med anledning av prop. 1990/91:110 Bostadsbidrag för år 1992

Motion 1990/91:Bo47 av Agne Hansson m.fl. (c)

Från centerpartiets sida har vi vid upprepade tillfällen
påtalat att finansieringen av skatteomläggningen har
inneburit betydande skärpningar av bostadsbeskattningen.
Den ökade kapitalbeskattningen och den breddade
indirekta beskattningen, får ett direkt genomslag på
boendekostnaderna.

Med vårt förslag till finansiering av skatteomläggningen,
bl.a. redovisat i vår partimotion om den ekonomiska
politiken, hade behovet av bostadsbidrag blivit väsentligt
lägre än vad det blir med den nu av socialdemokraterna och
folkpartiet liberalerna genomdrivna finansieringen.

I vår partimotion med förslag till en strategi för sänkta
boendekostnader har vi med konkreta exempel redovisat
hur finansieringen av skatteomläggningen redan har
resulterat i att allt fler blir bidragsberoende. Under 1991
bedöms att ytterligare 100 000 barnfamiljer kommer att bli
bidragsberättigade. Detta är nästan en fördubbling av
antalet bidragstagare. Den skärpta beskattningen av
boendet leder således till en kostnads- och hyresökning på
bostadsmarknaden, som i första hand drabbar redan
tidigare utsatta grupper. Det gäller bl a låg- och
medelinkomsttagare som får liten eller ingen del av
inkomstskattesänkningarna men också nyblivna villaägare,
ofta unga familjer, som drabbas av höga räntor och ökad
moms.

Vi vill också i detta sammanhang erinra om att reglerna
för utbetalning av bostadsbidrag innebär vidare att det är
1990 års boendekostnadsökningar på grund av
skattereformen som skall täckas. Detta innebär att statens
utgifter med nu gällande regler för budgetåret 1992/93
kommer att bli långt större än budgetåret 1991/92. Vi vill
också i likhet med vad vi tidigare anfört understryka att --
med den inriktning finansieringen av skatteomläggningen
som riksdagens majoritet beslutat -- en försämring av
reglerna inte kan ske utan att det hårt drabbar framförallt
ungdomar och unga familjer.

I vår kommittémotion om bostadspolitikens inriktning
tog vi även upp behovet av ett förenklat och effektiviserat
stöd för ungdomars boende. Vi konstaterade därvid bl a att
det nuvarande ungdomsbostadsstödet är krångligt och
byråkratiskt.

Stödet, som är ett bidragsstöd, lämnas till vissa
kommuner för att öka utbudet av bostäder för ungdomar.
Bidrag uppgår till 200 kr per månad för varje lägenhet som
förmedlas till ungdomar, av kommuner eller av kommuner
utsett organ.

Av reglerna framgår att stödet inte utgår till alla
kommuner. Många kommuner avstår från att söka bidraget
eftersom det är förenat med en stor administrativ insats som
tar bort mycket av effekten i stödet.

Vi framhöll i kommittémotionen att stödet i stället bör gå
direkt till ungdomarna i form av förstärkning av
bostadsbidragen. Ett förstärkt bostadsbidrag, tillsammans
med den effektivisering av
bostadsförmedlingsverksamheten som vi i annan motion
föreslår, ger ungdomarna större handlingsfrihet, ökad
valfrihet och möjligheter till att ta egna initiativ. Vi
återkommer nedan till den närmare utformningen av vårt
förslag till förstärkt stöd till ungdomars boende.

Propositionen

I prop 1990/91:110 om bostadsbidrag för 1991 föreslås
vissa ändringar i lagen om bostadsbidrag med
ikraftträdande den 1 januari 1992. Regeringens förslag
innebär bl a att bostadsbidragen till ungdomar och
studerande anpassas till löne- och prisutvecklingen genom
att dels inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag höjs,
dels gränserna för den bidragsgrundande bostadskostnaden
höjs.

De totala kostnaderna för bostadsbidragen anges till 4
500 milj kr för budgetåret, varav till hushåll utan barn utgår
ca 310 milj kr.

Centerns förslag

Förstärkt ungdomsbostadsstöd

Vi har från centerpartiet med kraft i motioner påtalat
vikten av att komma till rätta med bostadssituationen och
de ökande boendekostnaderna. Bostadsbrist och dyrt
boende är ett gissel för alla som drabbas. Ungdomar är
emellertid en grupp som drabbas särskilt hårt. Avsaknad av
bostad hotar t ex tryggheten och gör det svårt för ungdomar
att få fäste på arbetsmarknaden. Valfriheten i fråga om
boendet och boendeort begränsas. Det kan få svåra sociala
följder som blir dyra för samhället att reparera och som
innebär icke önskvärda följder för ungdomarna själva.

Det krävs därför enligt vår mening att särskilda insatser
görs för att underlätta ungdomars boende. De medel som
föreslagits anvisade för det särskilda ungdomsbostadsstödet
bör i stället utnyttjas för detta ändamål och vi anser mot
denna bakgrund att ytterligare förstärkningar och
förbättringar av det inkomstprövade bostadsbidragsstödet
till ungdomar mellan 18 -- 28 år sker i förhållande till
regeringens förslag.

Våra förslag innebär följande:Inkomstgränsen för
oreducerat bostadsbidrag bör höjas till 41 000 kr för
ensamboende och till 59 000 kr för makar/samboende.
Den övre bostadskostnadsgränsen höjs med ytterligare 200
kr utöver regeringens förslag till 2 700 kr för ensamboende
respektive 3 300 för makar/samboende.Reducering av
bostadsbidraget bör ske endast med 20%, i stället för som
regeringens förslag med en tredjedel, vad avser den del av
den bidragsgrundande inkomsten som överstiger 41 000 kr
för ensamboende respektive 59 000 kr för
makar/samboende.De förändrade reglerna gäller från
den 1 januari 1992.

Någon ekonomisk belastning uppkommer inte på
budgetåret 1991/92 med hänsyn till de regler som gäller för
utbetalningar av bostadsbidrag.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:110 i
denna del beslutar om ändring i lagen om bostadsbidrag
avseende bidragsregler och inkomstgränser för
bostadsbidrag till ungdomar mellan 18 och 28 år i enlighet
med vad i motionen anförts.

Stockholm den 14 mars 1991

Agne Hansson (c)

Birger Andersson (c)

Rune Thorén (c)

Ivar Franzén (c)

Elving Andersson (c)

Stina Gustavsson (c)

Karin Starrin (c)