Kvicksilver i tandfyllningsmaterial

Motion 1990/91:So502 av Bengt Silfverstrand och Bengt Kronblad (s)

Inom tandvården används idag i ökande omfattning
alternativa tandfyllnadsmaterial. Andelen
kvicksilverhaltigt tandfyllnadsmaterial kan med ledning av
försäljningsutvecklingen beräknas till högst 50 %
inom privattandvården. Inräknas även främre tänder,
där compositer o.dyl. alltid används av estetiska skäl,
sjunker andelen till 35 à 40 %
amalgam. Denna andel är dock högre inom
folktandvården.

Varken amalgam eller alternativa tandlagningsmaterial
omfattas av någon form av produktkontroll. Några
godkännanden som bygger på prövning av hälsoeffekter
förekommer inte. Däremot kommer
biverkningsrapportering att inledas under innevarande år.
Materialen ifråga är inte ens innehållsdeklarerade, vilket
innebär att tandläkarna inte får någon kunskap om använda
material.

Riksdagen har beslutat att amalgam som
tandfyllnadsmaterial skall ersättas av andra vävnadsvänliga
material. Det föreligger emellertid en uppenbar risk att
denna övergångsprocess tenderar att bli alltför utdragen i
tiden. Förvisso måste stora krav ställas på ett
tandfyllnadsmaterial. Det skall hålla för de påfrestningar
det utsätts för i munnen. Det får inte vara giftigt eller ge
cancer eller andra sjukdomar. Det får inte förorsaka
allergier eller andra överkänslighetsreaktioner.

Ett mycket intensivt arbete pågår för att utveckla
alternativa material. Marknadsbilden ger i själva verket vid
handen att de alternativa materialen redan används
generellt. Många tandläkare och en del
folktandvårdskliniker har inte använt amalgam på många
år.

Socialstyrelsen gjorde i september 1990 följande
uttalande:

Den nuvarande situationen är den att det inte finns
ett material som i alla situationer kan ersätta
amalgam. Om man däremot kan bortse från kostnader för
tandbehandlingen och den tid den får ta, så finns det en lång
rad alternativ till amalgam.

Det kan sålunda klart konstateras att det numera finns
reella och formella förutsättningar för att avveckla
kvicksilverhaltigt tandfyllnadsmaterial. I den utsträckning
problem kvarstår, rör dessa inte material utan utbildningen
i ny arbetsteknik och då särskilt för äldre tandläkare.

Det bör påpekas att de nya materialen har en uppenbar
fördel vid lagning av nya hål genom att mindre tandsubstans
behöver borras bort. Det är särskilt angeläget att
folktandvården upphör med amalgam både för att hindra
att nya generationer utsätts för kvicksilver och för att hindra
större ingrepp än nödvändigt, vilket amalgamanvändning
framtvingar.

Trots mer än 25 års användning har inte någon forskning
eller fallrapportering angivit några samband mellan
alternativa fyllnadsmaterial och generella hälsoeffekter från
alternativa material. Socialstyrelsen har också tagit ansvar
för att det funnits alternativa material för alla situationer.

Något hinder för riksdagen att besluta om
amalgamförbud eller avveckling av kvicksilverhaltigt
tandfyllnadsmaterial finns därför inte.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om amalgam som
tandlagningsmaterial,

2. att riksdagen hos regeringen begär att utbildning i
handhavande av alternativa material och ny arbetsteknik
intensifieras under en avvecklingsperiod fram till den 30
juni 1992.

Stockholm den 25 januari 1991

Bengt Silfverstrand (s)

Bengt Kronblad (s)