Tibet

Motion 2003/04:U252 av Kent Olsson m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stödja principen om icke-våld och verka för att seriösa förhandlingar kommer till stånd mellan Kinas regering och den tibetanska exilregeringen för en snar lösning på den långvariga Tibetfrågan i enlighet med vad som föreslagits i Dalai lamas Strasbourg föredrag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar för att Gedhun Chökyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt de övriga som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen lama, omedelbart släpps.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina ställer krav på att dödsdomen mot den buddhistiske läraren Tenzin Delek Rinpoche upphävs och att hans fall omprövas i en rättvis och offentlig rättegång.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall följa utvecklingen av mänskliga rättigheter i Kina, särkilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra internationella forum påtala övergrepp för brott mot mänskliga rättigheter.

Motivering

Tibet är idag ett land under kinesisk ockupation. Vid tidpunkten för Folkrepubliken Kinas invasion 1949 uppfyllde Tibet alla de kriterier som ställs på en självständig stat enligt internationell rätt, nämligen ett territorium, ett folk och en regering som kunde ingå i internationella relationer. Detta har bland annat slagits fast av den Internationella Juristkommissionen (Tibet: Human Rights and the Rule of Law, 1997). Det tibetanska folket har ända sedan invasionen motsatt sig kinesisk överhöghet, vilket bland annat har manifesterats genom ett stort antal fredliga demonstrationer som brutalt har slagits ned av kinesisk militär.

Sedan den kinesiska invasionen har Tibets unika kultur och tibetanernas nationella identitet systematiskt och medvetet förstörts och står inför ett allvarligt hot om utrotning. 1,2 miljoner tibetaner har dött som en följd av Kinas ockupation, och mer än sextusen kloster, tempel och religiösa platser har förstörts. Gedhun Chökyi Nyima, den lille pojken som Dalai lama 1995 erkände som den 11:e Panchen lama, är försvunnen alltsedan dess.

I januari 2003 avrättades tibetanen Lobsang Dhondup efter en tvivelaktig rättegång. Tillsammans med den buddhistiske läraren Tenzin Delek Rinpoche anklagades han för ”sabotage mot Kinas enhet” och ”terrorism”. Tenzin Delek Rinpoche fick en villkorlig dödsdom och hålls tills vidare fängslad.

Tibetanerna förvägras yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Genom tvångsaborter och sterilisering förnekas tibetanska kvinnor rätten att föda barn. Tibetanerna diskrimineras vad gäller sjukvård, utbildning, ekonomiska förutsättningar etc. Det primära undervisningsspråket i skolorna i Tibet är numera kinesiska, och unga tibetaner omskolas om sin politiska och kulturella historia. Varje år flyr tusentals tibetanska barn och ungdomar över Himalaya för att få utbildning.

Sedan 1959 lever Dalai lama, tibetanernas andlige och världslige ledare, i exil i Indien. Där har tibetanerna upprättat en exilregering som bygger på demokratiska principer och ansluter sig till principen om icke-våld. 1992 kungjorde Dalai lama riktlinjerna för det framtida Tibets författning och konstitution. Han meddelade att han själv inte kommer att inneha någon position i en framtida regering i Tibet. Han tillkännagav att regeringen ska väljas av folket och att Tibet ska vara en fredsälskande, fullständigt demilitariserad nation. Landet skall ha ett demokratiskt styrelseskick som förpliktar sig att bevara en ren, sund och vacker miljö.

Dalai lama har hela tiden förespråkat att konflikten med Kina ska lösas med fredliga medel och genom dialog. I ett tal i Europaparlamentet 1988, det så kallade Strasbourgfördraget, meddelade Dalai lama att han var villig att avstå från idén om full självständighet och nöjer sig med reell autonomi för ett enat Tibet bestående av provinserna U-Tsang, Amdo och Kham. Enligt denna kompromiss ska Kina även i fortsättningen ha ansvaret för Tibets utrikespolitik och försvar.

Efter att alla kontakter mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen varit brutna under många år har nu några trevande steg mot en dialog tagits. Det är av yttersta vikt att omvärlden uppmuntrar denna utveckling och verkar för att seriösa förhandlingar om Tibets framtid snarast kommer till stånd.

Stockholm den 3 oktober 2003
Kent Olsson (m)
Lennart Kollmats (fp)	Per Landgren (kd)
Sven-Erik Sjöstrand (v)	Sven Bergström (c)
Gustav Fridolin (mp)	Inger René (m)
Annelie Enochson (kd)	Johan Linander (c)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)	Cristina Husmark Pehrsson (m)
Tina Acketoft (fp)	Nils Fredrik Aurelius (m)
Torsten Lindström (kd)	Gunnar Nordmark (fp)
Jan-Evert Rådhström (m)	Birgitta Ohlsson (fp)
Anna Lindgren (m)