En företagspolitik för småföretagen

Motion 2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om företagarnas ekonomiska situation vid arbetslöshet så att dessa inte missgynnas i förhållande till arbetstagare vid ersättning från arbetslöshetskassan.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ur ett rättviseperspektiv utreda företagarnas ekonomiska situation vid sjukdom jämfört med vanliga löntagares.2

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda de ekonomiska konsekvenserna av att förändra karenstiden för företagare.2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den månatliga skattedeklarationen.3

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barn och feriearbete.3

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att granska i vilken omfattning den offentliga omsorgen och sjukvården har ett konkurrensövertag gentemot den privata sektorn.4

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändra lagar för att stimulera människor att bilda kreditgarantiföreningar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvärdera effekten av att gynna dem som vill spara till start av företag.3

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda vad sänkt kapitalinsats för dem som vill starta aktiebolag kan få för konsekvenser.5

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökade möjligheter att kunna beivra kommuners allvarliga överträdelser mot reglerna i lagen om offentlig upphandling.4

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunstyrelser, när det gäller sjukvård, socialtjänst och s.k. B-tjänster enligt LOU skall kunna ge icke vinstdrivande företag uppdraget att driva viss verksamhet.6

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om social ekonomi.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka småföretagens möjligheter att ta del av FoU-satsningarna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att på olika sätt stimulera forskare att starta företag.7

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om industriforskningsinstitutens forskningsinriktning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om industriforskningsinstitutens lokalisering.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda vad det skulle kosta att ge dem som drabbas av ett intrång, innan deras patent beviljats, en skälig ersättning för detta.5

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skadestånd för intrång skall kunna krävas efter det att patentet beviljats.5

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda effekterna av sänkta kostnader för svenska innovatörer i samband med ansökan om svenskt patent.5

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om företagets månatliga skatteinbetalning på förfallodagen.3

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förenkla den årliga deklarationen för företagare.3

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagligt bindande uppförandekoder.

1Yrkande 1 hänvisat till AU.

2Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SfU.

3Yrkandena 4, 5, 8, 20 och 21 hänvisade till SkU.

4Yrkandena 6 och 10 hänvisade till FiU.

5Yrkandena 9 och 17–19 hänvisade till LU.

6Yrkande 11 hänvisat till SoU.

7Yrkande 14 hänvisat till UbU.

Tillfälligt arbetslösa företagare

De små företagarna har inga säkra inkomster. Företagarna måste själva tjäna in varenda krona till skatt, avgifter och egen lön. Det gör dem sårbara. Soloföretagare är dessutom mer utsatta än vanliga lönearbetare vid händelse av arbetslöshet. Det beror på att trygghetssystemen utformats utifrån den anställde lönearbetarens behov. Företagarnas arbetslöshetsförsäkring regleras i särskilda regler i 34–37 §§ ALF. Av dessa regler framgår att en företagare skall anses vara arbetslös när företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt. En företagare kan även betraktas som arbetslös vid ett tillfälligt uppehåll i en verksamhet. Uppehållet får dock inte till någon del vara av säsongskaraktär, och ersättningsrätten är begränsad till ett avbrott i en och samma rörelse. Under uppehållet får det inte bedrivas någon verksamhet.

Här finns en orättvisa. En projektanställd lönearbetare får arbetslöshetsersättning då arbetet slutförts, men en företagare som blir utan arbete en tid saknar alltså den rättigheten. Ja, reglerna kan till och med tolkas så att företagaren blir återbetalningsskyldig om hans firma får nytt jobb.

Att ändra dagens beräkningsgrunder så att företagare och vanliga löntagare behandlas lika är viktigt för att underlätta småföretagarnas överlevnadsmöjligheter. Dagens regler skapar inte bara stora bekymmer för dagens företagare, utan hindrar många från att starta eget. Några anser att det är för riskabelt att byta lönearbete mot ett liv som egenföretagare och de arbetslösa drar sig eftersom de vet att de mister en del av sin trygghet. Allt detta bör granskas och presenteras av en ny utredning om småföretagarnas villkor. En utredning bör skyndsamt tillsättas för att utreda företagarnas ekonomiska situation vid arbetslöshet så att dessa inte missgynnas i förhållande till arbetstagare vid ersättning från arbetslöshetskassan. Översynen skall bl.a. överväga möjligheterna för företagare att vara deltidsarbetslösa.

Miljöpartiet krävde detta i en riksdagsmotion förra året. Beskedet från regeringen var då att det pågick en utredning på departementet om dessa frågor. Enligt uppgift skulle utredningen presentera i slutet av våren 2003. Vi har inte delgetts något av innehållet i denna. Därför återupprepar vi samma krav i år igen.

Lika trygghet för anställda och företagare vid sjukdom

Företagarna kan välja antalet karensdagar i sjukförsäkringen. Företagaren väljer en, tre eller trettio karensdagar. I utbyte mot minskad trygghet betalar företagaren lägre avgifter till staten. Systemet bör förändras. En företagare ska maximalt kunna välja 14 dagars karens, men mot samma avgift som dagens trettiodagarsgräns. Vad detta skulle kosta staten i form av ökade utgifter bör granskas i en utredning om småföretagarnas villkor.

För aktiebolagsägare är situationen ännu allvarligare. Medan andra företagare har en specialutformad sjukförsäkring under det första årets uppbyggnadsskede ges inte aktiebolagsägare samma trygghet. För företagsägare är det utifrån nettoinkomsterna som försäkringskassan bestämmer sjukpenningbeloppet. En sådan beräkningsgrund används först efter första verksamhetsåret i andra fall. Företagsägarna borde ges samma trygghet som andra företagare under det första verksamhetsåret. Miljöpartiet krävde detta i en riksdagsmotion förra året. Beskedet från regeringen var då att det pågick en utredning på departementet om dessa frågor. Enligt uppgift skulle utredningen presenteras i slutet av våren 2003. Vi har inte delgetts något av innehållet i denna. Därför återupprepar vi samma krav igen.

Den månatliga skattedeklarationen

En regel som gör det svårt för framför allt småföretag är att den månatliga skattedeklarationen måste vara bokförd på skattemyndighetens skattekonto senast på förfallodagen, annars tas en förseningsavgift ut på 1 000 kronor och företagaren debiteras dessutom en kostnadsränta. Det innebär att företagaren varje månad måste räkna och planera bankdagar för att vara säker på att betalningen kommer in i rätt tid. Inte minst vid helger kan det innebära stora problem för företag med dålig likviditet. Att bankerna inte arbetar snabbare bör inte drabba företagaren. Som ett led i att förbättra företagarklimatet bör det därför räcka om betalningen av företagets skatter görs på förfallodagen. Idag är det den dagen staten ska ha pengarna tillgängliga på sitt konto. Detta bör ändras.

Ge företagarna möjlighet att ge sina barn ett feriearbete

Om en fåmansbolagsägare anställer sina barn (16 år eller yngre) är det inte barnen som blir skattskyldiga. Deras lön läggs istället på fåmansföretagarens och därefter dras skatten. När en företagare anställer grannens barn beskattas barnen. Vi vill att barnen, och inte föräldrarna, alltid ska vara skattskyldiga, även om de arbetar i sina föräldrars företag. Lönen bör emellertid stå i förhållande till arbetets art, barnens ålder och deras kompetens. Den skall alltså vara marknadsmässig. Om lönen är hög bör emellertid skattskyldigheten läggas på den förälder som är företagets ägare. Detta bör granskas av en ny utredning om småföretagarens villkor, senast den 1 mars 2005.

Likvärdiga regler för allt slags sjukvård

Idag får den offentliga sjukvården tillbaka momsen som den betalat in till staten. Den förmånen åtnjuter inte den privata sjukvården. Vi vill ge den privata sjukvården samma möjligheter. På vilka sätt den offentliga omsorgen och sjukvården har ett ekonomiskt konkurrensövertag gentemot den privata bör granskas av regeringen.

Kapitaltillförsel i obalans

Riskkapitalets fördelning över riket uppvisar stora regionala obalanser. För företag i heta tillväxtbranscher och börsnoterade företag i storstäderna är kapitalförsörjningen inte något större problem. För företag i traditionella branscher, i skogslänens inland, är det betydligt svårare.

En annan eftersatt grupp av företag är de små och medelstora företagen. Deras förmåga till självfinansiering är dålig. Problemet har tre delar. Den första handlar om att den privata kapitalmarknaden inte är särskilt benägen att ta risker, särskilt i företagens tidiga utvecklingsskeden, före kommersialisering. Den andra är att mindre företag har lägre soliditet än större. De kan inte lämna så mycket i säkerhet och får därtill betala högre räntor än andra. Det tredje problemet är bristande konkurrens inom banksektorn. Många bankkontor lägger ned eller går samman utanför storstäderna. På många orter finns det bara en enda bank. Eftersom bankkrediterna är ytterst betydelsefulla för små och medelstora företags möjligheter att investera och överleva, är detta ett allvarligt problem.

Lokala börser/banker

I Australien har experimenten med lokala börser/banker permanentats. Där stängdes 1 500 bankkontor under 1990-talet. Medborgarna tröttnade. De inledde ett samarbete med en av landets storbanker, Bendigo Bank. En lokal styrelse samlade ihop ett aktiekapital, personal och lokaler. Storbanken garanterade dem en infrastruktur, kunnande och kredittillgångar. Vinsterna, beslutade man, skulle delas lika mellan storbanken och den lokala banken. Kreditbedömningarna görs av den lokala styrelsen.

Att få ihop till aktiekapitalet var inte svårt. Lokalbefolkningen investerade hellre i den lokala bankens kontor än i andra bankers eftersom de därmed också fick tillgång till det kontorets service. Idag finns ett fyrtiotal bankkontor och aktiekurserna har fördubblats sedan 1998. Den största utmaningen blir att stimulera kapitaltillförseln till nyskapade lokala börser/banker, så att det blir lättare att starta sådana.

Kreditgarantiföreningar

Ett annat sätt att stödja nyföretagandet och befintligt företagande är att underlätta bildandet av kreditgarantiföreningar. Fungerande kreditgarantiföreningar finns redan i Frankrike och Italien. Föreningens medlemsföretag bygger upp egna riskfonder och kan därigenom garantera delar av det lån en medlem beviljats. En viss procentandel av lånet får den enskilde företagaren själv ansvara för. Genom denna extra säkerhet kan medlemmarna få en lägre ränta. I Italien har det varit vanligt att bilda kreditgarantiföreningar bland jordbrukare. Staten har just för den gruppen valt att bidra med en liten räntesubvention under en viss uppbyggnadsperiod.

Vi vill att lagstiftningen ändras för att stimulera människor att bilda kreditgarantiföreningar.

Gynna dem som önskar spara till start av företag

Ge företagare och löneanställda möjligheten att skattefritt spara till start av företag. Danmark har ett etableringskontosparande. Det bör Sverige också ha. För dem som ångrar sig bör sparande beskattas på sedvanligt vis eller kunna omvandlas till exempel till pensionssparande. Regeringen bör titta på vad ett sådant kontosparande skulle kosta att genomföra, och vilka resultat den danska politiken uppvisat i form av nyföretagande. Detta bör utredas.

Sänkt kapitalinsats för dem som vill starta aktiebolag

Det har blivit svårare att bilda aktiebolag genom att kravet på kapitalinsats har höjts. Insatsen är idag 100 000 kronor. Tidigare var den 50 000 kronor. För många företag är inte pengar det viktigaste kapitalet utan t.ex. kunskap. Detta ”kunskapskapital” har ofta större betydelse för möjligheten att driva företaget framgångsrikt än vad pengarna har. Kapitalinsatsen bör sänkas till 60 000 kronor.

Hur många fler företag som skulle kunna tänkas starta och vilka övriga konsekvenser det skulle få för företagandet bör utredas av regeringen.

Den offentliga upphandlingen

Sanktioner mot kommuner som bryter mot LOU

Staten bör kunna beivra allvarliga överträdelser mot reglerna i lagen om offentlig upphandling. Därför behövs det någon form av sanktionsmöjlighet. Idag kan det uppfattas så att den kommun som försöker göra rätt men ”snubblar” på procedurreglerna straffas, medan den som medvetet struntar i reglerna inte kan fällas. Vårt förslag är att införa en marknadsskadeavgift som skall drabba uppenbara lagbrytare. Den ska vara reserverad för allvarligare regelöverträdelser. Den marknadsskadeavgift som utdöms är egentligen inte något skadestånd. Sanktionen syftar ju inte till att ge ersättning till den enskilde. Syftet är i stället att förebygga den skada som en otillåten direktupphandling kan föra med sig.

Kommunala bolag

Det finns idag cirka 1 500 verksamma kommunala bolag. 1998 svarade dessa företag för 27 procent av kommunernas sammanlagda omsättning. Genomsnittligt hade de svenska kommunerna 6,3 företag 1998. Kommuner organiserar i allt större utsträckning sitt ägande i koncerner. Drygt var tredje kommun hade 1998 organiserat sitt företagsägande i fullständiga aktiebolagsrättsliga koncerner. Kommuner får inte enligt kommunallagen konkurrera med privata aktörer på den öppna marknaden. Kommunala bolag får endast producera till kommunen. Det är befogat, exempelvis för att säkra tillgången till vård, konsumentinformation eller dylikt.

De kommunala bolagens styrelser har att verka enligt bolagsordningen och aktiebolagslagen, vilket ibland kan innebära konflikt mellan bolagets bästa och kommunens bästa. Kommunfullmäktige ska ge ägardirektiv till styrelserna i bolagen. Det är kommunens majoritetsparti och bolagets styrelse som fattar de avgörande besluten, vilket i praktiken kan försvåra den demokratiska processen. Vi vill att bolagsformen används restriktivt och där det ger betydande fördelar för kommunen, i annat fall är förvaltningsform att föredra av demokratiska skäl.

Det är betydelsefullt att en kommunstyrelse när det gäller sjukvård, socialtjänst (d.v.s. så kallade B-tjänster enligt LOU) ska kunna ge icke vinstdrivande företag uppdraget att driva viss verksamhet. Vissa kommuner vill hellre att kooperativ, ideella föreningar och kyrkor ges uppdraget än vinstdrivande firmor. Lagen om offentlig upphandling bör ändras i linje med detta.

Den sociala ekonomins betydelse för tillväxten

Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. I Sverige används begreppet mer för att beskriva verksamhet driven av aktörer som inte tillhör den offentliga sektorn eller är ett aktiebolag som har ekonomisk vinst för ägaren som primärt mål, och som använder sitt överskott (i praktiken en vinst men som används till verksamheten i första hand) för att utveckla verksamheten, inte för utdelning till enskilda ägare.

Den sociala ekonomin bygger på människors kraft och vilja att arbeta för gemensamma mål och ses allt oftare som ett alternativ till det privata och det offentliga. Grovt beskrivet kan man säga att den sociala ekonomin består av tredje sektorn men med undantag för arbetsmarknadens parter, partipolitiska organisationer och religiösa samfund och kyrkor. När civilsamhällets engagemang tas tillvara, då människor arbetar tillsammans mot gemensamma mål utvecklas samhällen, byar, stadsdelar och kvarter. Deras produktion genererar både materiell och social tillväxt. Medlemmar som känner att de gör något meningsfullt mår bättre och deras engagemang i icke-traditionella och ideella verksamheter kan vara en bra investering och ibland en inkörsport till eget företagande.

Den sociala ekonomins betydelse för samhällsekonomin är större än vad många tror. I Kulturdepartementets rapport, Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt, konstaterar man (s. 83) att den sociala ekonomin har förutsättningar för att bidra med nya arbetstillfällen, speciellt för grupper som är svaga på arbetsmarknaden. Den sociala ekonomin kan också öka samhällets service, exempelvis genom kreativa nya välfärdslösningar inom vård och omsorg. Lägger man sedan till den aktivitet och potential som finns i föreningslivet/folkrörelserna, och den ideella sektorn, kan satsningar på den sociala ekonomin komma att få avsevärd betydelse för en hållbar ekonomisk tillväxt och särskilt för landsbygdens överlevnadsmöjligheter.

Forskningens betydelse för företagen

Forskning och näringsliv i ett fruktsamt samarbete

Forskning och utveckling (FoU) och innovationer är en fundamental drivkraft för ekonomisk utveckling. Den svenska forskningen spelar en central roll för utvecklingen av det svenska innovationssystemet och näringslivets konkurrenskraft. Samarbetet mellan högskolor, universitet, finansiärer och företag har ökat under åren och i många delar av landet fungerar det tillfredsställande. Det samarbetet skulle kunna utvecklas i alla delar av landet.

I miljöerna kring universiteten och högskolorna och i landets regioner, speciellt där kluster vuxit fram, finns en stor potential för nyföretagande och entreprenörskap. Att göra högskolornas forskning och utbildning mer tillgänglig för de mindre företagen skulle bättre ta till vara den kunskap och initiativkraft som finns på lokal och regional nivå. Det är dags att utöka samarbetet mellan företagen och högskolorna/universiteten. En större del av FoU-satsningarna bör också komma småföretagarna till del.

Underlätta för forskare att starta företag

Avknoppningen av innovationsföretag från högskolor och universitet är idag ytterst betydelsefull för näringslivets utveckling. Lärarundantaget, som ger högskolans forskare de materiella rättigheterna till sina innovationer, skapar incitament för forskarna att kommersialisera sina forskningsresultat. Samtidigt är det klart att många forskare och innovatörer har bristande kunskaper och förmåga att starta och driva företag. För de flesta forskare är det också själva forskningsuppgiften som skänker stimulans, inte startandet av företag.

Lärosätena har numera möjligheten att efter regeringens medgivande inrätta holdingbolag som kan ägna sig åt att starta företag. Universiteten och högskolorna har en stor makt över kommersialiseringen och arbetet med att söka patent genom sina holdingbolag. Av det skälet har regeringen ansett det viktigt att närmare analysera lärarundantagets effekter på kommersialiseringen av forskningsresultat. Verket för innovationssystem, Vinnova, kommer att få i uppdrag att genomföra en sådan analys. I de fall då lärosätena går in med resurser via sina holdingbolag, kan forskaren och arbetsgivaren avtala om att dela på kommande förtjänster.

En framgångsrik kommersialisering av forskningsresultaten kräver emellertid den enskilda forskarens aktiva medverkan. Incitamenten till detta har, i Sverige till skillnad från till exempel USA, varit svaga. För att stimulera kommersialiseringen bör staten gynna de högskolor och universitet som erbjuder sina forskare belöningar. Med belöningar menas här olika slags ”vinstdelningspaket”, i vilka forskaren erbjuds royaltyn, delägarskap eller optioner i ett eller flera företag.

Industriforskningsinstitutens roll

Det finns idag ett trettiotal industriforskningsinstitut. Den svenska institutssektorn för FoU är totalt sett liten i jämförelse med motsvarande sektor i andra OECD-länder. Industriforskningsinstituten spelar en viktig roll som stöd för företagens kunskapsutveckling. Deras FoU-arbete är ett komplement till universitet och högskolor och företagen. En centralisering av deras arbete kommer att genomföras, enligt propositionen FoU och samverkan i innovationssystemet, prop. 2001/02:2. Inriktningen mot större och konkurrenskraftigare institut får dock inte resultera i en geografisk centralisering. De små företagens behov bör i detta sammanhang ges en större hänsyn. Instituten bör därtill rikta en större del av forskningsinsatserna mot områden som baseras på svenska råvaror, i syfte att stödja användningen av ny teknik och nya tillämpningar inom dessa sektorer. Industriforskningsinstituten kan med fördel lokaliseras i anslutning till kluster med spjutspetsteknik. Som det är idag riskerar institutens verksamhet att förläggas kring storstäderna.

Ökat patentskydd

Det bör ges ett skydd för uppfinningar under tiden mellan det att ansökan lämnas in och fram till dess patentet beviljas. Jurister inom Patentverket vittnar om att skyddet är alldeles för dåligt. Under denna period bör en skälig ersättning kunna utgå till den som drabbas. Skadestånd ska också kunna krävas först efter det att patentet beviljats (18 månader). En förändring av dagens regler strider inte mot EU:s regler på området, såvida inte patentansökan gäller ett EU-patent, enligt RSV.

Billigare att söka patent

Det är dyrt att patentera en uppfinning. Det får till följd att många blir tvungna att sälja sin uppfinning till storföretagen. De har inte medel att själva förverkliga den. Många patent på energibesparande eller miljövänliga produkter kan därför köpas upp av företag som anser att det nya patentet hotar deras ställning på marknaden. När patentet köpts upp förverkligas aldrig idéerna. Det är en av anledningarna till att den tekniska utvecklingen går så långsamt inom energi- och miljösektorerna. Kostnaden för patent måste därför sänkas. Det anser också Småföretagardelegationen. Det är därför befogat att sänka kostnaderna för svenska innovatörer i samband med ansökan om svenskt patent. Det bör regeringen ta reda på, på vilket sätt man kan sänka kostnaderna för sökanden, och hur mycket det skulle kosta staten att sänka kostnaderna.

Etik, miljö och säkerhet

Uppförandekoder

Som ett resultat av konsumenternas ökade medvetenhet om företagens skyldigheter att ta hänsyn till miljön, de anställda etc. har företagen börjat skaffa sig ”uppförandekoder”, principer för deras verksamhet. Koderna har blivit viktiga redskap för företag som vill garantera att sociala och miljömässiga krav uppfylls i den egna såväl som i underleverantörernas verksamhet. FN-organet ILO har utarbetat en s.k. Code of Practices för cirka tjugo branscher. Många företag vill gärna profilera sig som etiska och socialt ansvarstagande. Problemet är att dessa koder inte är lagligt bindande, utan utgör endast frivilliga åtaganden. Det är något riksdagen bör ändra på. Det är viktigt att företagsbranschernas principer (koder) för rätt uppförande blir lagligt bindande.

Stockholm den 7 oktober 2003
Ingegerd Saarinen (mp)
Mona Jönsson (mp)	Claes Roxbergh (mp)
Barbro Feltzing (mp)	Åsa Domeij (mp)
Ulf Holm (mp)