med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Bo29 av Anna Horn af Rantzien och Eva Goës (mp)

En god livsmiljö bygger på solidaritet

Jordbruket -- ett exempel

Vi lever i ett sårbart samhälle. Sårbarheten har ökat med
alla de maskiner och tekniska system som har gjort livet
bekvämare, men också hetsigare. Stordrift och
centralisering har gått hand i hand med den industriella
utvecklingen.

Höggradig sårbarhet ger dålig livsmiljö.

Tidigare var förhållandet mellan stad och landsbygd mer
välbalanserat. Staden med sina rika möjligheter till högre
utbildning och kommersiellt kultur- och varuutbud m.m.
låg i nära kontakt med och försörjdes till stor del av sitt
omland. I dag börjar de största städerna bli otympliga och
svåra att kontrollera vad gäller lagöverträdelser, trafik- och
bostadsproblem och avfallshantering. Samtidigt växer
glesbygdsproblemen; närservicen blir allt sämre när
befolkningsunderlaget sviktar och ungdomen lockas till
städerna av det större nöjes- och arbetsutbudet. De
kvarvarande får till råga på allt via skattsedeln
subventionera bostadsbyggandet och transportsystemet i
städerna.

Vi vet att vi behöver vår levande landsbygd för försvar
och livsmedelsförsörjning, för att hålla kultur- och
naturvärden levande och för att bibehålla och föra vidare till
nästa generation de grundläggande
överlevnadskunskaperna innan de faller i glömska. Vi
behöver ett jordbruk, där man inte är helt beroende av
importerade insatsvaror och där man tillämpar
odlingsmetoder, som ger långsiktigt bärande jordar och
fullvärdiga livsmedel.

Med rötterna i jorden

Jord och människa -- de två hör samman sedan urminnes
tider. Jorden, marken är grunden för vår tillvaro som art.
På hällristningar kan vi se mannen bakom sitt årder och ett
soltecken. Till oss från urberget genom årtusenden sänds
budet om jordens livsalstrande krafter.

Jorden var för de ''primitiva'' människorna helig. Orden
talar samma språk. Ur det indoeuropeiska ordet för jord --
daghem -- kan både humus och homo härledas. En av
jordens gudomligheter var Gaia, den allt omfamnande och
vårdande Moder Jord.

Solidaritet med naturen

Hos oss ''civiliserade'' folk har mycket av denna
samhörighetskänsla sjunkit djupt i det omedvetna. Kanske
är det Gaia vi tillber, när vi ger efter för lusten att påta i
jorden och arbeta oss trötta på vilodagen i vår trädgård i
stället för att köpa ett paket djupfrysta grönsaker, som i
pengar räknat är betydligt billigare. Kanske är det Gaia vi
tillber när vi kramar träd eller när vi stannar upp i arbete
eller tal för att lyssna på vårens första flöjtande koltrast.

Gaia har också fått ge namn till den moderna teori som
antar att jorden är ett levande och självreglerande system --
ett system som kan dö om det smittas och bryts ner av
parasiter. Alla de dagens människor, som förmår lyssna och
ta till sig kunskap från omvärlden, vet hur vårdslöst vi
behandlar naturen. Var finns solidariteten med Gaia?

Solidaritet med kommande generationer

Bekvämlighet och girighet, stöttade av ett förryckt
ekonomiskt system, är på väg att rycka undan grunden på
vilken vi i de rika länderna har byggt upp vårt välstånd. Vi
tar ut alltmer av jordens tillgångar. Sophögarna växer,
luften blir livsfientlig, vattnet likaså.

Jorden, vars hälsotillstånd återverkar på både luft,
vatten och liv, far som stoftmoln över slätterna, förs som
lervälling i floderna, göms under ''hårdytor'' på flygplatser,
vägar...

Den övergår i salt- eller sandöken. Gaia -- den
ofruktsamma? Vad blir kvar till våra barn och barnbarn?
Var finns solidariteten med kommande generationer?

Solidaritet med utsatta grupper i vårt eget land

När kaos hotar samhällssystemet, är det alltid de svaga
grupperna, som först får sina ''privilegier'' indragna. De har
ju svårt att försvara sig. Småbönderna är inte ekonomiskt
lönsamma i ett industrialiserat, centraliserat, mekaniserat
samhälle. De riskerar att utrotas. Ändå finns ofta just hos
dem seghet, envishet, uppfinningsrikedom, kärlek till jord
och djur -- alla de egenskaper, som är ovärderliga för
samhället i en krissituation. Var finns solidariteten med
dem, som vårdar jorden med varsamhet?

Solidaritet med u-länderna

Från de fattiga länderna hämtar vi råvaror; vi utnyttjar
deras arbetskraft; de används som vår stora loppmarknad
för varor som dömts ut eller blivit omoderna eller
överflödiga. Vi har börjat använda dem som soptipp. Deras
jordar används som grönsaksland och fruktträdgård för oss
i väst. Vi vet att de behöver jorden för att odla den egna
födan. Vi vet att de storskaliga odlingsmetoderna är
förödande för deras känsliga humusfattiga jordar, som lätt
bränns sönder av solen. Ändå tvingas de fortsätta på den
inslagna vägen; skuldkris och fattigdom håller dem kvar.
Var finns solidariteten med u-länderna?

Utsikt och insikt från de fyra solidariteterna

Jorden i vårt lyckligt lottade land måste odlas med tanke
på de fyra solidariteterna. Jorden måste hållas levande och
frisk; den får inte sugas ut eller läggas igen. Ekonomiska
hänsyn är otillräckliga när det gäller levande system, t ex en
modernäring. Följderna av ändrade odlingsmetoder eller
igenläggning måste alltid prövas mot de fyra solidariteterna.
Ekonomin i levande system lyder inte samma lagar som i de
av oss skapade döda systemen. Därför kan och bör
exemplet från jordbrukets område tillämpas på alla
biologiska system. Därförutan får vi ingen god livsmiljö.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att varje beslut som fattas i frågor som gäller användning av
biologiska system föregås av en långsiktig
konsekvensbeskrivning enligt de beräkningsgrunder som
framgår av motionen.

Stockholm den 11 mars 1991

Anna Horn af Rantzien (mp)

Eva Goe s (mp)