Samlade insatser för Västernorrlands län

Motion 1988/89:A480 av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :A480

av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c)
Samlade insatser för Västernorrlands län

Västernorrland är det län som drabbats av den största befolkningsminskningen
under 80-talet. 1988 var Västernorrland det enda län som fortsatte att
minska befolkningstalet och prognoserna för sysselsättning och befolkningsutvecklingen
pekar mot fortsatt tillbakagång om inte kraftfulla åtgärder sätts
in.

Trots att länsstyrelsen redan 1985 betecknade Västernorrland som ett län i
kris och trots att den negativa utvecklingen gällt länets samtliga sju
kommuner har det under senare år varit mycket svårt att få stöd på riksnivå
för lokaliseringar eller andra åtgärder som skulle kunna bidra till att vända
utvecklingen till att bli positiv även i detta län.

Regeringen tillsatte inte den västernorrlandsgrupp som länsstyrelsen
begärde 1985. Den socialistiska riksdagsmajoriteten avvisade i våras motionskrav
på att pröva förutsättningarna för utlokalisering av hela eller delar
av Vattenfalls huvudkontor till länet. Kustbevakningens centrala ledning,
som med fördel borde ha kunnat lokaliseras till Härnösand, gick till
Sydsverige. Detta är bara två av flera exempel på hur lokaliseringsbeslut gått
Västernorrland emot. Det finns tyvärr många fler exempel under 80-talet.
Dessutom hotas länet av minskade försvarsanslag och försämrade järnvägsförbindelser
samt vissa lokaliseringar från länet.

Kraftfulla åtgärder borde för flera år sedan ha satts in för att försöka vända
utvecklingen i Västernorrland. Vi har årligen i riksdagsmotioner framfört
detta krav. Eftersom regeringens företrädare i fråge- och interpellationsdebatter
i december gett besked om att några särskilda insatser för Västernorrland
ej är motiverade och eftersom budgetpropositionen knappast innehåller
några konkreta positiva förslag för Västernorrland, finner vi det nu
nödvändigt att återkomma med våra motionskrav.

Liksom i vår motion 1987/88:A449 vid fjolårets riksmöte framför vi nu
kravet på att riksdagen skall uttala sig för samlade åtgärder syftande till en
positiv utveckling för Västernorrlands län.

Synnerligen viktigt för Västernorrland - utöver bifall till speciella motioner
gällande länet - är också att de olika centerkrav, som framförts i syfte att
bryta koncentrationspolitiken och uppnå regional balans, bifalles.

Västernorrlands fortgående befolkningsminskning

Hittills under 80-talet har Västernorrlands län drabbats av en befolkningsminskning
på nära 8 000 personer och är nu nere i 260 000 invånare. 1956 var

befolkningen högst, nämligen drygt 281 000. 60- och 80-talen har varit Mot. 1988/89

mycket negativa för länet medan 70-talet innebar en positiv befolkningsut- A480

veckling.

Inget annat län har under 80-talet drabbats av så stor befolkningsminskning
som Västernorrland och inget annat län redovisade minskad befolkning
under 1988. Bortsett från 1988 har länets samtliga sju kommuner förlorat
invånare under flera år i följd.

Av länsstyrelsen upprättade prognoser tyder dessvärre på en fortsatt
avtappning av befolkningen. Fram till 1995 minskar länets folkmängd enligt
försiktiga prognoser med ytterligare 5 000 personer. I en alternativ prognos
som bygger på andra, men enligt länsstyrelsen också realistiska utvecklingsförlopp,
beräknas minskningen bli 10 000 personer.

Den fortgående befolkningsminskningen har lett till successivt allt mer
ogynnsam åldersfördelning, ökande svårigheter att upprätthålla befolkningstal
och service i glesbygden, lägre skatteunderlag för landstinget och
kommunerna samt en hel del andra problem såväl för enskilda som för
samhället i stort.

Utvecklingen och prognoserna visar klart att en rent oacceptabel situation
uppstår om inte befolkningsutvecklingen stoppas upp och vänds i en ökning
genom nettoinflyttning.

Arbetslösheten i länet har sjunkit, men detta beror främst på att
nettoutflyttningen varit så stor. De lägre arbetslöshetstalen är alltså i
huvudsak inte uttryck för ökad sysselsättning utan för en markant minskning
av antalet människor i arbetsför ålder.

Ett län med utvecklingsmöjligheter

Västernorrland har stora utvecklingsmöjligheter med dess goda förutsättningar
inom bl.a. skogs- och verkstadsindustri, kemisk industri, högteknologisk
utveckling, energiutvinning, jord- och skogsbruk samt turism och statlig
förvaltning. Länets centrala läge mitt i Sverige och även i Mittnorden har
även värden som borde kunna vara en tillgång för länets utveckling liksom
länets relativt goda kommunikationer till Stockholm.

Det är enligt vår mening viktigt att länets olika resurser och förutsättningar
utnyttjas för att åstadkomma en positiv utveckling. För att detta skall bli
möjligt fordras insatser såväl på läns- som riksnivå.

På riksnivå måste det bli en återgång till en regionalpolitik med regional
balans som målsättning. Som framgår av länsrapport -88 för Västernorrland
har den s.k. tredje vägens politik - även kallad omfördelnings- och
flyttlasspolitik - fått allvarliga konsekvenser för Västernorrlands län. Allmän
regional näringspolitik har ersatts av omflyttning av kapital och människor
till starkt växande storstadsområden.

Förutom en allmänt positiv regionalpolitik behövs även speciella satsningar
på Västernorrland i form av omlokaliseringar och av överföring av
ytterligare upgifter till myndigheter och verksamheter i länet.

Vi vill nämna två exempel på att lokaliseringar kan ge mycket positiva
resultat och markant bredda arbetsmarknaden på en ort. Kramfors har under
lång tid dominerats av en krympande skogsindustriell verksamhet. Lokalise

ringen av u-landscentrat till Sandö med utbildning av u-landsarbete och Mot. 1988/89
kurser i ett flertal språk har tillfört denna kommun inte bara välkomna nya A480
arbetstillfällen utan också en speciell kompetens som kan ge nya utvecklingsmöjligheter.

Sundsvall har traditionellt dominerats av industriell och kommersiell
verksamhet. Under 70-talet lokaliserades dit statlig administration och
ytterligare domstolar. Dessa lokaliseringar har på ett påtagligt sätt breddat
den tidigare ganska ensidiga arbetsmarknaden där.

Brist på regeringsinitiativ

Trots att Västernorrland, under den 6-årsperiod vi nu haft socialdemokratisk
regering, drabbats så hårt av befolkningsminskning har regeringen inte velat
göra några speciella satsningar på Västernorrland. När länsstyrelsen redan
1985 betecknade länet som ett krislän i skymundan och begärde att en
särskild västernorrlandsgrupp skulle upprättas inom kanslihuset för att öka
kunskapen om och förståelsen för Västernorrland var regeringens svar ett
nej.

Vi vill här erinra om några lokaliseringsprojekt som under senare år - trots
lämpliga lokaliseringsorter inom Västernorrland - gått tili andra län.

Centrala registreringsmyndigheten för företagsinteckningar förlädes till
Malmö i stället för till Sundsvall. Hörselgymnasiet, som planerats till
Härnösand, lokaliserades i stället till Örebro. Sjöbefälsskolan i Härnösand
lades ner, medan andra sjöbefälsskolor blev kvar. Kustbevakningens centrala
ledning lades till Karlskrona, trots att Härnösand hade goda förutsättningar
för denna nya myndighet. Den socialistiska riksdagsmajoriteten har
avslagit motionskrav om utlokalisering av hela eller delar av Vattenfalls
huvudkontor till Västernorrland. Däremot har regeringen tagit initiativ till
utlokalisering av delar av detta huvudkontor till Borlänge och Luleå.

Under den gångna hösten har arbetsmarknadsministern i interpellationsoch
frågesvar meddelat att regeringen inte anser att några särskilda åtgärder
för Västernorrland är motiverade. Det är ett anmärkningsvärt svar både mot
bakgrund av den långsiktigt negativa utvecklingen och de aktuella problemen
inom vissa industrier i länet. Det är också anmärkningsvärt om man
jämför med regeringens beredvillighet att komma med "paket eller andra
speciella åtgärder när andra regioner i vårt land har haft stora problem.

Årets budgetproposition blev en ytterligare bekräftelse på att regeringen
ej uppmärksammat Västernorrlands situation. Länet nämns knappast och
inga satsningar föreslås. I den länsvisa kortfattade informationen om förslag i
budgeten finner vi för Västernorrland praktiskt taget endast redan kända och
pågående projekt som televerkets kontorsbygge i Sundsvall och att Deltavägen
skall byggas färdig för 185 miljoner kronor. Denna kontroversiella
satsning leder som vi kritiker framhållit hela tiden till att inga andra
riksvägsprojekt kommer till stånd i länet på grund av att Deltavägen fordrar
så stora anslag.

Bästa sammanfattningen av budgetpropositionen contra Västernorrland
finns nog i Dagbladets (s) intervju med landshövding Bertil Löfberg den 11
januari i år. Vi citerar: "Regeringens budget är en mager utdelning för

krislänet Västernorrland. Bergslagen, varvsorterna och Norrbotten fick även Mot. 1988/89
i år öronmärkta pengar. Men några satsningar på länet (Västernorrland) syns A480
inte i budgeten. ... Den västernorrlänning som hoppades på glädjebesked i
arbetsmarknadsminister Ingela Thaléns huvudtitel, blev alltså grymt besviken.

Det bör mot bakgrund av regeringens bristande intresse inte råda någon
tvekan om att riksdagen bör, genom bifall till olika motionskrav gällande
Västernorrland, klart ange att åtgärder måste vidtas.

Våra motionskrav m.m. gällande Västernorrland

Under årets allmänna motionstid har vi tillsammans eller var för oss eller
tillsammans med andra medmotionärer väckt flera motioner med krav som
är av särskilt intresse för Västernorrlands län, nämligen

- om lokalisering av Vattenfalls huvudkontor eller delar därav till Västernorrland
(motion tillsammans med m och fp),

- lokalisering av journalistutbildning för Norrland till högskolan i Sundsvall/Härnösand
(motion tillsammans med alla övriga riksdagsledamöter
från länet),

- ändrad fördelning av medel till lokala kurser vid högskolorna, vilket
skulle ge större andel för bl.a. Västernorrlands län,

- lokalisering av elenergiinriktad civilingenjörsutbildning till högskolan i
Sundsvall/Härnösand,

- utredning om utvecklande av ett Mittsvenskt universitet med bl.a.
högskolan i Sundsvall/Härnösand och Östersund som bas,

- behålla baskurs i teologi i Härnösand,

- utbildningsresurser ur ett regionalpolitisk! perspektiv,

- ökade satsningar på järnvägarna, bättre person- och godstrafik, bl.a.
snabbtåg SundsvallStockholm och garantier för underhåll av banan
Sundsvall-Härnösand-Långsele,

- krav på att banverket upprustar ostkustbanan för att möjliggöra snabbtåg
SundsvallStockholm (sexpartimotion av ledamöter från Västernorrlands
och Gävleborgs län),

- satsningar för utökning av verksamheten vid SVAR i Ramsele,

- ökade satsningar på hundskolan i Sollefteå,

- öppnande av gruvbrytning i Rockliden, Örnsköldsviks kommun,

- skydd för torskfisket längs Norrlandskusten,

- höjning av stödet för särskilda åtgärder för Norrlandsjordbruket med 100
miljoner kronor, varav en del kommer att tillfalla Västernorrland,

- ökat stöd för byggande av skogsbilvägar,

- ökade anslag för kalkning i Norrland,

- förbättringar av den civila beredskapen inom Västernorrland,

- persontransportstödets utvidgning till att även gälla inom Ånge
kommun.

Vi vill även erinra om följande frågor angående Västernorrland som vi ställt
till statsråd under hösten och vintern:

- fråga till jordbruksministern den 17 januari av undertecknad Thurdin
angående åtgärder med anledning av kustyrkesfiskarnas stora problem på
grund av utfiskningen längs kusten,

- fråga till statsministern den 29 november av undertecknad Olsson om Mot. 1988/89
regeringen avsåg att föreslå samlade åtgärder för Västernorrlands län, A480

- fråga till arbetsmarknadsministern den 15 november av undertecknad
Olsson angående åtgärder för att rädda sysselsättningen vid Telis fabrik i
Sundsvall.

Som vi framhållit tidigare i denna motion är Västernorrland i förhållande
till befolkningsutveckling och negativa prognoser ett län med stora problem,
men ändock ett län som är ganska bortglömt. I denna motion visar vi på
länets problem och uteblivna regeringsinitiativ för att lösa problemen. Vi har
även angett de olika motionskrav gällande länet som vi framfört under årets
allmänna motionstid. Övriga åtgärder som fordras för länet avser vi inte att
föra upp i separata yrkanden utan nöjer oss med att redovisa exempel på
områden - utöver dem vi väckt motioner om - som behöver uppmärksammas
och för vilka åtgärder bör ingå i det samlade paket för åtgärder som vi önskar
att regeringen skall framlägga sedan riksdagen gjort det av oss i denna motion
begärda uttalandet härom.

Fordras fler statliga lokaliseringar

Genom utlokaliseringar till länet under 70-talet tillfördes länet många
arbetstillfällen och fick en vidgad arbetsmarknad. Den fortgående rationalieringen
inom de statliga verken och myndigheterna innebär att risken är
stor - för länet - att antalet anställda vid dessa verk minskar. För att
motverka detta är det viktigt att ytterligare uppgifter kan tillföras dem. Det
finns även speciella skäl att vid lokaliseringsbeslut gällande nya myndigheter
eller vid omlokaliseringar av verksamheter prioritera Västernorrland för att
därigenom kraftfullt bidra till att arbetstillfällen tillförs länet.

Vi vill här även påpeka vikten av att hoten om lokaliseringar från länet av
olika verksamheter inte får genomföras.

Jord- och skogsbruk

Förutsättningarna för jord- och skogsbruk i länet är mycket goda. Men för en
framtid för dessa näringar fordras att utövarna kan räkna med en långsiktig
lönsamhet, särskilt om ungdomarna skall våga ta över. För stora områden av
länet är dessa näringar grunden för boende, service och arbete. För att
behålla levande bygder är ett livskraftigt jordbruk en förutsättning. Det är
för länets framtid ytterst viktigt, att jordbruket ges förutsättningar för
fortsatt drift över hela länet. Krav på produktionsbegränsningar får inte gälla
Västernorrland.

Över huvud taget är det nödvändigt att landsbygdens olika förutsättningar
utnyttjas för att nå en positiv utveckling där. Olika näringar, i många fall i
kombination, behövs för att behålla eller uppnå tillräckligt befolkningsunderlag
för boende, service och trivsel.

8

Inlandet mest hotat Mot. 1988/89

A480

Inlandet i Västernorrlands län har drabbats av de största befolkningsminskningarna
i förhållande till sin befolkning. Med hänsyn dessutom till att
åldersstrukturen blir mycket ogynnsam för den återstående befolkningen blir
problemen speciellt stora i dessa områden. För att rädda inlandet fordras
omfattande och kraftfulla åtgärder både i form av gynnsammare regler för
inlandet för att kompensera avstånd, brist på allsidig arbetsmarknad, service
och kulturella utbud. Dessutom fordras medvetna lokaliseringsåtgärder för
att samhälleliga verksamheter- och så långt möjligt även privata verksamheter
- skall förläggas dit.

Utbildning

En bred utbildning och utbildning på kvalificerad nivå är viktiga delar av
infrastrukturen. Centerpartiet har under flera år krävt större resurser för
skolan samt större satsningar på de mindre högskolorna. För Västernorrlands
län är en sådan politik av största betydelse. I flera motioner i år har vi
redovisat konkreta krav på förstärkningar av bl.a. Sundsvall/Härnösands
högskola.

Det är viktigt för länets framtid att dess ungdomar kan få tillfälle till en god
utbildning inom det egna länet anpassad efter förutsättningarna för länets
näringsliv. Därigenom får länets ungdomar större möjligheter att finna
sysselsättning utan att flytta till andra delar av landet. Samtidigt ger
utbildningsmöjligheterna inom länet bättre förutsättningar för att länets
ungdomar behåller banden med och intresset för länet. För att på sikt
förbättra förutsättningarna för Västernorrlands läns utveckling framstår
satsningar på högre utbildning som en mycket viktig åtgärd.

Väl fungerande och decentraliserade grund- och gymnasieskolor är en
förutsättning för att boende, verksamheter och service skall vara spridda
över hela ländet och inom varje kommun.

Vägar och kommunikationer

Goda kommunikationer är en av de viktigaste förutsättningarna för att ett län
som Västernorrland med framgång skall kunna konkurrera om arbetsplatser
och verksamhet med storstadsområdena. Det är därför viktigt att trafikpolitiken
ökar, och inte minskar, förutsättningarna för väl fungerande kommunikationer
både inom länet och mellan länet och övriga landet.

Det är väsentligt att som vi framhåller i särskild motion järnvägstrafiken
utvecklas i stället för att avvecklas. Vi ser genomförande av snabbtågsförbindelse
Sundsvall-Stockholm och upprustning och bibehållande av trafiken
även vad gäller övriga järnvägar inom Västernorrland och angränsande län
som synnerligen viktiga inslag i en tillfredsställande infrastruktur för länet.

I förhållande till andra län är vägstandarden genomsnittligt låg i Västernorrland.
Tyvärr har inte väganslagen varit tillräckliga för nödvändiga
vägupprustningar. Utan att avvakta färdigställande av Deltavägen, vars
byggande vi motsatte oss, bör medel anvisas för vägbyggande och vägupprustningar
i länet.

Den elintensiva industrin

Västernorrland är genom sin synnerligen elintensiva industri det mest
elberoende länet. Planerade höjningar av elpriserna har därför skapat oro i
hela länet och inte minst bland den elberoende industrins företrädare och
anställda. Cirka 5 000 arbetstillfällen anses kunna vara hotade på sikt av
höjda elpriser. Vissa företag överväger redan att lägga nya tillverkningar i
andra länder i stället för i anslutning till sina industrier i Västernorrland.

Trots sin ställning som landets mest elintensiva län är länet en viktig
leverantör av elkraft till Mellan- och Sydsverige. Ett normalår produceras
tolv TWh, varav sju går till länets egen förbrukning, huvudsakligen industrin,
och fem TWh exporteras söderut. Västernorrland lämnar på detta sätt ett
mycket väsentligt bidrag till det svenska folkhushållet genom produktion av
mycket billig elkraft.

Det är både en rättvisefråga och en avgörande fråga för länet och dess
industri att beskattningen och prisutvecklingen på el blir sådan att erforderligt
stor del av den el som produceras inom länet även i framtiden kan
utnyttjas där och den elintensiva industrin kan fortsätta sin verksamhet inom
Västernorrland.

För länet är det viktigt att det verkligen förs en energipolitik som
stimulerar till utnyttjande av alternativa energikällor. Ett större utnyttjande
av främst skogsavfall skulle för länets del betyda mycket för sysselsättningen
särskilt i glesbygdsområdena.

Totalförsvaret

Västernorrlands län hotas av indragningar inom försvarsområdet enligt ÖBs
programplan 89-92 grundad bl.a. på FU 88. Med hänsyn till situationen i
länet är det av allra största betydelse att sysselsättningen och verksamheten
inom försvarsorganisationen inom länet inte begränsas. Det är viktigt ur
regionalpolitisk synpunkt för hela länet, och speciellt inom Sollefteå och
Härnösands kommuner, att verksamheter inom försvaret ej flyttas från
länet, utan fortsätter att ge underlag för sysselsättning och service i ungefär
samma utsträckning som hittills.

Vi motsätter oss även planerade indragningar inom krigsorganisationen i
länet. Det är helt oacceptabelt att låta Västernorrland med sitt strategiska
läge, bl.a. för de nord-sydliga transportmöjligheterna, bli en ur försvarssynpunkt
svag midja i vårt land. Den föreslagna halveringen av den marina
krigsorganisationen utmed Norrlandskusten kan inte heller accepteras.

För ett fungerande totalförsvar fordras även en tillräcklig civil beredskap
med bl.a. en över länets olika delar spridd livsmedelsproduktion och
livsmedelsindustri samt kommunikationsmöjligheter och annan erforderlig
infrastruktur.

Samlade insatser behövs

Eftersom Västernorrlands problem ej blivit tillräckligt uppmärksammade
måste, enligt vår mening, riksdagen i uttalande till regeringen fastslå att
samlade, omfattande och verkningsfulla insatser krävs för Västernorrland.

Det fordras att en översyn görs av olika samhällsområden och att bedömning- Mot. 1988/89
ar görs om vilka åtgärder som kan sättas in för att dels förbättra infrastruktu- A480
ren och därmed de allmänna förutsättningarna för länet, dels förlägga fler
verksamheter till länet, dels även underlätta för verksamheter och expansion
av näringslivet inom länet.

Det är även viktigt att insatserna görs så att den inomregionala balansen i
länet förbättras. Som vi framhållit har länets inland de största problemen.

Det är därför speciellt viktigt att ge dessa områden bättre förutsättningar och
dit göra de lokaliseringar som är möjliga och lämpliga.

Sammanfattningsvis vill vi framhålla vikten av att de olika krav vi framför i
de nämnda motionerna får en positiv behandling och att riksdagen i
anledning av denna motion uttalar behovet av samlade insatser för att vända
utvecklingen i Västernorrland så att länet i stället för ett krislän med
fortgående befolkningsminskning blir ett län med positiv utveckling och
inomregional balans.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nödvändigheten av samlade insatser syftande till
en positiv utveckling för Västernorrlands län.

Stockholm den 25 januari 1989

Martin Olsson (c)

Görel Thurdin (c)