Ett medborgarskap som grundas på samhörighet

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservationerna 2 och 4. I söndags sände valresultatet från Europaparlamentsvalet ut chockvågor runt om i Europa. Främlingsfientliga, extrema partier blev största parti i flera länder. I Storbritannien blev Ukip största parti, i Danmark Dansk folkeparti och i Frankrike Front National. Dessa framgångar är en följd av att främlingsfientlig politik gjorts rumsren av etablerade partier som har anpassat sin politik till de främlingsfientliga och på så sätt legitimerat dem. Etablerade partier som har förändrat sin retorik och politik har alltså banat vägen för främlingsfientliga partiers framgångar. I Sverige ska vi tydligt stå upp för öppenhet och inte låta rädslans och hatets politik få inflytande. Även om Sverigedemokraterna tog två mandat i valet i Sverige blev valet också en tydlig framgång för feministiska och humanistiska rörelser. Det är viktigt att vi fortsätter att stå upp för övertygelsen om alla människors lika värde och att vi möts över partigränserna för att säkerställa att detta förverkligas. Det bästa sättet att bemöta främlingsfientlighet är med mer humanism och mer demokrati. Miljöpartiet har en vision om ett öppet och välkomnande Sverige där alla människor kan delta på sina egna villkor. Det är bra att medborgarskapets betydelse lyfts fram, då både den symboliska innebörd och den praktiska frihet som det innebär är något som är viktigt att lyfta fram och viktigt att individer inte stängs ute från. Oavsett om du kommer till Sverige som flykting, arbetskraftsinvandrare eller studerande eller om du föds här av utrikes födda föräldrar ska du kunna bli en del av det svenska samhället. När det gäller medborgarskapet som ett uttryck för samhörighet och gemenskap är det viktigt att betona att det är bygget av vår gemensamma framtid som förenar oss snarare än gemensam hudfärg, religion eller bakgrund. Det är viktigt att medborgarskapstanken är framåtsyftande och utgår från att det som förenar oss är just vår gemensamma framtid, inte huruvida vi har en gemensam historia eller inte. Det svenska medborgarskapet ska vara en symbol för att en är del av den demokratiska gemenskapen i Sverige. Medborgarskapet ska inte vara en belöning till någon som har lärt sig svenska språket snabbare än andra. Medborgarskapet är nyckeln till fullständiga medborgerliga rättigheter. Medborgarskapsceremonier lyfts fram som ett viktigt steg i integrationsprocessen för nya svenska medborgare. Miljöpartiet har inget emot medborgarskapsceremonier som säkerligen kan fylla en symboliskt viktig roll för vissa människor, men vi anser att det är långt viktigare att nya medborgare får en självklar plats på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och andra svenska gemenskaper än att de deltar i en ceremoni vid en viss tidpunkt. Miljöpartiet anser därför att medborgarskapsceremonier inte ska vara obligatoriska för kommunerna eftersom vi ser det som ett intrång i den kommunala självbestämmanderätten. Dagens regler för hur lång tid du behöver ha vistats i Sverige för att kunna bli svensk medborgare är också diskriminerande. Hur lång den tiden är varierar, men i de flesta fall ska en person ha varit bosatt i Sverige i fem år. För någon som inte kan styrka sin identitet gäller dock att personen ska ha varit bosatt i Sverige i minst åtta år. För till exempel människor från Somalia innebär detta att de får vänta längre tid än andra för att kunna ansöka om svenskt medborgarskap eftersom somaliska identitetshandlingar som är utfärdade efter januari 1991 inte godkänns i Sverige. Somalia saknar också behöriga myndigheter som kan utfärda legala dokument. Självfallet innebär medborgarskapsprocessen ett ansvar från individens sida att inkomma med de uppgifter som behövs. Miljöpartiet anser dock att de som inte kan styrka sin identitet på grund av anledningar som de inte själva kan rå över ska ha samma möjligheter till medborgarskap som andra. Det är klart diskriminerande och till synes godtyckligt att vissa personer ska behöva vänta i åtta år i stället för fem. Detta vill Miljöpartiet ändra på, och jag hoppas att flera andra partier här i kammaren i dag också ser det orimliga med dagens situation och är villiga att ändra på detta. Vidare anser Miljöpartiet att kraven för att ett barn ska få svenskt medborgarskap vid födseln är alldeles för högt ställda. Medborgarskapsutredningens utgångspunkt var att barn som föds i Sverige och som förväntas växa upp i Sverige bör bli medborgare vid födseln. Utredningen noterar även att det faktum att ett barn föds i Sverige starkt talar för att barnet också kommer att växa upp här. Medborgarskapsutredningens förslag om att barn som föds i Sverige automatiskt ska förvärva svenskt medborgarskap vid födseln om en förälder till barnet dels är folkbokförd här i landet sedan fem år, dels har permanent uppehållstillstånd ska enligt Miljöpartiet genomföras. På sikt vill Miljöpartiet att människor som föds i Sverige automatiskt blir svenska medborgare. Vi tycker att Medborgarskapsutredningens förslag är ett viktigt steg åt det hållet men anser att det är märkligt att dra gränsen just vid fem års vistelsetid och krav på att föräldern har permanent uppehållstillstånd. Dagens lagstiftning får orimliga konsekvenser för vissa barn som föds här och förväntas växa upp här men ändå inte får svenskt medborgarskap. Därför vill vi tillsätta en utredning om hur personer som föds i Sverige automatiskt kan få svenskt medborgarskap. Öppenhet är bra för individen som får en tryggare tillvaro där hon eller han fullt ut kan delta i de demokratiska processer som Sverige har att erbjuda. Men det är också bra för Sverige. Vi är ett litet land, och vi mår bra av att växa tillsammans med vår omvärld. Öppenhet är en förutsättning för utveckling. Länder som sluter sig mot omvärlden stagnerar också i utveckling. I den tid vi nu lever i är det viktigare än någonsin att stå upp för humanism, öppenhet och demokrati.

Fru talman! Vi debatterar alltså socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 där vi har behandlat regeringens proposition 2013/14:143 Ett medborgarskap som grundas på samhörighet . Jag ställer mig bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer men yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation nr 5. Jag vill börja med att citera en mening ur propositionen: "Medborgarskapet bör i högre utsträckning vara en symbol för delaktighet och samhörighet med Sverige, som förenar såväl nuvarande som nya svenskar." Citatet är hämtat från s. 13 i propositionen, och det är ganska bra skrivet. Men jag frågar mig varför regeringen vill rea ut och urvattna medborgarskapets betydelse ytterligare jämfört med vad som redan har gjorts. Det nåddes någon slags botten år 2010 - det tyckte i alla fall jag - när riksdagen avskaffade kravet på svenskt medborgarskap för Försvarsmaktens överbefälhavare. Sedan dess behöver man inte heller ha varit svensk medborgare i tio år för att bli statsråd med mera. I det här fallet fortsätter regeringen att komma med nya konstiga förslag, även om det i den här propositionen är fråga om mindre steg i den riktningen. De förändringar som nu föreslås kommer förmodligen i syfte att göra det än mer attraktivt för utlänningar att ta sig till Sverige. För det första anges i propositionen att uppehållsrätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar ska likställas med permanent uppehållstillstånd vid en ansökan om medborgarskap i Sverige. Lagförslaget preciseras inte närmare än att en medborgare från ett annat EES-land med tillfällig uppehållsrätt i Sverige automatiskt kan tillräknas permanent uppehållstillstånd när denne ska ansöka om medborgarskap. Förvaltningsrätten i Malmö har också påpekat att det kan medföra tillämpningssvårigheter att ta bort kravet på permanent uppehållsrätt. För det andra menar regeringen att det ska bli enklare att återfå svenskt medborgarskap. Eller rättare sagt, det ska per automatik gå att återfå ett förlorat medborgarskap genom en enkel anmälan. Som anledning till det hänvisar man till 1950 års medborgarskapslag som byggde på principen om att dubbelt medborgarskap ska undvikas. Men man ska komma ihåg att dubbelt medborgarskap har varit tillåtet fullt ut i Sverige sedan 2001; det gäller alltså inte av urgammal hävd. Det handlar om människor som inte har varit medborgare och kanske inte ens har varit i Sverige på väldigt lång tid. Jag menar att samma krav ska gälla även för dessa och att möjligheten till dubbelt medborgarskap bör avskaffas. För det tredje föreslår regeringen att en rad tidsgränser ska förändras. Förmyndare till statslösa minderåriga som föds i Sverige ska kunna anmäla medborgarskap upp till dennes 18-årsdag i stället för som i dag innan barnet fyllt fem år. Tidsgränsen för unga vuxna som vill anmäla medborgarskap ska förlängas från 20- till 21-årsdagen. Och den tid som krävs att en minderårig ska ha haft Sverige som hemvist för att erhålla medborgarskap ska kortas ned. Fru talman! De exempel som jag nu har räknat upp kan knappast vara åtgärder för att betona medborgarskapets betydelse. Jag skulle vilja presentera ett par alternativ. Sverigedemokraterna är ett socialkonservativt parti med utgångspunkt i nationalismen. Vad som är viktigt att komma ihåg är att den nationalismen är inkluderande; den är inte exkluderande. Med det menas att det absolut ska vara möjligt för utrikes födda att bli medborgare och en del av den svenska nationen. Precis som att medborgarskapet ska innebära fördelar ska det också innebära krav på motprestation - givande och tagande helt enkelt. För det första måste de lära sig språket genom undervisning i svenska och sedan, om nödvändigt, det reguljära utbildningsväsendet. För det andra måste de lära sig hur vårt samhälle fungerar både praktiskt i termer av myndigheter och institutioner men naturligtvis även våra normer, vår kultur och identitet. Där spelar samhällsorienteringen en viktig roll. För det tredje måste de visa hänsyn till och följa våra lagar och regler. Kommer man hit och begår brott ska uppehållstillståndet alltid omprövas och i de flesta fall resultera i utvisning. Utöver det, och kanske den viktigaste faktorn för att bli en del av samhället, måste de som är i arbetsför ålder arbeta och bidra till samhället, inte på bekostnad av infödda svenskar genom diskriminerande åtgärder som instegsjobb och kvotering utan på samma villkor som de som redan lever och verkar i Sverige. Här spelar förstås arbetsmarknaden en viktig roll, och vi har i vårt budgetförslag lyft fram betydande jobbskapande satsningar. Detta är naturligtvis ingenting som sker över en natt. Men för dem som verkligen vill och har för avsikt att bli en del av det svenska samhället bör det inte vara en omöjlighet. Om man efter en viss tid - exempelvis tio år som minimum för att bli medborgare - kan uppvisa de färdigheter som jag nyss har nämnt, det vill säga att man har lärt sig språket, respekterar våra lagar och regler, våra normer och vår kultur, arbetar och gör rätt för sig och kan uppvisa en klanderfri vandel ska man kunna bli medborgare. Vi föreslår också ett medborgarskapstest inför en prövning av medborgarskap. Medborgarskap ska inte vara ett symboliskt papper utan innebörd som man kan få per automatik efter en viss tid, så som regeringen föreslår. Det ska vara en ömsesidig relation och respekt mellan stat och individ.

Fru talman! En del av de vänner jag växte upp med i Uppsala har lite mörkare hudfärg eller hårfärg än jag själv. De får ganska ofta frågan: Var kommer du ifrån? Eftersom man är stolt över att komma från Uppsala brukar de svara: Jag kommer från Uppsala. Då får de ibland frågan: Ja, men varifrån kommer du från början? Föddes du i Uppsala? Ja, det kanske de gjorde. Om man inte ger sig som frågeställare frågar man då: Varifrån kommer mamma och pappa? Då blir svaret att mamma och pappa föddes i Iran eller att de är kurder. För mig är det där vardagliga samtalet en tydlig bild av den långsiktiga utmaning vi har i Sverige. Vi är ett land där 15 procent av befolkningen från början är födda i andra länder, men vi bygger vår samhörighet på var mamma och pappa kommer ifrån och inte på var vi har en gemensam framtid. Faran när frågan om varifrån man kommer ställs till en person bara för att han eller hon har en lite annorlunda hudfärg är att man säger: Du hör inte riktigt till. Om man till slut hör att mamma och pappa kommer någon annanstans ifrån har vi till slut kategoriserat någon. Detta är inte bara ett problem för Sverige. Vi har i princip samma utmaning i hela Europa. Vi kan se integrationsutmaningar i länder som Tyskland, där man har jobbat med ett gastarbeiter-system där människor inte har kommit in i det tyska samhället. De har inte lärt sig tyska, och de känner ingen samhörighet med samhället. Vi har en hel del att lära från äldre invandringsländer som USA, Kanada eller Australien där man egentligen från första dagen man kommer till landet får höra ett mycket tydligt budskap: Vi vill att du ska stanna i det här landet. Vi vill att du ska bli en del av det här samhället. Den proposition och det betänkande som riksdagen i dag diskuterar handlar om en av pusselbitarna för att bygga mer av gemenskap och framtid. Det är att använda medborgarskapet i högre grad än vi har gjort tidigare. Jag tycker att vi ska vara ärliga mot oss själva och säga att vi har slarvat lite grann med det svenska medborgarskapet. Jag tror inte att jag är ensam om att ha träffat människor som har valt att ta steget och säga: Jag vill bli svensk medborgare. Men sedan har de uppfattat att det för samhället inte har varit någon stor sak. För den enskilde är det en ganska stor sak. Om man själv från början har flytt undan krig eller förföljelse och en dag bestämt sig för att ens nya framtid finns i ett nytt land, i det här fallet Sverige, är det ganska många identitetsfrågor man går igenom. Om integrationen ska fungera är det bra om människor tar detta steg. Integrationen fungerar sämre i ett läge där samhället säger att vi inte vill riktigt ha dig här och där den som kommer har resväskan packad i hallen och känner att han eller hon egentligen borde vara där. Detta är också en del i den svenska migrationsdrömmen som vi har haft historiskt. Vi har haft system även i Sverige där vi har tyckt att människor som kommer hit ska vara här tillfälligt och den som själv har flytt har drömt om att återvända till sitt forna hemland. Jag kan inte styra dessa drömmar. Men om ett land ska lyckas ska man i detta läge vara väldigt välkomnande. Vi gör ett antal förändringar - eller riksdagen gör eventuellt ett antal förändringar. Man ska vara lite försiktig som regering; det är riksdagen som är Sveriges högsta beslutande organ. Eventuellt röstar vi igenom ett antal förändringar. Regeringens förslag handlar om att vi ska tydliggöra det svenska medborgarskapet, först med en portalparagraf där vi faktiskt förklarar vad vi menar med ett svenskt medborgarskap. Det handlar om samhörighet, det handlar om att det bygger på rättigheter och skyldigheter och det handlar om just denna grundläggande idé om att medborgarskapet skapar en gemensam framtid och ett gemensamt vi. Den andra större förändring vi föreslår handlar om att alla kommuner ska vara skyldiga att anordna medborgarskapceremonier. Det är ett sätt för samhället att säga att vi tycker att det är viktigt när man tar steget att bli svensk medborgare. Jag är säker på att flera av kammarens ledamöter har deltagit i några av medborgarskapsceremonierna runt om i landet. Det är rätt stort. Det är rätt spännande när man talar med människor som har valt att ta steget att bli svenska medborgare. Vi ska visa att vi som samhälle tycker att det är stort. En viktig jämställdhetsförändring vi gör är att vi tar bort en gammal rest där vi har behandlat mammor och pappor olika. Mammor och pappor, kvinnor och män, ska i förhållande till sina barn och barnens medborgarskap behandlas lika. Om man har en pappa som är svensk medborgare ska det fungera på samma sätt som om man har en mamma som är svensk medborgare oavsett om man lever i Sverige eller i ett annat land. Som ett par talare har varit inne på underlättar vi på några punkter barns och ungas möjligheter att bli medborgare. Det är ett par steg i riktning mot att vi säger att det ska bli lättare för barn att bli medborgare lite snabbare. Vi förlänger tidsperioden för dem som kallas unga vuxna för att anmäla ett medborgarskap och gör därmed också detta lite lättare. En fråga som är rätt stor för en grupp som man kan tycka är liten är möjligheten att återfå svenskt medborgarskap för svenska medborgare som under lång tid har vistats utomlands. Det är personer som har tappat det svenska medborgarskapet därför att det tidigare inte var möjligt med dubbelt medborgarskap. Man kan tycka att det är en liten fråga eftersom de inte bor i Sverige, men detta är människor som känner en stark identitet och en stark samhörighet med Sverige. Ibland har de varit ganska besvikna på Sverige därför att vi inte har gett dem denna möjlighet, men detta öppnas nu upp. Jag skulle vilja anknyta till det som Maria Ferm tog upp i sitt inlägg. Vi hade ett valresultat i söndags som jag inte skulle beskriva riktigt lika entydigt som Maria Ferm gör. Men i några länder i Europa fick vi riktigt tråkiga valresultat. Vi har ett grannland, Danmark, där ett främlingsfientligt parti blev det största partiet. Vi har samma utveckling i Frankrike. Vi har en sådan utveckling i Storbritannien. Min analys av vad som har skett i andra länder ligger ganska nära Maria Ferms: I ett antal år har ledande politiker jamsat med de främlingsfientliga. När man jamsar med de främlingsfientliga låter man dem sätta agendan, och sedan flyttas hela kartan. Och då är människor inte obegåvade. Vi ska inte dumförklara väljare. Då röstar man efter ett tag på originalet eftersom man märker att det är originalet som styr debatten. Jag, som i likhet med kammarens ledamöter, har möjlighet att resa runt en del i Europa och tala med kolleger ser att detta sluttande plan har startat i land efter land. Jag sade att Maria Ferms beskrivning av Europa inte fullt ut är min beskrivning. Det finns länder som har gått i motsatt riktning. I Nederländerna, där främlingsfientligheten under många år har stärkts kraftigt, gick den nu tillbaka i det senaste valet. Min analys av vad som skedde i Nederländerna var att det helt plötsligt var ett antal politiker och ett par partier som på allvar tog diskussionen för alla människors lika värde. Då lyckades man pressa tillbaka främlingsfientligheten. Jag skulle vilja passa på att tacka Miljöpartiet och Maria Ferm för det samarbete vi har haft i Sveriges riksdag. Från den svenska regeringens sida har det varit viktigt, och det kommer att fortsätta att vara viktigt under kommande år, att vi inte tänker låta främlingsfientligheten sätta agendan. Gör vi rätt eller fel? Vi får se om ett antal år. Vi gör rätt i en mening, och det innebär att vi gör rätt i att vi står upp för de värderingar vi själva tror på. Jag tror dessutom att vi gör rätt i den meningen att det är det långsiktiga sättet att stå upp för en idé om ett inkluderande samhälle. Jag ska inte föregripa någon votering, men vad jag har förstått när jag läser betänkandet finns det en rätt stor uppslutning för de förändringar vi gör när det gäller medborgarskapslagstiftningen. Jag tycker att det är viktigt med denna ganska breda samsyn när det gäller frågan om att bli medborgare i ett land. Det är viktigt att man känner att detta är den grundläggande relationen mellan individ och stat, och på det viset tror jag att det breda ansvarstagandet är viktigt. Jag nämnde att av oss som bor här i Sverige är ungefär 15 procent födda i andra länder. Jag och regeringen har en vision om att vi ska skapa ett samhälle där det inte ska spela någon roll var man är född. Det ska inte spela någon roll vilken hudfärg man har. Det ska inte spela någon roll vilken hårfärg man har. Det ska inte spela någon roll vilken gud man tror på eller om man tror på någon gud alls. Det ska inte spela någon roll vem du älskar. Om man vill ha sin framtid i Sverige, om man vill jobba i det här landet, driva företag i det här landet, studera i det här landet, om man vill vara en del av det här landets rättigheter och skyldigheter och vara en del av det här landets framtid måste vi skapa ett samhälle där vi säger: Då är du en del av viet! Alla som följer svensk samhällsdebatt vet att det är en bit till att vi hamnar i den situationen. Jag blir rätt oroad över det svar jag får när jag träffar unga människor som kanske har levt i Sverige i 20 år eller som till och med är födda i Sverige och när jag ställer frågan till dem: Är du svensk? Jag träffade en kille på Järvafältet här utanför Stockholm. Han kom till Sverige som sexåring från Irak, och han är i dag 23 år. Jag ställde frågan: Är du svensk? Jag kan inte bestämma det; det får han bestämma själv. Då tittade han på mig och sade: Nej, nej, mannen. Det tar fyra generationer. Vad är det han säger när det tar fyra generationer? Han säger: Jag känner mig inte som en del av det här samhället. Jag tror inte att mina barn kommer att känna sig som en del av det här samhället. Varför säger han det? Sannolikt för att hans mamma och pappa inte har fått jobb, för att han själv inte har lyckats i skolan, för att han tror att när han ska åka tunnelbanans blå linje in till Stockholm och gå på krogen han inte kommer att komma in där eftersom han har ett namn från Mellanöstern. Den lagstiftning vi nu ändrar löser inte hela den utmaningen, men det är en viktig pusselbit i att sända signalen att vi vill bygga ett medborgarskap kopplat till att människor som väljer att gå in i det svenska samhället också är en del av det svenska samhället och ska vara en del av viet. (Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka ministern för anförandet som jag till stora delar verkligen instämmer i. Det är ett viktigt förslag som läggs fram. Den tydlighet som regeringen haft under mandatperioden vad gäller öppenhet och arbetet mot främlingsfientlighet har varit mycket viktig. Det är en av anledningarna till att vi inte befinner oss i samma situation som flera andra europeiska länder i dag befinner sig i. Vi är glada att Miljöpartiet och regeringen kunnat ha ett samarbete i de här frågorna. När det gäller Medborgarskapsutredningens förslag tog jag upp två saker som jag ser som stora brister med förslaget, som i övrigt är positivt och pekar framåt. Det första handlar om situationen för personer från Somalia som verkar ha kommit i kläm. På grund av att de inte kan styrka sin identitet är de tvungna att vänta åtta år i stället för fem år på att kunna bli svenska medborgare. Det finns ingen rationell anledning till att de ska behöva vänta längre tid än andra. Regeln kanske kom till någon gång för att man trodde att människor undanhöll sina papper eller något liknande, men här handlar det om personer som inte kan få fram dokument eftersom det inte finns några. Sådana dokument går inte att få fram hur mycket de än skulle vilja det. Jag tycker att det blir märkligt när man inte kan genomföra en förändring för den gruppen. Det skulle betyda mycket för dem samtidigt som det är en marginell förändring som skulle behöva göras. Det andra handlar om varför Medborgarskapsutredningens förslag att förenkla för barn att bli svenska medborgare inte kan genomföras av regeringen. Jag undrar hur statsrådet ser på det framöver.

Fru talman! När det gäller de olika tidsgränser vi har är det fråga om en avvägning mellan olika intressen. Det är inte bara människor från Somalia, eller svensksomalier, som är i den situationen. Vi har haft samma situation beträffande människor från Afghanistan som inte kunnat styrka sin identitet. Jag tycker ändå att vi ska ha kvar åttaårsgränsen, och nu har jag ett lite tråkigt besked, trots att en del människor kommer i kläm. Varför vill jag ha kvar åttaårsgränsen? Jo, därför att medborgarskapet också ger ganska mycket rättigheter. Vi hade för ett antal år sedan diskussionen om att folk hade lurat till sig medborgarskap eller blivit medborgare på felaktiga grunder. Ska man då återkalla medborgarskapet? Nästan alla partier i riksdagen sade att vi borde återkalla medborgarskapet om det erhållits på felaktiga grunder. När vi tittat på frågan har vi insett att den är väldigt svår. Börjar vi att säga att vi ska kunna återkalla medborgarskap får vi ett A- och ett B-medborgarskap. Därför har vi inte gjort de förändringarna. Skyddet med en åttaårsgräns, när du inte kan styrka din identitet, finns för att se till att vi inte hamnar i ett läge där människor blir medborgare med fel identitet eller på falska grunder. Tyvärr skapar det en situation där människor från vissa länder, där man har svårare att styrka sin identitet, drabbas av att behöva vänta längre på medborgarskap. I den avvägningen har jag landat i att jag tycker att vi ska ha kvar åttaårsgränsen, åtminstone för närvarande. Faran med att ta bort åttaårsgränsen är att vi öppnar för en debatt om hur vi ska hantera dem som fått svenskt medborgarskap med fel identitet, som inte styrkt sin identitet och som sagt sig vara någon annan. Då är jag rädd för att vi öppnar upp för att bli tvungna att ha en lösning med ett A- och ett B-medborgarskap, och det vill jag inte ha. När det gäller barns möjlighet att enklare bli svenska medborgare har vi inte kommit med förslag nu. Jag har inte stängt dörren för det, utan min avsikt är att återkomma i den delen. Jag vill att vi ska nå fram med den första delen av förändringen av medborgarskapslagstiftningen och hoppas att vi även kommer att få en bred samhörighet om att gå mot att barn som föds i Sverige ska ha möjlighet att bli svenska medborgare.

Fru talman! Även om vi ändrade gränsen till fem år i stället för att som nu ha åtta år för dem som inte kan styrka sin identitet tror jag inte att vi skulle hamna i annorlunda diskussioner än de som förs i dag. Att människor skulle kunna få sitt medborgarskap på felaktiga grunder kan lika väl hända efter åtta år som efter fem år. Det är inte så att de på ett bättre sätt kan styrka sin identitet efter åtta år än efter fem år. Det är det som blir så orimligt för de grupper som inte själva rår över det faktum att de inte kan styrka sin identitet. Jag är rädd för att det i vissa grupper kan uppfattas som en bestraffning eller diskriminering av en specifik grupp. Det gör ganska mycket med ett samhälle. Det gör mycket med människors syn på att vara välkomnade in i det svenska samhället. Därför tror jag att det är viktigt att ändra gränsen. Annars riskerar vi att skapa negativa känslor hos vissa grupper. Till det kommer de faktiska praktiska problem det innebär att inte ha medborgarskap, alltifrån olika arbeten, arbete utomlands, deltagande i den demokratiska processen och så vidare. Det är glädjande att höra att ministern är positiv till att gå vidare med förslag om att göra det enklare för barn som föds i Sverige att kunna bli svenska medborgare. Det tror jag verkligen är en framtidsfråga. Det handlar också om synen på medborgarskap och synen på vilka som ska kunna vara en del av samhället, erhålla en plats i samhället. Det tror jag är en jätteviktig fråga, och därför har vi lagt fram förslag både om att genomföra Medborgarskapsutredningens förslag och att tillsätta en utredning som kan se över ifall barn som föds i Sverige automatiskt ska kunna bli svenska medborgare.

Fru talman! Låt mig vara tydlig med vad jag sade om barn. Jag ser framför mig att vi ska genomföra Medborgarskapsutredningens förslag med att göra det aningen lättare för barn som föds i Sverige att bli svenska medborgare. Jag tror att det här är en typ av regelverk som man bör gå fram med stegvis. Det är en del av steget i riktning mot att om du föds i Sverige ska du betraktas som svensk medborgare; Medborgarskapsutredningen föreslår ju inte hela steget. Det är en annan typ av princip än den som byggt upp den svenska medborgarskapslagstiftningen historiskt. Det är också den typen av princip som äldre invandringsländer har, de som är bättre på att skapa en vi-känsla. När det gäller åttaårsgränsen är det, som jag sade, fråga om en avvägning. Om vi har en åttaårsgräns och du inte kan styrka din identitet kommer vi att ha större möjligheter att säkerställa att den som blir medborgare utifrån en viss identitet men inte kunnat styrka den är den person han eller hon faktiskt säger sig vara. Det är en liten grupp som inte kan styrka sin identitet och som kanske har en annan identitet än den de säger sig ha, men i och med att medborgarskapet har så pass stor betydelse både för individen och för samhället är det viktigt att vi har ett regelverk som gör att det blir så rätt som möjligt. I sammanhanget bör understrykas att Miljöpartiet och regeringen gemensamt - ja, till slut var det domstolen - öppnade upp för att göra det lättare att få permanent uppehållstillstånd, till exempel för den somaliska gruppen när den kom, genom att vi godkände andra sätt, såsom dna-prov, för att styrka identiteten. Det var viktigt. Det är en verklighet. Har du skyddsskäl eller invandrar som anhörig får du permanent uppehållstillstånd. Men det är inte orimligt att använda tiden till att se till att de som vill bli medborgare faktiskt har den identitet de säger sig ha.

Fru talman! Mina morföräldrar föddes i ett annat land. De kom till Sverige som flyktingar. Deras båda döttrar blev kvar i hemlandet, men efter kriget kunde familjen återförenas. De valde att bosätta sig i Sverige och leva sina liv här. Jag talade med min mamma i dag på morgonen och berättade att vi skulle debattera medborgarskap. Det tog henne mindre än en halv minut att ta fram brevet från den 22 oktober 1954 där Kunglig Majestät meddelade att hennes medborgarskapsansökan hade beviljats. Medborgarskapet är betydelsefullt. Faktum är att de flesta av mina anfäder och anmödrar som jag känner till är födda utomlands. Sverige är ett land byggt av invandrare. Från det att de första jägarna tog landet i anspråk när inlandsisen drog sig tillbaka, över invandrande bergsbrukande valloner, svedjebrukande finnar och den svenska industrins fader, Louis De Geer, och till 60-talets arbetskraftsinvandrare från Sydeuropa och dagens indiska it-tekniker och ingenjörer är Sverige byggt av invandrare. Det är till och med som så att David Långs deltagande i dagens debatt inte hade varit möjlig utan invandrare. Utan invandrare och influenser från andra länder skulle Sverige i dag fortfarande befinna sig på någon form av samlar- och jägarstadium i den historiska utvecklingstrappan. Den som inte inser det, den som vill stoppa utvecklingen, bygga murar kring landet och frysa utvecklingen, vill inget annat än att skapa ett stort museum, ett Skansen där tiden skulle stå still och det utvecklingsmässiga avståndet mellan Sverige och omvärlden öka för varje minut som gick. Fru talman! I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition Ett medborgarskap som grundas på samhörighet , som bygger på en av utredaren Gunnar Strömmer väl utförd utredning. Dessutom behandlar vi två följdmotioner och åtta motionsyrkanden om medborgarskapsfrågor från den allmänna motionstiden 2013. Medborgarskapet har såväl en juridisk som en symbolisk betydelse. Enligt förslaget till beslut bör medborgarskapet i högre utsträckning än i dag vara en symbol för delaktighet i och samhörighet med Sverige, något som förenar både nuvarande och nya svenskar. För att stärka medborgarskapets betydelse tydliggörs i en ny inledande bestämmelse, en ny portalparagraf, att det svenska medborgarskapet är ett rättsligt förhållande mellan medborgaren och staten som medför rättigheter och skyldigheter för båda parter. Vidare ska det anges att medborgarskapet representerar det formella medlemskapet i det svenska samhället och att det är en grund för folkstyrelsen. Det föreslås även att det ska anges att medborgarskapet förenar alla medborgare och står för samhörighet med Sverige samt att medborgarskapslagen ska reglera hur en person blir respektive upphör att vara svensk medborgare. Vi infödda svenska medborgare förstår kanske inte alla gånger betydelsen av medborgarskapet, men för den som har flyttat till Sverige och förvärvat medborgarskapet är det en mycket viktig symbol för att man fullt ut har trätt in i ett nytt samhälle. Detta är någonting som vi behöver ta vara på. I betänkandet föreslås även att kommunerna ska anordna ceremonier för nya svenska medborgare för att högtidlighålla deras medborgarskap, ceremonier som markerar medborgarskapets tyngd och betydelse. Det är något som kan stärka de nya medborgarnas känsla av samhörighet med Sverige och bidra till att de känner att de betraktas som svenska och accepteras fullt ut av samhället. Motivet för att ge kommunerna detta ansvar är att det redan i dag anordnas sådana ceremonier i ungefär hälften av landets kommuner och att de ligger närmast till hands geografiskt. Vad gäller reglerna om förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen föreslås att kvinnor och män likställs när det gäller möjligheten att föra över svenskt medborgarskap till sitt barn. Vissa ändringar föreslås också i fråga om förvärv av svenskt medborgarskap för barn och unga genom anmälan och vad gäller möjligheten att återfå ett svenskt medborgarskap för dem som förlorade det under den tiden då vi inte tillät dubbelt medborgarskap. I propositionen föreslås även att ett barn alltid ska förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen om en förälder till barnet är svensk medborgare. Fru talman! Att tydliggörandet av medborgarskapet endast är en del av arbetet för att förbättra integrationen nämndes tidigare och är viktigt att slå fast. Andra viktiga delar för att underlätta inträdet i det svenska samhället är inlärning av det svenska språket och att man kommer i arbete. I dag på morgonen gick 750 000 utrikes födda svenskar till jobbet. 160 000 av dem har kommit in på svensk arbetsmarknad sedan 2006. Alliansens instegsjobb och nystartsjobb underlättar invandrares arbetsmarknadsetablering. Etableringsreformen som infördes 2010 har inneburit att Arbetsförmedlingen tagit ansvaret för introduktionen av nyanlända. Därmed finns det ett tydligt fokus på ett snabbt inträde på arbetsmarknaden med hjälp av individualiserade insatser, som till exempel validering, praktik och språkutbildning. Alliansregeringen satsar vidare på utökad undervisningstid för nyanlända skolelever och riktar 100 miljoner kronor per år till att stärka och stimulera arbetet i 15 särskilt utvalda stadsdelar för att minska utanförskapet. Det finns de som vill göra det lättare respektive svårare att få svenskt medborgarskap. Vårt fokus ligger på att modernisera medborgarskapsbegreppet och tydliggöra innebörden av medborgarskapet. Det medför både skyldigheter och rättigheter och markerar den fullständiga delaktigheten i och samhörigheten med det svenska samhället. Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Fru talman! Ärade ledamöter och ärade åhörare! I detta betänkande behandlar vi regeringens proposition Ett medborgarskap som grundas på samhörighet . Vi välkomnar propositionen och tycker att den är mycket bättre än medborgarskapsutredningen. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Vad innebär medborgarrätt och medborgarskap? Medborgarskap är ett uttryck med rötter i den franska revolutionens idéer. Det innebär att en person har fulla politiska och sociala rättigheter och skyldigheter i en stat. Medborgarskap brukar i juridisk mening definieras som det formella förhållandet mellan individen och en stat när det gäller rättigheter och skyldigheter. Den enskilde måste rätta sig efter de lagar och förordningar som gäller i det nya landet. Medborgarskap är lika med frihet för mig. Det innebär en helhetssyn på tillvaron. Medborgarskapet syftar till att den enskilde ska känna samhörighet på ett demokratiskt och jämlikt sätt. När jag skulle förbereda mig inför dagens debatt kom det upp minnen från den tid då jag och min familj fick svenskt medborgarskap och fick kuvertet i handen. Det var en vacker upplevelse, en skön känsla av samhörighet och frihet. Samtidigt fick vi ett medborgerligt ansvar, och det var stort. På den tiden fanns ingen ceremoni, så vi fick dela vår glädje med varandra. Jag minns hur stolt och imponerad jag var samt hur jag växte som människa av att inte vara beroende av någon annan och av att få känna friheten. Medborgarskap ger människor styrka, frihet och möjligheten till ett bättre liv. Regeringen lyfter i propositionen fram medborgarskapets symboliska betydelse för samhörighet med Sverige samt de rättigheter och skyldigheter medborgare och stat har gentemot varandra. Det är viktigt att våra nya medborgare känner sig välkomnade och delaktiga i vårt samhälle. Medborgarskap förenar alla medborgare och står för samhörighet med ett land. Det handlar om medborgerliga rättigheter och skyldigheter. För barn som är födda i Sverige eller någon annanstans i världen är det extra viktigt att få medborgarskap. Först och främst väljer inte barn att flytta och lämna sina gamla hemländer. Det är föräldrarnas beslut av olika anledningar, om det är krig, förtryck eller fattigdom. De barn som kommer hit eller föds här i Sverige har ingen bakgrundsbild eller samhörighet med föräldrarnas gamla hemländer. Den kontakten har de genom sina föräldrar. Då är det extra viktigt att det blir lättare för dem att få medborgarskap och känna tillhörighet och inte utanförskap. Det handlar om att stärka den enskildes rättigheter och skyldigheter på ett demokratiskt och jämlikt sätt. Fru talman! Enligt regeringen ska medborgarskapsceremonier regelbundet hållas för nya svenska medborgare för att högtidlighålla deras nya medborgarskap. Medborgarskapsceremonier markerar medborgarskapets tyngd och betydelse. Ett välkomnande i form av en ceremoni kan stärka de nya medborgarnas känsla av samhörighet med Sverige och bidra till att de känner att de betraktas som svenska och accepteras fullt ut av samhället. Regeringen föreslår att medborgarskapsceremonier ska anordnas av kommunerna. Flera omständigheter talar för att denna uppgift bör ges till kommunerna och inte till länsstyrelserna. I dag anordnas ceremonier i ungefär hälften av landets kommuner men endast av enstaka länsstyrelser. Att ge kommunerna denna obligatoriska uppgift utgör en viss begränsning i det kommunala självstyret enligt regeringens motivering. Det uppvägs emellertid av de starka skäl som ligger bakom förslaget. I många delar av Sverige hålls medborgarskapsceremonier, och bland annat i min hemkommun Göteborg. Medborgarskapsceremonin anordnas varje år i Slottsskogen i samband med Sveriges nationaldag den 6 juni för att högtidlighålla våra nya medborgares medborgarskap. Ceremonin uppskattas mycket av våra nya medborgare. Att dela sin glädje med andra betyder mycket för dem. Dagen firas med tal, dans och musik. Våra nya medborgare får en gåva från staden och ett officiellt minnesblad som delas ut av stadens politiker. Fru talman! Vi motsätter oss inte något vad gäller medborgarskapsceremonin. Men vi vill däremot betona att symboliska medborgarskapsceremonier har mindre betydelse än medborgarnas verkliga möjligheter att ingå i det svenska samhället på lika villkor. Allas lika rätt till bostad, utbildning, arbete och ett liv fritt från diskriminering är därför centralt för ett förverkligande av en gemenskap som inkluderar alla oavsett födelseort, etnicitet, hudfärg eller språk. Vi kan alla vittna om att det i dag finns diskriminering på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Det är svårare för våra nya svenskar att komma till en arbetsintervju och även att hyra en lägenhet i områden där majoriteten är infödda svenskar eller har nordiska namn. För att medborgarskapet ska få den betydelse vi vill att det ska ha måste vi arbeta med politiska reformer som kan bryta segregation och diskriminering på både bostadsmarkanden och arbetsmarknaden och i samhället i stort. Avslutningsvis vill jag hälsa alla våra nya svenskar varmt välkomna till vårt fantastiska land Sverige! (Applåder)

Fru talman! Jag vill lyfta fram några av de frågor som jag tog upp med integrationsministern. Hur kommer det sig att Socialdemokraterna inte ställer sig bakom förslaget om att ta bort att det finns olika gränser för medborgarskap för dem som inte kan styrka sin identitet och för andra? De personer som inte kan styrka sin identitet måste vänta i åtta år innan de kan ansöka om medborgarskap medan andra bara behöver vänta i fem år. Personer som till exempel kommer från Somalia kan inte rå över att de inte kan styrka sin identitet. Det finns ingen stat som kan utfärda passhandlingar i Somalia, och Sverige godkänner inte somaliska passhandlingar. De hamnar i kläm. De kan själva inte göra någonting åt det. De är bara tvungna att vänta tre år extra. Det är orimligt att det drabbar en hel grupp på det sättet på grund av sådant de själva inte kan rå över. De kan inte påverka sin situation. Jag undrar därför hur Socialdemokraterna ställer sig till ha lika regler oavsett om personer kan styrka sin identitet eller om de inte kan göra det av anledningar som de själva inte kan rå över.

Fru talman! Jag håller med dig, Maria, att det för många grupper är svårare att styrka sin identitet. Det gäller bland annat i Somalia, där många saknar födelseattest, och det är ett problem och ett hinder. Samtidigt ser jag, precis som integrationsministern sade, att det är bättre att man har alla handlingar innan man beviljar medborgarskap. Kanske ska man vänta och ha en utredning innan man går vidare.

Fru talman! Det är inte så det fungerar, de får bara vänta ytterligare tre år. Det är inte så att de väntar tills de har fått alla handlingar, utan det går bara en längre tid. Efter de åtta åren kan personerna fortfarande inte styrka sin identitet. Det finns fortfarande ingen möjlighet att utfärda id-handlingar i Somalia. Det är bara att de helt enkelt är tvungna att vänta en extra tid innan de kan ansöka om medborgarskap. Det tycker jag är helt orimligt. Det finns ingen chans att de lite senare kan styrka sin identitet. Det blir bara som en bestraffning mot en grupp som är tvungen att vänta en längre tid. Jag har en andra fråga. Jag uppfattar det som att ni är positiva till att barn lättare ska kunna bli medborgare i Sverige. Jag undrar hur ni ställer er till Medborgarskapsutredningens förslag, som regeringen tyvärr inte har gått vidare med. Den föreslog att barn som föds i Sverige ska förvärva svenskt medborgarskap automatiskt vid födseln om en förälder till barnet dels är folkbokförd i landet sedan fem år, dels har permanent uppehållstillstånd. Är det någonting som ni socialdemokrater ställer er positiva till? I annat fall: Hur vill ni förenkla för barn som föds i Sverige att bli svenska medborgare?

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att jag tycker att barn ska ha rätt att få svenskt medborgarskap. Vi från Socialdemokraterna har sagt att vi ställer oss bakom betänkandet. Det är vad som gäller i dag.

Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka stor förnöjsamhet med integrationsministerns beskrivning av varför vi i Folkpartiet och Alliansen står bakom betänkandet om att skapa ett medborgarskap för ett öppet Sverige. Jag kommer från Hofors, som är en bruksort i Sverige. Där har vi av tradition byggt vår framgång på invandring. Tidigare var det exempelvis många finländare som kom dit. Jag kan nämna som lite kuriosa att när skid-VM nu kommer till Falun, vår grannort, kommer Hofors att vara campus Finland för att hylla denna tradition. Jag vill koppla det till nutiden. Jag är stolt över att Hofors på Folkpartiets initiativ har tagit emot med våra mått mätt relativt många ensamkommande flyktingbarn som har etablerat sig väldigt bra i Hofors kommun och tillfört mycket till kommunen. Jag känner en koppling till att vi har byggt vår tidigare framgång med arbetskraftsinvandring för våra stålverk. Nu bygger vi en möjlighet till utveckling i en ort har haft problem med befolkningsminskning. Det har stoppats upp mycket på grund av invandring. Vi har tagit till oss människor från andra delar av världen som tillfört mycket och gjort att Hofors växa in i framtiden på ett nytt sätt med nya erfarenheter. Vi slår ihop våra styrkor, vi som har varit där länge och de som kommer nya. Folkpartiet anser att det är dags att formulera medborgarskapets betydelse för en ny tid, ett öppet Sverige som tar sin del i ansvaret för en human flyktingpolitik som välkomnar arbetskraftsinvandring och som deltar aktivt i det europeiska och globala samarbetet. Ska man göra det kan man inte blunda för medborgarskapets betydelse för att underlätta integrationen. Vi menar att möjligheten till medborgarskap tidigt ska stå klart för de invandrare som kommer hit. Mycket har sagts här från talarstolen om de viktiga punkterna i detta betänkande. Jag vill betona ett par saker. Jag tycker att det är mycket positivt att ceremonier ska hållas regelbundet för nya svenska medborgare för att högtidlighålla det nya medborgarskapet. Dessa ceremonier är bra och positiva samtidigt som de visar på vikten av att kunna bli medborgare. De ger också en stolthet för dem som kommer hit att få detta erkännande, och det visar att vi verkligen vill att människor ska komma hit. Det stärker också medborgarnas känslor av att de accepteras fullt ut av samhället. Att ceremonierna ska anordnas av kommunerna tycker jag är väldigt logiskt med tanke på att kommunerna har mycket närmare kontakt med medborgarna än vad länsstyrelserna har. Dessutom gör den geografiska närheten - som det framgår av betänkandet - att det blir lättare för den nya svenska medborgaren att delta i ceremonin. Fru talman! Jag vill också nämna att det är viktigt det som står, att det enligt regeringens uppfattning är angeläget att underlätta för barn som föds i Sverige, men som inte förvärvar något medborgarskap vid födelsen, att genom en anmälan förvärva medborgarskapet. Ett sätt att underlätta ett sådant förvärv genom anmälan är - som det står i betänkandet - att förlänga den tid under vilken anmälan kan ske. Där föreslår regeringen att anmälan ska kunna ske till dess att barnet har fyllt 18 år. Vidare föreslår regeringen att en kortare hemvisttid ska tillämpas vid anmälan om svenskt medborgarskap för vissa barn som har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Barnet kan då förvärva medborgarskap genom anmälan från den eller de som har vårdnaden om barnet. Det som gäller nu för medborgarskap är att om barnet har sin hemvist här i landet sedan fem år eller om barnet har varit statslöst i tre år. Barn som växer upp i Sverige kan förstås efter en kortare tid än fem år förväntas att ha en sådan samhörighet med landet att de bör kunna bli svenska medborgare, om hemvisttiden kortas ned som huvudregel till tre år och för statslösa barn kan kravet på hemvisttid sättas något lägre mot bakgrund av den övergripande målsättningen att undvika statslöshet. Därför föreslår man att kravet i det fallet ska vara två års hemvist. Jag tycker att betänkandet i stora stycken är ett steg i rätt riktning, och det är ett steg mot att visa att vi i Sverige tänker fortsätta att bygga vår framgång på att vara öppna för att ta emot människor som vill verka och bo i vårt land. (Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. Jag vill också tacka statsrådet, Moderaterna, Socialdemokraterna med flera för väldigt bra anföranden. Det mesta är egentligen sagt, och jag kan bara understryka det genom ett litet personligt perspektiv. När vi ställer oss frågan om vem som är svensk hamnar vi alltid i en konflikt - som också statsrådet var inne på - där någon ska definieras in och någon ska definieras ut. Men har vi tydliga portalparagrafer i den lagstiftning som nu föreslår ges alla samma rättigheter, om man uppfyller kraven. Det gör också att de friheter, de skyldigheter och de rättigheter som tillkommer svenska medborgare inte avgörs utifrån var vi kommer ifrån eller var vi råkar vara födda och uppväxta. De utgör i stället en del av vår samhällsgemenskap. Om jag tittar på min egen familj blir det ganska tydligt när man ställer sig frågan vem som är svensk. När min mormor och hennes familj en dag stod utan egendom i det som hade varit Finland, men som då blev Ryssland när ryssarna intog Karelen, fanns det ingen framtid för henne i Finland. Tillsammans med sin familj valde hon att söka sig till Sverige. Här fick hon möjlighet att växa och gro och sedermera fick hon också ett svenskt medborgarskap. Jag tittar också på min man som, enligt den som vill lägga etnologin som grund för medborgarskap, skulle vara halvportugis och halvfinne, men som inte vet av något annat än att han är svensk medborgare. Jag tittar också på hans familj. En del skulle kalla hans kusiner för portugiser, men några har gift sig med iranier och någon med en dalkulla. Är det på något sätt så att de blir sämre svenska medborgare, eller är de bättre? Min familj präglas ganska mycket av det mångkulturella och av de öppna gränser som Sverige har haft möjlighet till. Jag tror också att länder som Australien, USA och Kanada har lagt en bra värdegrund. Det gör att man pratar om sig själv som medborgare i landet, oavsett var man kommer ifrån. Man känner en stolthet över det. Fru talman! Den samhällsresa som vi har att göra gemensamt där våra insatser spelar roll, oavsett om man har en lång eller kort utbildning, oavsett om man har ett högstatusjobb eller om man har något av de viktiga jobben i svensk välfärd som bygger landet, måste vi känna att vi är delaktiga i det projektet. Jag tror att en del av den utanförskapskänsla som vi vet finns i en del orter i Sverige bygger på att det är svårt att tillgodogöra sig en utbildning och det är lång väg till att man får möjligheten till ett arbete. Man känner kanske inte heller att man deltar i en värdegemenskap. Särskilt viktigt blir det för den som kommer hit från ett annat land att känna att man är fullt ut respekterad, att lagen, att Hans Majestät, att statsministern tillerkänner honom eller henne samma och lika rättigheter just utifrån att hen är en person som uppfyller medborgarskapskraven. Fru talman! Därmed yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! Som många före mig i dag har sagt är det vi tillsammans som är Sverige. Vi är födda på olika platser i världen. Jag är född i Köpenhamn, och du kanske är född i Kiruna, Kabul, Karlstad eller Kigali. Vår ögonfärg går från blå till bruna. Vår hud skiftar från mörkbrun till skär. Vi pratar olika språk. Vi ber till olika gudar, och vi hejar på olika fotbollslag. Men det är vi tillsammans som är Sverige. När jag borstade tänderna i går morse hörde jag en svensk nazistledare på radio. Han pratade om oss, om att några av oss inte hör hit och att hans parti vill att de som inte är födda här ska lämna landet. Kanske pratade han om dig, kanske om dina barn, kanske om din älskade, kanske om din granne, kanske om din arbetskamrat. Klumpen som jag har haft i magen sedan söndag kväll växte. Det är åsikter som dessa som fann stöd i EU-valet i söndags. Och det är ur samma hat som nazistiska, fascistiska och rasistiska partier växer i Europa. Det är i Sverige som Åkesson och hans rasistiska SD vann 10 procent av de svenska rösterna på sin rädsla och hets mot dem av oss som bär slöja, som är romer eller som råkar vara födda utanför Europas gränser. Det är i en sådan stund som man tänker att Europa och Sverige har tappat minnet. Det är därför viktigt att vi har ett samtal här i dag om vilka vi är och hur vi skapar ett "vi". Regeringen lyfter i sitt förslag fram medborgarskapets symboliska betydelse för samhörigheten med Sverige och de rättigheter och skyldigheter som medborgare och stat har gentemot varandra. Man föreslår att de kommunala medborgarskapsceremonierna ska göras obligatoriska. Möjligheten för barn som inte är svenska medborgare från födseln ska stärkas. Det ska inte spela någon roll om det är mamma eller pappa som är svensk. Vi i Vänsterpartiet motsätter oss inget av det här. Ceremonier kan fylla en viktig symbolisk funktion för samhörighet. Men vi vill ändå i vårt särskilda yttrande betona att medborgarskapsceremonier har mindre betydelse än medborgarnas verkliga möjligheter att ingå i det svenska samhället på lika villkor. Allas lika rätt till bostad, utbildning, arbete och ett liv fritt från diskriminering är centralt i ett förverkligande av en verklig gemenskap som inkluderar alla i vår vardag, oavsett födelseort, etnicitet, hudfärg eller språk. Medborgarskapets symboliska betydelse kan endast styrkas och fyllas med innehåll om det följs av politiska reformer i samhället som bryter segregationen i skolorna och på bostads- och arbetsmarknaden och vi arbetar kraftfullt mot diskriminering. När jag väl sagt detta måste jag säga att det är uppenbart orimligt och diskriminerande att människor från till exempel Somalia som inte kan styrka sin identitet ska vänta längre på att bli svenska medborgare än andra. Trots statsrådets svar har jag mycket svårt att se att åtta år i stället för fem år skulle hjälpa. Som statsrådet säger talar vi om en väldigt liten grupp som får medborgarskapet på falska grunder. Jag tror att det skulle vara en viktig signal till några av dem som känner sig allra mest utanför vår gemenskap att säga: Nej, det spelar ingen roll att du inte kunde visa identiteten. Du är också välkommen och får medborgarskap efter fem år. Därför ställer sig Vänsterpartiet bakom reservationen från Miljöpartiet, reservation 4. Jag vill samtidigt såklart betona vårt särskilda yttrande. Herr talman! Det finns bara ett sätt att lösa upp den klump i magen som vi fick i söndags. Det finns bara ett sätt att påminna Sverige om att vi är fler som tror på sammanhållning och gemenskap än de som tror på splittring och hat. Och det sättet är organisering och en politik som sluter klassklyftorna så att ingen rasism kan slå rot där. Det som krävs är en politik för full sysselsättning, för fler och bättre bostäder och för en välfärd som drivs utifrån invånarnas behov.