Försök med fristående arbetsförmedlingar

Motion 1988/89:A214 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A214

av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c)

Försök med fristående arbetsförmedlingar

För att förhindra att arbetsförmedling bedrivs i förvärvssyfte har staten tagit
monopol på arbetsförmedling här i landet. Genom utformningen av arbetsförmedlingslagen
har emellertid inte bara sådan arbetsförmedling som
upptar avgifter från den arbetssökande förbjudits utan även sådan arbetsförmedling
som bekostas av arbetsgivaren och därigenom skulle vara avgiftsfri
för den sökande.

Arbetsgivarna är enligt lag skyldiga att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen.
Dock kan konstateras att alltjämt tillsätts endast en mindre del av
de lediga platserna med hjälp av förmedlingen. Detta är i sig naturligt då
arbetsförmedlingen inte rimligen hinner med s.k. kortvarsel-anställningar
och saknar specialistkunskap i tillräcklig omfattning.

Arbetsförmedlingsmonopolet är olyckligt ur flera synvinklar. Den främsta
är att verksamhet som inte utsätts för stimulerande konkurrens tenderar att
stagnera. Hur många goda förslag som än internt förs fram inom monopolet
kan detta aldrig ersätta den kreativitet som skapas när konkurrensliknande
förhållanden råder. Det finns ingen orsak att utesluta samma goda påverkan
på AMS som City-akuten hade på landstingens öppenvårdspolitik om
arbetsförmedlingsmonopolet uppluckrades. Ett annat skäl att luckra upp
monopolet är att dagens lagstiftning inte är anpassad till tjänstesamhället.
Detta har fått till följd att exempelvis seriösa skrivbyråer, vars tjänster i dag
är praktiskt taget oundgängliga för arbetsgivarna, fortfarande av myndigheterna
betraktas som olaga förmedlare av arbetskraft. Rättsläget just nu kan
något tillspetsat beskrivas så att sådant som är lagligt i en del av landet inte är
det i en annan.

Mot denna bakgrund bör samhället se på möjligheterna att tillåta ett
system med fristående arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden såsom
artister, fotomodeller m. fl. som ställer krav på specialistkunskap hos
förmedlingarna och vars förmedlingsbehov den offentliga arbetsförmedlingen
därför har svårt att fylla.

Verksamheten skulle kunna finansieras med avgifter från de företag som
anlitar förmedlingen i fråga. Ett försök med ett sådant system bör kunna ge
värdefulla impulser till den allmänna arbetsförmedlingen. Vidare bör
skrivbyråverksamhet inte längre betraktas som olaga arbetsförmedling.

Hemställan

Med stöd av vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
utreda möjligheterna att på försök tillåta fristående arbetsförmedlingar
för specifika yrkesområden i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 23 januari 1989
Göthe Knutson (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Anders G Högmark (m)
Marianne Andersson (c)
Lars De Geer (fp)

Mot. 1988/89
A214

Isa Halvarsson (fp)
Anders Björck (m)
Siw Persson (fp)