Beredskap för kris och krig

Herr talman! I dag på morgonen tog jag en kort promenad runt riksdagskvarteren och kunde konstatera att vattnet ned mot Strömmen var avstängt och dammluckan var uppe. Jag undrade stillsamt vem som har ansvar för att reglera den där luckan. Sedan kom jag på att frågan var felställd. Det är naturligtvis inte vem utan vad som styr luckan man ska fråga. Förmodligen handlar det om elektricitet i förening med mekanik och både hård- och mjukvara.

Beredskap för kris och krig

Herr talman! Jag väljer detta exempel för att visa på att Sverige på bara en generation har blivit ett surfande, twittrande och swishande samhälle helt beroende av den digitala tekniken.

En lång period av säkerhetspolitisk avspänning och det faktum att det svenska folket har klarat sig från både storskaliga terroristdåd och naturkatastrofer under lång tid har lett fram till en sammantaget minskad krismedvetenhet. Vi är också som folk i dag mindre beredda på olyckan.

Man ska samtidigt framhålla att det finns undantag. Det finns en folkrörelse i vårt land som består av så kallade preppers. De har gjort det till en livsstil att förbereda sig på kriser av närmast undergångskaraktär. Det är en rörelse som har sitt ursprung i USA. Den som vill dyka ned i preppningens värld kan med fördel läsa Lars Wilderängs Stjärnklart, som är en dystopisk roman om vad som händer när vår teknik slutar fungera.

Herr talman! Försvarsutskottet har tagit initiativ till framtagandet av en broschyr som bär namnet Om krisen eller kriget kommer. Det här initiativet togs för mer än ett år sedan och alltså nästan ett år innan arméchefen generalmajor Anders Brännström modigt och förtjänstfullt konstaterade att Sverige inom loppet av några år kan befinna sig i krig.

Avsikten, herr talman, med utskottets initiativ var att inspirera myndigheter och kommuner att påminna alla invånare i vårt land om att de som individer har ett ansvar för sig själva och för sina närmast anhöriga.

Herr talman! Vi bör alla se till att ha livsmedelskonserver hemma. Vi behöver alla se till att det finns vattendunkar och batterier till ficklampor och radioapparater. Vi behöver förbandslådor, och en del av oss behöver lagra mediciner. Vi behöver fotogenkök för tillagning av varm mat. Vi behöver värmeljus och mycket annat.

Herr talman! Vi minns alla skogsbranden i Västmanland 2014. Den föranledde den dåvarande regeringen att tillsätta en utredning. Det var kammarrättsrådet Aud Sjökvist som fick uppdraget att titta på hur väl den svenska krisberedskapen vid detta tillfälle fungerade. Den nya regeringen tog dock initiativ till att förkorta Aud Sjökvists utredning. I stället för ett år fick utredaren bara sex månader på sig, och utredningsarbetet skulle i stället tas över av MSB.

Detta var, herr talman, betänkligt, med hänsyn till att MSB också som aktör var involverad i själva krishanteringen i Västmanland. Därför tycker vi från Alliansens sida att det är viktigt att vi nu lyfter fram de slutsatser som Aud Sjökvist i utredningen kom fram till. Därför vill vi yrka bifall till reservation 9.

Jag märker att tiden har rusat, herr talman, och jag ska försöka avrunda.

I helgen uttalade överbefälhavare Micael Bydén att Försvarsmakten om Sverige blir angripet och står ensamt har för avsikt att slåss till sista soldat. Man kan tycka att ett sådant uttalande inte är helt relevant när det kommer på den strategiska militära nivån, men en sak är säker, och det är att om försvaret ska få möjligheten att slåss till sista man kommer det att kräva stöd av ett nytt, återuppbyggt civilförsvar. Jag tror mig veta att i den debatt som nu ligger framför oss kommer många partier att visa på engagemang när det gäller civilförsvarsfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Låt mig avslutningsvis erinra om att nästan inga myndigheter i det här landet är beredda att utföra extraarbete utan någon som helst finansiering. Den bistra sanningen är att förra årets försvarsuppgörelse inte innehöll en enda krona till det civila försvaret. Det måste vi naturligtvis ändra på.

Herr talman! Hur trygga vi än är och känner oss finns det egentligen inget vi kan göra för att helt förebygga kris och krig. Även om vi i Sverige varit förskonade från krig i 200 år kommer det en dag då vi åter hamnar i krig. Låt oss hoppas det dröjer riktigt många år till dess.

Kriser är också något som vi varit relativt förskonade från, även om vi har haft flera stora katastrofer de senaste 30 åren. Estoniafärjans förlisning 1994 och Tsunamikatastrofen tio år senare, år 2004, i Thailand, är smärtsamma minnen av hur katastrofer kan slå sönder livet helt på ett kort ögonblick för mängder av människor. Det är en tydlig påminnelse om hur sårbara vi är och hur solsken väldigt snabbt kan bytas till totalt mörker.

Därför är det ett viktigt arbete att vi alla får attityden "inte rädd, men förberedd". Vi måste gemensamt rusta oss för att kunna stå emot både krig och katastrofer, för frågan är inte om de kommer utan när.

I betänkandet finns två viktiga tillkännagivanden från riksdagen till regeringen. Ett är att vi bör se över förutsättningarna för utbildningsinsatser på regional och lokal nivå för räddningstjänstens deltidsbrandkårer.

En stor del av vårt brandförsvar bygger på en organisation med deltidsbrandmän - ett brandförsvar som vilar på lojalitet och engagemang hos alla dem som bor och arbetar i närheten av brandstationer ute i landet. Det är ett brandförsvar som bygger på att man både har sitt civila arbete och att man på sin fritid vill engagera sig och öva i brandförsvaret.

För att underlätta för den organisationen, och för att sänka trösklarna för dem som vill vara med, anser vi att utbildningens placering ska vara lätt att nå för den enskilde som går en brandutbildning. Det får inte vara ett hinder att det, som i dag, bara finns två utbildningsorter i landet. Utbildningen måste finnas där utbildningsbehovet finns, till så stor del som möjligt. Vi får inte missa nya medarbetare till deltidsbrandkåren för att vi inte kan ge lokal eller regional utbildning.

Vi vet att det på många platser i landet finns ett rekryteringsbehov, och eftersom personerna bör bo och arbeta i närheten av stationen är rekryteringsbasen begränsad. Att vi har en välbemannad, utbildad och tränad deltidsbrandkår är en viktig del i det civila försvaret.

Det andra tillkännagivandet är att informationsinsatsen till allmänheten och den enskildes ansvar under och inför en kris bör tydliggöras, något som utskottet också tagit initiativ till och hållit en offentlig utfrågning om.

Eftersom vi aldrig helt kan skydda oss från kriser och krig är det vi själva och vår förmåga att hantera kriser som är det viktiga. Hur förberedd en befolkning är på kriser och krig, är avgörande för vilka konsekvenser det oförutsedda får.

Vi måste generellt öka kunskapen om vad det innebär om krisen eller kriget kommer, men vi måste också göra människor mer medvetna om hur viktigt det är att ta ett eget ansvar för att vara förberedd. Vi kan inte tro att samhället ska kunna ta hand om oss. Vi måste rusta oss betydligt bättre för att ta hand om oss själva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Därför är det första steget att vi medborgare vet att vi måste klara de 72 första timmarna utan el, vatten och värme. Det är viktigt. Vi kan klara mycket själva om vi förbereder oss - det handlar om allt från ficklampor och dunkar till att ha batterier hemma. Och det handlar om att inte vara rädda utan att vara förberedda.

Vår moderata motion om att förstärka det psykologiska försvaret är viktig. Det handlar om att vi har en befolkning som är väl informerad och en befolkning som är medveten om vad psykologisk krigföring innebär. Bara genom en bred folklig förankring av vad det innebär med ett psykologiskt försvar, och en befolkning som märker då främmande makter försöker med falsk propaganda, kan vi försvara oss. Vi behöver bättre utreda vad vi behöver förstärka vad avser psykologiskt försvar för att ha en robust beredskap.

Herr talman! Vårt samhälle i dag är logistiskt väldigt välfungerande vad gäller transporter och lagerhållning av mat och andra varor. Det är bra, och det ger korta ledtider för varor, vilket sänker kostnaderna både för transporter och lagerhållning. Så långt är det bra, men i händelse av kris eller krig innebär det att det inte finns varor i lager att hämta om transporterna eller varutillförseln slutar att fungera. Hur vi ska säkra mat och varutillförseln till samhället då vi inte har egna lager är också sådant som man behöver titta vidare på.

Från moderat håll har vi motionerat om att vi behöver se över behovet av ett nytt totalförsvar - ett totalförsvar som också ser över och inventerar alla de kompetenser som finns ute i samhället. Det handlar om att alla nödvändiga kompetenser finns och om att man inte har samma personer på flera olika befattningar i händelse av kris. Det är också avgörande att den militära sidan på ett bra sätt kan samarbeta med den civila. Hur bra de olika delarna samarbetar är ofta det som är avgörande vid kriser och krig.

MSB har här en nyckelroll, och vi kan utifrån utvärderingen av Salabranden se att MSB:s roll behöver bli tydligare. MSB behöver också tydligare gå ut med direktiv för hur kommuner, myndigheter och frivilligorganisationer ska samarbeta och organisera sig i händelse av kris och krig.

Det är ofta inte resurserna som är problemet, utan det är hur man på bästa sätt koordinerar de resurser man har som är det svåra. Bara genom att använda alla resurser på rätt sätt kan man förhindra de stora katastroferna, något som utvärderingen av Salabranden visar. Koordinering av insatser är lika viktig som resurserna. Därför är också alla typer av övning bra. Det är bara genom att testa och utvärdera som man kan utveckla. Verksamheterna måste utvecklas, så att vi vet precis vad vi ska göra i händelse av kris och krig.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 9 och 11.

(Applåder)

Herr talman! Det är av avgörande betydelse, tycker vi sverigedemokrater, att man har en fungerande myndighet, organisation, för att sannolikheten ska öka att vi i händelse av kris och krig får en effektiv krishantering och att resurser kommer på rätt plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Har vi det i dag? Nej, det tycker inte vi. Vi har MSB. Jag ska inte kritisera MSB. Det är styrningen av MSB och de uppgifter och de möjligheter man har att verka som jag tycker är fel.

Vi vill inrätta en civilförsvarsmyndighet. Motsvarande kompetens finns på MSB och kan lyftas in i den myndigheten. Men myndigheten måste ha en mycket tydligare roll. Det ska inte vara så mycket tryck på samverkan utan på samordning. Man måste kunna få samordna mellan länsstyrelserna och samordna verksamheter inom landet. Det är det som är den stora bristen. Det framgår också av Riksrevisionens kontroll av MSB. Man pekar på stora brister. Jag ska inte läsa upp alla. Men det är en följd av att det är som det är. Vem har ansvaret? Ja, man tittar och ringer och frågar: Hur är det med krisplanering? Hur är det med sårbarhetsprövningar? Vad händer sedan? Man fördelar ut pengar och bidrag till projekt och verksamheter. Riksrevisionen tittar på detta. Varför då? Pengarna används till mycket annat.

Nej, jag tror att man ska lägga ned MSB i den form den nu har och återupprätta en civilförsvarsmyndighet. Det ska vara ett tydligt ansvar. Man ska se till att man knyter ihop det militära försvaret med det civila. Utan ett bra och tydligt civilt försvar kommer vi inte att kunna använda Försvarsmakten heller. Det fungerar inte. De fungerar bara tillsammans.

Försvarsberedningens försvarsrapport förutsätter att det civila försvaret bara klarar sig i 5-10 dagar i en konfliktsituation. Det är alarmerande. Enligt vår mening bör Sveriges totalförsvar kunna hantera att försvara Sverige uthålligt över en längre tid - vi pratar om månader.

Herr talman! Liberalerna talade nyss om budget. Det håller jag fullständigt med om. Det är jätteviktigt att man uppmärksammar detta och ser till att man ger ordentliga kommande budgetar till civilförsvaret. Det är en nödvändighet. Annars kommer det bara att minska mer och mer.

Herr talman! Vi har skrivit en hel del motioner. Jag ska nämna några.

Civilförsvarsmyndigheten är en del. En annan sak handlar om deltidsbrandmännen, som har en mycket svår situation. När de har en anställning utanför räddningstjänsten kan de vid behov inställa sig för att tjänstgöra. Problem har uppstått när deltidsbrandmännen förlorar sin primära anställning och behöver få ersättning från a-kassan. Det finns flera exempel på detta. Då får de inte a-kassa fullt ut, för de anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande fullt ut. Jag tycker att vi allihop borde enas om att rätta till det. Det har vi också föreslagit.

Rekryteringen av brandmännen är ett annat område. Vi har påtalat att kraven måste vara höga. Det går inte att sänka kraven med hänsyn till kön eller varifrån man kommer, utomlands eller inomlands. Kraven på en brandman måste vara tillräckligt höga. Har man lägre krav måste det finnas differentierade uppgifter. Antingen behöver man en viss förmåga för att kunna verka fullt ut som rökdykare, kunna bära tungt och så vidare, eller så behöver man det inte. Därför motsätter vi oss alla sådana här riktade kampanjer i syfte att rekrytera personer från minoritetsgrupper eller av ett visst kön. Man ska rekrytera från alla grupper, men kraven ska vara lika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Sedan är det ytterligare någonting som vi trycker ganska hårt på. Det är livsmedelsförsörjningen. Vi har hört här att man pratar om att vi ska kunna ta ansvar för oss själva. Ja, det är klart att vi ska, under ett antal dagar. Men vi anser att man också måste bygga upp beredskapslager i fråga om livsmedel, som man hade förr. Man ska bygga upp detta igen. Det handlar om konserver som ska bytas ut. Förr tömde man lagren, som jag har sagt tidigare i kammaren. Det gick ut till krigsförbanden. De käkade detta i tre dagar. Sedan fyllde man på med nytt. Man hade de här beredskapslagren. Det var inget märkvärdigt. Det kan man återupprätta och sprida. På det viset säkerställer man att det finns mat till den svenska befolkningen under en längre tid. Med vatten gjorde man samma sak.

Sedan har vi drivmedel och sådana saker. På landsbygden finns det ofta tankar. Men ska det fungera med civilförsvar måste vi ha en levande landsbygd. Vi har därför skrivit ganska mycket om att självförsörjningsgraden ska öka. Hur ska det gå till? Ja, vi kan ju börja med att försöka få alla kommuner att köpa närodlat. Det blir dyrare för kommunerna. Ja, men vill vi ha en levande landsbygd får vi se till att vi gör upphandlingen på det viset, som är tillåtet inom ramen för EU. Det handlar om att sätta prisnivån, så att den kanske har 10-15 procents betydelse i stället för 80-90 procent, som i dag. Det är då långtradarna kommer. Vi köper fläskfilén för halva priset i butikerna. Den kommer från andra delar av Europa och är transporterad hit med långtradare. Prisnivån är satt till 85-90 procent. Det är billigare för kommunen.

Det knäcker landsbygden. Grisbönder lägger ned. Mjölkbönder lägger ned. Här kan vi vidta ganska enkla åtgärder. Det handlar om att föra en politik där man viktar annorlunda och det blir dyrare för kommunerna. Det är kommunerna som ska göra det här. Men vi kan stödja kommunerna på olika sätt i det arbetet - eller hur, Centerpartiet?

Sedan har vi då lager. Och jag tänker på skolor. Det är också en del i en helhetssyn på civilförsvaret - att vi har skolorna och den levande landsbygden. Ja, men hur får vi skolorna kvar på landsbygden? Hur får vi bussen att gå åt andra hållet? Det finns exempel på det: bra lärare, höga löner och fin miljö. Vad händer då? Då kanske det inte är rätt upptagningsområde. Då får de inga busskort. Då åker de inte till landet. Det finns åtgärder som man kan vidta. Det finns massor med saker att göra. Levande landsbygd har med civilförsvaret att göra.

Ett psykologiskt försvar tycker vi också att man ska inrätta. Det finns ett stort problem. Vad är vi beroende av i ett psykologiskt försvar? Ja, vi är beroende av press, tidningar och radio. Vi är alltså väldigt beroende av en rapportering från en yrkeskategori som svenska folket har lägst förtroende för. Är det ett problem? Man har lägst förtroende för journalister. De enda som tävlar med journalisterna är vi politiker. Vi ska tillsammans leda landet, höll jag på att säga. Den ena gruppen skriver. Det blir ett problem. Det borde vi tänka på allihop. Hur ska vi angripa ett sådant psykologiskt försvar och ett sådant stort psykologiskt problem?

I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD).

Herr talman! Kära ledamöter och åhörare! Det här är ett omfattande betänkande. Det omfattar många olika områden. Det är högst aktuella frågor som berör oss både nationellt, i samarbete med andra länder, och ute i landets alla 290 kommuner på individnivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Jag ska börja med att tala lite om räddningstjänsten och dess betydelse för att kunna ge trygghet och långsiktiga förutsättningar för en levande och fungerande service i våra bygder. En stor fråga gäller rekryteringen till räddningstjänsten. Det är någonting som måste fungera på ett så bra sätt som möjligt. Här finns det stora utmaningar.

Det måste vara så att det grundläggande uppdraget, som handlar om att ha förutsättningar för att rädda liv, att ge trygghet och att finnas i hela landet, ska kunna fungera i praktiken. För oss i Centerpartiet är det viktigt att man jobbar hårt för att utveckla brandmannautbildningen och säkerställa att det finns kompetensförsörjning. Ambitionen är att det ska finnas tillgänglig utbildad personal i hela landet.

I dag ser vi en utveckling där allt fler deltidskårer läggs ned. Det kan bero på olika saker. Det kan handla om den lokala arbetsmarknaden. Avståndet mellan arbetsplatsen och den lokala räddningsstationen blir allt längre när det handlar om insatstiden. Det gör att det är svårt att rekrytera personal som är tillgänglig för insatsen.

Det kan bero på en förändrad demografi med ökad utflyttning och en högre genomsnittsålder. Det kan också bero på politiska prioriteringar där man centraliserar och gör det mer otillgängligt.

I glesbygden är deltidsbrandmännen stommen i räddningsstyrkorna. Det är många kommuner som enbart har deltidsanställda brandmän. Av 11 000 anställda i den kommunala räddningstjänsten är närmare 60 procent deltidsanställda. Kommunernas problem med att rekrytera den här typen av brandmän är särskilt stor i glesbygd och landsbygd.

Ofta ersätts det av brandvärn. Det bygger på frivillighet och ger en ökad osäkerhet om hjälpen kommer när den så väl behövs. Det skapar ofta otrygghet hos individen. Vi ser med oro på den utvecklingen. Vi anser att det är väldigt angeläget att kvalitetssäkra och utveckla utbildningen och också jobba för att kompetensförsörja. Det behöver vara lärarledda lektioner. Man måste säkerställa att det finns teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att anpassa till dagens villkor.

En centralisering av brandmannautbildningen bidrar också till längre resvägar. Det försvårar ofta när det handlar om rekryteringen och att få fler från hela landet att vilja bli utbildade och sedan också ta tjänst. Det urholkar kompetens, och det kan också urholka engagemanget.

För att underlätta rekryteringen och personalförsörjningen vill vi att deltidsbrandmannautbildningen ska förläggas på regional och lokal nivå. Vi vill att det ska säkerställa kompetensförsörjningen, och vi ska ha utbildad personal i hela landet.

Vi gläds åt att av två tillkännagivanden som läggs fram för kammaren handlar ett om att regionalisera utbildningen och att göra det så lokalt som möjligt. Centerförslaget och alliansmotionen är oerhört viktiga. Dessa frågor måste få en långsiktig lösning.

Att som kommunpolitiker i dag arbeta med dessa frågor handlar om att tillgodose och säkra att det finns ändamålsenliga resurser. Inte minst är det lokala politiska ledarskapets engagemang oerhört viktigt. Det är i hur politiken möter frågorna som det skapas en bredd i den kommunala organisationen. Det ger möjligheter till samverkan internt i organisationen men också tillsammans med många andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Det är många utmaningar vi står inför och händelser som vi måste möta. Vårt gemensamma fokus måste vara att arbeta så förebyggande som möjligt för att kunna förhindra olyckor. År 2015 var ett år då antalet bränder med dödlig utgång ökade. Det är någonting som vi måste analysera. Vi måste jobba för att förebygga det inför framtiden.

När vi ser på bemanningen inom räddningstjänsten var 2014 andelen heltidsanställda kvinnor 3,8 procent enligt MSB. Det är ur olika perspektiv en låg siffra. Delar av vårt försvarsutskott står bakom att vi behöver öka andelen kvinnor inom den kommunala räddningstjänsten.

Det är en oerhört viktig fråga. Det handlar om att utveckla kontakterna mellan kommunen som arbetsgivare och de anställda i organisationen för att kunna hitta förutsättningarna att förbättra och utveckla möjligheterna för den enskilde.

Det handlar också om att arbeta för en större bredd och en större kulturell mångfald inom den kommunala räddningstjänsten. Det är frågor som ligger väldigt nära den polisiära verksamheten. Vi vet att en relativt sett större andel skulle underlätta dialogen med många olika grupper i landet och också bygga säkerhet.

Hur räddningstjänsten ser ut har också betydelse för en kommuns möjligheter att utvecklas. Det är väldigt många företagare och eventuella bosättare som tittar: Var finns räddningstjänsten? Hur ser inställelsetiden ut i praktiken för att kunna nås av en insats?

Det är grundläggande kommunala frågor och frågor om samhällsservice som vi måste ta på största allvar. Det är inte minst viktigt för att kunna få en levande bygd och långsiktiga satsningar.

Utredningen efter branden i Västmanland har visat på många viktiga perspektiv. Det bör vi följa upp. Vi behöver arbeta med de rekommendationerna.

Jag är från Säffle. I Säffle rinner Byälven igenom staden. Det är vatten som ursprungligen kommer från Norge som sedan går via Arvika och via vår kommun ut i Vänern. För 15 år sedan berördes vi i allra högsta grad av de stora vattenflödena. De gav efter åtskilligt regnande väldigt stora problem i Arvika men också i Vänerområdet.

Detta belyses i dagens betänkande. Det handlar om vilka åtgärder som måste vidtas för att förebygga och förhindra kommande översvämningar i vattenstråken och sjöarna. I takt med att det förslyas, att stränderna växer igen och med förändrad reglering ökar också riskerna för översvämning. Farleder som inte längre används gör att vattnet inte flyter fram lika lätt.

Vi har sett de praktiska konsekvenserna. Ett antal så kallade hundraårsregn har nu blivit oerhört återkommande den senaste perioden av år. Det testar systemen. Det visar på hur oerhört viktigt det är att jobba med fysisk planering. Det handlar om att dimensionera om avloppsrör, trummor och rensbrunnar och att säkerställa att räddningstjänsten lokalt kan gripa in och hjälpa när det kan behövas.

Detta problem har vi tillsammans med många andra kommuner. Det är ett problem som uppstår lokalt på många platser i Sverige. Det kan också handla om andra stora extraordinära händelser som vi måste möta och hantera. Här har vi ett oerhört viktigt ansvar tillsammans. Jag hoppas att den utredning som är tillsatt ska kunna visa på konkreta strategier och också lyfta in vilket ansvar staten ska ta för att se till att det blir förebyggande insatser i de utsatta områdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

I arbetet för att få ett starkare totalförsvar är frivilligorganisationerna en oerhört viktig resurs. Den tillgången måste långsiktigt säkerställas. Med fler engagerade invånare och genom att arbeta tillsammans stärks vår gemensamma förmåga att också hantera kriser.

När vi nu återupptar totalförsvarsplaneringen utgår jag från att det kommer att involvera väldigt många olika organisationer i Sverige. Det kommer också att tydliggöra målsättningarna för vad vi ska klara tillsammans. När vi möter cyberattacker, propagandakrigföring, underrättelseverksamhet och andra utmaningar finns det mycket jobb i närtid att göra. Vi måste ha utsattheten för den enskilde i centrum så att vi förebygger och säkrar tillvaron.

När vi tittar på säkerhetsläget kan vi konstatera att Ryssland på nyårsafton tog ett nytt grepp i sin säkerhetsstrategi för fortsättningen. Det ser väldigt allvarligt ut. En av punkterna är att Ryssland fokuserar på att höja sin livsmedelsförsörjning. Man jobbar för oberoende.

Sverige är Europas mest exportberoende land. Det handlar om att vi måste importera över hälften av de livsmedel vi behöver. Vår egen försörjning fortsätter att minska. Det är en oerhört viktig fråga för vår nation. Det kräver ett oerhört starkt engagemang i kammaren. Vi behöver också en strategi för att vända trenden. Vi behöver öka vår produktion för att minska vårt beroende av omvärlden i händelse av att det skulle bli kris eller avskurna transporter.

Det finns många frågor kopplat till detta. Inte minst gäller det dagens situation. Jag hoppas nu att vi kan föra debatt om vad vi i praktiken är beredda att göra för att vända trenden och minska sårbarheterna.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till Centerpartiets reservation nr 20 och vår gemensamma alliansreservation nr 9.

Jag vill avsluta med att säga att vi tillsammans har att göra många vägval den närmaste tiden. Ju mer vi sätter fokus på de frågor vi diskuterar i dagens betänkande, desto bättre står Sverige rustat för att kunna möta kommande utmaningar. Det gäller såväl civilt som totalt när det handlar om Sveriges beredskap.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska i dag tala om Vänsterpartiets syn på krisberedskap med anledning av dagens betänkande.

Det har successivt blivit en allt större åtskillnad mellan försvar och krisberedskap. När kriget definierades bort från hotbilden övergavs den gamla totalförsvarsidén om en samlad och centralt planerad beredskap för kris och krig. Separeringen av militärt försvar och civil krisberedskap skedde märkligt nog parallellt med att frågor som terrorism, cybersäkerhet, klimatförändringar och naturkatastrofer började ses som delar av en allt bredare säkerhetspolitisk agenda. Hotbilderna blev allt fler och mer komplexa, men den svenska förmågan att hantera dem blev snarare sämre.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, lyfte i samband med utskottets besök förra veckan fram störningar inom el- och dricksvattenförsörjning, läkemedelsförsörjning och livsmedelsförsörjning som områden där allvarliga händelser tydligt riskerar att påverka samhällets funktionalitet. Till detta lade man till nukleära händelser som skulle få stora konsekvenser, vilket inte minst händelserna i Fukushima i Japan för fem år sedan har visat. I ett läge där uppgifter om teleavbrott och elavbrott, liksom larmrapporter om en hårt ansträngd sjukvård, är rena vardagsföreteelser, bör vi åtminstone ställa frågan om Sveriges beredskap för större kriser och katastrofer verkligen är tillräcklig god. Det handlar helt enkelt om vår förmåga att över huvud taget fungera som samhälle i vardag, kris eller krig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Enligt lagen ska alla kommuner och landsting göra risk- och sårbarhetsanalyser. Genom att statliga myndigheter, kommuner och landsting genomför egna analyser byggs kunskap upp på alla nivåer. MSB reglerar endast i vilken omfattning som myndigheterna ska lämna sin redovisning av risk- och sårbarhetsanalyserna, inte vilken metod som myndigheterna ska använda i sitt analysarbete. De särskilda förmågebedömningarna bygger på självskattningar, vilket innebär att olika myndigheter kan ha resonerat på olika sätt när de har gjort sina bedömningar. De sammanställningar och analyser som görs utgår därför från innehållet i myndigheternas redovisningar snarare än i att jämföra myndigheternas olika bedömningar. Ett första steg är att alla de risk- och sårbarhetsanalyser som kommuner, myndigheter och andra upprättar använder samma metod, utvecklar andra mått än självskattning, och dessa får ligga till grund för en nationell risk- och sårbarhetsanalys.

Sverige är ett för litet land för att inte samordna och koordinera sina resurser. I dag ska försvarets stöd till samhället och andra myndigheter vid behov ske "inom ramen för Försvarsmaktens befintliga förmåga och resurser". Branden i Västmanland hade kunnat släckas tidigare om Försvarsmakten tillskrivits uppgiften att hålla viss beredskap för att stödja samhället med brandbekämpning. Så var tyvärr inte fallet.

Vänsterpartiet vill ge Försvarsmakten ett uppdrag att bistå samhället vid nationella kriser och katastrofer.

"En tryggad livsmedelsförsörjning föreligger när alla människor, vid alla tidpunkter, har fysisk, social och ekonomisk tillgång till tillräcklig, säker och näringsriktig mat för att tillgodose sina kostbehov och matpreferenser för ett aktivt och hälsosamt liv." Så lyder FN-organet FAO:s definition av livsmedelstrygghet.

Hälften av den mat vi konsumerar i Sverige i dag är importerad. Samtidigt har Sveriges befolkning ökat från 7 miljoner till 9,4 miljoner i dag jämfört med 1950. Under samma period har antalet jordbruk minskat från 40 gårdar per tusen invånare till sju gårdar per tusen invånare. Den brukade jordbruksmarken har minskat från 4 miljoner hektar till drygt 3 miljoner hektar, eller från knappt 600 hektar per tusen invånare till 325 hektar per tusen invånare. Under samma period har beredskapslagren av livsmedel avvecklats. Detaljhandeln har skapat ett just-in-time-tänkande med sina lager på vägarna. Och den individuella reserven av livsmedel med lång hållbarhet har mer eller mindre försvunnit från våra hem. Alla dessa förändringar ökar vår sårbarhet vad gäller livsmedelsförsörjningen.

Samtidigt ser vi ett starkt växande intresse för produktion och lokal förädling av livsmedel. Det behövs ett långsiktigt och genomtänkt arbete som ökar självförsörjningsgraden, gynnar arbetstillfällen och uppfyller miljöpolitikens mål.

Den finska livsmedelsstrategin är ett intressant exempel. Finnarna har bland annat tänkt till om hur en gård ska fungera även när kris råder och hur livsmedelsförsörjningen ska kunna lösas regionalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

I arbetet med den svenska livsmedelsstrategin bör det tillföras ett långsiktigt perspektiv i syfte att öka självförsörjningsgraden, gynna arbetstillfällena och uppfylla miljömålen. Saknas livsmedlens roll vid en kris i livsmedelsstrategin har riksdagen ett ansvar för att det perspektivet lyfts in.

En sårbarhetsfråga som sällan diskuteras är tillgången till läkemedel. Sveriges Apoteksförening har gjort en undersökning som visar att hundratusentals kunder tvingas vända i dörren varje månad utan medicin eller gå hem med en annan medicin än den som var tänkt. Bristande hänsyn till krisberedskapsaspekter i avtal i kombination med att man förlitar sig på just-in-time-tänkande har skapat en större sårbarhet. Flera myndigheter har de senaste åren pekat på sårbarheten i bristande lagerhållning både lokalt på apotek och hos grossister.

Privatiseringen och avregleringen av apoteksmarknaden i Sverige har ansetts vara en orsak till att läkemedelsbrist kan uppstå när samarbetet mellan konkurrerande apotek inte går att genomföra eller informationsflödet om läkemedelstillgången inte är öppet redovisad. Sverige har i dag mycket liten inhemsk tillverkning av vacciner och läkemedel och är därmed beroende av import. Vid en allvarlig smitta finns alltså en risk för brist på både förbrukningsmaterial och annan vårdutrustning.

Regeringen har initierat en översyn av apoteksmarknaden, och förslag på hur tillgången till läkemedel ska säkras vore välkommet.

Människan behöver tillgodose vissa grundbehov för att fungera. Vi behöver tillgång till vatten, mat, värme, sömn och trygghet så att det inte uppstår psykiska och fysiska effekter. Samhället är i dag mycket känsligare för störningar än vad det var förr. I dag kan det räcka med ett oväder eller elavbrott för att det ska bli allvarliga problem med försörjningen för många. Även hushållen är sämre rustade för störningar eftersom många inte är förberedda på att klara sig på egen hand utan hjälp från samhällets funktioner. Att som förr ha ett lager av mat hemma är i dag ganska ovanligt. Likaså är möjligheten att ta vatten från egen brunn mycket sällsynt, även utanför staden. Att få den enskilde att vidta konkreta beredskapsåtgärder inför abstrakta hot och risker är svårt. De dagliga behoven går alltid före, och det gäller inte minst för människor som aldrig har upplevt en svår påfrestning på samhället men också för utsatta grupper där vardagen i sig är en utmaning.

Andra länders erfarenheter av nationella informationsinsatser för att stärka den enskildes förmåga vid kriser och svåra påfrestningar bör studeras i syfte att utforma en större svensk informationsinsats.

Ett intressant exempel är den kanadensiska kampanjen att alla medborgare ska klara 72 timmar på egen hand utan myndigheternas inblandning. Den kampanjen har också gett mätbara och konkreta resultat.

Vid en utvärdering av kampanjen svarade 42 procent av respondenterna 2010 att de aktivt letat information om hur man ska agera vid en kris. Fem år tidigare låg motsvarande siffra på 25 procent. År 2010 hade fyra av tio kanadensare gjort i ordning eller köpt en nödväska och upprättat en beredskapsplan. År 2005 låg motsvarande siffra på tre av tio kanadensare.

Även i Sverige har MSB och Civilförsvarsförbundet arbetat i denna riktning, bland annat med en nätutbildning: "Är du förberedd om krisen kommer?" Men den har fortfarande begränsade resurser och därigenom haft ett begränsat genomslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Det kan finnas skäl att se över behovet av att vi lagstiftare tydliggör individens eget ansvar och samtidigt satsar erforderliga resurser för att hjälpa människor både att förstå ansvaret och ge dem verktyg för att axla ansvaret vid en kris.

Jag yrkar bifall till reservation 21.

Herr talman! Låt mig först börja med att yrka bifall till reservation 9.

Den här debatten grundar sig på en rapport som vi i försvarsutskottet har låtit göra: Om krisen eller kriget kommer. Det är en rubrik som har fått mer aktualitet med tanke på arméchefen Anders Brännströms uttalanden för en tid sedan när han inbjuden till Markstridsdagarna sa att läget är sådant att Sverige kan vara i krig om några år.

Det är viktigt att få in den tanken. Vi i Sveriges riksdag och i samhället i stort har på något vis tänkt oss tanken att vi skulle vara vaccinerade mot att Sverige skulle drabbas av krig. Det är någonting vi tror och hoppas aldrig ska bli fallet. Men jag tror att det är väldigt viktigt att vi i alla instanser, inklusive detta hus, får in en beredskap för att vi faktiskt kan bli drabbade.

Det har också sagts vid flera tillfällen att om exempelvis Baltikum skulle bli attackerat är det önsketänkande att Sverige skulle kunna stå utanför.

Som vi alla vet, herr talman, är en kedja aldrig starkare än sin svagaste länk. I den här frågan, vilket vi har velat påvisa i rapporten, är det civila försvaret en svag länk. Det har under lång tid monterats ned. Under 20-25 års tid har det monterats ned, och det har accelererat - de senaste elva åren eller så har vi varit helt utan. Därför är det hög tid att vi lyfter fram de här sidorna och ser vad vi kan göra för att stärka det civila försvaret.

I rapporten kommer det fram att av länsstyrelserna är det ungefär hälften som tydligt har kommunicerat budskapet om den enskildes ansvar. Av våra 290 kommuner är det ungefär var tredje som har gjort detsamma.

Som förut har sagts här är det viktigt att poängtera den enskildes ansvar. Det finns föregångsländer - Kanada har nämnts här - där man på ett betydligt mycket mer framgångsrikt sätt än i Sverige har fört fram den enskildes ansvar att klara sig själv.

Jag vill också lyfta fram krisberedskapssystemet.

Sommaren 2014 utbröt det som skulle bli den största skogsbranden i modern svensk historia.

Alliansregeringen beslöt i augusti samma år att tillsätta en så kallad skogsbrandsutredning. Utredningens uppdrag var att utvärdera räddningsinsatserna och annat arbete som gjordes i samband med skogsbranden i Västmanland.

Skogsbrandsutredningen pekar på en rad viktiga lärdomar inför framtiden och sätter ljuset på att det i akuta situationer ställs höga krav på en väl fungerade beredskap i samhället.

Här är det viktigt att se att det behövs en tydlig organisation, samordning och klara vägar för kommunikation. Det är viktiga delar för att klara en krisinsats. Det är just vid nationella påfrestningar som medborgarna måste kunna sätta sin tillit till samhällets funktioner.

Vi har fått redogörelser i utskottet som visar på de grava problem som fanns i Västmanland. Man fick nästan intrycket att det var ett under att inte hela Västmanland brann upp. Det är viktigt att de här erfarenheterna tas till vara, att vi vet om ansvarsområdena så att vi kommer bort från stuprören och informationen kan flöda fritt och att det finns en tydlig ansvarsfördelning så att vi tidigare än i fallet i Västmanland kan sätta in rätt åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Några ord, herr talman, om det civila försvaret. För att säkerställa och bibehålla samhällsfunktioner i ett skymningsläge är totalförsvarets alla bitar, militära och civila, absolut nödvändiga.

Under alltför många år har arbetet med att planera totalförsvaret uteblivit. Förberedelserna har varit sparsamma eller inga alls, och möjligheterna att upprätthålla någon form av civilt försvar vid en kris är i dag mycket små om några alls.

Planeringen för totalförsvaret måste återupptas, och myndigheters förmåga att på central och regional nivå prioritera och fördela resurser vid höjd beredskap måste utvecklas. Möjligheterna att aktivera totalförsvaret vid en kris måste säkras.

Det civila försvaret förutsätter samverkan mellan Försvarsmakten och ett antal samhällsfunktioner, organisationer, institutioner och företag. Det är någonting som måste övas.

På uppdrag av den förra regeringen pågår för tillfället ett arbete med att återuppta planeringen för det civila försvaret inom länsstyrelser och centrala myndigheter. Det ska vara färdigt nu i juni. I detta arbete är det angeläget att lärdomar och resurser från arbetet med skydd mot olyckor och med krisberedskap används i planeringsarbetet för det civila försvaret.

I Försvarsmakten finns det en lång rad resurser och kompetenser som skulle kunna vara en viktig del av samhällets beredskap vid allvarliga hot, olyckshändelser och katastrofer. Jag vill nämna några exempel.

Försvarsmakten disponerar som allom bekant många helikoptrar - ett drygt femtiotal. Vissa är optimerade för eftersökning och räddning av personer över såväl land som vatten. Exempelvis Black Hawk är en betydande transportresurs för att snabbt flytta personal och materiel till ett område där lokala myndigheters resurser måste förstärkas. De skulle kunna användas på det viset. Vissa av helikoptrarna är utrustade för medicinska uppdrag och skulle kunna bidra vid större olyckor när den civila organisationen för ambulanshelikoptrar är otillräcklig. Det är ett exempel.

Den stora transportkapacitet som finns i form av Försvarsmaktens transportflygplan är också en resurs som i avsevärt större utsträckning skulle kunna planeras in i samhällets beredskapsåtgärder när det gäller olika typer av icke-militära hot.

Ingenjörsförbanden har fordon som är optimerade för att arbeta under extremt ogynnsamma förhållanden och exempelvis röja vägar eller rasmassor. De har också personal som är specialutbildad för att hantera och desarmera olika typer av bomber och sprängladdningar.

Vid många av våra garnisoner finns också speciella terränggående skyddade bärgningsfordon med en kapacitet som överstiger de flesta civila bärgningsbilars. De skulle kunna vara ett bidrag i situationer där sådana egenskaper är värdefulla.

Det sista exemplet jag tänkte ta upp, herr talman, är Försvarsmaktens olika typer av bepansrade personaltransportfordon. De skulle kunna utgöra en värdefull resurs för polisen vid insatser där det föreligger en stor risk för att personalen ska bli beskjuten, exempelvis vid ingripanden mot terrorism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Herr talman! Det stora problemet i grunden är inte bristande lagstiftning eller författningsstöd. Myndigheter har rätt att begära stöd från varandra. Problemet är snarare olika myndigheters tendens att vilja skaffa egna resurser för alla tänkbara eventualiteter. Detta leder till misshushållning med statens medel, och det är någonting vi inte har råd med i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Som du vet, Mikael Oscarsson, kan Försvarsmakten ställa upp i dag. Man får begära det, men det finns redan bestämmelser för det. Förr var det räddningstjänstlagen som åberopades, men det finns kvar. Det finns reglerat. Det finns noggranna bestämmelser för hur man begär hjälp från Försvarsmakten med helikoptrar och så vidare. Den lagen finns. Man kan kanske se över den, men den har ju fungerat. Förutsättningarna är bara att man begär hjälp - i tid.

Herr talman! Det jag avslutade med att säga, Roger Richtoff, var att det stora problemet i grunden inte är bristande lagstiftning eller författningsstöd. Myndigheter har rätt att begära stöd från varandra. Problemet är snarare olika myndigheters tendens att vilja skaffa egna resurser för alla tänkbara eventualiteter. Detta, Roger Richtoff, leder till misshushållning med statens medel. Det är det jag menar - vi måste bli mycket bättre på att utnyttja de resurser vi har.

Herr talman! Jo, Mikael Oscarsson, du inledde med att man skulle se över lagstiftningen. Du talade om det i talarstolen. Men okej.

Då har jag en fråga till dig: När du ser och läser om problemen som har funnits med bränder och annat, ser du då samma sak som jag ser - att MSB borde ha tydligare mandat att samordna verksamheten?

Nu är det ju länsstyrelserna som ska samordna mellan kommuner. Det fungerade så där vid branden, och man övar alldeles för lite.

Kan du kommentera det? Ser du inget behov av en myndighet som samordnar över landet?

Herr talman! Det är faktiskt så att det just nu, as we speak, pågår ett arbete som ska vara färdigt i juni, där Försvarsmakten och MSB tittar på en samsyn och hur man ska kunna återta planeringen.

Jag tror att både en och annan förändring kan behöva göras, vilket jag påpekade i mitt anförande. Det har legat nere i årtionden, så låt oss se vad man kommer fram till och vad som måste göras.

Det vi kan vara överens om är att civilförsvaret som det ser ut i dag inte är okej. Det finns en stor förbättringspotential, och med tanke på det allvarliga läge vi befinner oss i så hastar det.

Herr talman! Som vi har hört från tidigare talare handlar det här om beredskap för kris och krig. Det finns många stora frågor i det här betänkandet, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Jag tänkte börja med att berätta att jag i min profession för några år sedan jobbade på en förskola som förskollärare. Jag och min förskollärarkollega var tillsammans ute på gården när visslan tjöt, och när visslan tjöt släppte han allting, tog ett jätteskutt över staketet och försvann bort emot brandstationen. Där stod jag med alla barnen.

Han hade tur. Han hade rätt utbildning för att kunna vara brandman. Dessutom stämde han in på alla de regler som fanns och som fortfarande finns. Han hade också en positiv arbetsgivare som sa att det är helt okej att du har ett jobb och ändå jobbar deltid som brandman.

Det här har inte fungerat så bra på senare tid när arbetsmarknaden har blivit mycket mer rörlig än vad den har varit tidigare och man åker långa sträckor. Man bor på ett håll, och man arbetar på ett helt annat.

Jag tror att vi måste börja tänka utanför boxen, och jag ser att det äntligen börjar hända. Vår regering jobbar nu med de här frågorna och kan kanske komma fram till andra beslut. Jag tror att det har varit svårt att få in forskningen i kåren. Man har gjort på det sätt som man alltid har gjort, man går till en utbildning man har fått förut, och så släcker man bränder på samma sätt.

I dag kan vi dock göra på andra sätt, och det gäller att hänga med för att göra på bästa möjliga sätt när man släcker bränder. Vi skulle kunna anställa betydligt fler kvinnor, och tack vare det skulle vi också kunna använda andra sätt att släcka bränder.

Jag har besökt räddningstjänsterna i mitt län, och där börjar man fundera över bland annat brandbomber till äldreomsorgen. Det innebär personalen i äldreomsorgen skulle kunna ha med sig en liten kula som de slänger in och som tar bort allt syre. På så sätt kan man få ett brandförlopp som tar slut mycket snabbare.

Det finns många sådana här saker som MSB jobbar med och där man utreder bättre funktioner. Det tar tid innan nya tankar sätter sig, men jag är mycket tacksam för att vi jobbar med de här frågorna, både när det gäller kvinnor och också när det gäller mångfald. Det är sådant vi behöver.

Utbildningen är en del i detta. Utbildningen måste finnas där de som vill ha den utbildningen kan få den. Alla är inte förtjusta i att resa. En del vill faktiskt utbilda sig på hemmaplan, både lokalt och regionalt, och vi måste titta även på dessa delar.

En annan fråga som vi har diskuterat här i dag handlar om den enskildes ansvar. Jag har också en historia om det från när jag var yngre och hade flyttat hemifrån. Mina föräldrar bor i en liten, liten by. En kall vinter slog det till. Snön blev lite varmare, och det töade på tallar och granar. Allting rasade. Elstolpar, telefonstolpar - allt låg.

På tre dygn kunde jag inte nå mina föräldrar alls. Det gick inte att ta sig in, och vi var också förbjudna att göra det, eftersom elstolparna låg över vägen och man inte visste vad som skulle kunna hända om vi forcerade dem.

Det var tre svåra dygn. Jag visste inte om mina föräldrar hade mat. Men efter tre dygn visade sig att de hade mått gott. De hade skafferiet fullt med det de behövde. Det var inte så svårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Vem har ansvaret när det händer? Nu skjuter vi ansvaret från den beredskap vi har haft tidigare, där samhället har tagit ett stort ansvar, ut till den enskilde. Vi har diskuterat många gånger i försvarsutskottet om det är 72 timmar som gäller. Vi har till och med lyckats ta fram en broschyr. Är det så här det ska se ut? Men det finns ingen riktig riktlinje som säger att man ska klara sig ett visst antal timmar eller dagar. Det kan vara både kortare och längre tid, beroende på hur allvarligt läget är.

Jag tycker ändå att det är väldigt bra att vi har lyckats prestera en informationsskrift ut till alla kommuner och länsstyrelser så att de kan börja jobba med frågan.

Det handlar också väldigt mycket om hur man ska kunna få ut den här informationen till medborgarna, och det tror jag är den svåraste delen. Informationsspridning är ju inte det vi är bäst på. Det måste vi jobba med.

Det kom ett tillkännagivande, och regeringen utreder även denna fråga. Vi är ivriga, och jag hoppas att även regeringen är det och snart levererar angående hur det här ska vara och hur vi ska klara oss.

I den här delen jobbar även våra 18 frivilliga försvarsorganisationer, varav 14 även jobbar åt MSB och frivilligheten. Vi måste vara rädda om dessa organisationer. De har ett tufft liv där ute, och jag vet att alla vi här i salen vurmar för frivilligorganisationerna och tycker att de ska hjälpa oss väldigt mycket.

Men det är inte alltid så det ser ut. De behöver ett stort kansli för att klara av sin medlemsvård och rekrytering. De måste ha en verksamhet, och de måste hela tiden sträva efter att sänka kostnader. Vi använder dem bara vid behov, men de behöver också träna och öva, inte bara under krisen utan också när det gäller ledarskap och de delarna, och de måste se sina brister och lära av dem, precis som vi alla gör.

Jag vill också passa på att ge MSB en eloge. Krisinformation.se och mobilappen har varit av avgörande betydelse; där har jag många gånger kunnat läsa att det har varit halt i stora delar av landet, att det har varit översvämningar eller stormar och andra varningar. Den har fungerat alldeles utmärkt. Jag tror att vi alla, när vi kan, måste ta ett ansvar för vad som informeras via den appen och också göra den välkänd för alla. När man kan få information i förväg kan man nämligen hantera en kris på ett betydligt bättre sätt än annars.

Jag skulle vilja ägna inte bara tio minuter utan mycket längre tid åt att tala om vår livsmedelsförsörjning. Tillsammans med LRF och lantbrukarna har jag varit ute på en mängd olika besök ute i länet ett antal måndagar. Detta resulterade i att jag till slut hade en journalist i mitt kök. När vi hade druckit kaffe en stund sa han: Öppna skafferiet, så får vi se hur länge du klarar dig. Jag öppnade skafferiet, och ni ska veta att jag klarar mig längre än 72 timmar. Jag klarar mig säkert en bra bit över 14 dagar, för jag är beredd på det mesta. Men jag tror inte att de flesta har det på det viset.

Om vi ska få en försörjningsgrad i landet på livsmedel och vatten som gör att vi kan klara oss en längre tid måste vi också fundera över vad våra lantbrukare står inför. De har en mängd bekymmer som de måste klara, alltifrån priserna på mjölk och kött till jordbruksstödet, som borde betalas ut i tid de tider man har blivit lovad, och kommunikationerna mellan gårdarna, som heller inte är så enkel.

Man måste alltså ha ett visst antal djur eller leverera ett visst antal liter mjölk för att man ska kunna skicka iväg det; annars får man gå ihop med sina grannar. Det är alltid ett plus att samverka, tycker lantbrukarna, men det gäller att man har grannar som har samma mängd djur så att man kan få ihop en ansenlig summa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Det fattas alltså slakterier och mejerier i min del av landet, och vi borde fundera över hur vi skulle kunna lösa de bekymren. Det handlar också om storskaligheten som vi kan se i södra Sverige kontra den småskalighet som man ser i andra delar av landet, där det finns både diken och gärdesgårdar som stoppar upp och gör det betydligt svårare.

Vi har också problemen med rovdjur i vissa delar, till exempel där jag lever och bor. Rovdjuren förökar sig i den delen av landet där jag befinner mig.

Allt detta gör att väldigt många lantbruk bestämmer sig för att det inte är lönsamt längre. Jag har en nära bekant som lägger ned sitt lantbruk precis nu i dagarna. Det handlar om 35 kor som inte längre kommer att finnas i hennes bruk. Det betyder att vi får en mindre del.

Jag önskar att vi kunde ta ett stort ansvar för denna del så att vi på sikt kan trygga försörjningen. Jag vet att det finns lösningar. Det finns betydligt fler lösningar om vi bara orkar se lite utanför boxen. Jag hoppas att regeringen snart kommer att se till att alla får del av de lösningar som är på gång.

Herr talman! Tack för anförandet, som tar upp många viktiga frågor. Det är positivt att Åsa Lindestam lyfter upp de grundläggande försörjningsfrågorna och kopplar ihop det med krisberedskapsfrågorna på ett så bra sätt.

Efter förra årets förhandlingar på den militära sidan konstaterar vi bland annat att vi kommer att återkomma till de ekonomiska förutsättningarna för totalförsvaret och den civila sidan.

Mina frågor till Socialdemokraterna är: Var ligger ambitionsnivån utifrån den verklighet som målas upp i anförandena här i debatten men också kommande utmaningar som vi vet att vi måste hantera när det handlar om hur mycket pengar regeringen är beredd att anslå för detta arbete? Vilka konkreta målsättningar kan vi ta oss an i det kommande arbetet?

Den enskildes perspektiv är oerhört viktigt. Med den sårbarhet som finns, där transporter lätt kan skäras av och hamnar kan blockeras på olika sätt och av olika anledningar i kris- eller krigstid, går det väldigt fort att tömma de lager som finns på hyllorna i affärerna.

Det vore intressant att höra hur regeringen tänker analysera och ta sig an denna sårbarhet för att förebygga så mycket som möjligt och säkerställa att transporter av livsmedel kommer fram och även vilka åtgärder som ingår i de lösningar som Åsa Lindestam beskrev för att kunna höja vår egen produktion av livsmedel, vilket är oerhört viktigt.

Herr talman! Tack för frågan!

Det är bra att få utveckla lite till här. Ambitionsnivån för vår regering är hög just nu. Jag vet att vårt statsråd Bucht jobbar hårt nu för att få till en livsmedelsstrategi, vilket vi aldrig haft tidigare. Han kommer att leverera denna strategi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Om jag har förstått rätt har han satt som mål att öka livsmedelsproduktionen i Sverige, vilket gynnar allt det som vi i försvarsutskottet önskar. Det betyder att han tittar på alla de delar som Daniel Bäckström räknade upp - hur man transporterar, hur gårdarna är placerade och vilken gröda som odlas.

Livsmedelsstrategin är ännu inte presenterad; den är på väg. Men Bucht har varit ute i landet - jag har lyssnat till honom. Han beskriver många av de delar som vi behöver ta till oss. Jag har bjudit in honom till mitt län för att ta del av de problem och glädjeämnen som vi har. Jag tror att vi kan göra mycket mer. Detta gör vi på kort tid. Han har varit statsråd i ett och ett halvt år och redan hunnit så här långt. Han har lovat att leverera strategin.

För att gå tillbaka till dig, Daniel Bäckström, har ni suttit i regeringen i åtta år och inte lyckats med den delen. Vi har inte fått någon leverans när det gäller hur det ska vara, och vi ser att siffrorna bara har blivit sämre och sämre. Nu är vi tvungna att vända detta, och därför har statsrådet Bucht tagit itu med det.

Utifrån den snöstorm som var i New York för några veckor sedan kommer jag ihåg hur hyllorna såg ut. Det kan vi inte ha, utan vi måste se till att det löser sig på något vis så att människor har de livsmedel de behöver i affärerna.

Herr talman! Med rådande mjölkkris för svenska mjölkproducenter - vi är inne på femte kvartalet nu - är det oerhört allvarligt när staten inte kan gå in och säkerställa att utbetalningarna av EU-stöden sker. Det påverkar likviditeten kraftigt.

I en situation som redan är kännbar för Sveriges mjölkproducenter, sedan ett år tillbaka, blir det ännu kämpigare. Regelverken för EU-stöd har varit otydliga och fortsätter att förändras på olika sätt. Är det detta som Åsa Lindestam menar att regeringen tar ansvar för?

När det gäller att kunna säkra och utveckla produktionen i Sverige har vi olika verklighetsuppfattningar, för jag har ännu inte sett det kraftfulla ledarskapet från ministerns sida när det handlar om att konkret se till att man får förutsättningar.

Sedan går det alltid att återvända till tiden som varit. Det brukar regeringens företrädare ofta göra här i kammaren i stället för att lägga fokus på vad som faktiskt behövs för de kommande 8, 16 och 24 åren. Här saknar vi svaren, och därför är denna debatt oerhört viktig när det handlar om livsmedelsförsörjning, minskad sårbarhet och vilka praktiska åtgärder som samarbetsregeringen nu planerar att vidta.

Kommer Åsa Lindestam, när det gäller stödet till frivilligorganisationerna, att verka för att vi kan höja anslagen till dem i närtid så att de kan vara ett smörjmedel för att utveckla totalförsvarsförmågan och folkförankringen i arbetet, så att vi kan nå och engagera många fler svenskar i vårt gemensamma fokus?

Herr talman! Ja, Daniel Bäckström, jag tror att det är en mjölkkris. Jag ser den, också i min närhet. Det beror på att det EU-system som vi har i dag inte har fungerat som vi hade trott och tänkt. I stället ställer det till så att de kvoter man hade kunnat vara överens om inte finns längre. Det har också gjort att systemet med utbetalningar har ställt till det, för man har hittat nya regler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Jag beklagar verkligen att lantbruket inte får det stöd som behövs ekonomiskt inom den tid som satts. Det tycker jag att det borde ha fått på något vis. Även om man inte har kunnat utbetala hela summan har jag förstått att man ändå hade kunnat betala ut en viss del. Det har man inte gjort, utan man har väntat.

Det finns ett datasystem som inte stöder de regler som gäller, så man jobbar för fullt för att förändra det. Om jag har fått rätt information kommer utbetalningarna att ske i maj, vilket är beklagligt, för det är mycket senare än vad man hade tänkt. Men så ser det ut just nu.

Ett kraftfullt ledarskap, sa Daniel Bäckström. Det tycker jag att vi har om vi kan leverera en livsmedelsstrategi som kan visa på de problem som finns. Leverans är att vara kraftfull som ledare. Där finns det brister på andra sidan men inte i den regering som sitter just nu.

Frivilligorganisationerna gör ett fantastiskt jobb. Det tror jag att vi är överens om. Bekymret med frivilligorganisationer är att försöka jobba tillsammans med dem som efterfrågar deras tjänster och samtidigt, när det inte är kris, kunna ha förmågan att såväl öva och träna som hålla ihop en hel medlemsorganisation. De finns i både stort och smått. Det blir ett bekymmer när de regler som vi har i dag, som gjordes för något år sedan, inte kan fungera fullt ut. Där finns lite att se över.

Herr talman! När jag hör Åsa Lindestam säga att det kommer en livsmedelsstrategi så småningom kommer jag att tänka på det gamla goda uttrycket: Låt oss hoppas att kon inte dör medan gräset växer.

Herr talman! Totalförsvarspolitiken är otroligt mångfasetterad. Vi har rört oss från områden som apoteksreformen över Dubaifrågan här de senaste minuterna. Det tycks som om det finns tillfredsställelse för alla politiska intressen inom ramen för begreppet totalförsvar.

Jag har två stycken frågor till Åsa Lindestam. Vi hade ett studiebesök på MSB i utskottets regi för en vecka sedan. Då blev vi informerade om att inriktningen nu är att det ska bli en försvarsmaktsövning 2017, och sedan ska det bli en totalförsvarsövning 2024.

Åsa Lindestam har nu talat varmt om de ambitioner som finns i den nya regeringen på det här området. Då vill jag fråga: Är det en rimlig ambition att vi har en första totalförsvarsövning om jämnt åtta år från nu?

Den andra frågan gäller Försvarsmaktens stöd till det civila samhället, som flera talare har varit inne på. När jag strax efter branden i Västmanland 2014 besökte helikopterflottiljen i Luleå fick jag veta att det faktum att Försvarsmakten inte får vara dimensionerande i sitt stöd till det civila samhället har lett till att man exempelvis inte kan semesterplanera för att det ska bli skogsbrandsläckningar under sommaren, fast alla är fullt införstådda med att de kommer varje sommar, så att Försvarsmakten får rycka ut.

Är Åsa Lindestam beredd att vidta åtgärder för en översyn av den gällande stödförordningen, som reglerar de här förhållandena?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Herr talman! Ja, Allan Widman, det är sant att vi var på MSB och fick mycket god information om vad de är och vad de gör just nu. Det viktigaste för alla delar i totalförsvaret tror jag är att man får öva. Om man sätter en del längre fram eller gör mindre övningar nu och sammanför dem och ser vilka resultat det har gett och analyserar de brister som man har, tror jag att det är det bästa vi kan göra. Vi behöver öva i både stort och smått. Vi ser också de utvärderingar som har kommit, bland annat från branden i Västmanland men också från andra övningar. Det som är svårt för vår del är ledarskapet på högre nivå och hur ansvarsprincipen ska utnyttjas. Då tänker jag särskilt på branden i Västmanland.

Allt detta behöver vi veta mer om, hur det skulle kunna vara. Jag tror att vi alla funderade mycket när vi följde branden, när branden gick från en viss kommun till en annan kommun och över till en tredje och en fjärde, och det sedan också gick upp till en länsstyrelse. Det gäller hur man ska kunna klara de delarna. Man ser, vare sig det är skarpt läge eller övning, att det finns punkter där det fortfarande brister. De delarna måste vi på något sätt ta fatt i och försöka hitta den rätta lösningen för hur vi gör på bästa sätt.

Vi ser i andra länder att man har andra lösningar. Vi kanske måste se ut över världen och se om det finns ännu bättre lösningar. Jag har varit i Brasilien och tittat på hur de har hanterat vissa saker. Jag kan se att de i vissa delar ligger före oss. Jag tror att vi kan hämta hem mycket kunskap. Men vi måste absolut analysera det som har hänt.

Herr talman! För 14 dagar sedan gjorde försvarsutskottet ett annat studiebesök hos Totalförsvarets forskningsinstitut i Kista. Då var budskapet från myndighetens experter på Rysslandsfrågan mycket tydligt. Man sa att Ryssland just nu ställer om för krig. Vi diskuterade olika tidsperspektiv. När jag uttryckte oro för de kommande åren fanns det de på FOI som uttryckte oro för de kommande månaderna.

Nu säger Åsa Lindestam till mig - jag kan inte uppfatta svaret på annat sätt - att det är rimligt att ha en totalförsvarsövning år 2024, åtta år från i dag. Enligt min bedömning, herr talman, är det inte alls rimligt. Jag utgår från att Åsa Lindestam är beredd att tillsammans med andra i försvarsutskottet medverka till att ambitionen på den här punkten höjs.

Slutligen ställde jag en fråga om Försvarsmaktens stöd till det civila samhället och exemplifierade med hur man tolkar den reglering som finns i stödförordningen om att Försvarsmakten inte får dimensionera sin verksamhet för civilt stöd och att det leder till att man inte ens kan göra en semesterplanering för att släcka skogsbränder.

I Försvarsberedningen var Åsa Lindestam tillsammans med mig och alla andra partier överens om att det borde ske en översyn. Nu måste jag på nytt fråga Åsa Lindestam: Ska en sådan översyn ske, eller bör den ske?

Herr talman! Det stämmer att vi var på besök hos FOI och fick mycket bra information även från dem, bland annat om Ryssland. Allan Widman kanske kommer ihåg när vi gjorde en resa och träffade personer i Moskva. De frågor som de hade till oss handlade bland annat om livsmedelsförsörjningen. Det var 2012-2013 som vi var där. Då diskuterade man livsmedelsförsörjning men också transporter med oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Nu drar Allan Widman slutsatsen att när man pratar om det i dag betyder det krig. Det kan vi återkomma till och resonera om, hur det skulle kunna vara. Jag är inte säker på att det är den slutsats som man alltid kan dra - om man pratar om livsmedelsförsörjning betyder det krig - för det pratar vi också om här och nu för Sveriges räkning, och det kan ändå inte betyda att vi ska ha ett krig. Jag tycker att slutsatsen är lite konstig. Men vi kan säkerligen återkomma och diskutera vad som händer där ute och vad vi borde göra.

När det gäller övningarna vill jag säga igen att jag tror att man måste öva många olika saker. Jag har inte en full lista på alla de övningar som gäller totalförsvaret. Den stora övning som du pratar om längre fram må vara, men det finns mängder av övningar innan dess som man gör tillsammans. Jag tror att alla de behövs för att lägga ihop vad som händer.

Herr talman! Under de senaste åren har flera allvarliga naturkatastrofer inträffat i Sverige. En av de stora utmaningar som vi står inför, som en konsekvens av ett förändrat klimat, är ett mer extremt väder med ökade risker för naturolyckor. Under sommaren 2014 startade en brand i Västmanlands län som kom att bli den största branden i svensk modern historia. Det hade före branden varit mycket torrt med hög temperatur, och därför var det extremt stor brandrisk enligt SMHI:s riskklassdefinition.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap slår i en rapport fast att ett varmare klimat kommer att leda till en ökad brandrisk i Sverige. Framför allt kommer det varmare vädret att göra att brandsäsongen blir längre, med fler möjliga dagar för antändning. Myndigheten varnar också för att släckorganisationen inte kommer att räcka till om risken för flera parallella bränder ökar.

Men, herr talman, vi ser också andra exempel. I Målilla mellan Hultsfred och Mariannelund ledde skyfallet häromåret till höga vattennivåer i Emåns biflöde Brusaån och Silverån. Skyfallet där fick till följd att stora delar av östra Småland kom att läggas under vatten. Mälarens och Göta älvs utlopp samt Skåne är andra områden som är särskilt känsliga för stigande vattennivåer. De områdena är också några av Sveriges mest tätbefolkade. När de områdena drabbas av översvämningar hotar det stora och viktiga samhällsvärden. Det kan bli starka skador på våra samhällen.

Den ökade översvämningsrisken drabbar framför allt strandnära bebyggelse, vägar och järnvägar. Annan infrastruktur, som dammar, industri och jordbruk, är också utsatt. Dricksvattenförsörjningen riskerar att slås ut. Översvämning av elstationer kan också leda till långvariga elavbrott.

Kostnaderna för detta kan bli mycket höga, om vi står passiva inför detta och det blir allt fler katastrofer i form av skogsbränder, stigande vattennivåer och fler skyfall. Men, herr talman, om vi redan nu planerar för att rusta våra samhällen starka för detta kan vi vara resilienta mot ett förändrat klimat och spara både pengar och mänskligt lidande.

Alla samhällets sektorer och funktioner kommer att påverkas av ett förändrat klimat. Vägar, järnvägar, energisystem, kommunikationer, vatten och avlopp, jord- och skogsbruk, vård och hälsa samt ekosystem kommer att utsättas för nya förhållanden och påfrestningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Denna typ av väderrelaterade katastrofer har alltid förekommit, men klimatforskningen visar att extrema väder kommer att ske allt oftare och bli mer omfattande än tidigare. Detta visar FN:s klimatpanel mycket tydligt i sin senaste rapport.

Temperaturen har redan stigit med 0,7 grader, och utsläppen fortsätter att öka. Globalt ser vi att följden blir ett allt varmare och blötare klimat som leder till fler översvämningar, ökad smittspridning, fler skogsbränder och mer frekventa värmeböljor.

Vid FN:s tredje världskonferens om katastrofriskreducering i Sendai i Japan förra året medverkade Sverige tillsammans med 187 andra länder till ett nytt ramverk för katastrofriskreducering - Sendai Framework for Disaster Risk Reduction. Detta nya ramverk syftar till att göra världen säkrare mot naturolyckor och katastrofer genom att reducera risker och arbeta förebyggande när det gäller konsekvenserna av naturolyckor. Målet med detta arbete är att förluster i liv, egendom och hälsa samt i ekonomiska, strukturella och sociala tillgångar ska minska påtagligt till 2030.

Men hur arbetar vi i Sverige med detta? Många kommuner och landsting har påbörjat ett viktigt arbete på detta område - att skydda sina samhällen mot naturolyckor. Men det blir alltmer tydligt att många har svårt att klara av dessa investeringar rent finansiellt.

Herr talman! Därför är jag mycket stolt över att regeringen nu satsar på att bygga ut detta stöd, i ett första steg med 80 miljoner, till kommunernas arbete med förebyggande satsningar på att skydda våra samhällen mot naturolyckor. Detta är alltså ett första steg, och jag ser fram emot att regeringen kommer tillbaka med ytterligare satsningar under mandatperioden.

Herr talman! Det är oerhört viktiga områden som Jakop Dalunde belyser i sitt anförande. En tanke slog mig i fråga om kopplingen till det säkerhetspolitiska läget, klimatförändringarna och de konsekvenser som till exempel svälten i Etiopien efter ett år av mycket allvarlig torka kan ge för Nordafrika, för folkvandring och inför kommande vårsådd där många saknar utsäde. Det är ett exempel av många som bekräftar det som Jakop Dalunde tar upp om att detta är oerhört stora utmaningar.

Som jag nämnde tidigare i debatten har jag själv en viss erfarenhet av hur det är att stå med vatten över huvudet i bygder där mycket kraftiga regn förorsakar stora översvämningar. Kopplat till både inflödet till Vänern och angränsande utflöden är detta en oerhört stor problematik, och den tycks återkomma. Regleringen, både det stora systemet och de mindre dammarna, följer inte alltid med. Det tar tid att vända när en översvämning väntas och inträffar.

Det är oerhört positivt att det finns pengar för kommuner att söka till åtgärder. Jag ska nämna Arvika som ett exempel. Där har man tagit investeringsbeslut om drygt 100 miljoner för att bygga in och säkerställa den inre hamnen med en stor damm. Detta har man, vad jag förstår, gjort utan statlig medfinansiering.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Jakop Dalunde. Hur mycket räknar Miljöpartiet med att det kan behöva betalas ut från staten för att man faktiskt ska få till förebyggande åtgärder när det finns risk för översvämningar i närtid?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Herr talman! Jag tackar ledamoten Bäckström för den utmärkta frågan. Jag uppskattar också kopplingen till omvärlden. Vi från Miljöpartiet brukar ofta bli anklagade för att vi stoppar in klimatet så fort vi ska tala om någonting.

Man kan till exempel titta på den arabiska våren, som man skulle kunna säga började i Tunisien med att en man tände eld på sig själv i protest mot regeringens arbete och verksamheten där. Det var såklart en protest mot själva politiken. Men skälet till att denna protest ägde rum just då skulle man, enligt många forskare i dag, kunna härleda till att det på grund av klimatförändringarna blev allt svårare att leva på landsbygden i Tunisien. Detta ledde till en urbanisering och en större utsatthet koncentrerad till en viss stad, som sedan blev en grogrund för denna typ av revolt.

Man skulle också kunna göra en liknande passus när det gäller kriget i Syrien. Skälet till revolten mot Asadregimen var såklart i huvudsak den repressiva politik som regeringen har fört. Men att revolten skedde just där och då beror på, säger många forskare i dag, att klimatförändringarna leder till förtorkning på landsbygden och att det blir svårare att ha jordbruk. Det blir en urbanisering och en kritisk massa för revolt i de stora städerna.

Jag är helt övertygad om att vi, om vi inte hejdar klimatförändringarna, kommer att se liknande effekter i land efter land runt om i världen. Vi måste därför göra allt vi kan för att stoppa klimatförändringarna, så att vi inte behöver se den typen av revolter där mänskligt liv blir omöjligt.

Herr talman! Det är oerhört viktigt att vi jobbar med klimatförbättrande åtgärder globalt och också lokalt här i landet. Men den kortsiktiga frågan är hur riksdagen och vi som utskottsrepresentanter för dessa frågor tänker när det handlar om att stötta det lokala arbetet här och nu för att kunna möta de redan pågående klimatutmaningarna när det handlar om bland annat översvämningar.

I bygder som Gillbergadalen har jordbrukare under vissa perioder stora arealer under vatten. Det påverkar både produktionen och värdet på marken, och inte minst innebär det en osäkerhet för jordbrukarna om huruvida de kan bedriva sin verksamhet. Det påverkar också kommuners möjligheter att planera. Den fysiska investering som behöver göras är ofta mycket stor för att dimensionera verksamheterna.

Ansvarsprincipen har ofta diskuterats här i kammaren. Vem ska ta ansvar för det som behöver göras? Ofta sägs det att det är den som får den största effekten som behöver ta det. Men ibland handlar det om grannens pump, om grannkommunens vatten som passerar eller om vårt vatten som passerar någon annanstans. Det är svårt att definiera var ansvaret ligger.

Vi kan ändå konstatera att staten har ett jätteansvar i förhållande till helhetsperspektivet. Staten har också ett ansvar för att säkerställa att aktiviteter som innebär konkreta åtgärder genomförs.

Det är många kommunföreträdare runt om i landet som har samma frågeställningar just nu. Då är det oerhört viktigt att veta vad Miljöpartiet tänker när det gäller dimensionering av pengar, för att man under de närmaste åren ska kunna möjliggöra att detta blir konkret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Jag skulle vilja skicka med Jakop Dalunde en annan fråga: Hur minskar vi sårbarheten på landsbygden? Det handlar om att utveckla matproduktionen. Det handlar också om att utveckla den småskaliga energiproduktionen. Då är det intressant att få veta: Hur tänker ni i fråga om småskalig vattenkraft?

Herr talman! Ledamoten Bäckström frågade vem som har ansvar. Jag ska svara på den faktiska frågan, men jag vill först göra något slags historisk passus.

Vi hade en borgerlig regering i åtta långa år. Deras huvudsakliga politikinriktning handlade om att sänka skatterna och därmed minska möjligheterna att satsa resurser från statens sida på att stödja kommunerna. De valde också att göra ganska omfattande förändringar i socialförsäkringssystemet på statlig nivå, vilket i stor utsträckning kom att belasta kommunernas sociala arbete och göra deras arbete mycket svårare och försämra deras ekonomiska förutsättningar att bedriva ett arbete i detta sammanhang.

Då ska jag övergå till själva frågan: Vad gör vi? I budgeten för 2015, som regeringen lade fram hösten 2014, fanns det substantiella satsningar på att stärka kommunernas arbete för skydd mot naturolyckor. Denna budget valde Centerpartiet tillsammans med de andra borgerliga partierna och Sverigedemokraterna att rösta emot. Därför blev det inga satsningar för 2015. Det var beklagligt.

Därför är jag mycket glad över att budgeten för 2016 går igenom, och där finns det 80 miljoner till kommunerna för att stärka deras arbete för skydd mot naturolyckor. Jag ser fram emot att kunna stärka detta ytterligare i budgeten för 2017 och för 2018.

Om Centerpartiet vill samarbeta om denna typ av satsningar vore det ypperligt välkommet.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 19.

Vi debatterar ett motionsbetänkande med 21 olika punkter om beredskap för kris och krig. Många olika delar av den totala beredskapen belyses. Jag kan säga några ord om makronivån - den totala beredskapen.

Jag är glad att vi nu inte längre är ensamma om att förespråka ett invasionsförsvar. I dag finns det majoritet i kammaren för att vi ska återta invasionsförsvaret. Försvarets viktigaste uppgift är åter att försvara Sverige med första utgångspunkt i vårt land, luft- och sjöterritorium.

Jag är besviken över att politiker innan SD kom till riksdagen avvecklade invasionsförsvaret. Det kostar nämligen att hålla en ojämn säkerhetspolitisk kurs - att först avveckla och sedan återta. Lika illa är det att det civila försvaret avvecklades. Det är resursslöseri nu när vi ska återta det civila försvaret, men vi kan inte backa bandet. Låt oss därför satsa både resurser och tankekraft på att återta invasionsförsvaret och det civila försvaret.

Försvarsberedningen menar att det nya civilförsvaret kan bli ganska billigt och ledas genom nätverkande mellan myndigheter. Stopp och belägg, säger vi - det kommer aldrig att fungera optimalt att leda det civila försvaret i större kriser genom nätverkande mellan myndigheter. Det måste finnas ansvariga chefer som övas regelbundet. Dessa chefer är då civila befälhavare, precis som de militära befälhavarna. Vi anser att myndigheten Civilförsvarsstyrelsen ska återtas, med befälhavare på samma nivåer som den militära organisationen samt även i ett finmaskigare nät. Andra hörnpelare i civilförsvaret är beredskapslager och driftvärn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Vi väntar och väntar på att regeringen ska presentera sitt förslag till nytt civilt försvar, herr talman. Kan vi inte ens få veta när förslaget kommer?

Den stora bilden, helheten, är viktig, men detaljerna i vår beredskap för kris och krig är också viktiga. Därför ska jag tala om varför vi tycker att det är riktigt att titta vidare på ett antal yrkanden i betänkandet.

På grund av ökande terrorism har folksamlingar och trängsel blivit ett problem. Stadsplaneringen bör ta fasta på detta, och rätten till tillgänglighet bör kompletteras med en rätt till frångänglighet. Man ska i så liten utsträckning som möjligt tvingas vistas i trängsel och på svårutrymda platser. Larm som signalerar utrymning bör inte ha endast ljud utan även ljus.

Ett tillfälle då man inte önskar frångänglighet är när blåljusfordon behöver komma snabbt fram i bostadsområden. Det finns olika system med taggar som funkar på de flesta bomlås och bommar som brandbilar kan knäcka. Det finns bommar som kan köras förbi om man utnyttjar förberedd terräng. Icke förty finns det anledning att se över möjligheten att ta fram ett nationellt låssystem för vägbommar.

Antalet katastrofer ökar globalt. Sverige är förskonat på så vis att våra naturkatastrofer är av mindre magnitud än på andra ställen. Vi bör dock ta höjd ekonomiskt för att större katastrofer kan ske även i Sverige. Såväl stat, landsting och kommuner som privata ska därför kunna ge bidrag till särskilda fonder avsedda för ersättning vid naturkatastrofer i Sverige.

I händelse av ett storskaligt militärt angrepp på Sverige kommer naturligtvis all infrastruktur att utsättas för svåra påfrestningar. Denna känslighet kan vi behandla på olika sätt. Vi kan ha redundanta system, vi kan skydda våra anläggningar och vi kan ha lokala ersättningssystem.

Ett lokalt ersättningssystem som bör prövas är särskilda reservkraftnät, strategiskt placerade och med viss radie. Forskning visar att särskilda reservkraftnät med en viss radie är kostnadseffektiva när det finns flera samhällsviktiga verksamheter nära varandra. När det gäller den storskaliga produktionen av el i kärnkraftverk och vattenkraftverk bör skalskyddet mot fredstida och krigstida sabotage utvecklas.

Om vi ser tillbaka så långt som till när vi satte upp vårt civilförsvar förra gången, på 1950-talet, var nästan 900 000 människor placerade i civilförsvaret. 450 000 människor var placerade i det allmänna civilförsvaret, 120 000 var placerade i hemskyddet och 200 000 var placerade i verkskyddet. 3 miljoner människor skulle kunna evakueras ur våra städer vid krig.

I mitten av 1980-talet blev befolkningsskyddet ett kommunalt ansvar. Den lednings- och undsättningsorganisation som övades med hjälp av pliktlagar uppgick år 1990 till 200 000 personer. Våra föräldrar och far- och morföräldrar byggde ett starkt civilförsvar som nu har avvecklats helt. Man ska tänka sig noga för innan man avvecklar något helt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

De 65 000 skyddsrum vi har kvar kostade 200 miljarder kronor att bygga. De är fortfarande en resurs att värna. En skyddsrumsavgift skulle möjliggöra tätare besiktningar av skyddsrummen.

Herr talman! Jag noterar bland motionerna i betänkandet att sverigedemokraten Kent Ekeroth har föreslagit att varken polis eller brandkår ska tillåtas att bedriva riktade kampanjer i syfte att rekrytera personer från minoritetsgrupper eller av ett visst kön. Jag skulle vilja fråga varför man föreslår detta.

Om ambitionen är att ta bort fokus på ökad etnisk mångfald och ökad andel kvinnor, vilka konsekvenser kommer det att få för jämställdhets- och mångfaldsarbetet ute i landets samtliga kommuners räddningstjänster? Det är ändå så att vi har 3,8 procent kvinnor bland räddningstjänstpersonalen, och det är en siffra som behöver stiga. Om man då föreslår att det ska vara samma antagningskriterier för kvinnor och män som söker sig till räddningstjänster är min fråga vad det får för konsekvenser för antalet sökande framöver.

Herr talman! Vår grundsyn är att vi inte bör diskriminera vid antagningar. Det viktiga med dessa funktioner, som exempelvis brandkår, är ju att vi söker funktion. Brandmän utsätts för väldiga påfrestningar; de måste ha bra kondition, vara starka och klara att jobba hårt under lång tid. Vi är jätteglada för de tjejer som klarar proven, men det finns ju ingen anledning att sänka villkoren för antagning. Då sänker vi nämligen kvaliteten på brandkår och räddningskår, vilket vi inte vill.

Sedan vet jag också att väldigt många kvinnor inte vill bli kvoterade till tjänster. Man vill veta att man får en tjänst för att man är bäst för platsen. Det gäller även invandrare - man vill inte kvoteras in. Kvoteringstänkandet tror jag är en återvändsgränd, och den tycker jag att Centerpartiet borde lämna.

Herr talman! Som jag uppfattade förslagen i motionen och i tänket från Sverigedemokraterna handlar det om att styra hur myndigheterna ska jobba med mångfaldsarbetet. Man vill begränsa myndigheternas möjlighet att driva särskilt riktade projekt för att kunna inbjuda fler att inspireras av att söka sig till det polisiära yrket och också till räddningstjänsten.

Man bedriver ett arbete bland annat i Malmö som kallas Risk, Räddningstjänsten i samarbete med kidsen. Det är ett resultat av en samverkan mellan högstadieskolor i Malmö och Räddningstjänsten Syd. Det är ett exempel på en aktivitet för att nå fler med kopplingar till olika människor i Sverige. Över 20 procent av den svenska befolkningen har anknytning till utlandet.

Då är det oerhört viktigt att man har en bredd när det gäller språkkunskaper, inte minst i räddningstjänsten, som jobbar hårt för att hjälpa alla människor i Sverige. Man måste kunna kommunicera på olika språk vid insatser, inte minst kopplat till migrationsarbetet. Därför är det viktigt att det är fler inom räddningstjänsten som behärskar andra språk än svenska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Sverigedemokraterna föreslår då att man ska begränsa myndigheternas möjlighet till riktade kampanjer. Det är anmärkningsvärt, anser jag. Det främjar inte det aktiva arbete som behövs. Kommunerna som arbetsplats ska ju präglas av demokratisk anda och goda villkor. Ibland krävs det en extra ansträngning för att nå vissa grupper och för att långsiktigt kunna utveckla det kommunala arbetet.

Herr talman! Att skapa mångkultur i något hänseende har ju aldrig varit vårt partis mål. Det är andra partier som står för det. Det utmärker Sverige att det finns partier som verkar för mångkultur. Länder som Tyskland, Frankrike och England har sagt att man inte längre verkar för mångkultur. Mångkultur är farligt.

Det vi vill verka för är en bra integration. Bra integration av människor som har invandrat sker framför allt på arbetsplatser och i skolor.

Det har förekommit experiment och lekstugor - tycker jag att man kan kalla det för - militärt, polisiärt och inom räddningstjänsten. Man sänker kraven för vissa vid antagandet. Det är klart olämpligt. Det ska vara samma villkor för alla. Vid antagning till det militära eller polisiära eller till räddningstjänsten - som har en angelägen uppgift att utföra - är det viktigt att man uppfyller de kriterier som inte är uppställda för skojs skull. Dessa kriterier anger vad man bör klara för att fungera i tjänsten.

Vi är inte för några lekstugor, nej.

Herr talman! Mycket klokt har sagts i debatten i dag. Man har pratat om det enskilda ansvaret, utbildning, behovet av fler övningar, livsmedelsförsörjning och annat.

Det som jag främst vill ta upp är min motion och reservation 9, som gäller att det behövs en översyn med syfte att identifiera ansvaret.

Riksrevisionens rapport visar att det behövs mer arbete med risk- och sårbarhetsanalys och fler övningar.

Åsa Lindestam var inne på livsmedelsförsörjning. Det behandlar jag i en annan motion och reservation 18. Åsa Lindestam sa att detta ska ingå i livsmedelsstrategin, men enligt det svar som jag har fått - och jag sitter i miljö- och jordbruksutskottet - ingår det inte i arbetet med en livsmedelsstrategi. Jag hoppas att Åsa Lindestam jobbar vidare med den frågan.

I texterna i betänkandet står en hel del om den skogsbranden och analyser av den. Jag kan dock inte hitta särskilt mycket text om de stora insatser som FRG-grupperna gjorde under denna händelse. FRG, det vill säga frivilliga resursgrupper, finns i många kommuner och utgör i dag en mycket viktig resurs för kommunerna. Civilförsvarsförbundet utbildar dessa personer. Man utbildar dem även i egenansvar. Utbildningsinsatserna omfattar 72 timmar. Man finns även ute i skolor, pensionärsföreningar, föräldraföreningar med mera och informerar om hur man klarar sig vid brist på el, vatten och värme.

I dagens flyktingsituation har det också visat sig att kommunerna har en otroligt stor hjälp av dessa FRG-grupper. Över 30 000 timmar har utförts av FRG-grupper i samarbete mellan kommunerna och Civilförsvarsförbundet under 2015 och fram till den sista februari i år.

Beredskap för kris och krig

Motionerna avstyrks med argumentationen att arbete pågår och att det inte finns någon anledning till ytterligare åtgärder. Det kan jag inte riktigt hålla med om.

Behovet av utbildade FRG-personer lär fortsätta att öka. Fler behöver utbildning. Men med tanke på MSB:s minskade anslag till Civilförsvarsförbundet kommer nog inte denna utbildning att kunna öka under de närmaste åren, åtminstone inte i Civilförsvarsförbundets regi.

Åsa Lindestam var inne på att frivilligorganisationerna är illa ute, och det kan jag bara hålla med om. Därför tycker jag att den här frågan är mer akut än att vi ska vänta på utredningen som vi inte ens vet när vi får, vilket jag har förstått under debatten.

För att inte förlänga debatten vill jag säga att jag naturligtvis står bakom alla M-reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 9. För tids vinnande låter jag bli att yrka bifall till reservation 18, trots att jag gärna hade gjort det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)