Färjetrafiken till och från Gotland

Motion 1989/90:T627 av Ulla Pettersson m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T627

av Ulla Pettersson m.fl. (s)
Färjetrafiken till och från Gotland

Färjetrafiken till och från Gotland är en statlig angelägenhet liksom övrig
mellanregional trafik i landet. Det fulla ansvaret har staten beklagligtvis inte
varit beredd att ta och följaktligen är ”länsvägen” mellan Gotland och
svenska fastlandet landets enda privatägda.

Kostar Gotlandstrafiken för mycket? Inte under något av åren 1980-87
kostade Gotlandstrafiken under 50 miljoner för staten. Kostnaden är nu ungefär
40 miljoner. I jämförelse med konsumentprisindex har kostnaden för
Gotlandstrafiken minskat betydligt mer. Om trafiken skulle ha utvecklats i
takt med penningvärdet från 1980-talets början skulle kostnaden ha legat en
bra bit över 100 miljoner. Man måste alltså konstatera att i den ekonomiska
sanering som blev en nödvändig följd av budgetunderskottet i början av
1980-talet har gotlänningarna tagit stor del. Kostnadsutvecklingen har inte
motsvarats av någon standardförbättring. Det borde finnas utrymme för en
utveckling av det statliga stödet till trafiken.

Den tidigare bindningen av färjetaxorna till resa med allmänna kommunikationer
motsvarande sträcka på fastlandet urholkades 1982 och avskaffades
1986. Det finns svårigheter att göra en sådan koppling men taxesättningen
måste vara sådan att åtminstone intentionerna i trafikutskottets yttranden i
frågan (senast 1988/89:TU12) uppfylls. Utskottet har framhållit att kostnaden
för gotlänningar inte skall avvika i väsentlig mån från ”den genomsnittliga
kostnaden för en resa av motsvarande längd på fastlandet.”

Det framstår dock som en något märklig uppdelning att man beroende av
bostadsort skall betala olika taxor för samma resa.Utflyttade gotländska
ungdomar och andra, anhöriga till på Gotland boende, fritidsgotlänningar
med flera grupper har ett lätt förståeligt behov av rimliga resekostnader.
Med tanke på turistnäringens stora betydelse för gotländskt näringsliv är det
överhuvudtaget olyckligt att kostnaderna är så höga.Trafikutskottets intentioner
borde alltså inte bara följas utan även utvidgas.

Trafiken på Gotland uppehålls idag med två passagerarfärjor och tidvis
kompletterande fraktfartyg. Behovet av ytterligare tonnage baserar sig
främst på nödvändigheten av en godsfärja som vid behov kan frakta s.k. farligt
gods utan samtidig passagerarbefordran samt reservkapacitet vid varvsbesök.
Det är inte acceptabelt att en utveckling av det gotländska näringslivet
omöjliggörs av bristande transportkapacitet. Det är heller inte acceptabelt
att farligt-gods-transporten äventyras eller att passagerartrafik inställes

på grund av att ordinarie färjor tillfälligt är ur drift. En tredje färja måste
alltså ha kapacitet att föra såväl passagerare som gods. Att passagerarstandarden
skall vara tillfresställande även för personer med rörelsehinder och
allergier borde inte behöva påpekas. Mot bakgrund av tidgare erfarenheter
av passagerartrafik med godsfärja måste dock påpekandet göras. Ytterligare
en färja möjliggör också trafik på flera hamnar på fastlandssidan. Ett förslag
till en sådan färja har arbetats fram av Gotlandslinjen samt Gotlands, Borgholms
och Västerviks kommuner.

På lång sikt bör Gotlandstrafiken utvecklas som trafik på många andra håll
i landet. Det är inte tillfredställande att stora delar av året tvingas resa på
natten om man inte kan passa veckans enda dagtur. Förutom obehaget att
resa nattetid kostar hyttplats extra pengar. Överfarten tar också mer än dubbelt
så lång tid som motsvarande resa med bil. Inräknas ofrånkomlig vänteoch
lasttid blir tidsåtgången tre gånger bilresans.

Ett vällovligt försök med katamarantrafik sommaren 1988 slog tyvärr inte
så väl ut på grund av väderförhållandena. Andra och tätare avgångstider liksom
snabbare förbindelser hör alltså till de förändringar som bör prövas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens kostnader för Gotlandstrafiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om passagerarnas kostnader för Gotlandstrafiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en tredje färja i Gotlandstrafiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utveckling av Gotlandstrafiken i övrigt.

Stockholm den 25 januari 1990
Ulla Pettersson (s)

Eva Johansson (s)

Bengt Kronblad (s)

Lars Ulander (s)

Stig Gustafsson (s)
Leo Persson (s)

Mot. 1989/90
T627

14