med anledning av skr. 2002/03:75 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen

Motion 2002/03:K7 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inför skärpta rutiner gällande verkställandet av riksdagens beslut.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen, i de fall särskilda skäl föreligger för att regeringen inte kan följa ett av riksdagen fattat beslut, skyndsamt skall meddela riksdagen om detta och för riksdagen noggrant redovisa skälen härför.

Motivering

Enligt regeringsformen 1 kapitlet 4 § är riksdagen det beslutande organet och enligt 6 § är regeringen det verkställande organet – ansvarig inför riksdagen. Ändå är det inte ovanligt att regeringen på ett anmärkningsvärt sätt visar nonchalans gentemot riksdagens beslut genom att år efter år dröja med att verkställa beställningar från riksdagen. Av den här aktuella skrivelsen från regeringen med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser, framgår att 173 skrivelser ”inte var slutbehandlade” vid årsskiftet. Av dem är 33 mer än fem år gamla. Sex har legat mer än tio år.

Ett anmärkningsvärt ärende gäller regeringens hantering av frågan om avskaffande av den s k pomperipossaeffekten. Med detta uttryck avses den effekten att, när en företagare säljer och får betalt i aktier, som senare blir värdelösa, tvingas företagaren betala skatt på en vinst som inte längre finns. Riksdagen beslöt, på initiativ av ett enigt skatteutskott, att regeringen senast under augusti 2002 skulle återkomma till riksdagen med ett förslag till ”en retroaktivt verkande lagändring som eliminerar de effekter som uppstår i förlustsituationer till följd av att ett tjänstebelopp skall tas upp till beskattning av den som genom ett uppskovsgrundande andelsbyte har avyttrat kvalificerade andelar i fåmansföretag” (bet. 2001/02:SkU29, s. 7). Regeringen lade inte fram det av riksdagen beställda lagförslaget inom den stipulerade tidsramen. Regeringens agerande i denna fråga har föranlett en anmälan till konstitutionsutskottet av riksdagsledamoten Tobias Krantz (fp) som är kritisk till att regeringen inte på ett snabbt och tillfredsställande sätt redovisade de särskilda skälen för förseningen. Med hänvisning bl a till att konstitutionsutskottet i tidigare granskningsbetänkanden understrukit att ”utgångspunkten måste vara att det önskemål som tillkännagivandet avser bör tillgodoses” (se exempelvis bet. 2001/02:KU20, s. 22), anser Folkpartiet liberalerna att det är allvarligt att regeringen inte i tid efterkommer riksdagens beslut. Folkpartiet liberalerna anser också att det är anmärkningsvärt att regeringen inte på ett skyndsamt och noggrant sätt för riksdagen har redovisat skälen till förseningen.

Ett annat exempel gäller finansiell samordning mellan sjukförsäkring och försäkringskassa (Finsam) – för bättre hälsa och för minskade sjukskrivningar. Möjligheten för försäkringskassor och sjukvård att ekonomiskt samarbeta för att minska ohälsan har diskuterats åtminstone sedan mitten av 1980-talet. Åren 1993–1997 genomfördes i flera län framgånsrika försök med detta. Försöken utvärderades av Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket i en rapport som presenterades våren 1997. Försöken stoppades fr o m 1998.

Hösten 2000 gjordes en överenskommelse mellan företrädare för regeringen, Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet om att det till hösten 2001 skulle presenteras förslag till riksdagen som skulle möjliggöra finansiell samordning mellan bland andra försäkringskassorna och sjukvården. Uppgörelsen bekräftades i ett beslut i socialutskottet. Målet var att reglerna skulle börja gälla fr o m år 2002.

I slutet av våren 2002 förklarade det ansvariga statsrådet att förslaget skulle komma ”under försommaren”. I slutet av sommaren 2002 sades det att förslaget skulle komma i början av hösten. I början av hösten sades det att förslaget skulle komma i slutet av hösten. Därefter sades det att förslaget skulle komma i januari 2003.

I propositionsförteckningen från slutet av januari sägs att propositionen ska komma i maj för riksdagsbehandling under hösten 2003.

Riksdagsledamoten Bo Könberg (fp) har i interpellation 2002/03:183 frågat det berörda statsrådet bl a om denne bedömer det sannolikt att riksdagen före sommaren 2003 får en proposition om finansiell samordning. Svaret blev jakande; det återstår nu att se om det förverkligas.

Om regeringens senaste besked skulle hålla till skillnad från alla tidigare besked i ärendet så kommer de nya reglerna att börja gälla tidigast fr o m januari 2004. Det har då gått nästan sju år sedan den positiva utvärderingen av Finsamförsöken presenterades. Folkpartiet liberalerna anser att även detta fall visar på regeringens nonchalans inför efterkommandet av riksdagens beslut och negligering av att skyndsamt och noggrant redovisa skälen till förseningen.

Ytterligare ett av alla de ärenden där regeringen har bedrivit förhalningspolitik gäller inrättandet av ett effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav vid byte av elleverantör. Våren 2001 beslutade riksdagen, på förslag av ett enhälligt näringsutskott, att anmoda regeringen att skyndsamt utreda förutsättningarna och formerna för ett införande av det nämnda sanktionssystemet. Våren 2003, d v s två år senare, beslutar regeringen att utreda frågan ytterligare och ett förslag från en dylik utredning kan förväntas presenteras först i september 2004. Med att ”skyndsamt” utreda inrättandet av ett sanktionssystem anser Folkpartiet liberalerna att riksdagen inte torde ha avsett en fördröjning på flera år (ett eventuellt lagförslag torde inte kunna träda i kraft innan år 2005/06).

Med hänvisning till ovan nämnda exempel på regeringens oförmåga att i rimlig tid efterkomma de av riksdagen uttalade tillkännagivandena, anser Folkpartiet liberalerna att regeringen skall åläggas att fortsättningsvis skärpa sina rutiner för genomförandet av riksdagens tillkännagivanden inom de därtill angivna tidsramarna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Folkpartiet liberalerna anser att i de fall särskilda skäl föreligger som innebär att regeringen inte kan följa riksdagens beslut, skall regeringen skyndsamt upplysa riksdagen om detta och noggrant redovisa skälen härför. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 2 april 2003
Helena Bargholtz (fp)
Tobias Krantz (fp)	Liselott Hagberg (fp)
Martin Andreasson (fp)	Mauricio Rojas (fp)
Tina Acketoft (fp)