med anledning av prop. 2001/02:158 Samhällets säkerhet och beredskap

Motion 2001/02:Fö21 av Berit Jóhannesson m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de anslag som hittills anvisats för höjd beredskap också skall kunna användas för insatser som stärker samhällets säkerhet och beredskap samt för internationell verksamhet då detta väsentligen ökar förmågan under hög beredskap.

2. Riksdagen begär att regeringen låter tillse att även andra statliga myndigheter ges finansiellt stöd via det civila försvarets ekonomiska planeringsram till förtroendeskapande och förebyggande civila internationella insatser.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag till huvudmannaskap för Räddningsverkets skolor.

4. Riksdagen begär att regeringen i samband med budgetpropositionen lägger fram förslag till organisatorisk lösning i enlighet med Sårbarhets- och säkerhetsutredningens samt utredaren för översyn av huvudmanna-
   skapets förslag.

5. Riksdagen begär att regeringen låter genomföra en utredning med syfte att analysera utbildningsbehoven på högskolenivå för samhällets säkerhet och beredskap samt för internationell förebyggande civil krishantering och utforma kursplaner för detta.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en långsiktig finansiering av dessa utbildningsåtgärder inom och för samhällets säkerhet och beredskap.

7. Riksdagen begär att regeringen låter berörd myndighet med riktade åtgärder öka andelen kvinnor och personer med utländsk bakgrund inom brandmannayrket.

8. Riksdagen begär att regeringen låter tillse att berörd myndighet inkluderar genuskunskap i den nya brandmannautbildningen.

9. Riksdagen begär att regeringen uppdrar åt berörd myndighet att kartlägga orsakerna till rekryteringsproblemen men också kartlägga de idéer till lösningar som finns.

2 Inledning

Det är tillfredsställande att regeringen nu kommer med en proposition som klargör samhällets säkerhet och beredskap samt det civila försvarets roll. Också att man föreslår förändrad organisation och stärker kommunernas och länsstyrelsernas roll inför kriser i det fredstida samhället. Vidare bejakar vi förslaget till en strategi för informationssäkerhet.

Förslagen vad gäller breddad utbildning för den kommunala räddningstjänsten och närstående frågor ställer vi oss också i stort bakom, dvs. ambitionerna att bättre tillgodose de kommunala behoven, men vi ställer oss tveksamma till att regeringen väljer en annan väg än den av utredningen föreslagna organisatoriska lösningen.

Vänsterpartiet har synpunkter och förslag enligt nedanstående.

3 Samhällets säkerhet och beredskap

Sårbarheten i vårt samhälle kan öka i takt med utvecklingen och därmed också osäkerheten. Informationssystem kollapsar, elsystem slås ut, översvämningar lamslår stora delar av ett land, viktiga kommunikationsystem slutar att fungera eller epidemier utbryter. Den gemensamma miljön utsätts för påfrestningar och infrastrukturen möter nya utmaningar. Terroristangrepp är ett reellt hot. Naturkatastrofer och väpnade konflikter avlöser varandra i vår omvärld.

Dessa ord inleder regeringens proposition. Denna analys av hur de nya hoten påverkar och ger konsekvenser i vårt nutida samhälle bör då vara utgångspunkten för det nya synsättet på samhällets säkerhet och beredskap och på det civila försvarets omstrukturering och utveckling. Vänsterpartiet bejakar en sådan omstrukturering.

I propositionen 1998/99:74 Förändrad omvärld – omdanat försvar skriver regeringen:

Enligt regeringens mening bör därför säkerhetspolitiken avse sådana hot som kan leda till snabba och allvarliga försämringar av samhällets normala funktioner som berör stora delar av samhället eller många människor snarare än enskilda verksamheter och individer.

Detta är bra. Det visar att den nya hotbilden och samhällets robusthet mot dessa är väsentligt. Det stämmer också med de inledande ordens innebörd och mening.

I regeringens proposition 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret skriver regeringen:

Planeringen för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred är i sig inte något nytt utan något som, bl.a. genom riksdagens beslut 1997 om ambitionen när det gäller svåra påfrestningar, har utvecklats och förändrats över tiden. Genom de mål för förebyggande verksamhet och för förmågan att hantera sådana situationer har en grund skapats för ett planerings- och uppföljningssystem som mer systematiskt kan öka samhällets robusthet för fredstida situationer. Den robusthet som skapas utgör sedan grunden för den förmåga som samhället skall ha för att kunna motstå ett väpnat angrepp.

Regeringen skriver i nuvarande proposition under avsnitt 6.2:

För det civila försvaret gäller att verksamheten och utformningen av resurserna bl.a. skall stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen vill här betona att detta inte är dimensionerande (motionärernas kurs.) för verksamheten utan syftet är att när resurserna utformas för höjd beredskap skall den åtgärd väljas som dessutom kan nyttjas i händelse av en svår påfrestning på samhället i fred. Styrande (motionärernas kurs.) för det civila försvaret är att säkerställa en förmåga vid höjd beredskap.

Om detta uttalande kunde ses som en isolerad beskrivning eller ett mer preciserat villkor för en del av samhällets säkerhet och beredskap har Vänsterpartiet ingen erinran, men regeringen visar med efterföljande skrivningar att regeringens proposition är motsägelsefull. Regeringen låser sig fortfarande fast vid ett gammalt, sektorsindelat synsätt och tar inte konsekvenserna av den helhetssyn på samhällets säkerhet och beredskap som de första citaten uttalar.

Riksdagen har i december 2001 tydligt tagit ställning för en bredare användning av anvisade resurser inom utgiftsområdet i syfte att stärka samhällets säkerhet och beredskap. Riksdagen har därför bl.a. beslutat att de resurser som anvisas för att bygga upp en beredskap inför krig och krigsfara även skall kunna få användas för att förebygga särskilt svåra påfrestningar på samhället i fred. Detta är ett uttryck för riksdagens helhetssyn på den nya säkerhetspolitiken och den bredare hotbild som skall kunna hanteras och finansieras. Regeringen citerar visserligen riksdagens beslut i avsnitt 7.2 och anger att ett antal åtgärder skall kunna komma i fråga för finansiering inom utgiftsområdet.

Vad gäller finansieringen så beskriver regeringen således ett antal av de åtgärder som avses uppräknade i strecksatser, till exempel

• investeringar avseende svåra påfrestningar på samhället i fred som samtidigt stärker förmågan vid höjd beredskap

• övnings- och utbildningsverksamhet som syftar till att ge samhället tillräcklig krishanteringsförmåga på lokal, regional och nationell nivå för såväl svåra påfrestningar på samhället i fred som höjd beredskap

• investeringar för höjd beredskap

• viss internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet.

Samtidigt betonar regeringen att ”åtgärder inom verksamhetsområdet svåra påfrestningar bör liksom i dag finansieras över andra utgiftsområden om inte investeringarna avser de områden som angetts i strecksatserna”. I den efterföljande meningen begränsas därefter möjligheterna till fullföljande av riksdagens uttalade syfte med beslutet 2001. Här skriver regeringen: ”I dessa fall finansieras åtgärden över verksamhetsområdet det civila försvaret”. Detta civila försvar som enligt regeringens tidigare skrivning ”inte skulle dimensioneras” för svåra påfrestningar och där ”styrande för det civila försvaret är att säkerställa en förmåga vid höjd beredskap”.

Det enda nya i detta är att man kan få använda resurser till övningar samt vissa akuta delar av den internationella verksamheten. Vi återkommer till den internationella verksamheten. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen med dessa ord säger att det fortfarande är mobilisering och krigets behov som skall utgöra grunden för planeringen och finansieringen av samhällets säkerhet och beredskap och för utnyttjandet av det tidigare civila försvarets resurser. Att det stärker det civila samhällets strukturer kan fortfarande inskränkas till att bli en bonus för det robusta fredstida samhället. Det är samma resonemang regeringen för när det gäller det militära försvarets stöd till samhället. Men här finns en avsevärd skillnad. Det civila försvaret handlar just om det civila samhället. Hoten är, enligt regeringens egna ord, riktade just mot det civila samhällets sårbarhet.

I många sammanhang har påtalats att de åtgärder som görs i syfte att göra det civila samhället och dess infrastruktur robusta också positivt påverkar vår förmåga att möta den mest påfrestande situationen – väpnat angrepp. Regeringens uttalande om att resurserna skall utformas efter behovet av höjd beredskap är ett steg bakåt i diskussionen.

Regeringen bedömer att de anslag som idag anvisas för höjd beredskap också skall kunna användas för insatser som stärker samhällets beredskap mot svåra påfrestningar och som väsentligen ökar förmågan under höjd beredskap. Framför allt skall ökade satsningar ske inom den områdesvisa ledningen hos kommuner, länsstyrelser och regering, men också när det gäller att stärka säkerheten i den tekniska infrastrukturen, IT-säkerheten och inom det nukleära, biologiska och kemiska området.

Regeringens förslag är således otydliga.

Riksdagen bör därför uttala att de anslag som tidigare anvisats för höjd beredskap också skall kunna användas för insatser som stärker samhällets beredskap mot svåra påfrestningar då detta väsentligen ökar förmågan att klara ålagda uppgifter under hög beredskap. Detta skall ges regeringen till känna. En möjlig förstärkning av denna innebörd vore att betona att utgiftsområdets resurser skall kunna användas för att stärka samhällets säkerhet och beredskap i vid mening, så länge som det är säkerhetspolitiskt motiverade åtgärder.

4 Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet

Regeringen föreslår att de författningsmässiga grunderna för Försvarsmaktens möjlighet att lämna stöd till civil verksamhet bör förtydligas. Detta bejakas av Vänsterpartiet. Det är dock under förutsättning att (som också regeringen skriver) en uppgift aldrig får innebära att det finns risk för att Försvarsmaktens personal kan hamna i situationer där den kan komma att bruka tvång eller våld mot enskilda. Det bör därför klargöras i vilka situationer Försvarsmakten kan medverka vid en insats där t.ex. polisen kommer att bruka tvång eller våld i syfte att inte försvarsmakten går över denna gräns.

Det pågår en utredning för att se över polisens möjligheter att förebygga och bekämpa allvarliga ordningsstörningar. I uppdraget inkluderas förutsättningar att utvidga möjligheten att använda beredskapspoliser i fredstid. Trots att denna utredning ännu inte lagt något förslag, vill Vänsterpartiet redan nu påtala att vi är emot att beredskapspoliser skall kunna användas i det fredstida samhället för att förebygga och bekämpa ordningsstörningar. Beredskapspolisen är ett mellanting mellan polis och militär. De regler som gäller Försvarsmaktens stöd till civila verksamheter måste gälla också för beredskapspoliser.

5 Lokalisering av den nya myndigheten

Regeringen föreslår att den nya myndigheten skall lokaliseras till Stockholm. Den verksamhet som i dag är lokaliserad till Sollefteå skall framgent vara lokaliserad dit. Regeringen skriver också att man skall överväga om ytterligare funktioner skall överföras från Stockholm till Sollefteå. Med tanke på den nya myndighetens roll är detta bra. Vi emotser regeringens förslag i detta ärende och bejakar dessa ambitioner.

6 Internationell operativ verksamhet

Regeringen föreslår i propositionen att anslaget utgiftsområde 6 även skall kunna användas för internationella civila insatser av förtroendeskapande, humanitära och säkerhetsfrämjande åtgärder.

Vänsterpartiet motionerade i dessa frågor inför propositionen 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av försvaret. Regeringen har i denna fråga tagit ett steg i rätt riktning. Dessutom är regeringens uttalande om att det är viktigt att könsrollsperspektivet uppmärksammas och beaktas inom ramen för den civila internationella fredsfrämjande, förtroendeskapande och humanitära verksamheten ett första steg mot att implementera FN:s resolution 2000/1325 om kvinnors roll i krishantering.

I propositionen redogörs för Räddningsverkets internationella verksamhet och de regler som hitintills hindrat ett internationellt agerande med annat än biståndsmedel. Regeringen skriver vidare att det kan bli aktuellt att överväga att ge också andra civila statliga myndigheter rätt att delta i internationella insatser. Vänsterpartiet ser positivt på regeringens intentioner i detta fall. Det är mycket betydelsefullt att även andra myndigheter kan använda det civila försvarets ekonomiska planeringsram till förebyggande och civila internationella insatser i syfte att stävja en konflikt och undvika att denna urartar till en väpnad konflikt.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillse att även andra statliga myndigheter ges finansiellt stöd via det civila försvarets ekonomiska planeringsram till förtroendeskapande och förebyggande civila internationella insatser.

7 Utbildningsfrågor

I en motion, föranledd av proposition 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, hävdade Vänsterpartiet att den nya säkerhetspolitiska situationen, med allt högre medvetenhet om det civila samhällets robusthet som en förutsättning för säkerhet samt behovet av förebyggande åtgärder och civil krishantering, kräver nya kunskaper. Det berör i hög grad den civila personalen inom totalförsvarsmyndigheterna, men också personal inom kommuner och landsting. Alla dessa behöver vidareutbildas och delges nya kunskaper och färdigheter.

Regeringens förslag till Centrum för risk- och säkerhetsutbildning kan sägas försöka möta dessa behov. Vänsterpartiet ställer sig bakom ambitionerna att bättre tillgodose de kommunala behoven och en ny utbildning för den kommunala räddningstjänsten. Däremot delar vi inte regeringens förslag till organisatorisk lösning.

Kommunförbundets remissvar på utredningen har av regeringen endast refererats i frågan om förbundets åsikt att Räddningsverkets utbildningsverksamhet skall inordnas i det allmänna utbildningsväsendet.

Men i Kommunförbundets remissvar påtalas viktiga ståndpunkter: ”Utredaren redovisar ett brett kommunalt utbildningsbehov inom hela skydds- och säkerhetsområdet.” Den slutsatsen är riktig. Vi stödjer också förslaget om ett förändrat huvudmannaskap som tar bort den uppenbara rollkonflikt som i dag finns mellan myndighetens normgivning, utbildningsproduktion och tillsyn.

Kommunförbundet skriver vidare: ”Det är viktigt att styrningen utformas på ett sådant sätt att utbildningen utgår från behoven i kommunerna och hos andra intressenter och att den dessutom sker på ett sådant sätt att intressenterna känner delaktighet och ansvar för en kontinuerlig utveckling av verksamheten.” En annan viktig synpunkt som Kommunförbundet framfört är: ”Förhållandet med en central statlig myndighet som har ansvar och uppgift både för normgivning och utbildningsproduktion samt för tillsyn upplevs från förbundets sida som direkt olämpligt. Denna blandning leder till uppenbara rollkonflikter och därmed minskad trovärdighet. Ett nytt huvudmannaskap för skolorna kommer förhoppningsvis att medföra en tydlig rollfördelning mellan utbildaren och myndigheten som torde innebära en bättre utveckling för bägge verksamheterna.”

Vi har tagit fasta på Kommunförbundets synpunkter. Men vi delar inte dess slutsats att Räddningsverkets skolor därmed skulle överföras och därmed ingå i den normala utbildningsverksamheten i detta steg. Inför framtiden kan detta dock övervägas. Både Sårbarhets- och säkerhetsutredningen och utredaren för översyn av huvudmannaskapet har kommit till en annan slutsats. Man föreslog att regeringen skulle pröva möjligheten att åstadkomma ett gemensamt huvudmannaskap mellan staten och kommunerna för Räddningsverkets skolor. Vi delar utredningens syn på frågan samt dess förslag. Vänsterpartiet anser att de viktiga synpunkter som Kommunförbundet, det vill säga representanten för dem som är de huvudsakliga avnämarna av utbildningarna, bättre kan tillfredsställas inom denna organisationsform än inom den av regeringen föreslagna.

Riksdagen bör avslå regeringens förslag till huvudmannaskap för Räddningsverkets skolor.

Riksdagen föreslår regeringen att i samband med budgetpropositionen återkomma med förslag till organisatorisk lösning i enlighet med Sårbarhetsutredningens och utredaren för översyn av huvudmannaskapets förslag. Detta skall ges regeringen till känna.

Den breddade hotbilden och den förebyggande civila krishanteringen internationellt kräver också utbildad personal. Kompetensförsörjningen för området sårbarhet och säkerhet både nationellt och internationellt behöver förstärkas genom nya utbildningsinsatser på högskolenivå. Man kan inte endast rekrytera och utbilda för officersyrket utan måste även uppmärksamma behoven för de civila karriärerna inom detta fält. Även ungdomsstudenter måste stimuleras till och förberedas för karriärer inom dessa sektorer. Dessa utbildningar kan genomföras på Försvarshögskolan och/eller andra universitet och högskolor som omfattar utbildningsdelar som innehåller freds- och konfliktutbildningar och andra för området relevanta utbildningar.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att genomföra en utredning med syfte att analysera utbildningsbehoven på högskolenivå för samhällets säkerhet och beredskap och internationell förebyggande civil krishantering och utforma kursplaner för detta. Riksdagen bör föreslå att regeringen också får i uppdrag att föreslå en långsiktig finansiering av dessa utbildningsåtgärder inom och för samhällets säkerhet och beredskap.

8 Breddad utbildning för den kommunala räddningstjänsten

Vänsterpartiet anser att den föreslagna förändringen av utbildningen är positiv. Flera remissinstanser har påtalat det goda i en högre utbildningsnivå, en mer öppen antagning och ett mer jämlikt system.

Vänsterpartiet har vid flera tillfällen påtalat svårigheten för personer med utländsk bakgrund att bli brandmän. Även kvinnor har haft svårt att komma in i detta yrke. Regeringen skriver att det centrala uttagningssystemet kan, genom riktade insatser, eftersträva att bryta det traditionella mönstret inom en mycket mansdominerad yrkeskår. Vänsterpartiet håller med om detta.

Räddningsverket bör därför få ett direkt uppdrag att med riktade åtgärder bryta det traditionella mönstret. Men det behövs också kunskap om genusperspektiv inom kåren. Därför bör utbildningen också inkludera kunskap i genusperspektivet. Antagningstesterna bör också ses över så att dessa inte i onödan utesluter kvinnor.

Riksdagen bör ge regeringen i uppgift att uppdra åt berörd myndighet att med riktade åtgärder öka andelen kvinnor och personer med utländsk bakgrund inom brandmannayrket.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillse att berörd myndighet inkluderar genuskunskap i den nya brandmannautbildningen.

9 Rekrytering av deltidsanställda brandmän

Det är uppenbara problem med att rekrytera deltidsbrandmän. Regeringen vill därför uppdra åt Räddningsverket att ta fram underlag för att få en tydligare bild av orsakerna till detta. Det är bra. En av orsakerna kan vara att många arbetsplatser i dag har en så liten personalstyrka att det är svårt att avvara personer som tjänstgör som deltidsbrandmän. Vi tror att den nya tiden kräver nya lösningar för att ge fler möjlighet att ställa upp som deltidsbrandmän.

Härjedalens kommun genomför ett projekt som skulle kunna vara inspirationskälla för andra kommuner. Orsaken till att projektet startade var just bekymret att få deltidsbrandmän. Man har anställt sex stycken brandmän på heltid som i tre grupper arbetar en vecka i räddningstjänsten och hyrs ut två veckor till socialtjänsten. De upprätthåller alltså två tjänster på räddningstjänsten och en vikariepool på fyra personer på socialtjänsten. Projektet har givit flera positiva effekter. Den tidigare så kvinnodominerade äldreomsorgen har fått manliga medarbetare. Detta uppskattas såväl av de övriga anställda som av vårdtagarna. Med detta har man börjat bryta barriärer. Kvinnor börjar nu visa intresse för denna lösning. Intresset har spridit sig till andra delar av Härjedalen. Andra delar av kommunens verksamheter som förskolan visar också ett intresse och det har också givit signaler till unga män att arbetet inom äldreomsorgen kan vara ett alternativ.

Det finns säkert fler initiativ runt om i landet som har till syfte att förbättra rekryteringen. Räddningsverket bör därför kartlägga och sprida dessa idéer för att förbättra rekryteringen.

Riksdagen bör ge regeringen i uppgift att i sitt uppdrag till berörd myndighet vad gäller att kartlägga orsakerna till rekryteringsproblemen också kartlägga de idéer till lösningar som finns.

Stockholm den 3 april 2002
Berit Jóhannesson (v)
Murad Artin (v)	Lars Ohly (v)
Stig Sandström (v)	Willy Söderdahl (v)
Gunilla Wahlén (v)	Eva Zetterberg (v)