med anledning av prop. 1996/97:70 Ny vallag

Motion 1996/97:K18 av Förste vice talman Anders Björck m.fl. (m)

Inledning

Sammanfattning av regeringens
förslag

I propositionen föreslås att en ny vallag skall träda i kraft den
1 juni 1997. Förslaget bygger i stort på reglerna i den
nuvarande vallagen och på den kompromiss i vallagsfrågan
som uppnåddes vid partiöverläggningarna hösten 1993.

Förslaget innebär bl.a. att personvalsinslaget förstärks. Vid nästa val
kommer väljarna att kunna, men inte behöva, sätta en markering framför en
kandidat på valsedeln. Ledamöterna kommer därefter att utses i första hand
bland de kandidater som fått personröster över en viss procentspärrsnivå.
Spärren kommer vid 1998 års val att vara åtta procent vid riksdagsval och
fem procent vid övriga val. Om inte ett tillräckligt antal kandidater kan utses
på grund av personrösterna gäller i princip ordningen mellan namnen på
valsedlarna. Momentet med personröstning kompletteras med en möjlighet
för partier som registrerat sin partibeteckning att också anmäla samtliga sina
kandidater.

Enligt regeringsförslaget skall inte väljarnas tillskrivna namn på en val-
sedel för ett parti som anmält kandidater beaktas vid mandatfördelningen. På
valsedlar för partier som valt att inte registrera partibeteckning och anmäla
kandidater, kan väljarna skriva till kandidater på samma sätt som är möjligt i
dag. Vidare skall inte väljarnas strykningar få verkan på personvalet. Möjlig-
heten att stryka kandidater kommer dock att finnas kvar, men strykningarna
kommer inte att beaktas vid mandatfördelningen Den möjlighet som finns i
dag för väljarna att påverka valet av ledamöter genom att stryka eller skriva
till namn på en valsedel tas således bort. Skälet anges vara strykningarnas
ringa betydelse för vilken kandidat som väljs.

Vidare föreslås att den särskilda röstlängden för utlandssvenskar tas bort,
och utlandssvenskarna skall vara upptagna i samma röstlängd som övriga
väljare. Förslaget innebär att det nuvarande kravet på tre års folkbokföring
för att utlänningar skall ha rätt att rösta i kommunalval tas bort för med-
borgare i EU. Treårskravet tas också bort för medborgare i Island och Norge.
I förslaget tillmötesgår regeringen en begäran från 1995 års kyrkomöte
angående de kyrkliga valen. Förslaget innebär dels att valdag vid 1997 års
val blir tredje söndagen i september, dels att mandatperioden för kyrko-
fullmäktige och andra kyrkliga organ blir fyra år.

Några reflexioner

Som redan framgått bygger den nya vallagen till stora delar
på en kompromiss mellan partierna. Även om resultatet av
kompromissen naturligtvis måste respekteras finns det enligt
vår mening ändock skäl att i detta sammanhang även ta upp
vissa mer principiella partiskiljande frågeställningar rörande
vårt valsystem.

En alltid lika aktuell fråga för oss moderater är t.ex. frågan om skilda
valdagar för riksdagsval och kommunalval.

En annan viktig demokratifråga, som följer av det ökade personvals-
inslaget, är vilken betydelse väljarnas strykningar och/eller tillskrivningar av
namn på valsedlar skall tillmätas i framtiden.

Även procentspärrens framtida nivå till riksdagsval och dess betydelse för
personvalets genomslagskraft bör enligt vår mening något beröras.

En viktig fråga, som i och för sig ligger utanför både överenskommelsen
och propositionsförslaget men som torde ha fått ökad relevans, är huruvida
kommunerna och landstingen i framtiden skall ha möjlighet att utlysa nyval.
Senare års avslöjanden i bl.a. Motala och Gävle om förtroendevaldas fusk,
oegentligheter och brott väcker frågan om sittande politiska majoriteter som
förlorat väljarnas förtroende kan sitta kvar.

Med hänsyn till att alltfler politikområden numera beslutas på kommunal
nivå kan det enligt vår mening finnas skäl - inte minst av demokratihänsyn -
att närmare utreda behovet av och förutsättningarna för en ordning som
medger nyval av kommuners och landstings sittande politiska majoriteter.

Vidare kan frågan om hur en ändrad regional samhällsorganisation kan
komma att påverka nuvarande valkretsindelning närmare behöva belysas.

Skilda valdagar

Sedan 1973 har gemensam valdag för riksdagsval och
kommunalval praktiserats i vårt land. Under de snart 25 år
som gått sedan den gemensamma valdagen infördes har
kommunernas ställning och uppgifter radikalt förändrats.
Statens makt över människornas liv har minskat medan
kommunernas makt ökat. Kommunerna bestämmer bl.a. över
skolan, socialtjänsten, barnomsorgen, hemsjukvården, natur-
och stadsmiljön, infrastrukturen m.m. Kommunernas andel
av de offentliga utgifterna uppgår till nästan 50 procent,
statens till 30 och landstingens till 20 procent. Majoriteten av
befolkningen betalar bara landstings- och kommunalskatt.

Sammanfattningsvis kan konstateras att många av de allra viktigaste
frågorna i människors liv bestäms på kommunal nivå. Trots att det förhåller
sig på detta vis så har vi idag en situation som innebär att riksdagspolitikerna
och de rikspolitiska frågorna helt dominerar den allmänna debatten inför
valdagen.

Mot denna bakgrund ställer vi oss kritiska till att regeringen överhuvud-
taget inte berör frågan om skilda valdagar i propositionen. I stället överförs
den nuvarande ordningen med gemensam valdag för riksdags- och kommu-
nalval med automatik till den nya vallagen. Enligt vår uppfattning bör frågan
om vilken ordning vi skall ha i framtiden bli föremål för förnyad prövning.

Med skilda valdagar skulle de kommunala frågorna - och de kommunala
politikerna - uppmärksammas bättre och därmed ges mer rättvist utrymme i
den allmänna debatten. Inte minst är det är av stor demokratisk betydelse för
medborgarna att de kommunala frågorna och kommunpolitikernas ansvar
tydliggörs i förhållande till rikspolitiken, i synnerhet inför ett stundande
val.
Frågan om att söka bryta upp den nuvarande ordningen med gemensam
valdag för riksdags- respektive kommunalval bör därför övervägas på nytt.

Regeringen bör skyndsamt ta initiativ till en utredning med uppdrag att se
över behovet av och förutsättningarna för en återgång till ett valsystem med
skilda valdagar för riksdag och kommunalval. Regeringens strävan bör vara
att ett system med skilda valdagar praktiskt skall kunna tillämpas vid val
efter 1998.

Personvalsinslaget

Förändrad syn på strykningarnas
betydelse i framtiden

Vid partiöverläggningarna hösten 1993 kom partierna
överens om att fr.o.m. 1998 års val förstärka
personvalsinslaget i det svenska valsystemet genom att i
enlighet med Personvalskommitténs förslag (SOU 1993:121)
införa preferensröstning enligt den s.k. modifierade danska
modellen. Detta innebär att väljarna ges möjlighet att avge en
särskild personröst inom ramen för partivalssystemet.
Partierna nominerar kandidater och väljarna kan sedan
genom att markera en kandidat på valsedeln avge en
personröst.

Enligt det nu framlagda förslaget kommer väljarnas möjligheter att stryka
kandidater att finnas kvar men strykningar skall inte få påverka personvalet
utan endast betraktas som en signal om missnöje med viss kandidat. Den
möjlighet som finns i dag för väljarna att påverka valet av ledamöter genom
att stryka eller skriva till namn på en valsedel tas således bort, och
strykningar kommer inte att beaktas vid mandatfördelningen. Motiven bakom
den förändrade synen på strykningar är att dessa hittills aldrig haft någon
betydelse för vilken kandidat som väljs. För att strykningarna skall få effekt
krävs att mer än 50 procent av väljarna stryker samma namn på en valsedel,
vilket hittills aldrig har inträffat.

Det finns naturligtvis både för- och nackdelar med en sådan ordning som
den föreslagna. Å ena sidan inskränks den fria nomineringsrätten, å andra
sidan förenklas sammanräkningsförfarandet, dvs. man vinner rent admi-
nistrativa fördelar med att inte behöva beakta strykningar och tillskrivningar.

Utifrån nuvarande tekniska förutsättningar för sammanräkningsförfarandet
är vi beredda att acceptera den lösning som regeringen valt. Samtidigt vill vi
dock framhålla att det för oss finns ett stort demokratiskt värde i att
väljarnas
yttringar så långt möjligt beaktas. Så snart den tekniska utvecklingen tillåter
bör därför det nuvarande synsättet på väljarnas strykningar övervägas på nytt.

Procentspärren

Regeringen föreslår att spärrnivån för personval till
riksdagen skall sättas till åtta procent och till fem procent vid
kommunalvalen och val till Europaparlamentet.

Personvalskommittén argumenterade för en försiktighetspärr som inled-
ningsvis borde ligga i intervallet fem till tio procent och stannade slutligen
vid en nivå på åtta procent av partiets röster i valkretsen vid riksdagsval och
fem vid kommunalval. Vid de partiöverläggningar som följde på kommitténs
betänkande, SOU 1993:21, Ökat personval, enades partierna om att följa
kommitténs förslag inför valet 1998. Detta innebär således att spärrnivån för
1998 är åtta procent, vilken sedan, om så beslutas, kan komma att justeras
nedåt till nästa val.

Från moderat håll vill vi dock redan nu framhålla betydelsen av att
åttaprocentsspärrens inverkan på 1998 års personval blir föremål för
utvärdering, på motsvarande sätt som skedde efter personvalsförsöket i
samband med 1994 års val och valet till Europaparlamentet 1995.

Nyval på kommunal- och
landstingsnivå?

Senare års avslöjanden om kommunpolitikers affärer, brott
och andra oegentligheter reser frågan om det bör införas en
möjlighet till nyval på kommunal och landstingsnivå. Vad
frågan ytterst handlar om är hur väljarnas berättigade krav
och förväntningar skall kunna tillgodoses när väljarna inte
längre hyser något förtroende för den sittande politiska
majoriteten till följd av de förtroendevaldas maktmissbruk.
Frågan om möjlighet till nyval äger enligt vår mening hög
relevans eftersom många av de allra viktigaste frågorna i
människors liv numera bestäms på kommunal nivå.

Det finns således starka demokratiintressen som talar för att en ordning
med möjlighet att hålla nyval på kommunal- och landstingsnivå bör bli
föremål för fördjupad prövning. Regeringen bör därför snarast ta initiativ till
en utredning i syfte att få belyst vilka för- och nackdelar som kan finnas med
en ordning som innebär att väljarna på kommunal- och landstingsnivå får en
möjlighet att uttrycka sitt misstroende mot den sittande politiska majoriteten.

Hur påverkas
valkretsindelningen av en
förändrad regional
samhällsorganisation?

För val till riksdagen är landet indelat i valkretsar, vilka för
närvarande uppgår till 29. Valkretsarna motsvarar i stort
länsindelningarna. Regeringens förslag till ny vallag innebär
i denna del ingen förändring. Samtidigt är den regionala
samhällsorganisationen under omvandling och omprövning,
vilket inte minst berör framtida länsindelningar. Sedan den 1
januari i år har vi t.ex. ett nytt Skåne län.

Enligt vår mening kan det finnas skäl för regeringen att överväga om och i
sådana fall på vilket sätt den aviserade länssammanslagningen i Västsverige
kan komma att påverka nuvarande valkretsindelning. Vi utgår från att
regeringen uppmärksamt kommer att följa hur utvecklingen mot en förändrad
regional samhällsorganisation inverkar på den nuvarande valkretsindelning.
Skulle det visa sig att nuvarande valkretsindelning påverkas negativt av den
regionala samhällsorganisationsreformen förutsätter vi att regeringen
återkommer till riksdagen i denna fråga.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring om
återgång till ett valsystem med skilda valdagar för riksdag och kommunalval
som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om synsättet på väljarnas strykningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 8-procentsspärrens inverkan på 1998 års personval blir
föremål för utvärdering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den förändrade regionala samhällsorganisationens eventuella
inverkan på nuvarande valkretsindelning.

Stockholm den 5 februari 1997

Anders Björck (m)

Birger Hagård (m)

Jerry Martinger (m)

Inger René (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Henrik S Järrel (m)