med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Motion 1990/91:Jo54 av Hans Leghammar m.fl. (mp)

Fiskefrågor

I regeringens plan för propositionsavlämnande under
våren 1991 aviserades en proposition om vissa fiskefrågor
till den 20/2. Med anledning av denna väntade proposition
valde vi att inte lägga någon större fiskemotion under
allmänna motionstiden 91.

Vi vill naturligtvis se vad regeringen har att komma med
när det gäller en så viktig näring som fisket innan vi själva
motionerar. Vi kan nu konstatera att regeringen tydligen
inte har mera att säga om fiskets överlevnad än vad man ser
i budgetfrågorna i tillväxtpropositionen.

Vi berör därför i ett första avsnitt av motionen de förslag
som regeringen har angivit i propositionen, för att sedan
lägga ett djupare perspektiv på fiskefrågorna i del två.

Del ett

Myndigheter på fiskets område

Regeringen har låtit statskontoret se över den statliga
administrationen på fiskets område och har därefter i stort
gått på deras förslag.

Vi delar regeringens allmänna övervägande att det finns
en del rationaliserings- och effektivitetsvinster att göra
inom fiskeadministrationen utan att kvaliteten på tjänsterna
skall behöva bli lidande.

Vi förväntar oss dock att man noga följer utvecklingen
och tar initiativ till eventuella korrigeringar av
administrationen om det visar sig befogat av problem som
idag inte syns.

Vi gör dock en annan bedömning än regeringen av hur
mycket man totalt kan spara med inrättandet av det ny-
gamla fiskeriverket.

Regionala fiskerikonsulenter

Vi kan inte se att det finns någon substans i
statskontorets antagande om att länens behov av
fiskerikonsulenter skulle minska för att fiskefrågorna förs
över från fiskenämnderna till länsstyrelserna och därmed
får ny huvudman.

Att samtidigt som det krävs stora insatser på det
regionala området för att värna om ett framtida fiske
komma med ett förslag att minska antalet tjänstemän på
basplanet ser vi som oklokt och dåligt motiverat. Någon
konsekvensanalys av vad detta kommer att innebära finns
över huvud taget inte.

Arbetet med fiskevård och miljöfrågor som rör fiskets
framtid måste snarare intensifieras och inte bantas för att
rädda fisket på åtminstone dagens nivå.

Även när det gäller restaurering av förstörda
vattenområden anser vi att fiskerikonsulenterna har viktiga
arbetsuppgifter att fylla och att de pengar som tjänsterna
kräver är väl använda om man ser arbetsinsatserna i ett
helhetsperspektiv.

Vi yrkar på att anslaget till det regionala fiskeriarbetet
skall räknas upp för löner till 91/92 års nivå och att nivån i
övrigt bibehålles på 90/91 års nivå (totalt ca 3 milj.kr.).

Prisreglerande åtgärder på fiskets område

Vi noterar tacksamt att regeringen nu har intagit en litet
lugnare inställning till avreglering av fiskets subventioner än
vad man har visat tidigare och att man åtminstone uttalar
att avregleringen inte skall gå fortare i Sverige än i resten av
EFTA-länderna.

Vi ser därför inte logiken i att regeringen föreslår ett
borttagande av fiskerilånen till båtar under 200 bruttoton --
innan konkurrentländerna gör detsamma -- när man i övrigt
vill följa EFTA.

Vi ser det viktigt, inte minst ur regionalpolitiska
aspekter, att de små och medelstora båtarna inte
missgynnas gentemot stora och utländska båtar och vill
därför inte nu avskaffa fiskerilånen, utan snarare utveckla
det småskaliga fisket genom särskilt utvecklingsprogram (se
vidare under titeln Ändrade fiskemetoder).

Nivån och räntegarantin anser vi skall ligga kvar på
fjolårets nivå tills man kan ta bort subventionen i en
överenskommelse med övriga EFTA-länder
(budgetkostnad ca 3 milj.kr. för innestående år).

Del två

Fiskets framtid i ett långsiktigt perspektiv

Fisk är en betydande naturresurs som vi måste slå vakt
om. Fiskenäringen är sedan gammalt en viktig näring i stora
delar av landet.

Sportfisket har fått ökad betydelse som näring, men
framför allt som rekreation för många människor i alla
åldrar. Vi anser att det är viktigt att utveckla fiskets positiva
effekter, men också att kritiskt granska och motverka de
effekter som idag hotar ett långsiktigt fiske inom de
ekologiska ramarna.

Hoten mot fisket

Det viktigaste för näringens fortlevnad och framtidstro
är dock helt klart att vi mycket snabbt kommer till rätta med
de nationella och internationella miljöproblem som belastar
naturen. Miljövårdsfrågorna behandlar vi i andra
motioner -- för att undvika onödiga upprepningar har vi i
denna motion koncentrerat oss till de mer renodlade
fiskefrågorna.

Moderna effektiva fiskemetoder har gett upphov till ett
rovfiske (överfiske) som förr inte ens kunde anas.

Några exempel på effekterna av detta rovfiske är sillens
och makrillens starka tillbakagång under 70-talet,
massdöden bland lunnefåglar på grund av industrifiske på
lodda, det akuta utrotningshotet för den
naturreproducerade svenska laxen i Östersjön och den
snabba utfiskningen av torsk längs Norrlandskusten
sommaren 1987.

Östersjölaxen

Man kan utan att ljuga säga att det är gott om lax i
Östersjön, samtidigt som man påstår att det är en akut kris
för laxen i området.

Laxen i området har idag sitt ursprung dels i naturlig
utvandring ifrån de fåtal älvar som har kvar naturliga
reproduktionsplatser, dels genom utsättning av odlade
laxungar i de älvar där lekplatserna har förstörts.

Under den senaste 15-årsperioden har utsättningen av
odlad lax fördubblats samtidigt som utvandringen av
naturreproducerade laxungar har minskat. Idag är läget för
den naturreproducerade laxen akut. Den utgör nu endast 10 %
av rekryteringen till Östersjön. Under samma period
har fångsterna på laxens uppväxtområde ökat ifrån ca 2000
ton/år till ca 3000 ton/år. På dessa uppväxtområden lever
både den naturreproducerande och den odlade laxen, vilket
gör att älvbeståndet drabbas hårt. Det behövs ca 25 gånger
fler föräldrapar i en naturlig lek än vad som behövs vid
odling och detta innebär förstås att andelen ''naturliga''
föräldrapar hela tiden minskar.

Så -- trots att det finns gott om lax så är det så att man
är på väg att utrota den naturreproducerade laxen, om inga
kraftfulla åtgärder snabbt sätts in.

Detta fenomen är inte nytt utan beskrevs ingående i
utredningen ''Lax'' (Ds Jo 1984:5). Utredningen har flera
åtgärdsförslag som skulle kunna motverka dagens
katastrofala utveckling för naturreproducerande lax.

Planen hade två huvudkomponenter; dels att laxen
fredas på sina uppväxtområden i Östersjön, varigenom
naturlaxen får en chans till fortplantning, dels att med
fördröjd utsättning av laxungar på strategiska kustavsnitt
bibehålla ett yrkesfiske efter lax som kompensation för det
uteblivna traditionella havsfisket. Den här metodiken har
sedan provats med stora framgångar men aldrig genomförts
i den skala som vore önskvärt.

Jordbruksutskottet gjorde våren 90 (1989/90:JoU22) ett
uttalande om vikten av att laxfisket i Östersjön inte hotar
den naturreproducerande laxen. Detta uttalande har dock
inte gett något konkret resultat, varför vi anser att det nu
inte räcker med allmänna uttalanden.

Den naturliga laxen räddas inte av vackra uttalanden
utan av konkreta åtgärder.

Fiskekvoterna

Det är uppenbart att fiskekvoterna och metoderna måste
ändras så att reproduktionen av fisk inte störs. Kvoterna
måste, utan undantag, begränsas i avtal och licenser -- både
på nationell och internationell nivå -- så att de står i relation
till det resursuttag som är möjligt även på lång sikt. Här
måste man också kartlägga behoven av utökad fredning av
olika fiskarter, zoner och trålgränser i högre grad än idag.

Ett sådant område är Bottenviken där vi yrkar på att
torsktrålning förbjuds inom stora områden. Anledningen
till att trålningen skall förbjudas är att den fisk som vandrar
upp och växer till sig i detta område -- där den inte kan
reproducera sig -- räcker längre om man inte ''dammsuger''
efter den med moderna industritrålare. Detta kan då på
längre sikt ge Norrlandsfiskarna bättre uthållighet och
bättre ekonomiska möjligheter att även i framtiden bo och
arbeta längs Norrlandskusten.

Gränserna för denna biologiska trålgräns skall utredas
av fiskeristyrelsen. Även andra känsliga områden för det
storskaliga fisket skall utredas av fiskeristyrelsen, som
sedan får lägga fram förslag om bl.a. biologiska
trålningsgränser till regeringen som i sin tur får komma
tillbaka till riksdagen med lagförslag.

Svenskt förhållande till EFTA, EG och enskilda stater

Med anledning av förekommen debatt så yrkar vi att
riksdagen gör ett uttalande om att dagens svenska
fiskerättigheter inte får förhandlas bort i utbyte mot andra
handelspolitiska intressen. Detta skall gälla både
fiskekvoter, fiskegränser, tullfrågor och andra frågor som
kan beröra fisket. Att däremot ingå förhandlingar om ett
utvidgat framtida samarbete på fiskeområdet, som kan
garantera ett framtida fiske och ge likvärdiga
konkurrensförhållanden gentemot andra länder, skall
givetvis inte förhindras med ett sådant uttalande. Det vi
vänder oss emot är att fiskeintressen byts ut mot
handelsintressen på andra områden.

Ändrade fiskemetoder

Fiskemetoderna måste också begränsas och utvecklas
mot mer ekologiskt riktiga metoder. Bottentrålning och
andra fiskemetoder som starkt påverkar havet och dess
bottnar måste begränsas genom att trålningsgränserna
flyttas ut. S.k. bomtrålfiske med mycket tunga redskap skall
enligt vår mening genast totalförbjudas. Särskilt känsligt för
trålningfiske är bottnarna längs våra kuster och grund, som
fungerar som havets ''barnkammare'' (vi hänvisar här även
till vår motion om biotopskydd). Större delen av den
biologiska produktionen i havet sker på grunda bottnar.

Trålgränsen bör därför flyttas ut till minst 20 m djup och
denna biologiskt viktiga trålgräns bör snarast upprättas.
Innanför denna trålgräns skall varsammare fiskemetoder
användas så att det kustnära fisket kan utvecklas innanför
denna gräns. Under senare år har mindre fiskefartyg -- som
fiskar med garn- och krokredskap -- tvingats att i allt högre
grad sluta med sitt selektiva fiske, eftersom
förutsättningarna har försämrats beroende både på
utfiskning och miljöförstöring/exploatering längs kusterna.
Vi vill ge långsiktiga förutsättningar för att stärka detta fiske
både genom utflyttad trålningsgräns och bättre
lånebestämmelser för att modernisera detta fiske. Vi
föreslår en utredning som får utarbeta ett förslag på hur
detta stöd skall se ut.

Vid torsktrålning måste det lagstiftas så att endast så
kallade skontrålar används. Dessa ska ha minst 10 cm
utstående maskor (maskstolpe 5 cm); vittlingtrål får enligt
vår mening inte alls förekomma.

Vattenmiljön intill vissa kuster är idag så försämrad att
något lönsamt fiske inte längre kan bedrivas. Vi har länge
krävt kvalitetsnormer för luft och vatten. För att få till stånd
en ökning av fisket i de kustnära vattnen måste
vattenkvaliteten förbättras.

Miljöpartiet de gröna kräver att biologiska hänsyn ska
diktera fångstkvoternas storlek. Även det fasta fisket av lax
skall i fortsättningen begränsas hårt, och frågan om att
ytterligare begränsa detta fiske måste hela tiden följas upp
av fiskeristyrelsen. Vidare anser vi att de som har sin
försörjning tryggad på annat sätt endast undantagsvis skall
få rätt att ha fasta fiskeredskap.

Tillfälligt ekonomiskt stöd till fiskare

För fiskare som drabbats av korta eller långvariga
störningar på fisket på grund av miljöbelastningar anser vi
att samhället bär ett kollektivt ansvar. Vi har alla bidragit
till denna miljöförstöring, därför ska det självklart betalas
ut ersättning för de ekonomiska avbräck som detta har
åsamkat denna yrkesgrupp. Vi föreslår att regeringen
återkommer med ett lagförslag till riksdagen om hur dessa
fiskare skall kompenseras ekonomiskt.

Stärkt fiskevårdsintresse gentemot
exploateringsintresset

Fiskevårdsintresset måste också ges starkare ställning
gentemot exploateringsintressen. Exempelvis bör
talerätten utvidgas så att enskilda och organisationer som
representerar yrkesfisket, sportfisket och andra berörda får
insyn i ärendena, och möjlighet att påverka beslut som rör
utbyggnaden av vattenkraft, småbåtshamnar, vindkraftverk
etc. Detta skall ske genom att vattenlagen och
miljöskyddslagen ändras, så att detta krav uppfylls.

Vårt krav för att sådana anläggningar överhuvudtaget
skall tas upp till prövning är att det måste finnas biologiska
konsekvensanalyser innan man ansöker om tillstånd.

När det gäller olje- och gasprospektering i Östersjön
anser vi att den genast skall stoppas. Skulle en olycka hända
vid denna utvinning kan fisket i Östersjön slås ut för
oöverskådlig framtid. Detta får bara inte ske.

Sand- och grustäkter i ekologiskt känsliga områden i
havet skall också förbjudas, och där det överhuvudtaget kan
komma ifråga måste mycket noggranna
konsekvensanalyser göras så att viktiga
reproduktionsplatser inte störs.

Sötvatten

I takt med att älvarna byggdes ut försvann det mesta av
älvfisket. Försurningen, kvicksilverförgiftningen och
radioaktivt nedfall har skadat större delen av insjöfisket. I
en annan motion utvecklar vi vårt krav om skydd för de
outbyggda älvarna.

Överfiskning är också en vanlig orsak till ett kraftigt
försämrat insjöfiske. Vi anser vidare att det är helt
otillfredsställande att det idag är tillåtet att tråla i vissa av
insjöarnas känsliga miljöer.

Ett betydande fiske bedrivs i bl.a. samevattnen och i de
större insjöarna. Även för dessa vatten har försurningen
börjat bli ett problem, främst för reproduktionen. Här
kommer det att behöva kalkas i ännu större utsträckning än
idag. I vår budget ''gröna luntan'' (ej att förväxla med
regeringens gråa) kräver vi ökade anslag till denna
kalkning.

Fiskevårdsarbete

Fiskevårdsarbetet ska bedrivas främst med de
inhemska arterna, raserna av fisk. Inplantering av
främmande arter skall undvikas för att inte äventyra de
naturliga bestånden. Det är av stor betydelse att de
genetiska resurserna, vilka de naturliga och lokala
fiskebestånden representerar, inte ytterligare utarmas.

Rotenonbehandling av sjöar, då hela det naturliga
fiskebeståndet, liksom en del andra vattenorganismer, slås
ut, ska därför i det längsta undvikas.

När utplantering har gjorts bör fisken få tid att etablera
sig och bilda en ekologiskt balanserad och livskraftig
population. Vi bedömer att normalt bör ett fiskeförbud
i tre år efter varje inplantering av fisk i naturliga vatten
tillämpas. Då hinner fler generationer produceras av de
fiskar som satts ut, och de utsatta fiskarna har hunnit växa
till sig. Den ''ekologiska chock'', som sjön utsattes för vid
utsättningen har till stor del gått över, och andra
populationer som direkt eller indirekt berörs av
fiskutsättning hinner stabilisera sig. Denna typ av tillfälligt
fiskeförbud efter utsättning tillämpas också med framgång i
bl.a. Canada.

Undantag från regeln om tillfälligt fiskeförbud efter
utplantering bör i första hand gälla vatten som kan
betecknas som icke naturliga. Dit hör främst s.k. put-and-
take-sjöar. Vi anser dock att denna typ av onaturliga
fiskevatten bör vara just undantag. Fiskevården bör istället
inriktas så att mer naturliga fiskevatten gynnas.

Vi vill införa en allmän fiskevårdsavgift för att finansiera
ett aktivt fiskevårdsarbete och i övrigt kunna utveckla ett
rikt fritidsfiske. En sådan motion är inlämnad tidigare i år.

Vi anser vidare att det är hög tid att se över gränsvärden
för gifter i fisk, så att de mer än i dag står i relation till vad
som är acceptabelt för att klassas som föda. Ett av de mest
anmärkningsvärda gränsvärdena är kvicksilver, som i
Sverige är dubbelt så högt som rekommendationerna från
WHO. Andra värden som är viktiga att se över är bl.a.
dioxiner, cesium och tungmetaller. Vi kräver att dessa ses
över och skärps minst till WHOs rekommendationer.

Omprövning av regleringar i åar och älvar

Under de närmaste åren kommer många
regleringsföretag att omprövas av vattendomstolen.
Förutom att de på nytt skall pröva hur stor utsättning av
smolt, som skall ske där den naturliga reproduktionen en
gång blev utslagen, skall även återskapande av
naturreproducerande vandringsfisk prövas i varje enskilt
fall, särskilt i Sydsverige.

Detta bör enligt vår mening leda till en skärpning av
vattenlagen, så att vattendomstolen får klara regler, som
klart anger att det vid omförhandlingar alltid skall prövas
om exploatören (innehavaren av vattendomen) kan
återskapa sådana sträckor, som kan bli möjliga
reproduktionsplatser för vandrande laxfisk.
Minimivattenföringen i vattendragen är också en viktig
fråga vid omförhandlingar. Krav på kompetens inom
ekologi och biologi i vattendomstolarna för vi fram i en
annan motion.

Fiskodlingar

Fiskodling i kassar är en form av miljöfarlig verksamhet.
Större anläggningar kräver tillstånd av länsstyrelsen.
Näringsläckaget är stort och denna näring bidrar
naturligtvis till övergödningen av sjöar och hav. Krav på
rening, helst i helt slutna, landbaserade system, skall ställas.

Fiskeodlingar bör begränsas mycket starkt i insjövatten
och i havsvikar, då avfall i form av foderspill och
fiskavföring samt kemikalier som används i fiskodlingen har
negativa effekter på miljön. Även dessa tillstånd skall
prövas under vårt krav på att föra in kvalitetsnormer i
miljöskyddslagen.

Vid tillståndsgivning till fiskodling måste också större
hänsyn tas till lokaliseringsfrågan, så att fiskodlingen inte
utgör hinder för yrkesfisket.

Vid tillståndsgivning måste kraven skärpas.
Fiskeristyrelsen skall utarbeta närmare föreskrifter för
verksamheten enligt ovan, och reglerna skall även innebära
att utrotningshotade fiskarter inte får användas som foder i
fiskodlingen (t.ex. lodda).

Erfarenheter från Norge visar att farliga
fisksjukdomar lätt sprids inte bara mellan olika
anläggningar utan även till viltlevande bestånd. Även
problem ur genetisk synpunkt har aktualiserats i Norge
eftersom rymlingar ifrån kassarna blandar sig med den
naturreproducerande laxen. Alla dessa aspekter måste
vägas in vid tillståndsprövning, vilket i sin tur innebär att
kassodling endast kommer att få användas i mycket
begränsad omfattning.

Inom fiskodlingen används årligen stora mängder
kemikalier, bl.a. malakitgrönt, formalin,
natriumhypoklorit, jodofor-preparat och olika
klorföreningar. De olika medlen används för att motverka
svamp och parasiter, en vanlig åkomma bland sättfisk.
Malakitgrönt, ett trifenylderivat som förekommer i
pulverform, är ett desinfektionsmedel som kan orsaka
cancer och fosterskador. I USA är malakitgrönt förbjudet
inom fiskodlingen, och i många länder forskas det intensivt
för att finna ett ersättningsmedel. På kemikalieinspektionen
har man fått upp ögonen för detta farliga medel, som
troligen kommer att klassas som bekämpningsmedel i stället
för desinfektionsmedel. Vi kräver förbud att använda
malakitgrönt. Det är farligt -- inte bara för de fiskodlare
som hanterar det -- utan för att det förgiftar vattnet och
utgör en potentiell fara för andra djur.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå av regeringen
föreslagen nedskärning av anslaget till fiskenämnderna med
3

000

000 kr.,

[att riksdagen beslutar att under ramanslaget D

1 Länsstyrelserna m.m. (Civildepartementet) för
budgetåret 1991/92 anvisa 11 672 000 kr. utöver vad som
föreslagits i proposition 1990/91:100 bil. 15,1]

2. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att
avskaffa fiskerilånen,

3. att riksdagen beslutar att under anslag D

7 (tidigare D

6) anvisa 40 000 000 kr. för lån till fiskerinäringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en total fredning av lax skall genomföras i de till Sverige
hörande uppväxtområdena i södra Östersjön samt att
riksdagen verkar för en internationell överenskommelse om
fredning av laxens uppväxtområden i hela
Östersjöområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det behövs begränsningar av mängdfångande redskap
längs Norrlandskusten samt i och utanför älvarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den snarast bör inleda förhandlingar med yrkesfiskets
organisationer angående de kompensationsåtgärder som
togs fram i laxutredningen (DS Jo 1984:5) för att möjliggöra
ett yrkesfiske som inte äventyrar den naturreproducerande
laxen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att svenska fiskeriintressen inte
får bytas ut emot andra handelsintressen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge fiskeristyrelsen i uppgift
att sänka fiskekvoterna med hänsyn till biologiska
förutsättningar, och att införa biologiska trålningsgränser
bl.a. i Bottenviken, Bottenhavet och Vänern,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att s.k. bomtrålfiske och andra trålfiskemetoder som starkt
skadar havsbottnen inte får användas,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att trålningsgränsen skall flyttas till minst 20 m djup utanför
kusten och på känsliga grund/fiskebankar,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av fiskerilånen så
att de uppmuntrar en utveckling till ekologiskt anpassade
fiskemetoder bl.a. innanför den ovan föreslagna nya
trålningsgränsen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att maskvidden för torsktrålar inte får understiga 10 cm och
att vittlingtrålar helt förbjuds,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrätta stöd till fiskare som
drabbas ekonomiskt av miljöförstöring,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvidga talerätten för enskilda
och organisationer i mål som berör fiskevårdsintressen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bara inhemska arter, raser
och stammar av fisk skall användas vid utplanteringar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpning av förbudet mot
rotenonbehandling av sjöar,

17. att riksdagen beslutar att huvudregeln skall vara att
fiskeförbud skall råda i tre års tid efter varje utplantering av
fisk i insjöar såsom i motionen har anförts,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet på att det sker en översyn
av gränsvärden för gifter i konsumtionsfisk,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omprövning av vattendomar,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillståndsgivning till kassodling
av fisk,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud att använda malakitgrönt
inom fiskodlingen.

Stockholm den 6 mars 1991

Hans Leghammar (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Roy Ottosson (mp)

Åsa Domeij (mp)

Lars Norberg (mp)

1 1990/91:Bo26