med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade

Motion 1992/93:So23 av Jan Fransson och Anders Nilsson (s)

Det övergripande målet för svensk
arbetsmarknadspolitik har varit arbete åt alla. Alla
människor skall enligt denna målsättning ha rätt till arbete
och sysselsättning oberoende av förutsättningar. Samhället
måste därför medverka till att skapa arbete och
sysselsättning för den enskilde. Möjligheterna till arbete
och sysselsättning har en mycket stor betydelse för hela
livssituationen. I detta fall rör det sig om personer med
livslång sysslolöshet med förödande konsekvenser för
självförtroendet och självkänslan.

Handikapputredningen gjorde 1989 en brukarenkät som
visade att 72 % av de tillfrågade, dvs. svårt
funktionshindrade personer, var utan daglig sysselsättning.
Bl.a. mot denna bakgrund konstaterade utredningen att
lagstiftningen i detta sammanhang behöver förstärkas med
en sysselsättningsgaranti för denna grupp. Statistik visar att
det är arbetslöshetstal för handikappade, även när det råder
hög efterfrågan på arbetskraft, som i slutet av 1980-talet.

I propositionen finns inget förslag om
sysselsättningsgaranti för lagens personkrets, vilket hade
föreslagits av handikapputredningen. Anledningen sägs
vara den statsfinansiella situationen. Enligt vår uppfattning
måste målet om arbete och sysselsättning för alla för den
svenska arbetsmarknadspolitiken ligga fast för framtiden.
Detta innebär att riksdagen nu bör uttala sin ambition att en
sysselsättningsgaranti enligt handikapputredningens förslag
bör införas när det statsfinansiella läget så medger. Inom
ramen för nuvarande resurser bör stimulansbidrag för
försöksverksamhet i vissa kommuner genomföras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sysselsättningsgarantin enligt
Handikapputredningens förslag och behov av
försöksverksamhet.

Stockholm den 10 mars 1993

Jan Fransson (s)

Anders Nilsson (s)