Folkhälsofrågor

Fru talman! Årets folkhälsobetänkande är tunt. Det har sin förklaring. Sedan i höstas har regeringen utlovat en folkhälsoproposition, men man har inte levererat någon sådan. Nu lär den komma till hösten, ett år försenad. I väntan på den propositionen har naturligt nog få motioner lagts fram. Självklart ter det sig inte så meningsfullt att ta upp debatt och fatta beslut i enskilda folkhälsofrågor då alla väntar på ett mer sammanhängande förslag. Det finns emellertid enskilda områden där ut- vecklingen är sådan att åtgärder bör vidtas så snabbt som möjligt, åtgärder som inte bör vänta på en plan och inte heller på något avgörande sätt påverkas av en sådan. Vi brukar i vårt parti undvika att prioritera speciella sjukdomar utan överlåta det till verksamhe- terna, men ibland är utvecklingen inom ett område så alarmerande och de basala bristerna så tydliga att riksdagen måste påtala dessa brister även inom ett enskilt vårdområde. Så är det med osteoporos, fru talman. Den när- mast epidemiska utvecklingen har påtalats många gånger, men lite har hänt. I ett land som har flest höftfrakturer i världen och flest kotfrakturer inom EU, med allt vad det innebär av lidande och samhäll- skostnader, borde åtgärder för att bättre komma till rätta med problemet ligga högt på prioriteringslistan. Det rör sig ju faktiskt om en av våra största folksjuk- domar. Orsakerna till sjukdomen är många, bl.a. att vi bor där vi bor. Solen står lågt i Sverige största delen av året, och skillnaden mellan nord och syd i landet är stor både vad gäller solståndet och antalet frakturer på osteoporotisk grund. Svenskar är alltså predestinerade att ha större besvär med osteoporos än de flesta andra. Sjukdomen och dess följder kräver här fler vårddagar på sjukhus än vad hjärtinfarkt, lungsjukdomar, reu- matoid artrit och diabetes gör tillsammans. Det kunde anses rimligt då sjukdomen är så fre- kvent i Sverige och kostnaderna för dess följdtillstånd så stora att vi tog till vara alla diagnostiska och be- handlingsmässiga möjligheter. Vi borde leda den tekniska och medicinska utvecklingen och verkligen utnyttja de tekniska möjligheter som finns för att i tid kunna upptäcka och åtgärda sjukdomen. Men så är inte fallet. Sverige har näst Storbritannien den lägsta förekomsten av bentäthetsmätare per miljon invånare. Det finns landsting som inte har någon mätare alls. Inom den offentliga primärvården, som ju ska vara människors första och tillgängligaste vårdgivare och vårdkontakt, speciellt när det gäller de vanliga folk- sjukdomarna, förekommer bentäthetsmätare och därmed mätning ytterst sällan. Självklart ställs då också diagnosen förhållandevis sällan. Osteoporos är vår mest underdiagnostiserade och underbehandlade folksjukdom med jättelika kostnader för samhället. Visst kan mycket vinnas med sedvanliga folkhäl- sopolitiska åtgärder som mer motion och förbättrad livsstil, men det löser inte problemet. Vi måste un- derlätta diagnostiserandet och öka den medicinska behandlingen bl.a. med tanke på dem som redan är i farozonen för frakturer och där det förebyggande arbetet så att säga redan är litet sent påkommet. Fru talman! Det brådskar alltså med insatser för att lösa detta folkhälsoproblem, insatser som varken behöver eller ska vänta på en uppenbarligen osäker folkhälsoproposition. Här kan riksdagen klart indike- ra för huvudmännen att vi ser det som ett påtagligt folkhälsoproblem, att vi anser att åtgärder måste prio- riteras och att vi inte kan se några ursäkter för att vänta på att det görs något åt osteoporosproblemet. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 13. Jag vill samtidigt ta tillfället i akt att tacka mina utskottskamrater för de gångna fyra åren, som har varit stimulerande och som jag har upplevt i ett gott kamratskap trots motsatta uppfattningar i många frågor. Jag vill också tacka vårt eminenta kansli som har stått ut med rätt mycket påfrestningar från vår sida.

Fru talman! Förebyggande hälsoarbete är ett ut- omordentligt viktigt politiskt område, och det borde vara naturligt att vid alla samhällsförändringar nog- grant överväga konsekvenserna av dessa ur folkhälso- synpunkt. Det gäller naturligtvis både positiva och negativa konsekvenser. Sveriges internationellt sett goda folkhälsoresultat har till en stor del samband med årtionden av samhälleliga förbättringar av områ- den som hygien, kost, bostadsförhållanden och ar- betsmiljö - för att ta några viktiga fält. Vi diskuterar naturligt nog väldigt mycket i soci- alutskottet och i denna kammare kring hälso- och sjukvårdspolitik. Även om vi bland partierna före- språkar olika vägar att förstärka sjukvården, är vi i mycket överens om att sjukvården är ett av de mest centrala samhällsområdena. Det borde förhålla sig likadant med folkhälsoarbetet. Kanske finns det före- ställningar om tydliga och linjära samband mellan satsningar på en förstärkt sjukvård och satsningar på ett förbättrat folkhälsoarbete? Det sambandet finns inte med automatik. Sverige har fortfarande ganska goda folkhälsore- sultat att uppvisa. Medellivslängden är bland den högsta i världen för både kvinnor och män, och späd- barnsdödligheten är den lägsta i världen. Det finns ett flertal andra områden på folkhälsosidan där vårt land ligger mycket bra till. När man studerar ohälsotalen lite närmare fram- träder dock en mer komplicerad och mörkare bild. Hälsotillståndet i befolkningen är klart relaterat till vilken samhällsgrupp man tillhör och under vilka sociala betingelser man lever i. Klass och kön har en signifikant betydelse för ohälsotalens fördelning. Dessa klyftor i ohälsotalen syns över hela landet. I landets storstadsområden är skillnaderna i ohälsotal oerhört tydliga. De klyftor som vidgades under 90-talet måste motverkas, och det är ett arbete som har inletts under denna mandatperiod. Det är angeläget också mot bakgrund av att det finns internationella forsknings- rapporter som pekar på att samhällen med stora eko- nomiska klyftor tenderar att uppvisa högre ohälsotal och sämre resultat vad avser folkhälsan än länder med jämnare ekonomisk och social fördelning. Stora soci- ala klyftor tenderar att åtföljas av stora folkhälsok- lyftor, och fler människor drabbas och dör av sjuk- domar och skador som skulle kunna förebyggas. En sådan utveckling är oacceptabel för oss i Vänsterpar- tiet, och därför menar vi att arbetet för en bättre folk- hälsa måste gå hand i hand med arbetet för minskade klassklyftor. Fru talman! Det är också viktigt att notera att kvinnor genomgående uppvisar högre ohälsotal än männen. Kvinnor har längre genomsnittlig livslängd än männen, men de drabbas i högre utsträckning av skador, sjukdomar och ohälsa. Bland det mest an- märkningsvärda är att vi under senare år kan konsta- tera en sjunkande dödlighet bland alla grupper utom en, nämligen kvinnor i s.k. outbildade arbetaryrken. De här skillnaderna är självklart aldrig någonsin ac- ceptabla. Forskning och samhällsutveckling måste ta fasta på dessa skillnader och verka för förändringar som kommer kvinnorna till godo. Vi ser självklart fram emot den utlovade folkhäl- sopropositionen i höst. Vår förhoppning är att vi då fortsätter ett samarbete i den nuvarande majoriteten. Vi menar att det möjliggör en inriktning på folkhälso- arbetet som inkluderar satsningar på att minska de klass- och könsrelaterade skillnaderna i hälsohänse- ende. Det är också avgörande att i samband med mål- och strategiformuleringar på folkhälsoområdet ta upp de växande problemen med de många långtidssjuk- skrivningarna i samhället och formulera planer för förebyggande arbete på området arbetsrelaterad ohäl- sa. Här handlar det om samordnade insatser från ett flertal samhällsområden. Det finns anledning till förnyade diskussioner om företagshälsovård och hälsofrämjande arbetsplatser. Frågor om ökat infly- tande för de anställda över sin arbetssituation är cent- rala i sammanhanget. Fru talman! Tobak, alkohol och narkotika är vik- tiga områden för förebyggande folkhälsoarbete. Vi har ganska nyligen behandlat alla dessa tre områden i särskilda betänkanden, och jag ska inte uppehålla mig vid dem i dag. Det måste ändå understrykas att vi har all anledning att se med största oro på den pågående kraftiga ökningen av alkohol- och droganvändningen i samhället. De åtgärder vi beslutat här i riksdagen ska naturligtvis avvaktas, men det finns anledning att ha en beredskap för att kunna vidta ytterligare åtgär- der. Fru talman! Vänsterpartiet har i ett antal reserva- tioner valt att markera ståndpunkter kring ett antal viktiga folkhälsoområden. Ett sådant område är ljud- nivåerna i samhället där vi är bekymrade över ut- vecklingen med ett ökat antal hörselskador. Inte minst de unga riskerar tidigt att få nedsatt hörsel. Vi vill kraftigt understryka de åtgärder som föreslås i reser- vationen. Vidare pekar vi i en annan reservation på bekym- ren med den ökade övervikten bland barn och unga i samhället. Vi pekar på att det är angeläget med åtgär- der för att stimulera och förbättra den fysiska aktivi- teten både i skolan och på fritiden. Vi markerar i en reservation behovet av särskilda åtgärder mot osteoporos. Den reservationen har sin grund i en moderat motion. Vi vidhåller, precis som tidigare, att det inte ankommer på riksdagen att uttala sig om förebyggande insatser och behandling av sjukdomar, men vi vidhåller behovet av att det utar- betas en nationell handlingsplan för att bromsa ut- vecklingen med ett ständigt ökat antal skador till följd av osteoporos, som är en mycket allvarlig folksjuk- dom. Fru talman! Vänsterpartiet noterar med stor till- fredsställelse att ett enigt utskott utifrån motioner från flera partier beslutat föreslå att riksdagen ger rege- ringen till känna att anta mål för det självmordspre- ventiva arbetet. Det är en utomordentligt angelägen uppgift. Vänsterpartiet står bakom alla sina reservationer, men jag yrkar för tids vinnande bifall endast till re- servation 1. I likhet med föregående talare vill jag tacka fru talman och utskottskamraterna för de gångna fyra åren.

Fru talman! Folkhälsan, dvs. hälsan hos befolk- ningen, återspeglar på flera sätt ett lands tillstånd. Försämringar och förbättringar av det generella häl- soläget sker med en viss fördröjning i tid. Normalt ökar ohälsan vid ekonomisk lågkonjunktur. Det är därför alarmerande att många människor uppenbart mår dåligt även efter en längre tids högkonjunktur. i landet. Sjukskrivningstalet har rusat i höjden och beräknas under 2002 kosta ofattbara 113 miljarder kronor. Vi vet också att barns hälsa har försämrats under de senaste åren, såväl den fysiska som den psykiska. Alltfler utredningar visar att barn långt ned i åldrarna upplever stress och plågas av huvudvärk och magont. När det gäller den vuxna befolkningen kan säkert en del av den faktiska och upplevda försämringen av hälsan relateras till arbetslivet - men inte stå för hela förklaringen. Eftersom människor vistas till två tred- jedelar av sitt liv utanför arbetslivet måste självklart en del svar stå att finna i hur man mår i sitt sociala liv, i sin familj och på sin övriga fritid. Vi vet att människor som har komplikationer i sin sociala situ- ation givetvis inte kan frikoppla detta under arbetstid. Detsamma gäller omvänt. Undersökningar har visat att fler använder lugnande mediciner för att kunna klara sin situation. Det är en oroväckande utveckling. Droger i olika former blir lätt en kompensation för välbefinnande när man inte mår bra. Årligen tar 1 600 personer sina liv i Sverige. Bland ungdomar är suicid den vanligaste dödsorsa- ken. Som jämförelse kan nämnas att antalet personer som omkommer i trafiken är ca 600. Det är inte ac- ceptabelt, utan insatser fordras för att motverka självmord, exempelvis genom att stödja organisatio- ner som har kunskap och arbetar med dessa frågor. Det är därför glädjande att utskottet har beslutat sig för att uttala sig i denna riktning. En människas totala livssituation är det som avgör hennes välbefinnande. För detta finns både ett per- sonligt och ett offentligt ansvarstagande. Det offentli- ga kan och ska skapa förutsättningar för god folkhäl- sa. Den del där det ofta brister är kunskapsöverfö- ringen, då det tar längre tid för informationen och kunskapen att etablera sig i befolkningen. Det gäller särskilt när det finns motstridiga intressen från andra aktörer. Vidare måste politiska beslut också skapa utrymme för individen att göra goda val. Kristdemokraterna anser att folkhälsoinsatser måste ha ett brett anslag över många områden och inte i längden kan avgränsas till tillfälliga insatser. Det behövs en genomtänkt och uthållig politik med folkhälsoperspektiv såväl nationellt som regionalt och lokalt. Detta har påtalats av Nationella folkhälso- kommittén i deras slutbetänkande. Om man ser till barnens situation finns det alar- merande signaler inte minst på det psykosociala pla- net. Många barn upplever redan i tidiga år stress och oro, i förskolan och skolan. Flera samverkande orsa- ker bidrar till detta, men framför allt brist på tid och lugn uppges vid undersökningar vara en starkt bidra- gande faktor. Vi kristdemokrater pläderar för mer tid för barnen, då vi vet att de första åren i ett barns liv är avgörande för framtiden. Tyvärr är tid för barnen en bristvara i det svenska samhället. Vi vet också att andelen överviktiga ökar och att fler ungdomar behöver förbättra sin kondition. Ökad konsumtion av alkohol och andra droger är andra tillkommande negativa faktorer. Barns och ungdo- mars hälsa är en framtidsfråga, och det går inte att vänta med att sätta in åtgärder. Då kan det vara för sent. Om man ser till den gångna mandatperioden måste man tyvärr konstatera att regeringen misslyck- ats när det gäller alkohol- och drogpolitiken. Det- samma gäller sjukskrivningstalen, vilka också åter- speglar hälsotillståndet. Nu kan vi skönja resultatet av experimentet med lördagsöppet på systembutikerna. Försäljningen slår alla rekord. Återigen bekräftas att tillgänglighet och konsumtion relaterar till varandra. Den narkotikapolitiska handlingsplanen visar ock- så brister i konkreta förslag, även om det var ett för- sök i rätt riktning. Ett glädjeämne är att regeringen i årets tilläggsbudget avsätter 15 miljoner kronor för stöd till organisationer och föreningar som verkar förebyggande inom området - exakt den summa och det förslag som vi kristdemokrater hade i vårt budge- talternativ för 2002. Många kommuner har fortfarande ekonomiska problem och problem att avsätta nödvändiga resurser till arbetet på drogområdet. Enligt Svenska kommun- förbundet kommer det ekonomiska läget inte heller att ljusna, utan man räknar med ökade budgetunder- skott i kommunsektorn under kommande år. Med denna bakgrund, fru talman, är det lindrigt sagt beklagligt att regeringen trots omfattande be- slutsunderlag inte orkat framlägga en folkhälsopropo- sition för riksdagen före sommaren. Det behövs också, enligt vår uppfattning, en över- syn av ljudnivåerna vid olika tillställningar. Det kan inte vara så svårt, när många kommuner har flera kontroller att utöva på många områden, att också göra det vid tillställningar av olika slag. Det har visat sig att gällande rekommendationer inte efterlevs eller kontrolleras. Det är vanligt att ungdomar exponeras för mycket höga ljudnivåer. Därför vill vi, tillsam- mans med Vänsterpartiet, att man ser över möjlighe- terna att efterleva rekommendationerna. Det finns fler saker som jag kunde beröra, men då vi avvaktat den utlovade propositionen om folkhälsa har vi valt att i vår folkhälsomotion inte lägga några konkreta förslag på andra områden. Jag vill också passa på tillfället att tacka mina kolleger i utskottet och utskottskansliet för den gång- na perioden. Om vår Herre står oss bi kanske vi kan träffas till hösten igen - vi får se. Vi står givetvis bakom våra reservationer, men jag nöjer mig med att endast yrka bifall till reservation nr 9.

Fru talman! Människan har många önskningar. Förloras hälsan, återstår bara en. Att ha hälsan och må bra är en förutsättning för livskvalitet, upplevelse av lycka och tillfredsställelse med livet. Hälsan på- verkas av hur vi lever. Men även samhällets villkor och sätt att behandla sina medborgare har stor bety- delse för hälsan. Därför krävs det en debatt om vikti- ga hälsofrågor. Hur klarar vi av att hela de sociala och regionala hälsoklyftorna? Hur uppnår vi en jäm- likare hälsa? Låt mig från början slå fast: Det handlar inte i första hand om kampanjer. Det handlar om att göra en god folkhälsa till ett centralt mål för hela samhällets politik. Folkhälsopropositionen, som regeringen aviserat till den 15 mars, skjuts på framtiden. Det är illa, mycket illa, dels för att folkhälsofrågorna inte priori- teras tillräckligt, dels för att dagens debatt enbart bygger på ett tunt betänkande, i avsaknad av rege- ringsförslag. Vi behöver handlingskraft och konkreta förslag, inte tomt prat om någonting som kommer. Åtgärder krävs på många nivåer och inom alla samhällssektorer, med tanke på den dramatiskt ökade ohälsan, med rötter i arbetslivet, sjukskrivningarna som fortsätter att skena mot oerhörda höjder och alltför många som lever under ekonomisk stress. Det är inte acceptabelt. Hela arbetslivet måste utgå från ett hälsoperspektiv. Decentralisering åstadkommer helheter och sammanhang. Vi måste förebygga och rehabilitera i stället för att utförsäkra och pensionera. Därför är regeringens passivitet på området så otroligt tråkig, framför allt för alla de människor som drabbas av bristen på åt- gärder. Centerpartiet har bl.a. i boken Hela Sverige redo- visat förslag för en god folkhälsa. Speciellt viktiga områden när det gäller att förbättra folkhälsan är enligt vår uppfattning arbete, jämställdhet, utbildning, social gemenskap, bra bostäder och boendemiljöer, friluftsliv, motion, hälsosamma matvanor, drogpoli- tik, rehabilitering, en hälsoinriktad sjukvård och forskning. Kulturen, folkbildningen och föreningsli- vet är underskattade områden som helande och lä- kande kraft. Ett lyckat folkhälsoarbete kräver många aktörer. För Centerpartiet är den lokala nivån särskilt angelä- gen. Enskilda, föreningslivet, kommuner och lands- ting har stor betydelse för den lokala miljön. Centerpartiet har pekat på det stora och eftersatta forskningsbehovet inom folkhälsoområdet. Vi före- slår att riksdagen initierar ett omfattande forsknings- program om den sociala gemenskapens betydelse för folkhälsan. Det behövs ny kunskap om social integ- ration och vilka mekanismer som påverkar männi- skors livsvillkor och levnadssätt. Forskning för att beskriva de sociala klyftorna finns. Däremot är un- derlag och analyser kring geografiska hälsoskillnader mer sällsynta. Det finns många andra områden där forsknings- behovet är stort: ohälsan i arbetslivet och sambanden mellan god arbetsmiljö och ökad lönsamhet. Grönyte- forskningen är intressant, med hänsyn till bl.a. kopp- lingen mellan motion och naturupplevelser å ena sidan och hälsa å andra sidan. Kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet glöms ofta bort. Vi anser därför att regeringen ska återkomma med förslag om ett vidgat kvinnoperspektiv i folkhäl- soforskningen. Jag har i ett särskilt yttrande markerat behovet av insatser för ett intensifierat arbete mot hörselskador och om ökade resurser för att sprida kunskaper om och öka informationen om hur man förebygger och botar tinnitus. Det är viktiga frågor, för enskilda människors livskvalitet och deras rättmätiga krav på ett samhälle tillgängligt för alla. Flera av mina parti- kolleger har förtjänstfullt aktualiserat detta, och även kolleger i övriga partier. Skrivningarna i utskottsbe- tänkandet är dock acceptabla i denna del. Fru talman! Även om jag anser att betänkandet är tunt vill jag lika tydligt framhålla att jag och Center- partiet är tillfreds med just tillkännagivandet om att mål bör fastslås för det självmordspreventiva arbetet. Det är viktigt. Jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 7.

Fru talman! Den senaste tidens uppmärksamhet kring de många och långa sjukskrivningarna har verkligen också satt fokus på folkhälsofrågorna. Vi har ju sedan några år känt till att sjukskrivningstalen, och därmed kostnaderna, har ökat, men varningssig- nalerna har tydligen inte varit tillräckligt höga. Rege- ringen har inte förmått att lägga fram en proposition med anledning av Folkhälsokommitténs utredning. Det hade säkert kunnat sätta fart på det folkhälsoar- bete som är så oerhört viktigt. Fru talman! Jag vill hänvisa till det särskilda ytt- rande som Folkpartiet tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern har lämnat till det här betänkandet. En framgångsrik folkhälsopolitik måste grunda sig på goda kunskaper om den pågående samhällsut- vecklingen, om ohälsans orsaker och om vilka meto- der som är framgångsrika. Den måste bygga på kun- skap om olika befolkningsgruppers värderingar och kultur. Den måste också grunda sig på en insikt om att människor ser olika på nytta och risk med olika handlingsalternativ. Livet är ju mycket mer än att minska hälsorisker. Vid val av strategier i folkhälso- arbetet behövs också en sammanfattande etisk be- dömning. Fru talman! Det är viktigt att vanor och livsstilar som får bestående effekt för hälsan kan påverkas så tidigt som möjligt. Förskola och skola har här en viktig uppgift. Det gäller matvanor, motionsvanor och bruk av tobak, alkohol och droger. I skolan finns unika möjligheter att öka elevers kunskap och påver- ka deras attityder till livsstilsfrågor. Här handlar det också mycket om lärarnas inställning. Det är därför viktigt att lärarutbildningen innehåller avsnitt om folkhälsofrågor och skolans möjligheter att till ele- verna förmedla kunskaper om hälsans och ohälsans bestämningsfaktorer. Med en sådan utbildning ökar sannolikt motiva- tionen för skolan att prioritera folkhälsofrågorna i utbildningen. Det här behöver inte vara speciellt krångligt och inte heller speciellt teoretiskt. Ett ex- empel som jag såg i ett inslag i TV var en skola där elever och lärare varje dag före lunch tog en gemen- sam promenad. Det gav bättre matlust och bättre koncentration inför eftermiddagens lektioner. Samti- digt gavs tillfälle till gemenskap både mellan elever och mellan elever och lärare. Andelen barn och unga som får diabetes ökar ock- så oroväckande. Därför är det viktigt att eleverna får undervisning om kost och motion och att idrottsämnet inte teoretiseras utan att eleverna får utöva fysiska aktiviteter. En positiv fritid utgör ofta en av de viktigaste friskfaktorer för alla åldersgrupper. Tyvärr når inte det utbud som finns alla samhällsgrupper, t.ex. funk- tionshindrade, vissa invandrargrupper och ensamför- äldrar. I måndags var jag ute och tittade på tillgäng- ligheten i några kommuner i Västmanland. Jag kunde tyvärr konstatera att flera av de lokaler som används för olika kulturella ändamål inte är tillgängliga för funktionshindrade. Lokaler för konserter ligger fler trappor upp utan hiss. Det går inte ens ta sig in i byggnaden på grund av trappor. Hörselslingor funge- rar dåligt, är fel inställda eller trasiga. Det är klart att om man som funktionshindrad upplever detta ett antal gånger minskar ju lusten att ens försöka besöka ett kulturellt arrangemang. De här frågorna måste lösas. Vi har ju antagit ett handlingsprogram här i riksdagen om tillgänglighe- ten. Det är bara det att det har tagit tid. Det verkar ta lång tid innan det händer något. Fru talman! Varje enskild person kan ta ett betyd- ligt större ansvar för sin hälsa, men det är också så att man måste få veta vad man ska göra själv. Här har t.ex. apoteken spelat en stor roll. Samarbetet med Folkhälsoinstitutet och även med olika patientorgani- sationer har haft stor betydelse när det gäller att in- formera hur man kan förebygga sjukdomar och hur man själv hanterar hälsoproblem. Oavsett vilken ställning apoteken kommer att få i framtiden är det viktigt att de också i fortsättningen får spela en aktiv roll i folkhälsoarbetet. Apotekens kundkrets är myck- et vid, och därför når de också ut med sin information till alla befolkningsgrupper. Fru talman! Det självmordsförebyggande arbetet är av största vikt. Vi i Folkpartiet har under en rad år motionerat i den här frågan. Under förra året fick vi gehör för vår motion angående självmord och barn. Det blev till ett tillkännagivande till regeringen om att de riktlinjer som WHO har utarbetat om hur själv- mordsförebyggande arbete bör bedrivas snarast bör omsättas till svenska förhållanden. I det här betänkandet har vi tagit ytterligare ett steg med anledning av en folkpartimotion, flerparti- motioner och motioner från Kristdemokraterna om att vi ska sätta upp mål när det gäller det självmordspre- ventiva arbetet. Jag hoppas att vi nu kan nå de mål som WHO har satt upp i projektet Hälsa för alla 2000. Buller har blivit ett stort problem. Ungefär var ti- onde person lider av hörselskada. Att höra illa och ha problem med hörseln är ofta stigmatiserande och skapar många problem. Det är därför viktigt att mins- ka bullerstörningar så att ljudnivåerna sänks och färre människor utsätts för det skadliga bullret. Utskottets majoritet har ganska bra skrivning kring detta i be- tänkandet. Jag förutsätter att bullerfrågan kommer att få en framträdande plats när folkhälsopropositionen äntligen läggs fram i riksdagen. Jag kan i alla fall lova att vi i Folkpartiet kommer att fortsätta att arbeta för att de bullerstörningar som leder till hörsel- problem ska bekämpas med full kraft. Fru talman! Kunskap behövs för ett målinriktat och effektivt folkhälsoarbete. Det finns områden där forskningen visat att förebyggande arbete lönar sig. Det gäller t.ex. skadeprevention, åtgärder mot to- baksbruk, suicidprofylax, screening mot cancer i livmoderhalsen och mammografi. För andra områden, som primärprevention av hjärt- och kärlsjukdom och cancer behövs mer forskning för att utröna vilka me- toder som är mest kostnadseffektiva. Folkpartiet anser därför att det är viktigt att forskningen om vilka förebyggande insatser som är mest effektiva utifrån en mänsklig och hälsoekonomisk utgångspunkt sti- muleras och prioriteras. Ett annat forskningsfält som måste stimuleras är forskningen kring hur kunskap om livsstilars betydel- se för folkhälsan bäst kan förmedlas så att kunskapen kan bli tillvaratagen på det individuella planet. Det är viktigt att Folkhälsoinstitutet i sitt folkhälsoarbete för systematiska kunskapsöversikter. De bör också initie- ra och stödja forskning som är viktig för det hälso- främjande och förebyggande arbetet. Institutet bör naturligtvis också systematiskt utvärdera olika arbets- sätt i förebyggande syfte. Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reser- vationer men yrkar bifall endast till reservation nr 8.

Fru talman! Kolleger! Det är tillfredsställande att i dessa yttersta dagar av innevarande mandatperiod delta i ännu en folkhälsodebatt. Jag vill passa på att tacka mina kolleger och särskilt Leif Carlson från Moderaterna som har sett till att folkhälsodebatterna har blivit särskilt heta. Det är tillfredsställande att ha ännu en folkhälso- debatt eftersom detta är högaktuella och ytterst ange- lägna frågor, men också eftersom det ger oss en bra bild av att vi på område efter område flyttar fram positionerna. Vi påminns dock ständigt om att det finns mycket kvar att göra. För att spara tid ska jag fatta mig kort. Samhället i stort förändras, och det får också kon- sekvenser på folkhälsans område. I dessa dagar talas mycket om sjukskrivningar och ohälsa i arbetslivet. Ett allt högre tempo, större krav och förväntningar har ofta konsekvenser som leder till fysiska och psy- kiska åkommor. Det finns sedan en lång tid tillbaka en debatt om de s.k. välfärdssjukdomarna, t.ex. stress och övervikt. Detta ger oss en påminnelse om att vi inte kan luta oss tillbaka och känna oss nöjda med tidigare framgångar på området när vi vet att så många människor mår dåligt i vårt samhälle. Vi vet att folkhälsoområdet inte är något statiskt område som förblir detsamma år efter år. I takt med att samhället förändras blir det följdverkningar på vår arbetsmiljö, på vår boendemiljö och på våra konsum- tionsvanor, kort sagt på över huvud taget alla områ- den som rör vår livsstil. Det är tillfredsställande att folkhälsofrågorna väcker ett sådant engagemang och har fått en central plats i den socialpolitiska debatten. I dagens betänkande behandlas en rad motioner om folkhälsomål, inriktningen av folkhälsoarbetet m.m. Det har också väckts motioner om folkhälso- forskning. Många av dem är kloka och tänkvärda, och flera har tagit sin utgångspunkt i Nationella folk- hälsokommitténs slutbetänkande. Utskottet utgår från att dessa och liknande frågeställningar kommer att behandlas i regeringens proposition på området sena- re i år. Jag ser med tillförsikt fram emot denna. Jag vet att arbetet med den, trots det som har sagts från denna talarstol, är i full gång och att det inte kommer att tappa tempo. Utgångspunkten för folkhälsoarbetet är att folk- hälsan ska förbättras för de grupper i samhället som är mest eftersatta ur folkhälsosynpunkt. Detta är en solidarisk och naturlig utgångspunkt. Man har fokus på att minska ojämlikheten vad gäller hälsofrågorna. Det är också självklart att vi samtidigt strävar efter att förbättra hälsan för befolkningen som helhet. Regeringen arbetar nu med att utforma en natio- nell folkhälsopolitik. I detta ingår nationella mål och indikatorer för folkhälsoarbetet. Vidare redovisar regeringen att Folkhälsoinstitutet haft regeringens uppdrag att utveckla och pröva metoder för hälsokon- sekvensbedömningar/beskrivningar. Man har arbetat för att hitta en principmodell för detta. I detta arbete har man utgått från Nationella folkhälsokommitténs förslag till hälsomål, som formulerats med utgångs- punkt i hälsans bestämningsfaktorer. Utskottet vidhåller att folkhälsoarbetet även fort- satt ska ges hög prioritet. Vi ser fram emot att en proposition om nationella folkhälsomål kommer att läggas fram under hösten och presenteras i samband med budgetpropositionen. Utskottet utgår från att Nationella folkhälsokom- mitténs slutbetänkande, SOU 2000:91, som remiss- behandlats, kommer att utgöra ett viktigt underlag för regeringens kommande förslag på området. Detsam- ma gäller Folkhälsorapport 2001, Miljöhälsorapport 2001 och rapporterna från Kommittén Välfärdsbok- slut över 1990-talet. Utskottet utgår även från att folkhälsoforskningen kommer att behandlas i den aviserade propositionen. Vad beträffar olika folkhälsoproblem har bl.a. frågan om psykisk ohälsa och stress tagits upp. Det är utan tvivel så att det behövs kraftfulla insatser både centralt och lokalt för att motverka den negativa ten- densen. Utskottet förutsätter att regeringen särskilt beaktar detta vid den kommande mål- och strategi- formuleringen på detta område. När det slutligen gäller insatser mot sjukdomar som benskörhet, tuberkulos och elöverkänslighet har utskottet samma inställning som tidigare. Mot bak- grund av de riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som riksdagen ställt sig bakom vid- håller utskottet att riksdagen inte kan tillmötesgå motionskraven på insatser mot olika sjukdomar eller på att vården bör organiseras på ett visst sätt. Med detta yrkar jag bifall till förslagen i betän- kande SoU19 och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Tyvärr är den viktiga propositionen om folkhälsan försenad. Jag tycker att det är olyck- ligt, men jag hoppas att den prioriteras och kommer i början av hösten. Vi har i detta betänkande inga egna reservationer eftersom vi förväntar oss en snar propo- sition. Fru talman! I betänkandet behandlas ett antal mo- tioner från Miljöpartiet där vi tar upp den stora frågan om höga ljudnivåer och de skador som uppstår på grund av dessa bl.a. i offentliga lokaler och på of- fentliga platser. I motioner av Barbro Feltzing, Kia Andreasson och Helena Hillar Rosenqvist framläggs lagförslag om reglering av högsta tillåtna ljudnivåer. Det före- slås också att personer som sköter ljudanläggningar ska genomgå utbildning för att få tillstånd att sköta dessa. Vi anser att det också måste finnas bättre sanktionsmöjligheter än i dag för att komma till rätta med oseriös användning av höga ljudnivåer, som många gånger kan ge livslånga problem för den som drabbas. Alltför många skadas tyvärr av de höga ljudnivå- erna. Vi i Miljöpartiet känner ett särskilt ansvar när det gäller barnen. Vi anser att det snarast bör tas ett särskilt initiativ och att frågan om höga ljudnivåer och hörselskador inte ytterligare får skjutas upp. År efter år har gått utan att det skett något radikalt på området. Fru talman! Många av de frågor som tas upp i betänkandet återkommer år efter år. En fråga som inte kommer upp så ofta men som jag tycker borde få större uppmärksamhet är de s.k. miljörelaterade sjuk- domarna. Genom en förbättrad kunskap och en tydli- gare redovisning av sambandet mellan miljöpåverkan och vissa sjukdomar kan vi i Sverige skapa betingel- ser som gör det möjligt att lättare välja bort och fasa ut t.ex. skadliga kemikalier. Vi bör eftersträva att vara föregångare på det här området. Gudrun Lindvall har i sin motion om ohälsa orsa- kad av miljöföroreningar på ett bra sätt tagit upp den här frågan. Hon har utan att förfalla till skräckpropa- ganda beskrivit en del hotande problem med skador på ozonskiktet, luftföroreningar och farliga ämnen som kan påverka folkhälsan. Vi anser att det behövs en genomgripande studie i Sverige av de miljörelaterade sjukdomarna och deras utbredning. En sådan studie bör resultera i en skrivel- se till riksdagen där situationen belyses allsidigt och orsakssamband förklaras och analyseras. Ohälsa or- sakad av miljöproblem behöver diskuteras mer för att i framtiden kunna hanteras på ett konstruktivt sätt. Om inte denna fråga kommer upp i den förväntade propositionen i höst, ämnar vi återkomma i frågan. Fru talman! Även om vi inte har några reservatio- ner står jag bakom förslagen i Miljöpartiets motioner. Jag hoppas att de kommer att kunna tillgodoses vid ett kommande tillfälle. Jag biträder reservation 10 om skadliga ljudnivå- er. Det yrkas där bifall till tre av Miljöpartiets motio- ner, och jag får tacka Vänsterpartiet och Kristdemo- kraterna för att de här reserverat sig till förmån för Miljöpartiets motioner. Fru talman! Eftersom det här är mitt sista anfö- rande som riksdagsledamot och ledamot i socialut- skottet vill jag passa på att tacka mina vänner i soci- alutskottet för att de bidragit till den trivsel som jag känt där. Mitt tack gäller både ledamöter och tjänste- män. Jag vill också rikta ett allmänt tack till alla er andra som genom gott kamratskap har gjort mina riksdagsår så givande. Tack så mycket! (forts.) Ajournering Kammaren beslutade kl. 17.58 på förslag av tal- mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

Fru talman! Jag har motionerat ett antal gånger om koloniträdgårdar och lokal odling. Senast den 6 mars i år försvarade jag en sådan motion här i kam- maren, men då var det miljö- och jordbruksutskottet jag resonerade med. Den motion jag försvarar här i dag, So593, är inom samma härad fast nu mera med betoning på folkhälsan, något som förresten i dag känns extra aktuellt i belysning av diskussionerna om vad vi kan göra åt långtidssjukskrivningar och ohälsa, ett område där jag har ett djupt engagemang. Dagens motion har jag lagt fram tillsammans med kolleger som också har engagerat sig i dessa viktiga frågor under många år. I motionen har vi hänvisat till undersökningar som beskriver naturens och trädgår- darnas betydelse för hälsa och livskvalitet. Det finns studier som visar att när det gäller livsstil och miljö så har rekreation och fritid den allra största inverkan. Särskilt värdefullt är det med naturbaserade aktivite- ter och miljöer som friluftsliv och trädgård. Träd- gårdsskötsel ger fysisk, psykisk och social stimulans och aktivitet och har därför stor inverkan på vårt hälsoläge. Därför tycker jag det är utmärkt att det är så många som ägnar sig åt just trädgårdsskötsel: 70 % av den vuxna befolkningen arbetar i trädgården åt- minstone någon gång om året och 40 % gör det mer än 20 gånger per år. Av dem som bor i någon tätort är det ungefär hälften som har tillgång till en egen träd- gård. Men även bland dem som bor så att de inte själva har någon trädgård finns det många som har ett stort trädgårdsintresse och gärna skulle vilja ha någonstans att odla trädgårdsväxter. Många av dem skulle aldrig kunna köpa en villa med trädgård. Det kostar ju som alla vet minst ett par miljoner kronor, i alla fall i stor- städerna. Då är det bra att det finns ett fastställt miljökvali- tetsmål som heter "God bebyggd miljö" som bl.a. innefattar att det ska finnas möjlighet till lokal odling i den byggda miljön. Mindre bra är att det nyligen fattade riksdagsbeslutet om hur miljömålen ska börja uppnås inte säger något alls om hur möjligheter till lokal odling ska åstadkommas, om man nu inte läser in detta i att "program och strategier behöver utveck- las bl.a. för hur grönområden skall tas till vara". I regeringens nu aktuella skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik står det bl.a. att "gröna områden i form av parker och trädgårdar . kan ha stor betydelse ur naturvårdssynpunkt" och att "exem- pelvis koloniträdgårdarna kan vara värdefulla som en länk mellan stad och land". Nationella folkhälsokommittén har gått ett steg längre och formulerat en uppmaning till kommunerna att öka möjligheten att odla själv. Kommittén har uppmärksammat värdet av att trädgårdsodling innebär fysisk aktivitet och även noterat att koloniträdgårdar kan skapa social gemenskap. Möjlighet till odling är särskilt viktig för de grupper som inte har tillgång till fritidshus, menar kommittén. I sitt utlåtande över vår motion 2001/02:So593 hänvisar socialutskottet till regeringens kommande förslag till åtgärder för att förbättra folkhälsan. Jag utgår från att Folkhälsokommmitténs insikter om trädgårdsodlingens betydelse kommer att ge avtryck i regeringens förslag och att vi här i riksdagen då kan fatta beslut som innebär att regeringen ger ett konkret uppdrag till de statliga myndigheterna att på olika sätt se till att kommunerna antar Folkhälsokommitténs utmaning om möjlighet att odla själv på allvar och samtidigt uppfyller miljökvalitetsmålet om möjlighe- ter till lokal odling. Det behöver inte vara alltför svårt att uppnå dessa mål. Koloniträdgårdar har vi ju haft i mer än hundra år i vårt land, och det är ingen tvekan om att det finns plats för fler. Jag har själv sett att det nu anläggs ett litet kolonistugeområde på Årstafältet här i Stock- holm, bara ett par kilometer från innerstaden. Så visst går det att åstadkomma. Det enda som behövs är att statsmakterna ställer upp med tydliga råd och anvis- ningar och börjar tala i klartext om att detta är ett kommunalt ansvar. Fru talman! Även om jag självklart helst hade sett att min motion hade tillstyrkts, börjar jag ändå se tecken på att vår envetenhet ger effekt. Medvetenhe- ten om sambandet mellan lokal odling och folkhälsa ökar. Bland andra gör Folkhälsokommittén goda ansatser. Jag, mina medmotionärer och den organise- rade koloniträdgårdsrörelsen kommer hur som helst inte att ge oss förrän vi nått ända fram. Jag vill därmed också yrka bifall till förslaget i ut- skottets betänkande. Jag lägger märke till att när man nämner just ko- loniträdgårdens betydelse ur ett folkhälsoperspektiv eller ur andra aspekter får man oftast ett litet leende, ända tills man påtalar hur många, uppemot 40 000, som är engagerade i just denna rörelse. Det har ett stort värde, inte minst, som jag sade tidigare, ur folk- hälsoperspektivet. Så egentligen skulle jag vilja ställa en mycket kort fråga till utskottets föredragande, Kent Härstedt. Socialutskottet är ett av de utskott som berörs av de här frågorna. Är detta en stor och viktig fråga för er? Det skulle vara intressant om Kent Härstedt ville säga någonting om det.

Fru talman! Den fråga som Ronny Olander tar upp är naturligtvis en mycket stor och övergripande fråga. Från utskottets perspektiv kan jag säga att rekreation, naturupplevelser och friluftsliv över hu- vud taget självklart är något som vi i allra högsta grad ser positivt på, inte minst i dessa tider då vi ser att vi får alltmer stressrelaterade problem. Just möjligheten att komma ifrån ett tag är någonting som fler männi- skor skulle behöva. Just kolonister, som Ronny Olander tar upp - 40 000, som han nämner att de är - har ju tillfälle att, utan att behöva planera och göra någon stor sak av det, snabbt kunna komma undan från turbosamhället för en stunds avkoppling och rekreation. Vi ser mycket positivt på det här. Det är ju en del av våra beaktanden vad gäller folkhälsan.

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Jag vet att fler och fler, även i den här kammaren, anser att det är en viktig fråga ur många olika perspektiv, inte minst folkhälsoperspektivet. Vi som har deltagit i den här rörelsen upplever att det verkligen är en folkrörel- se. Tack så mycket för svaret!

Fru talman! Om jag börjar med att säga: Fru tal- man! Nu står jag här igen! så är det nog bara fru tal- man och statsrådet Thalén som vet vad jag syftar på, nämligen en moderat ledamot som hette Filip Fri- dolfsson som åkte ut och in här i kammaren som en liten jojo. Han kom väl in fem sex gånger, och när han kom in sista gången, som var den sjätte, tror jag, sade han just: Herr talman! Nu står jag här igen! Då fanns det ju ingen fru talman. Jag kom att tänka på honom efter de här veckorna då jag har varit uppe så ofta. Jag ska fatta mig mycket kort. Jag vet att Leif Carlson har talat om osteoporosen. Jag fick ju ett väldigt positivt svar av socialministern i veckan, som vi är väldigt glada för. Jag skickade protokollet till Riksföreningen osteoporos om att de skulle få komma när rapporten är klar och uppvakta socialministern, och det uppfattade de som mycket positivt. Den andra frågan som jag ville beröra helt kort är tinnitus. Jag har väckt motioner, interpellationer osv. om tinnitus i många år. Jag har aldrig talat om nå- gonting personligt, men det här är kanske, fru talman, sista gången jag står i talarstolen - jag lovar ingenting säkert - och jag kan inte låta bli att tala om vad som drabbade mig och hur jag fick tinnitus. En helgdagsafton var jag på väg ut för att handla. Det var en sådan där helgdagsafton då man gärna kastade smällare. Jag hörde att det kom en rad pojkar springande runt mig. Plötsligt spridde de sig runt mig, fyra fem stycken. Alla hade en handfull smällare, och de slängde dem runt mig. Det blev ett sådant dån. Det blev alldeles vitt i huvudet. Och efter det fick jag tinnitus. Anledningen är som ni förstår allihopa inte att be- skriva mitt besvär, utan det är att försöka att för dem som nu följer upp de här frågorna kunna påpeka hur viktigt det är att vi motarbetar de här höga ljuden. Det är faktiskt 15 % av våra ungdomar i grundskolan som i dag lider av tinnitus, och det är ju en åkomma från vilken man i dagsläget icke kan bli fri.