med anledning av prop. 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Motion 1997/98:A54 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Innehåll

1 En grön regionalpolitik 2

2 Ekologiskt uthålligt samhälle 3

3 Regional demokrati 3

4 Kommunerna 3

5 Friare användning av regionalpolitiska medel 4

6 Statens eget ansvar 4

7 Kommunikationer 5

8 Utbildning 6

9 Kultur 7

10 Jord- och skogsbruk 9

11 Särskilda regionalpolitiska medel 10

12 EG:s strukturfonder 12

13 Hemställan 13

1 En grön regionalpolitik

Sverige genomgår just nu en repris av de värsta flyttåren på 1960-talet med en fortsatt avfolkning i stora delar av landet, särskilt i skogslänen. Under 1997 fanns det endast fem kommuner i de nordligaste sju skogslänen som ökade sin befolkning med sammanlagt cirka 1000 innevånare. Hela 80 kommuner minskade sin befolkning med nästan 15 000 personer. Nästan samtliga kommuner i Sverige utanför residensorterna och förortskommunerna förlorar i skattekraft och befolkning.

Om denna utveckling får fortsätta kommer de sociala, miljömässiga och samhällsekonomiska kostnaderna för de stora folkomflyttningarna att bli mycket stora och belasta samtliga medborgare på ett negativt sätt.

Miljöpartiet anser att hela Sverige måste ha möjlighet att leva och försörja sig. Det ställer krav på aktiva insatser inom många olika politikområden. Staten har här ett viktigt ansvar men det är också viktigt att politiken formas så nära människorna som möjligt. För att utveckla en ökad självtillit krävs en decentralisering av beslut till regionala organ som kan ta ökat ansvar för den lokala utvecklingen.

Miljöpartiet vill att följande mål och principer skall prägla regionalpolitiken:

• Utökat regionalt självstyrelse som syftar till att föra ner beslutsmakt till folkvalda församlingar i regionerna.

• En ekonomisk och ekologisk balans i varje region. Man kan också uttrycka detta mål som att den gröna regionalpolitiken syftar till att göra regionen allt mindre beroende av regionalekonomiskt stöd.

• Allt regionalpolitiskt stöd är baserat på principen ”hjälp till självhjälp”. Att exempelvis bidra med stöd till industriell träförädling i skogslänen. Försiktighet med regionalpolitiska sysselsättningsstöd av traditionell art. Alltför stor del av sådana satsningar har inte gett de utlovade resultaten.

• Satsning på särskilda regionalpolitiska medel såsom att utveckla nätverk, individer, företagskultur, kompetensutveckling, kvinnors och de nya svenskarnas företagande, teknikspridning till små och medelstora företag, m.m.

• Insatser inom forskning och utveckling (FoU) enligt en övergripande plan för FoU. Här är sambandet med de lokala högskolorna viktigt.

• Ett stärkande av den sociala ekonomin genom bland annat byutvecklingsgrupper och glesbygdsinitiativ.

• Miljöaspekterna skall vävas in så att regionalpolitiken bidrar till målet om en ekologiskt hållbar ekonomi. Regionalekonomiska bidrag skall prioriteras till sådana satsningar som omfattar miljöteknik och/eller är särskilt sysselsättningsintensiva.

• Förbättrad infrastruktur genom bland annat satsning på ett upprustat järnvägsnät i kombination med bättre småvägar (mindre satsningar på motorvägar) men även med att införa en landsomfattande enhetstaxa för telefon och IT.

• Så långt som möjligt tillämpa principen om samband mellan boende och brukande, vilket i sin tillämpning betyder att regionens invånare så långt det är möjligt bör äga regionens produktionstillgångar. En möjlig tillämpning av denna princip är att en del av inkomsterna från vattenkraften återförs till regionen där de skapades.

• Vid avreglering (av t.ex. transportsystem) måste de regionalpolitiska aspekterna beaktas genom lagstiftning, ekonomiska insatser eller på annat sätt så att en tillfredsställande försörjning kan upprätthållas i alla delar av landet.

• En stark offentlig verksamhet har kanske den allra största betydelsen i befolkningssvaga delar av landet. Vid lokalisering av statlig verksamhet skall regionalpolitiska aspekter beaktas.

• Även om de ekonomiska förutsättningarna varierar mellan olika kommuner skall grundtryggheten för individen vara densamma i hela landet.

2 Ekologiskt uthålligt samhälle

En svaghet i propositionen är avsaknaden av avsnitt om hur omställning skall ske till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Självklart borde den regionalpolitiska propositionen innehålla en grundlig diskussion om betydelsen av en levande landsbygd för att kunna förverkliga målen ett samhälle baserat på förnyelsebara naturresurser. Omställningen till ekologiskt jordbruk och till mer av förnyelsebara energislag kräver engagerade människor på vår landsbygd. De miljömässiga målen om biologisk mångfald, betesdjur som hävdar våra öppna landskap, ängs- och hagmarker kan inte klaras utan effektiv sammanvävning av regional- och miljöpolitik. I propositionen sägs nu bara att dessa frågor skall studeras särskilt.

Miljöpartiet menar att dessa frågor inte kan behandlas var för sig utan att en samordning mellan Miljödepartementet och Näringsdepartementet bör ske.

3 Regional demokrati

Frågan om regional demokrati kan inte, som sker i propositionen, förbigås med tystnad när man diskuterar regionalpolitik. Även om Sverige har en lång tradition av lokalt självstyre på kommunal nivå, så fungerar det sämre på regional/länsnivå. Här finns en gammal centralistisk tradition ända från Gustav Vasas och Axel Oxenstiernas dagar.

Miljöpartiet anser det viktigt att mer av makt, befogenheter och resurser flyttas ned från central till regional och lokal nivå. På regional nivå behövs mer av självstyrelse genom länsparlament eller andra folkvalda organ.

4 Kommunerna

Den generella välfärdspolitiken har inneburit att Sverige trots allt har mindre regionala klyftor än många andra länder i Europa. Glesbygden och de mindre orterna är mer beroende av offentlig sektor än expansiva områden. De försämringar av välfärden som genomförts under 1990-talet har drabbat periferin hårt. Därför menar Miljöpartiet att ökade ekonomiska ramar till kommuner och landsting idag är en mycket viktig regionalpolitisk åtgärd. Miljöpartiets budgetförslag för 1998–2000 innebar högre ramar för kommunerna med 3 mdkr 1998, 5,5 mdkr 1999 och 6,7 mdkr 2000 utöver regeringens förslag.

Den allt mindre utnyttjade infrastrukturen orsakar ekonomiska problem som tillsammans med snabbt växande bostadsöverskott urholkar ekonomin för många kommuner.

60 000 outhyrda lägenheter kostar 2,9 miljarder kronor per år i uteblivna hyror. Detta drabbar dock inte enbart avfolkningsbygder utan samtidigt drabbas även storstadsregioner som Göteborg och Malmö av merkostnader för social segregering och otillräcklig infrastruktur. Detta visar klart hur landsbygd och storstad ömsesidigt är beroende av varandra likt kommunicerande kärl. Det är ett slöseri av resurser att inte utnyttja lokaler och bestående infrastruktur samtidigt som motsvarande samhällskapital måste byggas upp i expansionsområden.

Miljöpartiet noterar med tillfredsställelse att regeringen i den bostadspolitiska propositionen ger förslag till hur de akuta problemen i kommuner med ekonomiskt utsatta bostadsföretag skall kunna överbryggas.

I den kommande utredningen om fastighetsskatten bör möjligheten till en ökad kommunal anknytning av skatten undersökas.

5 Friare användning av regionalpolitiska medel

I propositionen föreslås friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel i Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län. Det är bra, men Miljöpartiet anser att alla län bör ges samma rättighet. Det är viktigt för att stärka den regionala och lokala självstyrelsen. Utvärderingar har också visat att en sådan friare resursanvändning leder till ett mer effektivt användande av insatta resurser, genom att dessa kan anpassas till de lokala förutsättningarna.

Genom en friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel kan också friårsprojektet som inleddes 1996 i Trelleborg bli möjligt att genomföra i hela Sverige. Det förutsätter dock att regelverket konstrueras enligt intentioner i den utvärdering som gjorts av Trelleborgsmodellen och i Miljöpartiets motion 1997/98:A208.

I korthet innebär detta att en person tar ledigt ett år med 85 % av a-kassan medan en arbetslös övertar jobbet med avtalsenlig lön. För statskassan skulle detta enligt våra beräkningar minska utgifterna eftersom ersättningsnivån för friåret är 15 % lägre än för den tidigare arbetslöse som nu erbjuds jobb.

Fördelarna som skulle uppnås är många. Nämnas kan t.ex. att fler människor kommer i arbete, ökad livskvalitet, samt ny kvalificeringsperiod för den arbetslöse. Projektet har varit lyckat både i Trelleborg och i våra grannländer Danmark och Finland.

6 Statens eget ansvar

Staten har själv på många håll lett marschen ut från glesbygden och mindre orter. Reko-Statutredningen visade effekterna av bolagisering och avreglering.

Av propositionen framgår att regeringen avser att ”förtydliga kravet på regionalt hänsynstagande i verksamheten, dock utan att frånta verkscheferna deras ansvar för myndighetens effektivitet och ledning” (s. 105).

Miljöpartiet har nyligen i en riksdagsfråga visat på ett konkret exempel där en statlig myndighet (Fiskeriverket) för fram planer på att centralisera en väl fungerande enhet. Det handlar om Fiskforskningsanstalten i Kälarne i östra Jämtland där framgångsrik odling sker av unika genstammar av vildlevande lax och öring. Fiskeriverket anger som orsak till nedläggningen att ett annat statligt bolag, Specialfastigheter AB, vill ha 3 mkr per år i lokalhyra. Nämnas bör att anläggningen ligger i ren glesbygd utan fungerande hyresmarknad.

Miljöpartiet ser detta enstaka ärende som ett pilotfall där regeringens ambitioner på regionalpolitikens område ställs på sin spets. Hundratals liknande fall finns där staten själv utarmar glesbygd och mindre orter genom politiska beslut.

Ytterligare exempel på utarmning är förslag om nedläggning av 700 av 1 000 postkontor. Viss grad av basservice måste upprätthållas för att den sociala strukturen på en ort skall komma att generera en positiv uppåtgående utvecklingsspiral. Detta är trots allt målsättningen med regional tillväxt. Utan basservice kan inga företag utvecklas och expandera.

En starkare styrning och tydligare direktiv krävs av statliga verk och bolag för att dessa inte skall överge mindre orter och glesbygd vid åtstramningar.

7 Kommunikationer

Dagens kommunikationssystem bygger på ett gammalt och förlegat tänkande. Det måste moderniseras så att miljöstörningarna och förbrukningen av ändliga resurser minimeras.

Genom t.ex. snabbtåg och utbyggd länstrafik erhålls större och mer sammanhållna arbetsmarknadsregioner över hela landet. De olika regionerna knyts även närmare varandra. Miljöpartiet vill satsa på utbyggnad av svensk järnväg av såväl miljömässiga som regionalpolitiska orsaker. Vi har i vår nyligen inlämnade transportpolitiska proposition närmare utvecklat hur detta skall ske.

Järnvägssatsningen bör kompletteras med åtgärder för att upprätthålla ett bra vägnät i glesbygden. Kostnader för personbilstransporter skall i första hand belasta de områden som ur miljösynpunkt redan idag är hårt belastade, dvs. tätorterna. Vid en kraftig höjning av bensinskatterna, som ingår i Miljöpartiets förslag till skatteväxling, bör glesbygden kompenseras på lämpligt sätt. Tänkbara metoder är en reduktion av inkomstskatten eller en förstärkt glesbygdsfaktor i den kommunala skatteutjämningen.

Det inomkommunala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet ska vara regionalpolitiskt neutralt och ska baseras på mätbara strukturella skillnader som kommunerna inte kan påverka. Men när det gäller utjämningen för kollektivtrafik omfördelas pengar från glesare delar av landet till storstadsregionerna, trots att kostnaderna i själva verket är högre för trafikförsörjningen i de glesare delarna av landet. Det beror på att kostnadsutjämningen inte tar hänsyn till de privata bilresekostnaderna utan enbart till kostnader för kollektivtrafik. Det är självklart så att storstadsregionernas större kollektivtrafikutbud gör att kostnaden för att producera kollektivtrafik där är högre än i andra regioner. Men ser man istället till den sammanlagda kostnaden för hushållens kollektiv- och bilresor så uppgår de till 10 % av hushållens utgifter i Övre Norrland, jämfört med drygt 8 % i Stockholm. Av de totala reskostnaderna betalas 92 % privat i Övre Norrland och 78 % i Stockholm. Miljöpartiet anser därför att kostnadsutjämningen för kollektivtrafik ska avskaffas.

Det är också viktigt att hela Sverige får ett bra telenät för samtal, fax och datorer. För boende i glesbygden är det speciellt viktigt att teletjänsterna utvecklas. En landsomfattande enhetstaxa för telefon- och IT-tjänster samma princip som för Postverkets porto bör skapas.

7.1 Förbifart vid Sundsvall

De 3,3 miljarder som nämnts till den nya förbifarten vid Sundsvall kan nedbringas om man i stället för högbro över Sundsvallsfjärden väljer en billigare västlig förbifart som förespråkas av flera politiska partier, en bred folklig opinion och av företrädare för inlandet.

Denna västliga förbifart, liknande dem vid Gävle, Söderhamn och Hudiksvall, löser nuvarande problem med E 4 och E 14 samt för ut den tunga miljöfarliga trafiken ur tätbebyggt område. Då den är billigare att bygga frigörs också medel som bättre kan användas för de mindre vägarna i inlandet.

7.2 Kallax flygplats

En ökad satsning på långväga fraktflyg är mycket tveksam från miljöpolitisk utgångspunkt. Flyg är ett extremt energikrävande och kraftigt miljöförstörande sätt att frakta gods, som bara bör vara aktuellt för särskilt värdefullt gods med behov av mycket snabba transporter. Då regeringen i andra sammanhang (den transportpolitiska propositionen) säger sig vilja verka för att också flyget skall betala sina fulla miljökostnader är det mycket tveksamt om det finns förutsättningar för ett utökat fraktflyg via Kallax flygplats. Också med hänsyn till närliggande bebyggelse är utbyggnad av flygplatsen mycket tveksam.

8 Utbildning

Regeringen anser att en satsning på de mindre och medelstora högskolorna är ett viktigt medel för att skapa regional tillväxt.

Intentionerna är goda, dock bör en alltför intim koppling mellan högskolan och näringslivets kortsiktiga intressen undvikas. Som källa till ny och ofta obekväm kunskap måste högskolan ha en hög grad av självständighet.

Regionens högskola skall själv ta ansvar för utbudet av distansundervisning i sin region. Det fordrar en strategisk genomgång tillsammans med kommunerna i upptagningsområdet av möjligheterna att utveckla en kvalificerad utbildning via IT-lösningar eller i andra former, i varje kommun eller i samverkan mellan kommuner. Detta blir viktigt inte minst då kunskapslyftets 100 000 studerande i hela landet snart behöver högskoleutbildning utan att behöva flytta eller betala höga kostnader för studier på annan ort.

9 Kultur

Miljöpartiet de gröna välkomnar regeringens erkännande av att kultur är en betydelsefull faktor för regional utveckling men anser att denna kan ges ytterligare tyngd.

9.1 Byggnadsvård

Regeringen betonar att en rik och stimulerande kulturmiljö och ett rikt kulturutbud är viktiga konkurrensmedel för en regions attraktivitet.

Miljöpartiet håller med om detta men är inte överens med regeringen om den föreslagna uppföljningen. Regeringen presenterar inte några sysselsättningsfrämjande åtgärder motsvarande det behov som finns.

Många småföretag har direkt anknytning till kultursektorn, exempelvis skulle en kraftfull satsning inom byggnadsvården innebära arbete för projektörer, byggnadsarbetare, antikvarier, byggfirmor och entreprenörer. Kunskap om ett miljöinriktat förhållningssätt inom byggsektorn är av stor betydelse i den regionala utvecklingen. Områden som direkt kan få avgörande betydelse för ett samhälles fortlevnad är exempelvis fäbodar, samisk bebyggelse, vissa industrimiljöer, fiskeläger och jordbruksbyggnader som smedjor och lador.

Vi anser också att en satsning på byggnadshyttor hjälper oss att bevara vårt kulturarv i form av gammal hantverkskunskap, men även att det skapar meningsfulla arbetstillfällen.

9.2 Utvecklingsprojekt

I propositionen lyfter regeringen fram lokala och regionala utvecklingsprojekt inom teater, dans, musik, litteratur och bild samt museiområdet m.m. som ett sätt att stärka den regionala utvecklingen. Dessa projekt ska skapa förutsättningar för en bärkraftig kulturell infrastruktur.

Miljöpartiet vill påpeka det olämpliga i att förändra bidragssystemet så till vida att statligt stöd dras in till förmån för projekt.

Kunskapen om konstnärerna och konstutövandet finns främst lokalt i länen och regionerna och det är också lokalt som samarbetsprojekt ska utvecklas.

9.3 De tre R:en

Regeringen belyser behovet av utvecklingsverksamhet rörande turnerandets ekonomi. Rikskonserter, Riksteater och Riksutställningar spelar här en avgörande roll och behöver därför ha tillräckligt med resurser för sin utveckling.

9.4 ”Firmitas commoditas et venustas”

Med ”beständighet, bekvämlighet och skönhet” ansåg Vitrivius att människors byggnationer skulle uppföras. Det anser vi även idag men vi har ändå vårt kulturarv från bl.a. miljonprogrammet att leva med.

I propositionen framhålls att kvalitets- och skönhetsaspekter inte ska underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden. Miljöpartiet har länge arbetat för en förändring med den inriktning regeringen nu presenterar i propositionen ”Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design” och vi välkomnar detta med glädje. Detta kommer att få regionpolitisk betydelse för arkitekter och konstnärer i hela landet. Det kommer att bli arbetstillfällen och det kommer att försköna allas vår vardag.

9.5 Folkbildning och folkrörelser

Tillgång till den egna historien är en medborgerlig rättighet och det kräver av oss att vi vårdar vårt kulturarv men också att vi är öppna för samverkan och nydaning.

Sveriges tradition av folkbildning och folkrörelser är världsunik, den kan dessutom spridas ytterligare genom EU. Genom forskning inom folkbildning kan folkhögskolor och studieförbund öka sitt utbyte med varandra. Som exempel på utvecklingssamarbete tar regeringen upp samverkansprojekt mellan folkbildningsorganisationer och Miljöpartiet välkomnar detta. Vi vill dock betona att kulturminnesvård, kulturlandskapsvård och Agenda 21-arbete även ska räknas till folkbildning. Dessa syftar till att bevara och levandegöra kultur- och naturhistoriska värden. Genom identitet och förankring i den egna historien skapas en förnyelse och utveckling. Då tillgång till den egna historien är en medborgerlig rättighet ser vi att bl.a. museer har en stor uppgift att fylla.

9.6 Allemansrätten

Sveriges medborgare har stora möjligheter till ett rikt friluftsliv tack vare vår natur och vår allemansrätt. Det är en princip som Miljöpartiet de gröna anser ytterst viktig och vill värna. I vårt lands vidsträckta skogar och marker finns mycket att erbjuda en växande kultur- och naturturism. Den har förutsättningar att öka, men måste naturligtvis bedrivas på ett skonsamt och ansvarsfullt sätt så att naturen och den biologiska mångfalden inte hotas eller skadas.

Allemanrätten är främst en sedvanerätt. I proposition 1997/98:45 Miljöbalk tas allemansrätten upp. Här konstateras att miljöbalkens allmänna hänsynsregler och miljökvalitetsnormer gäller för friluftsliv som organiseras kommersiellt med utnyttjande av allemansrätten. Vidare framhålls att en verksamhet som ger skador på naturen inte är förenlig med allemansrätten och att anmälningsplikt till länsstyrelse kan föreskrivas eftersom kommersiellt nyttjande av allemansrätten är att betrakta som verksamhet.

Miljöpartiet de gröna delar synen på det kommersiella nyttjandet av allemansrätten som den uttrycks i proposition 1997/98:45 Miljöbalk. En sedvanerätt som allemansrätten måste hela tiden värnas. Vi är övertygade om att Sverige med så rika möjligheter till naturupplevelser och tystnad har mycket att erbjuda turister från länder där sådana upplevelser inte är möjliga. Förutsättningen för detta är just allemansrätten, vare sig den nyttjas personligt eller i grupp. Regionalpolitiskt är alltså allemansrätten av avgörande betydelse.

9.7 Turistnäringen

Turismen är idag världens största och mest expansiva näring. Enligt Rikbanken var den svenska turistnäringens exportvärde 26,4 miljarder kronor 1995. Totalt omsätter turistnäringen drygt 100 miljarder kronor. Detta är en arbetsintensiv näring som idag sysselsätter uppemot 150 000 människor.

Idag utgör endast 26 % av turismen i Sverige utländska besök; detta innebär att det finns en potential för en väsentlig ökning. Men en ökande turism får inte innebära att natur- och kulturvärden exploateras ovarsamt. En ökad turism måste gå hand i hand med ett aktivt bevarande av natur- och kulturmiljö.

9.8 Folkets kyrkor

Den svenska kyrkan har under århundraden byggts upp av det svenska folket genom de skatter det betalat. Sveriges kyrkobyggnader är kulturminnesmärken och speglar en del av det svenska samhällets framväxt.

Det är av yttersta vikt att det historiska och kulturella arv som förmedlas genom dem bevaras till kommande generationer. Det är synnerligen viktigt att använda hög kompetens när statliga byggnadsminnen såsom kyrkor och biskopsgårdar renoveras, samt att kulturminneslagstiftningen följs nogsamt.

10 Jord- och skogsbruk

Jord- och skogsbruk är grunden för många bygder. Skulle dessa näringar försvinna skulle basen för mycket av den service som idag finns ryckas undan. Det är därför viktigt för Sverige att förändringen av EU:s jordbrukspolitik sker på ett sådant sätt att det blir möjligt att även i framtiden bedriva jordbruk i hela landet. Miljöpartiet de gröna anser därför att det är viktigt att utnyttja hela det framförhandlade miljöstödet, men vi har motsatt oss den utformning det så kallade REKO-stödet fått (resurshushållande konventionellt jordbruk).

För att jordbruket skall bli ekologiskt hållbart för framtiden anser vi att dagens konventionella giftjordbruk måste ersättas med ekologiska brukningsmetoder. Det ekologiska jordbruket är inte bara ett jordbruk för ett ekologiskt hållbart samhälle – det skulle dessutom öka antalet anställda i jordbruket. För att minska transporter och öka sysselsättningen anser vi att produkterna skall förädlas så nära brukarna som möjligt. Vi är kritiska till den rationalisering som sker med färre och större slakterier och mejerier.

För att öka möjligheten för de boende i glesbygden måste den avreglering och liberalisering av marklagstiftningen som skedde i början av 90-talet ses över. Förvärvslagstiftningen har blivit uddlös och lätt att kringgå. Glesbygden har tappat kontrollen över naturtillgångarna, något som är nödvändigt att ha i bygder där alternativa inkomstkällor ofta är en förutsättning för att man ska kunna bo kvar.

Under ett antal år har penningstarka spekulanter kunnat göra spekulationsförvärv på skogsfastigheter och avverkat hänsynslöst. De ransoneringsregler som idag finns reglerar fastigheter ned till 50 ha, men Skogsstyrelsens utvärdering av den nya skogsvårdslagen visar att ransoneringsreglerna kringgås genom att man avverkar vad reglerna tillåter och dessutom ”gallrar” arealen därutöver på ett mycket hänsynslöst sätt. Fastigheter har även styckats sönder i mindre enheter och kunnat kalavverkas och, krav om bosättning på fastigheten har inte efterlevts. Det har även hänt att man kalavverkat innan lagfart och förvärvstillstånd meddelats. I budgivning om skog har ortsbor inte kunnat konkurrera eftersom man har haft ett långsiktigt skogsinnehav för ögonen och inte spekulerat i skövling. Trenden är att ortsbor äger allt mindre del av skogen och berövas en nödvändig kompletterande inkomstkälla.

Målet med marklagstiftningen måste vara att öka sysselsättning och bosättning i glesbygden. Vi anser därför att såväl förvärvslagstiftningen som ransoneringsreglerna måste ses över.

11 Särskilda regionalpolitiska medel

Miljöpartiet säger nej till regeringens förslag om förändrad nedsättning av socialavgifter och förändrat transportstöd. Vi föreslår också ökade satsningar på främst olika småskaliga utvecklingsinitiativ. Vi återkommer i vår motion med anledning av regeringens vårproposition med förslag till finansiering av dessa förslag.

11.1 Nedsatta socialavgifter

Regeringen föreslår att nedsättningen av socialavgifter på 8 % tas bort för jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske. Detta medför en klar och icke önskvärd försämring för verksamhetsgrenar som är viktiga delar i glesbygdens möjligheter till att forma en uppåtgående utvecklingsspiral. Med den skrivning som presenteras i propositionen förutsätts att de verksamhetsgrenar som undantas från nedsättning inte kan expandera.

Även för personliga tjänster föreslår regeringen att nedsättningen av sociala avgifter i stödområdet ska tas bort. Här framstår förslaget än mer märkligt med tanke på att allt fler talar om just denna tjänstesektor som avgörande för hur det ska gå att minska arbetslösheten. Många vill också använda olika stödformer eller skattesänkningar för att underlätta för små företag att etablera sig inom denna sektor. Här väljer regeringen emellertid att görta tvärtom och höjer istället skatten. Ett minst sagt märkligt agerande. Ett mer positivt förslag hade varit att utnyttja situationen i skogslänen och glesbygden till att göra just dessa områden till försöksområden för fler jobb inom det privata tjänsteområdet. Detta borde då genomföras med klara incitament i form av skattefördelar och liknande.

Miljöpartiet avvisar därför regeringens förslag att inskränka omfattningen av de verksamheter som skall vara berättigade till nedsatta sociala avgifter.

11.2 Norrlandsfonden

Samma princip om expansion och tillväxt gäller också för Norrlandsfonden som bara kan utnyttjas av tillväxtföretag. Till skillnad från regeringen anser Miljöpartiet att mogna branscher skall ha mindre eller inget stöd alls. De 200 miljoner kronor som kommer att tillföras fonden 1999 bör i stället ges direkt som mikrostöd till småföretagare.

11.3 Regionala resurscentrum m.m.

Idag finns i samtliga län någon form av resurscentrum – både regionala och lokala – som på olika sätt arbetar för att ta tillvara kvinnors resurser. Det finns också i alla län jämställdhetsexperter och dessutom i ett antal kommuner kvinnliga affärsrådgivare. Kvinnliga nätverkskrediter prövas på vissa håll. Tillsammans utgör dessa viktiga resurser som kompletterar varandra och arbetar gränsöverskridande.

Regionala resurscentrum RRC, bör ges bättre ekonomiska förutsättningar. En förutsättning för ett framgångsrikt arbete är att det också finns en samordnande organisation på central nivå som skall arbeta med ett underifrånperspektiv med nätverk och resurscentrum som målgrupp.

Det är också viktigt att stärka organisationer som arbetar med regional utveckling. Idag finns Lokala Kooperativa Utvecklingscentrum (LKU) i varje län. Dessa kan spela en viktig roll, inte minst för att skapa nya jobb i glesbygder. Det är därför viktigt att LKU:s resurser stärks.

11.4 Byautvecklingsgrupper

Den enda växande folkrörelsen i Sverige idag är kanske byautvecklingsrörelsen. Här går människor samman för att rädda sin hembygd och för att gemensamt skapa jobb och framtidstro. Miljöpartiet anser att särskilda insatser måste göras för att underlätta och stärka den här rörelsen. Det är genom sådan lokal utveckling som det går att få en genuin glesbygdsutveckling. Det är också genom att satsa på den kreativa process som byautvecklingsrörelsen visat som riksdag och regering bäst kan hejda avfolkningen.

11.5 Lokala börser

Det är viktigt att ägandet av företagen får en ökad lokal anknytning. En möjlighet att nå detta är att stimulera framväxten av regionala börser som skall göra det möjligt att styra pengar till att göra nytta och arbeta på lokal basis. Sådana börser kan bli intressanta både för hushåll, företag och offentliga myndigheter (t.ex. kommunala pensionsfonder) i regionen.

11.6 Transportstöd

Regeringens förslag i propositionen om att i besparingssyfte upphöra med reducerade kostnader i transportbidragszon 1 och med en höjning av transportavståndet är förvånande, då zon 1 omfattar kommuner i Dalarna, Gävleborg och Värmland som alla uppfyller stödformens målsättning med råge. Dessutom dras dessa kommuner med osedvanligt hög arbetslöshet och med stor utflyttning. Miljöpartiet anser att dessa kommuner skall få vara kvar som transportbidragszon i den form som stödet idag har.

Regeringen föreslår också vissa utvidgningar av transportstödet. Stöd ska ges även för sjöfart och för oförädlade råvaror från stora delar av Norrlandskusten. Det här är inget mindre än ett avgörande slag mot glesbygden i Norrlands inland. Effekten av den nya politiken kommer att bli att allt mer säljs oförädlat och att allt färre därmed kan få arbete. Det är en insats för att avfolka istället för att utveckla. Många kommuner har medvetet satsat på en strategi för att öka vidareförädlingsgraden inom t.ex. träsektorn. Regeringen slår nu undan benen för dessa kommuner. Inlandssågverken kommer också att få en sämre konkurrenssituation. Miljöpartiet säger därför bestämt nej till regeringens förslag om utvidgning av transportstödet för oförädlade råvaror.

12 EG:s strukturfonder

Vid behandlingen av EG:s strukturfonder har propositionen förbisett de nya förhållanden som gäller Agenda 2000.

EG:s målområden skall reduceras från sex till tre. Vad som då händer med mål 6 och hur Sverige skall kvalificera sig till de nya kriterierna framgår inte av propositionen med någon övertydlighet. Risken finns att Sverige kommer att få svårt med att behålla nuvarande medelsnivå.

Vi har ytterligare utvecklat vår syn på denna fråga i en nyligen inlämnad motion med anledning av förslag 1997/98:RR8 Riksdagens revisorers förslag angående regionalpolitiskt stöd efter EU-medlemskapet.

Det finns ett problem med användningen av EG:s strukturfonder som i mycket liten utsträckning har uppmärksammats: små och fattiga kommuner i glesbygden måste ta från en redan av stora besparingar hårt ansatt skola och omsorg för att medfinansiera EU:s regionalpolitik. Effekten är ofta att kommunerna måste avstå från att delta i finansieringen och att viktiga projekt därför missas eller att skola och omsorg får ta ännu mer stryk genom att man måste avstå från viktiga resurser. Miljöpartiet anser att det är orimligt att kommunerna ska fortsätta att befinna sig i detta dilemma. Det måste därför till en förändring där staten tar ett större ansvar för att regionalpolitiken fungerar. Miljöpartiet avser att återkomma i vårbudgeten med förslag om hur en ökad statlig finansiering ska kunna se ut. Riksdagen bör ge regeringen till känna att den bör återkomma med förslag om hur en ökad statlig finansiering ska se ut inom detta område.

13 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och principer för regionalpolitiken (avsnitt 1),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad Miljöpartiet anfört i motionen angående miljötänkande och ekologisk grundsyn även i regionalpolitiken (avsnitt 2),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regional demokrati (avsnitt 3),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade ekonomiska ramar för kommunsektorn (avsnitt 4),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunal anknytning av fastighetsskatten,

6. att riksdagen beslutar att alla län, inte bara de speciellt utvalda, skall ges rättigheter till friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana regeländringar att friår kan införas i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 5),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en starkare styrning och att tydligare direktiv skall krävas av statliga verk och bolag för att dessa inte skall överge mindre orter och glesbygd (avsnitt 6),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda olika möjligheter att kompensera för höga transportkostnader i glesbygd (avsnitt 7),

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avskaffande av kostnadsutjämningen för kollektivtrafik i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 7),

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en landsomfattande enhetstaxa för telefon- och IT-tjänster av samma princip som för Postverkets porto (avsnitt 7),

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbifart vid Sundsvall (avsnitt 7.1),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kallax flygplats (avsnitt 7.2),

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om distansundervisning (avsnitt 8),

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggnadsvården (avsnitt 9.1),

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kulturminnesvård, kulturlandskapsvård och Agendaarbete bör uppmuntras inom folkbildningsorganisationerna (avsnitt 9.5),

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allemansrätten (avsnitt 9.6),

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn och analys av hur lagstiftningen avseende jordförvärv fungerat (avsnitt 10),

19. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra områden med nedsatta socialavgifter till försöksområden för fler jobb inom det privata tjänsteområdet (avsnitt 11.1),

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 200 miljoner kronor motsvarande kapitaltillskottet till Norrlandsfonden i stället skall ges direkt, som mikrostöd till småföretagare (avsnitt 11.2),

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala resurscentrum m.m. (avsnitt 11.3),

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byautvecklingsgrupper (avsnitt 11.4),

24. att riksdagen avslår regeringens förslag om transportbidrag,

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag till metod för återföring av del av vattenkraftens inkomster till de regioner där kraftverken är belägna,

26. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts, hos regeringen begär förslag till en ökad statlig medfinansiering för utnyttjande av EG:s regionalpolitiska fonder (avsnitt 12).

Stockholm den 24 mars 1998
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)	Barbro Johansson (mp)
Peter Eriksson (mp)	Eva Goës (mp)
Gudrun Lindvall (mp)	Roy Ottosson (mp)