Situationen i Sri Lanka

Motion 2001/02:U212 av Murad Artin m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör verka för att de tamiler som arresterats och hållits fängslade utan rannsakning och dom antingen friges eller att deras fall underkastas en snar korrekt rättslig prövning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska regeringen inom EU och andra internationella organisationer verkar för att tortyr och misshandel av arresterade personer och politiska fångar och andra brott mot mänskliga rättigheter i Sri Lanka upphör.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige som enskilt land och som medlem av EU och andra internationella organisationer bör arbeta aktivt för en fredlig lösning av konflikten mellan de etniska grupperna i Sri Lanka och aktivt stödja de fredsinitiativ som har tagits av den norska regeringen.

2 Bakgrund

Sri Lanka var i 2 000 år en statsbildning styrd av olika kungadynastier. Landet bär på djupa traditioner och en rik kultur från den tiden. Kungadömena avskaffades först så sent som under den brittiska ockupationen, vilken inleddes under den tidigare delen av 1800-talet. Då infördes republik under brittisk ledning.

En central statsapparat konstruerades 1833 av britterna. Stora delar av denna maktapparat övertogs av lankeserna vid självständigheten. Denna maktapparat var dock konstruerad utan hänsyn till minoriteterna inom landet. Statsapparatens ofullkomlighet räknas som en av anledningarna till den konflikt som i dag är mellan olika etniska grupper i Sri Lanka.

Sri Lanka är en konstitutionell pluralistisk stat där olika politiska riktningar borde ha möjligheter att utvecklas. Traditionellt domineras den politiska arenan av det hinduiska kastväsendet. Det finns ett begränsat antal familjer som har innehaft den exekutiva makten. Maktpositioner fastställs enligt en successionsordning inom landets framträdande familjer. Likafullt kan man säga att dessa haft en viss demokratisk förankring. Det största partiet är Sri Lanka Freedom Party (SLFP), som för en isolationistisk politik som begränsar sig till Sri Lankas väl.

Kolonialismen och nationalistiska strävanden har haft stor inverkan på landet och påverkar även i dag Sri Lankas politiska liv. Konflikten mellan singaleser och lankesiska tamiler i Sri Lanka är av gammalt datum.

När den brittiska kolonialmakten lämnade Sri Lanka lämnade man ett land som var etniskt splittrat. Olika grupper förfogade då över olika landområden och följaktligen över olika naturresurser. Landet är mycket rikt på olika naturresurser – inte minst på olika ädelstenar och metaller. Större delen av dessa tillgångar kom att hamna i singalesiska händer. Singaleserna är i majoritet i landet.

Konflikten mellan framför allt singaleser och tamiler, men även med muslimska grupper, har pågått sedan början av 1920-talet. Den senaste eskaleringen mellan de olika grupperna skedde 1983 då de tamilska tigrarna (LTTE, Libration Tigers of Tamil Eelam) inledde en väpnad kamp för att befria den norra delen, som enligt deras historieskrivning tillhört kungariket i Yalppanam (Jaffna), där vill man skapa en tamilstat.

En stor del av tamilerna, som utgör cirka 20 % av befolkningen, är dock av indiskt ursprung. De importerades som arbetskraft till Sri Lanka av de brittiska kolonialmyndigheterna för att man behövde dem som arbetare på de lankesiska teplantagerna. Deras status i Sri Lanka har sedan dess varit osäker när det gäller medborgerliga rättigheter, statstillhörighet m.m. De djupa motsättningarna och det uppblossande inbördeskriget mellan singaleser och tamiler har varit en av de viktigaste orsaken till Sri Lankas ekonomiska problem. Trots att den fackliga organisationsgraden är relativt hög domineras bilden av en splittrad och politiserad rörelse.

3 Antiterrorlagar mot tamilsk gerilla – och fackliga organisationer

På grund av skärpta konflikter mellan regeringen och tamilska separatister antog parlamentet en ny antiterroristlag 1989. Den har dock, i strid med syftet, utnyttjats av staten för att slå ned strejker och hota stridbara fackliga organisationer. Särskilt starkt har regeringen reagerat mot strejker inom exportsektorn. Strejkande straffades med fängelsestraff på upp till tio år. På hösten 1992 tvingades regeringen lätta på lagstiftningen. 1995 antogs en förordning som garanterar rätten att organisera och förhandla kollektivt, men bestämmelserna har ännu inte trätt i kraft. Regeringen och parlamentet har även under den senaste tiden infört undantagslagar som ger presidenten makt att förklara vilken bransch som helst för samhällsnödvändig och därmed bannlysa en strejk som samhällsfarlig. Offentligt anställda tjänstemän har inte rätt att strejka. Likafullt finns det de som trotsar förbudet.

Den fackliga organisationsgraden är relativt hög. De fackliga organisationerna är politiskt splittrade. Under vissa perioder har de kunnat enas om gemensamma konkreta krav på ökad sysselsättning och välfärd och har därigenom kunnat utöva starka påtryckningar genom strejker och demonstrationer. Splittringen framträder särskilt tydligt i samband med politiska regimskiften. Då växer den del av den fackliga organisationen som gått segrande ur valstriden.

Arbetsmarknadslagen tillämpas inte inom de frizoner som finns och där utländska företag kan etablera sig. I dessa frizoner arbetar 96 000 personer – främst kvinnor.

4 Brott mot mänskliga rättigheter

Regeringen är sålunda invecklad i olika fronter. Dels försöker man bekämpa fackföreningarna, dels försöker man att militärt besegra LTTE-gerillan.

Det är inte första gången som förtrycket och diskrimineringen av den tamilska minoriteten påverkat det politiska klimatet i Sri Lanka. 1976 försökte FN att få till stånd en politisk dialog och skapa tryggare förhållanden för den tamilska befolkningen och andra minoriteter. Allt sedan britterna lämnade Sri Lanka har de olika minoriteterna utsatts för olika övergrepp, bland annat urskiljningslöst mördande utförda av olika specialförband inom den lankesiska armén. Offren gömdes i massgravar. Dessa bittra erfarenheter har medfört att flera tamilska ledare menat att enda sättet att uppnå respekt för de mänskliga rättigheterna är genom väpnad kamp.

Den nuvarande regeringen har vid valet 1999 deklarerat att de vill återinrätta demokratiska normer och respekt för de mänskliga rättigheterna. Den vill arbeta för att i alla delar stärka rättsstaten.

Den lankesiska regeringen menar likafullt att man måste kompromissa mellan mänskliga rättigheter och medborgarens rättigheter, vilket resulterat i att de mänskliga rättigheterna åsidosatts. Mänskliga rättigheter sätts med andra ord i motsatsställning till medborgerliga rättigheter.

Det är emellertid inte enbart den singalesiskt dominerade regeringen som begår brott mot de mänskliga rättigheterna. Enligt undersökningar och utfrågningar lämnar den lankesiska regeringen sådan uppgifter som tyder på att LTTE har avrättat egna politiska företrädare som försökt att lösa konflikten mellan gerillan och regeringen på politisk väg och med fredliga medel.

Dessa uppgifter bekräftas i olika sammanhang och bland annat av Amnesty som kommenterar läget i Sri Lanka i sin årliga rapport. Enligt regeringen förekommer det även övergrepp på den övriga civilbefolkningen, massakrerade bybor och kidnappning av barn – som används som barnsoldater av LTTE i kampen mot regeringen.

Detta är, enligt regeringen i Sri Lanka, en anledning till att man givit polis och militär tillstånd så att de kan bryta sig in i vilket hem som helst och förhöra människor oavsett om det föreligger misstanke om brott eller inte.

Både den lankesiska och den amerikanska regeringen ser Tamilska tigrarna (LTTE) som en terrorgruppering utan någon som helst respekt för de demokratiska spelreglerna. Det kan vara sant att LTTE begår brott mot mänskliga rättigheter. Samtidigt kan det vara nyttigt att erinra sig att även den moraliskt mest välrustade har en tendens att formas efter sin fiende.

Trots allt finns det dock i dag försök till att öka respekten för de mänskliga rättigheter i Sri Lanka. Regeringen har låtit inleda undersökningar där det föreligger misstankar om brott mot de mänskliga rättigheterna. Sociala problem som barnprostitution och slaveri kan endast motverkas genom respekt och stöd för de mänskliga rättigheterna.

Under år 2000 begicks en rad olika brott mot mänskligheten. Amnesty International tar upp några exempel på vad som skedde under detta år som var ett valår och som resulterade i en ny koalition. Incidenterna som Amnesty International hänvisar till är följande.

I oktober 2000 dödades minst 24 civila i två olika attacker av LTTE-självmordsbombare. Ett antal andra civila blev dödade under attacker inne i Colombo av vad man tror är LTTE-attacker. Samma månad dödades sju civila tamiler i en attack utförda av ett muslimskt medborgargarde – beväpnade bybor som beskyddade byn Poonagar, Muttur i distriktet Trincomalee, som hämnd för morden på två av deras medlemmar utförda av LTTE tidigare samma dag.

Armén dödade 17 civila inklusive nio barn i staden Batticala i maj förra året. Det var troligen som en repressalieåtgärd för tre poliser som omkom vid ett bombdåd i en glassbar.

Amnesty International konstaterar i sin årliga rapport att regeringens repressiva instrument – armén och säkerhetsstyrkorna – har begått tortyr och menar till och med att tortyr förekommer rutinmässigt inom armén. Människor har även dött under och efter internering. Regeringen menar att de har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med dessa problem, men enligt Amnesty har ingen åtalats för tortyr i Sri Lanka.

Sri Lankas regering har under året arresterat tusentals tamiler misstänkta för inblandning i LTTE aktiviteter. Vid årskiftet 2000/01 hölls enligt Amnesty International minst 1 500 människor fängslade utan att ha blivit åtalade eller dömda.

Vänsterpartiet anser att Sverige bör verka för att de tamiler som arresterats och hållits fängslade utan rannsakning och dom antingen friges eller att deras fall underkastas en snar korrekt rättslig prövning.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser också att den svenska regeringen inom och EU och andra internationella organisationer bör verka för att tortyr och misshandel av arresterade personer och politiska fångar i Sri Lanka upphör.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den svenska regeringen bör som enskilt land och som medlem av EU och andra internationella organisationer aktivt arbeta för en fredlig lösning av konflikten mellan de etniska grupperna i Sri Lanka och aktivt stödja de fredsinitiativ som har tagits av den norska regeringen.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2001
Murad Artin (v)
Berit Jóhannesson (v)	Maggi Mikaelsson (v)
Lars Ohly (v)	Stig Sandström (v)
Willy Söderdahl (v)	Eva Zetterberg (v)