Minerallagen

Motion 1999/2000:N298 av Karin Svensson Smith m.fl. (v)

Många kommer säkert ihåg filmen Äppelkriget. - När storföretag ville
förvandla den vackra änglamarken till ett jättelikt turistgetto. Nu finns
det risk för att filmen blir verklighet. Men den här gången är det inte
hotell och nöjesfält man vill bygga utan gruvor!

1 Gruvbrytning

Att bryta zink och bly kan man göra i många olika sorters gruvor. Men
vare sig man väljer öppna dagbrott eller "vanliga gruvor" är
utvinningsprincipen densamma. Malmen tas upp och mals sönder till fin
sand som slammas upp i ett kemikaliebad. Genom kemiska processer,
flotation, flyter zinken upp till ytan och kan skummas av. Resten av
sanden, som innehåller en hel del zink och bly, pumpas ut i en stor
avfallsdamm, som kan vara upp till en kilometer lång. Där deponeras
sanden under lång tid. Hela gruvområdet kan var upp emot 250 hektar
stort, med närmare 20 meter höga och 400 meter långa vallar runt om
avfallsdammarna.

Det var förresten en sådan vägg som brast för Boliden i Spanien häromåret
och 5 miljoner kubikmeter förgiftat vatten vällde ut i den närbelägna
nationalparken. Världsnaturfonden har redovisat att det enbart i Europa finns
flera tusen sådana giftupplag.

2 Aktuella konflikter

Inte bara Skåne har en aktuell konflikt om gruvbrytning. I Dingelvik i
Dalsland kom 1995 företaget Svenska Koppar AB för att söka mineraler.
En "död hand" la sig över bygden, befolkningen protesterade. I februari
1998 sa regeringen nej till tillstånd för gruvan. I Tingsryds och Ronnebys
kommuner kom gruvföretaget Terra Mining vintern 1997-1998 för att
projektera. Och i Nybyn i Alterälvens dalgång, norr om Piteå, har
byborna också protesterat mot den prospektering som bergmästaren
beviljat.

3 Österlen

Samma sak händer i Skåne, på Österlen. Det råder konflikt mellan
mineraljägare och boende som vill se sin bygd överleva. Österlen har
förblivit ett kulturlandskap, förskonat från gigantiska vägbyggen och
instängda köpcentra. Medvetandet om kulturlandskapets värde har
präglat bygden.

Trots att de politiska partierna i de berörda kommunerna på Österlen var
eniga - de ville inte ha någon gruvbrytning pågår projektering. En
projekteringsfirma från Ludvika har tillstånd att inom två stora österlenska
områden undersöka den eventuella lönsamheten för zinkgruvor. Trots att
kommunerna har sagt nej stövlar projekteringsfolket ändå redan i markerna.
Enligt lagen har ingen rätt att hindra dem. Zinksökarna har rätt att inte bara
ströva, de får borra, anlägga vägar och bygga. Undantagna från deras
rättigheter är bara kyrkogårdar, nationalparker och militärområden.

Flera tusen hektar mark och hundratals markägare är berörda.
Inmutningarna är enorma. Hela Gylleboskogen, runt Christinehof, Andrarum
och Eljaröd. Vid Tunby och S:t Olof. Ovanför Baskemölla och Rörum. Och
mer tillkommer. Ingen har frågat markägarna. Ingen har frågat grannarna.
Ingen har frågat kommunerna. Ingen har frågat länsstyrelsen.

Region Skåne har diskuterat gruvbrytningen på Österlen i regionala
utvecklingsberedningen. Det poängteras att delar av det inmutade
markområdet är rikt på fornlämningar och gränsar till naturreservat.
Beredningen har gett presidiet i uppdrag att på lämpligt sätt uppvakta
regeringen i ärendet. Presidiet i regionala utvecklingsberedningen har fått i
uppdrag att kontakta enmansutredaren för översyn och till vederbörande
framföra regionala utvecklingsberedningens uppfattning.

4 Bergmästarens roll

Behöver gruvbolag fråga andra om lov? Ja, men den enda som behöver
tillfrågas är bergmästaren i Luleå. Så säger minerallagen. Bergmästaren
bestämmer helt ensam över inmutningar, provgrävningar m.m.
Bergmästaren kan till och med ge tillstånd till fullskalig drift. Men då
skall även andra myndigheter ge sitt godkännande innan gruvbrytningen
kan börja. Enligt minerallagens nuvarande formulering kan ett gruvbolag
få tillstånd att hämta upp de fyndigheter som finns i Sveriges jord och
berika sig på en eventuell vinst. Sverige har till och med värvat
intresserade exploatörer runt om i världen.

Vi anser att minerallagen måste ändras. Kommunerna måste få makt att
förbjuda olämplig mineralprospektering och gruvdrift, precis på samma sätt
som de kan stoppa annan oönskad företagsetablering. Även markägare och
länsstyrelse bör ha vetorätt.

5 Försiktighetsprincipen

Mineralhanteringen måste liksom andra sektorer i samhället ställas om,
kunna vara en del av en hållbar utveckling. Vi måste våga vända på
"bevisbördan". Vad döljer sig bakom det "samhällsintresse" som kan
tvinga kommuner att ändra framtidsplaner och tvinga markägare att ge
upp sina näringar och eventuellt flytta? Starka kapitalplacerare som ser
en möjlighet att få snabb och god avkastning på en guldfyndighet?
Förhindra olyckor liknande den som skedde vid Bolidens anläggning i
Spanien? Äventyrar mineralbrytningen kommande generationers
möjligheter att få sina behov tillgodosedda? Exploatering av
naturtillgångar ska grundas på försiktighetsprincipen. Exploatören ska
redovisa huruvida brytningen står i överensstämmelse med en långsiktigt
hållbar utveckling och att denna kan ske utan allvarliga
miljökonsekvenser.

6 Pågående utredning

Riksdagen har tagit intryck av de upprörda känslorna som tillämpningen
av lagen har väckt. Regeringen har tillsatt en enmansutredare som får ett
år på sig att gå igenom lagen ordentligt. Direktiven i utredningen tar
framför allt upp äganderätt och naturskyddet. Vi anser att
enmansutredaren behöver ett tilläggsdirektiv från regeringen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett beslut om ett
tilläggsdirektiv till utredningen om minerallagen med syfte att tillföra
en vetorätt mot prospektering för länsstyrelse, kommun och
markägare,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett beslut om ett
tilläggsdirektiv till utredningen om minerallagen för att
försiktighetsprincipen samt principerna för en långsiktigt hållbar
utveckling skall beaktas.

Stockholm den 4 oktober 1999

Karin Svensson Smith (v)

Jonas Ringqvist (v)

Willy Söderdahl (v)

Lennart Värmby (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)