, Offentlig utfrågning på temat psykisk hälsa i ett Agenda 2030-perspektiv, är en liten skrift som redovisar allt som sas och presenterades under den förmiddagen.

Här finns många olika sektorer representerade som på olika sätt bidrar till en god psykisk hälsa - eller till det omvända, psykisk ohälsa, om man gör fel. Genom att vi fem utskott arbetade tillsammans den förmiddagen visade vi att psykisk hälsa berör stora delar av samhället, och vi måste alla bidra för att nå en förbättring.

En förmiddag i riksdagen ger i sig ingen förbättring. Men förhoppningsvis leder det till att vi är många fler som ser att insatser hänger ihop. Vi blir fler som sätter upp psykisk hälsa som ett viktigt mål för hela samhället.

Det är nödvändigt att det finns med nu när vi gemensamt arbetar för att klara pandemins konsekvenser. Jag är glad över ett brett politiskt engagemang och diskussioner i god anda om olika slags åtgärder i stället för politiskt spel som sällan tjänar något till.

De insatser vi nu gör från finansutskottet, arbetsmarknadsutskottet, näringsutskottet, utbildningsutskottet och så vidare hänger ihop med psykisk hälsa. Att mista jobbet, tvingas till isolering under lång tid eller tvingas vänta på den operation man behöver, men som kan anstå när pandemin är här, är sådant som nu drabbar människor. Till en del kan vi kompensera det genom politiska åtgärder, så stöd av olika slag är verkligen nödvändigt.

Vi behöver förstås också använda den tid vi har för att ringa nära och kära som vi inte får träffa på ett tag. Det offentligas insatser tillsammans med allt vi gör frivilligt hänger ihop. Tveka inte att söka hjälp om du känner oro eller ångest! Jag är glad att det som kallas första linjens hjälp håller på att utvecklas runt om i landet. Vi har mycket kvar, men vi tar steg framåt.

När du drabbats av svår sjukdom ska du känna trygghet i att vården finns där och klarar att möta alla de behov du har: vård för att må bättre, möjlighet till rehabilitering när det behövs och stöd under en länge period när sjukdomen klingar av.

Det ska vara personcentrerad vård utifrån dina behov. Även där har vi en bit kvar, men jag gläds över de steg vi tar framåt.

Jag hoppas att vi nu kan ta fler steg framåt genom kloka riksdagsbeslut. Detsamma gäller det arbete som kommuner och regioner bedriver. Alla behöver vi ha psykisk hälsa som ett viktigt mål.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i socialutskottets betänkande 10 som handlar om psykisk hälsa.

Herr talman! I en tid som denna känner många människor en stor oro över att de ska bli smittade eller att deras anhöriga ska bli smittade av covid-19. Även om det görs mycket för att förhindra smittan finns det en stor oro över att livet inte är som det brukar. Planer och resor får ställas in. Att inte kunna umgås med nära och kära och att den där efterlängtade kramen uteblir kan kännas ganska tufft.

Många undrar hur det blir med jobbet, hur det blir med ekonomin, hur lönen blir i april och om den kommer att räcka till hyra, mat och räkningar. Detta sker i en tid då vi vet att många redan har problem med sin psykiska hälsa, vilket är ett av vår tids stora samhällsproblem.

Herr talman! För oss socialdemokrater är den psykiska hälsan för flickor, pojkar, kvinnor och män ett prioriterat område. Vår statsminister sa redan i regeringsförklaringen den 10 september 2019 att den psykiska ohälsan är ett av vår tids stora samhällsproblem, att det är viktigt med tidiga insatser och att det ska bli enklare att få hjälp.

I årets budget avsattes 2,2 miljarder kronor för insatser som syftar till att förebygga psykisk ohälsa och främja den psykiska hälsan. Barn och unga är en särskilt prioriterad grupp.

Den psykiska ohälsan är också en viktig punkt i januariavtalet, som regeringen har kommit överens om med Centerpartiet och Liberalerna, där våra fyra partier är överens om att psykiatrin och elevhälsan ska stärkas och en ny vårdform ska utredas där patienterna snabbt ska få hjälp vid lättare psykisk ohälsa. Ett mål om en köfri barn- och ungdomspsykiatri ska också slås fast.

Staten och Sveriges Kommuner och Regioner ska sluta ett avtal om ett större statligt ansvarstagande med ökande resurser för att stärka elevhälsan, för förebyggande arbete och för att motverka mobbning.

Det är den lättare psykiska ohälsan som ökar, inte de psykiska sjukdomarna. Den psykiska ohälsan finns i alla åldrar. Orsakerna kan vara depression, arbete i en dålig arbetsmiljö, mobbning eller psykisk sjukdom. Orsakerna kan vara väldigt många och ibland svåra att förstå. Det som är extra oroväckande är att allt fler barn och unga upplever och har en sämre psykisk hälsa.

Herr talman! År 2018 tog 1 268 människor sitt liv. 886 var män och 382 var kvinnor. Av dessa personer var 9 barn under 15 år. Detta är så svårt att förstå, både för oss och för de närmaste. Det är en väldigt stor tragedi.

I ytterligare 306 fall fanns det en misstanke om att det kunde vara suicid, men det är inte bekräftat. Det är siffror som vi sällan talar om och som få känner till.

Jag ska göra några jämförelser som fler känner till. Samma år, 2018, som var ett extra mörkt år när det gäller omkomna i trafiken dog 324 personer där. År 2019 omkom 223 personer i trafiken. Detta är också tragiskt.

Det är inte lika lätt att tala om den psykiska ohälsan som det är att tala om en annan sjukdom som man har eller om en anhörig dör i en olycka. Här tror jag faktiskt att vi alla kan bidra på något sätt. Det handlar om att våga fråga eller att våga berätta, att ta sig tid och våga lyssna. Det handlar också mycket om bemötande och medmänsklighet.

Det är inte ovanligt att skuld, skam och rädsla gör att man inte söker hjälp utan försöker självmedicinera med alkohol, droger eller tabletter som handlas på nätet, vilket inte brukar hjälpa. Den som lider av psykisk ohälsa bör få hjälp snabbt, behöver behandlas med rätt medicin och få rätt behandling av rätt och kompetent personal.

Det är viktigt att vi lär mer. Därför tycker jag att det är bra att Folkhälsomyndigheten har fått i uppgift att genomföra kunskapshöjande insatser inom psykisk hälsa och suicidprevention samt minska okunskapen kring just ohälsa och suicid.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att kartlägga och analysera området psykisk hälsa. Och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering fick i februari 2020 i uppdrag att utvärdera insatserna för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa och suicid bland barn och unga. De ska också identifiera kunskapsluckor och belysa områden där vi behöver mer forskning och peka på behov som främjar barns och ungas psykiska hälsa.

Herr talman! Mycket är på gång, och mycket görs. Men det som är väldigt viktigt är att man redan i lägre åldrar fångar upp den psykiska ohälsan genom förebyggande åtgärder och god elevhälsa och får bort köerna till barn- och ungdomsmottagningarna.

Det handlar också om att värna om personalen och göra arbetet mer attraktivt och höja statusen på att arbeta i just psykiatrin. Samverkan måste bli bättre mellan de olika aktörerna för att människor ska få möjlighet till bra och snabb vård.

Herr talman! I dessa coronatider, som vi aldrig tidigare har upplevt och som kommer att gå till vår historia, vet ingen hur vår egen hälsa kommer att påverkas eller om våra nära och kära kommer att drabbas. Men vi kan anta att detta kommer att påverka folkhälsan på ett eller annat sätt. Jag är mycket orolig för att den psykiska ohälsan i virusets spår än mer kommer att bli en samhällsutmaning som vi måste fortsätta att prioritera en längre tid.

Det som är så viktigt just nu och en tid framöver är att vi gör det där lilla extra, att vi hjälps åt och ställer upp för varandra men att vi också visar att vi är ett samhälle som håller ihop och tar beslut för att vi ska klara av detta så bra som möjligt.

(forts. § 14)

Fru talman! Hälften av invånarna i Sverige beräknas någon gång under sin livstid drabbas av psykisk ohälsa i någon form. Vi kan konstatera att psykisk ohälsa är vår tids stora hälsoutmaning.

Den psykiska ohälsan ökar framför allt bland unga och kvinnor. Orsakerna är komplexa och bottnar i en rad olika faktorer. Det kluvna samhället, där vissa grupper befinner sig i arbetslöshet och utanförskap, spelar en stor roll. För unga är ofta bristerna i den svenska skolan, mobbning, dålig självkänsla och problem inom familjen viktiga orsaker.

Kvinnors psykiska ohälsa tros ha koppling till effekterna av dagens familjebildningsmönster. Samtidigt som kvinnor i genomsnitt utför fem timmar mer obetalt arbete under en vecka jämfört med män arbetar många mammor heltid.

Antalet sjukskrivningar som sker till följd av psykiatriska diagnoser fortsätter att öka. Det är lättare psykiska tillstånd, exempelvis stressymtom, som står för den största ökningen. Kvinnor är överrepresenterade i denna grupp. Tillsammans med nedstämdhet står stressrelaterade symtom för omkring 90 procent av alla sjukskrivningar till följd av psykiatrisk diagnos. Sjukskrivningstiden är också längre för psykiatriska diagnoser än för andra tillstånd. Sammantaget innebär detta att psykisk ohälsa står för den största andelen av de pågående sjukfallen.

Tillgängligheten till terapi och samtalsstöd är i dag för dålig, och väntetiderna för att få kvalificerad hjälp är ofta långa. Ett grundproblem handlar om den rådande kompetensbristen inom psykiatrin. Människor med lättare psykiska tillstånd är dock inte alla gånger i behov av att träffa en specialist utan kan bli hjälpta genom enklare samtalsstöd. I synnerhet är detta sant då problemen ännu inte har gått så långt att sjukskrivning behövs.

Under många år har vi stått i denna kammare och konstaterat i olika debatter, frågestunder och interpellationer att den psykiska ohälsan ökar, och siffrorna i dag talar sitt tydliga språk. Trots stora satsningar från aktörer på alla nivåer och hårt arbete från berörda personalgrupper motsvaras inte behovet av vård och stöd till dem som lider av psykisk ohälsa. Vi ser därför att det krävs både långsiktiga mål och möjlighet till snabba och genomgripande samhällsförändringar för att sätta stopp för ökningen av psykisk ohälsa.

En grupp som jag särskilt skulle vilja lyfta fram och uppehålla mitt anförande kring är barn och unga.

Tidig upptäckt av barn och ungdomar som är i behov av stöd är en förutsättning för att kunna förebygga psykisk ohälsa och ett framtida utanförskap. Ofta kan dessa barn upptäckas redan i förskoleåldern eller så tidigt som när den blivande mamman besöker mödravårdscentralen för kontroller.

Mellan 0 och 18 års ålder möter så gott som alla barn och ungdomar barnhälsovården, förskolan och därefter grundskolan och gymnasiet. Vården för barn och unga måste därför finnas betydligt mer inom skolans väggar och fungera som den första naturliga kontakten för unga vid fysiska eller psykiska problem. Elevhälsan spelar en viktig roll för allt förebyggande hälsoarbete. I dag är ansvaret för barn och ungas välmående utspritt på flera olika verksamheter. Det gäller framför allt förskola, skola, inklusive elevhälsa, socialtjänst, mödra- och barnhälsovård och ungdomsmottagningar. De olika verksamheterna som möter barnet i olika stadier i livet gör sitt allra bästa, men de samarbetar inte med varandra i närheten så mycket som krävs för att kunna vända trenden av allt sämre psykisk hälsa.

Därför vill Centerpartiet att verksamheterna arbetar mer gemensamt i en samlad barn- och ungdomshälsa. Och elevhälsan liksom primärvården behöver byggas ut. Kan hälsovården som riktar sig till barn och unga byggas ut kommer den att bli mer tillgänglig, vilket i sin tur ger förutsättningar att fånga upp unga som mår dåligt innan lättare psykiska åkommor hinner utvecklas till mer allvarliga tillstånd. För att kunna skapa en samlad barn och ungdomshälsa måste alla former av hinder mot att utbyta information, som i dag stoppar verksamheter som riktar sig till barn, rivas.

Detta sätt att ta bort vattentäta skott mellan dem som arbetar med ungas hälsa används bland annat i Skottland med väldigt goda resultat. Insatserna utgår från barnet i stället för byråkratin. Beslut går snabbare, och information når rätt och i tid. För att göra detta möjligt fullt ut i Sverige ska sekretesslagstiftningen ändras i syfte att göra det möjligt att utbyta information om ett barn mellan sjukvård, elevhälsa och socialtjänst.

Centerpartiet har lagt fram förslag som syftar till att elevhälsan ska värderas upp genom att man bygger ut den med fler kompetenser. Vi vill förtydliga i skollagen att rektorerna ansvarar för och samordnar elevhälsan på skolorna samt att elevhälsa ska ingå som ämne i rektorsprogrammet. Vi vill även att undervisning i ämnet livskunskap ska införas inom ramen för idrott och hälsa.

Om vi menar allvar med ambitionen att sluta hälsoklyftorna inom en generation är psykisk hälsa ett område som kräver ett massivt och långsiktigt gemensamt ansvarstagande för att skapa förutsättningar för kommuner och regioner att göra sitt jobb på allra bästa sätt.

Fru talman! Självklart kommer den pandemi vi upplever nu också att skapa en pandemi av psykisk ohälsa i Sverige - det är jag helt övertygad om. Därför måste vi se till att hela området psykisk hälsa stärks, alltifrån hjälplinjer till psykiatrin och så vidare. Det är en självklarhet. Jag tror till och med att många här i salen känner ångest inför det här. Hur känner då inte människor som i sitt vanliga liv lider av psykisk ohälsa?

Fru talman! Om Jack Nicholsons figur McMurphy i filmen Gökboet hamnat i vår tid skulle han nog ha blivit väldigt förvånad. De auktoritära mentalsjukhusen är borta, men den psykiska ohälsan ökar kraftigt hos pressade barn och vuxna i vårt ganska ojämlika samhälle. När barn skär sig i armarna av prestationsångest inför proven eller känner sig värdelösa vid jämförelser på sociala medier är det inte samhällets villkor som främst kritiseras. Viljan att förstå orsakssambanden sträcker sig sällan utöver barnet eller familjen.

Fru talman! Psykisk ohälsa hos barn i åldrarna 10-17 år har ökat med över 100 procent på tio år. För unga vuxna, 18-24 år, är ökningen närmare 70 procent. Då ska man komma ihåg att det är en hel skala när man talar om psykisk ohälsa. Det handlar inte bara om psykoser utan också väldigt mycket om olika typer av ångest och depression som kan åtgärdas med rätt behandling.

Ökningen blir också svårbegriplig när bokstavsdiagnoser och självskadebeteenden hålls ängsligt separerade från trångboddhet och barnfattigdom trots mängder av rapporter som man kan läsa uppifrån och ned från Bris, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten om att psykisk ohälsa inte slår helt blint, fru talman, utan har starka samband med ekonomisk och social utsatthet.

Problem som ångest, oro och sömnlöshet är nästan dubbelt så vanliga hos lågutbildade. Kvinnor mår psykiskt sämre än män, ännu sämre om de har utomeuropeisk bakgrund och jobbar med låga löner och osäkra förhållanden. Ju sämre ekonomi familjen uppges ha, desto vanligare är självrapporterad psykisk ohälsa hos tonåringar. Och den fjärdedel av alla elever som har de lägsta betygen i årskurs 9 i grundskolan har sex gånger högre risk för att göra ett självmordsförsök jämfört med den fjärdedel som har de högsta betygen. Skolan spelar en oerhörd roll för den psykiska hälsan hos unga; den är oerhört viktig.

Fru talman! Vi behöver satsa ännu mer resurser direkt på både barn och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin. Vi kan se att det över hela landet är brist på psykologer, specialistsjuksköterskor och psykiatriker. Personalen är ju nyckeln till en robust barn- och ungdomspsykiatri, och det är dags att anställa fler inom psykiatrin med bra löner och bra arbetsvillkor. Det ska förstås gälla inom hela sjukvården.

Sedan vill vi också gärna titta på hur vi kan få en sammanhållen barn, elev- och ungdomshälsovård som leder till en mer jämlik tillgång till hälsofrämjande insatser under hela uppväxten, oavsett bostadsort, val av skola eller vårdgivare. Barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruksproblem ska garanteras egenhjälp. De barnen har en mycket hög risk för att själva må psykiskt dåligt.

Socialstyrelsen borde få i uppdrag att se över förutsättningarna för ökad uppföljning av nyinsjuknade unga vuxna nationellt. Vi behöver även göra mycket större ansträngningar för att hitta riskgrupper för psykisk ohälsa tidigt. Att kunna hjälpa tidigt är avgörande för hur det ska gå för ett barn, hur tilliten till den egna förmågan att lära sig och utvecklas stärks och hur tilliten kan växa när barn ser att omgivningen faktiskt bryr sig - att vi delar ett sammanhang.

Sedan vill jag gärna lyfta fram det som Camilla Waltersson Grönvall lyfte fram om de två utskottsinitiativ som vi har tagit fram om dels samsjuklighet, dels hela psykiatrivården. Vi har inte sett så mycket av svar på dessa, och det vill vi gärna se. Men det kanske kommer efter corona. Det förväntar vi oss.

I grunden finns bara ett bra recept mot den ökande psykiska ohälsan, fru talman, och det är ett jämlikt samhälle som förutsätter snabba insatser, bra vård, medicinering som följs upp och en skola som härbärgerar alla elever och ger alla en livschans.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman, ärade riksdagsledamotskollegor och ni som sitter framför tv:n eller webben, kanske i karantän på grund av coronapandemin!

Vi prövas nu som människor. Vi är ensamma men ändå inte i vår sociala distansering. Vi är tillsammans i en prövning där många uppoffringar behöver göras, där människor blir sjuka och tvingas sitta i karantän för att skydda sig själva eller för att skydda andra som är skörare och inte får exponeras för sjukdomen. Det kan kännas ensamt där i lägenheten, kännas förtvivlat att inte få träffa sina äldre släktingar eller vänner på äldreboendet. Det kan kännas förtvivlat att vara äldre och sitta på ett vårdboende där man inte får ta emot besök, där man inte får träffa sina barnbarn. Det kan kännas hopplöst för att jobbet förlorades i coronans väg, tröstlöst för att ekonomin inte tycks gå ihop i krisen.

Därför, fru talman, måste vi nu göra allt och mer därtill för att minska denna svåra situation som har uppstått. Som regeringsparti gör vi allt vi kan för att hantera den här krisen, för att göra det så uthärdligt som det bara går och för att minska effekterna nu och in i framtiden.

Som medmänniska försöker jag att hålla kontakten med så många jag kan och hjälpa dem jag har möjlighet att hjälpa.

Det är inte förvånande att den psykiska påfrestningen är större nu än innan och att fler kommer att behöva stöd och vård. Därför behöver vi öka dessa insatser.

Psykisk ohälsa fanns dock redan före pandemin, och jag vill därför passa på att lyfta upp att regeringen gör mycket på just detta område. Psykisk ohälsa är ju en av de största utmaningarna vi står inför som nation. Regeringen satsar 2,2 miljarder under 2020 för att stävja den psykiska ohälsan, och en stor del av detta går till arbetet med barn och unga som mår dåligt.

Vi genomför också en stor primärvårdsreform där vi centrerar vården samtidigt som vi värnar de stora akutsjukhusen och den specialiserade vården. Vi för vården närmare människan. Man ska ha en kontakt som man behåller under en längre tid och som känner en. Vårdcentralerna ska jobba med hela folkhälsobilden, även den psykiska hälsan.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)