Pop- och rockmusik

Motion 1999/2000:Kr231 av Peter Pedersen m.fl. (v)

1 Inledning

Kulturen har i alla tider sprängt gränser och skapat möten mellan
människor, mellan länder och kontinenter. Inte minst gäller detta den
kulturform som musiken utgör. Att värna kulturen är att värna
människors rätt att fritt skapa men även deras rätt att ta del av det som
skapats. Kulturen - musiken - är en frigörande kraft i samhället. I dag
visar särskilt våra barn och ungdomar med stor tydlighet sitt stora och
växande behov av musik. Men det ska vara kultur och musik på deras
egna villkor.

I varje ort, liten som stor, ägnar man sig åt att spela musik i band.
Ungdomarna i de här banden åtnjuter i mycket begränsad omfattning något
offentligt stöd. Bristen på repetitionslokaler är ett stort problem. Trots detta
är inspirationen och energin påtaglig. Dessa ungdomar förtjänar ett bättre
stöd. De flesta av dagens kända musiker har en bakgrund i en likartad miljö.
Vi får inte bortse från att ett antal av alla dessa "källarband" kan vara
morgondagens storsäljare i det som nu kallas "det svenska musikundret".
Oavsett om de så småningom lyckas nå ut till allmänheten eller inte, så
finner uppenbarligen alla dessa ungdomar en stor glädje i sin musik, i sitt
skapande. Denna skapar- och musikglädje har ett stort egenvärde, både för
den enskilde och samhället. Den svenska musikexportens framgångar kan ses
som en positiv bieffekt.

"Musik är gemensamt för alla, har alltid funnits, och utövas i de mest
skilda sammanhang. Människor spelar själva och lyssnar till andras musik.
Musik är en grundläggande del av människors kultur, och därmed har
musiken stor ekonomisk betydelse." Så beskrivs musiken som historisk
företeelse i rapporten Att ta sig ton (Ds 1999:28).

Av en aktuell rapport från Ungdomsstyrelsen framgår att ungdomar i
åldern 13-18 år värderar fritiden mycket högt och att bara vänner placeras
högre. Det stora gemensamma fritidsintresset är att lyssna på musik. Hela
98 % av ungdomarna anger att de lyssnar på musik en gång per vecka eller
oftare oberoende av ålder eller kön.

I sin låt "No surrender" sjunger Bruce Springsteen: We learned more from
a three minute record than we ever learned in school. Detta synsätt delas
sannolikt av vissa ungdomar, som betraktar fritidsaktiviteterna som viktigare
vägar in i arbetslivet än skola och traditionell utbildning. Av nämnda
utredning framgår också att ca 10 % av ungdomarna är med i någon ideell
organisation eller i en kultur- eller musikförening.

Ungdomsstyrelsen påpekar att utvecklingen under 1980- och 90-talen visar
att andelen ungdomar som väljer att organisera sig i den traditionella
föreningsformen minskar. Ungdomar söker uppenbart nya, öppna och mer
flexibla sätt att aktivera sig på, både när de skapar nya föreningar eller när
de
går in i befintliga.

I den nyligen lagda ungdomspropositionen (1998/99:115) konstateras:
"Ungdomar är ofta nyfikna och många har en stark entreprenörsanda. Det är
viktigt att samhället visar tilltro till ungdomar och deras förmåga."

Vidare: "Dagens unga besitter värdefull kompetens som ger dem goda
förutsättningar att skapa nya arbetstillfällen ... Ungdomar med annan etnisk
och kulturell bakgrund är en värdefull resurs för Sverige. Genom sina
erfarenheter och kontakter med andra länder och kulturer besitter de kunskap
och kompetens som är särskilt viktig. Många ungdomar lever ett liv där de
inte tydligt skiljer på arbete och fritid. Vanligtvis beror detta på ett starkt
personligt engagemang och intresse. Ur dessa olika intressen växer ofta idéer
som sedermera kan utvecklas till affärsidéer. Inom såväl den s.k.
upplevelseindustrin som IT och Internetindustrin är ungdomar ofta
upphovsmännen. Den växande upplevelseindustrin kan förväntas få allt
större betydelse ur sysselsättningssynpunkt ... Musikbranschen upptar en
unik position inom upplevelseindustrin. Den är redan mycket stor, den
utvecklas hela tiden och den består till mycket stor del av unga människor.
Musikbranschen har en utvecklingspotential som det finns anledning att
uppmärksamma i olika sammanhang. Mot denna bakgrund avser regeringen
att ge Ungdomsstyrelsen i uppdrag att analysera utvecklingen av
upplevelseindustrin samt lämna förslag till insatser för att särskilt uppmuntra
ungdomars initiativ på detta område. Det bör också vara Ungdomsstyrelsens
uppdrag att bevaka att kvinnors och flickors initiativ får rättmätigt utrymme.
Arbetet bör ske i samråd med NUTEK och Sveriges exportråd. Arbetet bör
också bedrivas i samverkan med berörda organisationer, däribland
kvinnoorganisationerna."

2 Kommunernas kultur- och fritidspolitik

Kultur- och fritidsaktiviteterna i kommunerna är i huvudsak en frivillig
kommunal verksamhet med en omsättning på ca 17 miljarder kr per år.
Dessa frivilliga aktiviteter kommer i hög grad att påverkas av den
kraftiga ökningen av antalet tonåringar i början på 2000-talet. Detta kan
ses som ett problem, men är främst en möjlighet. Med tanke på att antalet
ungdomar i åldern 14-19 år ökar från 610 000 år 1999 till ca 745 000
ungdomar år 2007, är det enligt ungdomspropositionen "naturligt att
rikta en relativt sett större del av resurserna för fritid och kultur mot
sådana verksamheter som engagerar ungdomar."

Arbetsgruppen Kultur i hela landet beskriver hur svårigheterna för
ungdomar många gånger ligger i "att de kommunala kultur- och
fritidsbudgetarna till så stor del är uppbundna i fasta anläggningar och
institutioner eller i projekt som beslutas redan när budgeten tas.
Förutsättningarna för att ta till vara nya idéer är därmed dåliga. Ungdomars
egna initiativ till kultur- och fritidsverksamhet kräver ofta inte särskilt
stora
belopp, men de är beroende av flexibla regler och förmåga till snabba beslut.
I detta ligger problemen såväl som möjligheterna. Erfarenheter från flera
kommuner visar att det kan åstadkommas mycket goda resultat med en
budgetpost för oförutsedda behov, ett verkligt inflytande från ungdomarna på
hur pengarna används samt tillgång till bra och billiga lokaler."

När det gäller ung kultur gör regeringen i propositionen bedömningen att
"Det bör göras en särskild satsning på att stödja och stimulera utvecklingen
av ungdomars egna kulturverksamheter inom främst musik, teater, dans och
eget skapande i syfte att öka det lokala utrymmet för detta." I regeringens
skäl för detta konstateras vidare: "I dag är kultur ett stort ungdomsintresse
och i den egna kulturen finns de frön till förnyelse och den växtkraft som
kulturlivet måste ta till vara. Kulturen medverkar till utveckling och
förståelse av den egna identiteten, ger möjlighet att testa gränser för tankar
och erfarenheter, bryta mönster, blanda intryck och söka något nytt." Den
etniska och kulturella mångfalden i Sverige och öppenheten för den globala
världskulturen poängteras och stöd till ungdomskulturen är, framhåller man,
därför ett viktigt stöd till den utveckling som skapar vårt framtida kulturarv.
Vidare betonas ungdomars stora intresse för kultur i vid bemärkelse, där som
nämnts tidigare musiklyssnande är ett intresse som är gemensamt för nästan
alla ungdomar och att den s.k. upplevelseindustrin ses som en "viktig
framtidsbransch och en växande arbetsmarknad för ungdomar".

3 Rock och pop - ungdomens musik

3.1 Kort historik

Det som i dag kallas rockmusik eller rock'n'roll brukar sägas ha sin start
1954, då Bill Haley fick en hit med "Rock Around The Clock". Den
största rockstjärnan blev dock Elvis Presley. Knappt tio år senare kom
popvågen, med tongivande grupper som Beatles och Rolling Stones.
Även i Sverige hade vi rockkungar och popidoler, t.ex. Jerry Williams,
Hep Stars, och Tages. De svenska banden sjöng i huvudsak på engelska,
till att börja med "covers", dvs. egna versioner av andras låtar, men även
eget material. De hade begränsad framgång internationellt, men var
mycket populära på hemmaplan. Det fanns ingen uppbyggd
marknadsföring för att klara stora lanseringar utomlands, även om t.ex.
instrumentalgruppen The Spotnicks var populära i Japan.

Genom sitt val av favoritgrupp markerade enskilda ungdomar också vilken
musikstil man gillade, vilket ledde till en rad tillhörande attribut som klädes-
val, frisyr m.m. som visade denna grupptillhörighet. Rock- och popmusiken
ansågs som våldsam, skränig, provocerande och moralupplösande av många
vuxna. Detta var i sig inget nytt fenomen, även jazzen upprörde tidigare
känslorna hos den tidens vuxna.

3.2 Det svenska musikundret inleds

Den 6 april 1974 nådde Sverige exceptionella framgångar på den
internationella musikscenen: gruppen ABBA vann
eurovisionsschlagerfestivalen med sin låt Waterloo och Björn Skifs fick,
under artistnamnet Blue Swede, som första svenska artist en låt, Hooked
On A Feeling, att toppa den amerikanska Billboard-listan.

För ABBA var detta början på en lång och framgångsrik karriär med ett
stort antal listettor i England, men även i USA och andra länder. ABBA har
hittills sålt ca 300 miljoner skivor världen över. Gruppens internationella
framgång berodde sannolikt på stor uppbackning och hög beredskap för hur
en ev. framgång skulle förvaltas. ABBA hade ett stort stöd av Stikkan
Andersson och hans skivbolag Polar Music, som byggt upp ett brett
kontaktnät tidigare. De två männen i ABBA, Björn Ulvaeus och Benny
Andersson, hade båda framgångsrika karriärer i den svenska musiken redan
före ABBA-perioden, men av helt olika slag. Ulvaeus hade en ledande roll i
visgruppen Hootenanny Singers, medan Andersson hade en mer
tillbakadragen roll i 1960-talets kanske mest populära svenska popgrupp,
Hep Stars.

Anni-Frid Lyngstad var förhållandevis okänd, men Agnetha Fältskog hade
stora schlagerframgångar som soloartist före ABBA. Björn och Benny har
senare nått internationella framgångar inom främst musicalbranschen med
t.ex. Chess och Kristina från Duvemåla. Men Benny har också visat sina
rötter i folkmusiken genom ett album med folkmusiklåtar med traditionella
folkmusikinstrument, t.ex. dragspel. ABBA-medlemmarna visar
tillsammans, men också var för sig, en imponerande musikalisk bredd och
öppenhet för både äldre och nya influenser. Det hela blir inte mindre
imponerande med tanke på att åtminstone Benny Andersson, enligt uppgift,
inte läser noter!

3.3 Proggen - den svenska musikrörelsen

På 1970-talet växte den svenska musikrörelsen fram, den s.k. proggen,
som fick denna beteckning på grund av att artisterna i denna rörelse
framförde samhällskritiska texter med vänsterståndpunkter och/eller
framförde en avantgardistisk musik. Bredden var stor och kvaliteten
växlande, amatörismen bejakades och uppmuntrades. Det ordnades
musikfestivaler, t.ex. på Gärdet i Stockholm. Det startades nya och
oberoende skivbolag, t.ex. MNW, Silence och Nacksving, oberoende
distributionsbolag, SAM-distribution och Plattlangarna, och det gavs ut
en radikal musiktidning, Musikens Makt. Musiken var inte enhetlig: det
var allt möjligt och en kombination av rock, folkmusik, jazz och visa.
Namnen på grupperna var i regel svenska och/eller mer eller mindre
märkliga, t.ex. Hoola Bandoola band, Gud i Brallan, Archimedes Badkar,
Samla Mammas Manna. Proggen och musikrörelsen dog på 1980-talet,
men många av den tidens artister och grupper finns fortfarande kvar och
proggalbumen röner fortfarande stort intresse, inte minst av samlare från
utlandet. Distributionsförlagen är borta liksom de flesta av de alternativa
skivbolagen. Det största, MNW (Musiknätet Waxholm) finns kvar, men
har lämnat de tidigare ståndpunkterna och är numera ett börsintroducerat
företag.

3.4 Svenska storsäljare

På 1980- och 90-talen har en rad svenska artister nått stora internationella
framgångar, främst Europe, Roxette och Ace Of Base, men även
Cardigans, Meja, Dr Alban och Robyn, för att nämna några.

3.5 Populärmusik - en del av kulturarvet

Det finns för närvarande inte något museum för svensk populärmusik,
som av många uppenbart ges lägre status än övriga musikstilar. Det finns
mycket som är dokumenterat, t.ex. ljudupptagningar och musikföremål,
men detta finns inte samlat på ett ställe. Statens musiksamlingar bör ges
uppdraget att fylla den lucka som finns när det gäller populärmusiken.
Det är av nationellt intresse att bevara det kulturarv som populärmusiken
utgör, t.ex. genom att tillskapa ett museum eller centrum för
populärmusik. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Det talas om det svenska musik/popundret. Vad innebär då detta?
Har Sverige en stor musikexport? Har vi med tanke på vår relativt lilla
befolkning ovanligt framgångsrika artister?

4 Svensk musikexport

I rapporten Att ta sig ton analyseras den svenska musikexporten, dess
omfattning och förutsättningar. ESO:s syfte med rapporten var att ta reda
på i vilken utsträckning branschens framväxt och tillväxt byggde på olika
former av ekonomiskt stöd från samhället.

Rapporten konstaterar att begreppet svensk musikexport är svårdefinierat
och att det blir uppskattningar i grova tal, eftersom tillgänglig statistik i
nationalräkenskaperna och Riksbankens exportstatistik inte fångar
branschens intäkter och kostnader. I grova tal uppskattas den svenska
musikexporten år 1997 till ca 3,3 miljarder kr eller 0,5 % av den
sammanlagda varu- och tjänsteexporten. I de 3,3 miljarderna ingår olika
inkomstslag: inkomst av varu- resp. tjänsteexport, men också s.k.
royaltyinkomster. Tillväxten har legat på ca 15 % per år, att jämföra med den
internationella tillväxtens snitt på 10 %.

I rapporten konstateras att denna nya bransch i princip uppstått och vuxit
helt utan stöd från samhällets sida med undantag av kommunernas
finansiering av musikskolorna. Sedan sägs:

På ett område bör den offentliga sektorn inse sitt ansvar för musikexportens
utveckling och det gäller den breda musikutbildningen. På senare åren har
kommunernas anslag till kommunala musik- och kulturskolor minskat, och
på många håll hotas utbildningen. Detta vore ett hot mot musikexporten
genom att i det långa loppet minska utvecklingen av nya talanger och
försämra publikens förståelse för musik.

Rapporten konstaterar sedan att musikindustrin är starkt
internationaliserad, med många aktörer och olika inkomster.

4.1 Definitionen av svensk musikexport

I rapporten definieras svensk musikexport enligt följande:

Musikexport kommer i den här studien att definieras som svensk musik
som framförs, reproduceras och säljs i utlandet. Svensk musik förstås som
musik som skrivits av svenskar, eller spelas av svenskar, eller den
verksamhet som utförs av svenska företag inom musikbranschen. Till
musikbranschen räknas företag och personer i branschens skapande,
producerande, säljande och stödjande led.

Till det skapande ledet hör t.ex. kompositörer, textförfattare, musiker och
ljudtekniker. Det producerande ledet består t.ex. av musikförlag och
skivbolag. Det säljande ledet innefattar t.ex. grossistledet , skivhandeln och
konsertarrangörer. Det stödjande ledet består t.ex. av företag för
marknadsföring, juridiska experter, samverkansorganisationer och
kulturpolitikens organ.

Även utländskt ägda företag är svenska i juridisk mening. De är
registrerade i Sverige, betalar skatt här, genererar sysselsättning och
exportinkomster. De är svenska juridiska personer. Det producerande ledet,
t.ex. musikförlagen och skivbolagen, står för drygt hälften av de
svåruppskattade exportinkomsterna.

I en internationell jämförelse där USA och Storbritannien dominerar är
svensk musikexport liten. Men sett till folkmängden är Sverige det i särklass
mest framgångsrika musikexportlandet. Royalty-inkomsterna, dvs. inkomster
för upphovsrätten, per person var under år 1997 högre i Sverige än i något
annat land.

De ekonomiska och rättsliga processerna kring förvärvet och användningen
av upphovsrätter är det nav kring vilket den internationella musikbranschen
cirkulerar. Syftet med upphovsrätten är först och främst att se till att den
kreativa och skapande verksamheten kan livnära sig och få ersättning för sitt
arbete.(Samma rapport).

Här konstateras vidare att lagen om upphovsrätt varierar mellan olika
länder och att den tekniska utvecklingen gör det allt svårare för nationell
lagstiftning att skydda musikers och artisters rättigheter, på grund av t.ex.
piratkopiering och spridning av musikfiler via Internet.

4.2 Fyra skäl till den svenska musikexportens framgångar

Som en förklaring till varför den svenska musikexporten vuxit framförs i
den ovan nämnda rapporten fyra skäl:

- Bredden på musikutbildningen, framför allt genom de kommunala
musik- och kulturskolorna, som har skapat ett brett utbud av musiker
med talang, där de 286 kommunala musikskolorna, med en budget på 1,3
miljarder kr, har ca 340 000 elever. Av dessa går 6 000 vidare till någon
form av högre musikutbildning. Ca 3 700 fortsatte med en
yrkesverksamhet inom musiken. Det är enbart Danmark och Norge som
kan uppvisa samma bredd på musikutbildningen.

- Strukturomvandlingen inom förlags- och skivindustrin, där branschen
uppvisar två motsatta trender, dels en stark nyetablering av små bolag
inriktade på att upptäcka och lansera nya talanger, dels en koncentration
inom försäljning och distribution av de internationella företagen, som
under de senaste 10 till 15 åren gjort omfattande direktinvesteringar i
Sverige och köpt upp de medelstora svenska företagen.

- Sverige uppvisar en kritisk massa av företag inom musikindustrin, dvs.
alla de led som behövs för att åstadkomma en slagkraftig musikexport
finns närvarande.

- Branschsamverkan och starka intresseorganisationer leder till låga
transaktionskostnader, t.ex. många musikföreningar och
intressegemenskaper, som spontant sammanför människor och
underlättar samarbetet.

Vissa karaktäristika för den svenska hemmamarknaden har sannolikt
också spelat en stor roll för musikexporten, t.ex. ca 400 000 svenskar
sjunger i kör, läskunnigheten vad gäller noter hör till de högsta i världen,
många sjunger och skriver texter på engelska, vilket ger omedelbart
tillträde till de största marknaderna.

5 Den svenska musikindustrin

Utbudet av musik på radio och TV har ökat kraftigt de senaste
decennierna och blivit mer kommersiellt. Det gäller allt från
avregleringen av radio med uppkomsten av ett stort antal
reklamfinansierade "musikkanaler", kabel- och satellit-TV med kanaler
som MTV. Den radiosända popmusiken har ökat med mer än 400 %.
Antalet talangfulla artister sägs vara större än någonsin, men det är
fortfarande en liten del av alla utgivna skivor som blir storsäljare.
Sverige har fått fram ett antal internationellt efterfrågade ljudtekniker och
inspelningsstudios, som "mixar" fram ett visst eftertraktat "sound". Det
såldes skivor för ca 1,7 miljarder kr i Sverige under 1997, jämfört med
att den internationella skivförsäljningen låg på över 320 miljarder år
1996.

Mellan 1988 och 1997 ökade skivförsäljningen i Sverige sett till antalet
skivor med 13 %, men försäljningsinkomsterna steg med hela 124 %, vilket
innebär att priset per skiva i detaljhandeln har ökat betydligt. CD-skivan är
dessutom betydligt dyrare än vinylskivan.

Antalet skivbolag i Sverige uppskattas av olika källor till mellan 50 och
170, en stor variation. Sedan 1970-talet har de tre största svenska
skivbolagen, Metronome, Polar och Sonet, blivit uppköpta eller
utkonkurrerade av internationella företag. Utländska skivbolag har
dotterbolag i Sverige, men det växer också upp en rad mindre skivbolag. Det
största svenska skivbolaget är MNW, som sysselsätter 85 personer och har
en omsättning på ca 170 miljoner kr.

För ca 25 år sedan fanns det ungefär 800 skivaffärer med fullt sortiment,
nu finns det mindre än 100. Däremot finns ett stort antal försäljningsställen
för de mest populära skivorna, t.ex. samlings-CD med blandade hits. Det
växer också fram en stor internethandel med CD, t.ex. Boxman, Ginza,
Bengan och Skivhugget.

6 Den svenska kulturpolitiken och musiken

Den svenska musikexporten består av olika typer av musikformer, men
det är popmusiken som står för den absolut största delen av
musikexporten. Kulturpolitiken har främst inriktats på stöd för utgivning
av klassisk musik och till viss del folkmusik genom fonogramstödet, som
kom till i början på 1960-talet. Statens Kulturråd hanterar detta stöd.

Under perioden 1982-88 fördelade Statens Kulturråd 6 miljoner kr per år,
totalt 79 miljoner sedan fonogramstödet infördes. Av dessa har ca 16
miljoner fördelats till pop och rock och 16 miljoner till jazz. Stödet har
möjliggjort utgivning av ca 700 skivtitlar, medan utgivningen totalt sett har
ökat från ca 7 000 titlar per år till 15 000 titlar under perioden.

När det gäller sysselsättningseffekten inom musikindustrin är den svår att
uppskatta. En grov bedömning ger vid handen att 4 500 personer har sin
försörjning inom musikindustrins fyra led. Det förekommer deltids- och
säsongsarbete, oavlönat arbete. En karriär som musiker är förenat med stor
osäkerhet med liten chans till fast anställning eller fast lön, speciellt bland
musikerna. En del får stora inkomster, men de flesta lever under knappa
förhållanden. Arbetslösheten är stor. I rapporten "Att ta sig ton" konstateras
att den svenska ekonomin inte står eller faller med musikexporten. Men det
betonas andra positiva effekter av musikexporten och svenska artisters
framgångar, t.ex. att det kan bidra till att skapa en bild av Sverige som ett
ungt och dynamiskt land.

7 Musikutbildningens stora betydelse

Rapporten återkommer ofta till utbildningens betydelse för den svenska
musikens framgångar. Det gäller givetvis musikundervisningen inom
grundskolan. Det gäller dock speciellt den stora bredden genom de
kommunala musik- och kulturskolorna, men också högre
musikutbildningar, musikundervisning inom de många studieförbunden,
som också hjälper till att ordna instrument, ljudanläggningar,
inspelningsmöjligheter och inte minst repetitionslokaler för många band.

Rapporten redovisar ett dataunderlag till ett mindre antal musiker, som fått
ange de viktigaste förklaringarna till att de valt musikyrket. Det viktigaste
(46 %) har varit inspiration från musikintresserade/musikutövande föräldrar.
På andra plats kommer den kommunala musikskolan, ca 30 %. De vanligaste
aktiviteterna på musikskolorna är sång och att spela något instrument.
Däremot visar en enkät till musikskolorna att knappt 20 % har mixning,
inspelningsteknik, musik och data och komposition i undervisningen.

Med tanke på att rapporten anser att musikskolorna har en mycket
framträdande roll i förklaringen till framgångarna för den svenska
musikexporten, så ser man det som allvarligt att musikskolorna under flera
års tid har drabbats av nedskärningar, ökade deltagaravgifter och en
kösituation. När det gäller hur man får den största möjligheten att lyckas som
pop/rockmusiker säger rapporten:

I en miljö där det finns en mängd olika skivbolag och förlag, där det finns
många inspelningsstudior, där de kan vända sig till professionella rådgivare
om avtalsrätt, där de kan få hjälp med att bevaka upphovsrätter, är det mera
sannolikt att det blir något.

Det kan konstateras att ungdomars intresse att lyssna och själva utöva
musik är stort. Det finns en rad olika musikfestivaler, t.ex.
Arvikafestivalen, Hultsfredfestivalen, Storsjöyran i Östersund, som
återkommer årligen och som drar stora åhörarmassor och där man kan se
både etablerade artister och artister som är i början på karriären. De
kommunala musikskolorna har en stor betydelse för att skapa den bredd,
som kan ge toppar inom olika musikstilar. Musik ger en stor glädje för
den enskilde, men leder också till inkomster av musikexport, som är
imponerande om man ser till Sveriges relativa litenhet i ett internationellt
perspektiv.

8 Brist på repetitionslokaler m.m.

Ett problem som belyses ganska lite är den stora bristen på
repetitionslokaler runt om i landet. I varje liten ort, liksom i de stora
städerna, finns det ett stort antal pop- och rockband som saknar tillgång
till repetitionslokaler eller har undermåliga lokaler med dålig akustik,
bristande ljudisolering och ljuddämpning. Detta stör de boende och det
riskerar också att ge unga musiker livslånga hörselskador. Till detta
kommer den stora bristen på platser där de unga har en scen att framföra
sin musik på. På många musikskolor var det inte så länge sedan man helt
bortsåg från ungdomens musik i den egna utbildningen.

Den kommunala musikskolans betydelse för bredden inom musiklivet,
men också för enskilda musikers yrkesval, framstår som tydlig. Det är därför
olyckligt att det fortfarande finns en kösituation, dvs. alla som vill delta i
verksamheten får inte plats. Det är viktigt att säkra musik- och
kulturskolornas framtida verksamhet, t.ex. att verksamheten vid dessa
regleras i skollagen. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till
riksdagen med förslag på hur verksamheten skall säkras och utvecklas. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

9 Slutsatser

Det är av stor vikt att musikundervisningen vid landets musik- och
kulturskolor får ta del av den nya tekniken vad gäller t.ex.
inspelningsteknik, mixning, musik och data. Den tekniska apparaturen är
dyr att införskaffa, vilket sannolikt förklarar att det är ganska få
kommunala musik- och kulturskolor som kan bedriva adekvat utbildning
på dessa områden. Samma problem gäller för t.ex. studieförbunden och
ideella musikföreningar. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till
riksdagen med förslag på hur ett stöd till denna typ av tekniskt avancerad
och dyr utrustning kan utformas.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta kan
kopplas till den treåriga satsning som regeringen avser att tillsätta medel till
i
syfte att "skapa ett lokalt utrymme för ungdomars eget skapande och för ung
kultur". (prop. 1998/99:115 På ungdomars villkor), även om regeringen
betonar att det krävs åtgärder på både central och lokal nivå för att klara
detta.

Bristen på repetitionslokaler och musikscener för ungdomsband med olika
musikstilar är stor ute i landet. Även i detta avseende bör regeringen ges i
uppdrag att till riksdagen att återkomma med hur dessa viktiga
förutsättningar för ungdomars musikutövande kan förbättras. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Även detta krav kan
kopplas till regeringens skrivningar i prop.1998/99:115, där man framhåller
behovet av att göra "en särskild satsning på förnyelse av mötesplatser,
träffpunkter och annan fritidsverksamhet för ungdomar."

10 Hemställan

10 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det är ett nationellt ansvar att säkra det
kulturarv som populärmusiken innebär,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
möjligheterna att säkra och utveckla musikutbildningen vid landets
musik- och kulturskolor samt i detta sammanhang överväga om dessa
skolors verksamheter skall regleras i skollagen,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd till tekniskt avancerad utrustning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att säkra tillgången till
repetitionslokaler och musikscener, inriktade på ungdomars
musikverksamhet.

Stockholm den 3 oktober 1999

Peter Pedersen (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Mats Einarsson (v)

Kenneth Kvist (v)

Tanja Linderborg (v)

Tasso Stafilidis (v)

Willy Söderdahl (v)

1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.