med anledning av prop. 1997/98:47 Ändring i minerallagen (1991:45)

Motion 1997/98:N12 av Eva Goës m.fl. (mp)

Inledning

Miljöpartiet de gröna anser att ett land eller en region behöver kontroll över sina naturresurser för att kunna påverka utvecklingen. Ett spritt småskaligt ägande som bygger på delaktighet och närhet ger de bästa förutsättningarna för verklig demokrati. Vi förespråkar lokal, regional och nationell kontroll över naturresurser, t.ex. jord, skog och malm och infrastruktur. Jordförvärvslagarna måste utformas så att det därmed är möjligt att upprätthålla en nationell kontroll över viktiga resurser som jord, skog, malm och vattenkraft. I ett kretsloppssamhälle handlar det om att återanvända ändliga råvaror i mycket högre grad än idag. Lösningen är inte att öka uttaget av naturresurser.

Tillväxtförespråkarnas tes att tillväxt är nödvändig för att skapa resurser till miljövård fungerar inte, eftersom miljön blir underordnad ekonomin. En obegränsad materiell tillväxt är inte möjlig på en begränsad planet. All mänsklig produktion har sitt pris, sina kostnader, i form av energi- och råvaruförbrukning. Mycket av det som kallas produktion är i själva verket konsumtion av naturresurser. Vi kan använda jordens resurser mer effektivt än idag, men vi kan inte komma ifrån att ökad materiell välfärd och ekonomisk tillväxt leder till att vi får en snabbare utarmning av jordens resurser, miljöförstöring och i slutänden minskad biologisk produktion.

I sin proposition 1997/98:47 föreslår regeringen till vissa delar en skärpning av minerallagen, t.ex. förslaget om inrapportering av rådata, men den släpper också loss fördämningarna för undersökningstillstånd i tid, från maxtid 10 år till 15 år. Det talas om en balanserad användning av våra naturresurser samt ökad produktion. En ekvation som inte går ihop även om regeringen hävdar att gruvindustrin har skaffat sig kunskaper om hanteringen av de miljöproblem som uppstår i samband med malmbrytning och förädling. Tanken är att underlätta och effektivisera verksamheten för företagen och för att förenkla för myndigheternas tillståndsgivning. Det är lovvärt att ansökningarna kan behandlas i raskare takt, men för den skull får inte kvantitet gå före kvalitet.

Villkor för skydd av natur- och kulturvärden

Regeringen föreslår att skyddet av särskilt känsliga obrutna fjällområden skall förenas med de villkor som är nödvändiga för att förhindra att skador uppkommer för områdets natur- och kulturvärden. Miljöpartiet anser att detta inte är tillräckligt utan prövningen bör utvidgas till att omfatta även andra riksintressanta områden.

Vi förutsätter att det faktum att länsstyrelsen kan sätta den här typen av villkor inte innebär några begränsningar i möjligheterna att i ett senare skede ingripa och meddela beslut i enlighet med miljöskyddslagen eller kommande lagstiftning på området.

Det är regeringens avsikt att ge länsstyrelsen möjlighet att ställa villkor vid undersökningsarbete i de obrutna fjällområdena. De definieras i 3 kap. 5 § naturresurslagen och länsstyrelsens tillstånd krävs enligt 3 kap. 6 § 2 st. 3 minerallagen. Miljöpartiet anser att det kan vara lämpligt att utvidga länstyrelsens prövning till att omfatta även övriga riksintressanta områden enligt 3 kap. 2–4 §§ naturresurslagen. Det kan ske genom ändring i 3 kap. 6 § 2 st. 3 minerallagen där Miljöpartiet föreslår följande lydelse:

3. område som avses i 3 kap. 2–5 §§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

Förlängning av undersökningstillstånd

I den befintliga minerallagen är giltighetstiden för undersökningstillstånd enligt 2 kap. 5 § tre år, men skall enligt 6 § kunna förlängas med sammanlagt högst tre år om särskilda förutsättningar föreligger. Därefter skall giltighetstiden kunna förlängas med ytterligare sammanlagt fyra år, om synnerliga skäl föreligger. I propositionen föreslås att giltighetstiden enligt 2 kap. 7 § skall kunna förlängas med ytterligare fem år, om vissa angivna omständigheter föreligger. Det anges i motivtexten att detta skall användas i undantagsfall. Av lagtexten framkommer det inte att det är fråga om en upptrappning av kraven för att få förlängning från tio till femton år.

Miljöpartiet anser att tio år räcker för undersökning. Motiveringen att det behövs längre undersökningstid för att kunna bryta djupare belägna malmer är inte tillräckligt stark. Om regeringens förslag på maximala 15 år ändå godtas, borde en ytterligare skärpning ske av den femåriga förlängningen som föreslås.

Arealbegränsning

Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat problemen med att företag sökt tillstånd för att leta efter främst diamant på mycket stora områden, ca hälften av Sveriges areal. Den som först inkommer med en ansökan för ett område får företräde till det och när denne har fått sitt undersökningstillstånd beviljat kan tillstånd inte ges till någon annan för samma mineral inom det berörda området. (Om det föreligger särskilda skäl kan annan beviljas tillstånd för andra mineral inom området.)

Miljöpartiet har tidigare krävt en ändring i minerallagen, nämligen krav på storleksbegränsning och höjda ansökningsavgifter för undersökningstillstånd.

Krav för företrädesrätt

Om en prospekterare idag underlåter att erlägga ansökningsavgift måste denne först delges att ansökan måste kompletteras, ges respit för att fullgöra föreläggande, och därefter skall ärendet handläggas vid eventuellt överklagande och avslag. Detta gör att området kan blockeras för andra intressenter under lång tid. Vi föreslår att såväl ansökan som ansökningsavgift skall ha inkommit innan företrädesrätt enligt 2 kap. 3 § minerallagen utfärdas och att tiden för inbetalning av ansökningsavgift skall begränsas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att 3 kap. 6 § andra stycket 3 minerallagen skall ges följande lydelse: område som avses i 3 kap. 2–5 §§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m,

2. att riksdagen avslår förslaget till ändring av 2 kap. 7 § minerallagen i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen – vid avslag på punkt 2 – hos regeringen begär förslag om ändring av 2 kap. 7 § i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav för företrädesrätt.

Stockholm den 23 januari 1998
Eva Goës (mp)
Gudrun Lindvall (mp)	Per Lager (mp)
Roy Ottosson (mp)	Peter Eriksson (mp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002