med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

Motion 1988/89:Jo46 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo46

av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering
av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

Inledning

Regeringen har i proposition 1988/89:140 bl.a. lämnat förslag om reglering
av priserna på jordbruksprodukter.

Moderata samlingspartiet har alltid sett effektiva och rationella lantbruksföretag
som den bästa garanten för en utvecklingsbar näring. En ökad
internationell konkurrens ställer ytterligare krav på dessa företag. De är en
garanti för att svenska konsumenter förses med livsmedel av god kvalitet
och till rimliga priser.

En lantbruksnäring som är alltför beroende av politiska beslut kommer
att få problem. Regeringens hantering av ansvaret för spannmålsöverskottet
och livsmedelssubventionerna visar att man bör vara skeptisk till förslag
som leder till att någon del av jordbrukets inkomster skall komma via statsbudgeten.

Vad jordbruket nu kan kräva är att under en övergångstid få stöd till en
anpassning till de nya förutsättningar som nu föreligger.

I svensk jordbrukspolitik har jordbruket hittills kompenserats genom att
den åsyftade prisnivån, de s.k. mittpriserna har höjts. Om prisutvecklingen
varit högre i Sverige än på världsmarknaden har också gränsskyddet på
jordbruksprodukter höjts. GATT-överenskommelsen i april innebär att
man på kort sikt förbinder sig att inte höja de priser på jordbruksprodukter
eller stödet till jordbruket som direkt eller indirekt fastställs av staten.

Den sedvanliga modellen för kompensation till jordbruket är således inte
tillämpbar för 1989 och 1990. Vad som därefter blir möjligt att göra kommer
att bli föremål för förhandlingar i GATT.

På lång sikt skall inriktningen vara att minska stöd och skydd till jordbruket
samt ställa åtgärderna i relation till ett stödmått. Detta stödmått finns
ännu inte utan skall förhandlas fram inom ramen för GATT. Det är därvid
av stor vikt att Sveriges regering vinnlägger sig om korrekta beskrivningar
av den svenska jordbrukspolitiken och föreslår relevanta åtgärder för
minskning av stödet till jordbruket.

I proposition 1988/89:140 förekommer formuleringar som ger anledning
till tvivel om att regeringen insett problemens vidd. Regeringen jämställer
t.ex. mittpriser med prisstöd. Detta synsätt saknar verklighetsförankring.

Det stöd som svenskt jordbruk får är ett gränsskydd som skall vara mellanskillnaden
mellan svenskt pris och världsmarknadspriset. Det är således
nivån på gränsskyddet som är det relevanta stödmåttet.

Inom GATT-överenskommelsens ramar finns, i det långa perspektivet, Mot. 1988/89

inget som hindrar att priserna till jordbruket ökar om stödnivån, d.v.s. Jo46

gränsskyddet minskar. Regeringen påstår att överenskommelsen innebär
att en övergång till direkta stödåtgärder skall eftersträvas. För detta påstående
finns ingen grund i det dokument som nu föreligger.

Däremot anger regeringen, att det i de fortsatta GATT-förhandlingarna
skall övervägas hur införselavgifter skall övergå till tullar, hur inkomststöd
skall bli produktneutralt samt att man skall finna andra metoder för att
anpassa stöd och skydd.

Motiven för regeringens ensidiga tolkning är dunkla. Som vi ser det är
kärnan i GATT-överenskommelsen att marknadsekonomin skall få en
ökad roll i jordbrukspolitiken. Vinner regeringens tolkning gehör torde
effekten snarast bli den motsatta.

Enligt vår mening bör regeringen i kommande förhandlingar inom
GATT arbeta för lösningar som inte innebär att jordbrukarna kommer att
ersättas genom direktstöd. Detta bör ges regeringen till känna.

Principer för kompensation

Den nu gällande prisuppgörelsen på jordbruksområdet löper ut den 30 juni
i år. Enligt gällande jordbruksbeslut har förhandlingar ägt rum mellan lantbrukarnas
förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen.

Ingen överenskommelse nåddes, utan statens jordbruksnämnd har lämnat
förslag till kompensation till jordbruket. Jordbruksnämndens förslag
innebär att jordbruket erhåller en ökning med 720 miljoner kronor den
1 juli och ytterligare 450 miljoner kronor den 1 januari 1990.

Som framhållits i propositionen bygger beloppen bl.a. på kostnadsutvecklingen
för jordbruket. Hänsyn har tagits till kostnadsutvecklingen
t.o.m. januari 1989. Det är inte rimligt att grunda ett kompensationsbelopp
som sträcker sig till juli 1990 på en kostnadsnivå som hänför sig till vad som
gällde 17 månader tidigare.

Vi accepterar jordbruksnämndens förslag på 720 miljoner kronor per den
1 juli, men enligt vår mening måste med den ränte- och inflationsutveckling
som nu äger rum en förnyad genomgång av priser och kostnader göras
under hösten 1989 för att beräkna kompensationsbeloppet per den 1 januari
1990. Beräkningarna bör följa principen i jordbruksnämndens förslag. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Kompensation till jordbruket för perioden 1 juli 1989
30 juni 1990

GATT-avtalet innebär på kort sikt en frysning av administrativt satta priser.

Vad gäller gränsskyddsnivåerna får dessa inte intensifieras. Detta innebär
att skyddet kan höjas lika mycket som en eventuell sänkning av världsmarknadspriserna
men inte med mer. Stödet till olika produkter får inte höjas.

Överenskommelsen leder till stora svårigheter vad gäller möjligheterna
att kompensera jordbruket. Såväl prishöjningar som budgetstöd tycks vara

uteslutna. Regeringen föreslår dock att budgetmedel och införselavgiftsme- 14

del skall användas för att betala jordbruket. Vi accepterar denna modell i Mot. 1988/89

det korta perspektivet. Förutsättningen är att den inte permanentas. Jo46

Regeringens förslag innebär att antalet djur respektive hektar skall utgöra
grund för kompensation. Enligt vår mening bör i stället i första hand de
interna avgifterna (handelsgödselavgifter, slaktdjursavgifter, etc) minskas.

Vårt förslag ger marknaden ett större utrymme än regeringens. Eftersom
priserna till jordbrukaren inte ökar och gränsskyddet förblir oförändrat
kan inte stödnivån då anses ha ökat. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Regeringen föreslår att kompensationsbeloppet betalas ut vid två tillfällen,
sista december 1989 samt sista juni 1990. Motivet är att en prishöjning
inte hade givit full kompensation förrän efter ett tag. Detta kan äga sin
riktighet. Med tanke på det administrativa merarbetet bör utbetalning av
kompensationsbeloppet ske endast en gång i slutet av 1989. I synnerhet
gäller detta om utbetalningen skall gå direkt till jordbrukarna. Detta bör
riksdagen ge regeringen tillkänna.

Vi förutsätter att kompensationsbeloppet för 1989/90 kommer jordbruket
till del även därefter eftersom det motsvarar en nivåhöjning av ersättningen.
En annan mer enhetlig och till marknaden anpassad lösning måste
dock eftersträvas.

Produktionsanpassningsåtgärder

En av grundpelarna i GATT-avtalet är att produktionen av livsmedel skall
minskas. 1 Sverige har vi sedan ett par år tillbaka ett program för att minska
arealen för spannmålsproduktion det s.k. omställning 90. I propositionen
anger ministern att resultatet av omställningsprogrammet är gott.

Trots detta föreslås att omställningsprogrammet skall avslutas. På kort
sikt torde effekten av ett sådant beslut bli att spannmålsproduktionen åter
ökar. Detta kan inte vara till Sveriges fördel i de fortsatta GATT-samtalen.

Om sedan staten, som skett, använder delansvarsmedlen på annat sätt än
till att finansiera spannmålsexporten kommer dessutom ekonomin i vegetabilieproduktionen
att försämras. Frågan är om detta är regeringens avsikt
med förslaget.

Det kan påpekas att deltagandet i omställningsprogrammet är frivilligt
och att inga budgetmedel används till stöd. Riksdagen bör besluta att omställningsprogrammet
skall tillåtas även i fortsättningen. Detta bör ges regeringen
till känna.

Statens delansvar för överskottsarealen

Regeringen fortsätter att vantolka 1985 års jordbrukspolitiska beslut vad
gäller statens delansvar för överskottsarealen.

Beslutet innebär att under en period om 5 år skall staten betala 40 procent
av kostnaderna för spannmålsexporten vid normalstöd. Därefter skall delansvaret
utvärderas. Riksdagen begick ett misstag då den för förra årets
utbetalningar avvek från 1985 års beslut. Effekten har blivit att spannmålsregleringen
åter visar ett underskott. 15

Riksdagen bör därför besluta att statens delansvarskostnad för 1989 års Mot. 1988/89

skörd skall vara 40 procent av de verkliga kostnaderna vid normalskörd. Jo46

Med regeringens antaganden om prisnivå som grund betyder det att kostnaderna
blir drygt 1 miljard kronor. I själva verket torde de bli väsentligt
lägre.

Riksdagen bör besluta att regeringen återkommer med förslag om medelsanvisning
till svensk spannmålshandel när de verkliga kostnaderna blir
kända.

Prisregleringens utformning

Regeringen vill ha frihet att besluta om de pris- och avgiftsförändringar
som kan bli aktuella med anledning av de i propositionen framlagda förslagen.
Detta bör inte beviljas.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag. Detta bör ges regeringen
till känna.

Socker

Regeringen föreslår i propositionen att självförsörjningsgraden av socker
på sikt skall minskas till 85 procent och föreslår en arealminskning. 1989 års
odling minskas och föreslås få uppgå till högst 50 160 ha. Vi har inte godtagit
tidigare förslag om arealminskning utom i de fall totalskörden ökat så att
självförsörjningsgraden normalt överstiger 95 procent. Vår uppfattning
grundar sig på sockernäringskommitténs förslag i (SOU 1982:6).

Vi står fast vid den uppfattningen och anser det vara olyckligt att minska
sockerbetsodlingen. Detta bör ges regeringen till känna.

Införselavgiftsmedel m.fl

Regeringen presenterar ett förslag till användning av införselavgiftsmedel.

Bland många andra ändamål vill regeringen finansiera vissa myndigheters
verksamhet med hjälp av dessa medel. Det gäller del av Statistiska Centralbyråns,
tullverkets, statens pris- och konkurrensverk och statens jordbruksnämnds
verksamhet.

Rent principiellt är det förkastligt att finansiera verksamhet på detta sätt.

Minskar importen eller (som avsikten är i GATT-avtalet) nivån på införselavgifterna
minskar medelstillgången. Verksamheten måste då finansieras
på annat sätt eller på kort varsel minskas eller läggas ned.

Prisregleringen på ägg

Regeringen vill kraftigt förändra prisregleringssystemet på ägg. Ett av syftena
är att minska produktionen av ägg. Det finns risk för att äggproducenterna
kan komma att få sin lönsamhet kraftigt försämrad. Framför allt gäller
det de små och medelstora företagen.

Regeringen föreslår en minskning av statens inblandning i exportkontrollen.
Det är därför märkligt att man vill ha samma kontroll kvar inom
landet. Närmare 20 procent av kostnaderna i äggregleringen åtgår till att 16

subventionera de äggpackerier som tillämpar det kontrollförfarande som Mot. 1988/89

regeringen inte längre anser nödvändigt. För att mildra de ekonomiska Jo46

påfrestningarna för äggproducenterna bör det s.k. packeribidraget tas bort
från äggregleringen.

Det finns även en principiell grund för detta. Liksom SPK anser vi att
kostnaderna för kontrollen skall bäras av de konsumenter som efterfrågar
den inte av producenterna. Riksdagen bör därför besluta att packeribidraget
inte längre skall få betalas av regleringsmedel.

Stöd till jordbruket i norra Sverige

Det är väsentligt att jordbrukarna i norra Sverige kompenseras för de, i
förhållande till andra delar av landet, sämre förutsättningarna att där bedriva
jordbruk. Norrlandsstödet till jordbruket är ett produktstöd, som gör det
möjligt att bedriva jordbruk i dessa delar av landet. Karaktären av produktstöd
bör så långt möjligt behållas på detta av regionalpolitiska skäl väl
motiverade stöd.

Den uppräkning av Norrlandsstödet med 55 milj. kr. som föreslås, baseras
på att endast en tredjedel av fodersäden kommer från gårdens jordbruk.

När det gäller fodersäd till svin betraktas allt foder som inköpt. Detta är
enligt vår uppfattning en ologisk behandling, som blir speciellt tydlig när
det gäller svinuppfödning. Vid all animalieproduktion krävs nämligen ett
arealunderlag för gödselspridning. De nya spridningskrav som ställs skärper
dessa krav och måste beaktas när stödets nivå bestäms.

Vi föreslår därför att prisstödet till jordbruket i norra Sverige räknas upp
med 100 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige

Hittills anvisade medel för att utveckla jordbruksföretag i norra Sverige har
till övervägande del gått till traditionella jordbruksinvesteringar. Jordbruksministern
föreslår nu att ytterligare 45 milj. kr. skall användas utanför
den traditionella jordbruksdriften. Vi anser att jordbruket i norra Sverige
då inte tillförs något för sin överlevnad och utveckling och föreslår därför
att några ytterligare medel inte anvisas till detta anslag.

De medel till forskning och utveckling av norrländskt jordbruk, som ur
detta anslag anvisats till Röbäcksdalen, bör även i fortsättningen ställas till
förfogande.

Vi förutsätter att dessa pengar, 5 milj. kr., kan anvisas ur tillgängliga
forskningsanslag.

Genteknik

Ytterligare kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kunna avgöra huruvida
särskilda styrmedel behövs, då det gäller den gentekniska forskningens
inriktning och genteknikens praktiska tillämpning på växter och djur.

Genteknik bör icke få användas på sådant sätt att den gentekniska mångfalden
i växt- och djurlivet utarmas och så att det ekologiska systemet rubbas.
17

Att genom genteknik ändra våra husdjur kan av etiska skäl anses stötan- Mot. 1988/89

de. Att däremot använda genteknik i syfte att få fram medel som kan före- Jo46

bygga och bota sjukdomar hos människor och djur bör inte hindras.

Forskningens utveckling av de nya rönen på det biotekniska området
måste utgå ifrån en bestämd målsättning och ett ansvar för att det som är
bra, tas tillvara och det som är dåligt och riskfyllt stoppas.

På genteknikens område har nu utvecklingen nått det stadium då organismer
utvecklas för användning i jordbruket och annan användning i den
yttre miljön. Specifika egenskaper kan genom gentekniken introduceras i
organismerna och hinder mot utbyte av genetiskt materiel riskerar i vissa
fall att kunna kringgås.

Dagens erfarenheter beträffande eventuella bieffekter av gentekniskt
modifierade organismer efter utsläpp i miljön är begränsade. Dock kan, på
goda grunder, antas att gentekniken kan skapa positiva möjligheter att t.ex.
klara redan allvarliga miljöproblem. Dessa måste givetvis tas till vara.

Kraven på att forskningen bedrivs riskfritt är självklart viktiga liksom att
genteknikens tillämpning från etiska utgångspunkter är acceptabla.

Användningen av gentekniken och dess eventuella bieffekter på miljön
måste klarläggas. Vi delar uppfattningen i propositionen att det är nödvändigt
med en god framförhållning och att det behövs större kunskap om bl.a.
arten och omfattningen av den forskning som bedrivs både nationellt och
internationellt. Sådana kunskaper måste fram för att göra det möjligt att
göra en samlad bedömning av var den gentekniska forskningen för närvarande
befinner sig och hur snabbt den kan utvecklas och praktiskt tillämpas.

Det är mot den bakgrunden positivt att en utredare med uppgift att göra
en översyn av forskning och användning av genteknik på djur och växter
tillsatts. Vidare är det angeläget att en genomgång av gällande lagregler på
området, samt att en bedömning av behovet av eventuella nya lagar nu sker.

Vi vill dock framhålla att forskning kring genteknologi inte får förbjudas
eller i onödan regleras. Vid den osakliga debatten kring s.k. hybrid-DNA
forskningen för ett antal år sedan fanns många förslag till reglering som
skulle förhindrat värdefulla forskningsresultat. Ännu i dag framförs förslag
som innebär att svenska forskare inte skulle kunna fördjupa sina kunskaper
på detta område. Forskning innebär inte något hot. Restriktioner mot
svensk forskning och teknikutveckling kan leda till att utländska företag får
fördelar och lättare att praktiskt dra nytta av ny bioteknologi.

Utvecklingen på det bioteknologiska området går snabbt framåt. Regeringen
föreslår därför att växtskyddslagen redan nu ändras så att staten får
möjlighet att ingripa mot användning av genmanipulerade växter och organismer.
Den föreslagna lydelse i de nytillkommande bestämmelserna i växtskyddlagen
är mycket allmänt hållna. Regeringens förslag saknar utförlig
motivering och förarbete.

Den föreslagna lagändringen har en karaktär av provisorium. Regeringens
bemyndigande att kunna ingripa mot genmanipulerade växter och organismer
bör vara tidsbegränsat, intill ett nytt förslag kan läggas efter den
ovannämnda översynen. De föreslagna ändringarna bör bara gälla under
två års tid.

Den kommande permanenta lagstiftningen måste grundas på bedöm- Mot. 1988/89
ningar om vilka problem genmanipulation kan medföra. Jo46

För att genmanipulerade växter och organismer skall få utnyttjas krävs
att dessa inte kan spridas och reproduceras i naturen. Den som vill nyttja
genmanipulerade växter och organismer måste visa att det inte finns risk för
att dessa förändrar den ekologiska balansen.

Samtidigt får inte lagstiftningen förhindra att de goda effekterna av genteknologi
utnyttjas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av kommande förhandlingar
inom GATT,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principerna för kompensation till jordbruket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om minskning av de interna avgifterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsättningen av det s.k. omställningsprogrammet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbetalning av kompensation till jordbruket,

6. att riksdagen beslutar att statens delansvarskostnad för 1989 års
skörd skall vara 40 procent av de verkliga kostnaderna vid normalskörd,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till medelsanvisning
till svensk spannmålshandel när de verkliga kostnaderna blir kända,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisregleringens utformning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omfattningen av sockerbetsodlingen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om användningen av medel från införselavgifter,

11. att riksdagen beslutar att packeribidragen ej skall betalas med
regleringsmedel,

12. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket räknas upp
med 100 milj. kr.,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den praktiska användningen av genteknik,

15. att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna §2a i
Växtskyddslagen (1972:318) skall vara i kraft längst till i juli 1991.

19

Stockholm den 9 maj 1989
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)

Hans Dau fm)

Ingrid Hemmingsson (m)
Anders G Högmark (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1988/89
Jo46

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Ivar Virgin (m)

Mona Saint Cyr (m)

Svenskt Tryck Stockholm 1989

20