med anledning av prop. 1991/92:50 Sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjänster, m.m.

Motion 1991/92:Sk8 av Lars Werner m.fl. (v)

Propositionen

I propositionen föreslås att mervärdeskatten på
livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt
personbefordran sänks till 18% från och med den 1 januari
1992, och att skatten bibehålls på 25% för övriga varor och
tjänster.

Bakgrund

Bort med moms på maten

I över två decennier har vänstern drivit kravet på slopad
matmoms. Dåvarande vpk var det politiska parti som först
formulerade kravet på slopad matmoms. Vi har mött ett
starkt gensvar bland allmänheten. Lika starkt har dock
motståndet varit i regeringskretsarna, och det oavsett
kulören på sittande regering. Efterhand har dock stödet för
sänkt matmoms vuxit i andra partier, och centern liksom kds
har tagit upp kravet på sina program.

Vänsterpartiet har drivit kravet på sänkt matmoms från
ett fördelningspolitiskt perspektiv. Vi är medvetna om att
en generell momsnivå har sina fördelar vad gäller kontroll
och administration. Kravet på fördelningspolitiska hänsyn
måste dock väga tungt i utformandet av skattereglerna.
Detta gäller särskilt efter 1980-talets vidgade inkomst- och
förmögenhetsskillnader och skatteomläggningens sneda
fördelningseffekter.

En sänkt matmoms verkar också utjämnande -- detta
framgår bl.a. av de överväganden som gjordes inom ramen
för momsutredningen (Kommittén för indirekta skatter --
KIS), som i sitt betänkande konstaterade att:

Beräkningarna av en finansierad
mervärdeskattesänkning på mat visar med avseende på
omfördelning mellan olika inkomstlägen på en
omfördelning från höginkomsttagare till låginkomsttagare.
(KIS del I sid 268)

I riksdagsmotioner från januari 1991 pekade
vänsterpartiet på att det fanns en möjlighet att ta ut den
planerade momssänkningen den 1 januari 1992 på
matmomsen. Det skulle möjliggöra en sänkt matmoms från
25% till 15%. Enligt vänsterpartiets mening så borde
således den generella momssänkningen den 1 januari 1992 i
sin helhet tas ut genom att sänka momsen på livsmedel. För
en barnfamilj så skulle en sänkt matmoms med 40% eller 10
procentenheter betyda en sänkt matkostnad på ca 500 kr
per månad.

Vänsterpartiets förslag vid detta tillfälle tillgodosåg flera
intressen. Först och främst innebar det sänkt matmoms, och
lägre matpriser. Ett beslut om sänkt matmoms är ett
genombrott för principen om differentierad mervärdeskatt,
dvs att ta in mervärdebeskattningen i ett
fördelningspolitiskt perspektiv. Genom att låta momsen
ligga kvar på 25% så skulle den sänkta matmomsen också
kunna finansieras fullt ut. Sänkt generell moms med ca
1,5% skulle teoretiskt endast ge en prissänkning på ca 1%,
och det är troligt att en sådan marginell prisförändring
skulle ''försvinna'' i handeln. En påtaglig sänkning av
momsen på livsmedel skulle däremot slå igenom i
prissänkningar och därmed också sänka
konsumentprisindex.

Förslaget om sänkt matmoms har ett mycket kraftigt
stöd hos den allmänna opinionen. I en
opinionsundersökning (SIFO) som redovisas i tidningen
Vår bostad nr 11, 1991, så framgår att 59% anser att
matmomsen är den skatt som man i första hand vill sänka.
För andra alternativa skattesänkningar som inkomstskatt,
hyresskatt, energiskatt, övriga skatter etc, anges väsentligt
lägre stöd.

Under våren 1991 ändrade den dåvarande
socialdemokratiska regeringen uppfattning i fråga om
matmomsen, och genom detta skapades en majoritet för
sänkt matmoms. Tyvärr fanns dock ingen majoritet våren
1991 för ett omedelbart beslut om sänkt matmoms.
Riksdagsmajoriteten nöjde sig i stället med att begära ett
förslag från regeringen om sänkt moms på livsmedel.

I proposition 1991/92:50 återkommer regeringen Bildt
med ett förslag till sänkt moms på livsmedel. Vänsterpartiet
gläder sig åt propositionen. Vi har hela tiden haft
uppfattningen att vi kommer att vinna principstriden, men
hade nog aldrig trott att propositionen om sänkt matmoms
skulle komma att undertecknas av en biträdande
finansminister -- skatteminister tillhörande moderata
samlingspartiet. Detta är anmärkningsvärt då moderata
samlingspartiet liksom folkpartiet så sent som under våren
1991 kritiserade alla tankar på sänkt matmoms.

Moms på resor och hotell, m.m.

Genom skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna
och folkpartiet så momsbelades så gott som samtliga
områden förutom några få undantag som vård och
utbildning samt finansiella tjänster.

Vänsterpartiet gick emot beslutet att momsbelägga
kollektivresandet, och vi gick även emot slopandet av
reduceringsreglerna på restaurangområdet.

Beslutet att införa moms på kollektivresandet är särskilt
olyckligt dels av fördelningsskäl, dels och framförallt av
miljöskäl. I flera partimotioner från 1991 har vänsterpartiet
därför krävt att ''resemomsen'', dvs momsen på
kollektivtrafiken, skall avskaffas.

Även de ytterligare momsbreddningar som fallit på
turistanknutna näringar har i flera avseenden fört med sig
negativa konsekvenser. Vänsterpartiet har i flera
reservationer påtalat dessa problem och i första hand krävt
regionalpolitiska åtgärder för utsatta regioner.

Det måste dock också konstateras att en del av hotell-
och restaurangnäringens problem i storstäderna delvis kan
hänföras till en alltför snabb expansion under 1980-talet.
Inom branschen har under 1980-talet kunnat konstateras
tecken på överhettning. Detta tillsammans med
momshöjning, fastighetsspekulationer samt oseriös
konkurrens via skatteundandragande har bidragit till att
samtidigt pressa upp prisnivåer och pressa ned
lönsamheten.

Skatteomläggningen och budgetbalans

Genom skatteomläggningen sänktes marginalskatterna
mycket kraftigt. Detta gynnade särskilt höginkomsttagarna
och det gav upphov till ett stort skattebortfall. Bortfallet
finansierades genom breddad moms och
kapitalbeskattning. Att dra in på finansieringssidan skulle
naturligtvis inte förbättra den fördelningspolitiska profilen.

Tvärtom så innebär även budgetunderskott dålig
fördelningspolitik. Budgetunderskott pressar upp
ränteläget, höga räntor hämmar tillväxten och gör att
arbetslösheten stiger. Budgetunderskott gör att samhället
tvingas hålla igen på utbudet av offentlig service, och detta
drabbar särskilt grupper med svag ekonomi.

Vänsterpartiets överväganden

I proposition 1991/92:50 föreslår regeringen att
mervärdeskatten på livsmedel, hotell och
restaurangtjänster samt personbefordran sänks till 18%
från och med den 1 januari 1992, och att skatten bibehålls
på 25% för övriga varor och tjänster.

Regeringens förslag skiljer sig från vänsterpartiets
förslag från januari 1991 genom att regeringen föreslår att
den generella momssänkningen skall tas ut på såväl
livsmedel som en rad andra tjänster. Vänsterpartiet hade
föredragit att den generella momssänkningen i sin helhet
hade tagits ut på livsmedel då detta hade möjliggjort en
större sänkning på livsmedlen till 15%.

Det bör dessutom övervägas hur utrymme kan skapas
för ytterligare sänkt matmoms under budgetåret 1992/93.
En sådan åtgärd kräver dock en samlad bedömning i
samband med statsbudgeten för 1992/93.

Vänsterpartiet anser det dessutom vara särskilt viktigt
att slopa momsen på kollektivresande. För detta fordras
dock finansiering i annan ordning, och vänsterpartiet avser
att återkomma till denna fråga i samband med behandling
av statsbudgeten för 1992/93.

I nuvarande skede accepterar vi regeringens förslag om
sänkt moms till 18% för de i propositionen angivna varorna
och tjänsterna. Vi ser positivt på att regeringen avser att
vidare bereda gränsdragningsproblem och tekniska frågor
kring mervärdebeskattningen och vissa områden inom sjuk-
och hälsovård, idrott, etc etc. Detsamma gäller förslaget att
slopa mervärdeskatten för inköp av fartyg och utrustning
tillhörande Sjöräddningssällskapet.

Vänsterpartiet noterar med glädje att regeringen inte
längre kommer med argument som påminner om den
obotfärdiges förhinder när det gäller sänkt matmoms. Å
andra sidan argumenterar regeringen inte heller för
fördelarna med sänkt matmoms. Regeringen nöjer sig i
stället med att konstatera att riksdagen begärt förslag om
sänkt moms på livsmedel. Detta gör att det kan sättas ifråga
om regeringen tror på sitt eget förslag.

Vänsterpartiet har länge drivit kravet på sänkt matmoms
i fullt medvetande om att förslaget har nackdelar som
kräver tid och aktiva insatser för att de skall lösas på ett bra
sätt. Beslutet om sänkt matmoms borde därför ha fattats
redan under vårriksdagen så att handeln och
skattemyndigheterna etc haft bättre tid att förbereda
skatte/prissänkningen.

Ett problem är att sänkt matmoms skulle kunna
utnyttjas av tillverkare, grossistled och livsmedelskedjor för
att höja deras vinstmarginaler. En sänkt matmoms bör
därför kombineras med andra åtgärder. På kort sikt gäller
det att förstärka prisövervakningen bl.a. genom SPK. På
längre sikt gäller det strukturreformer inom hela
livsmedelskedjan och en hårdare konkurrenslagstiftning.
Med en sådan politik kan matpriserna pressas ned och de
svenska hushållens kostnader kommer i bättre jämvikt med
omvärldens prisnivåer.

I regeringens proposition 1991/92:50 avsnitt 7 (sid 18--
19) angående redovisning och kontroll sägs dock inget om
hur regeringen avser att bidra till att momssänkningen
verkligen fullt ut leder till sänkta matpriser och
motsvarande på andra områden. Detta är en uppenbar
brist. Det öppnar för tolkningen att regeringen inte skulle
känna sig besvärad av en sådan utveckling. Tvärtom så
skulle frånvaron av påtagliga prissänkningar kunna
användas som bevis för att sänkt matmoms inte är en
effektiv metod för att pressa ned matpriserna.

Regeringen menar att konsumenterna enskilt och på
marknaden skall sköta den priskontroll som erfordras för
att momssänkningen på mat fullt ut skall slå igenom på
livsmedelspriserna.

Naturligtvis fordras aktiva konsumentinsatser, men de
torde inte garantera en önskvärd utveckling. Mot detta talar
bl.a. de monopol och oligopolstrukturer som råder inom
den svenska livsmedelsbranschen. Mot en sådan
konsumentkontroll talar vidare regeringens förslag till att
mjuka upp prisinformationslagen, se proposition
1991/92:55. Representanter för regeringen har dessutom
gjort uttalanden som tyder på att regeringen inte avser att
följa upp vissa av de förslag som ställts av
Konkurrensutredningen och som avser åtgärder att stärka
konkurrensen inom livsmedelsbranschen.

ICA-förbundet har i ett pressmeddelande uttalat att
förbundet avser att tillämpa prisstopp i butikerna under
perioden 1 december 1991 -- 28 februari 1992. Detta i avsikt
att garantera att momssänkningen går direkt till
konsumenterna. ICA-förbundets initiativ är ett steg i rätt
riktning, men kan inte ersätta åtgärder från statsmakternas
sida.

Riksdagen bör därför begära att regeringen upptar
diskussioner med livsmedelsbranschens företrädare i dess
olika led, med avsikt att nå en överenskommelse om att den
sänkta momsen tillåts få fullt genomslag i konsumentledet.
Motsvarande bör givetvis ske inom de andra branscher där
momsen sänks.

Riksdagen bör även begära att regeringen i särskild
ordning följer prisutvecklingen inom livsmedelsbranschen
och motsvarande branscher där momsen sänks. Lämpligen
torde huvudansvaret för en sådan uppföljning kunna läggas
ut på Statens pris- och konkurrensverk. Uppföljningen skall
inledningsvis gälla för hela året 1992. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med begäran om medel till Statens
pris- och konkurrensverk för denna verksamhet. Likaledes
bör Riksskatteverket ges extra anslag för det informations-
och kontrollarbete som uppstår då momsen sänkts för vissa
branscher och tjänster.

Slutligen angående turistnäringen så vill vänsterpartiet
anföra att detta är en viktig bransch inte minst vad gäller
möjligheterna till rekreation inom landet, och av stor
betydelse för Sveriges bytesbalans. För att bryta den
negativa trend som råder fordras en rad åtgärder. En sådan
vore att slopa momsen på kollektivresande. Det fordras
därtill ytterligare satsningar och däribland kan åtgärder på
skattesidan övervägas. I vilken omfattning detta kan ske
och finansieras bör övervägas samlat i särskild ordning.

SIND fick i samband med skatteomläggningen i uppdrag
att följa momsbreddningens konsekvenser för
turistnäringen. Denna utvärdering pågår för närvarande
och preliminära resultat föreligger som pekar på en
väsentlig nedgång. Utvärderingen bör därför ges i uppdrag
att prioritera att lägga fram förslag till åtgärder i syfte att
stärka den svenska turistnäringens konkurrenskraft.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående ytterligare sänkt
mervärdeskatt på livsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående priskontroll i samband
med sänkt mervärdeskatt på livsmedel och vissa tjänster,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående överläggningar mellan
livsmedels- och motsvarande branschföreträdare samt
regeringen i syfte att garantera att sänkt moms fullt ut slår
igenom i form av sänkta konsumentpriser,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om anslag
till statens pris- och konkurrensverk i enlighet med vad i
motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ytterligare anslag till riksskatteverket i enlighet med vad i
motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående turistnäringen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående slopad mervärdeskatt på
kollektiv personbefordran.

Stockholm den 21 november 1991

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Annika Åhnberg (v)

Elisabeth Persson (v)

Lars Bäckström (v)