Komplettering av plan- och bygglagen (PBL)

Motion 1990/91:Bo524 av Björn Ericson m.fl. (s)

Regeringen och riksdagen har i flera sammanhang
uttalat att det är angeläget att odlingslotter,
koloniträdgårdar och stadsnära fritidsbebyggelse kommer
till stånd i ökad omfattning, och även beslutat om åtgärder
för att underlätta att så sker, t.ex. i riksdagens beslut år 1984
med anledning av regeringens proposition om turist- och
rekreationspolitik m.m.

I samband med beslut om åtgärder för att minska
spannmålsöverskottet och stimulera alternativ
markanvändning uppdrog regeringen år 1987 åt
lantbruksstyrelsen att vidta de åtgärder som styrelsen finner
lämpliga för att främja möjligheterna att använda
jordbruksmark för koloniträdgårdsodling.

I propositionen med förslag till lag om hushållning med
naturresurser, den s.k. Naturresurslagen (NRL), som
antogs av riksdagen år 1986, uttalades att det blir alltmer
nödvändigt att skapa förutsättningar för en rik fritid i
vardagen genom satsningar på närrekreation. I konsekvens
därmed ger NRL goda förutsättningar för tillkomsten av
odlingslotter, koloniträdgårdar, även på mark som är
värdefull som jordbruksmark, och enkel, tätortsnära
fritidsbebyggelse, även inom de högexploaterade
kustområdena. Kommunerna bör enligt propositionen vidta
aktiva åtgärder för att underlätta för breda grupper av
befolkningen att få tillgång till enkla fritidsbostäder.
Åtgärder som särskilt nämns är sådana upplåtelseformer för
marken eller regler i samband med upplåtelse av
bebyggelsen som så långt möjligt förhindrar spekulation i
värdehänseende -- dvs. sådana upplåtelseformer som
tillämpas på de traditionella koloniträdgårdsområdena och
t.ex. de fritidsbyar som Stockholms stad i samarbete med
koloniträdgårdsrörelsen uppför på sina lantegendomar.

Som chefen för bostadsdepartementet framhöll 1984 i
propositionen om rekreationspolitik är det i första hand en
kommunal uppgift att skapa förutsättningar för och anvisa
lämpliga markområden för odlingslotter, koloniträdgårdar
och stadsnära fritidsbebyggelse. I de nya lagarna för
planering och byggande finns emellertid inga särskilda
anvisningar om att så skall ske. De ger endast, som vi redan
har nämnt, goda förutsättningar för kommunerna att där de
så önskar använda mark till dessa ändamål.

NRLs portalparagraf anger att den fysiska miljön skall
användas så att en från ekologisk, social och
samhällsekonomisk synpunkt god hushållning främjas. De
grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelser
som följer därefter bygger vidare på samma synsätt. De
skall tillämpas i kommunernas planering enligt Plan- och
bygglagen (PBL).

Kommunerna skulle den 1 juli 1990 ha antagit sin första
översiktsplan enligt PBL. (Ett stort antal kommuner har
emellertid ännu inte kommit så långt med
översiktsplanearbetet.) Översiktsplanerna präglas i större
eller mindre grad av naturresurslagens anda. Sedan NRL
och PBL stiftades har kunskapen och medvetenheten ökat,
både hos allmänheten och kommunerna/planerarna, om att
vårt samhällsbygge inte kan isoleras från naturens kretslopp
och att i stället de ekologiska sambanden måste komma till
uttryck i hur vi planerar och bygger och hur vi lever i våra
bostadsområden.

Över hela landet byggs nu t.ex. särskilda s.k. ekobyar,
och på 1990 års bostadsmässa i Västerås visades landets
första kvarter med flerbostadshus där organiskt avfall
systematiskt tas till vara och komposteras till matjord -- som
de boende kan odla grönsaker i om de vill.

Hur mycket än den tillkommande bebyggelsen ges
denna karaktär kan den ändå inte inom överskådlig tid ge
annat än marginella tillskott till det stora befintliga
beståndet av flerbostadshus. Det är därför desto viktigare
att det i ökad omfattning anläggs områden med
odlingslotter och koloniträdgårdar, där den stora andelen av
befolkningen som inte har tillgång till egen trädgård kan
omsätta sin ökande ekologiska medvetenhet i praktisk
handling.

Allt fler förskolor och skolor använder nu medvetet
trädgården som läromedel, som en medelpunkt i
miljöundervisningen. Det innebär att allt fler människor i
framtiden kommer att betrakta egen odling i liten skala som
ett självklart inslag i en ekologiskt medveten livsstil.

Koloniområdenas stora sociala betydelse är välkänd och
deras värde i stadsmiljön, som en integrerad del av stadens
parklandskap, kan knappast överskattas. Betraktad som en
kommunal fritidssysselsättning är
koloniträdgårdsverksamheten dessutom ett ekonomiskt
fördelaktigt sätt att erbjuda meningsfull fritidssysselsättning
åt alla kategorier av människor i vårt samhälle.

I en tid som denna, då rapporter från krig och konflikter
dominerar i massmedia, känns det inte heller främmande
att påminna om vilken oerhörd betydelse koloniområdena
har haft för folkhushållet i ofärdstider, i vår världsdel och
under vår livstid.

Mot bakgrund av vad vi har anfört här är det desto mer
förvånande att de flesta kommuner i sina första
översiktsplaner enligt PBL inte tycks ha insett vikten av att
reservera mark för odlingslotter, koloniträdgårdar och
enkel stadsnära fritidsbebyggelse av
koloniträdgårdsmodellen. Svenska Förbundet för
Koloniträdgårdar och Fritidsbyar, som har avgett yttrande
över ett åttiotal kommunala översiktsplaner i den här
planeringsomgången, uppger att endast ett fåtal kommuner
över huvud taget har berört frågan i sina planförslag.

Även om översiktsplanens skala kanske inte alltid
medger exakt lokalisering av en så här föga
utrymmeskrävande verksamhet bör det i alla
översiktsplaner åtminstone föras en diskussion om behovet
av olika slags koloniområden i kommunens olika delar. För
det fortsatta arbetet med eventuella fördjupningar av
översiktsplanen och kommande detaljplaner bör
översiktsplanen ange riktlinjer för hur koloniområdena
skall beaktas.

De nya lagarna för planering och byggande har givit
kommunerna ett ökat ansvar för markanvändningen.
Lagarnas karaktär är dessutom sådan att de inte i detalj
föreskriver vilka nyttigheter kommunerna skall reservera
mark för. Ändå menar vi att statsmakterna måste reagera
när det står klart att den i både kommunalt och nationellt
perspektiv värdefulla markanvändningen har försummats
helt i de flesta översiktsplaner som nu håller på att antas av
kommunerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagarna för planering och
byggande på lämpligt sätt bör kompletteras med
bestämmelser som ålägger kommunerna att anvisa mark för
områden med koloniträdgårdar och odlingslotter.

Stockholm den 24 januari 1991

Björn Ericson (s)

Lennart Andersson (s)

Lars Ulander (s)