Krisplan mot ohälsa (väckt enligt 3 kap. 15 § RO med anledning av händelse av större vikt)

Motion 2001/02:Sf36 av Alf Svensson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att införa en ny rehabiliteringsförsäkring i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om situationen vid försäkringskassorna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda resultatenheter inom försäkringskassan som arbetar med rehabilitering.

4. Riksdagen begär att regeringen påbörjar det nödvändiga lagstiftningsarbetet för den nya rehabiliteringsförsäkringen i enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en organisationskommitté med ansvar för genomförandet av den nya rehabiliteringsförsäkringen i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansiell samordning.

Inledning

Med hänvisning till bestämmelsen i riksdagsordningen 3 kap. 15 § om motionsrätt vid inträffad händelse av särskild vikt, begär vi att få väcka denna motion. Motionen behandlar frågor om rehabilitering och finansiell samverkan.

Sveriges ekonomi är i fara och enskilda människor får vänta i åratal på rehabiliteringsinsatser på grund av regeringens handlingsförlamning inför de utmaningar det ökade antalet sjukskrivningar utgör.

Den ena utredningen har avlöst den andra under de senaste åren, men från Regeringskansliet har det inte kommit mycket konkret. Några pratgrupper, några ytterligare utredningar, men väldigt lite som råder bot på den skenande utvecklingen av sjukförsäkringen. 11-punktsprogrammet har framhållits från regeringen som svaret på sjukskrivningsproblemet. I vårbudgeten menar man att det till hösten ska komma skarpa förslag.

Det förebyggande arbetet ute på arbetsplatserna är viktigt. Här ska arbetsgivarna arbeta med det systematiska arbetsmiljöarbete som lagen föreskriver. Detta är arbetsgivarnas ansvar tillsammans med företagshälsovården.

Kristdemokraterna har under lång tid betonat rehabiliteringens avgörande roll för att få människor tillbaka i arbete. Vi är därför beredda att satsa 6,75 miljarder kronor under tre år för att sätta igång en ny rehabiliteringsförsäkringsorganisation. Förslaget bygger på en utredning som tillsattes av regeringen, men vars resultat har ignorerats av densamma. Utredningen ”Rehabilitering till arbete – en reform med individen i centrum” (SOU 2000:78), skriven av Gerhard Larsson, lägger betoningen på aktiv rehabilitering i stället för passiv sjukskrivning, som är det normala i nuvarande ordning. Det innebär en offentligt finansierad försäkring som fonderas vid sidan av statsbudgeten. Sjukförsäkringsavgiften är huvudintäkt. Staten bör skjuta till den del som är rimlig för att finansiera rehabilitering för de 25 procent som inte har en traditionell arbetsgivare, exempelvis arbetslösa.

Rehabilitering innebär att få dem som blivit sjukskrivna åter i arbete. Här har staten ett stort ansvar att stödja arbetsgivarna med professionell rehabiliteringskompetens. Att samordna de vitt skilda insatser som kan behövas.

Vi har noterat att även LO, TCO och Saco vill ha en ny rehabiliteringsförsäkring. Vad väntar regeringen på?

Sjukskrivningarna fortsätter att öka

Under senare tid har vi alltmer frekvent fått larmrapporter om att sjukförsäkringen och dess kostnader skenar i höjden. Kostnaderna för sjukförsäkringen beräknas bli 113 miljarder under 2002. Kostnadsökningen varje dag är för närvarande 25 miljoner kronor. Det rör sig alltså om enorma summor.

Figur 1: Sjukpenningdagar 1992–2001.

Källa: RFV

Som figuren ovan antyder har sjukpenningdagarna ökat dramatiskt med början omkring 1997. Vad som också är tydligt är att sjukpenningdagarna ökat mer för kvinnor än för män.

Kostnaderna för förtidspensioner ökar

Antalet personer med förtidspension/sjukbidrag fortsätter att öka. Enligt Riksförsäkringsverkets PM 2002-01-23 utbetalades i november 2001 knappt 453 000 förtidspensioner, vilket är en ökning med 18 000 (4,1 %) i jämförelse med november 2000. Antalet nybeviljade förtidspensioner till och med november 2001 har ökat med knappt 15 % jämfört med samma period 2000. De som är över 50 år står för 70 % av samtliga utbetalade förtidspensioner.

År 2003 kommer dessutom nya regler för förtidspensioner. Med det nya systemet sjukersättning/aktivitetsersättning kommer enligt RFV utbetalningarna att stiga med ytterligare drygt 3 000 miljoner kronor, på grund av nya regler. Utgiften för sjuk- och aktivitetsersättning prognostiseras att öka med 12 % under perioden 2003–2005.

Sveriges ekonomiska utveckling i fara på grund av ohälsan

Utgifterna för sjukpenningen har nästan tredubblats sedan 1995/96 och beräknas i år uppgå till mer än 42 miljarder kronor. Socialförsäkringsminister Ingela Thalén har uttalat att hon inte tror på en vändning förrän 2007, vilket ger en dyster prognos och signaler om låg ambitionsnivå.

Ekonomistyrningsverkets prognoser för statsbudgeten visar ett kraftigt underskott nästa år (2003). Det beror främst på höga utgifter för sjukpenningen. Budgettaken hålls inte på grund av de skenande kostnaderna i sjukförsäkringen. Det finns enligt Riksförsäkringsverket inget som tyder på en minskning i utgifterna för sjukförsäkringen. Istället bedöms ökningen av antalet nettodagar fortsätta. Andelen som är sjukskrivna över ett år utgör cirka 33 procent av de totala utgifterna för sjukpenning (januari till och med november 2001). Sjukfall som varar minst ett år har ökat mest. Riksförsäkringsverket har i sin bedömning av utfall för kostnader i sjukförsäkringen begärt 5,7 miljarder för att täcka kostnadsökningen innevarande år. Regeringen har i sin tilläggsbudget anslagit 2,5 miljarder med hänvisning till att skarpa förslag ska komma till hösten. Hur den kvarstående summan ska tas in sista halvåret ges inga besked om.

Utöver kostnader i budgeten beräknas de samhällsekonomiska kostnaderna för sjukfrånvaron enligt samhällsekonomen Claes Malmqvist, ekonomidirektör i Jämtlands läns landsting, till 250 miljarder kronor. Enligt hans beräkningar skulle bruttonationalprodukten vara cirka 10 procent högre än vad den är idag om de sjukskrivna var i arbete. Det är cirka fyra till fem års tillväxt.

Regeringens misstag

Regeringen hade om den gått på Kristdemokraternas förslag i budgetmotionen hösten 2000, om en ny rehabiliteringsorganisation, haft helt andra förutsättningar att komma tillrätta med det växande underskottet i budgeten.

Varför har sjukskrivningarna ökat?

När man läser regeringens texter och lyssnar på deras uttalanden slås man av hur dogmatiskt regeringen ser på orsakerna till sjukfrånvaron. Arbetsplatsens beskaffenhet och arbetsmiljön förefaller vara de enda faktorer som påverkar om människor mår dåligt och sjukskriver sig. Givetvis spelar arbetsmiljön och förhållandena på arbetsplatsen en viktig roll i sammanhanget, men vill man på allvar komma till rätta med problemen måste man bredda synfältet och se att orsaksfaktorerna är många och relativt komplexa. Grunden för åtgärder mot ohälsan måste bygga på en korrekt analys av orsaksförhållandena. Det står idag bortom allt rimligt tvivel att orsaksmekanismen är komplex och sammansatt.

Arbetets art har förändrats under de senaste decennierna

Under de senaste decennierna har arbetets art genomgått en relativt dramatisk förändring. Förbättrade produktionsprocesser, ökat datoranvändande, slimmade organisationer, personalminskningar utifrån såväl rationaliseringsskäl som besparingsskäl m.m. har bidragit till att stressen i arbetslivet har ökat markant. Högre krav på effektivitet följs inte alltid av nödvändigt socialt stöd. Kraven leder också i många fall till att den enskilde upplever att han eller hon tappar kontrollen, vilket leder till stress. Ofta är det fråga om en dominoeffekt där det ena problemet leder till det andra.

Gemensamt för många av dem som drabbats av utbrändhet och andra stressrelaterade tillstånd är att de arbetar med andra människor, många av dem inom hälso- och sjukvården och andra människovårdande yrken.

Samhällsklimat har förändrats, tempot har ökat

Allt fler kan vittna om att tidsbrist och stress har blivit ett avsevärt samhällsproblem. Tiden räcker inte till för våra barn, våra anhöriga och våra medmänniskor. Alltför ofta räcker inte tiden till för läraren att ägna sig åt eleven som halkar efter. Inte heller för sjuksköterskan att göra det där lilla extra, som skapar högre kvalitet i vården. Inte heller finns tiden för att ta hand om oss själva, för eftertanke om hur vi bör leva eller för den vardagliga samvaron mellan föräldrar och barn. Allt detta, bristen på tid, det höjda tempot, skapar stress och i förlängningen ökad ohälsa.

Det krävs ett bredare fokus på problematiken

För att komma till rätta med detta räcker det inte med ett 11-punktsprogram enligt socialdemokratisk modell. Man måste ta ett vidare grepp, anlägga en helhetssyn på problematiken och utforma familje-, social-, folkhälso-, skatte- och jämställdhetspolitiken så att den förändrar samhällsklimatet i positiv riktning. Med en kristdemokratisk politik skulle vi komma betydligt närmare den helhetssyn som vi menar är avgörande för lyckade insatser.

Regeringen handlingsförlamad

I sitt första maj-tal talade statsminister Göran Persson vackert om att Socialdemokraterna skulle stävja sjukfrånvaron. Det är nu cirka fem år sedan sjukförsäkringskostnaderna började skena i höjden. Under hela denna tid har Göran Persson varit statsminister. Det gör att hans valtal på första maj känns tunt och till intet förpliktigande.

Under 2002 beräknas sjukförsäkringens kostnad uppgå till 113 miljarder kronor, dvs. ca 3 miljarder kronor mer än vad regeringen har budgeterat. Kostnaderna för sjukpenning, förtidspension och rehabilitering har sedan början av år 2000 ökat med 750 miljoner kronor per månad, eller 25 miljoner kronor om dagen.

Den negativa utvecklingen inleddes 1997. Men först i budgetpropositionen för 2002 reagerade regeringen på de höga sjukskrivningstalen och det ökande antalet förtidspensioneringar. I finansplanen upprättades en strategi för ökad hälsa arbetslivet i form av ett 11-punktsprogram. I regeringens ekonomiska vårproposition för 2002 upprepas samma 11-punktsprogram. Regeringens åtgärder med anledning av den upprättade strategin har sedan hösten 2001 varit mycket få. Det upprättade programmet är till intet förpliktigande för regeringen. Även om programmets elva punkter skulle genomföras till punkt och pricka kommer de ökande ohälsotalen iarbetslivet inte att hejdas.

Regeringens kraftlösa ”svar” på de ökande sjukskrivningarna och förtidspensionerna förtjänar att uppmärksammas i särkskild ordning, se tabell nedan.

Regeringens famlande 11-punktsprogram för ökad hälsa i arbetslivet

Regeringens elva punkter	Typ av åtgärd / kommentar
1. Mål för ökad hälsa i arbetslivet	Regeringen efterlyser en målformulering.
2. Trepartssamtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter	Samtal om problem – har knappt påbörjats.
3. Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att förebygga ohälsa	Utredningsuppdrag med stora målkonflikter.
4. Utveckling av arbetsmiljöarbete	Utredningsuppdrag.
5. Hälsobokslut	Lagstiftning som läggs på företagen.
6. Försök att minska ohälsan i den offentliga sektorn	Försök, inga resultat redovisas.
7. Förnyelse av rehabilitering – individen i centrum	Uppdrag till Arbetsmarknadsstyrelsen och Riksförsäkringsverket.
8. Justeringar av den gällande lagstiftningen för att höja kvaliteten i rehabiliteringsarbetet	Försäkringskassan får rekommendation.
9. Former för sjukskrivningsprocessen	Ytterligare ett utredningsuppdrag.
10. Förbättrad statistik och forskning på ohälsoområdet	Utredningsuppdrag om hur statistik ska förbättras.
11.Förbättrad tillgänglighet till behandling i hälso- och sjukvården 2001–2004 med 9 miljarder till primärvården och 3,75 miljarder för att kapa vårdköer	Enligt Landstingsförbundet blir tillskottet + – 0 efter olika i ndragningar från landstingen. Senare kommer tillskottet t.o.m. att bli negativt.

Regeringens program vittnar om en påtaglig likgiltighet och handlingsförlamning. Efter fem år av ökande ohälsa som medfört alarmerande kostnader för sjukskrivningar och förtidspensioneringar presterar regeringen ovanstående tunna strategi och verkar inte visa intresse för att genomföra den. Regeringen satsar 70 miljoner på rehabilitering för år 2002. Kristdemokraterna satsar 2 700 miljoner.

Våra förslag

En ny rehabiliteringsförsäkring

Problemen med de skenande sjukförsäkringskostnaderna har lett till en tydlig ökning i debattintensitet på området. Den ena aktören efter den andra kommer med förslag till lösningar. Flera seriösa och tunga instanser – bland andra LO, TCO och Saco – har, liksom Kristdemokraterna, krävt att regeringen ska inrätta en ny rehabiliteringsförsäkring.

Kristdemokraterna har länge motionerat i riksdagen om att rehabiliteringsmomentet måste få en betydligt starkare ställning i sjukförsäkringen. Vi har ett mycket väl utvecklat, konkret förslag hur detta skulle kunna genomföras. Förslaget bygger på en statlig utredning, vars betänkande offentliggjordes år 2000 men som ignorerats av regeringen. Utredningen heter ”Rehabilitering till arbete – en reform med individen i centrum” (SOU 2000:78). Kristdemokraterna satsar sammanlagt 6,75 miljarder kronor de närmaste tre åren på en kraftigt förbättrad rehabiliteringsförsäkring. (Se tabell nedan, utdrag ur budgetmotionen hösten 2001). Sjukförsäkringen är huvudintäkt. Staten bör skjuta till den del som är rimlig för att finansiera rehabilitering för de 25 procent som inte har en traditionell arbetsgivare, exempelvis arbetslösa.

Specifikation av kostnaderna för rehabiliteringsförsäkringen:

Ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring, kostnader helårseffekt 2002
Bättre rehabiliteringsutredningar	125
Mentorskap	50
Förstärkning med nya yrkesinspektörer	15
Ekonomiskt stöd till offentliga arbetsgivare	150
Egenföretagare får vidgad rätt till rehabilitering	85
Rehabiliteringsinsatser (inkl fördjupad rehabiliteringsutredning)	1300
Avdrag för nuvarande medel till köp av rehabiliteringstjänster	– 725
Avdrag nuvarande Dagmarmedel	– 235
Köp av enklare hälso- och sjukvårdstjänster	300
Nationell metod och utvärderingsenhet	25
Koordinator (inkl försök med 30 arbetsplatsrådgivare/case-managers)	375
Nationell utbildningssatsning	5
Anordningsbidrag till utökat rehabiliteringsutbud (inkl utredningsresurser)	500
Utökad rätt att studera med rehabiliteringsersättning	30
Arbetshjälpmedel	15
Stöd till mjukstart vid återinträde på arbetsmarknaden	215
Kompletterande arbetsmarknad – förlängd rehabiliteringsersättning	300
Forskningsmedel (över statsbudgeten)	55
Högskoleutbildning i rehabilitering (över statsbudgeten)	15
Summa kostnader	2600

Tanken är att den nya försäkringen ska finansieras via arbetsgivaravgifter, men under en övergångsperiod på tre år ska staten stå som medfinansiär. Enligt utredaren behöver mellan 2,6 miljarder och 2,9 miljarder kronor per år satsas under en treårsperiod för att sätta igång det nya arbetssättet.

Rehabilitering ger positiva effekter för individen

Ett stort antal studier pekar på att aktiva sammansatta rehabiliteringsinsatser och ett snabbt agerande vid sjukskrivningar faktiskt ger positiva effekter för individen jämfört med passivitet. Dessa effekter kan avläsas på individers funktion, sjukdagar och in- eller återinträde i arbetslivet. Jämfört med dagens situation med relativt hög grad av passivitet ger förstärkt rehabilitering minskade sjukdagar och förtidspensioneringar.

En kraftfullare försäkring med individen i centrum

Det behövs en kraftfullare försäkring – en sammanhållen rehabiliteringsförsäkring. Den bidrar med aktiva och tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne tillbaka till arbete så fort som möjligt. De regionala och lokala skillnaderna i försäkringsutfall ska minskas, en ökad professionalisering av arbetsuppgiften måste åstadkommas, en ökad försäkringsmässighet jämfört med dagens system är nödvändig och försäkringens förebyggande roll måste förstärkas. Den nya, förstärkta rehabiliteringsförsäkringen innehåller rätt till rehabiliteringsstöd, mer kraftfulla medel för aktiva insatser och får en mer fristående ställning i förhållande till statsbudgeten.

Individens ställning i dagens rehabiliteringssituation varierar beroende på vilket regelverk som är aktuellt. De aktuella lagarna är – utöver lagen om allmän försäkring – arbetsmiljölagen, anställningsskyddslagen, socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen.

Individen måste ställas i centrum. En förutsättning för lyckad rehabilitering är individens engagemang och medverkan. Kristdemokraterna anser därför att individen skall ges ett reellt inflytande i rehabiliteringsprocessen genom att han eller hon får vissa lagfästa rättigheter mot försäkringsgivare och rehabiliteringsaktörer.

Samhällsekonomiskt lönsamt

Utredningen som ligger till grund för Kristdemokraternas rehabiliteringsförsäkring tog initiativ till en makroekonomisk studie av de totala samhällsekonomiska effekterna. Utredningen visade att den samhällsekonomiska vinsten av framgångsrik rehabilitering är mycket stor i förhållande till den sannolika kostnaden för själva rehabiliteringen. En krona ger nio åter, sett över de fyra sektorerna inom offentlig sektor, arbetsgivarens och den enskilde individens ekonomi.

En offentlig huvudaktör

Idag är det inte ovanligt att den försäkrade ”bollas” mellan olika offentliga aktörer och i en del fall hamnar mellan stolarna. Vi måste komma bort från det uppifrån- och myndighetsperspektiv som präglar dagens rehabiliteringsförsäkring. Det kristdemokratiska förslaget om förstärkt rehabiliteringsförsäkring sätter individen i centrum och låter därmed det offentliga anpassa sig efter individernas skiftande behov och önskemål.

För att komma bort ifrån det myndighetsperspektiv som präglar dagens rehabiliteringsförsäkring flyttas i vårt förslag tyngdpunkten från fyra likvärdiga offentliga sektorer (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör. Nedan beskrivs i korthet vad denne huvudaktör – försäkringsgivaren – har att göra.

Försäkringsgivarens uppdrag

1. Den första uppgiften för försäkringsgivaren är att beräkna och betala ut ersättning till individen för dels inkomstförlust, dels andra ersättningar och bidrag som kan vara aktuella i det enskilda fallet.

2. Den andra uppgiften är att ansvara för rehabiliteringsutredningen. En grundlig utredning är själva utgångspunkten för en lyckad rehabiliteringsprocess. Den måste också göras tidigare än vad som sker nu. Som regel ökar då förutsättningarna för framgång och minskar på så sätt också kostnaderna för försäkringen. Den nuvarande ordningen med arbetsgivarna som ansvariga för rehabiliteringsutredningen fungerar dåligt. Endast en av fyra arbetsgivare genomför utredningen som det är tänkt. Att flytta över ansvaret från arbetsgivaren till försäkringsgivaren kan uppfattas som kontroversiellt. Men vid en samlad bedömning menar vi att fördelarna överväger.

3. Den tredje huvuduppgiften innebär att försäkringsgivaren aktivt skall verka för att den sjukskrivne individen kan komma åter i sitt tidigare arbete eller – om detta inte är möjligt – i likvärdigt arbete. Om den sjukskrivne individen saknar anställning skall försäkringsgivaren i stället se till att individen uppnår arbetsförmåga.

4. Den fjärde huvuduppgiften är att ansvara för uppföljning så att uppnådda positiva effekter kan vidmakthållas.

5. Den femte och sista huvuduppgiften innebär att försäkringsgivaren även skall arbeta med förebyggande insatser.

Sammanfattningsvis kan sägas att den förstärkta rehabiliteringsförsäkringen leder till att rehabiliteringen kommer igång i ett betydligt tidigare skede än vad som är fallet idag. All vetenskap och erfarenhet säger att ju tidigare rehabiliteringen kommer igång, desto större är chansen att den försäkrade ska kunna återgå i arbete. Vad rehabiliteringsförsäkringen gör är att drastiskt förkorta den tid då den försäkrade passivt går sjukskriven. Den enskilde tjänar på det i form av ökade möjligheter till återgång i arbete. Det offentliga tjänar på det genom att antalet sjukpenningdagar drastiskt kommer att minska.

Rehabiliteringsprocessen – drivs på av en koordinator

Rehabiliteringen ska i vårt förslag ses som en process. Processen består av tre faser. I praktiken råder det givetvis inte vattentäta skott mellan de olika faserna, tvärtom överlappar de varandra.

Försäkringsgivaren har i sin organisation personer som utses till koordinatorer i varje enskilt ärende. Denne bör ha god förmåga att självständigt driva rehabiliteringsprocessen med respekt för individens rättigheter och integritet, gärna med erfarenhet från olika delar av arbetslivet. Vidare förutsätts kunskaper i såväl rehabiliterings- som försäkringsmedicin, allmän kännedom om socialrätt, arbetsrätt och försäkringsjuridik.

På flera högskolor i Sverige, däribland Mitthögskolan, har man på senare år påbörjat utbildningar i rehabilitering. Dessa skulle utgöra en grund för en högskoleutbildning för att utbilda koordinatorer.

Fas 1 – Rehabiliteringsutredning

Det är mycket viktigt att processen kommer igång så snart som möjligt efter insjuknandet. I Gerhard Larssons utredning föreslår man vid en avvägning att rehabiliteringsutredningen bör göras efter fyra veckors sjukskrivning eller tidigare om individen själv begär det.

Genom att rehabiliteringsprocessen kan komma igång tidigare än i nuvarande ordning kan man komma ifrån mycket av den tid som den sjuke, enligt nuvarande ordning, är passivt sjukskriven.

Även om arbetsgivaren inte längre ansvarar för rehabiliteringsutredningen är det ändå viktigt att betona arbetsgivarens ansvar att medverka till att lämna nödvändiga uppgifter och information till försäkringsgivaren samt att även i övrigt bistå för att underlätta utredningen.

Fas 2 – Sammansatta rehabiliteringsinsatser

När rehabiliteringsutredningen är gjord är det således dags för själva rehabiliteringsinsatserna. Det kan röra sig om olika former av träning och aktiviteter för att individen ska återvinna funktioner, självförtroende och ibland motivation. Förutom behandling, medicinsk eller annan, kan olika rådgivningsinsatser – ekonomiska, sociala, psykologiska m.m. – komma i fråga.

Fas 3 – Avslut, utvärdering, uppföljning

Koordinatorn ansvarar för att följa upp och säkra de uppnådda rehabiliteringseffekterna i varje enskilt fall. Frekvens och tidsutsträckning varierar från individ till individ, och det är en del i koordinatorns professionalism att bedöma vad som behövs i det enskilda fallet.

Utvärdering av processen innebär att individens och övriga aktörers uppfattning om kvalitet fångas upp och dokumenteras systematiskt. Denna information möjliggör och bidrar till framtida metodutveckling och mer generell utvärdering och forskning.

Ingen ny myndighet

En ny myndighet kallad Rehabiliteringsstyrelsen bör, enligt utredaren, införas. Där delar vi dock inte utredarens förslag att den skall byggas upp som en fristående myndighet. Vi anser att dess funktion bör finnas som en egen resultatenhet inom RFV.

En omfattande utredning

Den utredning som ligger till grund för vårt förslag (SOU 2000:78) är förhållandevis omfattande och lägger ett stort antal förslag utöver det vi redogjort för här. Det rör sig bland annat om

• en regional resultatenhet inom den regionala försäkringskasseorganisationen

• en metod- och utvärderingsenhet

• ekonomiskt stöd till offentliga arbetsgivare

• vidgad rätt till rehabilitering för egenföretagare

• kompetensförstärkning av handläggarpersonal

• en nationell utbildningssatsning för 3 000 nyckelpersoner på arbetsplatser och myndigheter

• en förstärkt arbetsmiljöinspektion

• högskoleutbildning inom rehabilitering

• utökad rätt att studera med rehabiliteringsersättning

• m.m., m.m.

Sammantaget stämmer dessa förslag väl överens med det vi kristdemokrater länge eftersträvat, nämligen resurssatsningar på rehabiliteringsområdet för tidiga åtgärder och höjd kompetens inom försäkringskasseorganisationen. Utredaren belyser också på ett bra sätt att vissa personer behöver hjälp med arbetsmarknadsinriktade åtgärder för att komma tillbaka i arbete. Det är ett faktum att många är sjukskrivna för att de inte själva kan byta arbete, eller inte får hjälp av arbetsförmedlingen då de redan har en anställning.

Kristdemokraterna anser att åtgärder inte kan vänta och stödjer därför de förslag som förs fram i Gerhard Larssons utredning. Målet med utredningens förslag är färre och kortare sjukfall. De samhällsekonomiska vinsterna lyfts fram, liksom att de individer som kan få adekvat hjälp får ett stöd tillbaka till arbetslivet.

Temporärt resurstillskott till försäkringskassorna

En nödvändig åtgärd i väntan på en ny rehabiliteringsorganisation är att snabbt se till att rehabiliteringsarbetet på försäkringskassorna och arbetsplatserna fungerar. I tider av neddragningar under 1990-talet har arbetsgivarna inte ansett sig ha vare sig tid eller resurser att prioritera rehabiliteringsarbetet. Samtidigt har försäkringskassorna fått kraftiga neddragningar så att inte heller de kunnat arbeta aktivt med rehabiliteringsarbete. De har inte frågat efter rehabiliteringsutredningarna i samma utsträckning som när rehabiliteringsförordningen kom 1989 och fram till mitten av 1990-talet. Detta har fått allvarliga ekonomiska konsekvenser för sjukförsäkringen. Försäkringskassorna har de senaste åren minskat sin personalstyrka med cirka 25 procent. I takt med att antalet sjukskrivningar ökat har kassorna tvingats prioritera utbetalningar av sjukpenning. Personella resurser har således flyttats över från rehabiliteringssidan till utbetalningssidan. Så här i efterhand kan man konstatera att denna kortsiktiga prioritering blivit mycket kostsam.

Jan Rydh föreslog i Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:121) att regeringen i särskild ordning skulle ge sjukförsäkringen ett temporärt resurstillskott för att möjliggöra utredningar och bedömningar av hur nu långtidssjukskrivnas sjukskrivningsperiod ska avslutas. Enligt Rydhs beräkningar skulle en genomgång av 50 000 långtidssjuka kräva ett resurstillskott på 250 miljoner kronor.

Riksförsäkringsverket har nyligen (april 2002) begärt ytterligare sammanlagt 650 miljoner kronor av regeringen för att komma tillrätta med den onda cirkel försäkringskassorna befinner sig i och för att ta tag i dem som varit sjukskrivna mer än ett år. Kristdemokraterna anser att regeringen bör bevilja RFV:s krav. RFV skriver att ”med en lyckad insats från försäkringskassorna förväntas sjukfallen bli kortare vilket innebär att antalet sjukdagar totalt sett blir färre”. Kristdemokraterna delar denna analys. Medlen bör dock villkoras att användas för rehabilitering.

Rehabilitering i särskilda resultatenheter

Problemet med överbelastade försäkringskassor riskerar att återkomma om inget görs med kassornas sätt att arbeta med rehabilitering. För att förhindra att rehabiliteringsverksamheten ska behöva stå tillbaka för utbetalning av sjukpenning bör försäkringskassorna inrätta särskilda resultatenheter som arbetar med rehabilitering. Pengar och personal kan därmed inte utan vidare föras över från en resultatenhet till en annan.

Genomförande av rehabiliteringsförsäkring

Gerhard Larsson gör en god analys av behoven av rehabilitering och arbetssätt och Kristdemokraterna ställer sig positiva till utredarens förslag om en ny rehabiliteringsförsäkring. Vi anser att det är viktigt att reformen får genomslag så snart som möjligt. Genom regeringens senfärdighet har vi redan gått miste om dyrbar tid. Riksdagen bör fatta ett principbeslut enligt utredningens förslag samt ge regeringen i uppdrag att påbörja erforderligt lagstiftningsarbete. Dessutom måste en organisationskommitté tillsättas.

Samverkan

Den lyckosamma Finsammodellen för samverkan har förhindrats av regeringen efter avslutad försöksperiod. Erfarenheterna från försöken är goda. Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har löpande följt och utvärderat Finsamförsöken och funnit att försöken haft goda resultat.

Socsam, som kan ses som en utveckling av Finsam, har pågått på försök i sex kommuner sedan 1994 och ska enligt planerna avslutas vid slutet av 2002 och utvärderas först därefter.

Enligt lagstiftningen som reglerar Socsamförsöken är det inte möjligt för arbetsmarknadsmyndigheter att delta i denna finansiella samverkan. I försökskommunerna har man istället slutit samverkansavtal med länsarbetsnämnden. Det är mycket viktigt att länsarbetsnämnden deltar i det nuvarande samverkansarbetet, men ännu mycket mer skulle kunna göras om de även fick delta i den finansiella samverkan. Den nuvarande Frisamlagstiftningen kommer inte åt de grundläggande samverkansproblemen.

Regeringens agerande i frågan om finansiell samverkan är mycket anmärkningsvärd. Regeringen har, senast i vårpropositionen, uppgivit att en proposition om finansiell samverkan planeras bli avlämnad först i höst, detta trots att riksdagen har begärt av regeringen att propositionen ska läggas under våren 2002. Även tidigare har regeringen avvisat av riksdagen gjort tillkännagivande rörande finansiell samordning. Regeringen har två gånger i rad undvikit att agera i enlighet med riksdagens tillkännagivanden.

Kristdemokraternas förslag till en ny rehabiliteringsorganisation innehåller en lösning när det gäller samordningen av rehabiliteringsinsatserna. En sådan lösning måste finnas på plats om den finansiella samordningen ska kunna fylla en reell funktion. I den modell som Kristdemokraterna förespråkar innebär inte den nya och kraftfullare rollen för försäkringsgivaren att övriga huvudmän får mindre ansvar. Snarare kan en stark försäkringsgivare bli en bra samordningspart som tillsammans med övriga aktörer kan hitta effektiva samverkansmodeller utifrån lokala förutsättningar. Den finansiella samordningen bör lösas i särskild ordning. Vi anser att modeller likt Finsam och Socsam är goda förebilder i strävan att sätta individen i centrum. Efter regeringens upprepade misslyckanden med att komma med förslag kring finansiell samordning är det nu mycket angeläget att regeringen verkligen levererar en proposition i höst.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 13 maj 2002
Alf Svensson (kd)
Désirée Pethrus Engström (kd)	Rose-Marie Frebran (kd)
Fanny Rizell (kd)	Kenneth Lantz (kd)
Magda Ayoub (kd)	Göran Hägglund (kd)
Inger Davidson (kd)	Mats Odell (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Maria Larsson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)	Ulf Björklund (kd)
Jan Erik Ågren (kd)