med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1991/92:K24 av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (c)

Undersök vad ett nej till EG-medlemskap skulle
innebära!

Det är skönt att det är gott om tid innan vi behöver ta
ställning till om Sverige ska bli medlem eller inte i den
framväxande Europeiska Unionen!

Runt omkring i vårt land diskuterar folk nu EG i
studiecirklar. Massmedias rapportering om vad som händer
i EG är mycket värdefull. Det är ett mycket stort beslut och
hela svenska folket ska fatta det, eftersom
folkomröstningen blir avgörande. Vi har tid att verkligen
undersöka vilka för- och nackdelar ett medlemskap ger och
vilka problem respektive möjligheter som finns om vi
bestämmer oss för att stå utanför Europeiska Unionen och
behålla Sveriges suveränitet.

Det är bra att regeringen nu föreslår att 50 miljoner
kronor anslås för informationsinsatser om europeisk
integration.

Regeringens utökade information

Enligt propositionen ska UD ta hand om en del av
pengarna för utökad information.

Den information regeringen redan lämnar om
förhandlingsarbetet bör kompletteras med en mer allsidig
analys av problemställningen: Vad skulle ett nej i
folkomröstningen innebära? Hur samarbetar svenskar nu
med EG?

Sverige samverkar redan sedan många år med EG,
liksom med världen i övrigt. Tanken att Sverige utan
medlemskap skulle bli isolerat är ett av många exempel på
osakligheten i debatten, bl a med tanke på att EG-länderna
bara omfattar ungefär 6 % av jordens befolkning.

Sverige finns redan nu med där många EG-beslut fattas.
Svenska intressegrupper och företag är verksamma i
Bryssel, från statens ungdomsråd och Svenska ekumeniska
kvinnorådet till Tetrapak, Europafacket, SAF och
Industriförbundet. Vi är med i europeiska
standardiseringsorgan. Ömsesidigt gynnsamma avtal sluts
hela tiden, t ex för studentutbyte, forskning, passfrihet och
civil luftfart. Riksdagen prövar och tar över EG-lagar. Det
sker i vanlig noggrann ordning, så att vi kan avgöra om de
är bättre än våra.

Det finns objektivt sett fog för den fråga som många
ställer:

Vad hindrar att vi fortsätter och utökar detta samarbete
utan att ge upp vår suveränitet?

Sedan vi fick frihandelsavtalet 1972 -- förra gången
Sverige sökte medlemskap i EG -- har vi tillgång till EGs
marknad för varor. Den inre marknad som träder i kraft vid
årsskiftet i EG bör snarast underlätta Sveriges livliga handel
med EG, eftersom våra företag då inte längre behöver
tänka på skilda bestämmelser i de olika EG-staterna och
bara har en gräns att passera dit.

EFTA och EG är varandras största handelspartners med
ett ömsesidigt beroende. 1989 köpte Sverige för 63
miljarder från Västtyskland och sålde för 42 miljarder dit.
Till andra EG-stater säljer vi mer än vi köper. Det är svårt
att förstå varför EG skulle vilja utestänga oss från sådana
etablerade handelsutbyten.

Vår frihandel med resten av världen kan fortsätta i
oförändrad omfattning endast om vi står utanför Unionen.

Problemen med små länders valutor bör undersökas.
Utan en egen valuta har ett land ingen ekonomisk
självständighet. Sårbarheten har emellertid ökat när
friheten att föra ut valuta missbrukas i spekulationssyfte.
Det kan också vara svårt att upprätthålla förtroendet för ett
litet lands valuta, med hög ränta som följd. Länder som
Schweiz visar emellertid att detta inte alltid är sant.
Lösningen på problemet kan knappast vara att avskaffa alla
mindre länders självständighet. Ett nytt internationellt
valutasystem övervägs i FN.

Kanada hör till de ''likasinnade länder'' Norden
samarbetar med internationellt, ofta i motsättning till USA
och vissa EG-länder. Överväger Kanada att bli medlem av
Amerikas förenta stater? Hur är möjligheterna för Norden
att vara ''Europas Kanada'' i samarbete med en
framväxande supermakt i söder men utan att gå med i den?

Detta är några av de frågeställningar som bör utredas
närmare och bli föremål för en saklig information innan vi
beslutar om medlemskapet. Regeringen bör utreda
möjligheter och problem med ett nej till medlemskap i
Europiska Unionen. Pengar till detta bör tas från anslaget
för offentliga utredningar.

Pengar till kritisk EG-information

Ett förhållande som är stötande för den allmänna
opinionen i vårt land är snedfördelningen av resurser mellan
ja- och nejsidan i EG-frågan. Ja-förespråkarna förfogar
över pengar, lokaler och informationsresurser, medan
nejsidan är hänvisad enbart till frivilliga insatser. Detta är
olyckligt för båda sidor. Förutom att nejsidan får svårt att
nå ut med sina argument kan människors känsla för rättvisa
göra att opinionen tar ställning för den svaga parten
oberoende av argument.

Vi anser att övervägande delen av de medel riksdagen
anslår bör gå till kritisk EG-information. Självfallet ska den
vara seriös och allsidig. Vi ser de regler för bidrag som anges
i propositionen som en gardering mot att 50-
miljonersanslaget i onödan förstärker redan penningstarka
intressen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
möjligheter och problem med ett nej till medlemskap i
Europeiska Unionen, i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till kritisk EG-information.

Stockholm den 11 maj 1992

Birgitta Hambraeus (c)

Tage Påhlsson (c)