med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor

Motion 2002/03:N7 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det är viktigt att den kraftutbyggnad som följer av elcertifikaten åtföljs av ett instrument för att fasa ut minst lika stor andel fossil kraft och kärnkraft.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att hushållning och effektivisering, särskilt av elvärmen, drivs med betydligt större kraft än hittills.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att till definitionen i 1 kap. 2 § förslaget till lag om elcertifikat ”förnybar energikälla: en energikälla som förnyas på naturlig väg” fogas ”och som är koldioxidneutral, enligt de definitioner som gäller för Sveriges redovisning till klimatkonventionen”.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ambitionsnivån höjs, särskilt för år 2010.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att vattenkraft inte skall berättiga till elcertifikat.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att torv inte skall berättiga till certifikat.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skogsbränslen endast skall vara elcertifikatsberättigade om de kommer från FSC-märkt skog.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att småskaligt utnyttjande av biogas skall ingå i definitionen av biobränslen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en precisering av vilka övriga biobränslen som skall berättiga till elcertifikat skall underställas riksdagen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att om förslaget genomförs skall eventuella undantag för kvotplikt till elintensiv industri ställas i relation till övriga pågående utredningar om skattenedsättningar (SNED), flexmex2-utredningen och den uppskjutna förändringen av kraft- och fjärrvärmebeskattning så att den svenska elintensiva industrin inte får oskäliga skattelättnader.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen anmodar alla statliga förvaltningar och verk att köpa grön el, enligt Naturskyddsföreningens kriterier för Bra miljöval.

Motivering

Meningen med elcertifikaten är att kvotera in en allt större andel förnybar energi. Detta mål kan endast förstås mot bakgrund av vad det är som ska bort, nämligen kärnkraft och fossil kraft.

Det finns två principiella metoder att förändra energisystemet så att ohållbara energikällor fasas ut och mer hållbara fasas in.

Den ena metoden är att man från samhällets sida tydligt pekar ut vad som ska bort, nämligen fossila bränslen och kärnkraft. Förorenaren betalar till exempel genom miljöskatter eller genom administrativa styrmedel såsom bestämda krav från koncessionsnämnd/miljödomstol vid tillståndsprövning. I takt med att den gamla elproduktionen fasas ut, uppstår en efterfrågestyrd marknad för förnybar kraft.

Den andra metoden är att bestämma sig för vad man vill ha, till exempel vindkraft, och driva fram en utbyggnad genom reglerade priser eller reglerade kvantiteter. Förslaget om elcertifikat innebär att staten kommenderar fram ett visst utbud av förnybar el. Detta ligger i linje med en gammal svensk tradition. Det var så vattenkraften byggdes ut, och det var så kärnkraften byggdes ut.

Förorenaren betalar-metoden är enligt Miljöpartiets mening att föredra. Den är effektivare nationalekonomiskt, eftersom den inte leder till överutbyggnad av kraftsektorn. Den är rättvisare eftersom den inte leder till överdriven belöning till vissa producenter.

Men framförallt står den i tydligare relation till målet. Man blir av med mer kärnkraft och fossilkraft genom åtgärder som riktar sig direkt mot dessa än genom åtgärder som främjar alternativ. Om man jämför med alkoholpolitik så är det inte givet att sänkt pris på morotsjuice leder till minskad efterfrågan på vodka. Däremot är det att förmoda att höjt pris på just vodka leder till minskad efterfrågan.

En fördel med koldioxidskatt är också att den slår hårdast mot de värsta källorna: hårdare mot kondenskraft än mot kraftvärme, hårdare mot kol än mot naturgas, hårdare mot kraftverk med låg verkningsgrad än mot kraftverk med hög verkningsgrad. Certifikatsmetoden gör ingen sådan åtskillnad.

Trots att ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken allmänt lovprisas har de inte tillämpats särskilt mycket, i synnerhet inte på el.

Hittills har koldioxidskatt inte alls använts på el. Motiveringen för detta har varit att svenska fossileldade kraftföretag skulle missgynnas i förhållande till konkurrenter i andra länder. Enligt vår mening har den svenska regeringen inte prövat de möjligheter som finns till gränsjusterad koldioxidskatt eller försökt samordna sin koldioxidpolitik med Finland, Danmark och Tyskland.

Sverige har inte ens svarat på initiativ från andra länder. Ett finskt försök att införa koldioxidskatt i mitten på 1990-talet fick dras tillbaka då Sverige inte följde med utan tvärtom gjorde klart att svensk kraftindustri avsåg att utnyttja denna extra konkurrensfördel gentemot Finland. Sedan dess har Danmark beslutat kvotera koldioxidutsläpp från kraftindustrin, där varje år ger lägre kvoter – från 23 miljoner ton koldioxid år 2000 till 20 miljoner ton 2003. Vid överträdelser utgår böter på 40 danska kronor per ton, ungefär 5 svenska öre per kg koldioxid. (Om kvoterna inte hålls, är det alltså en koldioxidskatt på el.) Lagen, från juni 1999, har helt förutsägbart lett till kritik från dansk kraftindustri som ser den som konkurrenssnedvridande, precis som den svenska kraftindustrin beklagar sig över kärnkraftsskatten.

Det är beklagligt att Sverige inte genast tog efter Danmark med en liknande kvotlag. I den framtida handeln med utsläppsrättigheter finns det dock en möjlighet att rätta till detta misstag genom att tilldela kraftproduktion en utsläppskvot som är betydligt mindre än utsläppen de senaste åren, och att denna kvot dessutom ska krympa för vart år framöver.

Eftersom det inte funnits någon koldioxidskatt eller andra kostnader förknippade med att släppa ut koldioxid vid elproduktion, har de förnybara energislagen inte fått någon konkurrensfördel av att de inte producerar koldioxid. Vindkraften, som till skillnad från bränsleeldade kraftverk inte producerar några kväveoxider, har inte heller någon konkurrensfördel av det.

När Kyotoprotokollet träder i funktion år 2008 reduceras möjligheterna till miljödumpande elexport kraftigt. Alla länder som Sverige handlar el med har då sitt Kyotomål (eller mer långtgående nationella mål) att ta hänsyn till. Kyotoprotokollet är glasklart såtillvida att utsläpp från elproduktion räknas där de äger rum, inte där elen används.

Administrativa styrmedel för att minska koldioxidutsläppen från elproduktion har nästan inte alls använts.

Det finns en kärnkraftsskatt, som av miljöskäl borde höjas. Att döma av många uttalanden från representanter för kraftindustrin tycks dock även den nuvarande nivån, ca 2,7 öre/kWh, vara tillräcklig för att leda till att någon eller några reaktorer snart kan komma att läggas ned under de närmaste åren, kanske särskilt vid beslut om stor reinvestering eller nedläggning.

Det finns även andra möjligheter att driva på en avveckling av kärnkraften, där en skärpning av säkerhetskraven är en, och att kärnkraftsföretagen får betala sina egna försäkringskostnader är en annan.

Mindre och effektivare elanvändning

Att låta förorenaren betala har fördelen att sparande/effektivisering värderas lika högt som förnybar energi. Eftersom den svenska elförbrukningen är 2,6 gånger högre per capita än i resten av EU är det klart att kärnkraften och den fossila elproduktionen till största delen inte kan ersättas med ny el, utan till största delen måste effektiviseras eller konverteras bort. Samhälleligt stöd till ny elproduktion utan föregående avveckling av fossil kraft och kärnkraft tenderar att låsa fast oss i överkonsumtion.

Sverige utmärker sig alltså för ett extremt slöseri med el, och särskilt med elvärme, vilket leder till effekttoppar som både leder till extrema priser och risker för försörjningen. För att undanröja detta problem krävs en mycket mer kraftfull politik för att få ned elanvändningen i allmänhet och elvärmen i synnerhet. Annars kommer satsningen på förnybara energikällor inte att leda till någon avveckling av kärnkraft och fossil kraft, utan endast höja konsumtionen.

Miljöpartiet anser att det finns mycket mer att göra för att motverka ohållbara energikällor (fossil och kärnkraft). Det behövs dock också någon typ av stöd för att hjälpa fram den förnybara energin. Det behövs bland annat för att undvika extrem ryckighet i elpriserna i övergången från ohållbar till hållbar elproduktion.

Ambitiösare mål

Det finns goda förutsättningar för att öka produktionen av förnybar el i Sverige, både för inhemskt bruk och export. Sverige är glest befolkat och är till stor del täckt av skog. Vi har i tidigare energimotioner preciserat ett mål om 25 TWh ny förnybar el fram till år 2010, ett mål som givetvis blir svårare att uppnå ju mer vi närmar oss detta årtal utan en effektiv politik. Om man ska ha stöd för förnybar el, så är kvotering av gröna certifikat att föredra framför fasta priser, eftersom det för in ett visst element av marknadsvärdering.

Vattenkraft

Om certifikaten införs, bör ingen vattenkraft komma ifråga. Miljöpartiet motsätter sig varje utbyggnad. De skyddade älvarna ska förbli skyddade, och småskalig vattenkraft innebär ofta en skada på naturen som är utan all proportion till nyttan av extra el.

I princip har vi ingenting att invända mot att effektivisering av befintliga vattenkraftverk får certifikat för tillskottet, men detta kan endast tillåtas efter ytterligare utredning. Vi vill alltså ha ett klart nej nu. Extrem tydlighet är av största betydelse. I ett senare skede är det möjligt att certifikaten blir föremål för gränsöverskridande handel, och då vill vi inte att en suddig skrivning ska leda till en guldrusch i våra vattendrag.

Torv

Torv är ett fossilt bränsle, som enligt OECD/IEA, EU och FN:s klimatpanel IPCC avger koldioxid vid förbränning. Dessutom innebär torvtäkter ofta att stora naturvärden förstörs. Det bör alltså inte vara regeringen, utan riksdagen, som bestämmer vad som är biobränslen.

Biogas

Enligt Miljöpartiets mening bör biogas ingå, eventuellt med anpassning av lagen för att mycket småskalig elproduktion med biogas ska fungera praktiskt.

Skogsbränsle ska vara FSC-märkt

Naturskyddsföreningen skriver i sin remiss:

Biobränsleanvändningen kommer att öka starkt till följd av förslaget till elcertifikatsystem. De konsekvenser detta medför måste förutses för att undvika problem som annars kommer att uppstå. Skogsbränsle som ger certifikatberättigande kan bara komma från FSC-certifierat skogsbruk. Kraven på returbränsle måste vara så höga att spridningen av tungmetaller och t.ex. dioxiner inte ökar till följd av orena bränslen, samt motverkar enkelriktat materialflöde. Förbränning av avfall är en lågvärdig form av återvinning. Återanvändning och materialåtervinning bör prioriteras högre.

Vi instämmer till fullo i detta. Det finns en potential för ett ökat biobränsleuttag, inom ramen för vad naturen tål. Men det finns också en risk för ett miljömässigt förödande uttag av biomassa. FSC-certifierad skog är ett minimikrav på hållbart uttag. Största delen av den svenska bolagsskogen är FSC-certifierad, och denna certifiering växer också i andra länder. Om FSC-certifierade skogsägare får ett ekonomiskt försteg, bör detta leda till att ännu mer skog certifieras, såväl i Sverige som i länder Sverige kan importera skogsbränsle från.

Riksdagen ska besluta om biobränslen

Mer detaljer om vilka biobränslen som ska vara certifikatsberättigade bör diskuteras senare av riksdagen, eftersom det är en viktig politisk fråga.

Undantag från kvotplikt

En viktig del av den svenska elförbrukningen äger rum i den så kallade elintensiva industrin. Detta är för det första inget homogent block, utan innefattar såväl modern som starkt föråldrad industri. Den innefattar också både industri som har stora möjligheter att minska sin elanvändning och industri som har små möjligheter att göra detta. Den innefattar både industri med stor betydelse för landets ekonomi, sysselsättning och välfärd och industri med dåliga förutsättningar för överlevnad.

Det är just i den elintensiva industrin som elcertifikaten skulle ge några tydliga effekter. Om priset stiger med 1 öre/kWh, påverkar det inte hushållen särskilt mycket eftersom de redan betalar bortåt 1 krona. Om det höjs 1 öre i den elintensiva industrin från ett grundpris på 10 eller 20 öre, är det en höjning med 10 respektive 5 procent. Det motiverar en rejäl översyn av belysning, pumpar, fläktar, tryckluft, återvinningsmöjligheter, med goda möjligheter att spara bort kostnadsökningen.

Att undanta skogsindustrin från kvotplikt är särskilt omotiverat, då både tillverkning av kemisk massa och återvinningsmassa har goda förutsättningar att ge ett överskott av certifikatsberättigad el.

Att undanta petroleumraffinaderier från kvotplikt är den direkta motsatsen till principen om att förorenaren betalar, och gör det svårare för Sverige att klara det klimatmål som riksdagen antog 2002.

Certifikatsfrågan kan inte ses isolerad från andra pågående skatteförändringar. Det får inte bli så att certifikaten är ytterligare ett led i en utveckling där de stora, ofta kraftigt miljöstörande, elförbrukarna får allt billigare el medan hushållskunder får allt dyrare el. Detta innebär att förändringstrycket är starkast där kunskap och förmåga till förändring är minst.

Det sammanvägda resultatet av de ändrade villkor, som SNED, flexmex, ändrad kraftvärmelagstiftning etc. medför bör vara att svensk industri har ungefär samma elpriser och villkor som konkurrenterna. Inte bättre, inte sämre. Miljödumping, även från svensk sida, måste motarbetas.

Kvotplikt hanteras av nätbolag?

Ett ytterligare problem med elcertifikaten är att de är krångliga, och kommer att bidra till att elräkningarna blir ännu svårbegripligare, möjligen också till att förnybar energi upplevs som ytterligare ett sätt från elproducenterna att pressa folk på pengar. I värsta fall kan krångel och kostnadspåslag för administration av certifikaten leda till en ytterligare minskad vilja att byta elleverantör.

För att förenkla systemet bör det utredas om nätbolagen lämpligen kan hantera kvotplikten för elanvändarna. Nätbolagen bör kunna hantera certifikaten enklare och billigare och står under Energimyndighetens tillsyn.

Mer Bra miljöval-el

Elcertifikaten kommer ofelbart av många att förväxlas med redan existerande miljömärkt el. Miljömärkt el (Bra miljöval) har redan en avsevärd omfattning, ca 15 TWh år 2001, och var alltså redan då mer omfattande än certifikatssystemet blir under de närmaste åren. Denna ”gröna el” har växt snabbt i marknadsandel och trovärdighet, men kommer dessvärre att drabbas av förväxling med certifikaten. Bra miljöval är förstås mycket bättre än certifikat, för det innebär att 100 procent av elen är någorlunda hållbar, inte att 7,4 procent är det. Om regeringen menar allvar med att vilja fasa ut kärnkraft och fossila bränslen, borde den föregå med gott exempel och köpa Bra miljöval-el till samtliga statliga förvaltningar och verk.

Elcertifikat för att främja förnybara energikällor är inte det enda, inte heller det viktigaste, instrumentet för att ställa om energisystemet till hållbarhet. Men insatt i rätt sammanhang och med ovanstående reservationer kan det ge ett bidrag till att minska koldioxidutsläpp och fasa ut kärnkraften.

Stockholm den 6 februari 2003
Ingegerd Saarinen (mp)
Gunnar Goude (mp)	Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)	Claes Roxbergh (mp)