Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, Kristdemokraternas reservation i betänkandet.
Vi är inne i något av vaccinets adventstid. Vi ser ett ljus där någonstans, men vi är samtidigt mitt uppe i att försöka hantera en kvarvarande kris som delvis vägrar släppa sitt grepp om samhället. Vi ser det i vården med sjukhusinläggningar och med allvarligt sjuka. Vi ser en vårdpersonal som sliter och som är i desperat behov av avlastning och att kunna se att det vänder.
Vi ser det också i delar av ekonomin. Det är företag som fortfarande är under mycket stark press och som är partiellt nedstängda under de restriktioner och rekommendationer som finns. De har fortsatt bekymmer i krisen. Vi ser risk för konkurser, och vi ser fortsatt risk för uppsägningar och varsel så att personal inte kan vara kvar på sina älskade arbetsplatser.
Vi måste fortsatt agera kraftfullt. Inte minst gäller detta också när det kommer till långtidsarbetslöshet, där arbetslöshet efter en viss tid riskerar att gå över i ett långvarigt utanförskap från arbetsmarknaden och arbetsgemenskapen. Det kan också leda till hälsoproblem och sociala problem, vilket vi vet av erfarenhet från tidigare kriser.
Regeringen har lagt fram förslag om att förlänga en del av företagsstöden. Det är väldigt bra. Vi kristdemokrater krävde detta av regeringen i vintras, när man återigen hade lagt fram ett kortsiktigt och ganska ryckigt förslag om någon enskild månads förlängning. Vi ansåg då att det var tid att förlänga stöden fram till sommaren, och vi drev fram ett utskottsinitiativ som såg ut att få majoritet.
Därefter kom också regeringens besked om att stöden förlängs fram till sommaren. Det är väldigt bra, och det ger långsiktighet. Det ger viss långsiktighet också för de myndigheter som ska handlägga stöden och som har haft uppenbara problem att göra det på ett bra sätt. Det ger också hårt kämpande företagare lite längre tidshorisont när det gäller stödåtgärder.
Men, herr talman, regeringens hantering har alltmer kommit att präglas av en ryckighet, där förstärkningar och förlängningar har gjorts på alltför kort sikt. Det har också blivit krångligt. Myndigheterna har inte klarat av detta, och regeringen har brustit i sin styrning av myndigheterna när det gäller att kunna få ut stöden på ett bra sätt. Det här finns det fortfarande skäl att förändra och göra bättre.
Det finns också särskilda skäl att se över hur stödet fungerar för de branscher som har speciellt stora problem. Då tänker jag på hotell, restaurang och andra branscher med mycket nära kontakter med kunder, som drabbas särskilt av de restriktioner och rekommendationer som myndigheterna utfärdar.
Vi har kunnat höra Tillväxtverket säga att permitteringsstödet inte är särskilt bra utformat för dessa branscher. Det är också något som jag och Kristdemokraterna har pekat på i ett års tid. Det gäller exempelvis kravet på att minska arbetskraftskostnaden för att få del av permitteringsstödet för de tillsvidareanställda. Detta har särskilt drabbat de här branscherna, som har många anställda med visstidsanställningar, provanställningar och vikariat. Så är det inte bara i dessa branscher, men det finns särskilt mycket här.
Konjunkturinstitutet påpekade redan i mars förra året att det här stödet inte fungerade särskilt väl för anställda i de här branscherna. Regeringens svar var då att det är viktigt att vi får ett system på plats snabbt, att det är bättre att det kommer på plats snabbt än att det blir rätt och den typen av argument. Nu har det gått över ett år, och regeringen har hårdnackat hållit fast vid detta. Man har i och med det gett de tillfälligt anställda ett långt sämre skydd under pandemin än de tillsvidareanställda.
När man försöker hålla sin verksamhet igång i de här näringarna kan man inte heller samtidigt ha den här personalen permitterad. Det leder också till att arbetskraftskostnaderna per timme faktiskt har ökat i dessa branscher, vilket har skapat bekymmer och problem när omsättningen kraftigt har fallit. Detta har påpekats många gånger från riksdagen, men regeringen har inte löst problemet.
Herr talman! Det behöver lösas. Vi behöver hitta en ordning där de här branscherna får bättre möjligheter och där stödet blir mer och bättre anpassat till dem än det hittills har varit. Annars finns risken att vi ytterligare förvärrar problemen med arbetslöshet, som lätt kan bita sig fast efter en kris.
Herr talman! Jag välkomnar en del annat som regeringen gör eller föreslår och som riksdagen ställer sig bakom i den här propositionen. Ett särskilt evenemangsstöd, som har drivits fram från riksdagens sida, är bra. Det är bra att det nu föreslås. Det är också bra med ytterligare stöd till kultur och idrott, och det är bra att man satsar på sommarlovsaktiviteter för barn.
Samtidigt är det fortsatt så att regeringen inte har svarat upp mot riksdagens tillkännagivande om att nå fram med stöd till det breda civilsamhället. Det är fortfarande bara vissa sektorer av civilsamhället som får stöd: kultur, idrott och en del andra organisationer i ytterligare en proposition som regeringen har lagt fram. Men det krävs också stöd som når fram brett – som når fram till alla de organisationer som vi så väl behöver. Vi behöver deras kraft, värme och engagemang efter krisen. Där har regeringen ytterligare något att svara upp emot eftersom riksdagen har begärt detta.
Vi ser allt fler signaler om att det finns och kommer att finnas kvardröjande bekymmer efter pandemin. Det är människor som har funnits lång tid i ensamhet och isolering och barn som inte har haft tillgång till sina normala skyddsfaktorer, till exempel deltagande i föreningslivet, på samma sätt som tidigare. De har levt en större tid i sammanhang som inte fungerar så väl och där man helt enkelt har varit mer utsatt.
Därför är det bra med sommarlovsaktiviteterna, men det behövs också ett långsiktigt tänk. Hur kan politiken bidra till att fler barn kan komma tillbaka och återfå kontakten med den fritidsverksamhet som man kanske har tappat? Det är så lätt att man i en viss ålder faller ur föreningslivet, idrotten och möjligheten att röra sig och på det sättet också skapa förutsättningar för en bättre hälsa både fysiskt och psykiskt. Det är då lätt hänt att man inte kommer tillbaka. Här menar jag att vi måste skaffa oss en bättre beredskap. Vi måste ha bättre förslag på hur vi kan stötta civilsamhället och se till att fler barn nu får de här möjligheterna långsiktigt. Samma sak gäller arbetet för att de som har varit isolerade och ensamma under lång tid ska få en större möjlighet att återfå kontakt med det omkringliggande samhället på ett långt bättre sätt än tidigare.
Här finns det varningssignaler. Här finns det saker att ta upp. En del görs i den här propositionen, men långt mer behövs, herr talman.