med anledning av prop. 1989/90:66 om särskilda regionalpolitiska satsningar i Blekinge län m.m.

Motion 1989/90:A11 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: All

av Elver Jonsson m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:66 om särskilda
regionalpolitiska satsningar i Blekinge län m.m.

Regeringen föreslår i propositionen åtgärder för att underlätta strukturförändringar
i näringslivet i Blekinge län. Vidare föreslås att riksdagen skall
medge försäljning av statens aktier i Utvecklings AB Kranen i Malmö.

Utvecklingen i Blekinge har varit ogynnsam under en relativt lång period.
Industristrukturen i länet, med ett fåtal stora och dominerande företag, har
gjort arbetsmarknaden konjunkturkänslig. Den privata tjänstesektorn har
haft en betydligt sämre tillväxt än i andra jämförbara regioner.

Behovet ökar av en mer utvecklingsinriktad regionalpolitik, vars syfte är
att skapa sådana fysiska, sociala och kulturella miljöer att kreativitet och nyskapande
stimuleras. En sådan ”mobiliseringspolitik” är främst långsiktigt
verkande, och den ställer stora krav på sektorssamordning i insatserna.

I vissa akuta situationer kan visserligen varje regering därtill tvingas ingripa
snabbt med olika åtgärder.

Men mycket av den ”paketpolitik” regeringen bedrivit under senare tid
har inte avgränsats till akutåtgärder mot sådana plötsligt uppkomna, lokala
sysselsättningskriser. Det är vår uppfattning att ”paketpolitiken” i stället
kommit att ersätta annan, mer långsiktig, regionalpolitik. I stället för långsiktiga,
kontinuerliga, satsningar har regionalpolitiken i allt högre grad kommit
att bedrivas stötvis. Vi anser att denna kritik också kan riktas mot de nu
föreslagna åtgärderna för Blekinge.

Problemen i Blekinge kan knappast sägas vara plötsligt uppdykande eller
överraskande. Den allmänna problembilden har varit känd sedan länge.
Detta ställer frågan om relationen till övrig ekonomisk politik på sin spets inte
minst gäller det mer långsiktigt verkande insatser för infrastruktur, teknikspridning
och FoU. Vi noterar också att förslagen läggs fram bara några
veckor innan den regionalpolitiska propositionen skall presenteras för riksdagen.

Risken är att mer långsiktigt och övergripande tänkande kommer i skymundan
när ”paketens” innehåll sätts samman. I propositionen redovisas inte
någon egentlig argumentation för de avvägningar som legat till grund för insatserna.
I flera fall är t.o.m. beskrivningen av hur de föreslagna medlen är
tänkta att användas bristfällig.

Enligt vår mening bör regeringen fortsättningsvis söka former för det regionalpolitiska
utvecklingsarbetet vilka medger att en större del av insatserna
kan ske mer kontinuerligt. Därmed skapas bättre möjligheter för

Mot. 1989/90
All

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offertstöd,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att 25 milj.kr. skall anslås
till ett nytt utvecklings- och investmentbolag i Blekinge län,

3. att riksdagen med ändring av regeringens förslag i denna del till
Särskilda utvecklingsinsatser i Blekinge län på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 25
milj.kr. mindre än regeringen föreslagit eller således 10 milj.kr.,

4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts att
på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1989/90 anvisa 25
milj.kr. till länsvägarna i Blekinge län.

Stockholm den 8 februari 1990

Elver Jonsson (fp)

Charlotte Branting (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Sigge Godin (fp)

långsiktighet i arbetet samtidigt som hänsyn kan tas till problem vilka kan
följa av t.ex. brist på arbetskraft.

Regeringen redovisar i propositionen att sammanlagt 40 milj. kr har lämnats
i form av offertstöd till 12 företag inom den privata tjänste- och servicesektorn
i Blekinge län. Folkpartiet har under lång tid kritiserat offertstödet.
Även regionalpolitiska kommittén har avvisat denna stödform. Offertstödet
bestäms från fall till fall, och utgår efter förhandlingar mellan enskilda företag
och staten. Statens förhandlingsläge är därvid sällan att flera ”anbud” för
en regionalpolitisk! motiverad åtgärd finns, utan man är ofta hänvisad till
diskussioner med ett enda företag. Som vi tidigare har hävdat bör därför formen
offertstöd avskaffas.

Vi ställer oss avvisande till regeringens förslag att riksdagen skall medverka
till att ett nytt statligt utvecklings- och investmentbolag med statligt
medelstillskott bildas i Blekinge. Riksdagen bör inte anvisa 25 milj. kr till
detta som regeringen föreslagit.

Vi bedömer att dessa medel skulle komma till bättre användning i regionen
genom en satsning på länsvägarna. De dåliga vägarna i Blekinge har fått
till effekt att möjligheten för arbetskraften att dagligen förflytta sig inom regionen
är liten. Mot den bakgrunden bör staten på detta sätt medverka till
att förbättra infrastrukturen i stället för att engagera sig i nya utvecklingsbolag.

8