med anledning av prop. 2008/09:158 Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna

Motion 2008/09:K7 av Marianne Berg m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en strategi för hur de nationella minoriteterna ska kunna få upprättelse för de historiska misstag som svenska myndigheter och samhället har utsatt dessa grupper för.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på en myndighet i landet som kan ges ett nationellt tillsynsansvar för att säkerställa att syftet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk efterlevs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en långsiktig planering och kostnadsförslag för att en utvidgning av rätten att använda finska, meänkieli och samiska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar över hela landet på sikt ska kunna uppnås.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör återkomma med ett kostnadsförslag för en utvidgning av förvaltningsområdet för det finska språket till att gälla även samtliga kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör återkomma med ett kostnadsförslag för en utvidgning av förvaltningsområdet för det samiska språket till att gälla även kommunerna Arvidsjaur, Berg, Dorotea, Härjedalen, Krokom, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Åre, Åsele, Älvdalen, Älvsbyn och Östersund.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rätten att få handlingar på minoritetsspråk i domstolar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort kravet på grundläggande kunskaper för att få undervisning i sitt minoritetsspråk.

2Propositionens innehåll

En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk föreslås i syfte att tydliggöra de nationella minoriteternas rättigheter. Lagen innehåller bl.a. allmänna bestämmelser om samtliga nationella minoriteter, bestämmelser om utvidgning av förvaltningsområdena för finska och samiska, bestämmelser om rätten att använda finska, meänkieli och samiska samt bestämmelser om uppföljning av att lagen följs. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.

I propositionen återfinns även andra delar av regeringens samlade strategi för minoritetspolitiken med åtgärder för att motverka diskriminering av de nationella minoriteterna och minska deras utsatthet, säkerställa en bättre efterlevnad av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk och uppföljning av vidtagna åtgärder, stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande samt främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.

3Inledning

Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag på en samlande strategi för minoritetspolitiken. I stort innehåller propositionen ett steg framåt för de nationella minoriteternas rättigheter. Den 2 december 1999 erkände Sveriges riksdag fem nationella minoriteter i Sverige. Följaktligen innebar det att Sveriges riksdag år 2000 ratificerade Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

Ramkonventionen anger tillsammans med stadgan de principer som Sverige åtagit sig att följa till skydd för de nationella minoriteterna. För Sveriges del utgörs dessa minoriteter av judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar, som alla har det gemensamt att de har en lång historisk förankring i landet. Ratificeringen innebär att Sverige åtar sig att inte bara värna dessa folkgrupper och språk utan även sprida kunskap om dem.

Vänsterpartiet har under lång tid drivit frågor om de nationella minoriteternas rättigheter. Vänsterpartiet har tidigare skrivit en rad motioner med krav på hur Sverige ska leva upp till sina åtaganden att följa de konventioner som undertecknats. Dessa motioner är bl.a.: 2007/08:K330 Nationella minoriteter – medie- och inflytandefrågor m.m., 2007/08:K376 Motverkande av antiromanism, 2006/07:K350 Nationella minoriteter, 2006/07:K348 Romers minoritetsrättigheter och 2006/07:K349 Den sverigefinska minoritetens rättigheter. Vi anser att det är viktigt med en sammanhållen minoritetspolitik men att de fem nationella minoriteterna och minoritetsspråkens förutsättningar och möjligheter även bör belysas och uppmärksammas var för sig. Vänsterpartiet står bakom dessa krav men väljer i detta sammanhang dock att lyfta fram följande krav.

Vi menar att Sverige har en långtgående skyldighet utifrån de dokument som skrivits under. Denna skyldighet har ännu inte uppfyllts, men denna proposition är ett steg mot uppfyllandet. På ett par områden anser dock Vänsterpartiet att det finns en rad ytterligare åtgärder som behövs för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden.

4Upprättelse och försoning med historien

Ur ett historiskt perspektiv har de nationella minoriteterna varit utsatta för fruktansvärda övergrepp utförda av svenska myndigheter. De nationella minoriteterna har på olika sätt blivit behandlade som andra klassens medborgare av samhället i stort. I syfte att försöka försonas med denna historia anser Vänsterpartiet att de nationella minoriteterna bör få upprättelse för de övergrepp och misstag som svenska myndigheter och det övriga samhället har begått gentemot dem.

Ett sätt kan vara att låta genomföra grundläggande dokumentation, alternativt att systematiskt sammanställa befintlig dokumentation. En sådan samlad dokumentation tillsammans med en offentlig ursäkt kan vara ett sätt att försöka försonas med denna historia.

Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma med en strategi för hur de nationella minoriteterna ska kunna få upprättelse för de historiska misstag som svenska myndigheter och samhället i stort har utsatt dessa grupper för. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

5Ett nationellt tillsynsansvar

Vänsterpartiet anser att erfarenheterna från flera års bristande implementering av konventionsåtagandena och minoritetsspråkslagarna tydligt visar att en myndighet bör ges nationellt tillsynsansvar för implementeringen av minoritetspolitiken. En myndighet måste ta ansvar för att följa upp att de brister som framkommer faktiskt åtgärdas. För den enskildes rättssäkerhet är det avgörande att det finns en myndighet att vända sig till om hon eller han upplever att hans eller hennes rättigheter åsidosätts. Myndigheten ska kunna vidta åtgärder om så behövs på eget initiativ eller efter anmälan. Tillsyn av de beslut som fattas bidrar till att upprätthålla grundläggande värden i samhället som rättsäkerhet, effektivitet och demokrati.

Utredningen SOU 2005:40 Rätten till mitt eget språk gör bedömningen att det finns ett stort behov av tydligare styrning och samordning av samt stöd för det minoritetspolitiska arbetet. Utredningen föreslår att ett nationellt tillsynsansvar läggs på en länsstyrelse i landet och föreslår Länsstyrelsen i Stockholms län.1 Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag på en myndighet i landet som bör ges nationellt tillsynsansvar för att säkerställa att syftet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk uppfylls. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

6Förstärkt minoritetsskydd – en fråga om demokrati

6.1Utvidgning av förvaltningsområden

Det förstärkta skydd som finns inom de nuvarande förvaltningsområdena ger enskilda rätten att använda finska, meänkieli och samiska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Lagstiftningen innebär även att enskilda har rätt till förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk.

Europarådet har riktat kritik mot Sveriges genomförande av dessa åtaganden, dels för att enskilda inte har kunnat utnyttja dessa rättigheter fullt ut, dels för att dessa rättigheter gäller i ett begränsat geografiskt område.

Vänsterpartiet anser att Sverige bör ta till sig den kritik som Europarådet har riktat gentemot Sverige i dessa avseenden. Vänsterpartiet anser också att Sverige bör sträva efter att på sikt ta bort strukturen med förvaltningsområden och i stället utvidga rätten att använda finska, meänkieli och samiska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar över hela landet. Det är ett tydligt steg för att ge ökat skydd för språken och bidra till att främja bevarandet av dessa språk. Då höjs även statusen på dessa nationella minoritetsspråk, vilket skulle kunna vara en tydlig markering gentemot hur enskilda har behandlats i ett historiskt perspektiv vid användande av dessa språk. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma med en långsiktig planering och ett förslag på hur kostnaderna för en sådan förvaltningsområdesutvidgning ska kunna täckas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Regeringen föreslår i propositionen en utvidgning av förvaltningsområdena för de finska och samiska språken. Det är förslag som Vänsterpartiet tycker går i rätt riktning. Europarådet har pekat på behovet av att utvidga omfattningen av gällande minoritetsspråkslagstiftning när det gäller just de finska och samiska språken. Europarådet har rekommenderat Sverige att införa en lagstiftning som fullt ut skyddar rätten att använda minoritetsspråk i kontakter med myndigheter i områden där språken talas av hävd eller av ett större antal personer. Av den anledningen efterfrågar Europarådet en utvidgning av förvaltningsområdena för finska och samiska.

Vänsterpartiet anser att Europarådets rekommendationer i dessa avseenden bör följas. Vänsterpartiet anser därför att förslagen i utredningen SOU 2005:40 Rätten till mitt eget språk bör följas och förvaltningsområdet för det finska språket bör utvidgas till att omfatta samtliga kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län, sammanlagt 53 kommuner, förutom de kommuner som redan omfattas, dvs. Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå. Följaktligen bör regeringen skyndsamt återkomma med ett förslag på hur kostnaderna för en sådan utvidgning av förvaltningsområdet för det finska språket ska täckas. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Även i fråga om utvidgningen av förvaltningsområdet för det samiska språket anser Vänsterpartiet att förslagen i utredningen SOU 2005:40 Rätten till mitt eget språk bör följas. I enlighet med det bör förvaltningsområdet för det samiska språket utvidgas med kommunerna Arvidsjaur, Berg, Dorotea, Härjedalen, Krokom, Lycksele, Malå, Piteå, Skellefteå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Vindeln, Åre, Åsele, Älvdalen, Älvsbyn och Östersund, förutom de kommuner som redan omfattas, dvs. Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk och Kiruna. Följaktligen bör regeringen skyndsamt återkomma med ett förslag på hur kostnaderna för en sådan utvidgning av förvaltningsområdet för det samiska språket ska täckas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

6.2Rätt till handlingar på minoritetsspråken

I fråga om minoritetsspråkens användning i domstolar föreslår regeringen att rätten att använda finska, meänkieli eller samiska i mål eller ärenden hos domstolar även fortsättningsvis ska omfatta rätten att ge in handlingar och skriftlig bevisning på detta språk, rätten att få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till detta språk och rätten att vid muntlig förhandling inför domstolen tala detta språk. Däremot saknas en rättighet att få övriga handlingar i domstolsförhandlingar skriftligen översatta. Det är en avgörande skillnad för den enskildes rättssäkerhet att få handlingar muntligen översatta i jämförelse med skriftligen översatta. Detta gäller främst i fråga om att kunna undvika onödiga tolkningstvister, men även att kunna få en tydlig överblick av ärendets dokumentation genom skriftlig dokumentation.

Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag på ökad rättsäkerhet för enskilda i fråga om skriftlig översättning av rättegångsmaterial. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

7Språk och kultur

För att skapa en långsiktig och hållbar minoritetspolitik är språket en avgörande faktor. Den som förlorar sitt modersmål, också om det enbart gäller att läsa eller skriva det, tappar en viktig del av sin identitet som individ och som del av samhället.

Vänsterpartiet anser därför att en väsentlig fråga är att modersmålsundervisningen utformas i enlighet med Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (Framework Convention for the Protection of National Minorities, SÖ 2000:2), vilken Sverige ratificerade 2000. I dag ställs krav på grundläggande kunskaper i minoritetsspråket för att man ska få rätt till undervisning i språket i grundskolan.

Enligt ramkonventionen finns inte möjligheten att villkora rätten till undervisning för nationella minoriteter. I ramkonventionens artikel 14.1 anges ”att parterna erkänner att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att lära sig sitt minoritetsspråk.” Staters möjligheter att ställa villkor i utbildningssammanhang anges i andra delen av artikeln, i 14.2. I artikel 14.2 anges att staterna ska säkerställa möjligheten till undervisning i eller på minoritetsspråket i områden som ”av hävd eller i betydande antal bebos” av personer som tillhör nationella minoriteter.

Konventionen tillåter således en begränsning som baseras på att det ska finnas en tillräcklig koncentration av personer och att efterfrågan ska vara tillräckligt stor. Någon möjlighet till begränsning med anledning av det enskilda barnets eller förälderns tidigare kunskaper eller bruk av språket nämns inte i ramkonventionen. Någon möjlighet att villkora rätten till undervisning i minoritetsspråket på grund av tidigare kunskaper finns inte heller i minoritetsspråkskonventionens bestämmelser. Även utredningen SOU 2005:40 Rätten till mitt eget språk föreslår att detta krav tas bort.2

Vänsterpartiet anser att Sverige bör leva upp till ramkonventionen och att det enskilda barnets rätt till minoritetsspråket inte ska vara beroende av föräldrarnas eller individens tidigare kunskaper i språket. Därför ska inte grundläggande kunskaper ställas som krav för rätten till undervisning i minoritetsspråket i grundskolan. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Stockholm den 7 april 2009
Marianne Berg (v)
Torbjörn Björlund (v)	Josefin Brink (v)
Egon Frid (v)	Kalle Larsson (v)
LiseLotte Olsson (v)	Elina Linna (v)
Siv Holma (v)

[1]	SOU 2005:40 Rätten till mitt eget språk s. 175.
[2]	SOU 2005:40 Rätten till mitt eget språk s. 211.