Filmpolitiska frågor

Herr talman! En viktig del av en aktiv kulturpolitik är filmpolitik. Genom filmen skildras många berättelser. På flera ställen i landet genomförs filmfestivaler av olika slag, och intresset för att lära sig att göra film på amatörnivå är stort. I dag har ju många människor möjlighet att när som helst och var som helst dokumentera det som händer runt omkring dem via sina mobiltelefoner, ibland både på gott och ont. Även om de flesta i dag kan köpa och se på film hemma i sin soffa är det många som fortfarande går till en biograf för att se på film. Många upplever att det är en helt annan sak att se film på bio, och jag kan bara instämma i det. Under de senaste månaderna är det många som har tagit del av Olof Palmes liv och gärningar på biografer runt om i landet. På vissa orter har filmen följts upp av spännande samtal med politiska företrädare som på olika sätt haft en relation till Palme. Samtidigt har filmen Äta, sova, dö av Gabriela Pichler, som till och med har visats här i riksdagen, skapat debatt i samhället om frustrationen över att vara arbetslös. Ja, listan på filmer som skapar diskussion kan göras lång. Vi har nog alla här i kammaren exempel på filmer som vi har sett som har berört oss och som på ett eller annat sätt har gjort att vi har omvärderat saker och ting efter de intryck som filmskaparna har velat delge oss. Det är det härliga med filmens kraft att påverka. Genom att använda bilden och ljudet, och ibland nästan ge en upplevelse av dofter, lyckas man förmedla ett budskap till oss som tittar. Herr talman! Det första filmavtalet slöts redan 1963. Nu har man slutit ett nytt avtal för tiden 2013-2015. Det betänkande som vi ska ta ställning till innehåller en redovisning av filmavtalet samt filmpolitikens inriktning. Jag är glad över att regeringen har slutit ett nytt filmavtal med en stor del av branschens aktörer. Filmavtalen har tjänat filmen väl, och det är bra att det är många parter som står bakom möjligheten för svensk film. Vi socialdemokrater har trots allt några synpunkter. Regeringen anser att kvalitet, förnyelse och tillänglighet ska ses som den övergripande inriktningen för den statliga filmpolitiken. Till denna övergripande inriktning vill vi lägga till jämställdhet och mångfald. När det gäller jämställdhet ställer vi oss tveksamma till om det kan beskrivas som en skärpning av jämställdhetsmålet att överge det nuvarande målet som innebär att ettdera könet, räknat i antalet projekt som får stöd, bör vara representerat till minst 40 procent när det gäller manusförfattare, producent och regissör. Regeringen talar nu om att stödet ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män. Om man med "jämnt" verkligen avser en 50-50-fördelning, som en skärpning av minst 40 procent för ettdera könet, tycker vi att det hade varit bra om man hade varit tydlig med det. Om det är 50-50 man menar, varför har man i så fall inte skrivit det? Vi kanske kan få ett svar på det i dagens debatt. Möjligheten att visa film i hela landet blir allt mindre. De kommersiella biografaktörerna finns företrädesvis på landets större orter. För att det ska vara möjligt att se film på bio även på mindre orter har de olika folkrörelserna tagit på sig ett stort ansvar. Genom visningsorganisationerna finns en unik biografstruktur över hela landet. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att denna struktur kan leva vidare och också utvecklas. Digitaliseringen av biograferna är nu i ett slutskede, och det är särskilt angeläget att de mindre orternas biografer också kan digitaliseras. Den lokala mötesplatsen i form av en biograf fyller en stor funktion, särskilt nu när biograferna kan ta emot direktsändningar av olika kultur- och nöjesprogram. För att stödja denna utveckling vill vi att Svenska Filminstitutet prioriterar denna verksamhet. Även runt de större städerna, i de så kallade ytterområdena, finns ett behov av nya mötesplatser där film kan visas. Vi socialdemokrater vill se ett digitaliseringsstöd som gör en offensiv satsning på nya biografer och inte bara befäster en gammal struktur. Folkets Hus och Parker har gått före och sedan länge etablerat det som kallas Digitala Hus. Deras liveutsändningar från Metropolitan har blivit en succé. Genom digitaliseringen kan dessa lokaler också användas för interaktiva konferenser. I den socialdemokratiska budgetmotionen har vi föreslagit 10 miljoner kronor mer än regeringen för att särskilt stödja digitalisering av biografer på mindre orter och nyetablering i framför allt storstädernas ytterområden där det finns stora bostadsområden. År 2011 hade 240 filmer premiär i Sverige. Endast 18 av dem var från andra delar av världen än USA och Europa, enligt en redovisning från Svenska Filminstitutet. Vi i Sverige har mycket liten möjlighet att se all den spännande film som produceras i andra delar av världen. Den svenska film- och biografbranschen har inte hängt med i denna utveckling. Det skulle behövas olika projekt som försöker främja ett bredare utbud på våra biografer. Svenska filmer håller ofta en hög kvalitet, och många filmer gör också karriär i andra länder och prisas runt om i världen. Svensk Filmindustri sade i april i år upp sitt mångåriga samarbetsavtal med Svenska institutet som rör visningar av svensk film i samband med olika arrangemang i utlandet. Konsekvensen har blivit att mycket mindre svensk film visas utomlands. Det är synd då det drabbar både svensk film och svenska filmarbetare. Utöver regelbundet återkommande filmfestivaler och svenska filmveckor har Svensk Filmindustri totalt varje år fått över tusen förfrågningar från ambassader och andra utlandsbeskickningar som vill visa svensk film. Dessa visningar har skett i samarbete med Svenska institutet. De frågor som ska kunna hanteras av svensk myndighet eller annan organisation rör till exempel marknadsföring, sponsring och rättigheter. Efterfrågan från utlandsmyndigheterna har ökat. De vill visa mer svensk film som har gott rykte kvalitetsmässigt. Svensk film är också en utmärkt bärare av värderingar och skildrare av svenska förhållanden. Svenska Filminstitutet har god kunskap om svensk film ur alla aspekter. Flera aktörer har pekat på lösningar som involverar Svenska Filminstitutet som den svenska expertorganisationen avseende film. Vi föreslår att regeringen skyndsamt ser över frågan och återkommer med förslag om hur visning av svensk film utomlands ska organiseras och finansieras. Herr talman! Jag står bakom samtliga socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 4. (Applåder) I detta anförande instämde Isak From och Per Svedberg (båda S).

Herr talman! Vi behandlar nu kulturutskottets betänkande nr 2 Filmpolitiska frågor som handlar om 2013 års filmavtal, och 2013 firar också filmavtalet 50 år. Som Gunilla Carlsson berättade var det alltså 1963 som svenska staten och biografägarna första gången slöt ett avtal som bland annat gjorde att 10 procent av biljettintäkterna skulle gå till att producera ny svensk film. Sedan dess har tv-producenterna och nu i senaste avtalet också de fyra regionala produktionscentrumen kommit med, men fortfarande lyser bredbandsdistributörerna med sin frånvaro. De största förändringarna i det nya filmavtalet är bland annat större distributionsfrihet i och med slopat krav på biografpremiärer, ökade medel till barn-, ungdoms-, kort- och dokumentärfilm och ett nytt anslag för tv-drama. Dessutom finns ett tydligare jämställdhetsmål om att stödet ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män. Miljöpartiet ser över lag positivt på det nya avtalet. Det är bra att man på detta sätt får in en förstärkt jämställdhetsaspekt, att man får in nya friska pengar till fler projekt och att man kan ha filmpremiärer även på nätet. Men jag vill ändå lyfta upp några frågor. Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation nr 6 Åtgärder mot olovlig hantering av film. Vi i Miljöpartiet anser helt enkelt att det är ologiskt att använda filmavtalspengar som ska gå till filmproduktion för att beivra piratkopiering. Jag har två mer övergripande funderingar om svensk film i dag och framöver. Den ena ansluter till det som Gunilla Carlsson sade om digitalisering av biografer. Digitaliseringen har gått smidigt och snabbt att ställa om till, men fortfarande saknar ungefär 25 procent av biograferna digital teknik. Socialdemokraterna har i sin budget lagt in mer pengar till detta. Vi i Miljöpartiet vill fråga företrädarna för allianspartierna: Hur går det? Kommer biograferna att få mer stöd, eller riskerar de att bara kunna visa gamla filmer framöver när man börjar distribuera filmerna enbart digitalt? Hur tänker man inför framtiden? Det här filmavtalet kommer att ha kort hållbarhet. Från början var det meningen att avtalen skulle hålla i fem år. Jag tror att de allra flesta aktörer vill ha riktigt långa avtal. Även om man redan nu planerar för en förlängning efter 2015 vill många av de aktörer som är inblandade ha lite mer framförhållning än bara två år. Jag tror att de flesta av oss som sitter i det här rummet, men framför allt de som jobbar med svensk film inte bara vill se längre hållbarhet på avtalet utan också fler aktörer inblandade som kan vara med och finansiera. Jag skulle därför redan nu vilja fråga företrädarna för regeringspartierna: Kommer vi att ganska snart få se direktiv till en ny filmutredning? Ni kan väl skriva in det i era anföranden redan nu så att vi sparar tid.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom samtliga sverigedemokratiska reservationer, men för tids vinnande väljer jag här att endast yrka bifall till reservation nr 3. Sverige har en lång och stolt historia på filmområdet. Film är en naturlig och stor del av det svenska kulturutbudet och kulturkonsumtionen i vårt land. Få andra kulturformer har samma förmåga som filmen att beröra och väcka debatt. Att ge goda villkor för en levande och stark filmindustri är således en viktig del av kulturpolitiken. Utöver att ge förutsättningar för produktionen menar Sverigedemokraterna att filmpolitiken också bör syfta till att säkerställa ett utbud som är tillgängligt för individer oberoende av fysiska förutsättningar. Dessutom är det för oss självklart att filmpolitiken, liksom annan kulturpolitik, bör bidra till att stärka, levandegöra och tillgängliggöra det svenska kulturarvet. Sverigedemokraterna välkomnar således att det nya filmavtalet villkorar produktionsstöd med krav på möjlighet för filmerna att visas med svensk text och instämmer i bedömningen att detta är ett viktigt steg för att öka tillgängligheten till svensk film för personer med funktionsnedsättning. Vi gläds också åt att regeringen förordar att arbetet med långsiktigt digitalt bevarande av filmarkivet bör prioriteras av Filminstitutet de kommande åren, och hoppas att detta åtföljs av ökad tillgänglighet till och spridning av arkivmaterial. Sverigedemokraterna har lämnat en följdmotion till den föreliggande propositionen innehållande tre konkreta förslag. För det första förespråkar vi att regeringen bör verka för ett inrättande av ett särskilt produktionsstöd till film som lyfter fram och levandegör den svenska historien och kulturarvet. För det andra förordar vi att regeringen bör verka för att de skärpta skrivningarna om könskvotering i filmavtalet slopas. Som vi skriver i motionen innebär jämställdhet för oss sverigedemokrater att män och kvinnor ska var lika inför lagen, att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter och att alla människor, oavsett könstillhörighet, ska ha rätt och möjlighet att välja sin egen väg i livet. Vi menar således att jämställdhet inte måste innebära att män och kvinnor gör exakt samma saker i exakt samma omfattning och tror att kvotering riskerar att förstärka snarare än försvaga negativa stereotyper, samtidigt som det också riskerar att leda till diskriminering av enskilda individer. För min del får till exempel gärna 80 procent av förhandsstöden gå till kvinnor så länge det är deras arbete och idéer som bäst svarar upp mot de kvalitativa målen. Sist men inte minst förordar vi att regeringen ska verka för att den demokratiska förankringen av filmavtalet ska stärkas genom att riksdagen ges förbättrade möjligheter att påverka innehållet i filmavtalet. Angående de två sistnämnda förslagen skulle jag vilja läsa upp ett par stycken ur en filmpolitisk motion från riksdagsåret 2005/2006, skriven av bland andra den nuvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth: "Det är inte acceptabelt att riksdagen enbart får besluta om ett redan färdigförhandlat avtal. Den nuvarande processen innebär att den demokratiska förankringen av filmavtalet är ytterst svag och att möjligheterna till insyn och inflytande för riksdagens parter är mycket begränsade. Det naturliga borde vara att riksdagen först beslutar om de yttre ramarna som ett underlag för regeringens förhandling och att riksdagen sedan informeras fortlöpande under förhandlingarna." Här är ett annat citat: "Vi anser att det kan vara bra att ha en tydlig målsättning vad gäller jämställdheten. Men vi ser också risken att det endast blir ett mål i sig, utan ordentligt innehåll. Vi anser därför att frågor som ledaregenskaper, anvisade budgetmedel, ämnesval, publikframgångar och givetvis även utbildningssituationen inom filmområdet måste vägas in i den samlade bedömningen när jämställdhetsmålet ska utvärderas. Vi menar också att det är olyckligt att låsa sig vid en kvoterad procentsats." Nu har kulturministern tyvärr gått hem. Jag hade tänkt ställa en fråga till henne. Som jag uppfattar det har kulturministern och Moderaterna svängt rejält i uppfattning, och jag skulle vilja fråga vad det beror på. Jag får rikta frågan till någon annan moderat.

Herr talman! Filmen är en fantastisk konstart som innefattar i princip alla andra konstarter, vilket gör den lite speciell. I filmens värld får vi tillgång till skrivna berättelser, musik, dans och mängder av kulturyttringar. Därför är filmpolitiken viktig. Men den är viktig också av det skälet att det är en konstform som når många människor, inte minst ungdomar. Förutom musik är det film som de flesta ungdomar kommer mest i kontakt med. Det är kul att stå här just ett år som har varit ett bra svenskt filmår. Det finns fantastiska berättelser som i år har fått liv i filmatiseringar genom svenska regissörer. Jag kan nämna Searching for Sugar Man av Malik Bendjelloul, som är ett fantastiskt sätt att berätta en historia på som gör att man sugs in och fängslas. Jag kan också nämna Palmedokumentären av Maud Nycander och Kristina Lindström, som jag tror kommer att få ännu mer uppmärksamhet när den sänds i tv. Den kommer då att få många att inte bara intressera sig för personen Palme utan för en tidsepok i svensk historia. Äta sova dö av Gabriela Pichler som tidigare har nämnts är en otroligt viktig film för att se hur klassamhället behandlar människor och samtidigt se hur motståndet växer när man behandlas som om man inte var värd någonting på svensk arbetsmarknad. Big Boys Gone Bananas av Fredrik Gertten är uppföljaren till en tidigare film som han nästan blev hotad till livet för att han spelade in - en dokumentär som visar hur ett stort företag fullständigt sätter sig ovanför lagen. Bekas av Karzan Kader är berättelsen om en kurdisk pojke som jag tror kommer att fängsla många. Dessutom har jag hört att den har sålts till över 25 länder. Man skulle kunna säga att svensk film mår ganska bra. Då behöver vi väl inte diskutera så mycket mer, och då är det bara att fortsätta som nu. Nu har vi också ett nytt filmavtal som ska träda i kraft den 1 januari om allt går som det ska. Det är inte säkert att det gör det. Men vi har i alla fall ett filmavtal som förr eller senare kommer att träda i kraft. Det är bra så. Men vi behöver mer av tanke bakom vad svensk filmpolitik syftar till. Vi behöver diskutera mer hur ett filmavtal från 2015 ska se ut. Detta filmavtal är nämligen inte optimalt. Det har sina brister. Självklart går det inte att riva upp det. Det måste få finnas under de år som avtalsperioden löper. Men ett av felen var att det inte förbereddes tillräckligt tidigt. Det gjorde att man också så småningom hamnade i en situation där man ganska snabbt fick försöka lösa komplicerade motsättningar och frågeställningar. Som resultat är filmavtalet inte tillräckligt bra för att värna och utveckla svensk film. Det gäller bland annat naturligtvis jämställdhetsmålet. Jag har lite svårt att se Alliansens argumentation om att det så kallade mål som nu finns skulle vara skarpare än det tidigare. Det är inte ens ett mål. Det finns ingen mätbar formulering om vad man vill uppnå med jämställdheten inom svensk film. Det är en allmän formulering som regeringen tydligen anser vara tillräcklig för att man ska kunna nå framgång. Jag är ganska övertygad om att man har fel. Det gäller också frågan om film i hela landet. Vi vet att film som kommersiell verksamhet har sina begränsningar när det gäller att nå ut till alla, och det krävs ganska mycket för att små orter ska kunna ha ett brett filmutbud. Där är det problem och skillnader redan i dag. Men de riskerar att öka om vi inte uppmärksammar detta i tid och ser till att det ges ett ordentligt stöd för att film ska kunna visas också långt utanför storstäderna. Det handlar om det viktiga digitaliseringsarbetet, som jag menar riskerar att avstanna därför att inte tillräckligt med pengar kommer att avsättas i framtiden. Det handlar även om tillgänglighetsfrågorna. När det gäller film handlar det framför allt om textning och syntolkning, som är oerhört viktiga för att fler ska kunna ta del av film på bio. Mår egentligen svensk film så himla bra som man kunde tro när man ser ett bra och brett filmutbud under 2012? Nej, jag menar att det tyvärr inte är lika bra som vi hade kunnat hoppas och tro. Därför menar jag och Vänsterpartiet att det är helt nödvändigt att redan nu påbörja arbetet med ett nytt filmavtal. Det får inte dröja därför att vi då så småningom kommer att hamna i samma tidsnöd, och då kommer vi att riskera att hamna i samma konflikter som löses med samma kompromisser. Det är inte ett långsiktigt sätt att ta ansvar för svensk film. Därför yrkar jag bifall till reservation 2, där det just krävs att arbetet med och utredningen om ett nytt filmavtal påbörjas nu, så att vi i god tid innan detta avtal löper ut har en ny filmpolitik på plats, en filmpolitik som just tar hänsyn till de brister som finns i den nuvarande filmpolitiken. Då kommer svensk film att kunna fortsätta leverera upplevelser och filmer som kommer att beröra oss alla.

Herr talman! Midvinternattens köld är hård, endast kulturutskottet tycks vara vaket. Vi trotsar kylan och mörkret för att diskutera det nya filmavtalet. Detta är ett avtal som kommer att ge ökade resurser för svensk film. Det är flera ledamöter som tidigare här har talat sig varma för det. Dessutom är det fler avtalsparter i det nya avtalet, och det i sig har ett stort mervärde, inte minst för att vi lever i en förändrad medieverklighet. Någon påpekade här tidigare att filmavtalet nästa år fyller 50 år. Det var såklart en annan tillvaro då som vi levde i. På den tiden fanns det bara en enda tv-kanal. Däremot gick vi på bio i mycket stor utsträckning. Det var uppemot 40 miljoner biobesök per år för 50 år sedan. I dag har den tekniska utvecklingen lett till att vi vill ta del av film på många olika sätt. Den skapas på ett annorlunda sätt, den sprids på ett annorlunda sätt, och den visas också på ett annorlunda sätt. Publiken vill själv fatta beslut om var, när och hur man ska se film. Den svenska filmen är på frammarsch. Det talades tidigare om vikten av att också exportera svensk film. Jag var själv turist i Buenos Aires för några månader sedan. Jag damp in på en nordisk filmfestival där, vilket jag inte hade planerat, och tog del av ett par tre fantastiska svenska filmer. Man kan säga att det är ett stycke svensk kulturimperialism av bästa stycke när Sverige exporterar film på det sättet. Förra året, 2011, fick svensk film 160 internationella filmpriser världen runt, vilket är någonting att verkligen vara stolt över. Jag nämnde tidigare att det är fler parter som ingår i det nya avtalet. Det har naturligtvis inneburit att dessa parter har haft ett stort inflytande över hur avtalet ska se ut. Jag tror att det framöver kommer att leda till en ökad ansvarskänsla bland de parter som är med och skriver under detta avtal. Kanske är det också svaret på Mattias Karlssons fråga om varför riksdagen ställs inför fait accompli, alltså varför vi ställs inför ett färdigförhandlat avtal. Jag tror att man gör så för att få just de undertecknande parterna att känna att de har haft ett mycket stort inflytande, men alldeles särskilt att de har ett mycket stort ansvar för det avtal som nu undertecknas. Svensk film tillförs med detta avtal nya friska pengar. Stödet för barn- och ungdomsfilm kommer att utökas. Men det kommer också helt nya stöd. Det är stöd för dramaserier och för något som kallas konvergerande film, vilket faktiskt är en ny typ av kulturyttring. Som vi har berättat tidigare försvinner kravet på biografpremiär, alltså att man först måste visa filmen på bio. Det valet ska faktiskt inte vara riksdagsledamöters, utan den enskilde ska bestämma om han eller hon vill se en film på bio eller hemma eller ta del av en film på annat sätt. Någon var inne på behovet av textning för funktionshindrade med flera. I det produktionsstöd som utbetalas villkoras det att filmen ska kunna visas med text. Men jag tror säkert att mer kan göras på detta område. Gunilla Carlsson lyfte fram jämställdhetsaspekten. Det är viktigt att frågan lyfts fram eftersom det är allmänt känt att denna bransch är minst sagt ojämställd. Tidigare var kravet att det skulle vara minst 40 procent film skapad av kvinnor. Om jag förstod henne rätt menade hon att när vi nu säger att det ska vara en jämn fördelning mellan män och kvinnor skulle det leda till större ojämställdhet. Jag måste erkänna att jag inte riktigt reder ut det. En jämn fördelning är väl rimligen jämnare än om det är 40 procent. Men det kan hon kanske utveckla vidare i en replik. I filmavtalet för vi in även andra ekonomiska villkor som underlättar för svensk film, även om jag inte vill kalla det stödformer. Det är en mycket låg moms i inkomstskattelagen. Enligt denna proposition kommer vi att se till att bidrag till svensk film också får dras av, vilket är mycket bra. Digitaliseringen är naturligtvis viktig. Vi har lyft fram digitaliseringen när det gäller biografer. Men det finns fler aspekter av digitalisering. Det gäller att digitaliseringen också får bre ut sig när det gäller produktion av film och inte minst bevarande av film. Normalt ger det en billigare, enklare och snabbare distribution av film över hela landet. Agneta Börjesson från Miljöpartiet lyfter frågan om långa eller korta avtalstider. Jag tror att det finns två skäl som talar för att inte ha alltför långa avtalstider. Det första är teknikutvecklingen. Även om vi har många avtalsparter vill vi till exempel att bredbandsbolagen är med i avtalet. Det hade vi gärna sett redan nu. Vem vet vilken teknikutveckling som möjliggör nya avtalspartner nästa gång det är dags att teckna avtal. Om vi har väldigt långa avtalstider är risken att tekniken springer oss förbi. Det andra skälet, som jag egentligen tycker är viktigare, är att nya kulturyttringar riskerar att inte få komma med i avtalen. Jag nämnde konvergerande medier, som än så länge bara är i sin linda. Man kan kombinera appen på telefonen med film och med andra saker. Och vem vet vad som väntar runt hörnet där? Jag tror att det är bra om det finns en öppning i kommande avtal för nya kulturyttringar, och då kan det inte vara alltför långa avtalstider. Agneta Börjesson ställde också frågan: Får vi mer stöd till digitaliseringen ute på biograferna? Det enkla svaret är ja. I propositionen fördubblas digitaliseringen från 15 miljoner till 30 miljoner redan under nästa år. Det har gått fort. För ett och ett halvt år sedan var kanske en femtedel av biograferna digitaliserade. I dag är siffran uppe på 66 procent. Det är en enastående och glädjande utveckling som vi här kan ta del av. Jag yrkar bifall till propositionen. I detta anförande instämde Peter Jutterström (M).

Herr talman! Jag tackar Gustaf Hoffstedt för svaret på frågan. Jag undrar bara en sak. När man nu har haft femåriga avtalstider under ganska lång tid och när man sedan har sett att det blir allt svårare har det ganska mycket att göra med att det blir allt fler aktörer, vilket är bra. Men detta gör i sig att det tar allt längre tid att få ett avtal på plats, vilket i sin tur gör att det blir förseningar. Från att ha haft ett femårigt avtal ser vi nu framför oss ett tvåårigt avtal. Min gissning är att avtalet kan bli lite försenat, och då riskerar nästa avtal att bli ettårigt med lite tid. Jag undrar: Ska man tro att teknikutvecklingen går så snabbt att man knappt hinner producera en långfilm under den tid som nästa avtal ska gälla? Eller ska vi försöka göra ett omtag så att man får åtminstone rimliga avtalstider för att planera och fundera över hur långfilmsproduktionen ska se ut? Det tar ändå ganska lång tid att producera en långfilm.

Herr talman! Jag tror att det är fullt möjligt att förena sjysta avtal med en period då vi kan förhandla fram avtalen. Om det sedan ska vara två, tre eller fyra år återstår att se. Nu har det visat sig att vi ändå har fått fram det kanske bästa avtalet någonsin. På en enda punkt delar jag Lars Ohlys tidigare ståndpunkt här: Låt oss diskutera dagens avtal i dag. När vi fattar detta beslut förhoppningsvis redan i morgon öppnar det också för en diskussion om hur nästa filmavtal ska se ut.

Herr talman! Det är helt korrekt att vi ska diskutera dagens avtal i dag. Men det är klart att vi är otroligt nyfikna på framtiden. Man ser redan nu vad man skulle kunna göra bättre. Jag tror, precis som Gustaf Hoffstedt var inne på, att man behöver få med sig bredbandsleverantörerna i ett kommande avtal. Det behövs fler aktörer. Med tanke på utredningen och att detta filmavtal är tre år försenat är det en uppmaning att dra i gång nu.

Herr talman! Filmavtalet är kanske inte ständigt i mitt och regeringens huvud, men självfallet är det så att så snart detta beslut är fattat lämnar vi det i någon mening bakom oss vad gäller den politiska behandlingen. Då ska vi enbart blicka framåt. Vem vet då vilka fantastiska nya tekniska möjligheter och vilka kulturyttringar som vi har att fundera på till nästa avtal?

Herr talman! När jag var fem år och kom till Sverige från London, där jag är född, kunde jag bara tala engelska. Hos mormor och morfar som var smålänningar och bodde i Hultsfred kunde jag titta på engelska och amerikanska filmer på tv utan att behöva läsa textremsorna; jag förstod ju ändå. Det var en fantastisk upplevelse för mig att få se Trollkarlen från Oz med Judy Garland, om än i svartvitt. Det var en både vacker och skrämmande film för ett litet barn då - i mitten av 60-talet. Något år senare visades De röda skorna , som fick mig att drömma om att bli ballerina. Jag har älskat film så länge jag kan minnas. Som tidsfördriv, inspirationskälla, för estetiska intryck, som kunskapskälla, för påverkan - film kan göra allt. Film är direkt och utan pardon och kan försätta oss alla i fullständig vanmakt eller total hänförelse. Film kan vara smutsigt, fult, mörkt, extremt rått och kallt - så väldigt bra och så väldigt dåligt. Film kan vara fascinerande, vackert, färgrikt, skimrande, drömlikt, värmande och återigen - så väldigt bra och så väldigt dåligt. Få medier kan nå oss ända in i själen och hjärtat som film. Film behövs. Den behövs i undervisning, för underhållning och för att visa verkligheter som vi kanske annars aldrig skulle komma i kontakt med annars. Filmer som visar världen efter andra världskrigets och nazismens fasor är ett exempel på ett viktigt kulturarv som annars skulle gå förlorat bland människors medvetande. En bild säger mer än tusen ord. Men flera bilder, det vill säga film, kan säga allt som man behöver veta för att förstå vilka fruktansvärda krafter som var verksamma då och som tyvärr fortfarande är verksamma, till exempel i partier som Sverigedemokraterna. Fler filmer om fascisters, nazisters och kommunisters sätt att se på sina medmänniskor borde visas. Och de borde visas ofta för att ingen ska glömma. Enligt min åsikt verkar en del ha glömt vilka fasansfulla brott som har begåtts i dessa ideologiers namn. Film är undervisande och tankeväckande. Film är nödvändigt. Vi är privilegierade som bor i Sverige där det finns stor tillgång till teknik och där det finns tv i vart och vart annat hem. Möjligheten för många att få se filmer är så oändligt mycket större i detta land än i många andra delar av världen. Sveriges filmskapare är duktiga och har mycket gott renommé runt om på vår jord. Det vinns otaliga priser i olika sammanhang. Än är det inte lika många kvinnor som män som får möjlighet att ta del av medel så att även de kan få skapa mästerverk i samma utsträckning som männen. Men goda och kloka krafter, till exempel det avtal som vi har kommit tillbaka till flera gånger här och exempelvis Anna Serner på Svenska Filminstitutet, kämpar modigt på i den rätta riktningen. Men ni ska veta att det inte är utan motstånd, för detta känns tydligen som ett hot för vissa i denna sfär. Film är ofta mer lättillgängligt än många andra konstformer. Man kan ta del av film när man själv önskar i sitt hem, när som helst på dygnet. Känslan att se teater eller balett eller att lyssna på och se på opera med livs levande skådespelare, dansare eller sångare - bara som ett exempel - är förstås mer nära själva köttet med dofter och intryck på ett helt annat sätt än vad film kan förmedla. Samtidigt finns det tekniska begränsningar i dessa kulturyttringar som filmen inte hindras av. Tekniken gör det mycket svårt att urskilja vad som är på riktigt och vad som inte är på riktigt när film görs. Sverige är ett land som producerar bra och framgångsrik film, och vi har mycket duktiga regissörer. Det är verkligen ekonomiskt försvarbart att ha och att fortsätta skapa bra villkor för svensk filmindustri. Men det viktigaste som jag brukar säga om allt som är kulturellt betingat är: Hur skulle vår värld se ut utan just denna kulturbetingelse - film? Hur torftig skulle världen te sig och hur okunniga skulle vi alla vara om stora och små ting, om stora och små händelser i vår omvärld och om hur vi människor fungerar? Jag yrkar avslag på samtliga motioner och reservationer och bifall till utskottets förslag. Jag vill också önska er alla god jul. (Applåder)

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik, men att, som Anna Steele gör, koppla ihop mig och mitt parti med totalitära, antidemokratiska krafter som har gjort sig skyldiga till det värsta massmordet i världshistorien och som har mördat barn i industriell skala tycker jag är att gå långt, långt över gränsen för vad som jag anser vara en civiliserad ton och en bra grund för en konstruktiv politisk debatt. Jag beklagar att Anna Steele väljer att använda sig av den typen av billig retorik.

Herr talman! Det handlar väl om historik och om hur ert parti har grundats. Och du kan inte förneka att det finns sådana krafter kvar, Mattias Karlsson.

Herr talman! Jag förnekar det bestämt. Alla partier har ibland problem med enskilda individer som går över gränsen, som begår extremistiska handlingar eller som säger extremistiska saker. Sådant har även funnits i Folkpartiet. Birgitta Rodhe, en tidigare skolpolitiker från Folkpartiet, var aktiv i en fascistisk kamporganisation innan hon blev skolminister. För bara ett par år sedan hade ni en ledamot i Folkpartiets ungdomsförbund som dömdes för att gjort Hitlerhälsning mot en politisk motståndare. Den här typen av problem finns i alla partier. Men att stämpla sina politiska motståndare som antidemokrater eller jämställa dem med massmördare tycker jag inte borgar för en konstruktiv politisk debatt. Jag hoppas att vi kan slippa sådant i fortsättningen.

Herr talman! Jag förstår att det känns obehagligt för dig, Mattias Karlsson. Självfallet finns i olika människor i alla partier som kanske står för ideologier som inte passar in i partierna, men just Sverigedemokraterna har en mycket stor del personer som står för de här idéerna från början. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi börjar prata. Jag är väldigt trött på att vi ska vara tysta om det. Du kanske är en god person, men det finns väldigt många bakom dig som har en helt annan inställning till sin omvärld. Det handlar om att inte se demokratiskt på världen. Man tänker inte på mänskliga rättigheter. Jag tycker faktiskt att det är oacceptabelt.

Herr talman! Det är många faktorer som påverkar om vi ska få en livskraftig svensk filmindustri. Det kan handla om stöd för själva produktionen av filmen, liksom det kan handla om stöd för distributionen av filmen. När det gäller distribution av filmer har tekniken under de senaste åren utvecklats mot en alltmer digitaliserad distribution. Under 2013 kommer distribution av analog film till biograferna i princip att helt upphöra. Stödet till digitaliseringen av biografer, som Centerpartiet drivit, är därför en viktig beståndsdel för att vi också fortsättningsvis ska ha möjlighet att se film på biografer i hela Sverige. Den här snabba teknikutvecklingen gäller också produktionen av själva filmen. Då är det också viktigt att de som arbetar med hantverket runt filmerna, till exempel kameramän, ljudtekniker, ljussättare och liknande får möjlighet att kompetensutveckla sig i den nya tekniken. Men hur säkerställer vi den kompetensen? Hur ger vi dessa ofta egenföretagare och frilansare möjlighet att utveckla sitt kunnande och vidareutbilda sig? Filmen är ju en högteknologisk bransch där utvecklingen går snabbt framåt. Hos Trappan i Västra Götaland erbjuder man frilansare möjlighet till kompetensutveckling i samband med utbildningar för kulturinstitutionerna i regionen. Trappan erbjuder kompetensutveckling för yrkesverksamma inom scen-, ton-, film- och tv-området. Det är Teateralliansen som är huvudman för verksamheten. På hemsidan kan man läsa att Trappans kurser och föreläsningar syftar till att stärka deltagarnas möjligheter till försörjning och vidgade nätverk dels genom fördjupning och breddning av kunskaper, dels genom att de får verktyg för att kunna verka på en vidgad arbetsmarknad. De här kurserna fungerar också som en mötesplats för de yrkesverksamma på området. Som jag sade är det ofta egenföretagare och frilansare som jobbar själva. Syftet är alltså bland annat att kunna erbjuda den bästa kompetensen inom branschen för de filmproducenter, ofta från den internationella filmmarknaden, som väljer att lägga produktionen av filmer i regionen, i det här fallet Västra Götaland. Samtidigt så sker ett kunskapsutbyte, och nya kontakter skapas mellan olika branscher liksom mellan frilansare och anställda på kulturinstitutioner. Det är ett utbyte som både leder till kompetensökning och till nya chanser till arbete. Det här är ett bra exempel på hur Alliansen driver kulturutvecklingen framåt. När jag besökte Trappan i Göteborg lyfte man också upp en annan fråga som gällde kompetensutveckling. Det handlar om skådespelare. Skådespelare utbildas till att framträda på en teaterscen första hand. Det är ett sätt att framträda och skådespela som är skilt från sättet att arbeta framför en filmkamera. Under mitt möte där lyfte man upp behovet av en kortare, kanske kompletterande, utbildning där man kan få komplettera sitt teaterkunnande med kunskap om filmens speciella krav när det gäller just skådespelandet. Jag tycker att det är en intressant tanke som kanske skulle ge Sverige än fler filmstjärnor, inte minst på den internationella scenen. Herr talman! Då många inom branschen jobbar som frilansare och egenföretagare är den satsning som regeringen har gjort, och fortsätter att göra, på kreativa och kulturella näringar också viktig för den svenska filmen. I samtliga regioner finns det nu strategier för hur man vill arbeta och utveckla samarbetet mellan näring och kultur. Där pekar många regioner på just film som en viktig beståndsdel. Tillväxtverket har också bland annat utvecklat branschguider där det finns information om man vill starta och utveckla företag inom till exempel filmbranschen. Det här är bara några exempel på hur kulturella och kreativa näringar lyfts fram. Herr talman! Med det vill jag ha sagt att det nya filmavtalet liksom övriga delar i regeringens proposition Bättre villkor för svensk film är viktiga för svensk films utveckling. Men det finns också flera delar i regeringens politik som påverkar och ökar möjligheterna för en utveckling av den svenska filmbranschen. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. (Applåder)

Herr talman! I snitt ser varje svensk ungefär 60 långfilmer per år. Eftersom en del personer bara ser några få filmer innebär det att andra ser både två och tre filmer per vecka. Med dagens digitala teknik och kunniga filmskapare har filmen en oerhörd kraft när det gäller att förmedla känslor, attityder, värderingar och kunskap. Eftersom många filmer också visas via televisionen direkt i människors vardagsrum är det ingen överdrift att påstå att just filmen är det mest kraftfulla och mest betydelsefulla medium som finns. Bild och skådespel samsas med musik och det budskap som filmen har. Svensk film är framgångsrik, och den filmpolitiska propositionen Bättre villkor för svensk film är riktigt bra. Propositionen innehåller några viktiga förbättringar i förhållande till hur det var tidigare samtidigt som anslaget har ökat något. Propositionen bygger på de nya nationella kulturpolitiska målen från kulturutredningen Tid för Kultur , som innebär en anpassning till en ny tid och till förändringar i vår omvärld. I den filmpolitiska propositionen anför regeringen att den övergripande inriktningen för filmpolitiken ska bestå av tre delar, nämligen förnyelse, kunskap och tillgänglighet. Syftet är att de statliga insatserna med denna inriktning ska främja produktion och utveckling av värdefull svensk film i olika visningsformer i hela landet. Ett levande filmarv ska främjas, bevaras och utvecklas. Ett internationellt utbyte och samverkan på filmområdet ska främjas, liksom barns och ungas kunskap om film och rörlig bild och deras eget skapande samt jämställdhet och mångfald på filmområdet. Den nationella filmpolitikens huvuduppgifter framgår av Svenska Filminstitutets stiftelseförordning som anger fyra områden som sitt syfte, nämligen främjande av värdefull svensk filmproduktion, spridning och visning av värdefull film, bevarande av filmer och material av kulturhistoriskt intresse samt verkande för ett internationellt samarbete. Så ser syftet ut. Jag delar regeringens uppfattning att överenskommelsen i filmavtalet mellan staten och film- och tv-branschen kan bidra till en filmpolitik med inriktning på just kvalitet, förnyelse och tillgänglighet. Herr talman! När det gäller tillgängligheten till film för personer med funktionsnedsättningar innebär avtalet ett viktigt kliv framåt. Dessutom är produktionsstödet villkorat när det gäller kravet på att filmen ska kunna visas med svensk text. Digitaliseringen ger helt nya och ökade möjligheter till textning och syntolkning av film till svenska och nationella minoritetsspråk. Jag ser inte vad det skulle kunna finnas för filmer som inte skulle kunna visas med svensk text. Villkoret är helt rimligt och naturligt. Det är viktigt att såväl filmer på svenska som på utländska språk kan levereras med svensk textning, inte minst till nytta för döva och hörselskadade. Produktionsstödet ska som tidigare omfatta förhandsstöd till långfilm, barn- och ungdomsfilm, kort- och dokumentärfilm och utveckling. Däremot är kravet på biografpremiär för att erhålla förhandsstöd till långfilm borttaget, vilket flera talare har påpekat. Det är bra och helt nödvändigt med tanke på ambitionen att uppnå en ökad teknikneutralitet i stödsystemet. Vi får inte glömma att det kommersiella nätverket av biografer som utgör det huvudsakliga visningsfönstret i dag nära nog har ett monopol. På sikt borde det gagna mångfalden om också det förhållandet kunde brytas. Herr talman! Eftersom den analoga filmproduktionen i stort sett kommer att upphöra vid årsskiftet är det viktigt att arbetet med att digitalisera biograferna över hela landet slutförs. I syfte att skynda på detta har det arbete som var ämnat för 2014 tidigarelagts och genomförs redan nästkommande år, vilket jag tror är väldigt värdefullt. Den digitala visningstekniken gör det också enklare och billigare att distribuera fler kopior av en och samma film. Den tekniska standarden för digitaliseringen på biografer är en ganska högt ställd specifikation. Möjligen skulle det underlätta för biografer på mindre orter om det också fanns enklare lösningar med mindre påkostade installationer. Med hjälp av en kraftfull och snabb internetuppkoppling skulle det vara möjligt att lättare och billigare visa streamad film med hög kvalitet även på mindre orter. Det är också utmärkt att regeringen markerar att de vill att Filminstitutet under de kommande åren prioriterar digitalisering av äldre svensk film. Detta är en förutsättning för att över tid bevara film och samtidigt göra detta filmarv lätt tillgängligt också i framtiden. Fokus i förverkligandet av filmavtalet måste ligga på kompetens och kvalitet. För oss kristdemokrater är det självklart att begreppet hög kvalitet inkluderar både mångfald och jämställdhet, det vill säga att ta till vara kompetens. Socialdemokraterna hävdar att det skulle finnas otydligheter och rena felaktigheter i avtalstexten när det gäller att producenter förvärvar rättigheter av upphovsmannen och vill se att parterna reder ut detta. Detta skriver man i sin motion. Det är förstås rättigheterna att kommersialisera upphovsmännens verk det handlar om, vilket nog även är det som står. Det handlar om rättigheter som är nödvändiga för att producera filmen och inget annat. Det är nog helt nödvändigt för en producent som tar risken att ha skaplig kontroll över det han eller hon satsar tid och pengar på. Upphovsmannen är alltid skyddad och behöver inte göra sig av med några andra rättigheter. Till sist, herr talman: Regeringen är tydlig med att man vill öka mångfalden och förnyelsen både när det gäller produktion och konsumtion av svensk film. Det som oroar mig är en tendens inom filmbranschen som faktiskt motverkar denna doktrin om mångfald och förnyelse. Det är underligt att Svenska Filminstitutet gör gemensam sak med de kommersiella intressena genom att faktiskt sätta upp nya, hårdare villkor för vilka som över huvud taget ska få producera film med producentstöd. Jag syftar bland annat på det formella kravet att ha producerat minst en långfilm för att komma i fråga för att erhålla producentstöd. Till det kommer även en del andra formella krav. Jag menar att dessa regler försvårar och egentligen går på tvärs med den doktrin som filmavtalet anger och snarare ger stöd för att färre och större bolag ska få stödpengar. Jag tror att det är nödvändigt att dessa regler snarast ses över i syfte att öka diversifieringen och motverka större konsolidering i färre och större bolag. Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de motioner som lämnats in i samband med betänkandet. (Applåder)