med anledning av prop. 1996/97:91 Internationella adoptionsfrågor

Motion 1996/97:So27 av Roland Larsson m.fl. (c)

I propositionen om internationella adoptionsfrågor finns flera
bra förslag för att öka barns säkerhet vid adoption. Det har
också varit utgångspunkten när Sverige, tillsammans med
flera länder, verkat för en konvention som stadgar
adoptionsfrågorna, den s.k. Haagkonventionen. I
propositionen föreslås att Haagkonventionen om skydd och
samarbete vid internationella adoptioner ratificeras. Det är ett
angeläget beslut. En anpassning av svensk lag till denna
konvention följer också intentionerna i FN:s barnkonvention.

Adoption måste ske med utgångspunkt i barnets bästa. Det är barnets rätt
till föräldrar som ska vara grunden för adoption och inte vuxnas rätt till ett
barn. Därför är de förstärkningar i lagstiftningen som föreslås, för att bedöma
de blivande föräldrarnas lämplighet, välkomna. Skyldighet för föräldrarna att
anmäla ändrade omständigheter under den tid som medgivandet gäller införs
i lagen. Det ger ett ökat skydd för barnet, liksom skyldigheten för
socialnämnden att försäkra sig om att föräldrarna har de kunskaper som
behövs för föräldraskapet. Dessa förslag till förstärkningar av barns skydd
sker i enlighet med Haagkonventionens artikel 5.

Innan ett barn överlämnas till adoptanterna ska en sista avstämning göras. I
Haagkonventionen, artikel 17 c, anges att adoptionsförfarandet får fortsätta
endast om centralmyndigheten i båda staterna har givit sitt samtycke. Det
innebär att en sista avstämning görs i respektive land huruvida förutsätt-
ningarna för adoption är uppfyllda. Förutom att prövningen i de berörda
staterna avser en bedömning av de sökandes behörighet och lämplighet att
adoptera det föreslagna barnet är det väsentligen fråga om en rättslig kontroll
av att det inte finns sådan bristande överensstämmelse mellan de berörda
staternas lagar som kan utgöra hinder för adoptionens genomförande. Detta
moment finns inte i den nuvarande svenska lagstiftningen utan innebär en
nyhet. Enligt konventionen sköts uppgiften i första hand av centralmyndig-
heten men får delegeras till ett annat offentligt organ eller till auktoriserade
sammanslutningar.

Regeringen föreslår i propositionen att socialnämnden ska fatta beslut om
samtycke till fortsatt adoptionsförfarande när ett barn föreslagits för place-
ring hos adoptanterna. När adoptionsförfarandet har kommit till detta
stadium är det viktigt att den fortsatta handläggningen sker snabbt. Det har
från adoptionsorganisationerna uttryckts farhågor om att processen försenas
p.g.a. att socialnämnden inte har samma möjlighet till en skyndsam hand-
läggning som en specialiserad organisation har. Centerpartiet delar dessa
farhågor. Barnets bästa måste sättas främst, och därför måste denna sista del
av handläggningen ske skyndsamt.

Socialnämnden ska göra en rättslig kontroll så att det inte finns någon
bristande överensstämmelse mellan de berörda staternas lagar som kan
utgöra hinder för adoptionens genomförande. I detta skede, när föräldrar och
barn väntar på att få adoptionen godkänd, är det viktigt att bedömningen av
lagstiftningen görs skyndsamt. Centerpartiet anser att den bedömningen bör
göras av en auktoriserad adoptionsorganisation. De auktoriserade adoptions-
organisationerna har sedan 1969 skött detta åliggande till belåtenhet. Där
finns den samlade kompetensen och kunskapen om ländernas lagstiftning
och de kan därför fatta ett snabbt beslut.

Regeringen gör bedömningen att det torde bli ovanligt att adoptionen inte
kan fullföljas. Det måste finnas starka och tydliga skäl för att stoppa
adoptionen i detta skede i Sverige. Konventionen anger inte under vilka
förutsättningar som samtycke får vägras. Det bör ändå finnas möjlighet att
överklaga beslutet i de fall som samtycke inte givits. Överklagandet bör ske
till NIA.

Föräldrar ska enligt föräldrabalken ge samtycke till adoption. Moderns
samtycke skall ha lämnats först sedan hon har hämtat sig tillräckligt efter
nedkomsten. Enligt svensk praxis ska minst sex veckor förflutit från
nedkomsten. I Haagkonventionen preciseras inte kravet om samtycke, men
om samtycke finns ska det bedömas enligt ursprungsstatens lag. Regeringen
påpekar, vad gäller moderns samtycke och tidpunkten för det, att det finns en
uppenbar risk att lagen i ursprungslandet inte stämmer överens med svensk
lag. Det har särskild betydelse när det ska prövas vid svensk domstol. Detta
kan innebära att adoption inte kommer till stånd. Ofta förekommer att
modern i ursprungslandet ger sitt samtycke direkt efter nedkomsten och att
hon av sekretesskäl inte vill ha ytterligare kontakt med barnhemmet. Detta
kan innebära en administrativ svårighet p.g.a. att svensk praxis anger att
samtycket får ske först sex veckor efter nedkomsten. Centerpartiet anser inte
att det finns någon anledning att påverka praxis för adoptioner som sker
inom nationen. Men vi vill peka på den svårighet som det kan leda till vid
internationella adoptioner. Denna praxis får inte vara ett hinder som gör att
internationella adoptioner inte går att genomföra.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om vad i
motionen anförts om den svenska tillämpningen av Haagkonventionens
artikel 17 c.

Stockholm den 11 mars 1997

Roland Larsson (c)

Ingrid Skeppstedt (c)

Kerstin Warnerbring (c)

Rolf Kenneryd (c)

Andreas Carlgren (c)