med anledning av prop. 1989/90:118 Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.

Motion 1989/90:Jo37 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo37

av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:118 Tillsyn enligt
djurskyddslagen, m.m.

Stärk djurskyddet

De svenska djuren måste tillförsäkras ett starkt skydd. De måste erhålla god
omvårdnad och förskonas från lidande. Den djurskyddslag (SFS 1988:534)
som antogs 1988 innebar ett förstärkt djurskydd. För att djurskyddslagen
skall kunna fylla sin funktion måste tillsynsverksamheten förbättras. I dag
saknar många kommuner erforderlig kompetens inom djurskyddsområdet.
Detta är enligt vår mening oacceptabelt. Kommunerna måste uppfylla sitt
lagstadgade tillsynsansvar och därför se till att tillsynsverksamheten blir effektiv.

Det är angeläget att myndigheterna snabbt kan gripa in och åtgärda missförhållanden.
Enligt vår mening bör brott mot djurskyddslagen bestraffas
hårdare än vad som i dag är fallet. Vi anser därför att straffskalan bör ses
över.

Djurskyddslagstiftningen måste kunna användas som ett effektivt skydd
mot alla former av djurplågeri. Lagstiftningen måste vara tydlig. Vi har tidigare
krävt att kryphålen i djurskyddslagen skall täppas igen. Det finns exempelvis
inget som hindrar en djurägare som förbjudits ha djur att överlåta djuren
till en annan familjemedlem. Den djurägare som har misskött sina djur
kan på så sätt fortsätta att svara för djurens praktiska skötsel. Vi anser att
detta inte är godtagbart. Djurskyddslagen 29 § bör därför få följande lydelse:

29 § Om den mot vilken förbud riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen
dessutom ålägga honom att göra sig av med det på sätt som länstyrelsen kan
godkänna och förbjuda honom skaffa djur över huvud taget eller ett visst
slags djur.

Regeringens förslag

I samband med att den nya djurskyddslagen antogs gav regeringen lantbruksstyrelsen
i uppdrag att utreda hur tillsynen enligt lagen skulle ordnas
och förstärkas. Lantbruksstyrelsen tillsatte en arbetsgrupp som redan hösten
1988 redovisade sitt arbete i rapporten Tillsyn enligt djurskyddslagen. Rapporten
har remissbehandlats.

Proposition 1989/90:118 om tillsynen enligt djurskyddslagen visar att rege

ringen pliktskyldigt har fullföljt sitt uppdrag. Huvuddelen av de lagda forsla- Mot. 1989/90

gen kommer inte att innebära någon förbättring av djurskyddet. Förslagen Jo37

saknar substans och kommer därför endast att bli ett slag i luften.

Förbättrad tillsynsverksamhet

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna är sedan tidigare ansvariga för djurtillsynen
inom kommunen. Djurtillsynen är dock bristfällig i många kommuner.

På många håll beror detta på att miljö- och hälsoskyddsnämnderna inte har
tillgång till djurskyddsutbildad personal. Det står klart att kommunerna
måste förbättra sin kompetens inom djurskyddsområdet. I dag råder dock
brist på djurskyddsutbildad personal.

Lantbruksstyrelsen pekar i sin rapport på att utbildningen inom djurskyddsområdet
är bristfällig. UHÄ kommer i höst att redovisa en översyn av
utbildningen inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Vi förutsätter att denna
översyn kommer att resultera i att nödvändiga förbättringar görs av utbildningen
på miljö- och hälsoskyddsområdet. Djurskyddsutbildningen måste
enligt vår mening ges en större tyngd.

Regeringen föreslår att 2 §, som anger att miljö- och hälsoskyddsnämnden
skall utöva tillsynen inom kommunen, skall kompletteras enligt följande:

Miljö- och hälsoskyddsnämnden skall ha tillgång till djurskyddsutbildad
personal i den omfattning som behövs för att nämnden skall kunna fullgöra
sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

Enligt vår mening är detta tillägg onödigt. I och med att kommunerna har
tillsynsansvaret, är de givetvis skyldiga att ha för uppgiften lämplig personal.

Kommunerna har ett ofrånkomligt ansvar. Varje kommun bör utifrån sina
lokala förutsättningar och behov ordna en ändamålsenlig djurskyddstillsyn.

Regeringens förslag kommer inte att lösa några problem. De brister som
finns i dag kan troligtvis endast lösas genom en förbättrad djurskyddsutbildning.
För att djurskyddslagen skall kunna fylla sin funktion, bör målen - inte
medlen - anges.

Det skulle få långtgående konsekvenser om liknande självklarheter skulle
skrivas in i andra lagar. Tilltron till lagarna skulle då hotas att undergrävas.

Den skrivning som regeringen föreslår är dessutom inte precis. Nämnderna
åläggs att ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning
som behövs. Denna olyckliga formulering kan öppna dörrarna för besvärliga
tolkningstvister.

Tillsynsavgifter

Regeringen föreslår att kommunerna skall få besluta om avgifter för tillsynen.
Den nuvarande lagtexten stadgar att regeringen eller lantbruksstyrelsen
efter regeringens bemyndigande får föreskriva avgiftsuttag för tillsynen.

Denna möjlighet har ännu inte utnyttjats. Mot denna bakgrund är det omotiverat
att införa ett kommunalt avgiftsuttag.

Dessutom är det värt att notera att kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder
har ett lagstadgat tillsynsansvar. Tillsynen är en typ av myndighetskontroll
och bör därför inte avgiftsbeläggas. Det kan däremot vara befogat

12

med avgiftsuttag vid återkontroller eller då extra stora kontrollinsatser be- Mot. 1989/90

hövs. Den nuvarande lagstiftningen ger dock möjlighet till denna typ av av- Jo37

giftsuttag. Vi avvisar därför regeringens förslag om kommunalt avgiftsuttag.

Lämnande av skötselråd vid yrkesmässig försäljning

Regeringen föreslår att krav skall kunna ställas på att skötselråd skall lämnas
vid yrkesmässig försäljning av djur. Förslaget motiveras med att nyblivna
ägare ofta har dåliga kunskaper om hur djuret skall skötas: Mångå gånger
innebär detta att djuren inte får den skötsel de borde få.

Regeringen tycks bygga sitt förslag på tämligen lösa grunder. Det finns
säkert exempel på djurägare som inte förmår att sköta sina sällskapsdjur på
ett tillfredsställande sätt. Dessvärre skulle obligatoriska skötselinstruktioner
knappast kunna avhjälpa dessa brister. Orsakerna ligger djupare än så. Missskötseln
beror snarare på bristande personligt ansvar, än på bristfälliga kunskaper.
Regeringen nämner över huvud taget inte djurägarnas ansvar.

Djurägare och djurköpare känner ofta ett stort ansvar. De vill ta hand om
sina sällskapsdjur på bästa sätt. Det är ingen tillfällighet att det finns en uppsjö
av facklitteratur på området. På varje bibliotek, i varje bokhandel och i
de flesta djuraffärer finns ett stort antal böcker och tidskrifter som instruerar
djurägaren om hur djuren skall skötas. Vem som helst kan gå in i en djuraffär
och diskutera djurskötsel. Köparen eller den presumtive köparen kan få instruktioner
om djurets skötselbehov: vilket foder djuret behöver, vilken omvårdnad
djuret behöver, vilka tillbehör som krävs för djurets skötsel.

Dessutom är det värt att notera att en ansvarsfull djurförsäljare är mån
om att djuret skall få en god omvårdnad. Vi kan inte mot denna bakgrund
finna skäl som motiverar lagstadgade skötselinstruktioner. Vi avvisar därför
detta förslag.

Tillsynsansvar för vilthägn

Lantbruksstyrelsen föreslog i sin rapport att länsstyrelserna skall svara för
tillsynen av vilthägn. Denna tillsynsverksamhet fordrar, enligt lantbruksstyrelsen,
speciell kompetens. Vi delar lantbruksstyrelsens uppfattning och anser
därför att länsstyrelserna bör få tillsynsansvaret för vilthägn.

Tillsyn av tävlingshästar och hästtävlingar

Lantbruksstyrelsen hävdar att tillsynen av tävlingshästar och hästtävlingar är
eftersatt. Lantbruksstyrelsen har därför föreslagit en speciell tillsynsorganisation
inom detta område. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har
tagit intryck av lantbruksstyrelsens synpunkter. Det finns, enligt vår mening,
skäl som talar för en förbättrad tillsyn. Vi är dock inte övertygade om att den
organisation som lantbruksstyrelsen har föreslagit är mest ändamålsenlig.

Enligt vår mening bör tillsynen av tävlingshästar och hästtävlingar förbättras.
Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag i syfte att förbättra
tillsynen av tävlingshästar och hästtävlingar.

13

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 7§ djurskyddslagen
(1988:534),

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 24 § djurskyddslagen
(1988:534),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om straff för brott mot djurskyddslagen,

4. att riksdagen beslutar ändra 29 § djurskyddslagen (1988:534) på
sätt som anges i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad djurskyddsutbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiftsuttag för tillsyn enligt djurskyddslagen
(1988:534),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsyn av tävlingshästar och hästtävlingar.

Stockholm den 17 april 1990
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Mona Saint Cyr (m)

Hans Dau (m)

Anders G Högmark (m)

Ingvar Eriksson (m)

Ivar Virgin (m)

Birgit Henriksson (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1989/90
Jo37

14