En ny lag om ordningsvakter
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenPetter Löberg (S)
- Hoppa till i videospelarenLotta Johnsson Fornarve (V)
- Hoppa till i videospelarenKatja Nyberg (SD)
- Hoppa till i videospelarenRasmus Ling (MP)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Elofsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenRasmus Ling (MP)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Elofsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenRasmus Ling (MP)
- Hoppa till i videospelarenTorsten Elofsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenJuno Blom (L)
- Hoppa till i videospelarenMikael Damsgaard (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 11
Anf. 103 Petter Löberg (S)
Herr talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Det finns en anmärkningsvärd paradox i dagens offentliga samtal; ja, kanske också i de privata samtalen runt köksborden hemmavid. Trots att individen i vår nations historia - 500 år eller längre, beroende på hur man räknar - egentligen aldrig har haft starkare grund för att känna sig trygg än i dag satsar vi enorma resurser på säkerhet och trygghet. Och det är ökande. För tydlighetens skull menar jag trygghet i substantiell mening, det vill säga att inte riskera att drabbas av olyckor, plötslig död eller annat otyg.
Och om du inte är medlem i ett kriminellt gäng i någon av våra underprivilegierade områden är risken att drabbas av våld troligen mindre i dag än vad vi någonsin har uppmätt under historisk tid, inte minst tack vare att våra offentliga miljöer blivit betydligt tryggare tack vare att ungdomarna inte super lika mycket och slår varandra på stan men också för att våra skol- och hemmiljöer inte längre använder våld för att lösa konflikter eller uppfostra varandra, så som var vanligt för ett par generationer sedan. Ändå piskas befolkningen upp i en rädslans state of mind. Det finns naturligtvis populistiska skäl till det, men det finns också starka ekonomiska intressen. Detta sker i kombination med att Polismyndigheten inte i tillräckligt stor omfattning har lyckats få ut poliser i yttre tjänst i brottsförebyggande verksamhet, vilket också det stora seminarium som genomfördes i justitieutskottets regi i förstakammarsalen i förra veckan med all önskvärd tydlighet visade när forskare och representanter för myndigheter fick säga sitt.
På ett sätt har mycket av det trygghetsskapande arbetet i vårt land privatiserats. I det sammanhanget behövs det en bra och ändamålsenlig lagstiftning på plats. Och de måste gå i takt.
Ordningsvakter, som är föremål för dagens diskussion, har i dag betydligt större uppgifter och finns på betydligt fler platser än tidigare, och så kommer det att vara under överskådlig tid. Det handlar inte minst om att det finns ett starkt tryck på kommunala företrädare att jobba med trygghetsfrågorna på platser som upplevs, eller är, otrygga, till exempel kollektivtrafiknav eller gator och torg. Men även det privata näringslivet köper upp trygghetstjänster på historiskt hög nivå.
Vi politiker måste förhålla oss till det faktum att otrygga platser blir tryggare med uniformerad personal på plats. I propositionen refererar man bland annat till Polismyndighetens egen rapport Tryggare kan ingen vara, skriven av författare från Örebro universitet, som påvisat faktumet att uniformerad patrullerande personal gör att det för människor i miljöer där de i början har upplevt en otrygghet blir betydligt tryggare. Det här gäller specifikt fotpatrullerande polis, som har visat sig vara otroligt effektivt.
Hur som helst: Ordningsvakternas roll och omfattning har alltså förändrats, och vi behöver få en lagstiftning på plats. Jag är återigen först ut och ska beskriva några punkter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
För det första handlar det om att polisen ska kunna förordna ordningsvakter i ett betydligt större geografiskt område än tidigare. Det kan till exempel vara fråga om en hel stadskärna. Där möter lagstiftningen upp på ett bra sätt de önskemål som har funnits under en längre tid. Det här kommer att avlasta Polismyndigheten rejält, inte minst innan den nuvarande expansionsfasen av polisens numerär är genomförd. Jag ska tillägga att detta hela tiden sker under ansvar och ledning av Polismyndigheten. Det lämnas inte fritt.
För det andra handlar det om hur och var utbildningsfrågorna och ambitionsnivåerna ska läggas. De frågorna har varit föremål för utredning. Här har parterna på arbetsmarknaden och säkerhetsföretagen tillsammans lagt fram ett remissyttrande där det framgår att de anser att det bör finnas en föreskrift och att Polismyndigheten är lämpligaste nivån för att bedöma denna fråga.
För det tredje är propositionens huvudnummer de förändringar som handlar om i vilka sammanhang som ordningsvakterna ska ingripa och verka. Polisen ska få överlämna till ordningsvakter att transportera dem som har omhändertagits för onykterhet enligt LOB. Det är utan tvivel en sådan fråga som kommer att avlasta och göra att polisen kan renodla sin verksamhet på både kort och lång sikt. Nu kommer en del av fylleristerna eller andra psykiskt sjuka kanske att vara i ett sådant skick att det krävs polisiärt ingripande ändå. Då ska det vara tydliga gränser för när det krävs poliser och när de kan hanteras direkt med hjälp av ordningsvakter.
En annan lite mer kontroversiell punkt handlar om huruvida ordningsvakt ska invänta polisman för att kunna identifiera någon som har omhändertagits, gripits eller avlägsnats från en plats. Här kan det vara fråga om svåra avvägningar, och det handlar om den personliga integriteten. Vi har sagt att vi kan acceptera detta. En orsak ligger i det faktum att man kan förkorta tiden för den frihetsberövade fram tills denne är identifierad. I dag kan någon få sitta och vänta lång tid på en ogästvänlig plats innan en polisman finns på plats som kan hantera identifieringen. Sedan får den frihetsberövade i många fall gå nästan omedelbart. Alltså kan tiden för frihetsberövandet minska, och det är bra.
Slutligen kommer också ordningsvakterna, enligt propositionen, att få möjlighet att hälla ut beslagtagen alkohol, under förutsättning att den är av ringa mängd och värde.
Sammanfattningsvis, herr talman, ser vi att detta förslag innebär väl avvägda och rimliga förändringar avseende ordningsvakternas roll i samhället.
Anf. 104 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Herr talman! Vi debatterar nu ett nytt lagförslag angående ordningsvakters befogenheter.
Enligt förslaget ska ordningsvakter få utökade befogenheter. Det kan vara bra i vissa sammanhang när det gäller arbetet med att stärka upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet samt öka tryggheten i samhället.
Men vi i Vänsterpartiet är inte helt nöjda med alla delar i förslaget. Vi anser att det är olämpligt att ordningsvakter ska få transportera berusade och påverkade personer enligt LOB, lagen om omhändertagande av berusade personer. Förslaget motiveras främst med att det skulle avlasta polisens arbete. Men det finns betydande risker för både rättssäkerheten och den enskildes integritet om ordningsvakter ges befogenhet att transportera personer på det sätt som föreslås. Ordningsvakter har till exempel ingen specifik sjukvårdsutbildning, vilket borde vara en förutsättning om man ska ta hand om personer som är så starkt påverkade att de inte kan ta hand om sig själva.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
Vi har under senare år sett fall där starkt påverkade personer som omhändertagits avlidit. Enligt Justitieombudsmannen avled 19 personer i polisarrest mellan 2017 och 2020. Alkohol var inblandad i flera av dessa fall. År 2022 avled en ung kvinna i häktet i Trollhättan efter att ha omhändertagits i enlighet med lagen om omhändertagande av berusade personer.
De medicinska insatserna vid tillnyktringsenheter är enkla men livsviktiga. Det är viktigt att tillse att patienten ligger i framstupa sidoläge utan fallrisk och kontrolleras kontinuerligt samt att det finns tillgång till läkemedel för akuta tillstånd såsom epileptiska kramper och opiatöverdoser. Därför bör all tillnyktring och avgiftning ske inom sjukvården. Ingen bör stängas in i polisens arrestlokaler och löpa risk att avlida av alkohol- eller narkotikaförgiftning.
Att möjlighet att transportera personer enligt LOB ges till ordningsvakter, som helt saknar specifik utbildning för att ta hand om människor med dessa svåra trauman, skapar risk att situationen försämras ytterligare och att antalet LOB-relaterade dödsfall i stället ökar.
Utredningen har inte heller tydligt nog klargjort hur den enskildes utsatthet skulle minskas av den föreslagna regleringen. Jag anser därför att riksdagen bör avslå propositionen i denna del.
När det gäller förslaget att en ordningsvakt ska få kroppsvisitera personer i samband med avlägsnande eller omhändertagande i den utsträckning som är nödvändig för att personens identitet ska kunna fastställas är detta en mycket ingripande åtgärd. Det finns en risk att kroppsvisitation görs på obefogade grunder. Det finns också en risk att ordningsvakter ägnar sig åt rasprofilering eller etnisk profilering. Riksdagen bör därför avslå även denna del av lagförslaget.
Vänsterpartiet har även en reservation om ökad utbildning för ordningsvakter, reservation 2, som jag också yrkar bifall till.
Dagens utbildning är alldeles för kort och saknar viktiga delar som bör ingå i en utbildning för ordningsvakter. Enligt nuvarande föreskrifter är ordningsvaktsutbildningen två veckor lång. Därefter får ordningsvakter befogenhet att använda våld, en rätt som annars bara polisen har. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Två veckor är alldeles för kort tid för denna befogenhet.
Det finns tyvärr många exempel på när ordningsvakter använt våld på ett sätt som inte varit befogat, och tyvärr drabbar det inte sällan personer som har ett annat etniskt ursprung än svenskt. Jag tror att vi alla minns filmen på en gravid kvinna med mörk hudfärg som tvingas av tunnelbanevagnen av två ordningsvakter och sedan trycks ned på mage mot en hård träbänk på perrongen.
Det här kan leda till att vissa personer i högre grad pekas ut av rättsväsendet, vilket skadar förtroendet för samhället. För att komma till rätta med det bör det införas en längre ordningsvaktsutbildning. Utbildningen bör ha mer fokus på diskrimineringsgrunder och konflikthantering. Ordningsvakter behöver även få särskild kunskap om hur barn och ungdomar bör bemötas för att inte förvärra konfliktsituationer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
I utredningen till propositionen föreslogs att grundutbildningen skulle omfatta minst 160 timmar. Trots detta lägger regeringen i detta sammanhang inte fram något förslag om att förstärka utbildningen, vilket är en mycket stor brist och högst anmärkningsvärt. En längre utbildning för ordningsvakter borde rimligtvis vara på plats samtidigt som den nya lagen träder i kraft.
Jag förutsätter att utredningens förslag bereds vidare inom Regeringskansliet men anser ändå att det är viktigt att ett tillkännagivande om utbildningen riktas till regeringen. Det bör i sammanhanget övervägas om utbildningen bör förlängas ytterligare, i enlighet med vad flera remissvar till utredningen föreslår.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 105 Katja Nyberg (SD)
Herr talman! Vi debatterar i dag betänkandet En ny lag om ordningsvakter. Det är en mycket välkommen lag eftersom den gamla lagen är föråldrad och behöver moderniseras. Det har funnits ett behov av att reformera den nuvarande lagen om ordningsvakter, LOV, då användningen av ordningsvakter har förändrats väsentligt sedan lagens tillkomst för 40 år sedan.
En fråga som återkommande har aktualiserats under de senaste åren är om ordningsvakter kan användas på ett bättre sätt än vad den nuvarande lagen medger för att på så sätt tillgodose samhällets behov av trygghet och ordning på allmän plats.
Polismyndigheten har angett att den ökade användningen av ordningsvakter har lett till att lagen är mycket svår att följa. Den nu gällande lagen är inte anpassad för de krav som olika aktörer ställer för att kunna använda ordningsvakter. Till exempel finns det osäkerhet i fråga om hur stora geografiska områden som Polismyndigheten kan förordna för ordningsvakter. Både Polismyndigheten och ett flertal kommuner har dessutom inkommit till Justitiedepartementet med framställningar om ändringar i LOV.
Herr talman! Under de senaste årens negativa kriminella utveckling har Polismyndigheten haft en allt större användning av ordningsvakter för att motverka ordningsstörningar samt i det trygghetsskapande arbetet. Den negativa samhällsutvecklingen har lett till att ordningsvakter fått allt större betydelse för att upprätthålla den allmänna ordningen i samhället.
Ett exempel på detta är att Polismyndigheten i sin verksamhetsanalys för de kommande åren har konstaterat att ordningsvakter är en resurs som kan komplettera polisens arbete och medverka till att polisiära resurser i första hand används i situationer där polisiär kompetens är oundgänglig.
Ett mer flexibelt sätt att använda ordningsvakter kommer att frigöra resurser från polisen, som då i större utsträckning i stället kan fokusera på sina kärnuppgifter.
Viktigt att ha i åtanke är dock att ordningsvakter aldrig kommer att kunna ersätta poliser och att arbetet med att få fler poliser i yttre tjänst måste fortgå. Men dagens brist på poliser gör att ordningsvakter har fått en allt viktigare roll att fylla, och det gäller även i det trygghetsskapande arbetet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
Herr talman! I betänkandet föreslås en ny lag som ska skapa förutsättningar för ökad och mer flexibel användning av ordningsvakter. Ordningsvakter ska användas för att medverka till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt främja trygghet. Men de ska även ges fler befogenheter, till exempel att transportera vissa omhändertagna personer och utökad rätt att kroppsvisitera för att fastställa identitet. Det kommer att innebära att en polisman inte behöver komma till platsen för att fastställa identitet. Den tid en person är frihetsberövad kommer därmed att kunna kortas, och ordningsvakten kan återgå till andra arbetsuppgifter snabbare än vad som är möjligt i dag.
Ordningsvakter kommer i och med den nya lagen även att kunna arbeta i ett större geografiskt område, vilket också kommer att bidra till bättre effektivitet i ordningsvakternas arbete.
Herr talman! Varje år omhändertas drygt 60 000 personer med stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer, LOB. Men dagens regelverk ger inte en ordningsvakt rätt att transportera den omhändertagne. Tiden från det att en person har omhändertagits av en ordningsvakt med stöd av LOB till att polisen kommer till platsen kan vara väldigt lång. Väntetiden för den omhändertagne blir ännu längre med tanke på att polisen måste inhämta uppgifter om omhändertagandet och sedan köra personen till sjukhus, tillnyktringsenhet eller polisstation.
Den nya lagen kommer att utöka ordningsvakters befogenheter att omhänderta personer enligt LOB och polislagen. I och med att ordningsvakter ges möjlighet att transportera personer som har omhändertagits kommer väntetiden för både den enskilde och ordningsvakterna att kunna minska avsevärt.
Utöver kortare väntetider skulle förslaget även frigöra resurser hos Polismyndigheten, vilket innebär att poliser i större utsträckning kommer att kunna ägna sig åt uppgifter där polisiär kompetens är nödvändig. Låt mig tillägga att det kommer att vara polisen som bedömer om det är lämpligt att överlämna transporter till ordningsvakter.
När det gäller ordningsvaktsutbildningen och kontrollen av ordningsvakter vill jag säga att ordningsvakter även fortsättningsvis ska stå under Polismyndighetens ledning. Utbildningen ska vara kvalitetssäkrad och relevant utifrån ordningsvaktens befogenheter. En ordningsvakts förordnande kan återkallas om personen till exempel åsidosätter sina skyldigheter.
Genom att göra dessa förändringar stärker vi det trygghetsskapande arbetet. Det kommer även att stärka legitimiteten i medborgarnas ögon, då det är uppenbart att den här förändringen utgör ett led i att höja effektiviteten och skärpa fokus i varje del inom rättsväsendet.
Herr talman! Det är av absolut central betydelse att vi använder våra gemensamma resurser effektivt. Inom ramen för detta arbete är det en viktig, för att inte säga fundamental, del att vi är flexibla nog att anpassa politiska åtgärder utifrån hur verkligheten förändras. Det är just detta anslag som ligger till grund för det politiska förslag som vi debatterar i dag.
Det finns en förståelse för att det offentliga inte i alla lägen förmår att svara upp mot alla situationer i varje given stund. Men det finns även ett rättmätigt krav på att vi ska göra vårt yttersta när det gäller att använda de resurser vi har på bästa sätt. Den nya lag som ligger på bordet i dag är ett utmärkt exempel på en förändring i denna riktning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
Genom den nya lagen tar vi ytterligare ett steg på vägen mot ett Sverige som förmår att på ett mer effektivt sätt leverera den välfärd som våra medborgare har rätt att förvänta sig.
Jag yrkar bifall till regeringens proposition.
Anf. 106 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att ordningsvakter fyller en viktig funktion. Ordningsvakter finns ofta på allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, exempelvis på fotbollsmatcher och krogar. Många kommuner anlitar ordningsvakter för att bidra till ökad trygghet. Ordningsvakter har en roll i det trygghetsskapande och brottsförebyggande arbetet, vilket slås fast i propositionen. Miljöpartiet instämmer i det.
Men en ordningsvakt kan inte och ska inte ersätta en polis. Det är också viktigt att understryka detta. En ordningsvakt kan göra vissa saker som underlättar för polisen, men en ordningsvakt har inte och ska inte ha polisiära befogenheter.
En polisutbildning är två år. Vi diskuterar emellanåt att den borde förlängas. Det finns goda skäl för det. Men det finns också argument emot. Det är en diskussion som förs.
Men utbildningen för att bli ordningsvakt är 80 timmar, alltså två veckor. Regeringen har inte lagt fram något förslag om att utöka utbildningstiden, vilket vi ställer oss kritiska till och tycker är svagt. Det borde göras.
Ordningsvakter föreslås i propositionen nämligen få betydligt fler befogenheter: att förverka och förstöra alkohol, att transportera berusade personer och att kroppsvisitera personer för att fastställa identiteten. Det är jätteviktiga uppgifter men också ganska ingripande åtgärder. Med fler befogenheter borde ett krav på utökad utbildning komma. Det var också med i den utredning som föregick propositionen, där man sa att 160 timmar vore lämpligt. För Miljöpartiets del anser vi att det är ett minimum, vilket vi också skriver i vår följdmotion. Men man skulle mycket väl ha kunnat diskutera längre tid än så.
Man kan också notera att med detta regelverk kommer en 20-åring som är ordningsvakt att få befogenhet att förstöra alkohol. Det är samma åldersgräns som för att få köpa alkohol på Systembolaget. Vi har inte lagt något förslag om högre åldersgräns, men vi har bland remissinstanserna sett att exempelvis moderatstyrda Trelleborgs kommun föreslår att det ska vara högre åldersgräns för förordnande som ordningsvakt.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1.
Anf. 107 Torsten Elofsson (KD)
Herr talman! I dag debatterar vi en ny lag avsedd att skapa förutsättningar för en mer flexibel och ökad användning av ordningsvakter. Ordningsvakter ska få användas för att medverka till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och främja trygghet. Det sägs ordagrant.
Den föreslagna lagstiftningen ger ordningsvakterna fler polisiära befogenheter och medger bland annat transport av omhändertagna, kroppsvisitation för att fastställa identitet på en omhändertagen och möjlighet att i vissa fall förstöra beslagtagen alkohol.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
Herr talman! I grunden är det polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I den meningen är den föreslagna lagstiftningen ett tecken på att polisen inte på egen hand i nuläget klarar av att fullgöra sin uppgift.
Traditionellt har ordningsvakters förordnande och befogenheter till stora delar begränsats till ordningshållning på offentliga tillställningar och andra publika evenemang och på senare tid även till att stärka upp säkerheten i den offentliga verksamheten, exempelvis vid sjukhus, domstolar och kommunala förvaltningar.
Efter hand som polisen i takt med en ökande brottslighet i allt högre utsträckning överfört resurser till utrednings- och ingripandeverksamhet och även i takt med en ökad centralisering har den polisiära närvaron i lokalsamhället avtagit markant. Polismyndigheten har efter den stora omorganisationen 2015 inte lyckats tillmötesgå medborgares och kommuners önskan om en lokalt närvarande och synlig polis med god tillgänglighet.
I brist på närvarande och tillgänglig polis har många kommuner sett sig tvingade att hyra in ordningsvakter för att kompensera den polisiära frånvaron. Detta är beklagligt, för i grunden kan ordningsvakter inte fullt ut kompensera för de hål som uppstår när polisen lämnar.
Med detta sagt vill jag understryka att detta inte på något sätt är en kritik mot ordningsvakter per se. Flertalet gör ett bra jobb utifrån sina förutsättningar och har, såvitt jag vet, ett gott och nära samarbete med polisen. Dock är det viktigt att även fortsättningsvis vara tydlig med gränsdragningen mellan poliser och ordningsvakter när det gäller yrkesroller och befogenheter.
Herr talman! Den nya lagstiftningen möjliggör en mer flexibel och ändamålsenlig användning av ordningsvakter. Det är i större utsträckning behovet som styr, och Polismyndigheten ges större möjligheter till ökad flexibilitet då ansökningar prövas.
Vid bedömning ska särskilt beaktas vilken art och omfattning uppdraget ska ha, var uppdraget ska utföras och vilka möjligheter till ledning och kontroll Polismyndigheten kommer att ha över ordningsvakternas arbete. Det finns med andra ord fortsatta begränsningar, och det är fortsatt Polismyndigheten som sätter ramarna.
En förändring som ifrågasätts i en reservation är förslaget att ordningsvakter ska få genomföra en kroppsvisitation för att fastställa identiteten på en person som blir föremål för ingripande. Jag själv och vi kristdemokrater menar att det ligger i sakens natur att man fastställer identiteten på den omhändertagne, men givetvis med stöd av gällande regelverk.
Ur rättssäkerhetssynpunkt är det av stor vikt att det i efterhand finns en god dokumentation över frihetsberövandet. Särskilt viktigt är det när man ingriper mot unga, där åldern kan ha betydelse för den fortsatta handläggningen.
Utbildningen har också nämnts här. Jag förstår inte riktigt resonemanget där, för det finns redan en förordning som gäller utbildning av ordningsvakter.
I 6 § i denna förordning står det: "Utbildningen för ordningsvakter ska utformas så att eleverna ges de kunskaper och färdigheter som krävs för tjänstgöringen. Utbildningen ska utformas med särskilt beaktande av en ordningsvakts behov av yrkesetiska principer och teoretiska och praktiska kunskaper. Grundutbildningen ska omfatta minst 60 timmar."
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
Inget hindrar således att Polismyndigheten anordnar en utbildning som är betydligt längre. Om vi nu får en ny lag som ger ordningsvakter ökade befogenheter ligger det i sakens natur att Polismyndigheten också anpassar utbildningen utifrån dessa utökade befogenheter.
Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag att riksdagen ska anta en ny lag om ordningsvakter. Jag yrkar också avslag på föreliggande motionsyrkanden.
Anf. 108 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Jag har en fråga till ledamoten Torsten Elofsson. Jag vet att han har en gedigen politisk karriär bakom sig innan han blev ledamot av Sveriges riksdag och tog upp frågan om utbildningslängd för ordningsvakter.
Jag tycker att det är intressant. Jag hörde vad ledamoten sa om att det blir upp till polisen och att förordningen säger minst 60 timmar, alltså en arbetsvecka om man jobbar mycket, en och en halv gång mer än normaltid. Menar verkligen ledamoten Torsten Elofsson att en 20-åring på 60 timmar ska kunna tillgodogöra sig de kunskaper som behövs för att använda befogenheterna på ett tillräckligt bra sätt?
Anf. 109 Torsten Elofsson (KD)
Herr talman! Det var väl inte riktigt så jag uttryckte mig, utan jag sa att utbildningen ska omfatta minst 60 timmar.
Nu när vi får en ny lagstiftning där vi ger ordningsvakterna utökade polisiära befogenheter ställer det nya krav på utbildningen. Förordningen ger Polismyndigheten möjlighet att anpassa utbildningen, och den säger också uttryckligen att utbildningen ska anpassas till de nya krav som ställs på ordningsvakter.
Det är inte jag som fastställer hur många timmar det ska vara, utan förordningen överlåter till Polismyndigheten att avgöra det. När det gäller åldern på ordningsvakterna är det en mognads- och omdömesfråga huruvida det är lämpligt eller ej. Dessutom är det i många fall fortsatt polismannen som har förmanskap. Om det föreligger tveksamheter ska frågan underställas närmaste polisman, och då utövas förmanskapet av polisen.
Anf. 110 Rasmus Ling (MP)
Fru talman! Fler befogenheter för vad ordningsvakter får göra kommer med lagstiftningen, men ingenting görs åt utbildningen. Ingenting hade hindrat regeringen från att skärpa kraven i den delen eller riksdagen från att lämna ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma i den delen. Nu görs ingenting.
Jag kan konstatera att det för andra yrkeskategorier finns väldigt mycket diskussioner politiskt om språkkrav och allehanda krav. Men här, där vi lämnar långtgående befogenheter till en yrkeskår som har en så pass kort utbildning, vill regeringen och partierna i regeringsunderlaget inte skärpa kraven. Detta, fru talman, tycker jag är beklagligt och värt att kritisera.
Anf. 111 Torsten Elofsson (KD)
Fru talman! Ledamoten Rasmus Ling tycker att regeringen och riksdagen ska lagstifta om dessa frågor. Det är egentligen att underkänna polisen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
Rasmus Ling refererade tidigare till min polisiära erfarenhet. Jag vill påstå att det är polisen som har ansvaret för att ordningsvakterna får sina förordnanden och för att de ordningsvakter som får förordnanden har den kompetens och kunskap som krävs. Det säger sig självt att det är polisen som har bäst kapacitet och kompetens att avgöra vilken utbildning som krävs för att göra detta.
När det gäller längden på utbildningen är det i dagsläget ingenting som hindrar att man faller tillbaka på förordningen och säger att det behövs 160 timmar i stället för 60. Detta kan Polismyndigheten själv avgöra, och jag tror att vi ska överlåta den frågan till dem. Om det skulle visa sig att man behöver lägga mer kraft bakom orden kan man göra det, men just nu finns det inget hinder.
De som bedriver denna utbildning inom Polismyndigheten har den kompetens och kunskap som krävs för att det ska bli bra. Detta är jag helt övertygad om.
Anf. 112 Juno Blom (L)
Fru talman! Det fria samhället kräver en fungerande rättsstat. Rättstrygghet är en frihetsfråga.
Barn och unga ska inte vara rädda för att utsättas för brott eller för att rekryteras in i gängbrottslighet. Alla ska kunna leva i förvissningen om att rättsstaten finns där när det verkligen behövs. Och ingen ska behöva uppleva att makten över det egna bostadsområdet glider över i händerna på kriminella som vill skapa sig zoner där de ostört kan utöva sin brottslighet. En sak är säker: Sverige förtjänar bättre.
Statens förmåga att garantera tryggheten är fundamental för varje människas frihet. Det handlar om att friheten säkras genom lagen och dess upprätthållande i hela landet - en lagbunden frihet. Det är därför viktigt att använda samhällets gemensamma resurser rätt och så effektivt som möjligt.
Fru talman! Andra samhällsinstitutioner kan och måste bidra för att skapa den trygghet och frihet som vi alla är i behov av och har rätt till, med särskilt fokus på barn och unga, som är vår framtid. Det förebyggande arbetet är avgörande.
Vi politiker bär ett ansvar för att stärka barnrättsperspektivet, för att göra vad vi kan för att hemmet ska vara en trygg plats och inte utvecklas till en brottsplats där barn utsätts för våld och övergrepp och för att investera i skolan, där alla barn ska mötas av höga förväntningar och ges rätt förutsättningar att utvecklas utifrån sin unika förmåga. Men det är lika viktigt att vi alla kan känna oss trygga i vårt bostadsområde och även när vi rör oss på gator och torg.
Polisen ska kunna fokusera på närvaro i det förebyggande arbetet liksom på att komma åt våld mot barn, sexualbrott, mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och den grova gängkriminaliteten. Det är allvarliga brott som var för sig är alarmerande och måste bekämpas.
En mycket arbetskrävande uppgift som fortfarande ligger hos polisen är att bistå med handräckning av personer som blir föremål för ingripande enligt lagen om omhändertagande av till exempel berusade personer, LOB. En polis eller ordningsvakt kan fatta beslut om att omhänderta en person som är så berusad eller påverkad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv. Varje år omhändertas drygt 60 000 personer med stöd av lagen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
Dagens regelverk ger inte en ordningsvakt rätt att transportera den omhändertagne. Väntan på polisen kan vara mycket lång, vilket medför en risk både för den enskilde och för de ordningsvakter som väntar på polismän tillsammans med den omhändertagne.
Arbetet med att skjutsa personer som omhändertagits enligt LOB till sjukhus eller arrest slukar i dag tusentals polisarbetstimmar varje dygn. Om en berusad eller påverkad person är våldsam kan det naturligtvis vara nödvändigt för polis att gripa in, men i många fall är personen samarbetsvillig eller så påverkad att polisens enda uppgift blir att föra in personen i ett fordon och skjutsa honom eller henne till den avsedda adressen.
Regeringen är tydlig med att de ordningsvakter som utför transportuppdrag bör ha genomgått utbildning som är relevant för uppdraget och som leder till bättre och mer anpassade kunskaper hos ordningsvakterna. Liberalerna ser därför positivt på att den nya lagen leder till att vi använder resurserna rätt och att polisen därmed kan avlastas likaväl som att lagen möjliggör att processen påskyndas för den som är aktuell för ett omhändertagande.
Ordningsvakterna utgör ett värdefullt komplement till polisens verksamhet för att skapa trygghet. Liberalerna har en längre tid arbetat för att det offentliga i större utsträckning ska använda sig av ordningsvakter som en sekundär förstärkning av de trygghetsskapande insatserna vid sidan av polisen som behåller det primära ansvaret. Redan i dag förordnar polisen i vissa fall ordningsvakter för att vara polisens förlängda arm och bidra till ordning och trygghet.
Lagstiftningen om ordningsvakter har varit i stort behov av modernisering. Bland annat är det nödvändigt att ge ordningsvakter ett förordnande som handlar om ett större geografiskt område än vad som i dag är möjligt men som den nya lagen nu möjliggör.
Det handlar inte om att ordningsvakterna ska överta polisens roll i dessa områden utan om att de ska bidra till ökad trygghet genom närvaro och patrullering på offentliga platser.
Vem som ska bli ordningsvakt hänger nära ihop med lämplighetsprövning och utbildningskraven för yrket. När det gäller kravet på laglydnad konstaterar regeringen att Polismyndigheten har tillgång till uppgifter från både belastnings- och misstankeregistret. Dessa uppgifter är relevanta och viktiga vid prövning av en persons laglydnad men kan också ha betydelse för om en person bedöms som lämplig i övrigt för uppdraget.
Regeringen framhåller att sådana registersökningar kan göras inte bara före själva förordnandet utan även under den tid som förordnandet gäller.
Det är därför viktigt att betona att förslagen i propositionen bland annat inkluderar att ordningsvakter även fortsättningsvis ska stå under Polismyndighetens ledning, att utbildningen är kvalitetssäkrad och relevant utifrån ordningsvaktens befogenheter samt att en ordningsvakts förordnande kan återkallas om han eller hon exempelvis åsidosätter sina skyldigheter.
Regeringen konstaterar att det är mer relevant att den närmare utformningen av vissa bestämmelser som rör ordningsvakter, till exempel utbildning, meddelas på lägre författningsnivå än i lagform.
Det är Polismyndigheten som beslutar om förordnande av ordningsvakter, och ett förordnande ska meddelas för en viss tid.
En ordningsvakt ska stå under Polismyndighetens ledning och vara skyldig att följa en anvisning som en polisman meddelar i tjänsten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter
En ordningsvakt ska hålla Polismyndigheten underrättad om förhållanden som rör verksamheten och som är av sådan art att de bör komma till myndighetens kännedom.
Fru talman! Tillvaron krymper för den som inte känner trygghet. Att veta att polisen kommer när det verkligen behövs, att känna sig trygg i sitt bostadsområde, att inte känna sig tvungen att avstå från en kvällspromenad handlar om frihet i vardagen.
I detta läge är ordningsvakter viktiga och kan komplettera polisens arbete med synlighet, förebyggande insatser och ingripande om det skulle behövas för att öka tryggheten och friheten för oss alla.
Jag yrkar därför bifall till propositionen och avslag på reservationerna.
Anf. 113 Mikael Damsgaard (M)
Fru talman! De senaste åren har otryggheten i samhället blivit allt större. Att skjutningar och sprängningar sker på fler platser och att allt fler vaknar på nätterna av ljudet av skjutningar, sprängningar eller polisens helikopter är bara toppen av isberget som otryggheten innebär.
Det svenska tillståndet är allvarligt. Polistätheten är bland de lägsta i EU, och dödsskjutningarna bland de högsta. Att anställa fler poliser är viktigt för att öka tryggheten och för att förhindra och klara upp fler brott. Därför vill den moderatledda regeringen att polistätheten ska ligga på EU-genomsnittet och arbetar nu intensivt för detta.
Men att utbilda och få fler poliser till våra gator och torg går inte över en natt. I brist på tillräckligt många synliga poliser anlitar många kommuner ordningsvakter som en trygghetsskapande åtgärd. Men processen för detta är inte helt okomplicerad. Ordningsvakterna regleras nämligen av en gammal lagstiftning från 1980-talet som det finns stora behov av att förändra.
Många kommuner ansöker om förordnanden om ordningsvakter för så kallade paragraf 3-områden där deras tilltänkta ordningsvakter ska patrullera. För att få ett förordnande krävs att det finns ett särskilt behov och att det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vidare ska det i ett förordnande anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller, och förordnandet ska innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.
Dagens ansökningsförfarande är byråkratiskt och kan dessutom leda till att kommun och polis gör olika bedömningar av huruvida det krävs ett förordnande eller inte utifrån allmän synpunkt. Detta kan i förlängningen orsaka konflikt mellan kommun och polis och dessutom leda till färre ordningsvakter på våra gator, trots att det finns en stor efterfrågan på dem.
I dag kommer vi i kammaren att ta ställning till en ny lag om ordningsvakter. Ordningsvakter kommer i och med den nya lagen att få arbeta med att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att främja trygghet. Detta innebär att fler områden kommer att kunna godkännas för att ordningsvakter ska få arbeta där. Många kommuner får i dag avslag på ansökningar om att använda ordningsvakter, trots ordningsstörningar och en upplevd otrygghet på platsen. Med den nya lagen får kommunerna större möjligheter att använda ordningsvakter på platser som upplevs som otrygga.
En ny lag om ordningsvakter
Vi hoppas att detta kommer att lösa problemen för kommuner som i dag inte får förordnanden beviljade, och vi kommer att följa utvecklingen noga för att säkerställa att kommunerna har möjlighet att använda sig av ordningsvakter i den utsträckning som behövs för att bidra till ökad trygghet.
För att renodla polisens uppdrag föreslås också att ordningsvakter ska få nya befogenheter, där uppdraget att transportera omhändertagna är den viktigaste. Då frigörs polistimmar som polisen kan använda för att bekämpa organiserad brottslighet och upprätthålla trygghet i samhället. Samtidigt minskar också väntetiden för den enskilde.
I arbetet för att främja tryggheten i samhället behöver flera olika verktyg användas. Regeringen gör nu många bra satsningar på rättsväsendet och polisen. Även om polisen har och fortsatt kommer att ha huvudansvaret för att upprätthålla den allmänna ordningen är det mycket positivt att den nya lagens förslag innebär att användningen av ordningsvakter kommer att kunna utökas och att vi således kommer att kunna se ordningsvakter på fler platser som ett bra komplement till polisen.
Jag är därför glad att jag i dag kan yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)
Beslut
Ny lag om ordningsvakter (JuU23)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om en ny lag om ordningsvakter. Lagen ska skapa förutsättningar för en mer flexibel och ökad användning av ordningsvakter samt ge dem utökade befogenheter.
Enligt den nya lagstiftningen ska ordningsvakter få användas för att medverka till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet eller bidra till trygghet. De ska även ges fler befogenheter, till exempel att få transportera vissa omhändertagna personer och förstöra beslagtagen alkohol om värdet är ringa.
De nya reglerna börjar att gälla den 1 januari 2024.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionsyrkandena.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.