med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93

Motion 1991/92:Fö6 av Bengt Rosén m.fl. (fp)

Rädda Karlsborgs kommun!

Riksdagens behandling av regeringens proposition
1991/92:102 avgör framtiden för Karlsborgs kommun.

Kommunen -- som är belägen i skogsbygd vid Vätterns
västra strand -- har 8 000 invånare. Av de yrkesverksamma
är 1 340 personer (35%) anställda vid militära myndigheter
och FFV Vanäsverken som tillverkar ammunition.

Om Västgöta Flygflottilj i enlighet med propositionen
skulle läggas ned innebär det att huvuddelen av de 530
arbetstillfällena försvinner. Därtill kommer 35 jobb när
Milostab Väst flyttas till Kristianstad.

Som en följd av det minskade underlaget för handel,
transporter, offentlig verksamhet m.m. beräknas ytterligare
ca 190 arbetstillfällen försvinna med nedläggningen av F 6.
Sammantaget 660 arbetstillfällen eller 17% av
kommunens totala.

Detta klarar inte en kommun av Karlsborgs storlek.
Kommunledningen har under många år -- utan att lyckas --
sökt locka småindustri till Karlsborg. Förklaringen till
misslyckandet torde vara kommunens isolerade läge.

Men det är ju just detta läge som är så värdefullt för en
flygflottilj. F 6
har i dag två divisioner men har tillstånd att ha tre.
Bullerproblemen är mycket små. Det är troligt att
strukturrationaliseringen inom försvaret kommer att gå
vidare och att vi i framtiden kommer ha behov av ett fåtal
flottiljer som kan ta 3--5 divisioner. Att då lägga ned F 6
men bevara F 13
i storstadsregionen Norrköping som redan i dag har
stora bullerproblem synes märkligt.

F 6
är en dokumenterat mycket effektiv flottilj med låga
kostnader per flygtimme. Till detta bidrar främst en
engagerad personal och trimmad organisation men även de
samordningseffekter som kunnat uppnås men den övriga
militära verksamheten i Karlsborg är betydelsefull. Till
detta kommer den kommunala infrastrukturen, uppbyggd
under lång tid med målsättningen att på allt sätt anpassa
utvecklingen efter de behov som den viktigaste
arbetsgivaren i kommunen -- militären -- haft och har.

Det är svårt att förstå vilka sakliga skäl som regeringen
haft för att frångå de bedömningar som ÖB och andra
försvarsorgan gjort. Om antalet flygflottiljer måste
reduceras bör F 13
avvecklas före F 6.

Försvarsministerns
förklaring som den är återgiven i
Skövde Nyheter den 31 januari 1992 att ''det är folkpartiets
fel om F 6
läggs ner'' är felaktig.

Med hänsyn till den internationella avspänningen och
vårt lands mycket ansträngda ekonomi har folkpartiet
liberalerna visserligen medverkat till att ökningen av de
totala försvarsutgifterna för den närmaste femårsperioden
sänkts från 7,8 miljarder kr som försvarsministern föreslagit
till 7,3. Men däri fanns ej något krav från folkpartiet
liberalernas sida att F 6
skulle läggas ned före F 13.

I
Radio Östergötland berättade 24/1 -92 det moderata
kommunalrådet Stefan Hagfelt bl.a. att han för att rädda F 13
haft kontakter varje vecka med departementet under
tiden som propositionen utarbetats och att det förhållandet
att han samarbetat med försvarsministern sedan tiden i
partiets ungdomsförbund i slutet av 60-talet underlättat.

Har detta påverkat förslaget att lägga ned F 6?

Man
kan konstatera att den galopperande
kostnadsutvecklingen för den ''gökunge'' i form av JAS 39
som intagit det svenska försvaret sprängt de kostnadsramar
som tidigare angivits för vårt försvar. Vidare att den
fortsatta JAS-satsningen tillför den mycket expansiva
storstadsregionen Linköping--Norrköping ytterligare
arbetstillfällen. Och slutligen att regeringen väljer att slå
undan benen för Karlsborg istället för att marginellt
reducera antalet arbetstillfällen i Linköping/Norrköping
genom att som ÖB föreslagit lägga ned F 13!

Skaraborg
har en liten tjänstesektor och därmed mindre
utvecklingspotential än andra län. De flesta arbetstillfällen
skapas inom jordbruk med maskin- och förädlingsindustri,
hos underleverantörer till bilindustrin och hos företag som
tillverkar byggmaterial, möbler och trähus. I alla dessa
branscher håller antalet arbetstillfällen på att reduceras och
detta har lett till att arbetslösheten nu för första gången
sedan statistik infördes är större i Skaraborgs län än
genomsnittligt i riket.

Det finns i dag inte något som talar för att ett bortfall av
militära arbetstillfällen i Karlsborg efter en uppgång i
konjunkturen kan ersättas med annan sysselsättning.
Kommunledningens farhågor för att en nedläggning av F 6
kommer att leda till en drastisk befolkningsminskning
och att Karlsborg därmed måste ge upp ambitionen att
förbli en självständig kommun måste tas på fullaste allvar.

Tyvärr omges Karlsborg ej heller av några expanderande
kommuner. Det föreligger på flera områden ett samarbete
mellan Karlsborgs och angränsande Tibro kommun.
Kommunalrådet i Tibro har i skrivelse till försvarsministern
bl.a. påvisat hur lågkonjunkturen påverkat möbelindustrin
och att kommunens gymnasieskola -- som även har
Karlsborg som upptagningsområde -- kraftigt skulle
påverkas om F 6
läggs ned. Det är svårt att tro att en
kommunsammanslagning till följd av F 6:s
nedläggning skulle lösa några egentliga problem.

Det finns sammantaget enligt vår bedömning ej några
militära skäl för att lägga ned F 6
före F 13.
Tvärtom pekar nuvarande förhållanden och framför
allt vårt framtida behov av större flottiljer på att F 6
som har ett ur bullersynpunkt fördelaktigt läge mitt i
södra delen av vårt land bör bibehålls.

Till de försvarspolitiska skälen bör läggas de
regionalpolitiska aspekterna som ovan redovisats.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
F

6 bör behållas och F

13 avvecklas.

Stockholm den 11 mars 1992

Bengt Rosén (fp)

Elver Jonsson (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Lars Sundin (fp)

Erling Bager (fp)

Isa Halvarsson (fp)