med anledning av prop. 1997/98:121 Riktlinjer för Telia AB:s verksamhet

Motion 1997/98:N17 av Karin Falkmer m.fl. (m)

Gör Telia till en folkaktie

Regeringens förslag innebär att Telia skall fortsätta vara ett statligt företag. Samtidigt säger man att Telia skall ha samma möjligheter att utvecklas som övriga aktörer på marknaden. Det senare är svårt att uppnå i verkligheten. Propositionen bör avslås, och regeringen bör återkomma med ett förslag till privatisering av Telia.

Moderata samlingspartiet anser att Telia bör sättas överst på privatiseringslistan och säljas inom en snar framtid. En stor del av aktierna bör erbjudas den breda allmänheten via börsen. Det finns ett stort intresse från svenska folkets sida att äga aktier i svenska företag. En börsintroduktion av Telia kan skapa en ny svensk folkaktie och kraftigt sprida aktieägandet bland befolkningen på samma sätt som skedde vid privatiseringarna av Assi Domän och Pharmacia då flera hundra tusen svenskar blev aktieägare för första gången.

Det råder ingen tvekan om att Telia är moget för en privatisering. Företagsgruppen har en hög teknisk kompetens. Genom den tidiga avregleringen och konkurrensutsättningen av telemarknaden i Sverige finns en klar affärsmöjlighet på exportmarknaderna. Bland konkurrenterna intar Telia i dag en särställning som snart enda helstatliga teleföretag på en konkurrensutsatt marknad. Detta är en riskfylld position.

Diagram: Telia har ett extremt läge i jämförelse med konkurrenterna. Företaget är fullt konkurrensutsatt samtidigt som det är utestängt från den privata kapitalmarknaden. (Källa: Öhrlings Coopers & Lybrand)

Flera skäl talar för att privatiseringen nu bör genomföras.

En privatisering skulle ge Telia bättre tillgång till kapital och bättre möjligheter att expandera för att kunna bli ett av de stora telebolagen i Europa. Alternativet är att istället defensivt försvara sina marknader i främst Sverige. Som statsägt bolag har Telia ingen möjlighet att erhålla kapital från riskkapitalmarknaden, utan tvingas förlita sig till begränsade kapitaltillskott via staten. Sådana kapitaltillskott är tidskrävande, komplicerade och dessutom politiskt kontroversiella. Telia kan därigenom missa attraktiva investeringsmöjligheter.

Genom en privatisering skulle Telia också få en större operationell flexibilitet. Som statsägt bolag har Telia inga möjligheter att genomföra aktiebyten och tvingas därför betala kontant för det som annars hade kunnat uppnås genom allianser. På samma sätt skulle Telia få ett bättre strategiskt läge som privat bolag genom att kunna använda sina egna aktier vid strategiska allianser.

Ytterligare ett skäl som talar för en privatisering av Telia är att en utförsäljning har stort stöd i företagets ledning och bland dess anställda.

Dessutom hastar en privatisering. Telia bedöms ha ett stort ekonomiskt värde, men om en privatisering dröjer sjunker värdet. Gjorda analyser tyder på att Telias värde redan har minskat avsevärt de senaste åren. Carnegie värderade Telia till 66 miljarder kronor i början av 1995 och till 44–46 miljarder kronor i början av 1997 – en bedömd värdeminskning på 19 miljarder kronor. Om en privatisering dröjer ytterligare är risken stor att värdet på företaget minskar ytterligare, vilket beror dels på att konkurrensen hårdnar, dels på att Telia har svårt att utvecklas utan tillgång till riskkapitalmarknaden.

Genom en kombinerad nyemission och försäljning av en del av statens aktier till en bred allmänhet samt till svenska och utländska institutioner kan Telia ges erforderligt nytt kapital samtidigt som den privata ägarandelen på marknaden blir tillräckligt stor för att vara trovärdig.

Det är endast genom att vända sig till den breda allmänheten som tillräcklig förankring och kapitalförsörjning kan erhållas. Efter en lämplig tid bör en första delprivatisering följas av ytterligare försäljningar av statens aktier.

Målsättningen med privatiseringen av Telia är att företaget långsiktigt bör vara ett bland flera stora svenska exportföretag inom den kunskapsintensiva delen av näringslivet. Genom detta stärks den kritiska massan av högteknologiska svenskbaserade företag inom tele-, IT-, elektronik- och mediebranscherna.

Teliaaktien har samtidigt förutsättningar att bli en svensk folkaktie.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av Telia.

Stockholm den 6 april 1998
Karin Falkmer (m)
Mikael Odenberg (m)	Chris Heister (m)
Ola Karlsson (m)	Sten Tolgfors (m)
Carl Erik Hedlund (m)	Jan Backman (m)
Lennart Hedquist (m)	Inga Berggren (m)
Peter Weibull Bernström (m)	Lennart Fridén (m)
Olle Lindström (m)	Per Westerberg (m)
Stig Rindborg (m)