med anledning av prop. 1995/96:92 Nya förutsättningar för järnvägstrafiken

Motion 1995/96:T32 av Per Westerberg m.fl. (m)

Den borgerliga regeringen inledde ett omfattande
avregleringsarbete inom järnvägssektorn. Det långsiktiga
målet var att öppna för konkurrens i syfte att ge
järnvägstrafiken bättre utvecklingsmöjligheter. När den
socialdemokratiska regeringen tillträdde avstannade detta
arbete. I propositionen görs dock en ansats att återuppta
arbetet med avreglering och konkurrensutsättning inom
järnvägsmarknaden. Inriktningen på förslagen är till stora
delar bra, men långt ifrån tillräckligt långtgående för att
järnvägens fulla potential som ett effektivt och miljövänligt
transportmedel skall kunna tas till vara. Förslaget innebär en
avreglering vad avser godstrafik och regional järnvägstrafik.
Motivet för dessa förändringar är att utnyttja de
effektivitetsvinster och den utvecklingskraft som
konkurrensen kan leda till. Med samma argument föreslår vi
att även persontrafiken avregleras.

Nya möjligheter för både
gods- och persontrafik på
järnväg

Regeringen föreslår att alla de operatörer som uppfyller de av
staten angivna kraven skall ges rätt att bedriva godstrafik på
statens spåranläggningar. Vidare föreslås att
trafikhuvudmännen skall ges trafikeringsrätt för lokal och
regional persontrafik på stomjärnvägarna, samt efter
regeringens medgivande även på stomjärnvägar i
angränsande län.

Vi tillstyrker förslaget att öppna det statliga järnvägsnätet för godstrafik
för andra operatörer än SJ. Detta överensstämmer med den linje vi drivit
sedan lång tid tillbaka. Regeringen motiverar sitt förslag på följande sätt:

Enligt regeringens uppfattning är en ökad konkurrens för godstransporter på
järnväg en viktig förutsättning för att järnvägssektorn skall kunna öka sin
andel av den totala transportmarknaden. Nya regler som innebär en ökad
konkurrens förbättrar även möjligheterna för SJ, i kraft av den dominerande
operatören, och för nya aktörer att utveckla kundanpassade och effektiva
transportlösningar. Redan det förhållandet att det finns en möjlighet för nya
aktörer att komma in på marknaden stimulerar till ökad effektivitet,
nytänkande och kundanpassning.

Någon väsentlig skillnad mellan att konkurrensutsätta
godstrafiken och persontrafiken finns inte. Samma
utvecklingsmöjligheter och effektivitetsvinster uppstår när
persontrafiken konkurrensutsätts. Som en konsekvens av
regeringens resonemang borde även persontrafiken
avregleras.

Regeringens motiv till att inte konkurrensutsätta persontrafiken är oklart.
Formuleringarna antyder att den fastnat i det traditionella planekonomiska
synsättet. Den logiska kullerbytta som uppstår när man å ena sidan
förespråkar en marknadslösning vad avser godstransporter, å andra sidan en
monopollösning för persontrafiken, är uppenbar.

Förslaget att ge trafikhuvudmännen lokal och regional trafikeringsrätt på
stomjärnvägarna innebär inte någon avreglering. Den enda förändringen är
att monopolrättigheten flyttas från nationell till regional nivå. Oavsett hur
monopolet är utformat kommer det att hämma järnvägstrafikens utveckling
och bidra till högre samhällsekonomiska kostnader.

Järnvägstrafik är ett bra och effektivt transportmedel. Vår uppfattning är att
persontrafiken bör avregleras i likhet med vad som föreslås för godstrafiken.
Med en avreglerad persontrafik kan effektiva och kundanpassade lösningar
utvecklas så att järnvägens attraktionskraft ökar.

Banfördelning, trafikledning
och andra gemensamma
funktioner

Regeringen föreslår att ansvaret för banfördelning och
trafikledning överförs från SJ till en ny enhet som inordnas i
Banverket. Verksamhetsformen syftar till att skapa en
självständig och neutral hållning till olika trafikoperatörer.
Detta överensstämmer med vad vi moderater länge
förespråkat.

Regeringen föreslår vidare att ett antal funktioner som är gemensamma för
olika trafikoperatörer även i fortsättningen skall vara inordnade i SJ.
Funktionerna skall efter vad anges i propositionen, kunna "utnyttjas på
konkurrensneutrala och icke diskriminerande villkor" av andra trafikföretag.
De funktioner som definieras som gemensamma är:

- Stationer och stationshus

- Mark för järnvägsändamål

- Utbildning med anknytning till järnvägstrafik

- Säkerhetsmässig kontroll av rullande materiel

- Räddnings- och bärgningsberedskap

- Elkraftförsörjning för tågdrift

- Spår för uppställning, städning och underhåll

- Rangerbangårdar och godsterminaler

- Godsspår till industrier och lastområden

- Detektorer på banan för registrering av t ex. vagnfel

- Tele- och radiotjänster

- Tågfärjetrafik och tågfärjeterminaler

Regeringen avser att återkomma med förslag till regleringar
av åtkomsten till dessa funktioner om inte en
konkurrensneutral tillgång kan garanteras. Det är redan i
dagsläget uppenbart att stora svårigheter föreligger vad avser
möjligheten att garantera konkurrensneutralitet.

Majoriteten av remissinstanserna har understrukit behovet av att
operatörerna kan garanteras en konkurrensneutral tillgång till de gemen-
samma funktionerna och flera har även sett detta som ett skäl för att dessa
skall inordnas under Banverket. Vi delar denna uppfattning med det
undantaget att tågfärjetrafik och tågfärjeterminaler, som bedrivs i bolagsform,
bör skiljas från SJ och privatiseras.

För att inte avregleringen skall försenas ytterligare och för att en reell
konkurrenssituation snarast skall kunna uppnås förordar vi att regeringen
bemyndigas, i likhet med vad som föreslås gälla för banfördelning och
trafikledning, att överföra de gemensamma funktionerna till Banverket.

Finansiering av de
gemensamma funktionerna

Regeringen föreslår att de gemensamma funktionerna skall
vara anslagsfinansierade. Syftet med detta är att inte ensidigt
låta SJ belastas av kostnaderna, vilket även vi anser vore en
felaktig lösning. Anslagsfinansieringen, som inte relaterar
kostnaden till utnyttjandet av de gemensamma funktionerna,
riskerar dock att leda till ett överutnyttjande. Detta gäller i
synnerhet då fler funktioner separeras från SJ. Detta kan
således leda till ett slöseri med resurser. För att nå den
ekonomiskt mest effektiva lösningen bör finansieringen av
de gemensamma funktionerna belasta de olika operatörerna
och relateras till utnyttjandegraden. Som jämförelse kan
nämnas den modell som används av Svenska Kraftnät för
eldistributionen.

Företrädesrätt vid
banfördelning

Regeringen föreslår att tidigare verksamma operatörer skall
ges företrädesrätt till tidigare utnyttjade trafikeringstider vid
banfördelning inför en ny tågplaneperiod. Detta leder till en
konservering av nuvarande trafikstruktur som inte behöver
motsvara den samhällsekonomiskt mest effektiva lösningen.
Under en övergångsperiod kan dock en sådan lösning
accepteras om en nyttobedömning av olika
trafikeringsalternativ vägs in vid fördelningen. Detta sätt att
lösa banfördelningen på bör dock på sikt avvecklas till
förmån för en efterfrågestyrd modell, där de olika
operatörerna ges möjlighet att via anbud abonnera på en viss
trafikeringstid under en bestämd tidsperiod.

Privatisera SJ

Vi föreslår att även persontrafiken skall avregleras och
konkurrensutsättas. Vidare föreslår vi att de gemensamma
funktionerna, utöver banfördelning och trafikledning,
överförs till Banverket. Med dessa tillkommande
förändringar återstår inga hinder för att överföra SJ i
aktiebolagsform och därmed skapa förutsättningar för en
framtida privatisering. Vi anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Som en konsekvens av vårt förslag behöver inte SJ ändra sin
ekonomiska redovisning för att påvisa att
konkurrensneutralitet råder.

Banverkets internationella
entreprenadverksamhet

Regeringen föreslår att Banverket, via sin industridivision,
även i fortsättningen skall få bedriva internationell
entreprenadverksamhet i begränsad omfattning. Motivet för
detta är att Sverige inte är en tillräckligt stor marknad för att
upprätthålla specifik kompetens inom området.

Industridivisionen bedriver redan i dag sin verksamhet i bolagsliknande
form. Vi anser det ändå inte rimligt att en svensk myndighet bedriver
internationell entreprenadverksamhet, om än i begränsad omfattning. Vi
föreslår istället att verksamheten överförs till aktiebolagsform och därmed
skapas förutsättningar för en privatisering av företaget.

En sådan lösning skulle medge obegränsade möjligheter till internationell
expansion och skapa bättre förutsättningar för att behålla den specifika
kompetensen och för en utveckling av verksamheten. För Banverkets del
medför lösningen att man inte är bunden till en särskild entreprenör utan i
konkurrens på den internationella marknaden kan upphandla den verksamhet
som är mest kostnadseffektiv, vilket i sin tur gynnar den inhemska
järnvägstrafiken.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en avreglering av persontrafiken,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att överföra de
gemensamma funktionerna till Banverket i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringen av de gemensamma funktionerna,
5.
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en efterfrågestyrd banfördelning,
7.
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en privatisering av SJ,
9.
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en privatisering av Banverkets industridivision..
11F
Stockholm den 15 november 1995

Per Westerberg (m)
Tom Heyman (m)
Birgitta Wistrand (m)
Lars Björkman (m)
Ulla Löfgren (m)
Jeppe Johnsson (m)
Maud Ekendahl (m)
Carl G Nilsson (m)