Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet

Motion 1997/98:Ju37 av Alice Åström m.fl. (v)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Proposition 1997/98:96
Tilldelat
Justitieutskottet

Händelser

Inlämning
1998-03-25
Bordläggning
1998-03-26
Hänvisning
1998-03-27

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

1 Inledning/sammanfattning

Vi delar regeringens och flertalet av remissinstansernas bedömning att den totala reformering av straffsystemet som kommittén föreslog inte bör genomföras i sin helhet, men att ett fortsatt reformeringsarbete måste ske och att en stor del av kommitténs förslag bör kunna genomföras, men först efter ytterligare överväganden.

Det kan ifrågasättas om kommitténs förslag verkligen innebär ett minskat användande av fängelsestraff eller om det i själva verket leder till ett mer repressivt system. Detta trots att det finns en klar majoritet för ett system där alternativen till fängelsestraff skall utvecklas och användas i högre grad än som görs idag.

Vi är positiva till de förslag som regeringen lägger fram om samhällstjänst och vi anser, i likhet med den, att det blir ett tydligt alternativ till fängelse. Tyvärr har ju möjligheten till samhällstjänst inte använts i önskvärd utsträckning och det är vår förhoppning att detta nu kommer att ändras.

Vi har tidigare ställt oss positiva till användandet av elektronisk över­vakning och välkomnar därför förslaget om att permanenta den strafformen. Vad som dock bör uppmärksammas i det sammanhanget är hur elektronisk övervakning påverkar sammanboendes och barns situation. Vi återkommer till detta i motionen.

Vi avslår regeringens förslag till enhetliga regler för villkorlig frigivning. Det finns betydande skäl för särbehandling av långtidsdömda vad det gäller tidpunkten för möjligheten till villkorlig frigivning.

Vi delar regeringens bedömning och ställningstagande att unga lagöver­trädare även i fortsättningen bör vara en angelägenhet för socialtjänsten, men vi delar inte förslaget om hur detta ska utformas. Vidare avslår vi förslaget till en ny frihetsberövande påföljd för unga lagöverträdare.

2 Intensivövervakning med elektronisk kontroll

Vänsterpartiet stödjer regeringens förslag om att permanenta denna form av påföljd. Utvärderingen av tidigare försöksverksamhet har visat att det är ett utmärkt alternativ till fängelse. Vi delar även regeringens uppfattning om att de strafftider som är förutsättning för användning av elektronisk övervakning för närvarande inte bör utökas men att det kan vara tänkbart längre fram i tiden. Det är mycket viktigt att elektronisk övervakning inte mister sin trovärdighet hos allmänheten.

Det är både för- och nackdelar med att elektronisk övervakning inte blir en självständig påföljd. En nackdel kan vara att domstolarna i sina bedömningar om lämpligheten utesluter vissa grupper helt från denna möjlighet och att det därigenom blir en klassfråga. Den tidigare försöksverksamheten har visat att elektronisk övervakning har varit möjlig att genomföra även med grupper som har missbruksproblem, sociala problem, bostadslöshet osv. Detta bör tjäna som riktlinje för domstolarna. En förutsättning för användande av denna straffpåföljd är att det inte leder till ett mer repressivt system. Elektronisk övervakning är väldigt ingripande för den enskilde individen och därför är det bra att den enbart får användas som alternativ till fängelsestraff.

Vänsterpartiet har i en tidigare motion lyft fram problematiken kring de anhöriga till den som dömts till elövervakning. Visserligen krävs den samboendes medgivande men det är inte så lätt för en samboende att neka till denna möjlighet istället för fängelse. Barn i familjen har inte någon som helst möjlighet att påverka. Det är oundvikligt att hela familjens situation påverkas och att även de närstående delvis anpassar sig efter de regler som gäller för den dömda. Detta påverkar till viss del även barnen. Frivården borde ha ett visst ansvar även i detta hänseende, eftersom den dömdes egen situation till viss del påverkas av hela familjens situation. Idag ansvarar de enbart för den dömdes situation. Vi anser att frivården skall få till uppgift att ta fram ett anhörigprogram vilket då även skall innefatta barnen. Detta skall kunna erbjudas dem som önskar eller har behov av det. Detta bör ges regeringen till känna.

3 Tidpunkten för villkorlig frigivning

Regeringen föreslår enhetliga regler för villkorlig frigivning och att sådan skall kunna ske tidigast när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Det är ett dåligt genomtänkt förslag och bör inte antas av riksdagen.

Antalet långtidsdömda har under den senaste 10-årsperioden ökat drastiskt. Den förändring som regeringen vill genomföra kommer att medföra att denna grupp blir ännu större. Samtidigt kommer möjligheterna till en bra rehabilitering att minska och det kan i sin förlängning leda till att vi får allt fler farliga brottslingar ute i samhället.

Förslaget tar inte hänsyn till de negativa effekter som längre fängelsestraff faktiskt för med sig. Dessa effekter motiverar olika regler för olika grupper av dömda, även om det kan synas obefogat att den som har begått ett grövre brott ska ha möjlighet till villkorlig frigivning "tidigare" än den som har begått ett lindrigare brott med kortare strafftid. Regeringen har i tidigare propositioner lyft upp den svåra situationen för de långtidsdömda och har även föreslagit förändringar på en del områden för att minska de negativa effekterna av långtidsstraffet och för att öka möjligheterna till rehabilitering. Med det nu föreliggande förslaget riskeras istället en ytterligare försämrad situation.

Samhällsskyddet är fullt tillräckligt redan i nuvarande system, med de begränsningar som gäller för villkorlig frigivning. Om domen (eller om det är flera domar) avser två års fängelse eller mer för särskilt allvarlig brottslighet, som har riktat sig mot, eller medfört fara för, liv eller hälsa eller har ingått som ett led i en yrkesmässig eller organiserad brottslighet, får villkorlig frigivning inte ges förrän två tredjedelar av strafftiden har avtjänats (26 kap 6 a § brottsbalken). Detsamma gäller om det bedöms föreligga påtaglig risk för att den dömde efter frigivningen återfaller i brottslighet av samma slag. Vänsterpartiet anser att nu gällande bestämmelser är väl av­vägda och rimliga och yrkar därför avslag på regeringens förslag.

4 Påföljder för unga lagöverträdare

Vänsterpartiet delar helt synen på att socialtjänsten skall ha det primära ansvaret för unga lagöverträdare, något annat vore helt främmande. Det är också bra att tiden för beslut i åtalsfrågan förlängs till sex veckor. Vi delar också regeringens syn på att socialtjänsten bör ta fram en heltäckande vårdplan, men inte på det sättet som regeringen föreslår.

Propositionen för inget resonemang om vad det är som brister när det gäller insatser i dag och på vilka grunder bristerna uppstår. Regeringen förespråkar en tydligare koppling mellan brott och straff och en tydlig markering från samhällets sida mot oacceptabla handlingar. På så sätt ska ungdomarna ges tydliga gränser och klart och tydligt få veta vad som är rätt och fel. Detta är ett mycket ytligt och snävt synsätt på ett svårt och sammansatt problem. Det innebär att samhället faktiskt frånsäger sig sitt ansvar och lägger detta på ungdomarna själva, eller rättare sagt barnen, eftersom det är välkänt att en stor del av dessa har levt under sådana för­håll­anden att de mognadsmässigt inte motsvarar sin faktiska ålder. Att då från sam­hällets sida anse att de ska stå till ansvar på samma sätt som vuxna vittnar om oförstånd, när man dessutom samtidigt har minskat ner på behandlingsmöjligheterna för och resurserna till arbetet med dessa grupper.

Det som behövs i dag är inte en tydligare markering av straffets repressiva sida genom att ge domstolarna makt att bedöma om vårdplanerna är tillräckliga eller inte, vilket man inte heller har kompetens för, utan ett aktivt arbete för att socialtjänsten skall utvecklas och få de resurser som behövs för att leva upp till socialtjänstlagstiftningens mål.

En av de stora anledningarna till de otillräckliga insatserna är den knappa ekonomin. I dag finns socialsekreterare med hög kompetens som vet vilka insatser som behövs i enskilda fall men de har mer eller mindre fått order från högre nivå att inte vidta åtgärder som kostar mycket pengar. Detta förändras inte med detta förslag. Risken är att det blir den unge som får ta konsekvensen i form av annat straff, om vårdplanen inte bedöms som tillräckligt ingripande. Vänsterpartiet anser att resurserna istället skall ges till socialtjänsten och inte till domstolarna.

Dessutom innebär regeringens förslag att det socialrättsliga och det straff­rättsliga systemet sammanblandas, vilket medför konflikter mellan systemen. Först måste man bestämma från vilken utgångspunkt man ska agera, att bestraffa brottet eller att hjälpa den unge till rätta. Vänsterpartiet anser att det viktigaste inte är att straffa den unge, utan att skapa möjligheter, för honom eller henne, till ett bättre socialt liv.

Att reagera på och verka mot brott och därigenom skydda grundläggande värden genom de straffrättsliga reglerna är befogat. Detta bör ske utan att domstolarna ges makten att avgöra vårdinnehållet. Det är också olämpligt att domstolarna ges möjlighet att undanröja påföljden "överlämnande till socialtjänsten" om socialtjänsten ändrar vårdinnehållet för den dömde. Det leder till att sammanblandningen mellan det socialrättsliga och det straff­rättsliga blir ytterst olycklig. Vi ska ge ett exempel: Det kan tänkas att en ansökan om omhändertagande enligt LVU inte kommer till stånd p.g.a. att länsrätten inte bedömer det som befogat. Ska då tingsrätten/hovrätten kunna byta till ett annat straff för den unge? Vi anser att i sådant fall bör andra åtgärder inom socialtjänsten kunna övervägas.

Däremot anser vi att förslaget om en möjlighet att döma till ungdomstjänst är bra. Dels blir det en straffmarkering av brottet, dels öppnar tjänsten i sig en möjlighet till nya positiva kontaktytor för den unge, framför allt vuxenkontakter. Det kan bidra till att bryta den unges negativa utveckling.

5 En ny frihetsberövande påföljd för unga lagöverträdare

Regeringens förslag om en ny frihetsberövande påföljd för unga har ingen tydlig avgränsning. Vänsterpartiet anser att därigenom saknas en grundläggande förutsättning för att förslaget ska kunna godtas. En annan förutsättning som saknas är ett samtidigt totalförbud för fängelse för alla under 18 år. Det är väsentligt att införande av en sådan påföljd inte ökar repressionen mot ungdomar, utan att den bara gäller i fall som redan idag leder till fängelsedomar.

Förslaget är fragmentariskt och motsvarar inte de rättigheter och rätts­säker­hetsgarantier som regelsystemet i lagen om kriminalvård i anstalt erbjuder. Det saknas t.ex. regler om permission, villkorlig frigivning, möjlighet att överklaga beslut om överförande från vistelse till vistelse under friare former. Det är inte acceptabelt att unga lagöverträdare ska vara sämre ställda än vuxna.

Som vi redan påpekat (under rubriken Påföljder för unga lagöverträdare) innebär förslaget en oönskad sammanblandning med reglerna i LVU. Det kan innebära att tiden för vistelse i det särskilda ungdomshemmet blir längre för den som dömts till fängelsestraff, eftersom den unge efter den utsatta tiden kan bli föremål för fortsatt omhändertagande men då enligt LVU istället. Som framgår av ovanstående anser Vänsterpartiet att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ny påföljd för unga lagöverträdare.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtagande av s.k. anhörigprogram,

  2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 26 kap. 6 § brottsbalken om villkorlig frigivning,

  3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap.
    1 § första och andra stycket brottsbalken om vård inom socialtjänsten,

  4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,

  5. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 a § och 33 kap. 5 § brottsbalken om sluten ungdomsvård.

Stockholm den 25 mars 1998

Alice Åström (v)

Charlotta L Bjälkebring (v)

Lars Bäckström (v)

Britt-Marie Danestig (v)

Marie Engström (v)

Ulla Hoffmann (v)

Tanja Linderborg (v)

Johan Lönnroth (v)

Stig Sandström (v)

Elanders Gotab, Stockholm 2002


Yrkanden (10)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtagande av s.k. anhörigprogram
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtagande av s.k. anhörigprogram
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 26 kap. 6 § brottsbalken om villkorlig frigivning
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 26 kap. 6 § brottsbalken om villkorlig frigivning
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  • 3
    att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 § första och andra stycket brottsbalken om vård inom socialtjänsten
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  • 3
    att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 § första och andra stycket brottsbalken om vård inom socialtjänsten
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  • 5
    att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 a § och 33 kap. 5 § brottsbalken om sluten ungdomsvård.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  • 5
    att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 a § och 33 kap. 5 § brottsbalken om sluten ungdomsvård.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.