En europeisk arresteringsorder

Fru talman! I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:7 Lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder jämte fyra följdmotioner med yrkanden om bland annat avslag på propositionen. Förslagen i propositionen syftar huvudsakligen till att genomföra det inom EU antagna rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, vilket syftar till att göra utlämningsförfarandet mellan EU:s medlemsstater enklare och mer effektivt. I propositionen föreslås att det ska införas en ny lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, vilken i förhållande till EU:s medlemsstater normalt sett ska ersätta lagen om utlämning för brott. Vidare föreslås ändringar i annan lagstiftning som påverkas av rambeslutet, bland annat i brottsbalken och i sekretesslagen. Den nya ordningen bygger på principen om ömsesidigt erkännande av varandras rättsliga beslut inom unionen. Lagförslagen har granskats av Lagrådet och föreslås träda i kraft den 1 januari 2004. Utskottet tillstyrker i huvudsak propositionen, dock med undantag för några justeringar i föreslagen författningstext, och man avstyrker motionerna. Utskottet lägger i ärendet också fram förslag till övergångsbestämmelser om vilka regler som ska gälla i förhållande till de medlemsstater som ännu inte har införlivat rambeslutet i sin lagstiftning den 1 januari 2004. I ärendet finns tre reservationer och ett särskilt yttrande. Fru talman! Med denna korta inledning överlämnar jag ärendet till debattörerna.

Fru talman! Propositionen En europeisk arresteringsorder bygger på det av EU antagna rambeslutet om en europeisk arresteringsorder, som tidigare har antagits här i riksdagen. Då fanns den svenska följdlagstiftningen inte med. Det är den som vi debatterar nu. Vänsterpartiet var motståndare till rambeslutet beroende på de brister i rättssäkerheten som fanns i det. Även om den svenska lagstiftningen har försökt vara så tydlig som möjligt och har försökt att skärpa rättssäkerhetsaspekten anser vi i Vänsterpartiet att det inte är tillräckligt. Därför yrkar jag bifall till reservation 2 om avslag på propositionen. Jag ska här motivera några av de viktigaste punkterna i Vänsterpartiets ställningstagande. Det föreliggande förslaget bygger på att man har ett fullständigt förtroende för varandras rättsväsende. Det bygger på ömsesidigt erkännande av varandras rättssystem. Just dessa principiella grunder anser vi vara mycket tveksamma. Det kan knappast förnekas att medlemsstaternas rättsordningar skiljer sig ganska mycket åt, både vad gäller regelverkets innehåll - till exempel vilka förutsättningar som gäller för straffprocessuella ingripanden - och vad gäller rättsväsendets uppbyggnad, funktion och effektivitet. Genom lagstiftningsförslaget förbinder sig Sverige att godta rättsliga beslut fattade i samtliga medlemsstater utan att man har möjlighet att göra en materiell prövning av till exempel misstankegrad eller möjligheten att tillämpa svenska regler. Sådant har funnits i tidigare utlämningsavtal. Den största skillnaden mellan det här förslaget och tidigare utlämningsavtal är att man nu tar bort kravet på dubbel straffbarhet på ett stort antal brott. Det gäller de brott som är uppräknade på den så kallade listan. tittar man på den listan ser man att det finns många tveksamheter och otydligheter i lagstiftningen. Om man tittar på listan kan man tolka det som att det kommer att vara ett brott att till exempel gömma flyktingar. Där avskaffar man dubbel straffbarhet. Vi i Sverige har valt att inte straffbelägga en sådan handling. Att låta utföra en abort är i vissa EU-stater förbjudet, medan det är helt otänkbart att kriminalisera det i andra länder. Listan är också ganska otydlig. Vad menar man med till exempel IT-brottslighet? Det är ju en av de brottskategorier där man har tagit bort kravet på dubbel straffbarhet. Det kan inrymma en väldig mängd olika typer av brott, eftersom IT-brottslighet är ett ganska vitt begrepp. Miljöbrott har man också tagit in, liksom rasism. När det gäller rasism frågar man sig: Är det en gärning, eller är det en åsikt? Det är också ett av de brott som finns på listan, där man tar bort kravet på dubbel straffbarhet. Kriminalisering av deltagande i vissa organisationer accepteras. Här i Sverige har vi utrett detta under ett flertal år och valt att inte kriminalisera. Vi anser att det strider mot vår grundlag. Nu ska vi till och med acceptera vissa länders beslut att helt förbjuda politiska partier. Det är väldigt långtgående förändringar som leder till stor otydlighet. För Vänsterpartiet är det en grundläggande princip i en rättsstat att den enskilde ska kunna förutse huruvida man begår en gärning som är brottslig. Just denna otydlighet gör att det här förslaget begränsar rättssäkerheten. Det finns en punkt i förslaget som handlar om hinder mot överlämnande. Det handlar framför allt om konstitutionella regler. Det gäller i Sverige inte minst föreningsfriheten och tryck- och yttrandefriheten. I förslaget säger regeringen att den inledande beaktandesatsen i rambeslutet är ett tillräckligt skydd för den svenska grundlagen. Men det har ju ingen bindande juridisk verkan! Justitiekanslern har också i sitt remissvar faktiskt ifrågasatt om punkt 12 verkligen ger det skydd för de svenska konstitutionella reglerna som regeringen hävdar. När nu Justitiekanslern tvivlar på att det faktiskt ger det skydd för våra grundlagar som vi alla vill ha borde regeringen ta det på stort allvar. Ytterligare en punkt i avtalet om den europeiska arresteringsordern som vi ser som mycket bekymmersam gäller barn och ungdomar under 18 år. Detta nya beslut innebär att det är möjligt att överlämna barn och ungdomar mellan 15 och 18 år för lagföring eller verkställighet av straff. Och vi här i Sverige har ingen möjlighet att vägra utlämning om den unge riskerar att ställas inför rätta som en vuxen person i en annan EU-stat. Enligt svensk lagstiftning är man visserligen straffmyndig om man är 15 år, men vi har oerhört restriktiva regler när det gäller hur man får döma ungdomar som är mellan 15 och 18 år till fängelse. När det gäller ungdomar mellan 18 och 21 år har vi också en regel som säger att man får utdöma fängelsestraff endast om det finns särskilda skäl. Tidigare har Sverige och regeringen när det gäller utlämningsavtal av humanitära skäl kunnat vägra att utlämna barn under 18 år. Men den möjligheten tas nu helt bort. Och det är den andra statens straffsystem som är det som ska gälla. Det ser vi som väldigt bekymmersamt. Vi har i och med det nya beslutet inget skydd för dessa unga människor. Slutsatsen för Vänsterpartiet blir att det finns så många otydligheter i denna lagstiftning och att den innehåller regler som kommer att påverka enskilda individer i väldigt stor utsträckning. När det gäller våra konstitutionella skydd finns det också oklarheter om huruvida vi verkligen kommer att ha kvar det efter detta beslut. Vi anser att det viktigaste är att en lagstiftning ska vara tydlig, att människor ska veta vad som gäller och att alla ska kunna ha en klar och tydlig kunskap om vilka regler som gäller och vilken typ av brott som det gäller. Med hänvisning till listan och dessa osäkerheter anser vi att detta inte uppfyller tillräckligt stora krav på rättssäkerhet. Därför yrkar jag avslag på förslaget om en europeisk arresteringsorder och bifall till reservation 2.

Fru talman! Lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder låter kanske som en dramatisk förändring. Men jag vill påstå att förändringarna inte är så dramatiska som Vänsterpartiets Alice Åström försöker ge sken av. Den nya lagen ersätter lagen om utlämning för brott i förhållande till EU:s medlemsstater och innebär, som jag ser det, inga dramatiska förändringar för svenska medborgare. Den nya lagen bygger på ett av riksdagen i maj 2002 godkänt rambeslut, som i sin tur bygger på principen om ömsesidigt erkännande inom unionen av varandras rättsordningar. Vad Vänsterpartiet och Miljöpartiet egentligen säger med sitt avslagsyrkande på propositionen är att de inte litar på de andra EU-ländernas rättsliga beslut. Denna syn att vi i Sverige är så otroligt bra medan andra länder inte kan upprätthålla en rättsstat är en alldeles för ensidig syn på olikheter. Snarare är det så att svenska medborgare får vissa garantier som de inte har haft tidigare när de ska utlämnas till ett annat land för brott som de begått där. Den kanske viktigaste garantin är att de kan begära att få avtjäna frihetsberövande påföljd i Sverige om de döms till sådant straff i det andra landet. Fru talman! Trots detta tycker vi i Centerpartiet inte att den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet är tillräcklig. Vi vill se en svensk lagstiftning som ger svenska medborgare rätt till rättsligt bistånd även vid en process i andra länder. Detta kan till exempel gälla en svensktalande offentlig försvarare. Europakonventionen ger ett grundläggande skydd med bland annat rätt till en kostnadsfri offentlig försvarare när processen rör en besvärlig rättsfråga eller om den tilltalade riskerar ett längre straff. Men för den svenska medborgare som ska gå genom en rättsprocess i ett annat land där de talar ett språk som han eller hon inte förstår, är det alldeles avgörande för rättstryggheten att han eller hon får en svensktalande försvarare. Inom EU pågår ett arbete för att precisera reglerna i Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång. Det handlar bland annat om rättsligt biträde, tolkning och översättning. Men jag vill att Sverige ska gå före. Vi har rättshjälpslagen och lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd, men det finns redan i dag fall där enskilda lider stor skada, både vad gäller rättstrygghet och ekonomiskt, på grund av lagstiftningens otillräcklighet. Det krävs en hög och gemensam standard för rättsväsendet i alla EU-länder. Varje unionsmedborgare ska behandlas på ett rättstryggt sätt oavsett vilket medlemsland han eller hon befinner sig i. Utskottsmajoriteten har givit en tämligen positiv skrivning i betänkandet och ett medgivande att det behövs uppföljning och utvärdering av hur den tilltalades rättstrygghet och möjlighet till rättshjälp ser ut. Men trots detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3 under punkt 5 angående den eftersöktes rättigheter efter överlämnandet. Det finns nyheter i lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder som känns nödvändiga att kommentera. Detta gäller till exempel de 32 olika brottstyper på den så kallade listan som innebär att det inte längre krävs dubbel straffbarhet, det vill säga ett motsvarande brott enligt svensk lagstiftning. För att ett överlämnande ska beviljas utan dubbel straffbarhet krävs det inte bara att brottet är ett av de 32 brottstyperna på listan utan även att gärningen ska kunna medföra fängelse i minst tre år enligt den utfärdande medlemsstatens lagstiftning. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är mycket kritiska till listan i sin avslagsreservation, bland annat när det gäller deltagande i en kriminell organisation. Men jag menar att om till exempel Tyskland har ett lagstiftat brott som ger mer än tre års fängelse, det kan handla om deltagande i en terrororganisation, kan inte Sverige med gott samvete skydda denna person och vägra överlämna honom eller henne. Undantag från dubbel straffbarhet finns redan mellan de nordiska länderna, men de andra europeiska länderna kanske inte har samma rättssäkerhet som vi här i Norden har. Jag vet inte om det är det som Vänsterpartiet och Miljöpartiet menar. Påståendena om att abort eller att gömma en flykting skulle kunna leda till överlämnande enligt listan tycker jag helt saknar grund. En annan förändring som kan minska antalet utlämningar eller överlämningar är förändringen av strafftröskeln. I dag kan utlämning ske till en EU-medlemsstat om gärningen motsvarar brott i Sverige som kan ge fängelse i sex månader eller mer. Med den nya lagen krävs det för överlämning att den utfärdande medlemsstatens lagstiftning föreskriver fängelse i ett år eller mer samt att gärningen motsvarar ett brott enligt svensk lag eller finns med på listan. Fru talman! Jag tycker sammantaget att lagen om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder är en positiv förändring. Med några ytterligare förändringar i svensk lagstiftning för bättre rättssäkerhet och rättstrygghet för den enskilda individen skulle det bli ännu bättre.

Fru talman! Nej, jag tror inte att det handlar om att Sverige skulle ha ett mer rättssäkert system eller att alla andra EU-länder har ett rättsosäkert system. Det handlar om att inse det faktum att vi har olika rättssystem som bygger på olika rättstraditioner och på olika rättssystem över huvud taget. Diskussionen om att det ena eller det andra är bättre eller sämre tror jag att vi kan ta i ett annat sammanhang. Det handlar framför allt om att rättsväsendet och rättssystemet är något av det mest grundläggande som växer upp i alla länder och som utgår från ens eget lands tradition, kultur och brottsutveckling, vilket gör att man har olika system. Och just olikheten gör att jag ser ett problem med att vi nu ömsesidigt fullt ut ska erkänna varandras rättssystem. Det finns nämligen sådana skillnader. Det som blir problemet handlar om förutsägbarheten i områdena. Där ser jag problematiken. Sedan finns det också en problematik i, vilket jag tror att Centerpartiet också kan erkänna, den kommande utvidgningen. Därför finns i denna lagstiftning också möjligheten att under ett visst antal år inte tillämpa det här gentemot vissa länder om det anses finnas sådana brister. Visst finns det länder där de här bristerna är uppenbara och där det kommer att bli problematiskt. Den delen finns alltså också. Känner sig Johan Linander ändå helt säker och tycker att det är helt klart och tydligt vad gäller den här listan - vilka brott som ingår och för vad man avskaffar den dubbla straffbarheten?

Fru talman! Javisst är det olika rättssystem. Om jag befinner mig i ett annat land måste jag följa det landets lagar. Gör jag inte det får jag räkna med att bli åtalad och dömd för det brott som jag har begått. Detsamma ska givetvis gälla andra länders medborgare när de kommer till Sverige. Nog är det rätt bra att medborgare som begår ett brott i Sverige och sedan åker hem till sitt land kan överlämnas till Sverige för att dömas enligt svenska lagar. Det är alltså inte bara Sverige som enligt det här rambeslutet ska överlämna personer, utan det kommer också att innebära att människor från andra länder ska överlämnas till Sverige och dömas enligt svenska lagar. Det är även detta som Alice Åström säger nej till. Givetvis skulle listan kunna vara tydligare; det håller jag med om. Men att tolka in att abort eller gömmande av flykting skulle kunna innebära ett överlämnande enligt listan tycker jag är att gå alldeles för långt i sin vilja att måla upp att listan är så otydlig.

Fru talman! Abortfrågan är en fråga som har diskuterats väldigt mycket. Den finns inte med på listan i dag men det har gjorts väldigt starka påtryckningar från olika EU-länder. Man menar att även denna fråga ska tas med. Man är nämligen orolig för den debatt som förs bland annat i Sverige om att låta utländska kvinnor få göra abort i Sverige, vilket jag tycker är rätt. Men jag tror att detta - det märks ganska tydligt i debatten i länderna i fråga - kommer att mötas med att också det här ska tas med på listan. Flyktingfrågan finns redan med. Punkt 13 gäller "hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse". Olovlig vistelse är att gömma flyktingar, så den problematiken finns redan med här. Detta har i debatten tagits upp av flera flyktingorganisationer. Vi har inte alls varit emot att man ska kunna utlämna personer och att dessa ska kunna dömas för brott. Tidigare har vi ju gått med på det förra utlämningsavtalet som gäller mellan länderna. Men där finns ändå en möjlighet för Sverige att göra en materiell granskning av framställan och att se att det hela är korrekt gjort. Dessutom har det funnits en paragraf enligt vilken man av humanitära skäl har kunnat vägra. En av de stora förändringarna är att vi tar bort sådant. Vidare handlar det inte alls om att vi tycker att man ska kunna resa till andra länder och där begå brott för att sedan åka hem och inte kunna ställas till svars. Det är en alltför förenklad beskrivning. Vad säger Centerpartiet nu när vi faktiskt kan få situationen där 15-åringar på samma sätt som vuxna ska ställas inför rätta i andra länder? Hade det inte varit bra att fortsatt ha det så i Sverige som vi i dagsläget har det, nämligen att det av humanitära skäl går att neka? Det har regeringen tidigare gjort i samband med sådana ansökningar.

Fru talman! Jag är inte speciellt orolig för att EU:s medlemsstater skulle föra upp brottet abort på den här listan. Jag tror inte att en majoritet av EU:s medlemsstater över huvud taget tycker att abort är ett brott. Jag har svårt att förstå det resonemang som Alice Åström för. Olovlig vistelse är ett brott som den person som gömmer sig i landet gör sig skyldig till, inte ett brott som den som gömmer en person gör sig skyldig till. Jag tror att ni lite grann har missuppfattat vad det brottet går ut på. Visst kan det uppkomma fall där vi tycker att det är besvärande. Det kan gälla ett barn, som vi ser det, i åldern 15-18 år, som har begått brott i ett annat land och som ska utlämnas för att dömas i det landet. Men det finns ju också specialregler som säger att det här barnet ska ha rätt att komma tillbaka så att påföljden kan verkställas i Sverige. Detta underlättar också när det gäller att det hela sker på ett rättssäkert sätt. Man kan också vända på det. Det kan ju finnas andra länder där man tycker att Sverige har en lagstiftning som är helt orimlig - till exempel hårda straff för små narkotikamängder. Jag tycker att det skulle vara stötande om vi inte kunde få de personerna överlämnade till Sverige för att bli dömda enligt svensk lagstiftning bara därför att man i det andra landet tänker att det inte är så farligt eftersom det trots allt är små mängder narkotika. Det handlar alltså om ett givande och ett tagande mellan länderna. Jag tror att den europeiska arresteringsordern är en rimlig avvägning och att det kommer att visa sig att vi därmed underlättar samarbetet på det rättsliga området inom EU.

Fru talman! Miljöpartiet har en egen reservation, reservation nr 1, vilken jag yrkar bifall till. Vi har också en reservation tillsammans med Vänsterpartiet, reservation nr 2. Den argumentation som Alice Åström fört här från talarstolen tycker jag stämmer helt överens med vår argumentation. Jag har ingen anledning att upprepa den. I reservation nr 1 framför vi ett ganska känt och ofta upprepat klagomål om att tillkomsten av de här rambesluten för med sig en följdlagstiftning som vi inte helt tydligt kan överblicka när rambeslutet antas. Den invändningen har inte bara vi i Miljöpartiet, utan den kommer från flera olika håll. I det här fallet finns det en lista när det gäller rambeslutet. I propositionen begär man att vi ska anta 19 punkter till med följdlagstiftningsändringar. Det här kan föra med sig att det blir svåröverskådligt i det ögonblick då rambeslutet tas. Vi tycker inte att detta är en bra metod att gå till väga. Därför opponerar vi oss. I argumentationen i reservation nr 2 talar vi om den dubbla straffbarheten och om att den ska tas bort från punkterna på listan över 32 brott. Jag vill passa på och komma med ett tillrättaläggande, Johan Linander. Under punkt 13 står det om "hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse". Det är alltså det som den gör som hjälper till med dessa saker som är straffbart - vi brukar kalla det för att gömma flyktingar. Det finns nog skäl att titta närmare på detta. Vidare finns det en osäkerhet, en otydlighet, i den här formen som gör att jag tycker att det känns olyckligt. Olika system och olika traditioner i rättssystemen nämndes och diskuterades också. Johan Linander exemplifierade med små narkotikabrott. Det visar, och understryker därmed, att problemet inte bara förekommer från svensk sida utan även från andra länders sida. Jag kan mycket väl tänka mig att man i länder som har en liberalare syn på narkotikabrott kan känna obehag inför att behöva lämna ut människor som har gjort något som i deras land knappast betraktas som brott. Men vänd på det hela! Vi måste ju känna samma obehag om vi tvingas lämna ifrån oss människor som vi inte anser har begått brott utifrån den allvarliga innebörd som man i andra länder tolkar in. Abort nämndes som ett exempel. Att abort kan väcka mycket starka känslor har vi flera exempel på. Jag ska inte förlänga debatten ytterligare. Dock vill jag peka på sådana begrepp som finns på listan och som handlar om rasism. Ordet "rasism" har lite olika innebörd i olika länder. Det gör att vi kan få problem också med den saken. Detta med minderåriga och underåriga har redan tagits upp. Fru talman! Jag yrkar, som jag inledningsvis nämnde, bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag beklagar. Leif Björnlod suckar över replikväxlingen, men vi kan försöka vara kortfattade. Leif Björnlod försvarar på något sätt svenska medborgare som begår brott i andra länder. Oavsett om vi inte tycker att någonting är brott i Sverige kan ett annat lands demokratiska församling ha slagit fast att en viss gärning är ett brott i deras land. Om en svensk medborgare åker dit och begår ett brott då tycker jag att det är ganska självklart att den personen också ska åtalas och ta sitt straff för det brott man begick i det landet. Det tycker jag inte är något konstigt. På samma sätt har vi som demokratisk församling gemensamt beslutat att vissa gärningar är brott i Sverige, även om de inte är brott i andra länder. När människor som befinner i Sverige och bryter mot våra lagar ska de givetvis kunna dömas enligt svensk lagstiftning. Den punkt som listan som Leif Björnlod hänvisar till vänder sig mot människosmugglare, som tjänar otroligt stora pengar på att smuggla flyktingar in i olika europeiska länder. Jag skulle vilja höra om Leif Björnlod har något exempel på ett land som har över tre års fängelse i straffskalan för att man gömmer en flykting i sitt hem.

Fru talman! Jag accepterar naturligtvis andra länders lagstiftning i deras länder. Det är riktigt. Men vi har också en åldersgräns vid 15 och 18 år. Där skiljer vi, och det är vårt sätt att se på människan. Vi menar att en korrigering av en människas brottsliga beteende inte sker lämpligast med att man sätter in henne i fängelse för tre år, utan vi har andra traditioner för detta. Det är dem som vi tycker att vi ska kunna förfäkta. Det står under punkt 13: Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse. Genom att hävda att det här enbart gäller människosmuggling har man snävat in det hela och gjort en tolkning av det som jag inte ser finns i texten.

Fru talman! Det finns i texten att det ska vara minst tre års fängelse för brottet. Jag vet inget EU-land, och jag tror inte heller att Leif Björnlod kan nämna något, som har mer än tre års fängelse i straffskalan för brottet att enbart gömma en flykting. Det är det ni säger skulle falla in under listan. Det måste dessutom, inte bara att det står med på listan, vara tre års fängelse. Det gäller personer som smugglar flyktingar. Där kan jag tänka mig att det finns höga straff för människor som hänsynslöst utnyttjar andra människors nöd och kräver oerhört stora summor för att transportera dem över Medelhavet eller för den delen över Östersjön till Sverige för att de ska smugglas illegalt in i landet. Där ser jag inget fel med att man sätter in personer som är människosmugglare och som tjänar pengar på andra människors nöd. De svenska medborgare som är mer än 15 eller 18 år ska dömas i det land där de har begått sitt brott, i det land som begär överlämnande från Sverige. Men de har rätt att få straffet verkställt i Sverige. Därmed är det svenska förhållanden som gäller när ungdomen ska sitta av sitt straff.

Fru talman! Jag känner inte till ett land där man i dag har tre års fängelse för att gömma flyktingar. Men jag ser också att hela den här biten är ett steg mot en vidare samordning av rättssystemen, och det är det som jag konkret motsätter mig.

Fru talman! Det senaste jag hörde var egentligen ganska intressant och kanske symtomatiskt för Miljöpartiets inställning. Man är motståndare till EU, man är motståndare till ett samarbete. Det är allvarligt med tanke på att syftet med den här lagstiftningen är att vi tillsammans med andra ska kunna bekämpa den brottslighet som finns i den här världen. Vi får inte vara naiva och blåögda och tro att vi lever i den mest skimrande av världar. Avsikten är att vi ska bekämpa den brottslighet som alltmer breder ut sig över våra gränser. Fru talman! Egentligen skulle jag kunna instämma i Johan Linanders både anförande och repliker och hävda att det var ungefär det som jag tänkte säga. I den här kammaren har vi en ganska bred uppslutning kring de här förslagen, med naturligtvis en del undantag. Det har belysts här vad det handlar om. Man kan naturligtvis diskutera hur en lagstiftning ska se ut och hur den ska arbetas fram och så vidare. Men jag vill hävda att det med den lagstiftning som vi har haft tidigare om detta, konventioner och annat har varit ganska segdraget. Man har inte ens i nuläget ratificerat de konventioner som finns. Egentligen undrar man: Vad är det som Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill i stället? Skulle rättssäkerheten bli bättre om vi inte antog den här lagstiftningen? Hur skulle det se ut för Sverige gentemot andra länder? Jag begriper inte det. Jag inser att det ibland kan vara svårigheter med kommunikationer och annat. Man kan alltid fundera hur en lagstiftning ska arbetas fram. Här har vi alltså fattat ett beslut om ramlagstiftning. Jag utgår från att vi i justitieutskottet är ganska stolta och nöjda med den dialog som vi har med Justitiedepartementet om det arbete som vi har i justitieutskottet med EU-gruppen - uppföljningen, synpunkter och bollande fram och tillbaka med Justitiedepartementet i de här frågorna. När det är många länder som ska samarbeta eller om det är ett lag inser jag att man ibland får vidta kompromisser. Så är det i alla sammanhang. Det gör naturligtvis att vi alltid måste fundera över hur vi för dialogen om uppföljningen av all slags lagstiftning på de här områdena. Det är möjligt att vi kan bli bättre. Jag vill ändå hävda att vi i justitieutskottet många gånger kan känna oss nöjda med det samarbete som vi har med Justitiedepartementet. De är angelägna om att så brett som möjligt få in synpunkter från utskottet. Det är ofta som vi sammanträffar med departementet. Fru talman! Mycket av det som Johan Linander sade instämmer jag i. Det ska inte upprepas. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! Om ni tycker att det är symtomatiskt för Miljöpartiet kan jag svara att det är riktigt. Vi är nämligen för att vi ska samverka inom Europa. Vi ska givetvis samverka och samarbeta i frågor som handlar om gränsöverskridande brottslighet. Vi har en tidigare lag, från 1957 tror jag att den är, om utlämnande. Men då har vi också hela tiden haft den rätten att pröva det utifrån våra premisser. Det tycker vi är ett bra utgångsläge. Vi kommer att samarbeta med snart 25 länder i de här frågorna. Jag är inte övertygad om att vi har riktigt samma rättstraditioner. Därför vill jag så långt möjligt slå vakt om de rättstraditioner som är förenade med vårt allmänna rättsmedvetande.

Fru talman! Ibland hänger inte logik och politik inte ihop. Jag förstår inte hur man ska kunna samarbeta om man inte vill vara med.

Fru talman! Jag kan mycket väl tänka mig ett samboförhållande utan äktenskap. Man behöver inte binda upp sig och låsa fast sig, utan man kan behålla sin självständighet och möjligheter till att lyfta sin synpunkt. Det är inte så att man behöver ge upp alla friheter genom att låsa in sig någonstans för att man vill samarbeta.

Fru talman! Om man har över 20 motparter kan man inte bedriva verksamhet på sina egna villkor, utan det handlar också om den andra parten. Det kan ju vara så att de andra inte vill samarbeta med Björnlod eftersom han inte vill samarbeta med dem.

Fru talman! Debatten börjar att bli lite konstig. Vi har redan avtal och konventioner om utlämning. Det har fungerat fram till nu och skulle ha fortsatt att fungera. Den ena av de två stora skillnaderna gäller dubbel straffbarhet och detta med listan. Om man från Socialdemokraterna tycker att listan är så glasklar och tydlig vore jag tacksam om jag kunde få lite mer information om till exempel IT-brottslighet och gömmande av flyktingar. Den andra stora skillnaden är att man i den medlemsstat där ansökan sker granskar underlaget och ser om det är korrekt, att det utgår från det andra landets lagstiftning. Förundersökning och sådant ska ha skett på ett korrekt sätt. Om så är fallet utlämnar Sverige personer i dag. Sedan finns det två principer i det avtal som nu gäller. Man tittar på hur pass stränga straff som kan följa i den verkställande staten. Det är alltså straffet i den utförande medlemsstaten som är avgörande. Blir man dömd till 40 års fängelse i ett land ska det straffet verkställas på hemmaplan. Detsamma gäller ungdomar mellan 15 och 18 år. Om de döms som vuxna till tolv års fängelse ska de - även om de kan överföras till Sverige - sitta i fängelse i tolv år. Det är den utförande staten som avgör i dessa fall. Det är de skillnader som finns. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är ett stort steg att ge upp dessa principer. Vi tycker inte att det finns det mervärdet i detta.

Fru talman! Under alla år som jag har verkat inom politiken har Vänsterpartiet, oavsett vad det har handlat om för lagstiftning, hört att vi undergräver rättssäkerheten för människor, vi avskaffar många av de demokratiska fri- och rättigheterna och så vidare. Jag är inte så orolig. Jag utgår ifrån att de länder som ansluter sig till ett sådant här rambeslut kommer att fullfölja den gamla hederliga svenska traditionen om rättssäkerhet. Så jag är inte lika orolig som Alice Åström. Alice Åström säger att vi redan i dag har avtal. Ja, men inte med alla länder. Det kan alltså innebär en hel del problem om man inte ansluter sig. När det gäller rättssäkerhet och annat innebär det här förslaget att om ett ärende ska handläggas i Sverige har vi både tingsrätter och hovrätter, och för de fall som beviljas prövningstillstånd har vi Högsta domstolen. Sedan vill jag bara läsa upp vad som står i propositionen med tanke på att man försöker skrämma upp människor. Det gäller uppskjutande och undantag om utredning för barn under 15 år: Om den som begärs överlämnad är under 18 år är i allmänhet den eftersöktes ålder skäl för att skjuta upp överlämnandet. Även beträffande den som har uppnått 18 års ålder, men som ännu inte har avslutat sin gymnasieutbildning, kan det bli aktuellt att skjuta upp verkställigheten.

Fru talman! Jag börjar med det sista om möjligheten att skjuta upp överlämnandet. Det har ingenting att göra med vilket straff som kan utdömas, utan det handlar om i vilken ålder man var när brottet begicks. Jag tycker inte att det är rimligt att en 15-åring ska dömas som en vuxen - det är därför vi har särregleringar i Sverige. Oavsett om man skjuter upp verkställigheten eller inte är det straffsatsen och sättet man döms på som är det viktiga. Sedan är det synd att Lennart inte svarar på mina frågor. I stället hänvisar han till att Vänsterpartiet alltid har sagt nej till allting. Det är synd att Socialdemokraterna upplever det så eftersom vi har haft ett ganska nära samarbete i justitieutskottet under nio år, och det har fungerat väldigt bra i de allra flesta fall. Lennart Nilsson verkar ha en fullständig tillit till övriga EU-länder. Det är inte så länge sedan vi diskuterade terroristlagstiftningen och somaliesvenskarna. Thomas Bodström stod då här i talarstolen och sade: Vi driver rättssäkerhetsfrågorna stenhårt, men vi står alldeles ensamma. Det säger justitieministern gång på gång när vi diskuterar rättssäkerhetsfrågor inom EU. Det är Sverige som driver dessa frågor, men vi står ganska ensamma. Ibland händer det att vi efter många om och men lyckas få med oss de andra länderna. I vissa sammanhang är de andra länderna uppenbarligen inte så mycket för rättssäkerhet, men i andra fall är de tydligen hur rättssäkra som helst.

Fru talman! Om Alice Åström tycker att vi har samarbetat så bra borde hon - när man skriver i en proposition och när det finns med i betänkandet att regeringen kommer att följa detta noggrant, och att man kommer att lämna en redogörelse till riksdagen om hur det hela har utfallit senast 2005 - även i det här fallet lita på att vi handskas rätt med dessa frågor.

Fru talman! Jag ska inte förlänga den här debatten så mycket. Men vi moderater har synpunkter på att regeringen sällan presenterar ordentliga underlag om konsekvenserna för svensk lagstiftning när det ska fattas rambeslut. Det är en olycklig arbetsordning som undergräver riksdagens förmåga att ta ansvar för lagstiftningen. När rambeslutet som gällde den fråga som vi i dag diskuterar fattades avstod vi med hänvisning till denna principiella synpunkt. Det vi i dag behandlar är lagstiftningen om en europeisk arresteringsorder, och vi har hört argumentationen här. Vi moderater gör bedömningen att de förslag som läggs fram i regeringens proposition är rimliga, och i några fall nödvändiga för att EU:s brottsbekämpning ska få tillräcklig effekt. Samtidigt hade vi gärna sett en uttrycklig hänvisning till grundlagarna. Det finns skäl för det eftersom vi diskuterar en specifik typ av lagstiftning, och det är många som är oroade. Men vi har avstått från att reservera oss i och med att majoriteten har förklarat att man i sak inte har någon annan uppfattning, och då finns det ingen anledning att bråka om det, även om vi tycker att det hade varit bra. Jag tycker att det är klokt av regeringen att noga följa tillämpningen av reglerna och sedan återkomma till riksdagen. Det handlar om känsliga frågor där extra omsorg är motiverad, vilket också har framgått av debatten. Däremot är Vänsterpartiets beskrivning av undantagen från dubbel straffbarhet överdriven. Jag ansluter mig i väldigt stor utsträckning till den argumentation som Johan Linander tidigare framförde här. Den här typen av överenskommelser och lagstiftning innehåller osäkerheter i detaljer om hur verkligheten utvecklar sig. Det är ju därför som det ska ske en återkoppling. Det går inte att göra som två partier alltid gör, att säga nej. Då får vi inte det effektiva samarbete inom EU om brottsbekämpning som vi vill ha. Det hjälper inte heller att ifrågasätta detta med ömsesidigt erkännande av varandras rättssystem. Det är själva grunden för att samarbetet ska fungera. Jag tycker inte heller att det alltid är enkelt att känna tilltro och tillit därför att det är ju bara Sverige som svenska krusbär har. Men jag har kommit fram till att det inte finns något annat att grunda samarbetet på än en tillit till andra. Sedan får vi noga följa utvecklingen och se om det behövs korrigeringar, och då får vi driva det i laga ordning. Jag är, som sagt, inte särskilt bekymrad. Jag tror att dessa förslag är nödvändiga, och jag tycker att regeringens proposition ska bifallas i den delen. Det här var bara en förklaring till det särskilda yttrande som vi moderater har avgett.

Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten särskilt mycket, men jag kunde inte låta bli när Beatrice Ask sade att Vänsterpartiet alltid, alltid säger nej. Det är ju inte sanningen. Det är ett uttryck som man använder för att faktiskt förringa och inte ta diskussionen om det vi har sagt. Bara på dagens lista har vi ett ärende, Rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, som Vänsterpartiet står bakom och säger ja till. Vidare har vi ett ärende som handlar om gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU som Vänsterpartiet säger ja till. Ta gärna diskussionen med oss i sak om ni inte instämmer, men generalisera inte och säg att Vänsterpartiet säger nej till allting i vilket fall som helst, för så är inte fallet. Det är inte en korrekt beskrivning.

Fru talman! Jag ska modifiera mig något och säga att det är väl inte alltid som Vänsterpartiet säger nej, men det är väldigt ofta i frågor som handlar om europeiskt samarbete som ni är motsträviga och tycker att det är problematiskt. Visst hade vi kunnat diskutera detaljer, men det har ju varit en ganska lång diskussion, bland annat med Johan Linander, om den problematik som hanteras i det här betänkandet. Vi har inte heller varit lyckliga från början över listan. Det finns otydligheter i listan och svårigheter med den. Men vi är många som ska komma överens och göra avvägningar av vad som är rätt och vad som är rimligt. Jag tycker att man använder både hängslen och bälte för att undvika problemen. De exempel som tagits av Vänsterpartiet och Miljöpartiet ter sig tämligen överdrivna. Jag och andra kan naturligtvis ha fel, men det får vi väl i så fall återkomma till när vi får en redovisning. Mer prestige än så har inte vi moderater i frågan. Däremot är vi helt övertygade om att det är viktigt att stärka brottsbekämpningsarbetet med europeiska förtecken. Det här är en viktig del i det, för det är ju inte så att status quo, med de avtal som vi annars hade haft, hade gett samma kraft som det vi får med hjälp av de regler som vi nu ska besluta om.

Fru talman! Det stämmer att Vänsterpartiet har en annan och mer kritisk hållning till arbetet inom EU. Det ger självklart effekt även på området brottsbekämpning. Det stämmer att vi har en annan infallsvinkel till det här. Men det innebär inte att vi med automatik säger nej. När det gäller diskussionen om vi använder både hängslen och bälte i fråga om EU- samarbetet, rambeslutet och följdlagstiftningarna är problemet att vi inte äger frågan själva. Även om det vid en uppföljning skulle visa sig att det låg någonting i Vänsterpartiets farhågor, om vi alla var helt överens om att det här inte var bra, är det ju inte så att Sverige äger rätt att självt gå in och ändra i rambeslutet. Vi blir granskade inom EU. Det blir en uppföljning av huruvida Sverige uppfyller rambeslutet såsom tolkningen är där, och Sverige är skyldigt att följa den tolkning som man gör gemensamt där. Därför tycker vi i Vänsterpartiet att det är oerhört viktigt att faktiskt ha både hängslen och bälte när vi sedan inte äger frågan själva.

Fru talman! Samarbete är oerhört svårt. Det är riktigt att vi inte alltid äger frågorna själva när det är frågor som beslutas inom EU-samarbetets ram. Men där kanske det finns en skillnad, för vi moderater tror på fullt allvar att Sverige har kraft, ork och förmåga att övertyga andra medlemsstater och EU om förändringar som är nödvändiga. Det handlar ju inte om några märkliga länder, utan det handlar om demokratiska länder med en hyfsad inställning till rättsväsende och annat. De har inte alltid samma lösningar som vi. En del av dem har längre traditioner än vad vi har. Jag har väldigt stor respekt för de traditionerna och en tilltro till att alla menar allvar med det demokratiska samarbetet. Och tror man på det, då tror man också att vi kan förändra om vi har underlag för att det finns brister och svårigheter som vi inte kan acceptera. Att det sedan alltid är besvärligare att göra det i form av samarbete, även om man bestämmer i eget hus, säger sig självt och ligger i sakens natur. Men jag tror faktiskt att tillsammans är vi starkare visavi brottsligheten än om vi försöker hantera allting på egen hand.

Fru talman! I dag debatterar vi och ska därefter rösta om att anta en lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Syftet med arresteringsordern är att enklare kunna överföra personer mellan EU-länder i syfte att lagföra dem som försöker fly undan rättvisan eller överföra någon för att avtjäna en frihetsberövande påföljd om en sådan har blivit utdömd. Arresteringsordern innebär att en rättslig myndighet i ett EU-land kan begära att en myndighet i ett annat land griper och överlämnar en efterlyst person. År 2002 röstade riksdagen om godkännande av rambeslutet. Vi liberaler lade då ned våra röster. Detta gjorde vi för att vi tyckte att konsekvenserna av rambeslutet var otydliga. Liksom vid ett antal andra tillfällen kunde regeringen inte presentera följdlagstiftningen till rambeslutet. Eftersom arresteringsordern behandlar ett så pass allvarligt ämne som tvångsåtgärder för enskilda människor, ansåg vi att det var bäst att inte delta i beslutet förrän vi kunde överblicka följderna. Vi väljer i dag att rösta för arresteringsordern - detta för att vi vill stödja det rättsliga samarbetet inom EU, som bygger på ömsesidigt erkännande av varandras domar. Grova brottslingar ska inte kunna gömma sig i Sverige om de är misstänkta för ett brott eller har blivit dömda i ett annat land. I dag har vi också följdlagstiftningen till rambeslutet och kan således bättre överblicka dess omfattning. Jag har dock några kritiska synpunkter att framföra. Folkpartiet har vid ett antal tillfällen lyft fram behovet av att EU sätter lägsta gemensamma standarder vad avser rättssäkerhetsgarantier. Vi ser att detta område har fått större uppmärksamhet på senare tid, bland annat genom en grönbok från kommissionen med titeln Rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål i Europeiska Unionen . Men arbetet framöver måste intensifieras. Ur rättssäkerhetssynpunkt finns det i lagförslaget en nyhet värd att lyfta fram. Med arresteringsordern flyttas beslutet om överlämnande till att tas av rättsväsendet i stället för att, som det är i Sverige i dag, tas på politisk nivå. Att beslut fattas av jurister i stället för politiker torde vara en förstärkning av rättssäkerheten för den enskilde. Från svensk sida är det av stor vikt att regeringen omsorgsfullt bevakar att tillämpningen av arresteringsordern sker rättvist. Vi ser också fram emot att regeringen återkommer som utlovat under år 2005 med en uppföljning och en utvärdering av att så har skett och sker. Vi liberaler skulle också vilja se en uttrycklig hänvisning till den svenska grundlagen i lagtexten. Visst kan man anse att svensk grundlag alltid gäller, men när vi i det här fallet behandlar en så synnerligen viktig fråga som utlämning för lagföring och avtjänande av straff i andra länder vore det riktigt att påminna om detta. I 2 kap. 1 § i regeringens lagförslag kan man läsa att överlämnande får ske om inte annat följer av annan lag. Annan lag syftar bland annat på grundlagarna. I 2 kap. 4 § har regeringen däremot klart uttryckt att överlämnande inte får beviljas om detta strider mot Europakonventionen och dess tilläggsprotokoll. Varför specifikt hänvisa till Europakonventionen som gäller som svensk lag enligt regeringsformen men inte till annan grundlag? Det kan uppstå missförstånd här. Därför vore det bra att i lagtexten klart hänvisa till regeringsformen, till tryckfrihetsförordningen och till yttrandefrihetsgrundlagen. Ingen ska överlämnas från Sverige för att han eller hon har använt sig av de friheter som svensk grundlag ger. Med detta sagt vill jag yrka bifall till propositionen.

Fru talman! Och ni övriga ledamöter, framför allt de närvarande men även alla som sitter och häckar på sina rum och följer denna intressanta debatt! Jag vill börja med att säga att vi kristdemokrater ställer oss bakom det här betänkandet. Sedan kunde jag egentligen sluta. Det är svårt att komma sist. Nu nickar alla och hoppas att jag ska göra det också, fru talman. Det ligger väldigt nära till hands att göra det, för det som har sagts här från bland annat Lennart Nilsson och Johan Linander avspeglar precis den inställning som vi kristdemokrater har. Jag hoppas att jag ska kunna sammanfatta väldigt kort. Jag har ju lagt ned mycket arbete på det här, när jag skulle upp i talarstolen, så något vill jag ju säga. Jag hoppas att vi ska ha en debattform vid det här tillfället och i andra sammanhang som inte går så långt ned som den förra debatten, där en representant för regeringspartiet påstod att kristdemokrater glider på sanningen och ofta kommer med lögner. Det tycker jag är ett lågvattenmärke som vi inte ska behöva ha. Vi kan tycka väldigt olika. Vi kan ha olika förslag, olika synpunkter. Men jag utgår från att alla faktiskt har en egen ambition och ett eget underlag för sitt ställningstagande. Fru talman! Vad är då poängen med den här europeiska arresteringsordern? Jo, det är ju att göra utlämningsförfarandet mellan EU:s medlemsstater enklare och mer effektivt. Det är det som är poängen med alltsammans. Det bygger på något som jag trodde att de flesta ändå skulle ta till sig, nämligen ett erkännande av varandras rättsliga beslut inom unionen, att vi accepterar de olika staternas beslut. Ett ömsesidigt erkännande tycker jag är viktigt och värdefullt. Sedan har den skillnad som finns nämnts. Väldigt mycket har ju funnits redan tidigare i utlämningslagen. Det finns en sak som skiljer, och den togs upp alldeles nyss. Jag trodde att det skulle finnas en sak som jag kunde tillföra, men den togs upp av min folkpartistiska kollega. Det gäller att beslut om överlämnande flyttas från politiken till domstolen - till tingsrätt, till hovrätt och i bästa fall eller i värsta fall, hur man nu ser på det, till Högsta domstolen. Det finns också reglerat en snabbhet i fråga om effektiviteten. Det finns angivet de dagar efter gripandet då beslutet ska fattas. 30 dagar från gripandet ska beslutet komma. Finns det ett samtycke ska det komma inom tio dagar. Vi får alltså ett effektivt och snabbt agerande. Sedan har man rätt till en offentlig försvarare. Johan Linander var lite ängslig på den punkten. Jag känner inte samma oro. Det finns ändå reglerat i det här att man ska få tillgång till en offentlig försvarare. Vi kan stoppa det här om vi vill. Det finns vissa begränsningar när det gäller överförandet. Utgångspunkten är att det ska finnas en dubbel straffbarhet. Det ska finnas ett fängelsestraff som ligger på upp till ett års fängelse eller däröver. Det är en garanti, kan man väl säga. Sedan finns det vissa fall där den här dubbla straffbarheten inte krävs. Det känner jag inte någon större oro över, som mina vänner i Vänsterpartiet gör. Jag känner inte den oron, för det krävs väldigt mycket. Det är de här 32 punkterna. Det krävs att det finns ett fängelsestraff på tre år och över och så vidare. Jag känner ett visst lugn över det hela. I vissa fall får inte överlämnande ske - när det är åtalsunderlåtelse, nåd och så vidare. Man får göra ett överslag och se om det här är bra eller dåligt. Är det mer bra än dåligt? Det är så man får göra när många länder ska arbeta tillsammans. Vi kristdemokrater har kommit fram till att det här till övervägande delen är bra och positivt eftersom vi får ett effektivt utlämningsförfarande. Sedan måste man naturligtvis, det är vi kristdemokrater väldigt noga med, se till att rättssäkerheten upprätthålls. Vi ska känna trygghet där. Men jag känner ingen större förfäran över att rättssäkerheten inte ska tillgodoses. Det kommer ju att återkomma. Vi får titta på det om det skulle hända något. Det gäller bland annat försvarare. Man kan återkomma och se om kravet är tillgodosett. Min och Kristdemokraternas slutsats är att fördelarna med det här överväger mycket starkt i förhållande till de svagheter som alltid finns i sådana här sammanhang. Det finns alltid svagheter när man ska tolka och när det är många länder med. Men vi som tror på ett samarbete tror också att det här är bra. Min slutsats är alltså att rambeslutet på ett acceptabelt sätt utvecklar det rättsliga samarbetet och ger avsevärt bättre möjligheter att utreda och beivra brott. Det är ju det som är poängen med det här. Man ska inte kunna gömma sig i Sverige och undgå lagföring och straff. Fru talman! Vi ställer oss bakom det här och kommer naturligtvis noga att följa att kraven på rättssäkerhet efterlevs även fortsättningsvis.