Hushållssparandet

Motion 1989/90:Fi605 av Anne Wibble m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi605

av Anne Wibble m.fl. (fp)
Hushållssparandet

1. Rekordlågt hushållssparande under 1980-talet

Hushållssparandet i Sverige är mycket lågt i förhållande till andra jämförbara
i-länder. Av varje tjänad hundralapp konsumerade 1989 en svensk
102,70 kronor och sparade således minus 2 kronor och 70 öre. Detta innebär
att varje invånare i genomsnitt ökade sin skuldsättning med ca 1 500 kr.
Även om hushållens sparkvot (sparandet som andel av inkomsten) beräknas
öka något under 1990, innebär prognosen att de svenska hushållen fortsätter
att låna och ta av sina sparmedel för att konsumera.

Under 1980-talet har hushållens sparkvot minskat markant. Av figuren
nedan framgår att hushållens sparkvot minskat med nära 7 procentenheter
under detta decennium. Under 1988 uppvisades en bottennotering på -5,3
procent.

Enligt SCB har både sparande- och lånemönster förändrats dramatiskt sedan
slutet av 1985. Det privata sparandet har sjunkit kraftigt och det offentliga
ökat i motsvarande grad. Inom det privata sparandet är det framförallt
det finansiella sparandet (banksparande, aktier, obligationer m.m.) som
minskat men även det reala (bostäder och fritidshus) har varit mycket lågt
de senaste åren.

Hushållens nettosparkvot

Sparande i procent av disponibel inkomst

Totalt

Realt

-2

-4

-6

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Anm Frånräkntng av kapitalfbrslitnmg i egnahem gör både disponibel inkomst och
sparande lill nettostorheter.

Källar Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Vi anser att det låga hushållsparandet är ett allvarligt problem, av flera skäl. Mot. 1989/90

Ett sjunkande hushållssparande betyder i kombination med ett ökande Fi605

kollektivt, dvs offentligt, sparande att det enskilda ägandet minskar. Från
liberal synpunkt är detta olyckligt. Vi slår vakt om det enskilda, spridda
ägandet. För de allra flesta hushåll är ett kontinuerligt eget sparande den
enda möjligheten att bygga upp ett eget kapital, oavsett vilken form det har.

Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande, SOU 1988:38, visat att det enskilda
aktieägandet som andel av det totala ägandet minskat dramatiskt under
en lång följd av år i Sverige. Tendensen har gått mot en allt större koncentration
och institutionalisering av ägandet i näringslivet.

Det enskilda ägandet är en förutsättning för en fungerande marknadsekonomi.
Omsorg om den egna egendomen, oavsett om det är ett aktieinnehav
som skall förräntas, ett eget företag som skall gå med vinst, en egen bostad
eller ett fritidshus som måste underhållas, är en grundpelare för ett samhälles
möjligheter att skapa, utveckla och vårda resurser. I detta synsätt ligger
ingen snikenhet eller egoism. Tvärtom. I avsaknad av privat ägande riskeras
att resurser slösas bort, egendom inte förvaltas effektivt eller tillåts förfalla.

Detta är inte till gagn för någon.

Folkpartiet slår vakt om välfärdssamhället och dess offentliga trygghetssystem.
De är av stor betydelse för människor vid tillfälliga behov av hjälp,
vid sjukdom och arbetslöshet, under utbildning, och efter pensioneringen.

Den buffert som en sparad slant innebär ger emellertid, trots det sociala
trygghetsnätet, en större personlig säkerhet.

Ett eget kapital innebär ett ökat oberoende av arbetsgivares och myndigheters
makt och större möjligheter att kontrollera sitt eget liv. Sparkapitalet
ger ökad frihet att välja bostad och service i framtiden. Den oro som finns
över att ATP-systemet i framtiden inte ska klara utbetalningarna av pensioner
är ett annat skäl för människor att känna ett berättigat behov av ett sparkapital.

Under senare år har hushållens skuldsättning ökat kraftigt. Detta har flera
orsaker, t.ex. avregleringen av kreditmarknaden och ett uppdämt behov av
varaktiga konsumtionsvaror, men den socialdemokratiska sparandepolitiken
har också bidragit. Enligt folkpartiets uppfattning bör hushållens skuldsättning
motverkas främst genom positiva åtgärder (ekonomisk politik som
möjliggör höjda reallöner, bättre villkor för sparande, information och upplysning
om den reella lånekostnaden m.m.), inte genom förbud eller nya
skatter enligt förslag från den s.k. skuldkommittén.

En annan aspekt på hushållssparandets betydelse är dess samhällsekonomiska
roll. Ekonomisk tillväxt förutsätter investeringar i realkapital, forskning
och produktutveckling. Dessa investeringar måste finansieras antingen
med ett tillräckligt stort inhemskt sparande eller med sparande från utlandet.
Finansieras investeringarna med utländskt sparande uppstår ett underskott
i bytesbalansen.

Sverige har ett stort och för närvarande snabbt ökande underskott i bytesbalansen.
Detta är ett uttryck för bristen på sparande i landet. Den verkliga
sparandebristen kan sägas vara större än den synliga, eftersom investeringsnivån
fortfarande är för låg med hänsyn till bl.a. näringslivets utbyggnadsbehov.
9

Finansiellt sparande 1985-1990

Mot. 1989/90

Finansiellt sparande Miljarder kronor	1985	1986	1987	1988	1989	1990 p
OFFENTLIG SEKTOR	-33	-13	42	39	60	58
PRIVAT SEKTOR	18	13	-49	-53	-85	-94
Hushåll	7	3	-23	-31	-23	-19
Företag	11	10	-26	-22	-62	-75
Bytesbalans	-15	0	-7	-14	-25	-36

Anm. Vid jämförelse med 1985 års uppgifter för offentlig sektor och företag bör
omläggningen av uppbördssystemet beaktas. Talet +18 Mrd för statligt sparande
1987 beror på engångsskatten på pensionsförsäkringar.

(Källa: Konjunkturläget december 1989 Konjunkturinstitutet)

Från socialdemokratiskt håll hävdas ofta att bristen på privat sparande bör
balanseras av ett ökat offentligt sparande. I socialdemokraternas 90-talsprogram
säger man att det offentliga sparandet under de närmaste åren bör växa
med 10-15 miljarder kronor om året.

Den offentliga sektorns sparande består av skillnaden mellan dess inkomster
(skatter, avgifter, tullar) och dess utgifter. Om det offentliga sparandet
skall öka i den svenska ekonomin innebär det därför antingen ett ännu högre
skattetryck, eller samma skattetryck men en lägre nivå på de offentliga utgifterna.
Vi motsätter oss båda dessa möjligheter. Sverige har redan västvärldens
högsta skattetryck. Ytterligare höjda skatter hotar ekonomins funktionssätt.
De bör istället sänkas. Begränsningen i utgifterna bör därför motsvaras
av lägre skatter, inte av ett ökat offentligt sparande.

Alla dessa skäl, dvs. ägandespridning och hushållens möjligheter till förmögenhetsuppbyggnad,
privatekonomisk trygghet samt samhällsekonomins
behov, talar för att hushållens sparande måste öka.

2. Orsaker till det låga sparandet

Vid internationella jämförelser brukar framhållas att det låga svenska sparandet
beror på den väl utbyggda välfärden med sina omfattande transfereringssystem.
Dessa inkomstöverföringar gör, enligt detta synsätt, att människor
inte behöver ägna sig åt privat sparande för sin egen trygghet på ålderdomen,
vid sjukdom eller för sina barns utbildning. Det ligger säkert en del
i denna förklaring, men vi ställer oss tveksamma till att den är den enda.
Även länder med socialförsäkringssystem liknande vårt har nämligen
mycket högre sparande än Sverige. Dit hör t.ex. Västtyskland och Storbritannien,
vars socialförsäkringar utgör 16,1 procent respektive 14,0 procent
av BNP. För Sverige är motsvarande tal 18,2 procent. Dessa länders sparkvoter
varierar trots de jämförbara nivåerna av trygghetssystem kraftigt. Vår
negativa sparkvot skall jämföras med +11,4 procent för Västtyskland och
+6,7 procent för Storbritannien (uppgifterna avser 1985).

I traditionell ekonomisk teori är realräntan en viktig förklaringsfaktor för
hushållens sparbeteende. Ju högre ränta, desto mera finansiellt sparande.
Inte heller denna variabel kan förklara det extremt låga svenska sparandet.
Under den period då de svenska hushållens finansiella sparande trendmässigt
sjunkit, har vi visserligen tidvis erfarit negativa realräntor, men även tider
av mycket höga reala räntor. Att människor drar ned på sitt bankspa

Fi605

10

rande när avkastningen är dålig elier rentav negativ är ett logiskt beteende. Mot. 1989/90

Tyvärr tycks trögheten dock vara stor när det gäller att öka sparandet då av- Fi605
kastningen åter blir bättre.

En viktig orsak till det låga hushållsparandet i Sverige är det snedvridande
skattesystem med höga marginalskatter som nu är föremål för en genomgripande
reformation. Avkastningen efter skatt på olika former av sparande
har varit mycket låg samtidigt som generösa underskottsavdrag gjort det lönsamt
att låna.

3. Socialdemokratisk sparandepolitik

I juni 1989 beslutade en riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater
och centerpartister att införa ett tillfälligt obligatoriskt sparande, det s.k.
tvångssparandet. Att i detta sammanhang använda ordet sparande är
olämpligt. Det är i stället fråga om en skatt.

Tvångssparandet är tvivelaktigt ur flera synvinklar. Konjunkturpolitiskt är
det ett slag i luften. Dessutom har det negativa fördelningspolitiska effekter:

De som har ekonomiska marginaler kan lätt flytta över från sitt frivilliga sparande,
medan de som har lägre inkomster tvingas skära ned på en redan liten
konsumtion.

Vi kräver att tvångssparandet avskaffas.

Beslutet om tvångssparande är ett typiskt exempel på den skadliga ryckigheten
i regeringens ekonomiska politik. Faktum är att bristen på fasta spelregler
är en viktig faktor bakom det låga hushållssparande!. För att människor
ska våga avstå från konsumtion och spara för framtiden behöver Sverige
en ekonomisk politik som bygger på fasta normer och avstår från stabiliseringspolitiska
överraskningar och retroaktiva konfiskationer som t.ex. engångsskatten
på pensionssparande.

Regeringen väljer att satsa skattepengar på Spardelegationens påkostade
annonskampanjer som ska uppfostra svenskarna till att spara. Samtidigt
visar man en bristade handlingsförmåga för att skapa verkliga ekonomiska
motiv och möjligheter för hushållen att spara. Vi anser att Spardelegationen
är en skenåtgärd och bör läggas ned.

4. En liberal politik för ett ökat sparande

Folkpartiets sparandepolitik bygger på att skapa ekonomiska ramar och institutioner
som stimulerar enskilda människors frivilliga intresse för sparande
och ägande. Målet är att hushållen skall kunna ha ett sparkapital motsvarande
den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare. Den topphuggande
förmögenhetspolitik som socialdemokraterna bedrivit i regeringsställning
bör ersättas av en uppbyggande politik.

Hushållsparandet och skattereformen

Vi noterar med tillfredsställelse att den reformation av skattesystemet som
pågår för närvarande på flera sätt kommer att skapa förutsättningar för ett
ökat hushållsparande.

11

- Skattelättnader på löneinkomster finansieras av en breddad moms. Den Mot. 1989/90
ökade beskattningen av konsumtionen innebär en stimulans för sparan- Fi605

det.

- Värdet av underskottsavdragen i inkomstslaget kapital minskar vilket
väntas ha en återhållande effekt på hushållens skuldsättning. Detta ökar
nettosparandet.

- De nya reglerna kommer att förbättra de skattemässiga betingelserna för
hushållen att ackumulera kapital och placera i aktier. För närvarande är
institutionernas ägande gynnat jämfört med hushållens. Denna obalans
kommer att dämpas.

Sex slag för ett ökat hushållssparande

1. Stimulera vinstdelningssystem

Ett viktigt sätt att åstadkomma ett brett folkligt aktieägande och därmed
fortsatt sparande är att fler företag inför vinstandelssystem. Detta motverkas
idag av att vinstandelarna är belagda med sociala avgifter. Vi anser att vinstandelarna
skall befrias från sociala avgifter då de binds i minst fem år. I vår
motion om ägandespridning preciserar vi detta krav.

2. Avveckla löntagarfonderna

Löntagarfondernas tillgångar bör omvandlas från kollektivt ägande till individuellt
ägande genom att andelar av fondtillgångarna utgår i form av en
sparpremie till de personer som efter beslutet om fondavveckling sparar ett
visst minimibelopp i allemansfondssparandet. I en trepartimotion tillsammans
med centern och moderaterna redogör vi för detta förslag.

3. Sälj ut de statliga företagen

De statliga företagen bör säljas ut till allmänheten och till de anställda. Vissa
hushåll kommer sannolikt att välja att finansiera sitt köp med lån, men totalt
sett leder ändå en sådan försäljning till ett ökat nettosparande i hushållssektorn.
I en motion tillsammans med centern och moderaterna presenteras
våra förslag i denna fråga.

4. Bredda bostadssparandet

Erfarenheter av det svenska sparandets utveckling tyder på att investeringar
och amorteringar i egen bostad är ett viktigt sparmotiv för den enskilde. Om
de kommunala bostadsföretagen skulle erbjuda hyresgästerna att köpa sina
bostäder, skulle därför en avsevärd stimulans till privat sparande och ägande
uppkomma. Att bredda bostadssparandet är kanske det mest effektiva sättet
att åstadkomma en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna i samhället.
Vi anser att hyreslägenheter i ökad utsträckning bör ombildas till bostadsrätter.

Därutöver finns det skäl att uppmuntra långsiktigt bundet sparande för
den egna bostaden. Vi föreslår att en bosparutredning tillsätts för att lägga
fram sådana förslag.

12

5. Avskaffa omsättningsskatten på aktier

Mot. 1989/90
Fi605

Omsättningsskatten på aktier innebär att handel med aktier väsentligen fördyras.
Detta drabbar särskilt småsparare. Ett avskaffande av denna pålaga
skulle stimulera ett ökat enskilt aktieägande och därmed öka sparandet.

6. Inför startsparande

Ett startsparande bör införas för barn och ungdomar. Detta innebär att föräldrar
och andra närstående kan göra insättningar på ett bankkonto upp till
ett visst belopp utan att gåvoskatt tas ut. Insättningarna bör vara bundna
fram till 18 års ålder. Pengarna kan användas för att bekosta t.ex. utbildning
eller bostad.

5. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål för hushållssparande^

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av stabila spelregler i syfte att stimulera sparande
och investeringar,

4. att riksdagen beslutar att avskaffa spardelegationen,

5. att riksdagen avslår finansdepartementets begäran om anslag till
sparfrämjande åtgärder, F7, för budgetåret 1990/91 om 19 380 000
kr., 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett breddat bostadssparande,

7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en bosparutredning i
enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande i enlighet
med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen beslutar att avskaffa tvångssparandet.

Stockholm den 24 januari 1990

Anne Wibble (fp)

Lars De Geer (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Lars Leijonborg (fp)

13