med anledning av prop. 2000/01:68 Ersättning för ideell skada

Motion 2000/01:L8 av Stig Rindborg m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att i lagtexten precisera den anhörigkrets som
omfattas av rätten till ersättning för kostnader.

2. Riksdagen beslutar att i lagtexten ersätta ordet hushållsarbete med
husligt arbete i hemmet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning för sorg och saknad.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om jämkning på grund av medvållande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om verkan av skadelidandes död.

2 Allmänna och sammanfattande synpunkter

Moderata Samlingspartiet tillstyrker i stort förslagen till lagändringar. Ett
antal kommentarer, inklusive avvikande uppfattningar, kan emellertid
avges. Dessa redovisas under avsnitt 3.

Vi stöder de synpunkter som framkommit från vissa remissinstanser
avseende problemen med motivlagstiftning ("lagstiftning genom motiv och
motiv utan lagstiftning"). Kritik kan riktas mot regeringens proposition
angående tendensen att hålla sig till tämligen allmänna regler, kompletterad
med detaljerade anvisningar och preciseringar i förarbetena. Propositionen
innehåller på ett antal punkter klara uttalanden om regelförslagens faktiska
tillämpningsområde, utan att dessa de facto-föreskrifter gjorts synliga i
lagtexten. Vidare kan man rikta kritik mot att ett antal förändringar av
rättsläget föreslås, utan att ordalydelsen av de aktuella reglerna ändras.

Vi ifrågasätter denna lagstiftningsteknik, inte minst mot bakgrund av EG-
rättens inställning till motivlagstiftning. Det finns anledning att anta att
svensk lagtolkningsmetod kommer att influeras av EG-rätten, varför lagtexten
bör utgöra tyngdpunkten för tolkning av lagens mening. Detta gynnar en
självständig och dynamisk rättstillämpning.

3 Propositionens sakinnehåll - analys och
kommentarer

3.1 Kostnader för anhöriga

Regeringen föreslår att den skadelidandes rätt till skadestånd i skälig
omfattning även skall avse kompensation till den som står honom eller
henne särskilt nära. Därmed skulle anhörigas inkomstförluster och
kostnader vid sjukbesök hos den skadade, liksom anhörigas kostnader för
omvårdnad, ersättas i något större omfattning än i dag.

Den personkrets som kan anses stå den skadelidande nära preciseras inte,
då regeringen anser att detta inte skulle medge en nyanserad bedömning i det
enskilda fallet. Vi anser tvärtom att lagstiftarens syfte bör klargöras i
lagtexten, enär det ändå är den i praxis erkända närståendekretsen som menas
(make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar). I annat fall riskerar
regeln att bli svårtillämpad vid den praktiska skaderegleringen.

Vi hemställer att den föreslagna paragrafen 5:1, 1 st SkstL skall
kompletteras med en bestämmelse innebärande att ersättning för kostnader
skall utgå till make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar.

3.1.1 Inkomstförlust

Regeringen anser att det inte behövs någon lagändring i fråga om
ersättningsposten inkomstförlust.

Vi hemställer att riksdagen går på kommitténs och flera av
remissinstansernas förslag att justera ordalydelsen hushållsarbete i hemmet
till husligt arbete i hemmet. På detta sätt anges det tydligt att ersättningen
avser arbete i hemmet som den skadelidande utfört i stället för sedvanligt,
avlönat arbete. Det är av vikt att tillmäta husligt arbete ett ekonomiskt värde,
inte minst i ljuset av pågående jämställdhetsdebatt och debatten om värdet av
så kallat oavlönat arbete.

3.2 Ersättning för sorg och saknad

Regeringen anser, i enlighet med kommittén, inte att någon särskild post
för kränkning eller sorg och saknad bör införas.

Ett antal remissinstanser har uttalat sig i fråga om möjligheten till
ersättning åt anhörig för sorg och saknad då en person uppsåtligen bragts om
livet genom brott. Göteborgs tingsrätt avstyrker förslaget, med hänvisning till
dels de administrativa svårigheterna, dels till att saknad är något oersättligt
och att det oersättliga bör bäras av den enskilde själv. Även
regionåklagarmyndigheten i Göteborg delar kommitténs uppfattning i denna
delfråga.

Vi har förståelse för tanken att livets villkor innebär att vissa förluster inte
går att ersätta och att det skulle kunna te sig "oestetiskt" att betala för en
människas sorgearbete. Det finns dock goda argument för att införa en regel
vilken berättigar till ersättning för sorg och saknad då en nära anhörig dödats.

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,
Brottsoffermyndigheten, Patientskadenämnden och Försäkringsjuridiska
föreningen förordar att en ersättningspost för sorg och saknad införs i svensk
rätt. Fakultetsnämnden anser att den ordning som regeringen förordar inte är
den lämpligaste. Den regel om ersättning för psykisk chock som förordas
kräver att den efterlevande till en uppsåtligen dödad person har att medicinskt
bevisa sin personskada. En ersättningsform med en "ren" ideell ersättning till
de efterlevande blir i längden enklare att administrera än en ordning där
läkarutlåtanden om de efterlevandes psykiska status krävs; dessutom kan man
motivera ersättningen rent ekonomiskt med att skadevållaren inte skall
"tjäna" på att den skadelidande avlider - om hon i stället överlevt hade
nämligen ideell ersättning utgått till henne.

En regel om ersättning för sorg och saknad till efterlevande med anledning
av att en närstående har dödats genom våldsbrott bör införas i
skadeståndslagen. En sådan ersättning skulle också innebära att svensk
skadeståndsrätt ytterligare harmoniserades med stora delar av övriga Europa.

Ersättning kan utgå med ett schablonmässigt bestämt belopp och utan
omfattande eller tidsödande utredning. Beloppet skall bestämmas till 75 000
kronor. Ersättningsberättigade skall vara efterlevande make samt föräldrar till
barn under 18 år.

Regeringens argument att en sådan ersättningsregel skulle utgöra en
principiell nyhet i svensk rätt kan lämnas utan avseende. Förändringar i
lagstiftning föranleds ofta av internationella jämförelser, skiftningar i det
allmänna rättsmedvetandet och analyser av samhälleliga behov. Rädsla för det
nya bör inte få stå i vägen för överväganden om förändringar och
förbättringar inom svensk lagstiftning.

3.3 Jämkning på grund av medvållande

Regeringen anser inte att det krävs någon lagstiftningsåtgärd när det
gäller förutsättningarna för jämkning av skadestånd på grund av
medvållande.

De svenska medvållandereglerna är påfallande förmånliga för
skadevållaren. Om flera personer orsakat skada bör de normalt sinsemellan ta
del i skadan främst efter graden av vars och ens eget vållande. Så är fallet i
exempelvis Storbritannien. Svensk rätt är i detta avseende tämligen unik i sin
inställning till jämkning på grund av medvållande.

Det ter sig främmande att tillerkänna en vårdslös skadelidande ett
betydande belopp t.ex. för sveda och värk från en skadevållare som varit långt
mindre oaktsam än han eller hon själv, allrahelst om skadevållaren saknar
relevant försäkring. Svensk rätt bör ändras så att jämkning vid personskada
skall kunna ske redan vid normalgraden av vållande (vanlig culpa). Vi anser
också att jämkning skall kunna ske inte bara i förhållande till ersättning för
ideell skada, utan också när det gäller skadeståndsposterna kostnader och
inkomstförlust.

3.4 Verkan av den skadelidandes död

Regeringen föreslår att rätten till skadestånd för ideell skada vid
personskada och för kränkning genom brott skall kunna ärvas i större
utsträckning än i dag. Vid den skadelidandes död skall rätten till
ersättning gå över till arvingarna, om krav på ersättning har framställts
före dödsfallet.

Vi har tidigare vid flera tillfällen framfört det orimliga i att en skadevållare
skall komma i ett ekonomiskt sett bättre läge om skadelidanden dör än om
denne "endast" blir skadad. Den föreslagna ordningen innebär att
skadeståndsskyldigheten bortfaller om våldet är så grovt att offret avlider utan
att ha hunnit framställa några krav. För den som blir misshandlad och lämnas
ensam och allvarligt skadad, torde det vara svårt att framställa krav på
ersättning till skadevållaren eller någon som företräder denne, innan han eller
hon slutligen dör av skadorna. Denna ordning synes anstötlig.

Vi förordar att ersättningsrätten skall kunna övergå till arvingarna även om
den skadelidande inte framställt något krav innan han eller hon avled. Denna
modell överensstämmer också med reglerna i flera europeiska länder.

Stockholm den 3 april 2001

Stig Rindborg (m)

Henrik S Järrel (m)

Elizabeth Nyström (m)

Berit Adolfsson (m)

Anne-Katrine Dunker (m)

Anders Sjölund (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Tomas Högström (m)